Skip to main content

Full text of "Kalender"

See other formats


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyhor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 
den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Den  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 
som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 
varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 
som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  finns  med  i  filen.  Det  är  en  påminnelse  om  bokens 
långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  har  blivit  allmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  och  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.  Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.  Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 

Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  fram  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  och  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  text  igenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  lagligt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  boksökning 

Googles  mål  är  att  ordna  världens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 


på  följande  länk  http :  //books  .  google .  com/ 


HARVARD 
COLLEGE 
LIBRARY 


^ 


n 


»'»^ 


4- 


CAl     PNnPR  ^^^^^^f^  ni^  SVEIiSKH 
ir*^^"^l^ta\  FOLKSKOLnnS  VÄMMER 


1901 


'•^"■■^f,. 


;r 


v^x'-^''/' 


1 


KRLEhDER 


Ii 

/.c 


aiQIFVEM  RF 


iVEMSKR  FOLKSKOLRMS  VRMMER 


1905 


T)a<3UM0E  ArqAmqem 


SFV 


HELSINGFORS 

TIDKIKQI-  *  TBTCKEBIAKTUB0LAORT8  TBTCKBEI 

1905 


REDRKTÖRER  FÖR  DEMMR  KRLENDER: 

V.  ÖHBERQ  OCH  P.  MORDMRMM 

ORDF.  SEKR. 

I  DIREKTIOMEfi  FÖR  SVEMSKR  FOLKSKOLRNS  VRNMEi 


INNEHÅLL. 

Sid. 

Svenska  Folkskolans  Vänners  årsberättelse  för  1904 1 

Svenska  Bildningens  Vänners  i  Åbo    ^           >    1904 14 

Frid  på  jorden,  en  julbetraktelse  af  V.  T.  Rosenqvist 16 

Julotta,  dikt  af  Ludv.  Laurén 19 

Småskolor  och  småskoleseminarier  af  Ivar  A.  Heikel 21 

Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola  af  A,  Stenvall 33 

Om  Runebergs  dikt  «Vid  en  källa»  af  O.  G 38 

En  julberättelse  af  Qeorgios  Drosinis,  öfversatt  af  /.  i4.  //.  .  .  42 

Husflugan,  en  naturhistorisk  monografi  af  O.  Af.  Reuter  ....  48 

Hjalmar  Munsterhjelm,  nekrolog  af  Th.  Waeanerberg ocYi  C.  G.  E.  66 

Z.  Topelius'  ö  af  /.  O.  M 77 

Vallflickan,  berättelse  af  Parus  Äter 85 

Sång  till  Österbotten  af  Arvid  Mörne 98 

Finlands  mossar  och  deras  odling  af  Arthur  Rindell 100 

Mig  skrämmer  ej  sorgens  skugga,  dikt  2Ä  Jacob  Tegengren  ...  107 

Victor  Forselius,  nekrolog  af  Tor  Carpdan 109 

Undtdagen  1904—1905  af  Konstitutionell 115 

Gamle  Robin  Gray,  skotsk  folkvisa,  öfversatt  af  Anna  Krook  .  158 
Hans  Kejserliga   Majestäts   nådiga   manifest  angående  åtgärder 

för  den  lagliga  ordningens  återställande  i  landet 161 

Landtdagskallelsen  1905 164 

Öfversikt  af  representationsformerna  i  olika  länder 166 


Fanny  Palmen,  nekrolog  af  P,  Nordmann 176 

Viktor  Federley,       »          »               »            184 

Uttalanden  af  Hippokrates  2i  Å,  v,  C 185 

Några  siffror  belysande  Finlands  utrikeshandel  af  O,  H.  ....  189 

Svenska  Odlingens  Vänners  i  Kristinestad  verksamhet  1904   .  .  196 

Kalenderns  omslagsbild 198 

Förteckning  öfver  berättelseböcker,  dikter  m.   m.  behandlande 

ämnen  ur  Finlands  historia 199 

S.  F.  V:s  ombud 202 

Innehållet  i  S.  F.  V:s  kalendrar  I— XX 208 


Berättelse 

öfver  fdreningen  Svenska  Folkskolans  Vänners 

▼erksamhet  1904»  afgifven  till  årsmötet  i 

Helsingfors  den  24  mars  1905. 


Genom  de  testamentariska  dispositioner,  h vilka  under 
förloppet  af  1904  dels  kommit  föreningen  till  godo,  dels  anno- 
tents  s&som  i  en  framtid  utfallande,  har  det  nyssnämnda  året 
gestaltat  sig  utomordentligt  gynnsamt.  Den  22  februari  emot- 
tog  direktionen  underrättelse  om  att  f .  d.  perukmakaren  gårds- 
agaren  August  Weckström  och  hans  numera  aflidna  maka 
Gustava  Mathilda  Weckström  genom  ett  inbördes  testamente 
af  den  7  april  1901  insatt  föreningen  S.  F.  V.  till  deras  univer- 
salarf vinge,  och  den  26  mars  inlämnades  till  direktionen  be- 
styrkt afskrift  af  ett  testamente,  genom  hvilket  f.  d.  kollegan 
i  Borgå  Viktor  Federley  den  27  februari  1902  såsom  sin  ytter- 
sta vilja  förklarat,  att  femtioen  (61)  aktier  k  600  mk  i  Städer- 
nas i  Finland  hypotekskassa,  under  namn  af  •  Viktor  Federleys 
fond»,  skola  tillfalla  Svenska  Folkskolans  Vänner  dock  med 
det  förbehåll,  att  testators  maka,  fru  Ida  Federley,  under  sin 
lifstid  äger  att  uppbära  den  årliga  räntan.  Of  vanstående  tvenne 
testamenten,  vältaligt  vittnande  om  testatorernas  intresse  för 
Svenska  Folkskolans  Vänners  kulturella  arbetsprogram,  blefvo 
på  vederbörligt  sätt  den  16  april  1904  bevakade  inför  rådstugu- 
Tittens  i  Helsingfors  första  afdelning.  Då  räntebeloppen  i  en 
framtid  blifva  disponibla,  komma  föreningens  tillgångar  att 
årligen  ökas  med  flere  tusen  mark.   Några  inskränkande  villkor 


Årsberättelse  för  1904. 


med  afseende  å  medlens  användning  hafva  testaraenteunder- 
tecknarena  icke  gjort,  hvilket  däremot  är  fallet  med  räntorna 
ä  Theodor  Holmströms  folkhögskolefond,  hvilka  räntor,  enligt 
testators  förordnande  af  den  26  mars  1896,  skola  användas  ute- 
slutande "för  befrämjande  af  folkhögskolor  med  svenskt  un- 
dervisningsspräk,  främst  i  Nylands  län».  De  värdepapper  (de- 
positionsbevis i  banker  och  aktier),  hvilka  bilda  cTheodor  Holm- 
ströms folkhögskolefond»,  öfverlämnades  den  1  juni  1904  i  di- 
rektionens värd,  efter  det  att  utredningsmannen  i  Holmström- 
ska sterbhuset  slutfört  affärernas  afveckling  samt  meddelat^ 
att  magistraten  i  Helsingfors  genom  skrifvelse  af  den  7  maj 
1908  tilikännagif vit  sig  icke  vilja  ätaga  sig  ansvaret  för  förvalt- 
ningen af  ifrågavarande  medel,  utan  anmodat  honom  att  öf ver- 
lämna  medlen  till  Svenska  Folkskolans  Vänners  direktion.  En- 
ligt bifogad  specifikation  uppgick  »Theodor  Holmströms  folk- 
högskolefonds» balansräknings  saldo  till  den  betydande  sum- 
man af  232,910  mark  21  penni.  Förvaltningen  af  dessa  medel 
har  direktionen  öfverlämnat  ät  föreningens  kassör  ingeniör  Fr. 
Rosberg  samt  direktionsledamoten  friherre  Tor  Carpelan,  men 
öf  ver  räntornas  användning  afgör  direktionen  i  dess  helhet,  pä 
sätt  som  testator  därom  förordnat. 

Förutom  ofvanstående  fond,  hvars  belopp  till  sin  storlek 
öfverskrider  samtliga  donationer  Svenska  Folkskolans  Vänner 
hittills  haft  glädjen  emottaga,  har  föreningen  genom  direktör 
Martin  Wegelius  haft  fägnaden  att  bland  sina  fonder  inre- 
gistrera en  ny:  »Västra  Nylands  musikfond».  Den  utgjordes 
vid  öfverlämnandet  i  april  1904  af  1,541  mark  62  penni,  hvil- 
ket belopp,  insamladt  af  sångens  vänner  i  och  omkring  Eke- 
näs,  kapi  taliseras,  medan  räntorna  utbetalas  för  att  befordra  de 
musikaliska  intressena  i  västra  Nylands  svenskspråkiga  bygder. 

Om  vi  till  dessa  uppgifter  foga,  att  medlemsafgif terna 
under  1904  stigit  till  Sm^  16,790:  50,  en  hittills  endast  år  1902 
uppnådd  siffra,  synes  föreningens  ekonomiska  ställning  lysande» 
men  så  hafva  ock  icke  ringa  kraf  på  dess  hjälpsamhet  och 
resurser  ställts,  hvilket  klart  torde  framgå  af  följande  långa 
lista  öfver  utgifna  understöd  för  folkbildningsändamål. 


ÄrtfberåUdse  för  1904, 


Aimlagm  till  hflflfxe  fiuita  foU»kolor: 

Laxåret  1903 — 04,  Teerijärvi,  Kolamby 100:  — 

Karuna>) 200:  — 

Korpo,  Kumar 160:  — 

Kumlinge,  Seglinge 100:  — 

Sund,  Hulta 160:  — 

Kökar 400:  — 

Läaedrei  1904—05,  Borgå  skn,  Söderveckoski 800: 

Hausj&rvi,  Hyvinge 800; 

Sideby,  Flöda 160: 

Mnnsala,  Mona 160: 

Sibbo,  Simsalö 100: 

Korpo,  Markomby 100: 

Sibbo,  Boxby 160: 

Borgnfis,  Löfkoski 200: 

Korsnäs,  Fröjnäs 100: 

Korsnäs,  Moikipää 76: 

Iniö,  Norrby 200: 

Orayais,  Komossa 200: 

Tusby,  Björkbacka 626; 

Analayn  till  fiuita  småskolor: 

Lä»edretl903—04,Omv9XQ  fabriks  fasta  småskola  .  .  .  200: 

Korpo,  Åvensår 160: 

Kyrkslätt,  Bergstad 100: 

Lä8edretl904—05,TMgS3  malm 400; 

Pargas  port  —  Jungfrusund 400: 

Replot,  Söderuddamas  skär 300: 

Vichtis,  Palajärvi 360: 

Houtskär,  Äpplö 300: 

Korpo,  Åvensår 800: 

Strömfors,  Virböle 260; 

')  Anslaget  utgår  äfven  under  följande  tvenne  läseår. 


Årsberättelse  för  1904. 

Gamlakarleby  landsförs.,  Rödsö.  .  .  250: 

»                     »          Storkotka.  260; 

Kronoby,  Knifsund 200; 

Ingå,  Väötankvarn 200: 

Liljendal,  Hopom 200: 

Kimito,  Vretaby 200: 

Sjundeå,  Pikkala 200: 

»          Sjundby 200: 

Vikarfall 200; 

Nedervetil,  Nedervetilby 200: 

Pyttis,  Västerby 200: 

Nagu,  Vä(;klak8 160: 

Dragsfjärd,  Furulund 160: 

Kyrkslatt,  Haapajärvi 125: 

Estby 100: 

>  Strömsby 100: 

>  Långvik 100: 

»          Hindersby 100: 

»          Boback 100: 

»          Bergstad 100: 

Esbo,  Grans 200; 

>  Jupp 200; 

>  Lahnus 200: 

Borgå  socken,  Finby 100: 

»               Veckjärvi 100: 

>              Siggböle 100; 

Tusby,  Klemetskog 100; 

Xagu,  Nötö 76 


Diverse  anslaif  och  ifAfror: 

Under  förloppet  af  senaste  sommar  besökte  föreningens 
sekreterare  Pargas  socken,  Vasa  stad  och  Gamlakarleby  lands- 
församling och  såsom  resultat  af  därstädes  gjorda  iakttagelser 
och  efterfrågningar  kan  antecknas,  att  föreningen  å  Pargas 
malm  öppnat  en  fast  småskola.  Till  lärarinna  har  af  småsko- 
lans direktion  på  orten  antagits  Nanna  Adolfsson,  som  af  före- 


Ärdferättdse  för  1904. 


ningens  medel  tillsvidare  uppbär  en  årslön  om  400  mark. 
Samma  lön  har  tillerlLänts  lärarinnan  Ester  Jansson,  som  S. 
F.  V:8  direktion  i  början  af  september  1904  anställt  att  i  en 
smAskola  undervisa  barnen  vid  Jangfrusunds  lotsplats  i  Hiittis 
och  vid  Pargas  port,  en  termin  &  hvartdera  stället.  —  I  Rödsö 
by,  några  kilometer  öster  om  Gamlakarleby,  var  sekreteraren 
med  om  att  utvälja  plats  för  ett  ifrågasatt  eget  hns  för  byns 
fasta  småskola,  och  har  föreningen  S.  F.  V.,  sedan  byggnads- 
arbetet å  ekolhaset  vidtagit,  med  300  mark  understödt  det  nyt- 
tiga företaget.  För  ett  likartadt  byggnadsändamål  har  till  Köck- 
lot  fiskaresamhälle  i  Kveflaks  utgifvits  250  mark.  För  att 
underlätta  fattiga  skärgårdsbarns  besök  i  Norrby  folkskola  i 
Iniö  beviljades  för  vårterminen  1904  ett  anslag  om  76  mark 
och  för  läseåret  1904—1905  120  mark.  För  likartadt  ändamål 
beviljades  på  anhållan  af  kyrkoherden  G.  V.  Roos  300  mk  att 
fördelas  som  understöd  åt  meddellösa  barn  från  skärgården, 
h vilka  som  elever  besöka  svenska  folkskolan  i  Nystad,  och  på 
ansökning  af  kyrkoherden  J.  Nordqvist  i  Nagu  gafs  200  mark 
åt  fattiga  folkskoleelever  i  Nötö. 

Åt  folkskolläraren  Tom  Liljeqvist,  som  under  sommaren 
1904  anordnat  en  elementarkurs  i  Kaitsor  by  af  Vörå  socken, 
har  utbetalats  76  mark  och  åt  barnalärarinnan  Sofia  Löfgren, 
som  i  många  år  undervisat  i  Kyrkslätt,  en  extra  gratifikation 
om  60  mark. 

Genom  eleverna  vid  föreningens  egen  folkskola  å  Björk- 
backa i  Tusby  haf  va  i  hemmen  distribuerats  ett  antal  exemplar 
af  tidningen  Veckobladet,  prenumererade  för  75  mark.  Vid 
samma  skola  utfördes  senaste  sommar  diverse  remontarbeten : 
huset  brftdf odrades  och  för  slöjden  anskaffades  ytterligare  trenne 
hyfvelb&nkar  jämte  diverse  verktyg.  Småskolan  å  Björkback  a, 
inrymd  i  en  för  4  mk  per  månad  upphyrd  stuga,  har  fortfa- 
rande varit  i  verksamhet,  och  har  lärarinnan  af  föreningens 
medel  fått  emottaga  15  mark  per  månad,  så  länge  läsningen 
för  året  fortgått  I  och  för  inköp  af  bänkar  till  småskolan 
i  Pargas  haf  va  60  mark  utanordnats. 

Af  Teodor  Holmströms  folkhögskolefonds  disponibla  ränte- 
medel hafva  466  mark  utbetalats  till  Mellersta  Nylands  folk- 
högskola i  och  för  betäckandet  af  nödigbefunna  remontarbeten 


6  Årsberättelse  för  1904. 

i  skolhuset.  Borgå  och  Pargas  folkhögskolor  hafya  hyardera 
fått  emottaga  ett  pianino>  och  åt  den  förstnämnda  skolan  blef 
för  år  1904  utlofvadt  ett  understöd  om  2,260  mark.  På  samma 
villkor,  d.  v.  s.  beroende  af  om  statsanslag  skulle  erhållas  eller 
ej,  utlofvades  till  Västankvarn  landtmanna-  och  husmoderskola 
2,400  mark,  af  hyilket  belopp  hälften  blifvit  lyftad. 

Af  öfriga,  till  penningevärdet  mindre  gåfvor,  som  utgif- 
vits,  må  nämnas  världskartor,  skänkta  till  Mona  folkskola  i  Mun- 
sala, till  Simsalö  folkskola  i  Sibbo  och  till  Utra  glasbruks  skola» 
en  Europas  karta,  samt  dito  till  sex  småskolor  i  Helsinge.  Åt 
skolbarn  i  skärgården  och  till  några  skolors  luciefester  hafva 
utom  exemplar  af  föreningens  skrifter  och  sagan  om  Tumme- 
lisa i  1,200  ex.  blifvit  utdelade  ett  antal  särtryck  af  Rune- 
bergs episka  dikter,  skänkta  af  bokförläggaren  kommerserådet 
G.  W.  Edlund. 

BiblioteksT«rksain]iet«n.  I  mars  1904  utsändes  sju 
stycken  nya  vandringsbibliotek  till  landets  sju  svenska  folk- 
högskolor för  att  genom  lärarepersonalens  försorg  placeras  på 
lämpliga  ställen,  där  böckemas  innehåll  kunde  komma  f.  d. 
folkhögskoleelever  och  andra  läslystna  personer  till  godo.  Hvarje 
bibliotek  inrymmer  tillsvidare  50  st.  valda  band,  inneslutna  i 
ett  prydligt  upphängbart  bokskåp.  Den  första  december  be- 
gynte  vandringsbibliotekens  cirkulation  enligt  fastställdt  pro- 
gram, och,  om  detta  punktligt  följes,  är  det  beräknadt,  att  de 
sju  boksamlingarna  i  juni  1907  skola  hafva  gjort  sin  vandring. 
Vid  denna  tidpunkt,  eller  om  så  befinnes  nödigt  redan  tidigare, 
skola  förslitna  böcker  ersättas  med  nya  och  bokförrådet  ökas. 
Kostnaderna  för  de  sju  vandringsbiblioteken,  uppgående  till 
c:a  1,700  mark,  hafva  blifvit  täckta  genom  medel,  tagna  af  Holm- 
Mrömska  fondens  räntor. 

Vidare  antecknas,  att  åt  sex  stycken  ungdomsföreningar 
i  Pärnå,  hvilka  inom  sin  hembygd  satt  14  smärre  vandrings- 
bibliotek  i  rörelse,  har  såsom  bidrag  till  bokskåp  i  ett  för  aUt 
lämnats  250  mark. 

Till  folkbiblioteken  i  Bäckby  (Lappträsk),  Harsböle  (Lapp- 
träsk) och  Nämpnäs  (Xärpes)  hafva  böcker  i  kommission  upp- 


Ärsberättdae  för  1904, 


köpts  för  50  mark  till  hvarje,  och  därutöfyer  hafva  några  tio- 
tal iDbandna  böcker  gratis  utlämnats.  Likaså  hafva  bokkollek- 
tioner  gratis  af  sänd  ts  till  Fagervik  (Ingå),  Barösnnd  (Ingå), 
Hammars  (Borgå  skn),  till  ungdomsföreningen  i  Oravais  (30 
böcker)  och  till  tvenne  bibhotek  i  Esbo.  Till  14  bibliotek  i 
landsorten  hafya  exemplar  af  det  billiga  Folkbiblioteksbladet 
blifrit  försända. 

Föreningens  samtliga  kostnader  för  bokinköpen,  inbind- 
ningen,  bokskåpen  och  försändningarna  uppgå  till  c:a  2,500  mark. 

I  samband  med  frågan  om  biblioteksverksamheten  åter- 
står att  nämna,  att  föreningens  minnesgode,  på  landsbygden 
bosatte,  onämnda  vän  för  sjätte  gången  ihågkommit  S.  F.  V:s 
bibliotekskassa  med  den  stora  gåfvan  af  500  mark,  hvilket  di- 
rektionen med  tacksamhet  antecknat. 

F5r0]un|f«ns  direktion,  som  under  året  hållit  12  möten, 
bar  varit  sammansatt  af  följande  personer:  possessionaten  fil. 
magister  V.  öhberg,  ordförande,  kommunalrådet  bankdirektör 
Abel  Landén,  vice  ordförande,  filosofiedoktor  P.  Nordmann,  sek- 
reterare och  ombudsman,  ingeniör  Fredrik  Eosberg,  kassör,  uni- 
versitetssekreteraren friherre  Tor  Carpelan  och  pastor  Ludvig 
Bengelsdorff  samt  suppleanterna  seminarie föreståndarinnan  frö- 
ken Gertrud  Ehrström,  lektor  Hugo  Bergroth  och  fil.  magi- 
ster H.  Gummerus.  I  tur  att  afgå  vid  detta  möte  äro  herrar 
öhberg,  Nordmann  och  Gummerus. 

T^X9tk±ng9nm  medlemsantal,  som  vid  utgången  af  1903 
uppnått  den  relativt  höga  siffran  af  4,612,  har  under  det  nu 
tiU&ndagångna  året  åter  betydligt  vuxit  och  uppgick  den  31 
sistlidna  december  till  5,014.  Af  dessa  äro  328  ständiga  med- 
lemmar, de  öfriga  erlägga  5  eller  2  mark  i  ärsafgifter.  För  till- 
mmans  202  medlemmar  hade  fem  af  ombudsmännen  (Ii  stad 
och  4  på  landet)  försummat  att  insända  medlemsafgifterna  före 
bokslutets  uppgörande.  Sina  flesta  medlemmar  räknar  förenin- 
gen på  följande  orter: 

Helsingfors      917, 

Helsinge  241,  ombud:  fru  Eosa  Holmström, 


ÅrsiberäMéUt  för  1904. 


Åbo 

222,  ombud:  herrar  A.  Forsell  och  F.  E.  Stenvik, 

Lovisa 

142 

>        fru  Linda  Sagulin, 

Borgå  socken 

163 

►        fyra  ombud, 

Vasa 

119 

►        herr  H.  Malmberg, 

Kyrkslätt 

112 

►        fem  ombud, 

Borgå 

85 

herr  M.  Schauman, 

Liljendal 

74 

»           »     V.  Karlsson, 

Gamlakarleby 

66 

►          »     Edv.  Bengelsdorff, 

Kronoby 

53 

herrar  A.  Bäck  och  J.  Klockars, 

Fiskars 

52 

herr  Hj.  Björkvall, 

Uleåborg 

49 

>           »      A.  Brunberg, 

Ekenfts 

48 

»      J.  A.  Nordström, 

o.  s.  v. 

Såsom  af  denna  profförteckning  framgår,  står  icke  med- 
lemsantalet på  en  ort  i  direkt  proportion  till  mängden  af  or- 
tens svenskatalande  befolkning,  utan  beror  af  det  mått  af  nit 
och  intresse  respektive  ombud  utvecklat.  Det  ges  såväl  stä- 
der som  landsortskommuner,  där  Svenska  Folkskolans  Vänner 
uppgå  till  blott  ett  par  tiotal,  och  i  vissa  kommuner  i  Öster- 
botten och  på  Åland  äro  de  ännu  färre.  Det  vore  därför  gläd- 
jande, om  här  och  hvar  folkbildningsvänner  på  landsorten  god- 
hetsfullt  ville  anmäla  sig  såsom  nya  ombud.  Sker  detta,  vin- 
nes  ökad  spridning  för  föreningens  skrifter,  årsafgifterna  steg- 
ras och  möjligheten  att  höja  anslagen  till  skolorna  ökas.  Men 
därjämte  närmar  sig  föreningen  det  önskvärda  målet  att  bilda 
en  sammanslutning  af  alla  de  medborgare  och  medborgarinnor, 
hvilka,  med  svenska  språket  till  modersmål,  vilja  arbeta  i  folk- 
upplysningens tjänst. 

Z  ombudeaa  led  hafva  åter  rätt  betydande  förändringar 
inträffat.  Med  döden  hafva  afgått  kapten  J.  Ekblom  i  Eckerö 
och  postmästaren  Frans  Bénholm  i  Heinola.  Likaså  afled  nå- 
gon tid  efter  frånträdet  från  ombudsmannabefattningen  kyrko- 
herden i  Sibbo  kontraktsprosten  Vilhelm  Fredrikson,  en  för 
folkbildningen  nitälskande  man,  som  var  med  om  instiftandet 
af  vår  förening  och  i  öfver  20  års  tid  tog  del  i  dess  verksam- 


Årsberättelse  för  1904, 


het   Vid  prosten  Fredrikaons  jordfftstning  nedlade  en  af  direk- 
tionsmedleminarna  å  föreningens  vägnar  en  krans  på  grafven. 

Till  ombud  hafva  antagits  för: 

Strömfors:  bonden  Gustaf  Mickels, 
Fredrikshamn:  apotekaren  Alfons  Nymalm, 
Esbo,  Köklaks:  folkskolläraren  Emil  Lundeli, 
Tenala:  folkskoleföreståndaren  K.  J.  Himberg, 
T^ppfjärd,  Härkmeri:  bonden  Axel  Grannas, 
Lappfjärd:  folkskolläraren  Frans  Teir, 
Mörtmark:  »  F.  O.  Rehnbäck, 

Sideby,  Skaf  tung:  »  A.  E.  Teir, 

Pyttis:  t  C.  Willner, 

Nystad:  fröken  Anna  Myreen, 
S:t  Michel:  stationsinspektor  G.  A.  Lindholm, 
Valkeala:  skogsförvaltaren  Hjalmar  Andersin, 
Heinola:  fröken  Esther  Thomé, 
Eckerö:  kyrko värden  Erik  Eriksson, 
Ekenfls  Thorsö:  lärarinnan  Julia  Hagman, 
Esbo:  lärarinnan  Mia  Långström, 
Korpo,  Pensar:  bondedottren  Vendia  Pennström, 
Kveflaks:  folkskolläraren  K.  V.  Åkerblom, 
Närpes:  >  J.  A.  Ekman, 

Hiittis:  »  Hugo  Fagerstén, 

Mäntsälä:  provisor  Viktor  Öhqvlst, 
Ranmo:  kontoristen  John  Sundgrén. 

Vid  senaste  årsmöte  tilldelades  följande  ombud,  som  en 
längre  tid  nitiskt  fuUgjort  sina  värf,  premier  i  värdefulla  böc- 
ker: fru  Rosa  Holmström  i  Helsinge,  doktorinnan  Maria  af 
Tengström  i  Lo  jo,  stationsinspektorn  Ed  v.  Bengelsdorff  i  Gamla- 
karleby  och  kyrkoherden  M.  Roslin  i  Tenala. 

Fnblikatioi&ema.  Af  Skrifter  utgifna  af  föreningen 
Svenska  Folkskolans  Vänner  hafva  1904  utkommit: 

Haft.  55.  Johan  Ludvig  Runeberg,  hans  lif  och  verksam- 
het i  korthet  skildrade  af  A.  J.  Sarlin.  182 
sidor,  pris  1  mark  26  penni.   Upplaga  6,600  ex. 


10  Årsberättelse  för  1904, 

Författaren  af  detta  häfte,  kollegan  fil.  kand.  Sarlin,  er- 
höll, pä  förslag  af  prisdomarena  öfverläraren  Hj.  Appelqvist, 
lektor  Hugo  Bergroth  och  rektor  B.  Estlander,  vid  en  af  före- 
ningen utlyst  pristftflan  ett  pris  om  760  mark. 

Haft.  56.  Abdallah  eller  Fy rväppl ingen,  arabisk  berät- 
telse af  Edouard  Laboulaye.  147  sidor,  pris  1 
mk  26  p.    Upplaga  5,700  ex. 

Kalender  utgifven  af  Svenska  Folkskolans  Vänner  1904, 
nittonde  årgången,  redigerad  af  V.  öhberg  och 
P.  Nordmann,  225  sidor,  pris  1  mk  60  p.  Upp- 
laga 5,200  ex. 

Några  kortfattade  uppgifter  rörande  Svenska  smäskoUä- 
rareserainariet  i  Helsingfors  samt  handledning  vid  inrättandet 
af  småskolor  på  landet.  —  Detta  12-sidiga  häfte,  tryckt  i  en  upp- 
laga om  800  ex.,  har  icke  blifvit  gratis  utdeladt  bland  före- 
ningens medlemmar,  utan  distribuerats  genom  småskolesemi- 
nariets f.  d.  elever  och  andra  för  småskolor  intresserade  per- 
soner på  landsbygden. 

Förberedelser  till  utgifningen  af  ett  par  nya  nothäften 
haf va  träffats,  men  icke  än  slutförts,  emedan  tyvärr  intet  svar 
erhållits  på  en  den  14  september  1904  inlämnad  ansökan  att  i 
juni  1905  i  Helsingfors  få  tillställa  en  sång-  och  musikfest. 

Helsingfors  den  9  mars  1906. 

Viktor  öhberg. 

Ab.  Landén.     Lndyig  Bengelsdorff.     Fredrik  Rosberg. 

Tor.  Garpelan. 

P.  Nordmann, 

Resultatet  af  föreningens  verksamhet  framgår  af  följande 

Vinst-  och  röriusträkning  for  1904. 

Inkomster: 

Saldo  från  föregående  år 9mf:  60,049:27 

Räntekonto >  7,379: 89 

Transport  9mffi  57,429: 16 


Årtberättdae  for  1904. 


11 


Transport  9mfi    67,429; 

Afgifters  konto »        16,790; 

Resterande  afgifters  konto »         1,188; 

Frivilliga  bidrag > 600: 


9mf    76,907 


16 
60 


66 


Utgifter: 

Bokkonto ^mf  9,406:  90 

Inventariekonto »  30:  — 

Omkostnaders  konto »  8,636:  41 

Aflöningskonto >  3,314:96 

Bibliotekskonto »  344: 90 

Understödskonto >  11,693: 03 

Behållningen  till  1906  ntvisar »  47,482:46 


9mfi    76,907:66 

Föreningens  afiftrsst&llning  vid  årsskiftet  synes  af  nedan- 
stående sammandrag  af  bilanskontot 


Aktiva: 


Kassakonto 

Frftmmande  reversers  konto  .  .  . 

Löpande  räkning 

Depositioner 

Båntor 

BjOrkbacka  folkskolebns 

BjOrkbacka  folkskoleinventarier . 

Boklager 

Aktier 

Obligationer 

Inventarier 

Sparkasseräkning 

Diverse  personers  konti 


ynt^ 


4,974:  86 

22,000:  — 

3,847:  37 

91,000:  — 

1,896:  — 

6,968: 06 

283:  66 

1,000:  — 

29,011:  70 

147:  30 

200:  — 

672: 13 

2,036:  41 


Smf   163,972:46 


12 


Ars^-åtteUe  för  1904, 


Henrik  Borgströms  fond ^kj^ 

Vilhelm  Grefbergs  stip.  fond 

Bröderna  Paqvalins  fond 

TuIIuppsyningsman  Lindens  fond 

Aurorafonden 

S:t  Petersburger  Liedertafelfonden 

Nyländsk  understödsfond 

örte  februari  fonden  af  1898 

Folkbildningsfonden 

Elementarkursfonden 

Vilhelmina  Hisingers  donationsfond 

Hedvig  Falckens  fond 

Vilhelmina  Nordströms  fond 

Västra  Nylands  musikfond 


Abel  Landéns  Folkakademi-fond 

prior.  aktier  a  10,000  mk 
»  >       a    1,000    > 


9  st. 

10    »        1 

i  Lovisa— Vesijärvi  järnvägsaktiebolag. 
Behållning  till  1906 > 


5,000 
1,000 
1,000 

14,000: 
2,000: 
1,400: 
1,220 
7,000: 
100; 
5,170: 

40,000; 

10,000: 

27,000; 
1,600: 


47,482:  46 


9m^  163,972:46 


Theodor  Kolmströms  folkhOgskolÉfond. 

Inkomster. 

Räntor ^^      8,208:  99 

Utgifter. 

Understöd ^nP  3,636:  — 

Omkostnader >  364: 16 

Disponibel  vinst »  4,209:84 

9m^  8,208:99 


ÄrOferättdae  för  1904.  18 


Fondens    ställning   vid  årsskiftet  synes  af  nedanstående 
sammandrag  af  bilans-kontot. 

Aktiva: 

Kassa M^      1,114: 12 

Aktier  och  obligationer »       38,366; 

Sparkasser&kning >       16,776: 72 

Utestående  lån »       20,000: 

Depositioner *     160,966: 


m^  237.209 


84 


Passiva: 

Kapital ^tjT-  233,000:  — 

Behållning  till  1906 .     >         4,209:  84 

Äv:  237,209:  84 
Helsingfors  den  31  dec.  1904. 

Fredrik  Rosberg. 

Att  förestående  tablåer  äro  riktigt  utdragna  ur  c  Svenska 
Folkskolans  Vänners»  och  cTeodor  Holmströms  folkskolefonds > 
hufyudböcker  intyga: 

Alfred  Schildt.  8.  Ehrstedt 

Revisorer  för  &r  1904. 


Revisionsberättelse. 

Underskrifne,  hvilka  blifvit  utsedde  till  revisorer  för 
tSvenska  Folkskolans  vänners»  räkenskaper  och  förvaltning 
för  år  1904,  hafva  fullgjort  detta  värf  och  därvid  erfarit: 

att  böckerna  äro  förda  med  omsorg: 

att  samtliga  värdehandlingar  äro  i  behörig  ordning;  samt 


14  År9beröMd9t  för  1904. 


att  enahanda  intresse  och  osparda  möda  som  tillf  orene 
kommit  föreningens  verksamhet  till  del. 

På  grand  h&raf  tillåta  vi  oss  föreslå  fall  ansvarsfrihet 
åt  Direktionen  och  dess  kassaförvaltare  för  of vannftmnda  redo- 
görelseår. 

Helsingfors  den  21  mars  1905. 

Alfred  SokUdt  8.  Elintedt 


Berättelse 


öfver  föreningen  Svenska  Bildningens  Vänners  i  Åbo 
verksamhet  under  år  1904. 


(Utdrag). 

Under  år  1904  har  föreningen  lämnat  bidrag  åt  följande 
skolor : 

Kasaböle  folkskola  i  Sastmola*  100  mk  till  skolbyggna- 
dens och  slöjdsalens  apputsning; 

Enklinge  folkskola  i  Kumlinge  20  mk  till  skrifmaterial 
samt  till  lasestugan  prenumerationsafgifterna  för  tidningarna 
Åland,  Västra  Finland,  Sjömansvännen  och  Barnavännen: 

Hulta-Mångstekta  folkskola  i  Sund  150  mk  till  en  verk- 
tygskollektion och  modellserie; 

Karlby  folkskola  i  Kökar  1,000  mk  såsom  bidrag  till 
uppförande  af  folkskolehuset; 

Åvensor  småskola  i  Korpo  175  mk  till  betäckande  af  sko- 
lans utgifter  för  vårterminen  1904  och  125  mk  för  läseåret 
1904-1905; 

Seglinge  folkskola  i  Kumlinge  75  mk  till  böcker  och 
skrifmaterial ; 

Drags  fjärds  fasta  småskola  100  mk  till  aflönande  af  lä- 
rarinna och 


Är^xrättdse  för  1904,  16 


Högrsår  folkskola  i  Hiitis  100  mk  till  äfik&dDiiigsmaterial. 

Föreningen  har  sålunda  änder  årets  lopp  lämnat  bidrag 
åt  åtta  skolor  till  ett  sammanlagdt  belopp  af  1,846  mk  eller 
mycket  mer  än  under  många  föregående  år. 

Sedan  årets  början  har  föreningen  icke  mer  befattat  sig 
med  kommunala  eller  politiska  val,  utan  öfverlämnat  dessa  åt 
svenskt  sinnade  valmän  på  orten.  Föreningen  kommer  sålunda 
härefter  att  uteslutande  ägna  sig  åt  de  ideella  uppgifter,  för 
hvilkas  förverkligande  den  för  26  år  tillbaka  bildades,  nämli- 
gen den  svenskatalande  allmogens  i  sydvästra  Finland  förkof- 
ran  i  bildning  och  god  sed.  Detta  folkbildningsarbete  har  här- 
tills hufvudsakligen  inskränkt  sig  till  inrättandet  af  folkskolor 
och  understödande  af  sådana,  där  hjälp  erfordrats,  såsom  till 
flflönande  af  lärarekrafter,  anskaffande  af  böcker  och  undervis- 
ningsmaterial m.  m.,  medan  inrättandet  af  folkbibliotek  och 
understödande  af  dem,  där  sådana  funnits,  blifvit  mindre  be- 
aktad. Emellertid  har  föreningen  under  det  gångna  året  be- 
slatit  verksamnaare  befrämja  denna  sida  af  sitt  folkbildnings- 
arbete och  för  ändamålet  tillsatt  ett  biblioteksutskott,  som 
snart  nog  kommer  att  framlägga  för  föreningen  ett  detaljeradt 
fOrslag  angående  biblioteksväsendets  planmässiga  ordnande  i 
landskommunerna.  Utsikt  förefinnes  därför  att  i  närmaste 
framtid  få  biblioteksfrågan  in  på  rätt  spår.  Det  gäller  blott 
sedan  att  anskaffa  nödiga  medel  för  ändamålet,  ty  sådana  torde 
föreningen  för  närvarande  icke  disponera  öfver. 

Under  året  hafva  8  nya  medlemmar  blifvit  intagna  i  före- 
ningen. 

Ordförande  för  föreningen  har  under  året  varit  med.  dok- 
tor G.  von  Essen;  bestyreisen  har  utgjorts  af  med.  doktor  G. 
von  Essen  såsom  ordförande,  bankdirektör  J.  O.  Wasastjerna 
såsom  viceordförande,  baron  R  Garpelan,  fil.  doktor  K.  J.  Hart- 
man och  handlanden  M.  Dahlström  såsom  ledamöter.  Baron 
B.  Garpelan  har  varit  kassaförvaltare  och  fil.  magister  J.  F. 
Appelroth  sekreterare. 


Frid   på  jorden. 

(£o  julbetraktelse). 


IVi^änniskohjärtat  längtar  efter  frid.  Och  ju  mera  friden 
^^^  är  fjärran,  desto  starkare  är  längtan;  den  låter 
höra  sin  stämma,  då  stridslarmet  för  ett  ögonblick 
tystnar,  då  dagen  begynner  svalkas. 

I  folkens  sägner  talas  om  en  förlorad  gyllene  tid, 
en  barnaoskuldens  dag,  som  flyktat.  Och  när  det 
bästa,  som  kan  röra  sig  i  människobarm,  söker  sig  ut- 
tryck, då  drömmer  man  om  lyckliga  dagar  som  stunda, 
om  en  tid  då  « svärden  blifva  smidda  till  plogbillar» 
och  «spjuten  till  vingårdsknifvar»,  då  «stridens  bågar 
utrotas»  och  friden  härskar.  Det  eviga  ordet  siar  äf- 
ven  om  «nya  himlar  och  en  ny  jord»,  där  allt,  som 
hindrar  fridens  genomträngande,  är  utrotadt,  «där  rätt- 
färdigheten bor». 

Frid  på  jorden. 


Frid  på  jorden.  17 


Århundraden  ha  förgått,  sedan  änglasången  i  den 
stilla  natten  ljöd  öfver  Betlehems  ängder.  Men  striden 
rasar  fortfarande  bland  människorna.  Folk  resa  sig  mot 
folk,  blod  gjutes  i  strömmar  och  människolycka  kros- 
sas. Hat  och  bitterhet  gå  sin  väg  fram  och  söndra 
broder  från  broder,  vän  från  vän.  Djupt  i  hjärtat 
härskar  fridlöshetens  ande.  Äro  då  fridsorden  från 
ofvan,  hvilka,  en  gång  uttalade,  aldrig  tystnat,  äro  de 
blott  ett  bittert  hån  öfver  jordens  många  söndringar 
och  strider? 

Man  talar  om  baniafridm.  Den  hägrar  för  min- 
net såsom  det  skönaste  lifvet  haft  att  bjuda  på.  Det 
finnes  måhända  människor,  uppvuxna  i  olyckliga  för- 
hållanden, som  aldrig  smakat  den,  åtminstone  icke  så, 
att  den  skulle  förmått  gifva  upphof  åt  ett  vackert 
minne  med  lifskraft  så  länge  jordelifvet  varar.  Men  de, 
som  äga  detta  minne,  genomträngdt  af  morgonsolens 
glans,  de  veta,  att  med  barnafriden  stod  barnaoskul- 
den i  oupplöslig  förening.  Jag  ägde  frid  i  hjärtat,  då 
jag  var  god,  då  jag  var  sann.  Men  när  en  osanning 
gick  öfver  mina  läppar,  när  vreden  flammade  upp  el- 
ler afunden  bet  sig  fast  i  mitt  späda  hjärta,  —  då 
flydde  friden. 

Man  talar  om  samvetsfriden.  Samvetet  är  Guds 
röst  i  människan.  Denna  röst,  som  uttalar  sitt  maje- 
stätiska: gor  rdtty  tystnar  aldrig  fullständigt,  likasom 
den  aldrig  låter  pruta  med  sig,  aldrig  inslår  den  orätta 
cftergifvenhetens  väg.  Samvetet  kan  icke  irra,  icke 
taga  miste,  men  människan  kan  i  sin  uppfattnuig  om 
hvad  som  är  rätt  misstaga  sig.  Därpå  ligger  dock 
icke  hufvudvikten.  Det  väsentliga  är,  att  människan 
icke   tillsluter    sitt   öra   för  den  mäktiga  stämma,  som 


18  Frid  på  jorden. 

bjuder:  gör  rätt.  Och  lyssnar  hon  till  denna  stämnia 
samt  söker  förverkliga  hvad  hon  inser  vara  rätt,  da 
har  hon  frid  i  sitt  inre»  då  äger  hon  samvetsfriden. 
Väl  kan  hon  för  sitt  obrottsliga  fasthållande  vid  det 
rätta  blifva  i  en  orättfärdig  värld  utsatt  för  förföljelser, 
hon  kan  beröfvas  sin  yttre  utkomst  och  sin  personliga 
frihet,  men  hon  bär  inom  sig  lifvets  kostbaraste  pärla: 
samvetsfriden,  och  den  kan  ingen,  vare  sig  med  våJd 
eller  list,  röfva  bort  från  henne.  Men  åsidosätter  män- 
niskan sitt  samvetes  maning,  begynner  hon  att  köpslå 
med  det  rättas  fordringar,  söker  hon  inbilla  sig  själf 
och  andra,  att  krokiga  vägar  leda  lättare  till  målet  än 
den  raka  vägen,  det  sannas  och  rättas  väg,  då  flyr 
friden  sin  kos.  Och  den  förlust  människan  därigenom 
lider  kan  af  intet  ersättas,  icke  af  rikedom,  icke  af 
yttre  utmärkelser,  icke  af  de  mäktigas  gunst. 

Barnafriden  hviskar  om  hjärtats  oskuld,  hjärtats 
godhet.  Samvetsfriden  vittnar  högt  om  ett  oförskräckt 
fasthållande  vid  det  rättas  eviga  ideal.  Friden  är  icke 
en  känslostämning,  som  hvilar  på  inbillningens  gun- 
gande mark.  Fridens  fasta  underlag  är  rättfärdighet, 
sanning.  Friden  i  hjärtat  är  ofca  resultatet  af  en  fruk- 
tansvärd inre  kamp,  af  årslånga  lidanden. 

Att  stifta  frid  mellan  människorna,  att  knyta 
fridens  band  mellan  dem,  hvilka  förut  gått  olika  vå- 
gar, det  är  i  sanning  en  hög  uppgift.  Men  sker  detta 
med  åsidosättande  af  det  rättas  fordridringar  eller  så, 
att  det  rätta  i  någon  punkt  upphäfves  eller  i  något 
afseende  skjutes  åt  sidan,  då  blir  en  sådan  frid  af  kort 
varaktighet,  och  den  är  i  själfva  verket  långt  mera  till 
skada  än  till  gagn. 

Frid  på  jorden. 


Frid  på  jorden.  19 


Det  var  vid  ett  barns  födelse  orden  första  gån- 
gen uttalades.  Af  detta  barn  blef  med  tiden  en  frids- 
furste, som  gaf  sitt  lif  för  det  rättas  seger. 

Människohjårtat  längtar  efter  frid.  Men  endast 
om  detta  hjärta  tillika  « hungrar  och  törstar  efter  rätt- 
färdighet» kan  det  vinna  den  frid  som  består. 


V.  T,  Rosenqvist, 


Julofta. 

jJAfoc^oma  ringa, 

J^foc^orna  ^Itnga 
^fart  i  jnfmorgonens  tidiga  stund, 
^enom  den  ^alTa 
^ijmden  de  skaffa 

T£nder  den  sijämsirödda  Rimmefens  mnd. 
DdZör^rei  Rar  magien, 
^tin^ef  är  ira^ten. 

DdZännis^oma  jjättras  af  mufnaste  natt 
3£immefs^a  ljuset 
drängar  tiff  gruset 
^enom  de  jordiska  skuggorna  matt 


20  Jxdotta. 


DSlä^tigt  de  Bringa 
2Ct  öfver  nejden  det  safiga  ord: 
JQisius  att  frossa 
^ojan,  förfossa 

Jf^vidande  fångar  är  gommen  tid  jord, 
Skuggorna  vi^el 
^ärfigi  guds  ri^e 
^rede  sig  ni  ifrån  pof  ocR  tiff  pof, 
Mi^soM  den  s^öna 
Sommar  s^alT  ^röna 
(jorden,  Bestråfad  af  stigande  soC 
^r^^foc^or  ^Ctngen, 
^lingen  ocR  ringen, 
Ringen  tilT  ro  Rvarje  oroRgi  Bröst! 
Synden  Betvingen! 
Sjäfen  Bevingen! 
Ringen  de  dödCtga  odödCtg  tröst! 

Mudvig  Maurén. 


Småskolor  och  småskoleseminarier. 


I. 

Li  nder  de  senaste  åren  har  hos  allmänheten  ett  gan- 
'  ska  stort  intresse  för  småskolorna  och  deras  for- 
beredelseanstalter,  småskoleseminarierna,  trädt  i  dagen. 
Det  kan  därför  vara  skäl  att  lemna  en  redogörelse  för 
dessa  skolors  nuvarande  läge  och  gestaltning. 

Gällande  kyrkolag  af  1869  stadgar  i  §  43:  «För- 
äldrar  och  förmyndare  skola  sina  barn  och  myndlingar 
kristligen  uppfostra  och  dem  behörig  7mdervisniHg  i 
den  eva7igelisk'luther5ka  läran  bibringa  eller  bibringa 
låta  .  .  .  Prästerskapet  i  församlingen  skall  häröfver 
vaka».  Och  i  §  45  heter  det:  «Hvarje  församling  är 
pliktig  så.  föranstalta,  att  ständigt  tillfälle  till  undervis- 
visning  i  bokläsfiing  och  kris tefidoms lär a?i  ej  må  sak- 
nas för  barn,  hvilkas  föräldrar  äro  oförmögne  att  därom 
själfva  besörja,  äfvensom  för  fader-  och  moderlösa 
barn,  hvilka  ej  hafva  släktingar  och  förmyndare,  de 
där  sig  om  dem  kristligen  vårda  vilja  eller  kunna. 
Kyrkoherden  skall  vaka  däröfver  att  församlingen  denna 
sin  plikt  behörigen  fullgör». 

Af  likartadt  innehåll  äro  äfven  stadgandena  i  Folk- 
skoleförordningen af  1866  §§  114 — 116,  dock  något 
noggrannare  utförda  och    medgifvande  en  viss  utvidg- 


22  Småskolor  och  smdskoleseminarier. 


ning  af  läroprogrammet:  «Den  första  undervisningen 
att  rätt  läsa  och  förstå  modersmålet  samt  i  kristen- 
domskunskap  skall,  såsom  härintills,  företrädesvis  till- 
höra hemmet;  dock  böra  de  kyrkliga  kommunerna 
draga  försorg  därom  att  alla  barn,  hvilka  af  en  eller 
annan  orsak  icke  i  hemmen  kunna  i  dessa  stycken 
nöjaktigt  handledas,  må  erhålla  sådan  undervisning  i 
stående  eller  ambulatoriska  skolor,  —  I  dessa  barn- 
skolor, hvilka  af  hvarje  församling  ordnas  efter  dess 
särskilda  behof,  må  äfven  undervisning  i  skrifva  och 
räkna  samt  öfning  i  såfig  förekomma.  —  Öfver  under- 
visningen i  barnskolorna  såväl  som  i  hemmen  vakar, 
enligt  gällande  lag  och  författningar,  församlingamas 
prästerskap». 

Häraf  tyckes  framgå,  att  enligt  gällande  lagstift- 
ning den  första  undervisningen  tillhör  hemmen  och  att 
det  endast  för  undantagsfall  åhgger  de  kyrkliga  för- 
samlingarna att  upprätthålla  småskolor.  Undervisnin- 
gens hufvudändamål  är  att  bibringa  eleverna  insikt  i 
kyrkans  lära,  och  detta  mål  skall  äfven  läskunnigheten 
främst  tjena.  Annan  kunskap  behöfva  skolorna,  där 
sådana  upprättas,  icke  meddela.  Dock  medger  Folk- 
skojeförordningen,  att  äfven  skrifning,  läsning  och  sång 
kunna  ingå  som  undervisningsämnen. 

Med  afseende  härå  uppställes  ej  häller  i  Folk- 
skoleförordningen för  inträde  i  folkskola  på  landet  an- 
dra fordringar  än  att  barnen  skola  kunna  rent  läsa  i 
bok  och  ega  kristendomskunskap. 

I  §  124  af  Folkskoleförordningen,  sådan  den  ly- 
der i  Förordningen  af  den  ii  febr.  1886,  föreskrifves: 
«Befinnes  det  att  eleverna  i  högre  folkskola  under  bråd 
arbetstid  höst  och  vår  icke  utan  stor  förlust  kunna  irån 
hemmen  aflägsna  sig,  må  de  under  sagda  tid  befrias 
från  skolgång,  i  hvilken  händelse  läroanstalten  under 
denna  del  af  läseåret  skall  hållas  i  verksamhet  såsom 
småbarnsskola,  företrädesvis  för  de  barn,  som  påföl- 
jande höst  ärna  söka  inträde  vid  den  högre  folkskolan». 
Men    då    en    dylik    småbarnsskola   betraktas    som    ett 


Småskolor  och  smdskoleaeminai-ier.  23 


undantag  och  kursen  vanligen  omfattar  blott  sex  veckor, 
framträder  äfven  här  den  grundsatsen,  att  den  egent- 
liga småbarnsuadervisningen  tillhör  hemmen.  Detta  var 
en  sats,  som  Uno  Cygnaeus  alltid  med  den  största 
ifver  förfäktade. 

Men  huru  ha  förhållandena  faktiskt  gestaltat  sig? 
Hemmen  ha  i  regeln  ej  visat  sig  gå  i  land  med  upp- 
giften —  vare  sig  af  bristande  tid  eller  förmåga  eller 
intresse  —  utan  att  fä  hjälp  af  småskolor.  Dylika  skolor 
—  särskildt  ambulatoriska  eller  flyttande  —  ha  därför 
under  fårens  lopp  upprättats  i  ett  ganska  stort  antal. 

År  1896  funnos  i  de  evangelisk-lutherska  lands- 
församlingarna 951  ambulatoriska  skolor  med  190,000 
barn;  år  1901:  1,056  skolor  med  185,000  barn.  Då 
under  sistnämnda  år  antalet  barn  i  åldern  7 — 15  år  ut- 
gjorde 424,000,  erhöUo  sålunda  inemot  hälften  af  samt- 
liga barn  undervisning  i  ambulatoriska  skolor.  Hvad 
de  fasta  småskolorna  beträffar,  voro  de  år  1896:  235 
raed  9,621  barn  och  1901:  272  med  9,285  barn.  Se- 
dan dess  har  antalet  betydligt  ökats,  men  bestämda 
uppgifter  finnas  ej  för  närvarande  att  tillgå. 

I  folkskolornas  förberedelsekurser  undervisades 
under  det  förstnämnda  året  32,977  barn,  under  det 
sistnämnda  året  37,222  barn,  och  själfva  antalet  kurser 
hade  äfven  betydligt  stigit. 

Folkskolornas  antal  utgjorde  år  1896:  1,275  n^^d 
54,995  barn  och  1901:  1,838  med  79,853  barn.  Vid 
slutet  af  1904  funnos  på  landsbygden  2,222  folkskolor 
(de  grekisk-katolska  inberäknade). 

Då  sålunda  folkskolomas  antal  varit  i  snabb  till- 
växt —  om  också  ekonomiska  och  politiska  förhållan- 
den gjort  att  ökningen  de  sista  åren  ej  varit  så  stark 
som  tidigare,  —  kunde  man  måhända  nöja  sig  med  att 
befordra  uppkomsten  af  folkskolor  och  lemna  småsko- 
lorna åt  deras  öde?  Dessa  skolors  antal  har  blott 
långsamt  ökats  och  antalet  barn  i  dem  har,  enligt  se- 
nast tillgängliga  upplysningar,  t.  o.  m.  gått  något  nedåt. 
Detta  beror  emellertid  antagligen  på  följande  omstän- 


24  Småskolor  och  smdskoleseminarier. 

digheter.  Då  folkskolor  småningom  begynt  finnas  nå- 
got tätare  och  i  dem  småbarn  undervisas  6  veckor  om 
året  och  fordringarna  för  inträde  i  folkskolan  äro  an* 
språkslösa,  så  ha  de  till  lärarekrafter  och  undervisnings- 
material svagare  ambulatoriska  skolorna  på  vissa  stäl- 
len blifvit  mindre  behöfliga. 

Men  för  nödvändigheten  att  upprätthålla  små- 
skolor tala  följande  omständigheter.  De  barn,  som 
söka  inträde  till  folkskolorna,  äro  i  allmänhet  dåligt  och 
ojämnt  förberedda,  hvarför  folkskolans  första  år  och 
stundom  äfven  det  andra  går  åt  att  meddela  sådana 
kunskaper,  som  utgöra  förutsättning  för  att  den  egent- 
liga folkskolekursen  skall  kunna  upptagas  till  fram- 
gångsrik behandling.  I  följd  häraf  blir  den  tid,  som 
kan  egnas  genomgåendet  af  de  för  folkskolorna  före- 
skrifna  kurserna,  for  knapp  och  de  hinna  ej  med  nödig 
grundlighet  inläras.  Kan  alltså  ej  den  nödiga  förbere- 
dande undervisningen  meddelas  i  hemmen,  måste  där- 
för särskildt  inrättade  skolor  finnas. 

Då  folkskolor  ej  förekomma  till  större  antal  än  i 
medeltal  4  på  hvarje  kommun,  i  några  blott  I  eller  2, 
är  det  önskligt,  att  barnen  åtminstone  få  genomgå  en 
småbarnsskola.  Det  är  så  långt  ifrån  att  dylika  skolor 
skulle  hindra  uppkomsten  af  egentliga  folkskolor,  — 
såsom  man  ofta  påstått,  —  att  tvärtom  folkskolomas 
antal  är  störst  i  de  kommuner,  där  det  finnes  de  flesta 
småskolor.  Vidare  bör  man  taga  i  betraktande,  att 
blott  en  knapp  fjärdedel  af  alla  barn  i  skolåldern  be- 
söka folkskola.  Då  detta  i  flertalet  fall  beror  på  att 
afståndet  till  folkskolan  är  för  långt  eller  att  föräldrarna 
ej  ha  råd  att  låta  barnen  så  lång  tid  gå  i  skola,  iem- 
nar  småskolan  i  detta  fall  en  ersättning,  som  har  ett 
icke  ringa  värde. 

Småskolorna  bilda  sålunda  en  viktig  länk  i  vårt 
folkbildnings  väsende;  de  förbereda  elever  till  folksko- 
lan, befordra  uppkomsten  af  nya  folkskolor  och  lemna 
den  nödigaste  medborgerliga  och  kyrkliga  bildning, 
där  annan  ej  står  att  fås. 


Smäskolar  och  smdskoleseminarier.  25 

Man  bör  sträfva  därhän,  att  dessa  skolor  utveck- 
las till  två-åriga  lägre  folkskolor,  i  likhet  med  hvad 
fallet  är  i  städerna,  så  att  den  fullständiga  folkskole- 
kursen blefve  sexårig.  Men  äfven  med  ett  mera  be- 
gränsadt  program,  inom  de  råmärken  nuvarande  be- 
stämningar angifva,  ha  de  sin  stora  betydelse,  om  i 
dem  undervisas  i  läsning,  kristendomskunskap,  skrif- 
ning,  räkning  och  sång. 

Hvilken  form,  den  flyttande  eller  fasta  småsko- 
lans, bör  föredragas? 

Till  förmån  för  de  ambulatoriska  skolorna  kan 
anföras,  att  de  uppsöka  hemmen  och  samla  till  sig 
barn,  som  aldrig  skulle  komma  i  åtnjutande  af  någon 
undervisning,  om  ej  skolan  funnes  i  hemmet  eller  i 
någon  af  de  närmaste  gårdarna.  Dessa  skolor  äro 
mycket  billiga,  ty  skollokalen  kostar  vanligen  ingenting 
och  lårarens  eller  lärarinnans  aflöning  blir  ej  betun- 
gande, då  den  fördelas  på  alla  de  byar,  där  han  eller 
hon  under  året  undervisar.  I  den  ambulatoriska  skolan 
lemnas  dessutom  undervisning  främst  eller  uteslutande 
i  de  ämnen,  som  hittills  äro  de  enda,  för  hvilka  läro- 
tvång gäller  i  vårt  land.  Kristendomskunskap  och  för- 
måga att  läsa  i  bok  fordras  af  en  hvar,  som  vill  bli 
konfirmerad  och  åtnjuta  en  fullvuxen  medborgares  rät- 
tigheter. 

Men  dessa  skolor  ha  äfven  sina  svaga  sidor. 
Skolomas  antal,  hvilket  bestämmes  af  lärarenas  antal, 
är  för  litet  per  kommun.  I  medeltal  förekomma  blott 
2—3  skolor  på  hvar  församling.  Skolan  flyttar  därför 
ofla,  och  lärotiden  utgör  ej  mer  än  vanligen  blott  6 
veckor  för  hvart  ställe.  En  lärare  har  att  under  årets 
lopp  undervisa  i  medeltal  175  barn.  Under  sådana  för- 
hållanden kan  läraren  ej  bli  förtrogen  med  hvarje  barns 
lynne  och  begåfning  och  värka  uppfostrande  på  ele- 
verna, äfven  om  en  del  återkommer  följande  år.  Bar- 
nen hinna  ej  på  den  korta  tiden  ordentligt  vänja  sig 
vid  skolans  fordringar,  vid  uppmärksamhet  och  efter- 
tanke, ordning  och  snygghet,  ty  detta  kräfver  en  upp- 


26  Småskolor  och  småskoleseminarier. 


repad  och  långvarig  öfning.  Då  barnen  äro  af  mycket 
olika  ålder,  är  en  gemensam  undervisning  och  enhetlig 
disciplin  mycket  svår.  Skolrummet  är  ofta  olämpligt, 
ej  tillräckligt  snyggt  och  ljust,  erbjuder  ej  lämpliga 
skolmöbler,  och  undervisningsmaterialet  far  ill  i  af  att 
transporteras  från  ställe  till  ställe.  Lärarena  äro  ännu 
mångenstädes  mindre  väl  förberedda.  De  ha  ej  fått 
någon  speciel  utbildning  för  sitt  kall.  Detta  är  dock 
en  olägenhet,  som  med  tiden  kan  af  hjälpas;  men  de 
öfriga  missförhållandena  sammanhänga  med  själfva 
systemet  af  skolans  rörlighet. 

Emellertid  kommer  detta  slag  af  skolor  att  ännu 
en  lång  tid  framåt  vara  behöfliga  i  fattigare  och  gle- 
sare befolkade  trakter. 

I  de  fasta  småskolorna  är  lärotiden  30 — 34  vec- 
kor i  året.  De  ha  en  bestämd  lokal,  där  skolmöbeln 
och  undervisningsmaterialen  småningom  kunna  ökas  och 
förbättras.  Barnen  äro  af  något  så  när  samma  ålder. 
Redan  på  grund  af  skoltidens  längd  är  man  föranlåten 
att  lära  annat  än  innanläsning  och  religion.  Åtminstone 
skrifning,  räkning  och  sång  ingå,  utöfver  nämnda  äm- 
nen, regelbundet  i  läroplanen. 

Hvarför  finnas  dessa  skolor  icke  i  något  större 
antal?  Det  är  hufyudsaktigen  i  de  tätt  befolkade  trak- 
terna af  svenska  Österbotten  samt  i  Nyland  som  dy- 
lika skolor  upprättats  i  en  något  större  mängd:  ända 
till  ett  och  två  tiotal  och  därutöfver  i  några  kommuner. 
Men  om  de  i  allmänhet  ej  vunnit  större  utbredning, 
beror  det  nog  främst  därpå,  att  de  blifva  dyra.  För 
att  ersätta  en  ambulatorisk  skola  behöfs  det  3  eller  4 
fasta  småskolor.  Om  lärarinnan  åtnjuter  i  lön  450 
mark  —  och  mindre  borde  den  ej  få  vara  —  samt  ett 
rum,  ljus  och  värme,  och  äfven  om  skolan  hålles  i  hyrd 
lokal,  går  den  årliga  utgiften  för  en  fast  småskola  ej 
af  med  mindre  än  600  mark.  Det  är  under  sådana 
omständigheter  icke  sä  märkvärdigt,  om  de  merendels 
redan  förut  svårt  betungade  kommunerna  draga  sig 
för  att   inrätta    fasta    småskolor.     Men    kunde  skolans 


Småskolor  och  smdskoleseminarier.  27 


egare  räkna  på  ett  rundligare  understöd  af  allmänna 
medel  för  dessa  skolor,  är  det  sannolikt,  att  de  ambu- 
latoriska  skolorna^  i  flertalet  fall  småningom  skulle  öf- 
vergå  till  fasta.  Åtminstone  förefaller  det  naturligt,  att 
utveckling^en  borde  ledas  i  denna  riktning  och  att  slut- 
ligen de  ambuiatoriska  skolorna  öfverallt  skulle  ersät- 
tas af  tvååriga  lägre  folkskolor. 

Emellertid    är    man    på  prästerligt  håll  ingalunda 
färdig  att  understöda  en  sådan  utveclding.    Man  fram- 
håller, att  de  ambuiatoriska  skolomas  hufvuduppgift  är 
att  förbereda  för  skriftskolan,  och  denna  kan  ej  öfver- 
tagas   af  de   fasta  småskolorna,  som  måste  egna  stor 
uppmärksamhet  äfven  åt  andra  ämnen  än  religion.    I  de 
ambuiatoriska  skolorna  undervisas  elever  af  olika  ålder 
och  sålunda  kan  och  bör  religionsundervisningen  i  dem 
få  en  olika    karaktär  allt  efter  elevernas    olika  utveck- 
lingsståndpunkt.    Den   kan    bli    mera    omfattande  och 
djup    än    som    blir   möjligt  i  en  skola,    där    blott  små 
barn    undervisas.     De    flyttande    skolorna   stå,    såsom 
främst  religionsskolor,  under  prästerskapets  omedelbara 
uppsikt.     Om  småskolorna  närmast  förbereda  för  folk- 
skolan,   komma    de   naturligtvis    under  samma  inspek- 
tion   som    folkskolorna;    men    prästertkapet    borde    ej 
släppa  den  första  bamaundervisningen    ur  sina  händer. 
Under  dessa  förhållanden,  då  emellertid  samhället 
ej  kan  uppgifva  den  fordran,  att  folkskolorna  på  landet 
skola  mottaga  sådana  elever,  att  dessa  äro  i  stånd  att 
inhemta  samma  kunskaper,   som  folkskolebamen  i  stä- 
derna, synes  det  naturligt  att,  oberoende  af  de  bestående 
ambuiatoriska   skolorna,   inrätta    fasta    småskolor   eller 
lägre  folkskolor,  där  sådant  blir  möjligt. 

Om  i  en  kommun  finnes  ett  tillräckligt  antal  lägre 
folkskolor,  som  allmänt  besökas,  förefaller  det  orimligt 
att  prästerskapet  därutöfver  ville  upprätthålla  ambuia- 
toriska skolor  —  församlingarna  till  betunga.  Om  bar- 
nen besökt  folkskola  och  sålunda  lärt  sig  ej  blott 
kristendomskunskap  utan  äfven  att  öfverhufvud  förstå 
hvad  de  läsa,    skall   en   söndagsskole-  och  skriftskole- 


28  Småskolor  och  smdskoleseniinarier. 


undervisning^  säkert  anses  tillräcklig  äfven  från  kyrklig 
synpunkt.  Åtminstone  kan  kyrkolagens  §  45  ej  åbe- 
ropas för  upprättande  af  ambulatoriska  skolor  vid  si- 
dan af  sexklassiga  folkskolor. 

Vid  senaste  landtdag  var  frågan  om  understöd 
för  de  fasta  småskolorna  upp  i  petitionsväg;  men  på 
grund  af  landtdagens  plötsliga  afslutning  hann  frågan 
ej  bli  fullkomligt  slutbehandlad  i  utskottet  och  kom  ej 
sedan  alls  för  inför  stånden.  I  en  inom  Bondeståndet 
inlemnad  petition  anhölls  om  understöd  för  förbere- 
dande skolor,  som  skulle  upprättas  i  sådant  samman- 
hang med  folkskolorna,  att  folkskolans  lärare  skulle 
i  dem  meddela  undervisning.  Denna  skulle  försiggå 
i  folkskolans  lokal  och  dess  undervisningsmaterial  an- 
vändas. 

Mot  detta  förslag  kan  man  dock  göra  åtskilliga 
invändningar,  i)  Folkskolor  finnas  på  långt  när  icke  i 
hvarje  by;  men  i  hvarje  större  by  borde  finnas  åtmin- 
stone en  fast  småskola,  som  har  att  förbereda  jord- 
månen för  en  folkskola.  2)  En  folkskollärare,  som  har 
att  sköta  fyra  afdelningar,  orkar  ej  därutöfver  leda  och 
undervisa  i  en  småskola,  utan  att  den  ena  eller  andra 
skolan  blir  lidande  eller  hans  arbetskraft  i  förtid  ut- 
sliten. 3)  Då  i  småskolan  undervisning  skulle  med- 
delas blott  1V2  ^  2  timmar  om  dagen,  är  detta  alltför 
knappt,  och  dessutom  måste,  för  att  skollokalen  skall 
vara  ledig,  timmen  förläggas  till  en  särskildt  för  de 
små  eleverna  olämplig  tid  på  dagen. 

Om  småskolorna  skola  utveckla  sig  sundt  och 
naturligt,  måste  de  otvifvelaktigt  ha  sina  skilda  lärare, 
som  böra  vara  för  kallet  specielt  utbildade  och  för  sitt 
arbete  böra  åtnjuta  en  ordentlig  aflöning. 

Efter  det  denna  fråga  var  före  vid  landtdagen, 
synes  äfven  regeringen  ha  begynt  egna  den  uppmärk- 
samhet. Man  måste  hoppas  att  ett  så  betydelsefullt 
led  i  vårt  skolväsende  som  folkskolans  bottenskola  ej 
längre  skall  af  det  allmänna  lemnas  utan  omsorgsfull 
vård  och  främjande  uppmuntran. 


Småskolor  och  småskoleseminarier.  29 

Svenska  Folkskolans  Vänner  ha  under  de  senaste 
åren  egnat  de  svenska  småskolorna  en  särskild  upp- 
märksamhet; men  dess  medel  förslå  ej  att  lemna  dessa 
skolor  så  rikligt  understöd  som  de  vore  i  behof  af 
och  för  tj  en  ta  af. 


n. 

Det  främsta  villkoret  för  att  småskolorna,  vare 
sig  fasta  eller  rörliga,  skola  arbeta  med  framgång, 
är  att  de  ega  lärare,  som  äro  väl  förberedda  för 
sitt  värf. 

Detta  har  man  redan  länge  insett.  Vid  1878—79 
års  landtag  framställdes  af  regeringen  ett  förslag  om 
grundande  af  ett  småskoleseminarium  i  Kymölä  invid 
Sordavala.  Ständerna  beslöto  emellertid,  att  där  skulle 
inrättas  ett  fullständigt  folkskoleseminarium,  men  ställde 
till  Skolstyrelsens  disposition  2,000  mark  årligen  för 
utbildande  af  småskolelärare.  Af  nämnda  summa  skulle 
vissa  belopp  utdelas  åt  de  folkskolelärare,  som  genom 
särskild  anordning  ville  utbilda  dylika  lärare. 

Som  villkor  bestämde  Skolstyrelsen,  att  den  blif- 
vande  småskoleläraren  skulle  ha  genomgått  folkskola, 
att  undervisningen  skulle  bestå  af  a)  en  teoretisk  kurs, 
innefattande  en  repetition  och  utvidgning  af  folkskole- 
knrsen  och  fortgående  under  6  veckor  af  ferien  samt 
^)  en  praktisk  kurs,  i  det  kandidaten  skulle  biträda  vid 
undervisningen  på  folkskolans  två  lägre  årsafdelningar 
en  termin  samt  vid  den  i  §  124  omnämnda  förbere- 
dande kursen.  Blott  tvänne  kandidater  kunde  samti- 
digt genomgå  kursen.  Slutligen  skulle  de  blifvande 
lärame  undergå  ett  praktiskt  prof  i  folkskoleinspek- 
toms  närvaro. 

Dylika  kurser  ha  sedan  nyssnämnda  år  hållits  af 
åtskilliga  folkskolelärare,  af  hvilka  en  under  årens  lopp 
utdimitterat  öfver  200  småskolelärare.  I  medeltal  har 
itniinstone    under   tidigare  år  omkr.  30  småskolelärare. 


30  Småskolor  och  småskoleseminarier. 


på  detta  sätt  forberedts.  Detta  antal  har  emellertid 
icke  motsvarat  behofvet,  och  den  sålunda  vunna  för- 
beredelsen har  ej  ansetts  i  allo  tillfredsställande. 

Frågan  om  småskolelärares  utbildning  har  varit 
före  vid  Kyrkomötet  1886  samt  vid  Landtdagama  1888, 
1891  och  1897,  ^^^^  ^tt  1^^*  ^*^^  egentligt  resultat. 

Emellertid  upprättades  1887  i  Sordavala  ett  små- 
skoleseminarium för  lärarekandidater  af  grekisk-katolska 
bekännelsen;  sedan  1893  mottagas  äfven  lärarekandi- 
dater af  lutherska  bekännelsen.  Seminariet  åtnjuter  för 
närvarande  6,000  -j-  2,000  marks  understöd.  Det  i  Ta- 
vastehus  1890  upprättade  seminariet,  som  för  närva- 
rande åtnjuter  ett  understöd  om  4,500  mark,  har  inal- 
les utdimitterat  733  lärare  för  de  ambulatoriska  sko- 
lorna. År  1896  upprättade  K.  Verkko,  som  redan  1879 
i  Thusby  föranstaltat  kurser  för  utbildande  af  små- 
skolelärare, i  Helsingfors  en  ettårig  läroanstalt,  som 
förbereder  elever  för  inträde  till  folkskoleseminarierna 
samt  utbildar  småskolelärare.  Omkring  550  elever  ha 
genomgått  denna  anstalt.  Dess  statsunderstöd  utgör 
för  närvarande  4,000  mark.  En  dylik  läroanstalt  finnes 
sedan  1898  i  Jyväskylä  med  ett  statsunderstöd  om 
3,000  mark.  Flertalet  elever  söka  inträde  i  semina- 
rierna. I  Kotka  har  ett  seminarium  med  liknande 
sylte  verkat  ett  par  år  med  ett  mindre  understöd  af 
Kotka  stad.  —  I  Tammerfors  och  Uleåborg  ha  äfven 
hållits  kurser,  genom  hvilka  jämväl  småskolelärare  ut- 
bildats. 

De  nu  nämnda  anstalterna  äro  alla  finskspråkig^. 
På  initiativ  af  pastor  K.  T.  Broberg  inrättades  1897 
ett  svenskspråkigt  småskoleseminarium  i  Helsingfors 
med  fröken  Gertrud  Ehrström  som  föreståndarinna. 
Elevantalet  därstädes  har,  säges  i  en  1905  utkommen 
berättelse,  « under  de  gångna  7  åren  växlat  mellan  14 
och  26  per  år.  Intill  våren  1904  hafva  utdimitterats 
inalles  113  elever  eller  16  i  medeltal  per  år.  79  af 
dessa  verka  som  lärarinnor  vid  (30)  ambulatoriska  och 
(49)    fasta    småskolor    och    17    hafva    inträdt    i    högre 


Smäskolar  och  småskoleseminarier.  31 


semmarium.  84  ^/^  hafva  således  egnat  sig  åt  lärare- 
banan».  Seminariet  åtnjöt  först  3,000,  sedan  3,500 
marks  understöd,  men  har  varit  i  saknad  af  sådant 
under  ax   1905. 

Småskoleseminarlerna  kunna  omöjligt  reda  sig 
utan  understöd  af  allmänna  medel.  Det  vore  högeligen 
önskligt  att  dessa  skulle  utgå  efter  objektiva  grunder 
och  med  ett  mndligare  belopp  än  hittills  i  allmänhet 
varit  fallet.  Att  terrainsafgiften  utgör  ända  till  50  mark 
—  medan  i  folkskoleseminarierna  undervisningen  är  af- 
giftsfri  —  och  att  elevantalet  uppgår  ända  till  50  å6o 
är  ej  för  dessa  anstalter  fördelaktig^.  Om  de  ej  vore 
i  så  hög  grad  beroende  af  elevernas  terminsafgifter, 
kunde  antalet  elever  inskränkas,  hvarigenom  kandida- 
terna kunde  grundligare  utbildas  särskildt  i  praktiskt 
afseende,  och  vid  intagningen  af  elever  ett  strängare 
urval  göras. 

Man  säger  att  antalet  af  dessa  seminarier  är  för 
stort  och  att  de  därför  ej  behöfva  öfverhöfvan  upp- 
muntras. Men  hela  Västra  och  Norra  Finland  sakna 
dylika  anstalter  (om  man  undantager  foIkskoUärarnes 
förberedelsekurser).  Om  endast  fullt  kompetenta  lärare 
antoges  och  ej  af  sparsamhetsskäl  andra  gåfves  före- 
träde och  elevantalet  i  en  del  af  de  nuvarande  semi- 
uariema  inskränktes,  skulle  ej  så  stort  öfverflöd  på 
småskoUärare  finnas.  Vidare  bör  man  skatta  ganska 
högt  den  fördelen,  att  folkskoleseminarierna  från  dessa 
anstalter  få  emottaga  specielt  förberedda  elever.  Och 
om  slutligen  åtskilliga,  som  genomgått  småskolesemi- 
narierna, stanna  i  hemmen,  ha  dessa  och  hela  vår 
folkbildning  stort  gagn  af  att  ega  mödrar  och  andra 
kvinnor  med  pedagogisk  bildning.  Småskolesemina- 
riema  verka  i  viss  mån  som  folkhögskolor. 

Då  samma  anstalter  utbilda  lärare  lika  väl  för 
de  ambulatoriska  som  fasta  småskolorna,  förefinnes 
här  icke  den  intressestrid,  som  omnämndes  i  fråga 
om  småskolorna,  och  därför  kan  man  med  så  myc- 
ket större  tillförsikt  hoppas,  att  småskoleseminariernas 


82  Stndskolof'  och  smdskoleseminafner. 

behof  skola  snarligen  bli  på  ett  tillfredsställande  sätt 
tillgodosedda. 

Huru  lifligt  intresset  är  för  den  g^ndläggande 
folkundervisningen  framgår  bl.  a.  däraf,  att  sistlidna 
sommar  i  hufvudstaden  hölls  ett  talrikt  besökt  finsk- 
språkigt möte  af  småskolelärare  och  att  småskolornas 
och  deras  seminariers  angelägenheter  fått  ett  särskildt 
organ  i  en  månadstidskrift  «Alempi  kansanopetus»,  ut- 
gifven  af  K.  Verkko  i  Helsingfors. 

Den  första  barnaundervisningens  gestaltning  på 
landsbygden  måste  i  alla  kretsar,  som  vederbör,  vara 
en  fråga  på  dagordningen. 

/var  A.  Heikel, 


Sydvästra.  Finlands  svenska  folkhögskola. 


X3  var)e  folkhögskola  i  vårt  land  har  sitt  mer  eller 
1  V  mindre  afskilda  område.  En  sammanslutning  kring 
en  sådan  låroanstalt  är  ju  också  ganska  naturlig,  ty 
då  skolan  behöfver  ekonomiskt  understöd,  hvarifrån 
skall  den  hjälpsamma  handen  räckas  om  icke  från  den 
kringliggande  bygden  med  närmaste  städer,  och  skola 
de  afgångna  eleverna  kunna  i  någon  mån  stå  under 
skolans  inflytande  och  nu  och  då  samlas  i  <(hemmet 
vid  vägen»,  får  afståndet  dit  icke  vara  alltför  långt. 
Den  skola,  hvars  byggnad  är  afbildad  här  invid,  räknar 
som  sitt  distrikt  sydvästra  Finlands  svenska  skärgård 
från  Finnby  i  öster  till  Houtskär  i  väster,  en  sträcka 
a.f  omkring  loo  km  i  kvadrat.  På  få  ställen  i  världen 
finnes  ett  så  stort  antal  sund  och  vikar,  holmar  och  skär, 
klippor  och  grund  som  här.  Hafvet  är  mångens  både 
åker  och  äng,  och  «gubbarna»  med  ^skepparkrans» 
rundt  hakan  äro  väl  kända  från  marknaderna  i  Helsing- 
fors och  Borgå,  att  icke  nämna  fiskarhamnen  i  Åbo. 
På  de  större  öarna  är  jordbruket  så  godt  som  enda 
näring,  och  då  härtill  ännu  kommer  en  liflig  sjöfart  med 


St^våstra  Finiands  svenska  folkhögskola.  35 


kalk-  och  vedskutor,  segelfartyg  och  ångbåtar,  framgår 
utan  vidare  att  denna  befolknings  intressen  äro  splittrade 
it  många  håll.  Under  dylika  förhållanden  är  det  ingen 
lått  sak  att  få  någonting  som  i  längden  kan  samman- 
föra och  förena.  Folkhögskolan  med  sitt  vidtomfat- 
tände,  allmänt  mänskliga  program  har  vågat  försöket 
och  åtminstone  delvis  lyckats,  som  den  sällsporda 
enighet,  med  hvilken  « elevförbundet»  arbetat  för  eget 
hem  åt  sin  folkhögskola  i  sydvästra  Finland,  visar.  — 
I  hela  nio  år  hade  skolan  arbetat  i  delvis  trånga  och 
obekväma  lokaler,  hviJka  i  en  snar  framtid  komme  att 
användas  för  andra  ändamål  och  folkhögskolan  må- 
hända stå  husvill.  Efter  många  och  långa  underhand- 
lingar med  bestyreisen  lyckades  förbundet  slutligen 
hösten  1902  få  ett  kontrakt  underskrifvet,  enligt  hviUcet 
skolan  fritogs  från  alla  med  byggnadsföretaget  för- 
enade omkostnader.  I  närvaro  af  ett  hundratal  f.  d. 
dever  lades  grundstenen  den  därpå  följande  5  febr.  och 
den  2  nov.  1904  invegs  byggnaden  för  sitt  blifvande 
ändamål. 

Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola  är  belä- 
gen på  en  af  de  vackraste  platser  vår  natursköna 
skärgård  har  att  bjuda  på.  Då  seglaren  styr  in  genom 
något  af  de  många  sund,  hvilka  bilda  inloppen  till 
Pargas  kyrkijärd,  ser  han  på  en  med  löf  och  barrskog 
bevuxen  udde  den  djärfva  takresningen  af  en  byggnad, 
hvars  yttre  utseende  är  nl^ot  säregen  men  på  samma 
gång  tilltalande.  Den  ena  ändan,  skolan,  sträfvar  med 
sitt  höga  tak  mot  blånande  sky  lik  ett  tempel,  hvar- 
emot  bostadslokalema  i  den  andra  redan  till  det  yttre 
påminna  om  hemmets  anspråkslösa  trefnad.  Skolan 
och  hemmet  äro  förenade  gennm  biblioteket,  hvars 
stora  fönster  insläppa  rikligt  med  ljus.  Genom  sina 
takfönster  och  utsprång,  betingade  af  de  särskilda 
rummens  storlek,  verkar  huset  ej  som  en  hyreskasern 
från  en  stad,  utan  som  en  samling  byggnader,  stående 
i  den  intimaste  beröring  med  hvarandra.  Nedre  vånin- 
gen inrymmer  en  lärosal  med  80  m^  golfyta,  biblioteks- 


36  Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola. 


rum  49  m^,  tambur  och  gymnastiksal  60  m'  samt  skol- 
kök med  skrubbar  och  skafferier  äfvensom  för  förestån- 
daren tre  rum  jåmte  tambur,  kök  och  skafferier.  I  öfre 
våningen  finnas  slöjdnun,  handarbetsrum,  bostad  för 
lärarinnan  i  husmodersskolan,  fyra  rum  för  elever,  säng- 
kammare för  föreståndaren,  ett  gästrum  samt  ett  tiotal 
skrubbar  för  olika  ändamål.  Byggnaden  inrymmer 
inalles  19  med  eldstäder  försedda  rum,  af  h vilka  icke 
(arre  än  10  i  öfre  våningen.  Mången,  som  icke  närmare 
känner  folkhögskolans  arbetssätt  och  det  utrymme  därtill 
kräfves,  anser  byggnaden  vara  alldeles  för  stor  och 
dyrbar,  fastän  den  måste  räknas  bland  en  af  de  billi- 
gaste folkhögskolor  i  landet.  Våra  folkskolor,  i  hvilka 
man  i  regeln  icke  tillåter  sig  annan  lyx  än  några  blind- 
fönster, kosta  14  a  15,000  mk,  oaktadt  de  icke  innehålla 
flere  än  sex  med  eldstäder  försedda  rum.  Omkost- 
naderna för  folkhögskolebyggnaden,  af  prima  byggnads- 
material under  plåttak,  uppgå  Ull  omkring  24,000  rak. 
Orsaken  härtill  står  att  söka  i  att  all  lyx  är  utesluten 
samt  att  hvarje  arbete  utförts  efter  den  noggrannaste 
beräkning  från  byggnadskommitténs  sida  samt,  icke 
att  glömma,  en  synnerlig  förmåga  hos  ritningens  upp- 
hofsman,  arkitekten  M,  G.  Frelander^  att  för  nyttiga 
ändamål  använda  hvarje  vinkel  och  vrå. 

Den  ekonomiska  frågan  har  ej  på  långt  när  varit 
så  svår  att  lösa,  som  tviflarena  spådde.  Svenska  folk- 
högskoledelegationen i  Helsingfors  har  bidragit  med 
4,627  mk  86  penni,  föreningen  «V.  S.»  med  2,000  mk. 
Allt  det  öfriga  har  hopsamlats  ute  i  bygderna  genom 
lotterier,  fester  och  en  mängd  listor,  å  hvilka  bidragen 
växlat  mellan  10  p:i  och  100  mk.  Skulden  belöper 
sig  till  omkring  2,500  mk  och  torde  icke  vara 
omöjlig  att  betäcka,  ifall  förbundet  framdeles  har 
att  påräkna  samma  bistånd  från  allmänhetens  sida 
som  tidigare. 

«Ungdomshemmet»  står  färdigt  och  ur  månget 
hjärta  i  västfinsk  skärgårdsbygd  framspringer  önskan: 


Sydvfistra  Finlands  svenska  folkhögskola. 

«Gk  lyckoår  till  möte, 
du  skola,  fri  och  ljus! 
Du  kraft  bär  i  ditt  sköte, 
på  berggrund  står  ditt  hus: 
du  bäres  af  oss  unga, 
du  hvilar  trygg  på  dem, 
vi  med  vårt  dagsverk  sjunga 
dig  in  i  våra  hem.» 

A.  Stenvall. 


Om  Runebergs  dikt  „Vid  en  källa''. 

Då  Runeberg  såsom  student  år  1826  vistades  vid  aka- 
demin i  Abo,  inträffade  en  vacker  sommarafton,  att 
han  jämte  Johan  Jacob  Nervänder  och  en  annan  kam- 
rat begaf  sig  ut  från  staden  att  spatsera.  Man  anlände 
till  en  källa  och  slog  sig  för  en  stunds  hvila  ned  vid 
den.  Medan  man  talade  om  huru  i  källan  afspeglade  sig 
himmelens  blåa  hvalf  och  sommarens  lätta  skyar,  blef 
det  öfverenskommet,  att  Runeberg  och  Nervänder, 
hvilka  voro  kända  för  att  skrifva  vers,  skulle  täfla  om  att 
författa  hvar  sin  dikt  om  källan,  och  fastställdes  inom 
det  ystra  kamratskapet  sådana  villkor  för  täflingen,  att 
den,  hvars  dikt  befanns  vara  sämre,  skulle  på  en  fot 
dansa  kring  källan,  hafvande  på  hufvudet  den  näfverrifva, 
hvarmed  vattnet  från  källan  upphämtades.  Dikterna 
skrefvos  och  domen  föll  sålunda,  att  Runeberg  fick 
tråda  dansen  kring  källan. 

Detta  var  första  upphofvet  till  Runebergs  <(Vid 
en  källa»  eller  såsom  den  ofta,  ehuru  mindre  noggrant 
kallas,  «Källan».  Äfven  kamraten  Nervänders  dikt, 
som  kom  till  vid  samma  tillfälle,  finnes  kvar  och  har 
blifvit  tryckt  i  hans  af  kamrater  efter  hans  död  utgifna 
dikter,  där  den  också  bär  ofvanskriften  « Vid  en  källa» ; 
det  ser  således  ut,  som  om  man  före  täflingen  kommit 
öfver  ens  t.  o.  m.  om  den  ofvanskrift,  som  de  tiller- 
nade  dikterna  skulle  hafva. 

Huruvida  denna  Nervänders  dikt  verkligen  för- 
tjänade priset  framför  Runebergs,  är  för  oss  svårt  att 
afgöra,   ty   det   är    osäkert    om  icke  Nervänder  sedan 


Om  Runebergs  dikt  t  Vid  en  käila*.  89 

omarbetade  sia  dikt ;  säkert  är,  att  Runeberg  gjorde  så. 
Denne  skref  nämligen  ^  nästan  aldrig,  såsom  han  försökt 
det  vid  källan  nära  Åbo,  någon  dikt  utan  längre  för- 
beredelse. Tvärtom  var  hans  natur  sådan,  att  han 
först  länge  inom  sig  uttänkte  och  bearbetade  en  vac- 
ker idé,  som  han  i  någon  ingifvelsens  stund  fattat,  och 
om  han  lyckats  gifva  åt  sin  dikt  en  klar  gång  och 
kläda  den  i  enkla,  naturliga  ord  och  vacker  vers,  först 
då  skref  han  ned  densamma;  men  genom  detta  all- 
varliga, tysta  tankearbete  blef  det  vanligen  lätt  för 
Rund}erg  att  nedskrifva  sina  dikter  i  så  fulländad  form, 
att  han  sällan  behöfde  göra  ändringar  i  det  han  en 
gång  fastat  på  pappret  och  att  dildberna  dock  alltid 
erhöllo  den  harmoniska  helgjutenhet,  som  vi  beundra 
och  älska  i  alla  hans  sånger. 

Det  är  just  betecknande  för  Runebergs  samvets- 
granna förfarande  vid  utarbetandet  af  sina  dikter,  att 
han  icke  upptog  denna  1826  skrifna  sång  uti  sitt  första 
häfte  «Dikter»,  som  han  utgaf  i  april  1830.  Runeberg 
gillade  således  icke  heller  själf  den  form,  som  dikten 
erhållit  under  det  hastiga  författandet  vid  källan,  och 
han  lät  den  länge  ligga,  medan  han  likväl  skref  en 
mängd  andra  dikter  för  det  nämnda  häilet. 

Men  att  dikten  vid  källan  dock  låg  skalden  i 
hågen,  se  vi  däraf,  att  han  enligt  egen  uppgift  senare 
omarbetade  densamma.  Detta  måste  hafva  inträffat 
ganska  snart  efter  första  dikthäftets  utgifvande,  ty 
redan  den  3  december  1830  finna  vi  «Vid  en  källa» 
första  gången  offentliggjord  i  «Tidningar  från  Helsing- 
fors». Och  nu  hade  den  detta  underbart  enkla  språk 
och  den  vackra  musikaliska  vers,  i  hvilken  den  sedan  dess 
i  tre  fjärde  dels  sekel  «strömmat  öfver  tusen  läppar  och 
smekt  hundra  tusen  öron  och  hjärtan»,  såsom  den  lär- 
junge till  Runeberg  uttrycker  sig,  hvilken  återgifvit 
skaldens  egen  berättelse  om  diktens  uppkomst  vid 
källan  nära  Åbo.  Och  att  Runeberg  i  denna  nya 
affattning  gillat  sin  sång,  se  vi  däraf,  att  han  upptog 
den  i  sitt    andra    dikthäfte,  hvilket  han  utgaf  år  1833. 


40  Om  Runebergs  dikt  « Vid  en  käUa*. 

Det  har  anmärkts  angående  versmåttet  i  Runebergs 
<cKäIla)>,  att  han  erhållit  detta  af  sin  store  landsman 
och  föregångare  Frans  Michael  Franzén  och  att  Runeberg 
användt  detsamma  i  flere  af  andra  dikthäftets  sånger. 
Likväl  har  man  tillika  med  fullt  skäl  betonat,  att  han 
därvid  «mjukare  än  någonsin  format  detta  versmått» 
och  således  behandlat  detsamma  fullt  själfständigt. 
Och  om  man  trott  sig  kunna  uppvisa  Franzéns  infly- 
tande äfven  i  andra  afseenden  i  denna  dikt,  så  är  det 
just  dennes  bästa  egenskaper:  klarhet,  enkelhet  och 
innerlighet,  som  Runeberg  äger  med  honom  gemen- 
samma, medan  han  förstått  att  dessutom  gifva  sina 
dikter  en  manligare,  kärnfullare  och  konstnärligare 
prägel  än  den  Franzéns  dikter  vanligen  äga. 

Men  om  vi  litet  närmare  betrakta  Runebergs  « Vid 
en  källa»,  märka  vi  snart,  huru  skalden  här,  såsom  i  flere 
andra  af  sina  bästa  dikter,  i  en  enkel  naturföreteelse 
fann  en  bild,  som  åskådliggör  ett  allmänt  förhållande  inom 
människolifvet,  och  huru  han  genom  ytterst  enkla  medel 
förstod  att  framkalla  en  vacker  och  anslående  poetisk 
stämning.  När  han  i  källans  lugna,  klara  vatten  ser 
afspeglas  än  ljusa,  än  mörka  skyar  och  iakttager,  huru 
de  förra  vanligen  hastigt  ila  bort,  medan  de  senare 
blott  långsamt  försvinna,  får  han  häraf  en  naturlig 
anledning  till  en  målande  och  vemodig  betraktelse 
öfver  människolifvets  vexlingar,  som  störa  själens  ro, 
öfver  de  ljusa  intryckenas  hastiga  flykt  och  de  tunga 
skuggornas  ständiga  benägenhet  att  dröja  kvar. 

Denna  dikt,  där  människans  lott  uppfattas  på  ett 
så  vackert,  om  ock  litet  sorgbundet  sätt,  just  såsom 
vi  finnar  älska  betrakta  lifvet,  blef  snart  allmänt  känd 
och  sjungen.  Härtill  bidrog  i  betydlig  mån  den  vackra 
melodi,  på  hvars  vingar  den  flög  kring  hela  vårt  land. 
Runebergs  käre  vän  och  «store  läromästare»,  den  ädle 
och  musikaliske  F.  A.  Ehrström,  satte  till  «Källan»  en 
melodi,  hvilken  är  lika  vacker  som  den  till  «Svanen»; 
men  den  förstnämnde  förefaller  ännu  enklare  och  sluter 
sig    kanske    ännu  innerligare  till  orden.     Den  blef  ock 


Om  Munehergs  dikt  t  Vid  en  källan.  41 


genast  allmänt  känd,  men  utkom  i  tryck  först  1850, 
då  «Tio  sånger  af  F.  A.  Ehrström»  efter  hans  död  utgåf- 
vos  af  hans  vänner.  Runeberg  skref  om  detta  not- 
häfte en  vacker  anmälan,  däri  han  särskildt  antyder 
sin  glädje  öfver  att  «Svanens»  och  «Källans»  melodier 
så  väl  ansluta  sig  till  idén  i  dikterna. 

Ofta  hafva  dessa  två  dikter  sjungits  vid  samma 
högtidliga  tillfällen.  Så  var  t.  ex.  fallet  redan  år  1837, 
när  den  akademiska  ungdomen  hyllade  Runeberg,  då 
han  lämnade  universitetet  och  såsom  lektor  flyttade  till 
Borgå.  Den  då  närvarande  Z.  Topelius  berättar,  att 
stämningen,  ju  längre  det  led,  blef  allt  mera  högstämd, 
«t)-»,  säger  han,  « öfver  hela  festen  låg  en  innerlighet  och 
och  värme,  som  beständigt  samlades  kring  hufvud- 
personen  och  åter  utgick  från  honom  som  en  lifvande 
fläkt,  ty  han  var  hela  natten  mera  öppen  och  innerlig 
än  annars».  På  morgonen  ledsagades  han  ett  stycke 
på  hemvägen  och  blef  därunder  «många  gånger  upp- 
hurrad». «Vid  bron»,  fortsätter  Topelius,  «sjöngo  vi 
till  afsked  «Källan».  Vid  versen :  «Och  spegelns  ljus 
mörker  skall  Likväl  af  dem  bero»  af  bröt  han  oss: 
«Nej,  nej!  Sen  på  spegeln  blott!  Är  den  ren,  såskall 
ingen  sky  förmörka  den;  ingen,  ty  den  bär  sitt  ljus  i 
sig  själf».  Denna  berättelse  förtjänar  anföras  också 
därför,  att  den  åLskådliggör  Runebergs  stora  förmåga 
att  upplyfta  och  hänföra  sin  omgifning. 

Huru  denna  dikt  «Vid  en  källa»  lifligt  anslog 
alla  finska  hjärtan,  därpå  kunde  också  anföras  såsom  bevis 
de  många  öfversättningar  däraf  till  finskan,  som  under 
tidemas  lopp  sett  dagen.  Vi  nämna  här  blott,  att  den 
1845  öfversattes  af  Lönnrot  och  att  detta  återgifvande 
t.  o.  m.  gillades  af  den  stränge  J.  V.  Snellman. 

Sålunda  finna  vi  hos  dikten  «Vid  en  källa»  flere 
intresse  väckande  egenheter,  hvilka  alla  bevisa,  att  den 
mäktigt  slog  an  öfver  allt  i  vårt  land.  Hvarför  gjorde 
den  detta?  Emedan  både  dess  ord  och  melodi  på  ett 
enkelt  och  vackert  sätt  uttrycka  stämningar,  hvilka  ofta 
röra  sig  inom  alla  känsliga  hjärtan.  O.  G. 


im^mm^>mm!^>^m^>::^>^ 


i\A4\A4\M\M\A*\A4\A4\A42 


En  julberättelse. 

af 

Georgios  Drosinis. 

(Öfvers.  frän  nygrekiskan  af  I.  A.  H.). 


jV/Ted  bedröfvade  steg  återvände  den  stackars  änkan 
^^^  till  sin  kalla  och  mörka  koja.  Julaftonen,  som 
alla  andra  så  gladde  sig  åt,  var  för  henne  ensam  full 
af  sorg  och  bekymmer.  Ingenstädes  hade  hon  fått 
arbete,  icke  ens  någon  tröst  eller  något  hopp.  Alla 
hade  sagt  med  en  mun: 

«Då  vintern  gått  förbi». 

«Då  vintern  gått  förbi»,  —  hvart  skall  hon  ta 
vägen  under  tre  månader?  Huru  skall  hon  lefva  dessa 
tre  dystra  månader,  och  huru  skola  hennes  två  fader- 
lösa barn  lefva». 

Då  hon  kom  hem  och  åter  såg  sina  två  barn 
framför  den  slocknade  härden  frusna,  hungriga,  utan 
någon  enda  julgåfva,  kunde  hon  ej  mera  bära  det, 
utan  ymniga  tårar  började  strömma  från  hennes  ögon. 


En  jidberättelse.  43 


Klapp,  klapp! 

Är  det  på  dörren  det  bultar?  Nej!  Hvem  skulle 
bulta  dir?  I  hennes  ytterliga  åfvergifvenhet  hvem 
skulle  väl  vara  där  framför  eländets  dörr,  denna  stund 
då  alla  fröjdas  och  äfven  de  fattigaste  ha  fest?  Hvem 
bultar  då?  Det  är  väl,  kära  vän,  vinden  eller  någon 
olycksbådande  nattfågel.     Så  är  det. 

Klapp,  klapp,  klapp! 

Ännu  en  gång  bultar  man,  och  man  bultar  nu 
hårdt,  så  hårdt,  att  de  två  faderlösa  till  hälften  vakna 
och  till  hälften  öppna  sina  ögon  och  mumla: 

«Mamma,  mamma»! 

Och  med  ens  öppnas  dörren,  och  på  trösketa 
framträder  en  storväxt  gubbe  med  snöhvitt  skägg,  som 
hängde  ned  på  bröstet.  Och  med  en  sträf  och  grof  röst, 
som  var  mera  skräckinjagande  än  bedjande,  säger  han: 

«£n  allmosa,  kristna  människor!» 

I  handen  håller  han  en  grof  staf,  på  skuldran 
hänger  en  påse,  hans  kläder  äro  bara  trasor,  och  han 
går  barfota. 

«Stackars  man»,  säger  änkan.  «Jag  har  ej  för- 
måga att  hjälpa  dig.  Men  här  har  du  åtminstone  inte 
så  kallt  som  därute,  och  så  kan  du  sätta  dig  och 
hvila  ut  ett  ögonblick.     Var  så  god!» 

Gubben  stängde  dörren  och  gick  och  satte  sig 
nära  den  slocknade  härden. 

«Här  är  hvarken  varmt  eller  ljust.  Kan  du  inte 
tända  en  vedsticka?» 

«Jag  har  inte»,  svarar  änkan. 

Gubben  bultar  mot  golfvet  med  sin  tjocka  staf 
och  svär.  Barnen  vakna  och  sätta  sig  upp  med  vid- 
öppna ögon. 


44  En  juiherättdse. 


«Ah»,  ropar  gossen,  «det  är  den  helige  BasUius». 

Och  flickan  sträcker  händerna  mot  gubben  och 
ler  mot  honom  och  säger: 

«God  afton,  helige  Basilius». 

Och  båda  fråga  med  en  mun: 

«Hvad  hemtar  du  för  gåfvor  åt  oss,  helige 
Basilius?» 

Men  liksom  hade  han  icke  hört  det,  vänder  sig 
gubben  mot  änkan  och  säger: 

«Ger  du  mig  ingenting  att  äta  och  dricka?» 

«Mina  barn  åto  i  dag  den  sista  brödkanten,  och 
själf  har  jag  ej  smakat  någon  mat  sen  i  går.» 

«Har  du  då  inte  bröd  eller  ljus  eller  någonting?» 

«Nej,  ingenting.» 

Gubben  stiger  upp,  kastar  påsen  på  r>'^ggen 
och  vänder  sig  mot  dörren,  bultande  vredgad  med 
sin  staf. 

«Mamma»,  säger  flickan,  «hvarför  är  den  helige 
Basilius  ond?» 

«Mamma»,  säger  gossen,  «låt  inte  den  helige 
Basilius  gå  bort  så». 

Och  med  en  mun  säga  båda: 

«Se,  han  gaf  oss  ingenting!» 

Och  barnen  gråta,  och  den  olyckliga  modern 
kysser  dem  och  gråter  med  dem. 

«Farväl»,  dundrar  gubben  på  tröskeln. 

«Gå  inte  bort,  helige  Basilius»  ropa  barnen,  «gå 
inte  bort,  vi  är  o  så  snälla». 

«Ja»,  säger  modern,  «de  äro  så  snälla».  Och  därpå 
vänder  hon  sig  bedjande  till  gubben. 

«Stanna»,  säger  hon  sakta,  «stanna  en  stund, 
blott  så  att  de  somna  ånyo   nöjda  och  se  i  drömmen 


En  jidberättdse.  45 

den  helige  Basillus.  Då  du  icke  ger  dem  någonting 
annat,  gif  dem  åtminstone  denna  vackra  dröm». 

Han  kom  närmare. 

«Stanna)>,  säger  åter  änkan,  «och  så  snart  de 
somnat»  skall  jag  tända  litet  eld,  så  att  du  blir  varm». 

«Nå  godt»,  svarar  gubben,  «då  du  börjar  bli  barm- 
härtig, stannar  jag».  Med  dessa  ord  drar  han  fram 
från  sin    barm    en  liten  flaska  och  närmar  sig  barnen. 

«Drick  detta  på  en  gång.  Det  är  starkt  och 
genomborrar  magen.  Men  efteråt  somna  ni  Ijuft  och 
drömma  vackra  drömmar». 

Barnen  drucko,  drucko  begärligt  och'  föllo  ned 
liflösa  med  ett  Ijuft  leende  på  sina  läppar. 

«Hvad  är  det?»  frågar  modern. 

«Drick  äfven  du»,  svarar  gubben,  «det  är  sprit». 

Den  olyckliga  kvinnan  dricker,  dricker  äfven  hon 
och  faller  ned  som  liflös  med  ett  Ijuft  leende  på  sina 
läppar.  Och  plötsligt  tycker  hon  att  tiggargubben 
verkligen  är  den  helige  Basilius  och  att  han  säger 
till  henne: 

«Eftersom  du,  som  ingenting  eger,  ville  förbarma 
dig  öfver  mig,  skall  jag  nu  förbarma  mig  öfver  dig. 
Se  huru  dina  barn  hade  lefvat,  om  jag  icke  hade  kom- 
mit hit,  och  se  det  lif,  som  de  nu  skola  ha». 

Och  det  lif,  som  hennes  barn  skulle  lefvat,  var 
fattigt  och  betryckt.  Gossen  blef  en  simpel  arbetare 
och  förtjente  sitt  bröd  med  svett  och  möda;  ochned- 
bniten  af  den  sjukdom,  som  tärt  honom  ända  från 
barndomen,  afled  han  på  sjukhuset.  Och  flickan,  ännu 
svagare,  blef  en  olycklig  varelse  och  moder  och  änka 
äfven  hon  med  faderlösa  barn,  som  äfven  de  hungriga 
och  stelfrusna   väntande  på  den  helige  Basilius.     Och 


46  En  julberättelse. 


dessa  åter  skulle  föda  andra  olyckliga  barn,  och  så 
vidare  och  så  vidare,  och  hela  världen  skulle  fyllas 
med  fattiga  kojor  och  änkor,  som  med  sina  barn  skulle 
tillbringa  julaftonen  som  hon. 

Men  det  lif  som  de  två  faderlösa  nu  hafva,  tack 
vare  den  helige  Basilius,  huru  gladt  är  det  icke!  Öfver- 
allt  stjämehimmel,  öfverallt  guldskimmer,  öfverallt  lekar 
och  fester,  öfverallt  sång  och  löjen.  Och  allt  detta 
midt  i  en  vänlig  solglans.  O,  en  så  Ijuf,  en  så  varm, 
en  så  glad,  en  så  skön  sol. 

Idel  ljus,  öppnar  hon  sig  med  ens  högt  på  him- 
meln liksom  en  ofantlig  blomma. 

För  ett  ögonblick  öppnar  den  arma  kvinnan  sina 
ögon  till  hälften  och  ser  tiggargubben,  som  kastade 
någonting  och  kom  den  slocknade  härden  att  flamma. 
Och  nu  var  det  denna  eld  som  lyste  med  ens  som 
idel  ljus,  likt  en  ofantlig  blomma. 

Och  solen  strålade  allt  större,  härligare,  varmare. 

Och  midt  på  den  blå  himlen,  som  förgylldes  af 
solen,  midt  under  lekar,  fester,  löjen  och  sång  flögo 
de  två  faderlösa  därifrån  med  utbredda  vingar,  gyllene 
vingar,  röda  vingar,  hvilka  liksom  klöfvo  luften,  jub- 
lande himmelska  lofsånger,  Hosianna-lofsånger. 

Prisad  vare  den  helige  Basilius,  Ijödo  tonerna. 
Prisad  vare  han,  som  bevisade  oss  den  största  barm- 
härtighet, han  som  frälste  oss  från  alla  olyckor,  han 
som  öppnade  paradiset  för  oss,  han  som  lät  oss 
inslumra  för  alltid  midt  i  vår  sköna  dröm  och  som 
lät  oss  somna  så  djupt,  att  man  aldrig  mera  kan 
väcka  oss. 

Och  den  arma  änkan  öppnade  sina  ögon  för 
sista    gången,   och  då  märkte  hon,  huru  hon  andas  ut 


En  julberättdse.  47 


och  dör  äfven  hon;  hon  såg  sina  båda  barn  döda 
framför  sig^,  belysta  af  den  flammande  sol»  som  den 
barmhärtige  tiggaren  tändt  där  på  härden  och  som 
blef  en  glädjeeld  i  följd  af  hennes  stora  olycka. 


Husflugan,  en  naturhistorisk  monografi  0. 

Af  o.  M.  Reuter. 


Till  de  otrefligaste  snyltgäster,  som  intränga  i  våra 
hus,  höra  tvifvelsutan  flugorna.  Huru  kunna  icke 
dessa  allestädes  närvarande  småkryp  förbittra  vår  till- 
varo i  hemmet  under  hela  sommaren  och  långt  fram 
på  hösten!  I  kök,  skafferier,  sal  och  kamrar,  öfver- 
alt  myllrar  det  af  dem.  Så  snart  dagen  börjar  gry% 
väckas  vi  ur  vår  söta  sömn  af  ett  olidligt  kittlande  på 
nässpetsen  eller  andra  ansiktsdelar:  den  första  morgon- 
hälsningen de  bringa  oss,  där  de  helt  ogeneradt  krypa 
fram  och  åter  öfver  dessa  ädla  delar  och  med  sin  sug- 
snabel  uppslicka  hudens  svettpartiklar.  Sömniga  och 
förargade  öfver  en  sådan  otidighet  och  hänsynslöshet, 
slå  vi  gång  på  gång  efter  dem,  men  nästa  ögonblick 
äro  de  åter  där,  och  på  någon  ro  är  icke  mer  att 
tänka.  Och  dagen  igenom  äro  flugorna  lika  besatta, 
lika  plågsamma,  fastän  de  hela  tiden  icke  göra  annat 
än  lägga  näsan  i  alt,  som  i  huset  kan  förtäras,  och  vi 
därför  borde  kunna  ha  anspråk  på  att  åtminstone  själfva 
blifva    lämnade  i  fred^).     Och  under    allt  detta  öfver- 

')  Figurerna  äro  delvis  tecknade  efter  andra  flugarter,  meo  gifva 
i  stort  sedt  en  bild  äfven  af  förhållandena  hos  husflugan. 

')  Det  är  genom  sitt  obehajjliga  slickande  husflugorna  oroa  oss. 
De  flugor  däremot,  hvilka  isynnerliet  vid  annalkande  regnväder  sticka 
oss,  hvar  de  blott  komma  åt,  till  och  med  genom  strumporna,  tillhöra 
en  annan,  om  äfven  ganska  lik  art.  Men  deras  mun  består  icke,  så- 
som husflugans,  af  mjuka  läppar,  utan  af  ett  spetsigt  hvasst  sugrör. 
Deras  lefnadshistoria  påminner  för  öfrigt  mycket  om  husflugans. 


Hw^ugan.  49 

sålla  de  alla  möjliga  saker  med  de  väl  kånda  små 
svarta  prickar,  de  i  så  riklig  mängd  lämna  efter  sig 
och  med  hvilka  de  framför  andra  dekorera  just  sådana 
föremål,  som  minst  tåla  dylikt,  såsom  tafvelramar,  ljus- 
kronor, o.  s.  v. 

Under  sådana  förhållanden  är  det  en  måttlig  tröst, 
att  i  de  varma  länderna  flugorna  äro  ännu  långt  talri- 
kare och  att  där  fordras  en  hel  här  af  tjänare,  för  att 
hålla  dem  på  tillbörligt  afstånd.  Redan  i  södra  Frank- 
rike uppträda  de  ofta  i  oerhörd  mängd,  och  en  för- 
fattare säger,  att  han  kunde  gödsla  fyra  å  fem  tunn- 
land blott  med  de  flugor,  han  under  sommaren  dödat 
i  sitt  mm. 

* 

Vi  vilja  emellertid  i  dag  se  till,  om  icke  äfven 
dessa  besvärliga  och  objudna  gäster  kunde  bereda  oss 
något  nöje.  Låtom  oss  fånga  en  af  dem  och  med 
tfllhjälp  af  mikroskopet  undersöka  dess  byggnad.  Och 
vi  skola  finna,  huru  också  den  otrefliga  flugan  för  oss 
afslöjar  en  mångfald  af  dessa  små  under,  på  hvilka 
naturen  är  så  oändligt  rik. 

Flugans  kropp  består,  såsom  vi  se,  af  flere  på 
hvarandra  följande  ringar,  hvilka  bilda  tre  afdelningar: 
hufvud,  mellankropp  och  bakkropp.  På  hufvudet  upp- 
täcka vi  två  stora  ögon,  ett  på  hvardera  sidan,  hvilka 
upptaga  hela  dess  bredd  (Fig.  i.  Au),  tre  små  punktfor- 
raiga  ögon  på  hjässan  (au),  känselsprötena  eller  anten- 
nerna (an)  framtill  mellan  ögonen  samt  mundelarna  med 
de  köttiga  läpparna.  På  mellankroppens  ryggsida  ett 
par  vingar,  bestående  af  en  glasklar  hinna,  genomdra- 
gen af  bruna  fasta  ribbor,  och  bakom  vingarna  de 
trumpinnslika  svängkolfvarna,  hvilka  motsvara  bakvin- 
gama  hos  andra  insekter.  På  dess  buksida  åter  de 
sex  benen.  Vi  skola  ännu  återkomma  till  dessa  yttre 
organ,  men  vilja  först  kasta  en  blick  äfven  på  flugans 
inre  byggnad.  Med  en  fin  preparerknif  skära  vi  upp 
mellankropp    och   bakkropp  och  bortpreparera  de  tal- 


60 


Husflugan. 


den   förra  sätta  vingar  och  ben 
föra  oss    alldeles  för  långt,  om 


rika  muskler,  hvilka  i 
i  rörelse.  Det  skulle 
vi  skulle  försöka  gö- 
ra oss  reda  för  alla 
dessa  muskler  och 
deras  rörelsesätt.  Vi 
inskränka  oss  till  att 
nämna,  att  de  verka 
med  utomordentlig 
snabbhet  och  styrka 
och  att  en  författa- 
re beräknat,  att  vår 
vanliga  husfluga  med 
deras  tillhjälp  under 
flykten  gör  icke  min- 
dre än  330  vingslag 
i  sekunden.  Hvil- 
ken  enorm  styrka 
utvecklas  icke  å  un- 
dre sidan  af  ben- 
musklerna, då  flu- 
gan vandrar  uppför 
lodräta  väggar  eller 
—  i  taket  med  krop- 
pen vänd  i  strid  med 
tyngdlagen :  benen 
uppåt,  ryggsidan 
nedåt! 

Sedan  musk- 
lerna och  mellanlig- 
gande fettlager  bort- 
tagits,  finna  vi  att 
kroppen  genomdra- 
ges af  matsmält- 
ningskanalen (a,  b, 
c),  ofvanför  hvilken, 
mot  ryggen,  det  tunnväggiga,  äfvenledes  bortprepare- 
rade blodförande  ryggkärlet  varit  beläget.     I  närheten 


..i»t 


Fi£^. 


Husfiugan.  61 


af  munnen  inmynna  i  kanalen  tre  par  körtlar,  af  hvilka 
två  äro  drufklasiika  (dr)  och  ett,  spottkörtlarna  (sp), 
långa  och  rörformiga.  Strax  nedanför  finnes  på  högra 
sidan  ett  långskaftadt  organ  (sm),  som  blifvit  kalladt 
sugmagen.  Ett  dylikt  förekommer  endast  hos  insek- 
ter, hvilka  uppsuga  sin  föda.  Det  består  af  en  lång- 
skaftad,  tunnväggig,  i  tomt  tillstånd  veckad,  men  i  hög 
grad  uttänjbar  blåsa  och  utgör  en  reservoar  för  den 
uppsugna  näringen.  Då  flugan  suger,  sammansnöres 
matsmältningskanalen  nedanför  sugmagens  skafl,  så 
att  vätskan  går  in  i  sugmagen,  som  ända  därhän  kan 
utspännas,  att  den  upptager  hälften  af  bakkroppen. 
Härifrån  öfverföres  småningom  tid  efter  annan  genom 
sammanpressning  af  sugmagens  väggar  födan  i  den 
bakom  liggande  långa  böjda  tarmen,  af  hvars  väfna- 
der  den  uppsuges.  Därvid  tillsnöres  tarmen  o fv an- 
för sugmagens  skaft,  men  blir  öppen  under  detta. 
Den  sista  afdelningen  af  tarmkanalen  (c)  tjänar  till  ut- 
förandet af  de  odugliga  näringsrestema  och  afsätter 
de  förut  omtalade  svarta  prickarna  på  våra  möbel  och 
husgeråd.  De  fyra  smala  trådarna,  hvilka  inmynna  i 
kanalen  strax  ofvanför  ändtarmen  och  delvis  äro  nyst- 
formigt  hopslingrrade  (ba)  kallas  malpighiska  kärl  och 
anses  tjäna  samma  ändamål  som  vår  urinapparat. 

Lösa  vi  nu  matsmältningskanalen  och  lägga  den 
afsides,  finna  vi  under  och  delvis  på  hvardera  sidan  om 
dess  bakersta  del  generationsapparaten  (fig.  2).  Denna 
är  hos  vårt  exemplar,  som  är  en  hona,  betydligt  större 
än  hos  hanflugoma.  Öfverst  se  vi  de  pariga  äggstok- 
kama  (ov)  i  hvilka  äggen  uppstå  i  pärlformiga  rader, 
de  minsta  och  yngsta  belägna  mot  toppen  af  äggstok- 
ken,  de  äldsta  och  största  längst  nere  mot  det  rör, 
äggledaren  (el),  som  leder  från  hvardera  äggstocken. 
De  båda  äggledarena  förenas  sedan  till  en  gemensam 
slida  (sch),  i  hvilken  utmynna  två  körtlar  (dr),  som  gifva 
upphof  åt  ett  kitt,  hvarmed  äggen  fastkJibbas  vid  det 
underlag,  där  de  afsättas.  I  en  enda  flugas  äggstok- 
kar  kunna  alstras  öfver  hundra  ägg. 


52 


Husflugan, 


Låtom    oss   nu   bortpreparera  äfven  generations- 
organen.    Underst  i  kroppen,  strax  ofvanpå  dess  buk- 


^i^.  2. 


/^<r.  j. 


sida,  finna  vi  då  i  dess  midteliinie  en  fin  hvit  parig 
sträng  (fig.  3),  hvilken  i  mellankroppen  uppsväller  till 
en  stor  rund  massa,  ur  hvilken  ännu  finare  trådar  utgå 
åt  sidorna.  Följa  vi  denna  sträng  ända  in  i  hufvudet, 
så  stöta  vi  där  på  en  annan  knutformig  nästan  trekan- 
tig svullnad.  Detta  är  flugans  nervsystem  och  den 
sista  tillsvällningen  i  hufrudet  dess  hjärna  (oG),  från 
hvilken  nerver  utgå  till  de  på  hufvudet  belägna  sinnes- 
apparaterna och  mundelarna.  Hos  insekterna  uppsväl- 
ler nervkedjan  vanligen  i  hvarje  kroppsring  till  en  nerv- 
knut (ganglion),  men  hos  flugorna  är  detta  fallet  endast 
i  mellankroppen,  där  de  tre  bröstganglierna  (b^  b^  bj) 
alla  sammansmälta  till  en  enda  massa.  Dessa  små 
hvita  knutar  och  de  fina  trådar,  som  utgå  från  dem, 
äro,  så  obetydliga  de  förefalla,  dock  kroppens  vik- 
tigaste delar.  De  styra  det  hela,  och  såras  de,  så 
står  flugans  lif  på  spel. 


Husflugan.  63 

Ännu  finna  vi  i  flugkroppen  talrika  tunna,  något 
silfverglänsande  fina  rör,  tiviika  i  alla  riktningar  genom- 
draga densamma  och  på  hvardera  sidan  bilda  en  långs- 
gående stam.  Från  dessa  stammar  går  utåt  i  de  fle- 
sta kroppsringar  ett  kort  rör,  som  utmynnar  i  ett  litet 
hål,  ett  så  kalladt  stigma,  på  kroppsringens  sida.  Detta 
är  flugans  andedräktsapparat.  Genom  hålen  på  kropps- 
ringssidoma,  stigmema,  inträder  luften  och  fordedes  i 
rören,  trakéerna,  till  kroppens  olika  delar.  Andedräkts- 
apparaten hos  flugorna  erinrar  i  icke  så  ringa  grad  om 
värt  blodcirkulationssystem,  med  den  väsentliga  skil- 
nad,  att  den  leder  luft,  icke  blod.  Stigmerna  kunna 
genom  särskilda  apparater  slutas  och  öppnas.  Och 
andedräktsrören  tillsvälla  på  en  del  ställen  blåsformigt. 
Då  flugan  vill  flyga,  pumpar  den  genom  vissa  muskel- 
rörelser luft  in  i  trakéerna,  fyller  trakéblåsoma  och  slu- 
ter stigmerna,  så  att  luften  ej  åter  slipper  ut,  samt 
höjer  sig  till  flykt,  specifikt  lättare  än  annars. 

Vi  hafva  nu  i  dess  hufvuddrag  gjort  bekantskap 
med  en  flugas  inre  byggnad,  i  allo  så  olik  vår  egen 
och  representerande  organisationen  hos  en  helt  annan 
djurklass.  Bloden  flyter  merendels  fritt  i  kroppshålan, 
nervapparaten  är  belägen  på  kroppens  buksida  och 
andningen  försiggår  medels  ett  rör-  eller  kärlsystem, 
som  tränger  till  alla  delar  af  kroppen.  Men  äfven  med 
denna  konstruktion  ernår  naturen  samma  mål  som  med 
vår:  lifvets  uppehållande  och  fortplantande. 

En  blick  på  flugans  sinnesorgan  skall  ytterligare 
visa  oss,  huru  olikartade  medel  naturen  vet  att  an- 
vända för  samma  ändamål. 

Låtom  oss  under  mikroskopet  betrakta  en  del  af 
en  flugas  öga!  Vi  se  här  tätt  invid  hvarandra  sex- 
kantiga  falt  i  oändlighet.  Skulle  vi  göra  oss  mödan 
att  räkna  antalet  dyUka  falt  eller  facetter  i  ett  flugöga, 
så  skulle  vi  finna  dem  gå  upp  till  öfver  4,000.  Men 
göra  vi  en  tvärgenomskärning  af  detta  så  kallade  öga 
(fig.  4)  och  undersöka  det  starkt  förstoradt,  så  se  vi, 
att   det    egentligen    är   sammansatt   af  lika  så  många 


64 


Husflugan 


tätt  till  hvarandra  belägna  enskildta  små  ögon»  som  vi 
räkna  facetter»  och  att  dessa  sistnämnda  endast  åro 
den  yttre  ytan  af  hvarje  enskildt  ögas  hornhinna  (c). 
Hvarje  sådant  öga  innehåller  de  för  ett  synorgan  nö- 
diga beståndsdelarna.  Så  följer  närmast  hornhinnan  en 
kristallkägla  (pe)  och  under  denna  den  så  kallade  re- 
tinulan,  hvilken   likasom  en    skida  omsluter  den  starkt 


ljusbrytande  synstafven,  rhabdomet  (Rh),  som  står  i 
direkt  förbindelse  med  nervtrådar  från  den  tjocka  syn- 
nerven (op).  Denna  har  hos  flugan  en  mer  invecklad 
byggnad  än  hos  flertalet  andra  insekter,  i  det  den  bil- 
dar tre  ansvällningar  (op,  cop,  pop),  mellan  hvilka 
nervtrådarna  skära  eller  korsa  hvarandra,  en  högst  be- 
synnerlig anordning,  hvars  betydelse  man  ännu  icke 
lyckats  utgrunda.  Äfven  i  öfrigt  nödgas  vi  denna 
gång  nöja  oss  med  att  beskåda  flugögats  märkvärdiga 
byggnad.     En  närmare  redogörelse  för  det  sätt,  hvarpå 


Hu^ugan, 


55 


dess  olika  delar  samverka,  skulle  föra  oss  in  i  allt  för 
vidlyftiga  detaljer.  Så  mycket  må  blott  nämnas,  att 
man  kommit  till  den  slutsats,  att,  ehuru  hvarje  litet 
facettöga  ser  blott  en  helt  liten  del  af  ett  föremål,  så 
erhålles  dock  genom  samverkan  af  alla  de  tusen  små 
ögonen  en  enhetlig  bild  af  detta,  så  långt  det  ligger 
inom  det  sammansatta  ögats  synfält.  Vidare  har  man 
funnit,  att  flugorna  förmå  se  blott  på  jämförelsevis  gan- 
ska korta  håU  och  äfven  då  igenkänna  föremålen  huf- 

vudsakligen  när  de  själf- 
va  eller  dessa  äro  i  rö- 
relse. Syngränsen  för  ett 
flugöga  sträcker  sig  icke 
utöfver  68  centimeter. 

De  på  hjässan  be- 
lägna tre  punktformiga 
ögonen  tjäna  blott  att 
skilja  ljus  från  mörker. 

Är  sålunda  synsin- 
nets verksamhet  begrän- 
sad, så  är  däremot  lukt- 
^  sinnet  i  hög  grad  skärpt. 
Det  har  sitt  säte  i  anten- 
nerna, dessa  två  cylindri- 
ska med  ett  hos  olika  ar- 
ter olika  långt  fjädradt 
borst  försedda  organ,  hvil- 
ka  äro  belägna  på  hufvu- 
det,  framtill  mellan  ögo- 
nen (fig.  I,  an). 

Vi  vilja  lösgöra  en 
antenn  från  flugans  huf- 
vud  och  betrakta  den  un- 
der mikroskopet.  Vi  se 
då  (fig.  5)  huru  dess  tredje 
led    är  fullsatt  med  små 


/^'i'.  5. 


hål.      Hvarje    af   dessa   för   in  i  en    säckformig    grop. 
Man  har    hos    vanliga   spyflugan    räknat  icke  färre  än 


66  Hxisflugan. 

17,000  sådana  hål,  förutom  större  öppningar,  hvilka. 
bilda  ingången  till  mer  sammansatta  fördjupningar,  3501- 
barligen  uppkomna  genom  sammansmältning  af  enskilda 
säckar.  I  bottnen  af  hvarje  säck  sitter  ett  ihåligt  sä, 
kalladt  lukthår,  som  står  i  förening  med  en  fin  nerv- 
tråd från  den  genom  antennens  midt  löpande  lukt- 
nerven. 

Denna  af  tusental  luktgropar  sammansatta  lukt- 
apparat uppvädrar  på  mycket  långa  afstånd  föremål^ 
som  kunna  tjäna  flugorna  till  föda.  Ögonblicket  efter 
det  t.  ex.  en  ko  eller  en  häst  aflämnat  sin  spillning^ 
infinna  sig  till  stället  talrika  flugor  af  sådana  arter,  som 
ingalunda  alltid  lefva  i  närheten.  Och  dock  äro  flu- 
gomas antenner  orörliga  och  kunna  icke,  såsom  många 
andra  insekters,  vädrande  svängas  åt  olika  håll.  Men 
då  flugorna  själfva  röra  sig  snabbt  af  och  an  i  luften,, 
erfara  deras  antenner  snart  den  riktning,  hvarifrån  luk- 
terna komma.  Också  vi  kunna  ju  genom  gående  af 
och  an  uppvädra  ett  luktande  föremål.  Själfva  vägen 
genom  luften  torde  flugorna  emellertid  finna  till  stor  del 
med  ögonens  tillhjälp. 

Också  flugans  sugorgan  förtjänar  vår  uppmärk- 
samhet. Det  består  af  öfverläppen  och  den  snabel- 
formigt  förlängda  underläppen,  hvars  sugskifva  vi  nu 
vilja  betrakta  i  längdgenomskärning  (fig.  6).  Pä  dess 
undre  räta  rand  se  vi  de  egendomliga  sugrännoma  (r) 
och  några  egendomliga  organ  (g),  hvilka  måhända  stå  i 
smaksinnets  tjänst.  I  sin  helhet  genomdrages  skifvan 
af  en  stark  nerv,  som  utsänder  grenar  (pz)  till  känsel- 
borsten (ta)  på  öfre  sidan. 

Kändt  är,  att  flugorna  särskildt  under  flykten 
frambringa  ljud.  Deras  surrande  kan  ofta  för  oss  vara 
ganska  störande.  Emellertid  har  man  icke  med  sä- 
kerhet lyckats  hos  dem  själfva  uppvisa  några  särskilda 
hörselorgan.  Sådana  hafva  visserligen  en  del  forskare 
trott  sig  finna  vid  roten  af  svängkolfvama  (fig.  7),  dessa 
trumpinnslika  organ,  hvilka,  såsom  redan  nämnts,  mot- 
svara andra  insekters  bakre  vingpar  och  finnas  ett  på 


Husflugan, 


67 


hvardera  sidan  bakom  de  egentliga  flygvingama.    Här 
sitta,  ordnade  i  rader,  talrika  små  tunna  blåsor,  i  hvilka 


F/^.  6, 


Fig,  7. 


inträda  en  fin  nervtråd  från  den  svängkolfven  genom- 
löpande nerven,  som  näst  synnerven  är  den  gröfsta  af 
alla  kroppens  nerver,  hvilket  redan  i  och  för  sig  bevi- 
sar  detta   organs    stora    betydelse.     Andra    författare 


68  Husjlugan. 

anse  emellertid,  att  nämnda  blåsor  förmedla  intryck  af 
olikheter  i  spänningen  af  kolfvarna  vid  flyktens  snabb- 
het och  riktning.  Det  vissa  är,  att  svängkolfvarna,  så 
obetydliga  de  än  synas,  äro  absolut  nödvändiga,  för 
att  flugan  skall  kunna  flyga  och  reglera  sin  flykt.  De 
kunna  riktas  uppåt  och  nedåt  samt  äfven  sättas  i  ro- 
terande rörelse.  Därigenom  att  t.  ex.  den  ena  sidans 
svängkolf  rör  sig  i  ett  annat  plan  än  motsatta  sidas, 
åstadkommes  en  vändning  i  flykten,  som  för  öfrigt  i 
alla  afseenden  styres  af  dessa  svängkolfvar.  Bortta- 
gas de,  kan  flugan  alls  icke  mera  flyga.  Den  sväfvar 
blott  nedåt  och  kraflar  sig  fram  öfver  marken  samt 
dör  inom  sex  a  åtta  timmar. 

Vi  hafva  förut  nämdt,  att  flugan  gör  360  ving- 
slag i  sekunden  under  sin  flykt.  Därom  kan  man  öf- 
vertyga  sig,  om  man  konstruerar  en  cylinder,  som  af 
ett  urverk  vrides  ett  hvarf  kring  sin  axel  under  loppet 
af  en  sekund  och  bekläder  dess  yta  med  ett  sotadt 
papper.  Fattar  fnan  sedan  med  en  pincett  flugan  i 
dess  bakkropp  och  håller  den  med  ena  vingen  mot 
den  sotade  cylindern,  lämnar  hvarje  vingslag  ett  märke 
på  sotet.  Sedan  cylindern  vridits  ett  hvari  kring  sin 
axel,  med  andra  ord  efter  en  sekund,  borttages  papp- 
ret  och  de  på  detsamma  afsatta  märkena  räknas. 

Dessa  snabba  svängningar  i  luften  förorsaka  det 
flugornas  flykt  åtföljande  surrande  ljudet.  Men  flugan 
låter  äfven  höra  toner,  hvilka  alls  icke  stå  i  samband 
med  flykten.  Fatta  vi  en  fluga  mellan  fingrarna,  så 
att  vingarna  icke  kunna  röras,  frambringar  den  dock 
ett  läte  genom  att  rifva  bakkroppsringama  mot  hvar- 
andra  och  därigenom  försätta  dem  i  ljudande  dallring. 
Men  dessutom  låter  den  höra  en  verklig  stämma,  ett 
slags  ångestskri,  ehuru  denna  stämma  till  följd  af  in- 
sektkroppens byggnad  icke  har  sitt  upphof  i  munnen, 
men  likväl,  likasom  vår,  på  det  eller  de  ställen,  där 
andedräktsappäraten  utmynnar.  Såsom  förut  omtalats, 
förses  insekten  med  sin  nödiga  luftmängd  förmedels 
små  hål  (stigmer),    ett  på  hvardera  sidan  af  de  flesta 


Husfiugan. 


59 


kroppsringarna,  hvilka  hål  leda  in  i  de  i  kroppen  nät- 
formigt  förgrenade  luftrören.  Innanför  själfva  mynnin- 
gen af  de  på  mellankroppen  belägna  stigmerna  (fig.  8) 

finnas  egendomliga  gar- 
dinlika, sirligt  bildade 
elastiska  förhangen,  hvil- 
ka sättas  i  svängande  rö- 
relser genom  luftens  ef- 
ter insektens  behag  häf- 
tigare eller  saktare  ut- 
drifning  eller  inpumpning 
genom  stigmat.  Det  ljud, 
som  härigenom  åstadkom- 
mes, fortfar  äfven  om  flu- 
gan beröfvas  sina  vingar. 
Innan  vi  upphöra  att 
betrakta  flugans  kropps- 
byggnad, hvilken  ju  re- 
dan för  oss  uppvisat  så 
många  egendomligheter, 
vilja  vi  ännu  en  stund 
uppehålla  oss  vid  frågan 
huru  flugorna  så  bekvämt 
kunna  vandra  uppför  lod- 
räta ytor,  ja  till  och  med 
gå  i  taket  med  fötterna 
uppåt  och  ryggen  nedåt, 
och  detta  äfven  om  ytor- 
na äro  glatta  som  glas. 
Orsaken  härtill  är  icke 
blott,  såsom  vi  förut 
framhålit,  flugornas  stora 
muskelstyrka,  utan  äfven 
beskaffenheten  af  deras  fötter.  Mellan  klorna  finnas 
nämligen  två  för  detta  ändamål  särskildt  utbildade  så 
kallade  häftlappar.  Skära  vi  genom  en  af  dessa  (fig.  9) 
och  sätta  den  under  mikroskåpet,  så  finna  vi  på  dess 
undre  sida  en  otalig  mängd  sänkrätt  ställda,  i  spetsen 


Ftg.  8. 


60 


Hu^ugan. 


uppsvullna  små  hår  (hh).  Häfdappen  hålles  ständigt 
fuktig  af  en  klibbig  vätska,  som  afsöndras  af  körtel- 
massan  (fdr)  i  dess  midt  och  ingjutes  i  de  ihåliga  hå- 
ren.    Medels    dessa   talrika  fuktiga  häfthår  förmår  flu- 


féf^, 


Fig.  p. 

gan  vid  hvarje  steg  fästa  sig  vid  de  ytor,  på  hvilka 
den  rör  sig,  de  må  sedan  hafva  hvad  läge  som  hälst. 
De  lärde  söka  orsaken  härtill  i  den  naturkraft  de  kalla 
«adhäsion»,  andra  i  den  «kapillära  attraktionen».  Huru 
som  hälst,  byggnaden  af  dessa  häftlappar  är,  äfven 
den,  ett  litet  konstverk,  likasom  så  mycket  annat  flug- 
kroppen haft  att  uppvisa. 


Flugornas  talrikhet  beror  därpå,  att  flere  släktled 
utvecklas  under  en  enda  sommar.  I  forna  tider  trodde 
man  allmänt  att  de,  liksom  all  annan  ohyra,  af  sig 
själfva  uppstodo  i  smuts,  gödsel,  multnande  växter, 
ruttnande  djur,  o.  s.  v.  Men  också  flugorna  hafva  sina 
föräldrar,  utan  hvilka  de  ej  vore  till,  lika  litet  som  an- 
dra djur  på  jordklotet.  Vi  hafva  ju  redan  sett  deras 
äggstockar,  i  hvilka  äggen  uppkomma.  Antalet  ^g^g, 
hvarje  honfluga  lägger,  uppgår  till  120  stycken.  För- 
nämligast anbringas  dessa  i  varm  hästgödsel,  men  i 
brist  därpå  äfven  i   annan  gödsel,  äfvensom  i  gamla 


Hu^ugan.  61 

matvaror,  ruttet  kött,  o.  s.  v.  De  äro  hvita,  cylindri- 
ska, något  tillspetsade  i  ena  ändan,  omkring  en  milli- 
meter långa  och  utkläckas  inom  24  timmar.  De  mask- 
lika, fotlösa  larver,  som  utkomma  ur  dem,  äro  likale- 
des hvita,  spetsiga  i  den  främre  ändan,  som  uppbär 
två  svarta  käkar,  trubbiga  i  den  bakre  med  dess  två 
svarta  andedräktshål.  Fukt  och  mörker  utgöra  väsendt- 
liga  lifsbetingelser  för  dem.  Under  gynnsamma  för- 
hållanden blifva  de  inom  en  vecka  fullvuxna  och  för- 
vandlas då  till  tunnlika  orörliga  puppor  med  hårdt, 
rödbrunt  skal,  ur  hvilka  allt  efter  omständigheterna  ef- 
ter en  eller  två  veckor  flugan  kryper  fram.  De  i  bör- 
jan mjuka  och  små,  till  flykt  otjänliga  vingarna  växa 
hastigt  och  hårdna  i  luften,  så  att  flugan  mycket  snart 
med  deras  hjälp  kan  blanda  sig  i  svärmen  af  äldre 
surrande  kamrater. 

Detta  flugornas  utvecklingssätt  förklarar  deras 
ofantliga  talrikhet,  i  det  under  gynnsamma  förhållan- 
den endast  14  dagar  erfordras  för  uppkomsten  af  en 
generation  och  således  en  hel  rad  sådana  under  som- 
marens lopp  kan  uppstå.  Den  förklarar  äfven  den  om- 
ständighet, att  de  grassera  som  värst  i  byggnader  på 
landet,  hvilka  befinna  sig  nära  stallen  och  ladugårdarna 
med  deras  gödselhögar. 

Oaktadt  flugorna  tillbragt  sin  ungdom  i  sä  smut- 
sig omgifning,  äro  de  dock  synneriigen  renliga  små 
varelser.  Se  blott  på  en  fluga,  som  sitter  stilla!  Länge 
räcker  det  icke,  innan  den  gnider  fötterna  mot  hvar- 
andra,  öfver  vingarna  och  längs  kroppens  sidor.  I  lik- 
het med  flere  andra  insekter  tåla  icke  häller  flugorna 
ett  dammkorn  på  sin  dräkt.  De  uppsamla  dem  om- 
sorgsfullt och  förtära  dem.  Men  vid  denna  rengöring 
hopsamla  och  förtära  de  äfven  en  stor  mängd  af  de 
i  luften  kringsväfvande  baciller  och  andra  sjukdom 
alstrande  små  organismer.  En  amerikansk  forskare, 
Emerson,  har  vid  mikroskopisk  undersökning  funnit, 
att  flugor,  som  vistas  i  rum  med  fördärfvad  luft,  form- 
ligen äro  betäckta  med  sådana.    Tyvärr  har  hans  för- 


62  Husflugan. 

mödan,  att  flugorna  skulle  icke  blott  förtära,  utan  äf- 
ven  lifnära  sig  med  dessa  baciller,  så  att  sådana  flu- 
gor, som  vistades  i  starkt  bacillförande  luft  vore  fe- 
tare än  andra,  visat  sig  falsk.  Andra  forskare,  såsom 
Grassi,  Ranvier,  E.  Hofmann,  Fikker  m.  fl.  hafva  åda- 
galagt, att  flugorna  visserligen  i  sin  tarmkanal  upp- 
taga baciller,  sporer  och  digg  af  sådana  parasiter,  som 
förorsaka  sjukdom  hos  människor  och  djur,  men  att 
de  åter  med  sina  exkrementer  aflämna  dem  fullkomligt 
osmultna  och  lifskraftiga.  På  detta  sätt  motarbeta  flu- 
gorna ingalunda  sjukdomarna,  utan  spela  tvärt  om  rol- 
len af  smittans  spridare.  I  de  svarta  prickar,  de  lämna 
efter  sig,  har  man  funnit  lifskraftiga  tuberkel-  och  tyfus- 
baciller.  Så  funnos  t.  ex.  i  tarminnehållet  hos  fyra 
flugor  at  sex,  hvilka  fångats  i  ett  rum,  där  en  tuber- 
kelsjuk  dött,  talrika  tuberkelbaciller,  och  marsvin,  i 
hvilka  dessa  inympades,  blefvo  snart  tuberkulösa.  Fik- 
ker har  nyligen  uppvisat  flugornas  stora  betydelse  vid 
spridandet  äfven  af  tyfussmittan.  Också  kgg  af  band- 
maskar, springmask  och  andra  inälfsmaskar  upptagas 
at  flugorna  under  deras  evinnerliga  slickande  på  alla 
möjliga  ställen  och  föras  af  dem  med  deras  exkrement 
i  våra  hus  och  ofta  midt  in  i  våra  matvaror. 

Det  är  således,  i  synnerhet  under  gängse  epide- 
mier, af  största  vikt  att  så  mycket  som  möjligt  min- 
ska flugornas  antal.  Lyckligtvis  sakna  vi  icke  medel 
härtill.  Flughåfven  och  flugsmällan  jämte  flugpappren 
och  fångstglasen  befria  oss  från  en  mängd  af  dem. 
Utspridandet  af  äkta,  godt  insektpulfver  i  luften  i  ett 
rum  med  slutna  dörrar  och  fönster  gör  äfven  god  effekt. 
För  öfrigt  är  det  af  vikt  att  med  kupor  af  metallnät 
hålla  matvarorna  täckta,  så  att  flugorna  ej  nå  dem. 
Och  likaså  böra  de  utestängas  genom  fina  nät  för  alla 
fönster,  som  hållas  öppna. 

Till  någon  del  är  naturen  själf  oss  behjälplig  vid  flu- 
gornas utrotande.  Spindlarna  lura  på  dem  i  sina  väfvar, 
rofflugor  och  getingar  dräpa  en  mängd  af  dem.  Också 
talrika  små  fåglar  uppsnappa  alla  flugor  de  blott  få  tag  i. 


Husflugan.  63 

Men  äfven  en  art  af  de  otaliga  sporer,  hvilka  fastna 
på  flugkroppen,  blir  för  denna  ödesdiger,  sporerna  till 
en  mögelsvamp  (Empusa  muscaej,  som  utbreder  sig 
i  flugans  kropp  och  slutligen  medför  döden.  Mången 
af  oss  har  utan  tvifvel  lagt  märke  till  huru  mot  hösten 
på  väggar,  gardiner,  fönster  o.  s.  v.  sitta  döda  flugor, 
fasta  på  ett  besynnerligt  sätt  med  utbredda  ben  och 
starkt  uppsvuUen,  hvitxingad  bakkropp.  På  glasrutorna 
ser  man  tydligt  rundt  kring  det  ställe,  där  en  sådan 
död  fluga  sitter,  ett  hvitt  mögellikt  stoft,  som  utgöres 
af  svampens  sporer,  hvilka  utkastats  från  de  talrika 
svamptrådar,  som  fylla  flugans  inre  och  tränga  ut  emel- 
lan ringarna  på  dess  bakkropp.  Komma  friska  flugor 
i  beröring  med  dessa  sporer,  smittas  äfven  de  af  sjuk- 
domen. På  detta  sätt  uppstår  en  verklig  epidemi 
bland  flugorna.  Man  gör  därför  bäst  i  att  låta  de  däri 
döda  flugorna  sitta  kvar  en  god  tid,  där  de  sitta,  in- 
nan man  sopar  bort  dem. 

Emellertid  undgå  många  flugor  denna  om  hösten 
bland  dem  härjande  sjukdom  och  söka  sig  vinterkvar- 
ter under  husens  brädbeslagning,  mellan  de  dubbla 
fönstren  o.  s.  v.,  där  de  falla  i  dvala,  eller  inne  i  rum- 
men. Bort  med  all  hjärtnupenhet  gent  emot  dessa 
gamla  öfvenvintrande  flugmatronor,  hvilkas  lif  mången 
ej  tyckes  hafva  hjärta  att  taga!  Det  är  just  de,  som 
åter  om  våren  blifva  stammödrar  till  de  nya  flugsvär- 
mar, hvilka  sedan  sommaren  igenom  surra  kring  våra 
öron  och  hota  vår  hälsa,  kanske  vårt  lif  Hvarje  om 
vintern  dräpt  fluga  minskar  med  tusende  sommarens 
plågoandar. 

Alltså:  låtom  oss  gärna  beundra  naturens  oänd- 
liga vishet  äfven  vid  skapandet  af  en  sådan  liten  in- 
sekt, som  vår  vanliga  husfluga,  men  låtom  oss  dock 
föra  ett  oaflåtligt  utrotningskrig  mot  denna  fiende  till 
vår  ro  och  vår  välfärd!  Lifvets  lösen  är  tyvärr  inom 
alla  områden  strid,  och  flugornas  mission  på  jorden 
får  dock  lof  att  gifva  vika  för  vår  egen! 


Hjalmar  Munstcrhjclm. 


Hjalmar  Munsterhjelm. 


+ 


I  len  2  april  1905  afled  i  Helsingfors  efter  endast  en 
^^  kort  sjukdom  landskapsmålaren  Hjalmar  Munster- 
hjelm i  en  ålder  af  icke  fdlt  65  år.  Med  honom  bort- 
gick den  mest  populäre  och  bäst  förstådda  af  Finlands 
konstnärer  alltsedan  Verner  Holmbergs  tid.  Hans  tal- 
rika taflor  med  motiv,  hämtade  främst  från  vårt  lands 
idylliska  inlandsnatur  ^),  finnas  i  otalijga  hem,  där  de 
sprida  glädje  och  förståelse  af  det  sköna  i  vår  nordiska 
natur.  Hans  betydelse  såsom  uppfostrare  och  väckare 
af  konstsinnet  hos  vårt  folk  är  därför  mycket  stor. 

Såsom  människa  var  Hj.  Munsterhjelm  sällsynt 
finkänslig,  rättänkande  och  hjälpsam.  Han  ackorderade 
aldrig  med  sitt  samvete,  då  det  var  fråga  om  det 
rätta.  Därpå  höll  han  alltid,  och  sin  öfvertygelse  följde 
han  utan  betänkande  och  utan  fruktan.  Månget  svi- 
dande sår  tillfogades  dock  oförskylldt  den  finkänslige 
konstnären  under  de  senaste  åren  af  en  kritik,  som 
hänsynslöst  ropade  efler  nytt,  omodernt».  Munster- 
hjelm kunde  aldrig  fatta,  att  det  skulle  förvägras  honom 
rätten  att  måla  så,  som  han  ansåg  riktigt,    d.  v.  s.  så. 


*)  Prof  på  Munsterhjelms  taflor  ingå  i  texten. 


66  Hjalmar  Munsterhjdm, 


som  han  såg  naturen,  då  det  dock  vis  å  vis  andra, 
ännu  omogna  talanger»  ofta  framhölls  såsom  något  sär- 
skildt  förtjänstfullt,  att  «de  blefvo  sig  själfva  trogna». 
Han  borde  väl,  om  någon,  få  gå  sin  egen  väg,  han 
som  studerat  så  samvetsgrant  och  redan  uträttat  så 
mycket,  tyckte  hans  vänner  och  beundrare. 

Allmänheten  lät  dock  icke  vilseleda  sig  af  tadiet, 
utan  dess  varmaste  sympatier  följde  Munsterhjelm  till 
det  sista.  På  Finska  konstföreningens  senaste  vår- 
exposition voro  Munsterhjelms  taflor  jämte  Verner 
Holmbergs  de  bästa,  och  de  tilldrogo  sig  det  största 
intresset. 

Hj.  Munsterhjelm,  som  föddes  den  9  oktober 
1840  på  Toivoniemi  gård  i  Tuulois  kapell  af  Hauho 
socken,  svärmade  i  sin  ungdom  för  sjömansyrket  och 
erhöll  slutligen  sin  faders  tillstånd  att  begifva  sig  till 
sjöss.  En  tidig  höstdag  infann  han  sig  med  sin  mat- 
säck i  handen  något  villrådig  och  försagd  ombord  på 
ett  i  Sömäs  liggande  fartyg  för  att  söka  anställning. 
Den  glade  kapten  V.  R.  Kåhlman  antog  ynglingen,  i 
betraktande  af  hans  kraftiga  kroppskonstitution,  till 
jungman.  Länge  blef  dock  icke  Munsterhjelm  hafvet, 
sin  första  kärlek,  trogen,  ty,  ehuru  han  redan  en  vinter 
studerat  vid  navigationsskolan  i  Åbo,  lämnade  han  en 
vacker  dag  fartyget  i  Köpenhamn.  Han  hade  nog  icke 
riktigt  satt  sig  in  i  alla  de  obehag  detta  yrke  medför 
nybörjaren.  Från  Köpenhamn  begaf  han  sig  direkt 
till  den  berömda  konstorten  Dusseldorf  vid  Rhen  för 
att  utbilda  sig  till  målare. 

I  nämnda  stad  vistades  då  ännu  Verner  Holmberg; 
där  hade  tidigare  Carl  Anders  Ekman,  Erik  Johan  Löf- 
gren,  Alexandra  Frosterus  och  Viktoria  Åberg  studerat, 
och  där  hade  norrmannen  Hans  Gude  såsom  lärare  vid 
akademin  samlat  omkring  sig  en  talrik  skara  nordbor. 
Hos  honom  stannade  nu  Munsterhjelm  som  elev,  tills 
Gude  emottog  kallelsen  att  blifva  direktor  för  konst- 
skolan i  Karlsruhe.  Gudes  plats  i  Dusseldorf  intogs 
af  den  berömde  Oswald  Achenbach,  hos  hvilken  äfven 


68  Hjalmar  MwMterJ^élm. 


Munsterhjelm  dröjde,  tills  han  år  1866  uppsökte  Gude 
i  Karlsruhe. 

Där  blef  M.  snart  Gudes  favorit.  Gude  framhöll 
honom  alltid  som  sin  bästa  elev  och  uppmärksammade 
honom  på  allt  sätt.  Det  uppstod  mellan  den  hjärte- 
gode  mästaren  och  den  allvarlige,  flitige  eleven  ett 
kamratlikt  förhållande,  liknande  det  som  tidigare  rådt 
emellan  Gude  och  Verner  Holmberg.  Utom  dessa 
tvenne  finnar  torde  endast  den  bekante  norske  målaren 
Otto  Sinding  hafva  stått  till  mästaren  i  ett  så  intimt 
vänskapsförhållande. 

Detta  var  en -lycklig  tid  för  Munsterhjelm.  Högt 
värderad  af  sin  lärare,  afhållen  af  kamraterna,  med 
ett  för  hvarje  dag  växande  konstnärsrykte,  sålde  han 
många  taflor.  Om  somrarna,  då  konstnärerna  begåfvo 
sig  på  studieresor,  uppsökte  M.  vanligen  den  vackert 
belägpia  sjön  Chiemsee  i  Bayern,  där  talrika  grupper 
målare  från  olika  länder  samlades.  Anledningen  till 
dessa  resor  var  nog  i  första  rummet  den  alltför  långa 
och  dyra  färden  till  hemlandet,  men  man  torde  icke 
alltför  mycket  misstaga  sig,  om  man  påstår,  att  hans 
gamla  förkärlek  till  vatten  förmådde  honom  att  upp- 
söka just  Chiemsee. 

Kom  så  året  1870.  Det  fransk-tyska  kriget  ut- 
bröt på  våren.  Konstskolan  stängdes  och  främlingarna 
drogo  hem.  Munsterhjelm  bosatte  sig  i  Helsingfors, 
där  han  tjänstgjorde  som  lärare  i  konstföreningens  rit- 
skola och  meddelade  privat  undervisning  i  maning  åt 
talrika  elever.  Hans  anseende  som  lärare  var  så  stort, 
att  han  icke  kunde  emottaga  alla  som  anmälde  sig. 
Bland  de  mera  kända  äro  Woldemar  Toppelius  och 
baron  E.  Taube. 

I  senare  hälften  af  1870-talet  tillbragte  M.  två 
vintrar  i  Miinchen,  som  just  vid  denna  tid  hade  upp- 
svingat sig  till  den  förnämsta  konstorten  i  Tyskland. 
På  1880-talet  slog  Munsterhjelm  sig  ner  i  Paris,  där  han 
dock  icke  trifdes,  emedan  han  salcnade  det  lugn  och 
den  trefnad  han  behöfde  för  att  kunna  arbeta. 


70  Hjalmar  Munsterhjdm, 


Senare  besökte  han  en  gång  äfven  Italien,  men 
för  det  mesta  var  han  jämte  sin  familj  om  vintrarna 
bosatt  i  Helsingfors  och  om  somrarna  på  det  kära 
fädernehemmet  Toivoniemi,  därifrån  han  hämtat  en 
otrolig  massa  förtjusande  motiv  till  taflor. 

Det  är  det  märkliga  att,  då  andra  målare  nöd- 
vändiga behöfva  ombyte  för  att  inspireras  till  arbete, 
emedan  äfven  den  täckaste  natur  icke  i  längden  kan 
fängsla  och  väcka  fantasin,  Munsterhjelm  städse  åter- 
vände till  samma  Toivoniemi.  Han  hade  en  alldeles 
ovanlig  förmåga  att  alltid  se  det  vackra  i  naturen,  i 
höjdsträckningen,  i  bergbranten,  i  ladan  vid  bäckens 
utlopp,  i  strandpartiet  med  den  gamla  omstjälpta  båten 
o.  s.  v.  Därför  kunde  Toivoniemi  för  honom  blifva 
den  rika  källa,  ur  hvilken  han  hämtade  ständigt  nya 
och  tilltalande  motiv. 

Såsom  särdeles  betecknande  för  Munsterhjelms 
förhållande  till  vänner  och  kamrater  må  ännu  följande 
anföras.  Han  hörde  under  de  sista  åren  till  en  liten 
krets  af  konstnärer,  arkitekter  och  konstvänner,  hvilka 
skämtsamt  kallade  sig  «Elfvorna»  af  den  anledningen 
att  de  ursprungliga  stiflarena  voro  ii  till  antalet  I 
denna  krets  intog  M.  ingen  officiell  ledande  plats;  det 
lilla  fria  sällskapet  ståtade  hvarken  med  ordförande 
eller  sekreterare.  Men  likvisst  utgjorde  M.  alltid  me- 
delpunkten, omkring  hvilken  de  öfriga  sällade  sig. 
Omotståndligt  kände  man  sig  dragen  till  hans  sym- 
patiska personlighet.  I  denna  lilla  kamratkrets  trifdes 
M.  så  godt.  Där  kunde  man  se  hans  öga  lysa  af 
glädje  och  godhet  under  skämtsamt  samspråk  med 
likatankande. 

Närhelst  man  besökte  M.  i  hans  hem,  var  man 
välkommen,  och  alltid  fann  man  honom  sysselsatt  med 
sitt  arbete  vid  staffliet.  Genom  sin  flit  och  sin  arbet- 
samhet var  han  ett  utmärkt  föredöme  för  alla,  och 
dessa  atelierbesök  voro  därför  lika  uppmuntrande  som 
lärorika. 


72  Ejalmar  Munsterf^dm. 


Den  som  en  gång  kant  hans  varma  handtryck- 
ning vid  inträdet  och  vid  bortgåendet,  glömmer  den 
aldrig. 

TA.    Wmurberg, 


Till  ofvanstående  biografiska  uppgifter  om  Hjal- 
mar Munsterhjelm  äro  vi  i  tiUfalle  att  foga  nedanstående 
minnesord,  dem  statsrådet  C,  G.  Estlander  haft  vän- 
ligheten nedskrifva  för  kalenderns  räkning. 

Med  Munsterhjelm  har  bortgått  ur  tideo  en  konst- 
när, som  tillika  var  en  man  i  ordets  fulla  mening. 
Han  utvecklade  sig  till  konstnär  långsamt  och  i  still- 
het, utan  att  låta  sdlmänheten  veta  någonting  om  sina 
elevarbeten  eller  med  dem  ge  sig  ut  för  bärare  af 
någon  ny  konst.  Han  genomgick  konstakademins  skola 
i  Dusseldorf  och  följde  därpå  sina  lärare  Gude  och 
Oswald  Achenbach.  Denna  omsorgsfulla  uppfostran 
inkräktade  likväl  icke  på  hans  själfständighet  som 
konstnär.  Det  var  som  om  i  hans  väsen  funnits  nå- 
gonting af  den  bestämdhet  och  beslutsamhet,  som 
vanligen  åtföljer  sjömannens  yrke,  hvilket  han  om- 
fattat och  under  par  resor  till  Spanien  fullföljt,  innan 
han,  som  det  säges  på  sina  föräldrars  önskan,  utbytte 
detta  mot  målarens,  för  hvilket  han  visat  fallenhet 
redan  som  barn. 

Hans  skaplynne  förblef  sig  likt  och  undergick 
icke  någon  större  förändring.  Den  stämning  han  själf 
emottagit  vid  anblicken  af  ett  landskap  fasthöll  han 
klart  och  bestämdt  och  meddelade  åskådaren  den- 
samma genom  friska  och  behagliga  naturbilder.  Natu- 
rens storslagna  och  dystra  skapnader  tilltalade  honom 
icke,  hans  stämningar  voro  af  mera  idyllisk  art,  mest 
insjölandets  fridfulla  syner,  än  i  morgonljus,  än  i  afton- 
belysning eller  i  månsken,  hvars  trolska  halfdager  han 


74  Hjalmar  Munsterhjélm. 


gärna  sökte  att  fänga.  Denna  riktning  i  hans  konst- 
närskap, som  man  kanske  icke  skulle  väntat  af  hans 
manliga  väsen,  härflöt  antagligen  ur  det  inflytande  hans 
natursköna  fosterbygd  öfvat  på  honom  från  barndomen. 
Därifrån  hämtade  han  ännu  på  äldre  dagar  ingifvelse 
till  många  af  sina  verk. 

Då  han,  under  de  tio  år  hans  studietid  varade  i 
utlandet,  dröjde  hemma  vintern  1866 — 1867,  arbetade 
han  tillsammans  med  Berndt  Lindholm,  som  var  hans 
studiekamrat  från  akademin  i  Dusseldorf  och  som 
skulle  bli  hans  medtäflare  med  samma  slags  konst- 
verk och  om  samma  allmänhets  ynnest.  De  hyrde 
sig  en  gemensam  atelier  och  tillställde  på  våren  en 
gemensam  utställning.  Det  är  ett  sällsynt  vänskaps- 
förhållande, utan  afund  och  utan  armbågande,  och  som 
visade,  huru  de  hvardera  hade  sitt  konstnärskap  an- 
lagdt  på  en  sund  och  säker  grund.  Båda  omfattade 
de  med  likadan  kärlek  den  landskapliga  naturen,  som 
ju  nog  ock  hade  olikartade  områden  att  bjuda  dem, 
åt  enhvar  enligt  hans  egendomlighet,  och  båda  lade 
de  sin  egendomlighets  bästa  krafter  i  att  behandla 
föremålen  för  sin  kärlek,  förvissade  om  att  allmänhe- 
ten, om  de  blott  gjorde  goda  arbeten,  hade  rum  i  sin 
ynnest  för  båda  två.  Och  däri  misstogo  de  sig  icke; 
en  del  kunde  finna  mera  behag  i  den  enes  milda, 
aningsrika,  idealt  anlagda  konst,  en  annan  del  kunde 
sätta  högre  värde  på  den  andres  djupare  gående,  för 
naturens  större  företeelser  och  outforskade  hemlighe- 
ter danade  konstnärskap,  men  af  alla  aktades  de  båda 
som  framstående  bärare  af  vår  landskapskonst. 

Denna  ädla  täflan,  vid  hvilken  man  nu  dröjer 
med  så  stort  välbehag,  fortgick  äfven  sedan  Munster- 
hjelm  stannat  ensam  kvar  på  platsen.  Den  ger  äfven 
tillkänna,  i  hvilket  förhållande  han  trädde  till  de  äldre 
konstidkarne,  som  vid  hans  framträdande  förefunnos 
på  landskapsmåbingens  område  hos  oss,  Magnus  och 
Ferdinand  v.  Wright,  J,  Knutson  o.  a.:  ingen  miss- 
aktning,   intet  angrepp  för  att  nedsätta  dem  i  allmän- 


76  Ejalmar  MunsterJ^elm. 

betens  ögon,  ej  ett  tadlande  ord,  så  vidt  jag  kan  på- 
minna mig.  Han  gjorde  sitt  bästa  att  vinna  allmän- 
hetens bifall  med  sina  arbeten,  ej  med  anspråksfulla 
läror  och  låter,  och  som  en  vedergällning  för  detta 
hans  sätt  att  gå  tillvåga  kan  det  anses  att  han  aldrig 
förlorade  allmänhetens  bevågenhet.  Tala  och  skrifva 
var  icke  hans  sak,  med  penseln  allena  beskref  han 
oförtröttad,  huru  mycket  han  älskade  de  drömmande 
vikarna,  de  skymda  stugorna,  de  soliga  kullarna  i  vårt 
land,  som  han  lärt  oss  att  känna  och  älska. 


Z.  Topelius'  ö. 


Då  man  från  Kuddnas  gård  färdas  nedför  Nykarleby 
älf,  har  man  först  att  passera  en  fors,  Ragnöm, 
hvilken  sommartid  icke  är  stridare,  än  att  man  ofta, 
vid  lågt  vattenstånd,  kan  ro  uppför  densamma,  men 
som  vår  och  höst  sväller  ut  och  brusar  öfver  de  mänga 
stenarna,  som  lura  öfverallt.  Där  nedanför  vidgar  sig 
älfven,  stränderna  resa  sig  branta,  beklädda  med  löf- 
träd,  hvilka  dock  stundom  försvinna  i  grupper  ned  i 
djupet  eller  föras  af  isen  om  vårarna  till  grunda  ställen 
i  åmynningen.  Det  bruna  vattnet  flyter  nu  lugnt  mot 
hafvet;  det  har  skummat  sig  trött  i  de  många  forsarna 
under  älfvens  15-mila  lopp. 

Till  höger  ser  man  stenkajer  och  magasin,  sedan 
många  tiotal  år  tillbaka  lämnade  åt  sig  själfva  att 
begrunda  lyckans  ostadighet  och  tillvarons  förgäng- 
lighet Hit  kommo  fordom  fartyg  och  pråmar,  hvilka 
lossade  och  lastade  den  lilla,  idog^  stapelstadens  varor. 
Men  det  var  då.  Nu  lägger  möjligen  en  fiskarbåt 
någon  gång  till  vid  dessa  stränder.  Lämningar  af  ett 
beckbruk  på  motsatta  stranden  vittna  också  om,  att 
industri  och  rörelse  flyktat  från  «Aminne». 

Älfmynningen  blir  allt  bredare,  stränderna  lägre. 
Slam  och  grus,  som  strömmen  fört  med  sig,  ha  bildat 
en    låg  ö  i  midten   af  vattnet.     Grönskande  säf  växer 


78  Z.  Topdius'  ö. 


öfverallt  på  grunda  ställen,  utbreder  sig  till  allt  större 
områden  och  bildar  på  många  stallen  ogenomträngliga 
snår,  en  älsklingsplats  för  änder.  Midt  emot  hvarandra 
på  båda  stränderna  synas  låga  vallar.  Det  är  « batte- 
rierna», som  här  uppkastades,  då  engelska  krigsfartyg 
kryssade  utanför  staden  under  Krim-krigets  dagar.  — 
Nu  vidgar  sig  älfven  till  en  grund  fjärd,  där  otaliga 
små  stånd  af  säf  visa,  hvart  det  icke  är  rådligt  att 
styra  en  båt. 

Mot  väster  ute  i  Bottenhafvet  synas  de  jämna 
konturerna  af  en  låg  ö.  Det  är  Alön  eller  Alöm,  så- 
som namnet  också  skrifves.  Den  är  ett  par,  tre  km 
lång  och  måhända  en  km  tvärsöfver  på  det  bredaste 
stället.  I  mångt  och  mycket  lik  de  andra  löfskogs- 
klådda  holmarna  i  den  vackra  skärgården,  företer  dock 
den  östra  stranden  en  särdeles  täck  anblick.  Rönnar, 
alar,  björkar,  häggar  och  granar  bilda  dungar  och  snår 
på  den  jämna,  gräsbevuxna  marken.  Därför  ha  också 
stadsborna  här  uppfört  en  mängd  skäristugor,  af  hvilka 
dock  många  numera  äro  bortflyttade. 

Den  först  uppförda  af  dessa,  « Gamla  stugan», 
ägdes  gemensamt  af  flere  familjer,  hvilka  dit  företogo 
utflykter  och  bodde  där  ute  några  dagar  för  gången. 
Det  gick  då  mycket  enkelt  och  patriarkaliskt  till. 
Hvarje  familj  hade  sin  «matdag»,  då  det  gällde  att 
bespisa  alla  de  öfriga  i  sällskapet.  När  natten  stundade, 
sökte  sig  herrarne  sofplatser  i  någon  hölada,  medan 
damerna  logerade  i  stugan,  som  innehöll  ett  enda  rum. 
I  ungdomsåren  deltog  väl  också  Z.  Topelius  i  dessa 
utfärder.  Han  talar  om  <( Gamla  stugan»  i  en  af  sina 
berättelser,  hvilket  vittnar  om,  att  han  nogsamt  kände 
detta  ställe.  Senare  vistades  han  ofta  på  Alön  hos 
släktingar  och  vänner,  tills  han  slutligen  också  fick 
ett  eget  litet  bo  på  den  vackra,  kärblifna  ön. 

Icke  långt  från  den  plats,  där  «Gamla  stugan» 
fordom  stått,  finnes  i  granskogen  ett  lågt  berg,  «Namn- 
berget»,  i  hvilket  man  skönjer  en  mängd  namn  och 
initialer.     På    ett    afskildt  ställe  läser  man  följande,  af 


Z.  Topdius'  ö.  79 


mossa  delvis  öfvertåckta  namn:  Zona,  Aina.  Dem  har 
Z.  T.  i  ungdomsåren  ristat  i  graniten.  Hvad  ha  dessa 
namn  att  betyda?  Ja,  därom  kunde  skalden  sjåif 
senare  på  tillfrågan  ej  ge  nöjaktigt  besked.  Eller 
kanske  han  icke  ville.  Förklaringen  ligger  dock  nära 
till  hands.  Han  talar  i  «Björkens  visa>  om  huru  de 
två  skuro  namn  i  barken.  Han  har  väl  själf  svärmat 
i  ungdomen. 

♦ 

År  1855  inköpte  professorskan  Topelius  en  skäri- 
stuga,  som  rådman  C.  J.  Collander  i  tiden  låtit  uppföra 
åt  sig.  Meningen  var,  att  denna  skulle  inredas  till 
fiskarestuga  åt  Z.  T.  Detta  skedde,  skalden  ovetande, 
sommaren  1856,  medan  han  befann  sig  på  en  utrikes- 
resa.  Då  professorn  återkom,  fick  han  stiga  in  i  ett 
eget,  trefligt  sommarhem.  Han  mottogs  med  säng 
och  blomsterkransar  och  dukadt  kaffebord.  Det  var 
ungdom  från  staden,  som  sjöng: 

^Välkommen  till  vår  nord  igen, 

du  kommer  känd  och  kär! » 

Här  i  denna  enkla  byggnad,  i  sin  hembygds  fagra 
skärgård,  tillbringade  skalden  tolf  somrar.  Då  våren 
kom  och  arbetet  i  Helsingfors  var  slut  för  terminen, 
lastade  sig  familjen,  stora  och  små,  på  skjutskärror,  och 
så  gällde  det  att  «skramla;>  den  långa  vägen  till  Öster- 
botten. Vanligen  anlände  man  till  midsommaren.  Med 
hvilken  glädje  återsåg  ej  den  känsliga  skalden  och 
hans  maka  den  fagra,  idylliska  hemstaden!  Och  med 
hvilken  sonlig  ömhet  hälsade  han  ej  sin  mor,  den 
gamla  doktorinnan  på  Kuddnäs!  Ett  hjärtligare  för- 
hållande kan  ej  råda  mellan  mor  och  son.  Har  väl 
någon  också  egnat  sin  moder  en  mera  inspirerad  hyll- 
ning än  han  i  sin  dikt  «En  moder»? 

Ungefar  en  vecka  vistades  familjen  T.  i  staden, 
besökande  släkt  och  vänner.  Dock  längtade  professorn 


80  Z,  Topdius'  ö. 


snart  ut  till  sitt  Majniemi,  såsom  han  till  sin  makas  ära 
benämnde  sin  villa.  Professorskan  brukade  äfven  säga  till 
vännerna,  som  gärna  ville  ha  sina  helsingforsare  på  be- 
sök: «Ja,  lyckas  det  nu  för  mig  att  &  Zachris  med 
dessa  dagar,  så  komma  vi,  men  är  han  väl  ute  på 
Alön,  hjälpa  inga  öfvertalningar».  Och  väl  anländ  till 
sin  kära  holme,  lät  han  det  gå  löst  på  gäddor,  abborrar 
och  idar  med  nät,  krokar  och  långref.  Han  var  passione- 
rad fiskare.  Jakt  och  segling  intresserade  honom  ej. 
Tidigt  på  morgonen  begaf  han  sig  ut  på  sjön  i  sin 
med  blå  rand  prydda,  gråmålade  juUe,  «Maja».  Först 
togos  näten  upp,  så  krokarna,  och  slutligen  granskade 
skalden  med  kännaremin  molnen  och  vinden,  och  sä 
bestämdes  det,  hvar  man  skulle  meta.  Han  kände 
beskaffenheten  af  sina  iiskvatten  i  olika  väder.  Fiskar- 
gossen rodde,  och  själf  satt  skalden  i  aktern  och 
«hopade».  Hans  fiskardräkt  bestod  af  bruna  vadmals- 
kläder och  en  blanklädershatt.  I  båten  fanns  också  en 
hvit  rock,  som  påtogs,  då  det  var  särskildt  varmt. 
Sent  på  förmiddagen  återvände  man,  vanligen  med 
riklig  fångst.  Det  kunde  då  hända,  att  professorskan 
redan  hade  främmande  på  besök.  Fisk  och  åter  fisk, 
af  olika  slag  och  på  olika  sätt  tillredd,  var  morgon, 
middag  och  kväll  den  stående  rätten  på  familjens 
bord.  Stundom  utsträcktes  fiskefärderna  ända  till  Ragn- 
örn  i  älfven,  där  man  vissa  tider  kan  meta  stora  idar, 
hvilket  var  skaldens  synnerliga  nöje. 

Den  öfriga  tiden  af  dagen  upptogs  af  läsning. 
Stundom  diktades  väl  äfven.  I  sin  lilla  vindskammare 
har  skalden  suttit  vid  det  öppna  fönstret  mången  vacker 
sommarafton,  då  vinden  somnat  till  ro  bortom  Frössö- 
landet och  Alö-Qärdens  glittrande  vågor  bildat  en 
glänsande  spegel  mot  Lodöm  till,  och  nedskrifvit  vackra 
och  innerliga  dikter,  hviika  alltid  skola  lefva  friska  på 
ungdomens  läppar.  Här  ha  någon  solig  och  varm  hög- 
sommardag hägrat  för  honom  «Fjäderholmama>,  till 
hviika  han  sedan  med  sagans  och  diktens  trollspö  fört 
generation  efter  generation  af  Finlands  barn.   I  närheten 


af  dem  har  han  sett  «Per-Matts-sten»  afleckna  sig  mot 
synranden,  där  haf  och  himmel  mötas.  Och  i  den 
underbara  skymningen  en  augustiafton  har  han  sett  det 
matta  skenet  från  «Gamla  stugans»  lysved  skimra  mellan 
alarnas  mörka  blad.  I  vikens  sandstränder  åter  har  han 
aiärkt  de  knappt  skönjbara  spåren  af  «Unda  Marinas» 
lätta  fot 

Stundom,  då  professor  T.  företog  färder  upp  till 
staden,  åtföljdes  han  af  någon  af  sina  flickor  eller  af 
barn  till  hans  släktingar.  Det  hände  då  ofta,  att  de 
små,  nogsamt  kännande  till  farbror  Zachris'  berättar- 
förmåga,  begärde  att  iä  höra  någon  saga.  Han 
villfor  vanligen  deras  önskan  efter  en  stunds  betänkande 
och  påbörjade  en  saga,  som  kunde  räcka  att  berätta 
under  flere  färder.  Så  ha  väl  många  af  dessa  fängs- 
lande berättelser  för  barn  tillkommit. 

En  af  skaldens  många  släktingar  i  Nykarleby 
påminner  sig  gärna  en  sommar,  då  hon  och  en  af 
skaldens  döttrar  skulle  förestå  hushållet  å  Majniemi, 
innan  den  öfriga  familjen  flyttat  dit.  Skalden  var  med 
lif  och  själ  inne  i  sitt  fiske.  Han  ville  ha  löskokta  ägg 
till  frukost,  och  de  två  små  matmödrarna  grepo  med 
Ifver  verket  an  och  kokade  för  säkerhets  skull  äggen 
tio  minuter.  På  sitt  älskliga  sätt  sporde  dem  skalden, 
huru  länge  de  kokat  de  «löskokta»  äggen.  När  hösten 
kom,  menade  professorn,  att  de  två  små  flickorna  äfven 
skulle  hafva  orlofsedlar  som  andra  tjänsteflickor.  En 
af  dessa,  som  ännu  förvaras  af  sin  egarinna,  har  föl- 
jande lydelse: 

«Härmedelst  intygas  att  Alörsjungfrun  Rosa 
Kaffeskinn  uppfört  sig  troget  och  ärligt  i  min  tjenst, 
såväl  mot  girsar  och  mörtar,  som  kissor  och  kajor, 
samt  för  närvarande  är  från  denna  tjenst  ledig. 

Majniemi  3  September  1859. 

Alörsgubben.« 

En  yttring  af  skaldens  lifliga  fantasi  var  väl  hans 
egenhet  att  gifva  namn  äfven  åt  döda  föremål  i  grann- 


82  Z.  Topdius'  ö. 


skåpet.  Vid  Majniemis  strand  finnas  många  stenar  ute 
i  vattnet.  De  hade  hvar  sitt  namn,  såsom  «Bagar- 
sten»,  «Bastusten»,  «Ugnsbjöm»,  «Branda  bullen», 
«Franska  skorpan»  m.  fl.  Flaggstången  hette  «Långa 
Petter». 

Men  tiderna  fårändrades.  Gamla  doktorinnan  på 
Kuddnäs  dog,  och  sedan  reste  famUjen  T.  icke  mera 
regelbundet  den  långa  vägen  till  Österbotten.  Maj- 
niemi  stod  tomt.  Ty  när  professorn  ännu  någon  gång 
besökte  sin  hemort,  tog  han  in  hos  sin  svåger,  rådman 
Lybeck,  och  bodde  i  dennes  trefliga  villa  helt  nära  sitt 
älskade  Majniemi.  Slutligen  såldes  stugan  1877  och 
flyttades  bort. 


Hösten  1895  företogo  seminariets  lärare  och  ele- 
ver en  utfärd  till  Alön,  och  Majniemiudden  uppsöktes 
äfven.  Man  kom  då  på  tanken  att  inköpa  stugan  och 
flytta  den  till  dess  förra  plats,  där  den  skulle  stå  som 
minne  af  ungdomens  skald.  Seminaristerna  anordnade 
soaréer  för  att  samla  penningar,  staden  bidrog  med 
en  summa,  och  personer  på  andra  orter  gåfvo 
äfven  bidrag.  Så  kunde  planen  förverkligas.  Den  15 
juli  1897  flck  Majniemi-stugan  mottaga  såsom  gäst 
sin  forna  egare,  och  till  honom  öfverlämnades  stugans 
nycklar.  Då  var  där  festligt.  Hvilka  känslor  rörde  sig 
ej  i  den  gamles  bröst,  då  han  återsåg  i  föryngrad 
gestalt  det  ställe,  där  han  tillbringat  så  många  lycUiga 
somrar  i  sin  mannaålders  bästa  dagar?  På  första  bladet 
i  Majniemis  främlingsbok  skref  han  följande  verser: 

«Ett  sommarhem.     Ett  tomtebo 
för  barnafröjd  och  åldersro, 
förgånget  ren  i  tidens  ström, 
uppståndet  som  en  ungdomsdröm 
och  åter  rest  på  Alöns  strand 
af  unge  söner  till  vårt  land. 


Z.  Topdius'  ö.  83 

Här  tystna  dagens  storm  och  strid 
i  morgondagg  och  aftonfrid. 
Här  bor  ett  älskadt  minne  blott 
af  lif,  som  flytt,  och  tid,  som  gått 
Dröj,  vandrare,  eho  du  är; 
var  lugn,  var  god,  var  lycklig  här!» 

Då  Z.  T.  efter  festen  på  Alön  kom  till  staden, 
hade  där  samlats  ortens  och  kringliggande  landsbygds 
barn.  Han  riktade  till  dem  några  ord,  uttalande  sin 
glädje  däröfver,  att  han  ännu  en  gång  fick  se  hem- 
bygdens unga  släkte.  Två  småttingar  räckte  honom 
en   lyra   af  ^ung.    Till    Österbotten   kom   han  aldrig 

mera. 

* 

Då  man  nu  anländer  till  Majniemi,  kan  man  landa 
vid  en  brygga,  som  i  sommar  dock  befunnit  sig  i  brist- 
fälligt skick.  Genom  den  täta  grönskan  skymtar  den 
röda  stugan.  Nere  vid  stranden  ser  man  en  sten  med 
följande  inskription:  Majniemi  1855 — 1877.  Z.  T.  — 
Låga  alar  och  smala  rönnar  växa  tätt  öfverallt.  Fram- 
for stugan  finnes  en  öppen  gårdsplan,  där  man  ser 
spår  af  en  kryddgårdstäppa,  i  hvars  närhet  fordom 
funnits  en  uthus-  och  köksbyggnad.  En  veranda  upptar 
stugans  ena  långsida.  Man  kommer  in  i  en  liten  farstu ; 
till  vänster  har  man  ett  större  rum,  som  fordom  var 
professorskans  rum  och  tillika  husets  «salon».  Till  höger 
därom  är  en  liten  kammare,  som  beboddes  af  familjens 
barn.  Ett  litet  vindsrum  finnes  äfven.  Det  större  rum- 
met är  hållet  i  gult  och  hvitt,  enkelt,  men  smakfullt. 
Man  har  lyckats  öfverkomma  samma  eller  liknande 
möbel,  som  tidigare  funnits  där. 

I  förbigående  kan  man  ej  underlåta  att  uttala  sin 
forvåning  öfver  det  sätt,  hvarpå  stadens  myndigheter, 
i  hvilkas  hägn  Majniemi  öfverlämnades  af  seminaristerna, 
vårda  sig  om  det  vackra  minnet.  Namn  klottrade 
öfverallt  på  dörr  och  veranda,  orödj  adt  och  ovårdadt 
nindtomkring. 


84  Z,  Topdius'  ö. 


Där  inne  har  en  vänlig  hand  ordnat  och  ställt 
friska  blommor  på  bordet.  I  den  lilla  kammaren  ligger 
främlingsboken  uppslagen.  Den  innehåller  till  först 
ställets  historik,  hvarunder  skalden  skrifvit:  «Min  tack 
och  välönskan!»  Många  af  de  besökande  ha  förutom 
sina  namn  nedskrifvit  verser  och  sentenser.  Toini 
Topelius  har  skrifvit  följande  verser: 


«Vid  sagans  härd 

jag  åter  står, 

bland  kära  spår 

i  minnets  värld, 

och  andas  in  dess  atmosfär 

af  solsken,  rönn  och  åkerbär. 


O,  barndomsdröm, 

så  glad  och  vek, 

byt  till  din  lek 

den  lifvets  ström, 

som  forsar  vild  som  bränningen. 

Låt  mig  en  stund  bli  barn  igen!» 

Det  var  en  söndag  i  slutet  af  aug^ti  med  frisk 
vind  och  drifvande  skyar.  I  skaldehemmet  rådde 
tystnad  och  minnen.  Man  tyckte  sig  förnimma  när- 
varon af  den  älskliga  ande,  som  i  vår  barndom  tjusat 
oss  alla  så  underbart. 

Där  ute  stodo  rönnarna  med  rodnande  klasar, 
häggbären  glänste  svarta,  ormbunkarnas  blad  voro 
fläckiga.  Det  låg  en  aning  om  höst  i  luften.  Snart 
står  Alön  öfvergifven,  och  höstvågoma  slå  i  skum  mot 
stranden.  Men  sagans  och  sångens  ö  väntar  på  en 
ny  vår. 

/.  O.  N. 


VaUflickan. 


Hon  hette  Manda  och  var  min  barndomsvän,  lek- 
kamrat och  förtrogna.  Det  var  under  den  gamla 
goda  tiden,  då  vargarna  tjöto  vid  husknutarna,  medan 
stormarna  skakade  de  skäggiga  jättefuror,  som  redan 
för  flere  decennier  tillbaka  skattat  ät  förgängelsen, 
offrade  för  människors  vinningslystnad.  Nutidens  ge- 
neration kan  naturligtvis  icke  förstå  de  drömrika  sago- 
bjlder  en  dylik  tät  med  jättegranar  och  knotiga  tallar 
bevuxen  skog  kunde  väcka.  Med  skogssköflingen 
sköflades  en  icke  ringa  del  af  ungdomens  fantasi- 
värld, de  flacka  markerna  födde  de  flacka  tankarna. 

Ja,  vargarna  tjöto  vid  husknutarna,  och  hvaije 
gård  höll  sig  sommartid  med  en  valljänta,  vanligen 
en  liten  en  med  ringa  pretention  på  lifvets  lyx,  men 
som  vanligen  flydde  långt  snabbare  än  fåren,  om  ulfven 
vågade  nalkas,  hvilket  dock  lyckligtvis  ganska  sällan 
inträffade. 

Då  Manda  kom  till  gården,  väckte  hon  min  stör- 
sta nyfikenhet  och  mitt  lifligaste  intresse,  och  vi  stodo 
åtminstone  en  half  timme  i  stum  granskning  midtemot 
hvarandra;  därefter  räckte  jag  henne  handen  och  vår 
bekantskap,  jag  kunde  säga  vår  vänskap,  var  från  den 
stunden  knuten.  Det  var  min  högsta  fröjd  att  efter 
läxorna  söka  upp  min  lilla  väninna,   där  hon  satt  sjun- 


86  Valiflickan. 


gande  vid  åkerrenen,  stickande  på  den  grå  ullstrumpa, 
som  ingick  i  gårdsdrängarnas  lön  och  som  så  väl  be- 
höfdes  under  den  bistra  årstiden. 

Under  mina  besök  å  den  vackra  åkerkulien  höllo 
vi  helg,  strumpan  kastades  åsido  och  timme  efter 
timme  förflöt  under  mer  eller  mindre  sinnrika  lekar 
under  högblå  himmel  vid  kvittrande  fågelmusik.  Hon 
hade  aldrig  gått  i  skola,  stackars  liten  —  den  tiden 
funnos  inga  sådana  på  landsbygden  —  och  erkännas 
måste,  att  hennes  håg  icke  heller  stod  till  boken  och 
vetandet.  En  snäll  flicka  var  hon,  och  mellan  oss  knöt 
sig  vänskapsbandet  allt  fastare,  fastän  icke  knutet  med 
förståelsens  och  sympatins  oemotståndliga  band.  Det 
var  min  sorg,  att  hon  icke  i  allt  förstod  mig. 

Det  hände  ej  sällan,  att  jag  kom  till  åkern  med 
en  liten  barntidning,  en  sagobok  eller  i  de  flesta  fall 
med  Fritiofs  saga  i  min  lilla  korg,  där  också  en  och 
annan  smörgås  låg  och  lockade.  Jag  kom  i  heml^ 
hopp  att  kunna  intressera  henne  för  det  lästas  innehåll, 
som  jag  sedan  önskade,  att  vi  dramatiskt  skulle  åter- 
gifva  i  den  stora  festsalong,  där  ekorren  satt  som  åskå- 
dare i  fondlogen  hög^  uppe  i  granen  och  där  de  mun- 
tra finkama  utgjorde  vår  lifvade  orkester. 

Prydda  med  kransar  af  nickande  blåklockor  och 
väpplingsblommor,  runda  som  bollar  och  röda  som 
våra  kinder,  stodo  vi  snart  färdiga  att  beträda  scenen, 
hvars  kulisser  i  sanning  öfvertraiTade  den  mest  g^län- 
sande  stadsscen;  men  i  de  flesta  fall  strejkade  min 
väninna  i  sista  ögonblicket.  Utan  fantasi  och  uppfin* 
ningsförmåga  stod  hon  där  så  tafatt  och  ordkarg,  att 
föreställningen  redan  i  första  scenen  nödgades  afbrytas. 
Jag  själf  var  en  djärf  Frithiof  med  icke  så  litet  vikin- 
gablod i  ådrorna,  men  min  Ingeborg  stod  mer  än 
lofligt  tafatt,  ja  så  tafatt,  att  skatan  i  trädet  skrat- 
tade och  spofven  obarmhärtigt  uthvisslade  styckets 
hjältinna. 

Om  vintern,  när  vi  nästan  dagligen  åkte  kälk- 
backe,  var  det  vår  lust   att  titta  in  i  bränneriet  på  en 


Vai^flickan,  87 

stund.  Det  fanns  vid  den  tiden  knappast  en  gård,  som 
icke  bestod  sig  en  brännvinspanna  och  därtill  ett  hus, 
enkom  uppbyggdt  för  brännvinstillverkning  med  ty  åt- 
följande €  brännerska»,  en  tjänstepiga,  inlärd  och  öfvad 
i  den  ädla  konsten  att  tillreda  brännvin.  Denna  brän- 
nerska var  vanligen  en  af  de  mest  firade  bland  orr 
tens  alla  tjänsteandar,  och  jag  var  alltför  oerfaren  och 
barnslig  att  reflektera  öfver  hvarför  vid  mina  besök 
om  k^^ama  bränneriet  vanligen  var  fylldt  af  unga 
gossar  från  kringliggande  nejder,  från  torp  och  back- 
stugor. 

Jag  är  öfvertygad  om,  att  hvarken  brännerskan 
eller  hennes  muntra  gäster  med  alltför  blida  blickar 
sågo  mina  och  min  Ulla  väninnas  ganska  ofta  uppre- 
pade besök,  ty  «lilla  mamsell»  lade  i  viss  grad  ett 
band  på  den  uppsluppna  glädjen.  Brännerskan  var  i 
de  flesta  fall  en  storväxt,  stark  och  rödbrusig  tös; 
hennes  arbete  hörde  i  sanning  ej  heller  till  det  lättaste. 
De  stora  drankkaren  väckte  Uka  mycket  min  förskräc- 
kelse som  nyfikenhet  och  än  mera  den  grymtande 
hjord  af  svin,  som  uppehöll  sig  i  bränneriets  närhet,  där 
dranken  serverades  dem  i  långa  ur  grofva  stockar 
gröpta  hofvar. 

Det  hemtillverkade  brännvinet  förvarades  i  större 
och  mindre  ankare  i  ett  särskildt  rum,  den  s.  k.  «bränn- 
vinskammaren»,  och  utportionerades  såväl  i  större  som 
mindre  kvantiteter  till  varierande  pris,  vanligen  icke 
alltför  höga.  Det  var  synnerligast  under  den  tid  af 
året,  då  brännvinstillverkningen  pågick,  som  vilda  sällar 
skräiade  på  vägarna  eller  körde  i  ursinnigt  lopp  hoj- 
tande och  svärjande  kring  bygden.  Sällan  inträffade 
dock  slagsmål  eller  störande  oordningar;  den  svenska 
skärgårdsbefolkningen  utmärkte  sig  redan  då,  under 
dessa  råare  tider  utan  skolor  och  uppfostringsanstalter, 
genom  ett  städadt  och  hyfsadt  sätt,  hvilket,  om  också 
till  största  delen  blott  yta,  dock  verkade  tilltalande. 
Egentligen  voro  vi  aldrig  rädda,  den  lilla  valljäntan 
och  jag,   för  de  muntra  gossame,    brännerskans  upp- 


88  VaOfiickan, 

vaktande  kvällskavaljerer,  som  endast  halfmosiga  logo        ' 
emot  oss. 

^xTen  forflöto,  och  Manda,  allt  mera  omtyckt  af 
sitt  husbondefolk,  avanserade  från  vallflicka  till  hus- 
jungfru. Ärlig  var  hon  som  guld  och  samvetsgrann  i 
sina  sysslor.  Liten,  smärt  och  med  ett  intagande  yttre^ 
blef  hon  som  vuxen  en  af  bygdens  mest  firade  skon- 
heter.  Vid  höslotterkalas  och  skördefester  var  hon 
städse  den  främsta  i  dansen,  och  det  var  i  sannings 
en  lust  att  se  henne  svänga  om;  hon  dansade  « skäla- 
skutten» och  « vackra  svägerskan»  med  finare  grace 
än  någon  af  de  andra  flickorna,  och  icke  så  fä  bland 
bygdens  kavaljerer  offrade  henne  sitt  hjärtas  varmaste 
rökverk. 

Hon  ägde  en  barndomsvän,  en  uppvaktare  eller 
hjärtekär,  hvad  namn  man  än  må  gifva  honom,  och 
kring  den  vackra  gossen  knöt  sig  en  hel  liten  knippe 
af  röda  sagominnen.  Han  hade  smugit  en  liten  ring 
af  skinande  mässing  i  hennes  hand,  då  hon  vid  14 
års  ålder  en  kväll  var  klädd  till  «larsmessbrud».  Ja 
det  var  en  fröjd  att  se,  hur  nätt  och  söt  hon  då  var. 
Dejan  hade  pyntat  ut  henne  på  det  brokigaste,  och  vi 
hade  alla  varit  behjälpliga  därvid.  En  krona  af  glitter- 
papper,  en  krans  af  blåklint  och  skiftande  karamell- 
papper kring  kjolen  som  en  lysande  bård.  Och  så 
hade  hon  dansat  «tatterska»  med  den  1 6-årige  gossen, 
som  bränt  sina  fjärilsvingar  vid  tösens  glada  blick. 
Himlen  hade  förlänat  honom  en  trofast  natur,  stackars 
gosse,  men  också  många  fel:  han  var  alldeles  för 
mycket  tillbakadragen,  blyg  och  anspråkslös.  Han  gick 
ocb  gälde  i  bygden  under  namn  af  Strandis-Gustaf. 
Ingen  tös  brydde  sig  stort  om  honom;  han  var  alltför 
stiUa  och  drack  aldrig  brännvin. 

Jag  märkte  snart,  att  Manda  blef  en  smula  fåfäng, 
tyckte  om  att  firas  och  att  klä  sig  grann.  Men  anstän- 
dig var  hon,  och  det  var  icke  värdt  för  bygdens  sjö- 
män eller  för  de  unga  herrame  att  komma  henne  nära. 
Hon  kunde   fräsa   tiU   och   visa  bort  dem  på  ett  sätt. 


VaiyUckan,  89 

som  stäfjade  ett  n3;tt  försök,  och  omtyckt  var  hon 
både  i  det  hem  hon  tjänade  och  ute  bland  befolknin- 
gen. Om  hon  tyckte  om  att  vara  med  i  vimlet  och 
att  svänga  sig  i  glada  kretsar,  sä  låg  ju  intet  ondt 
däri;  hon  kände  konsten  att  beskydda  sig,  och  hennes 
fröjd  var  utan  fläck. 

Den  tidens  sätt  att  fria  vållade  ej  alltför  stort 
bekymmer.  Hvarje  gosse  köpte  sig  en  sidenduk,  en 
fing  och  psalmbok,  som  han  i  ett  obevakadt  ögon- 
blick försökte  smyga  i  den  valda  flickans  hand.  £itet 
ord  behöfdes.  Mottog  hon  hans  gåfva,  var  förbundet 
knutet,  mottog  hon  den  icke,  ans^  gossen  hoppet  in- 
galunda släckt;  han  bjöd  den  någon  tid  därpå  igen. 

Det  fanns  en  sjöman,  Janne  Brink,  en  riktigt  stilig 
en,  alla  flickors  gunstling  och  alla  bydansers  bränn- 
punkt Han  kunde  läsa  som  en  präst  och  skrifva  som 
en  byskoUärare;  han  hade  svingat  upp  sig  till  styrman, 
och  det  var  något  det  på  den  tiden.  Det  fanns  knappt 
en  gårdsdotter,  som  icke  skulle  gifvit  honom  sitt  ja, 
om  han  bedt  därom. 

En  dag  anförtrodde  mig  Manda,  att  den  unge 
styrmannen  bjudit  henne  ring  och  sidenduk.  Det  var 
inte  utan  att  hennes  ögon  gOlnste  af  stolthet;  han  var 
ändå  den  största  sprätten  och  den  grannaste  gossen 
vid  alla  danser,  och  hon  märkte  nog,  att  många  flickor 
sneglade  af  afund,  då  de  «väfde  vadmal»  sist  i  Öster- 
gårds, och  hon  så  lätt  som  dufvan  sprang  vid  hans  sida. 

Jag  tänkte  med  en  suck  på  Strandis-Gustaf. 
Hade  hon  tagit  emot  gåfvoma,  och  hade  hon  glömt 
barndomsvännen?  Nej  då  .  .  .  hon  säg  en  smula  för- 
lägen ut,  hon  hade  kastat  dem  tillbaka  och  sprungit 
sin  väg.  Han  var  alltför  fin  för  henne,  tjänarinnan,  som 
slafvade  och  trälade  i  andras  hus;  en  rik  gårdsdotter 
måste  han  fä  och  en  sådan  skulle  han  väl  slutligen 
välja.  Men  när  hon  satt  på  loftesvalen  en  kväll,  hörde 
hon  smygande  steg,  och  gåfvoma  kommo  surrande  in 
till  henne.  Inte  kunde  hon  låta  dem  ses  af  Maja- 
Greta,  som  i  detsamma  klef  upp  till  löftet,  hon  måste 


90  VaUfiickan 


gömma  dem  i  sin  kista  och  bära  nyckeln  på  sig.  På 
det  sättet  kom  det  sig,  att  hon  nu  var  trolofvad  med 
Brinkens  Janne. 

Nå  men  .  .  .  kände  hon  då  inga  samvetskval  vid 
tanken  på  Strandis-Gustaf,  hade  hon  verkligen  mod  att 
krossa  hans  hjärta?  Hon  såg  på  mig  icke  så  litet 
förvånad;  hon  var  långt  ifrån  att  förstå  min  känslofras 
om  ett  krossadt  hjärta.  Om  Strandis-Gustaf  tog  iUa 
vid  sig  under  ett  par  dagar,  menade  hon,  så  var 
hon  nog  ledsen  däröfver,  men  hon  kunde  ju  rent  af 
inte  hjelpa  det;  hon  hade  å  sin  sida  stretat  emot,  men 
insåg  nu,  att  mot  Guds  utstakade  rådslut  kan  männi* 
skan  inte  spjärna. 

Och  våren  kom.  Janne  Brink  seglade  ut  på  vida 
hafvet,  och  Manda  var  glittrande  glad,  kvittrade  och 
jublade  vid  hvartenda  bref  hon  erhöll.  Men  han  måste 
väl  få  ett  svar  på  sina  kärleksbref  en  gång,  och  som 
fästmön  var  okunnig  i  skrifkonsten,  så  vände  hon  sig 
i  nöden  till  mig.     Ville   jag    åtaga  mig  besväret  att  i 

hennes  namn  skrifva  brefvet?   Ja  men jag  måste 

väl  få  läsa  hans  bref  för  att  kunna  besvara  det  som 
sig  bör.  Rodnande  drog  hon  det  skrynkliga  pappret 
ur  sin  klädningsficka  bedjande  mig  läsa  det  högt. 
Hon  kunde  nog  stafva  igenom  det,  fastän  hon  inte 
kunde  skrifva,  och  nog  hade  hon  minst  tio  gånger  för- 
sökt genomgå  det,  men  det  skulle  nog  låta  vackrare, 
det  viste  hon,  om  jag  ville  läsa  upp  det  för  henne. 
Hon  lyssnade  helt  andäktigt. 

«Mitt  hjärtas  blomma! 

Må  Guds  hand  beskydda  dig  för  alla  frästelser 
och  faror.  Jag  hafver  tänkt  på  dig  när  jag  gungat 
öfver  böljorna  de  blå  och  kapten  är  en  sjutt£i  jäa 
karl  han  svärjär  väll  ibland  och  super  lite  när  det  pas- 
sar men  han  är  en  karlakarl  och  när  jag  mins  hur  du 
och  jag  gick  hand  i  hand  till  min  moders  kåjja  genom 
skogen    och   snödrivan   var   vit  som  din  kinid.     Ja  du 


Vallflickan.  91 

mm  speda  lilla  blomma  dig  kan  jag  aUdrig  glömma 
men  på  Nordsjön  blef  det  sdirm  så  det  knaka  i  master 
och  rå  och  vi  trodde  att  skutan  skulle  gå  till  båtten 
och  leste  alla  våra  böner  och  jag  mindes  hur  du  satt 
på  låftesvalen  och  jag  smög  mej  fram  och  hivade  dit 
upp  de  gåvår  som  du  nyss  försmådde  och  så  kåm 
Maja  greta  är  hon  än  trolåfvad  med  Kalle  han  är  en 
argsint  bäst  inte  bättre  än  Titus  den  stora  tjuren  har 
far  sålt  honom  till  slaktaren.  Helsa  mor  och  Storgårds 
eva,  Sven  och  filip  och  alla  Nynäs  påjkar.  Lät  mej 
höra  dina  tankar  lilla  järtevän,  min  fagra  ros.» 

Därpå  namn  och  adress  och  jag  frågade  en 
smula  bekymrad:  hvad  önskar  du  att  jag  skall  skrifva, 
Manda? 

Hon  såg  på  mig  helt  tillitsfullt,  såsom  vore  hon 
förvissad  om,  att  jag  förstod  det  långt  bättre  än  hon. 
Skrif  att  jag  håller  af  honom,  att  jag  midt  under  syss- 
lorna tänker  på  honom  och  att  jag  längtar  till  julen,  då 
han  kommer  hem,  att  Maja  Greta  fått  en  annan  och 
att  tar  inte  än  sålt  stuten.  Nu  var  uppränningen  gifven 
och  hon  gick.  Då  jag  en  timme  därefter  uppläste 
svaret,  vann  det  hennes  fulla  gillande,  och  behörigen 
frankerad  afsändes  episteln  genast. 

I  september  kom  svaret,  men  därefter  följde  en 
lång  oroande  tystnad.  Jag  såg  min  barndomsväninnas 
illa  dolda  oro;  hvarje  postdag  brunno  hennes  kinder 
med  en  högre  färg,  och  i  blicken  lästes  något  ängsligt 
spörjande,  som  efter  länge  sviket  hopp  öfvergick  till 
sorgsen  underg^fvenhet.  Julen  kom,  bygdens  sjömän 
samlades  —  men  Janne  Brink  kom  icke.  Ingen  hade 
träfiat  honom,  ingen  hört  ett  ord  om  honom. 

Vi  skulle  trott  att  skutan  gått  till  botten,  om  inte 
modem  fått  ett  bref  till  julen.  Janne  mådde  bra,  men 
hade  tagit  hyra  på  en  stolt  amerikanare.  Det  kunde 
hända  att  han  dröjde  borta  många  år ;  han  kunde  kan- 
ske gräfva  guld  och  komma  hem  med  rikedomar,  ja, 
man  visste  inte,  hur  det  kunde  gå,  och  det  var  inte  värdt 
att  vänta  honom  hem. 


92  Vai^ickan, 

Mandas  djupa  besvikelse  märktes  lyckligtvis  inte 
af  bygdens  ungdom,  som  saknade  all  kännedom  om 
de  gåfvor  }anne  gifvit  henne.  De  skulle  aldrig  fallit 
på  den  tanken,  att  han  kunde  fasta  sin  håg  vid  en 
liten  husjungfru,  tjänande  för  brödet.  Nej,  hon  dan* 
sade  bra,  och  det  var  endast  därför  han  så  ofta  dan- 
sade med  henne.  Hon  var  nätt,  och  han  hade  kanske 
sagt  henne  några  granna  ord,  det  var  allt  Men  att 
han,  lejonet  i  klungfan,  saknades  vid  danserna,  det  stod 
klart  för  enhvar  af  bygdens  flickor. 

Strandis-Gustaf  var  den  enda,  som  drog  sina  slut- 
satser, och  aldrig  hade  man  sett  honom  gladare  än 
den  julen,  då  alla  de  andra  i  spörjande  ifver  väntade 
Brink  Jannes  återkomst.  Han  agerade  musikant  vid 
alla  bydanser  och  gaf  dragharmonikan  ett  ljud  af  nästan 
jublande  segerglädje.  Det  lät,  som  om  ett  skogstroll 
smugit  sig  in  i  instrumentet  och  nu  vefvade  fram  aHt  det 
tvingande  och  glada,  som  kunde  locka  ett  människo- 
hjärta till  fröjd.  Det  var  omöjligt  att  motstå  musiken, 
alla  lockades  med  i  dansen,  gamla  och  unga,  sorgsna 
och  glada,  fattiga  och  rika.  Aldrig  hade  man  dansat 
så  vildt  som  under  den  julen. 

Från  de  två  första  danserna  afhöll  sig  Manda, 
under  förevändning  att  hon  behöfdes  i  hemmet,  men 
snart  smittades  också  hon  af  den  bullrande  ungdoms- 
glädjen, klädde  sig  i  glada  färger  och  trippade  lufti- 
gare än  någonsin  i  kadriljen  och  menuetten.  Men  ge- 
nom det  glädtiga  skrattet  tyckte  jag  mig  dock  märka 
en  konstlad  munterhet;  det  var  synbart  en  ansträng- 
ning att  synas  lika  glad  som  förr. 

På  nyåret  smög  hon  en  afton  in  till  mig.  Det 
var  sent,  jag  hade  redan  släckt  ljuset,  och  månens 
strålar  spelade  mellan  krukväxternas  blad. 

—  Hvad  nytt  Manda?  sporde  jag  leende. 

—  Nya  gåfvor,  skrattade  hon,  och  denne  sviker  inte. 

—  Nej,  du  har  pröfvat  honom  nog,  inföll  jag,  för- 
vissad om  att  den  utkorade  nu  änddigen  var  barn- 
domsvännen. 


VaiyUekan,  98 


—  Det  är  Anders  från  Rotviken,  kom  det  kort 
och  brådskande. 

Anders  från  Rotviken!  Jag  hade  hört  ett  och 
annat  om  honom,  men  inte  allt  tUl  hans  pris.  Han  var 
en  lång  och  ståtlig  karl,  men  sades  vara  mer  än  lofligt 
förtrogen  med  flaskan.  Hon  stod  inte  att  öfvertala, 
hon  ville  visa  Brinkens  Janne,  att  hans  otrohet  inte 
rörde  henne  mer  än  så,  och  hon  knäppte  med  fingrarna, 
i  det  hon  gjorde  ett  svagt  försök  att  skratta.  Strandis- 
Gustaf  kunde  hon  ändå  aldrig  taga  till  man;  han  var 
alltför  enträgen,  han  tröttade  ut  henne. 

Bröllopet  firades  vid  sommarens  början,  och  vi 
skildes  åt,  icke  utan  smärta,  lekkamraten  och  jag. 
Mellan  oss  lågo  många  aldrig  förgätna  minnen,  och 
ofta  smögo  mina  tankar  bort  till  henne.  De  nygifta 
köpte  sig  en  liten  koja  långt  från  det  forna  hemmet, 
och  dit  inbjöd  hon  mig  en  gång,  just  när  rönnarna 
stodo  i  sin  hvita  blomsterprakt. 

Hon  hade  på  herrskapssätt  dukat  kaffebordet  un- 
der den  blommande  rönnen  på  den  lilla  gårdstäppan,  i 
det  nyss  odlade  potatislandet  hade  hon  nedmyllat  den 
välgrodda  sådden,  en  svala  byggde  sitt  bo  på  fönster- 
bågen, och  bakom  den  lilla  hyddan  stod  skogsranden 
möfkgrön  och  allvarlig,  spridande  sin  doft  af  barr  och 
kåda  långt  kring  nejden.  Anders  från  Rotviken,  Man- 
das  unge  man,  hade  i  går  sagt  sin  hustru  farväl.  Han 
måste  ut  till  sjöss  han  också,  ty  redan  från  tidiga 
barnaår  längtar  skärgårdsgossen  ut  till  hafs,  en  längtan 
som  ligger  rotad  i  mannen  ända  till  grafven. 

Den  forna  vallflickans  lilla  hem  var  ett  bland  de 
täckaste,  och  leende  af  belåtenhet  visade  hon  mig 
dess  putsade  inre,  den  lilla  hvardagsstugan  med  spi- 
seln  och  tallrikshyllan  och  bakom  den  en  allra  som 
näpnaste  främmandkammare  med  hvita  gardiner  i  de 
smårutiga  fönstren,  den  sedvanliga  «dragkistan»  belam- 
rad med  allehanda  små  prydnader,  en  hvitmålad  gung- 
stol, några  trästolar  och  ett  bord,  prydt  med  en  blom- 
mande cKristi   bloddroppe».    Hon   var  nog  den,  som 


94  Vallflickan. 


kunde  ställa  nätt  i  ett  hem;  hon  hade  lefvat  med  i 
«stora  världen»,  och  det  ansågs  på  den  tiden  som  en 
icke  ringa  förtjänst  att  hafva  tjänat  som  husjungfru  i 
en  herrgård.  Och  Manda  var  mer  än  en  vanlig  tjäna- 
rinna,  hon  var  en  trotjänarinna,  kunnig  i  ett  hems  alla 
göromål. 

Jag  räkte  henne  handen  till  afsked.  —  Må  frid 
och  lycka  bygga  bo  i  ditt  nya  hem,  min  vän.  —  Ja, 
sade  hon  leende,  dem  tar  jag  gärna  till  hyresgäster. 

Ingendera  af  oss  kunde  ana,  att  vi  på  sex  långa 
år  ej  skulle  återse  hvarandra. 


Det  var  en  tämligen  ruskig  oktoberdag.  Syre- 
nerna slokade  sina  kvarglömda  blad,  från  hviUca  tunga 
droppar  sipprade  som  tårar  från  en  hälft  förvissnad, 
af  Ufvets  rosiga  löften  sviken  skönhet.  Öfver  markens 
gråa  täcke  tumlade  lönnamas  röda  och  aspamas  gula 
blad  om  hvarandra,  och  en  talgmes  pep  så  melankoliskt 
på  fönsterbrädet,  att  jag  icke  hörde  dörren  öppnas. 
Jag  spratt  till,  då  Manda  stod  framför  mig. 

Men  var  det  Manda?  Jag  stirrade,  som  när  man 
i  en  dröm  stirrar  mot  något,  som  man  tycker  sig  hafva 
sett  en  gång  i  verkligheten,  men  icke  mera  kan  igen- 
känna. Jag  glömmer  aldrig  det  sorgsna  leende,  hvar- 
med  hon  besvarade  min  spörjande  blick. 

—  Manda  är  det,  sade  hon,  fast  det  numera  inte 
lönar  sig  att  titta  efter  rosorna  på  kinden  eller  skal- 
ken  i  ögat. 

Ja,  nyss  hade  jag  sett  oktobervinden  härja  rosen- 
gården, men  nog  måste  det  varit  sorgemas  skonings- 
lösa stormar,  som  farit  fram  öfver  hennes  väsens  örta- 
gård. Tunn  och  liten  var  hon,  nästan  lutad  som  den 
smala  videstängeln  utanför  mitt  fönster. 

—  Sant  var  det,  att  han  drack,  började  hon  redan 
innan  jag  hann  spörja  henne  om  de  svunna  åren,  och 
inte  var  det  stora  summor  han  sände  hem  från  de 
fjärran  länderna.     Men  jag  bar  sorgen  tyst  inom  mig; 


Val^kan.  96 

jämmer  släcker  inte  hungern  och  tårar  inte  törsten. 
Det  är  inte  heller  roligt  att  löpa  ringdans  kring  de 
onda  tungorna  och  att  begapas  af  de  hårda  blickarna. 
Nej,  låt  människorna  hällre  tro,  att  allt  är  godt.  Jag 
tackar  Gud  att  kojan  ligger  långt  från  byn  och  att  det 
magra  oset  från  vår  gryta  inte  nådde  dit.  Aldrig  var 
han  hård,  då  han  kom  drucken  hem  om  kvällarna,  nej, 
det  kan  jag  inte  Idaga  öfver,  och  inte  dref  han  barnen 
ut  i  drifvoma,  om  de  bullrade  en  smula.  Men  halfva 
månadshyran  kröp  i  flaskan,  och  det,  som  kom  i  grytan, 
räckte  inte  alltid  tilL  Men  Gudi  lof,  det  gick  ändå,  och 
barnen  växte  upp  som  rosor.  Nu  är  Sanna  fem  och 
Ante  fyra  år.  Herren  var  så  nådig,  att  han  tog  det 
yngsta.  Jag  svepte  henne  i  min  bruddräkt,  och  hon 
låg  så  hvit  och  söt  i  kistan.  Aldrig  kan  jag  glömma 
henne,  men  jag  tackar  himlen,  att  hon  blef  en  engel, 
lifvet  är  ändå  så  tungt  och  svårt. 

Hon  tycktes  inte  vänta  svar,  hon  fortfor: 
—  Snart  kommer  en  igen  till  världen,  ja  ja,  gu'nås. 
Hon  suckade  så  djupt  och  bittert,  att  det  skar  i  hjärtat. 
Det  skulle  redt  sig  godt  och  väl,  om  Anders  fått  be- 
hålla hälsan.  Han  var  stark  och  arbetsduglig,  och  om 
han  svor  och  skrek  i  hamnarna  mer  än  någon  annan 
af  besättningen,  så  gick  och  gällde  han  på  sjön  som 
dugligast  och  starkast.  Kapten  var  rent  af  nästan  kär 
i  honom.  Men  en  dag  kom  stormen  som  ett  vilddjur 
öfver  dem,  och  skutan  flöt  som  en  redlös  flambåt  ge- 
nom vågorna.  Anders  påstår,  att  han  inte  har  ord  att 
berätta  om  det  skeppsbrottet,  men  sant  och  visst  är, 
att  nog  gick  det  värre  för  honom  än  för  skutan  på 
den  resan.  Han  kom  hem  som  en  krossad  stackare, 
och  sjön  bytte  han  mot  sängen.  Inte  är  det  Atlantens 
blå  vågor  som  skölja  hans  bröst  numera,  det  är  blodet 
som  strömmar  öfver  bädd  och  lakan. 

Jämt  fem  månader  har  han  legat,  utan  att  stiga 
ur  bädden,  och  inte  blir  kinden  röd  och  kroppen  run- 
dad af  att  lyfta  den  stackars  sjuke,  som  knappt  numera 
förmår  vända  sig  själf. 


96  Vaiffiiekan. 

Hon  satt  i  gungstolen  midt  emot  mig,  späd  och 
blek  med  en  underiig  glans  i  de  blå  ögonen.  En  och 
annan  gång  hostade  hon  kort  och  dämpadt 

—  Inte  kan  det  dröja  så  alltför  länge  numera; 
döden  är  barmhärtig,  han  kommer  nog  i  sinom  tid. 
Ringarna  sålde  jag,  så  inte  har  det  fattats  mat,  och 
de  små  leka  och  skratta  helt  glatt,  som  om  lungsot 
och  ingen  död  funnes  till.  Det  är  nog  så  väl,  att  så  är. 
Gamla  snickarsmor  är  snäll,  hon  hjälper  ibland  att  vaka 
och  4(billaskaka»  hämtar  hon  med  sig  åt  barnen.  Lyck- 
ligt att  ingen  på  förhand  vet  sin  utstakade  v^  genom 
sorgedalen. 

Hon  höll  upp  en  stund,  stirrande  rakt  framför  sig, 
såsom  om  tanken  irrat  emot  framtiden  eller  återvändt 
till  det  förflutna. 

—  Inte  tänker  man  långt  i  ungdomsyran  och  inte 
trifs  visdomen  bland  de  unga.  Blommor  plockar  man, 
men  lämnar  ofta  den  vackraste  blomman  vid  vägen. 
Strandis- Gustaf  har  skickat  en  och  annan  sedel;  må 
Gud  välsigna  honom  för  det.  Han  har  samlat  inte  så 
litet,  påstår  man.  Nog  följer  Herrens  välsignelse  den, 
som  inte  ser  åt  flaskan. 

Stackars  Manda,  det  var  för  sent  att  inse  vill- 
farelsen, för  sent  att  märka  Strandis-Gustafs  trohet 
Och  när  jag  hörde  kärrhjulen  skramla  och  såg  Mandas 
sorgsna  afskedsnick,  greps  jag  af  ett  outsägligt  vemod. 
Alla  de  glada  lekar  vi  i  sorglöshetens  dagar  lekt 
tillsammans,  hade  koncentrerat  sig  i  lifvets  outgrund- 
liga sorgelek. 

Ån  en  gång  skulle  jag  se  Manda.  Det  var  två 
år  därefter.  Smittad  af  mannens  lungsot  låg  hon  nu, 
tre  månader  efter  hans  död,  själf  på  dödslägret.  Det 
lilla  trefna  hem,  som  för  sju  år  sedan  så  gladt  och  in- 
bjudande hälsat  mig  välkommen,  stod  nu  förhäijadt 
och  förvandladt.  I  de  fordom  snöhvita  gardinerna 
spunno  spindlarna  sina  gråa  nät,  främmandkammarens 
hela  möblemang  var  såldt,  och  vid  spiseln  rörde  den 
sexåriga  Sanna  i  en  sotig  vällingsgryta.    Det  glimmade 


Val^kan.  97 


till  ett  litet  glädjeskimmer  i  den  sjukas  ögon,  då  hon 
såg  mig  träda  in. 

—  Inte  finns  det  mycket  kvar  af  värdsligt  gods 
och  guld,  framrosslade  hon  halfhögt;  jag  har  stretat 
emot  att  komma  in  bland  fattighjonen.  Om  kommu- 
nen lämnar  fattighjälp,  så  tar  den  kojan,  som  är  bar- 
nens enda  arf.  Kojan  måste  vara  deras  hem,  den  är 
så  varm  och  nätt.  och  den  får  ingen  ta  ifrån  dem. 

Hon  hade  slitit  och  arbetat,  lidit  och  försakat 
för  att  skydda  hemmet,  for  att  rädda  det  åt  dessa 
värnlösa  varelser,  som  kanhända  aldrig  skulle  slå  sig 
ned  däri. 

Då  jag  en  månad  därefter  följde  Manda  tiU  graf- 
ven  och  den  första  lärkan  slog  sin  vårdrill  öfver  den 
nyss  igenmyllade  kullen,  såg  jag  Strandis-Gustafs  grofva 
näfve  räcksLS  mig  till  vänligt  handslag. 

—  Jag  har  tänkt  taga  den  yngsta  till  mig,  sade 
han  käckt  och  fr3mtligt,  jag  är  inte  så  alldeles  fattig, 
och  en  liten  skrikhals  på  Strandis  må  gärna  sjunga  i 
kapp  med  dragharmonikan. 

Jag  tr^^^ckte  med  vördnad  hans  valkiga  hand. 


Parus  A  Ur. 


Sång  till  Österbotten. 


^^Hlfvarnas  land! 

"^^^  Stänkande  hvita  kaskader. 
Grannröda  gårdar  i  rader 
högt  på  en  stupande  strand. 
Älfvar  ur  urskogen  runna, 
slungande  tjärbåtens  tunna 
bord  mellan  hvirflar  i  land, 
vaggande  vildmarkens  timmer,  — 
Älfvar  i  midnattens  skimmer, 
djupa  och  mörka  och  strida, 
brusande  väldigt  och  vida.  — 
Älfvarnas  land, 
älfvar  nas  brusande  land! 

Slätternas  land! 

Svalor  på  gärdena  sjunga, 

bräddar  i  vårbrisen  gunga, 


8dng  tm  Österbotten,  99 


årder  med  blänkande  tand 
skära  de  milslånga  fåren. 
Slätt,  där  du  blånar  om  våren 
mörk  emot  kvällhimmelns  brandy 
snart  skall  i  midsommarns  vecka 
ändlös  och  ljus  du  dig  sträcka, 
tyst,  medan  åarnas  vatten 
rislar  och  susar  i  natten! — 
Slätternas  land, 
slätternas  drömmande  land: 

Frihetens  land! 

Frostbrända  skördar  du  bärgat. 
Mod  dina  slätter  har  färgat. 
Byar  och  städer  i  brand 
stack  både  ryssen  och  knapen. 
Men  mellan  blänkande  vapen 
höjde  han  knuten  sin  hand, 
bonden,  den  friborna,  höga, 
hetsig,  med  blixt  i  sitt  öga, 
redo,  hvad  än  månde  hända, 
att  krossa  de  bofvar,  som  skända 
frihetens  land, 
böndernas  friborna  land. 

Arvid  Mörne. 


Finlands  mossar  och  deras  odling. 

Il^inlands  rikedom  på  vattendränkta  marker,  hvilka 
^  ofta  oegentligt  nog  sammanfattas  med  det  gemen- 
samma namnet  mossar,  är  allmänt  bekant,  och  man 
antager,  att  landets  benämning  både  på  svenska  och 
finska  vore  härledd  från  ord,  som  beteckna  kärr  eller 
dylikt.  Mindre  bekant  torde  det  vara  att  den  för- 
sumpade  delen  af  «de  tusen  sjöars  land»  upptager  en 
yta  mera  än  dubbelt  så  stor  som  sjöarna.  Hela  lan- 
dets område  utgör  nämligen  373,604  kvadratkilometer, 
hvaraf  sjöarna  upptaga  41,660  kv.  km  och  sumpmar- 
kerna 102,220  kv.  km.  De  sistnämnda,  hvilka  utgöra 
inemot  31  procent  af  landytan,  hafva  sålunda  en  ut- 
sträckning, som  ganska  nära  motsvarar  Nylands,  Åbo, 
S:t  Michels  och  Viborgs  län  sammanlagda,  eller,  för  att 
taga  ett  annat  exempel,  hela  konungariket  Bayern. 

Dessa  marker,  hvilka  fordom  ansägos  vara  icke 
blott  odugliga  till  odling  utan  rent  af  skadliga  nästen 
för  odlarens  värsta  fiende,  frosten,  hafva  på  senare  ti- 
der vunnit  ett  bättre  rykte.  Man  hör  ju  icke  sällan 
talas    om   miljoner,    som   skulle   ligga   gömda  i  deras 


Finlands  moeaar  od^  deras  odling.  101 


dunkla  sköte.  En  dylik  ändring  i  uppfattningen  har 
dock  ännu  icke  öfverallt  gjort  sig  gällande,  och  af 
denna  orsak  torde  äfven  mången  af  våra  läsare 
önska  sig  närmare  upplysningar  om  det  verkliga  sak- 
förhällandet,  för  att  sålunda  kunna  vinna  ett  eget  om- 
döme i  frågan.  De  så  mycket  omtalade  slumrande 
miljonerna  skulle,  enligt  hvad  man  säger,  ligga  dels  i 
mossamas  förmåga  att  genom  lämplig  behandlig  lämna 
goda  odlingsmarker,  dels  i  deras  innehåll  af  bränntorf, 
torfströ  och  andra  goda  saker.  För  att  få  en  riktig 
föreställning  om  allt  detta,  är  det  nödigt  att  känna 
mossamas  natur  äfvensom  öfriga  villkor  för  deras  an- 
vändbarhet, och  dessa  raders  ändamål  är  att  i  sådant 
afseende  lemna  en  kortfattad  ledning. 

Där  marken  af  en  eller  annan  orsak  är  vatten- 
dränkt  kunna  endast  vissa  växter,  de.  så  kallade  sump- 
växterna trifvas  och  en  dylik  jord  säges  vara  för- 
sumpad.  Försumpningens  orsaker  kunna  vara  många- 
handa. Ån  är  det  en  sjö  eUer  vikbotten,  som  små- 
ningom uppg^ndats,  än  är  det  en  skogsmark,  där  grund- 
vattnets aflopp  blifvit  stördt,  eller  ock  är  det  källvatten 
som  silar  fram  och  genomdränker  marken.  I  det  första 
fallet,  som  mycket  ofta  påträffas  hos  oss,  sker  upp- 
gmndningen  dels  genom  svämjord,  som  nedsköljes 
från  högre  belägna  ställen,  dels  af  vattenväxter,  hvilka 
i  stora  massor  frodas  i  det  gmnda  vattnet,  t.  ex. 
näckros,  nate,  vass,  säf,  fräken,  starr  m.  fl.  Dessa 
växters  årligen  bortdöende  delar  bilda  nämligen  en 
delvis  jordartad  massa,  som  efterhand  höjer  sig  till 
vattenytan,  och  då  detta  skett,  har  sjön  från  en  «fräken- 
botten»  förvandlats  till  ett  starrkärr.  Den  af  växt- 
rester  sammansatta  jorden  i  kärren  kallas  torf,  hvilket 


102  Finianda  mossar  och  deras  odling. 


namn,  användes  då  växtrestema  ännu  icke  fullt  för- 
vandlats till  jord,  utan  hafva  sin  form  i  behåll,  så  att 
de  kunna  igenkännas.  Sedan  torflagret  efterhand  till- 
växt, blifva  vanligen  lefnadsvillkoren  för  starrgräsen 
och  de  jämte  dessa  förekommande  växterna  mindre 
gynnsanmia,  och  andra  mindre  fordringsfulla  växter 
bölja  infinna  sig.  Till  dessa  höra  framför  allt  hvit- 
mossorna  (på  latin  kallade  Sphagnum),  till  hvilka  tuf- 
dun,  dvärgbjörk,  tranbär  m.  fl.  sälla  sig.  Det  är  de 
med  sistnämnda  växtslag  bevuxna  sumpmarkerna,  som 
egentligen  böra  kallas  mossar.  En  dylik  mosse  höjer 
sig  med  tiden  och  blir  sålunda  efterhand  torrare,  hvar- 
vid  hvitmossan  upphör  att  frodas,  under  det  getpors, 
kråkris  och  ljung  infinna  sig.  Då  höjningen  är  star- 
kare mot  midten  än  invid  kanterna  —  «laggarne»  — 
få  sådana  marker  icke  sällan  en  något  kuUrig  yta  och 
kaUas  äfven  med  det  från  tyskan  lånade  namnet  hög- 
mossar. Tillgången  vid  de  öfriga  sätten  för  sump- 
markers uppkomst  är  mindre  enkel  att  angifva  och  kan 
därför  här  förbigås. 

Klart  är  att  alla  sumpmarker  icke  börjat  bildas 
på  sanmia  gång,  och  det  är  naturligt  att  villkoren  för 
torfbildningen  icke  äro  lika  på  alla  ställen.  Därför 
hafva  vi  äfven  torf  bildningar  af  olika  ålder  och  slag, 
ett  förhållande  som  nog  är  bekant  för  hvarje  upp- 
märksam iakttagare  af  naturen.  Men  då  så  är,  fram- 
ställer sig  osökt  den  frågan :  äro  alla  slag  af  torf  lika 
goda  och  lika  dugliga  för  alla  ändamål? 

På  denna  fråga  måste  svaret  blifva  nekande,  hvil- 
ket  ju  ej  är  att  undra  öfver,-  då  torfvens  beskaffenhet 
icke  gärna  kan  vara  lika,  oberoende  af  dess  ursprong 
och  förmultningsgrad.    Skillnaden  i  följd  af  ursprung  kan 


Finlands  mosmr  och  deras  odling,  108 

t  korthet  angifvas  sålunda,  att  starrtorfven  bäde  visar 
en  större  rikedom  pä  växtnärande  ämnen  och  dess- 
utom förmultnar  lättare.  Genom  förmultningen  tilltager 
i  allmänhet  torfvens  halt  af  växtnärande  ämnen,  hvilket 
har  sin  orsak  däri,  att  vissa  af  torfvens  beständsddar 
vid  förmultningen  aflägsnas  i  starkare  grad  än  andra. 
Gäller  det  icke  växtodling  utan  teknisk  användning,  så 
visar  sig  starrtorfven  öfverlägsen,  då  det  gäller  tillverk- 
ning af  bränntorf,  under  det  att  hvitmosstorfven  bättre 
duger  till  strö. 

För  den,  som  önskar  tillgodogöra  sig  en  torfmark, 
är  det  således  främst  af  nöden  att  genom  sakkunnig 
undersökning  förskaffa  sig  kännedom  om  arten  och 
beskaffenheten  af  den  till  buds  stående  torfven,  för  att 
sålunda  vinna  upplysning  om  dess  användbarhet  för 
det  afsedda  ändamålet.  Men  härmed  är  det  icke  nog. 
Man  måste  äfven  kunna  torrlägga  den  ifrågavarande 
marken,  och  densammas  fördelaktiga  nyttjande  betingas 
dessutom  ännu  af  åtskilliga  andra  villkor,  hvilka  det 
bleive  för  vidlyftigt  att  bär  utlägga.  Den  som  i  dylika 
saker  önskar  råd  och  ledning  kan  vända  sig  till  Finska 
mosskulturföreningen  (adr.  Helsingfors),  hvilken  i  sin 
tjänst  anställt  sakkunniga  personer  och  årligen  genom 
annonser  i  tidningarna  tillkännagifver,  huru  man  kan 
vinna  fördelen  af  dessas  biträde. 

Det  kan  måhända  vara  af  intresse  för  läsaren  att 
(k  en  kort  utläggning  af  tillgången  vid  torfmarkers 
odling.  Sedan  hufvudafloppet  upptagits,  låter  man  of- 
tast några  år  förgå,  så  att  jorden  hinner  sätta  sig. 
Under  denna  tid  upptager  man  diken,  men  endast 
hvart  andra  eller  tredje  af  de  blifvande  tegdikena. 
Där  jorden   är  väl    förmultnad   eller  torflagrets   djup 


104  FitUands  mossar  oeh  deras  odling, 

ringa,  slutföres  afdikningen  omedelbart.  Markens  yta 
uppbackas  efterhand  med  gräfta,  och  samtidigt  upp- 
brytas och  bortföras  alla  stubbar  och  rötter,  hvilka 
ofta  förefinnas  i  stora  mängder.  I  Österbottens  skog- 
fattiga nejder  nöjer  sig  arbetaren  ofta  med  den  sålunda 
upptagna  brännveden  såsom  lön  för  gräflnings-  och 
rödjningsarbetet.  Sedan  allt  detta  utförts  och  teg- 
dikena upptagits,  vanligen  med  lo  meters  mellanrum, 
gäller  det  att  fä  jorden  finbrukad.  För  detta  ändamål 
bränner  man  i  många  trakter  sin  odling  och  kan  så- 
lunda på  ett  bekvämt  sätt  förstöra  ris,  mossa  m.  m. 
ja  äfven  upptagna  rötter  och  stubbar,  hvarjämte  askan 
utgör  ett  godt  gödselämne  för  det  sade  man  insår 
(tidigare  alltid  råg,  numera  vanligen  hafre). 

Innan  vi  gå  vidare,  kan  det  vara  skäl  att  närmare 
afhandla  bränningens  nödvändighet,  emedan  detta  för- 
farande icke  blott  ofta  missbrukas,  utan  dessutom  icke 
sällan  är  förenadt  med  eldfara  för  kringliggande  skog 
och  andra  marker.  För  att  kunna  rått  bedöma  brän- 
ningen måste  man  känna  alla  dess  olika  verkningar. 
Där  en  torfmark  vid  ytan  besväras  af  hvit  mossa, 
kan  man  gärna  taga  elden  till  hjälp  för  mossans 
förstörande,  emedan  denna  bildar  en  alltför  fattig 
jord,  i  hvilken  de  odlade  växterna  trifvas  endast  vid 
användning  af  stark  gödsling.  Att  jordens  brukning 
blir  lättare  och  att  dess  förmultnande  påskyndas  äro 
ytterligare  fördelar,  till  hvilka  ännu  kommer  askans 
gödslande  verkan.  De  mineraliska  ämnen,  som  före- 
funnos  i  den  uppbrända  torfven,  kvarblifva  nämligen  i 
form  af  aska  och  hopas  sålunda  inom  ett  mindre  rum 
än  de  tidigare  upptogo,  hvarjämte  de  öfverförts  i  ett 
för  de  odlade  växtemas  näring  mera  passande  tillstånd. 


Fivdanås  mo99ar  och  deras  odling,  105 

Men  om  det  än  är  sant  att  de  mineraliska  ämnena,  på 
hvilka  torfjord  i  allmänhet  lider  brist,  genom  brännin- 
gen icke  forståras  utan  samlas  och  göras  bättre  till- 
gängliga, så  kan  detsamma  tyvärr  icke  sägas  om  torf- 
vens  dyrbaraste  växtnärande  beståndsdel,  kväfvet.  Allt 
hvad  den  brända  jorden  innehöll  af  detta  ämne  har  vid 
förbränningen  gått  upp  i  rök  och  försvunnit  i  luften. 
Hvitmossan  är  i  allmänhet  fattig  på  kväfve,  hvarför 
dess  förstöring  kan  anses  innebära  en  ringa  förlust. 
Men  så  är  icke  fallet  med  torf  af  starr  och  andra 
högre  växter,  hvilken  är  rikare  på  kväfve  än  hvit- 
mosstorfven.  Ännu  större  skada  är  det  att  bränna 
väiförmultnad  mylla,  liknande  torf]  ord.  Men  lyckligtvis 
äro  de  bättre  slagen  af  torfjord  äfven  mindre  i  behof 
af  bränning,  emedan  de  lättare  förmultna  och  låta  fin- 
fördela sig.  Den  hopning  af  mineralämnen,  som  brän- 
ningen medför,  förlorar  dessutom  i  betydelse  genom 
att  man  tillför  torfjorden  lera  eller  sand.  Det  är  i  syn- 
nerhet i  Österbotten  vanligt  att  «lerslå»  den  brända 
torfjorden,  och  man  har  funnit  detta  sätt  att  förbättra 
jorden  vara  förenadt  med  många  fördelar,  om  hvilka 
längre  fram.  U^ga  vi  härtill,  att  en  förståndig  göds- 
ling säkert  lönar  sig  på  de  bättre  torfjordslagren,  så- 
vida icke  gödselämnenas  forsling  från  järnvägs-  eller 
ängbåtsstation  fordrar  öfverhöfvan  stora  kostnader, 
finna  vi,  att  bränningen  ingalunda  är  nödvändig,  sedan 
marken  en  gång  blifvit  uppodlad. 

Vi  skola  då  antaga,  att  faltet  blifvit  rödjadt  och 
något  så  när  finbrukadt  samt  att  man  vill  påföra  lera 
eller  (i  nödfall)  sand  till  jordens  förbättring.  Detta  ar- 
bete företages  helst  om  vintern,  då  600  å  1,000  lass 
utköras   pr  hektar.    Sedan  den  påförda  jorden  blifvit 


106  Fifdands  moeaar  och  deras  odling, 

jämnt  utspridd  åfver  tegaraa,  harfvas  och  plöjes,  hvar- 
efter  man  kan  så  in  råg.  Men  emedan  rågen  lätt  ska- 
das af  frost,  foredrager  mången  att  vänta  till  följande 
vår  för  att  då  så  hafre.  Har  man  vid  harfningen  lyckats 
få  jorden  väl  fin,  kan  hafre  insås  redan  första  våren 
efter  lerkömingen.  Vill  man  försäkra  sig  om  en  riklig 
och  god  hafreskörd,  bör  man  äfven  gödsla  med  ben- 
mjöl eller  thomasslagg.  Kainit  eller  andra  kalisalter 
böra  dessutom  tilläggais,  i  faU  leran  är  mager  eller  sand 
anlitats,  annars  kan  det  vara  bäst  att  genom  försök  ut- 
reda, huruvida  det  lönar  sig  att  använda  kainit.  Sedan 
ett  par  skördar  af  hafre  eller  grönfoder  tagets,  är  faltet 
vanligen  i  sådant  skick,  att  man  kan  så  in  klöfver  och 
gräs,  hvarefter  markens  växtkraft  bör  hållas  uppe  genom 
öfvergödsling  af  vallen,  innan  densamma  hinner  taga 
tåtel  och  blifva  tufvlg,  hvilket  inträffar,  så  snart  de 
bättre  foderväxterna  icke  mera  finna  en  näring  svarande 
mot  deras  jämförelsevis  höga  anspråk. 

Det  återstår  ännu  att  beröra  den  så  kallade  ler- 
slag^ingens  stora  fördelar.  Dessa  ligga  närmast  däri 
att  jorden  genom  de  i  en  god  lera  rikligt  förekom- 
mande mineraliska  växtnäringsämnena  gödslas,  så  att 
man  i  väsentlig  mån  kan  spara  in,  om  ej  fullständigt 
undvara,  köpta  gödselämnen.  Men  utom  att  skördarna 
utfalla  rikare,  så  blifva  de  äfven  säkrare:  å  ena  sidan 
skadas  nämligen  växten  på  lerslagen  jord  mindre  lätt  af 
nattfroster,  och  å  andra  sidan  är  leran  (eller  sanden)  nöd- 
vändig för  att  skydda  Tallarnas  foderväxter  mot  rötter- 
nas afslitande  genom  jordens  «uppfrysning»  om  vintern* 

Artkur  RindelL 


J)^\g  skrämmer  ej  sorgens  skugga. 


aflUf 


sdtä^mt, 


ime^  ^  sata.ens  sHuaaa, 
€n/La  å/ti/ae&ii  €A  stnå/iians  taaa, 
"~    <Ctt-t  SittcU  dti  sd/tel  siUcUt, 
sdau  hästen  Adv^aC  o-mside/i 
sd  m/iait  so-rti  di  v^dvtean  duaaa 

^/cL^a  v^,   att  de/n  siå£  som,  åaiascas 
^  ciUai  i  So^an  &^nascas, 
men  encZasi  en  waåtia   tid  — 
iaa  vuet,   att  dem,  ^dc  sam  udet 
en  Qdna  sdau  m  euia  MÅd. 

C^CC^a  &xcÅa%  ^  aSsxUens  sdim/meii, 
mia  d&ndat  ^  /uodans  spec: 
den,  Aäfd,   som  iU  dun.da  nAAxta, 
sd  Syvåidi  £an  i  smä/tta  s^ta/ 


108  Mig  skrämmer  ej  sorgens  skugga. 

den  vwcåjd  nöt  ^dc  ^^nzimrtiet 

M/t  nete  ä/t  aca/Ua  acC. 

Zucn  sa/,   sc^rti  sa  snati  W  ttUsia, 

ät  endast  en  ui£scn  a/nista 

af  eutaaeisdaaens  ^us  — 

cfi  ^«^  sda^  den  Åimrtie&dt  sitå/a 

i  ixc^dexnas  lade/csMus, 

^S/acad   (^eaena/ierj 


Victor  Forselius. 


+ 


Uan  föddes  den  29  januari  1838  i  Hvittis  socken 
*  *  söder  om  Kumo  älf,  där  hans  fader  var  klockare. 
Hemmet  var  fattigft  och  därtill  blef  han  tidigt  fader- 
och  moderlös.  Han  saknade  djupt  sina  föräldrar,  som 
han  städse  behöll  i  kärleksfull  hågkomst  Vid  deras 
sida  utsåg  han  äfven  sin  sista  hvilostad. 

Forselius  sattes  i  skola  i  Björneborg  och  genom- 
gick där  den  högre,  svenska,  elementarskolan,  som  han 
lämnade  för  gymnasiet  i  Abo.  1859  blef  han  student 
och  1864  promoverades  han  till  filosofiemagister. 

Nu  egnade  Forselius  sig  åt  den  bana,  som  skulle 
blifva  hans  lifs:  aflfarslifvets.  Han  reste  ut  till  Tysk- 
land för  att  lära  sig  språket  och  läste  samtidigt  vid 
en  handelsakademi  samt  hade  därefter  anställning  å 
ett  handelskontor.  1866  antogs  han  till  föreståndare 
för  handelsskolan  i  Åbo,  hvilken  var  årsbarn  med  ho- 


110  Victor  Fandius. 


nom  själf.  Nu  blef  han  varaktigt  fast  vid  Åbo,  hvilken 
ort  snart  skulle  räkna  honom  som  en  af  sina  främsta 
medborgare. 

Handelsskolan  sökte  han  utveckla  i  tidsenlig  rikt- 
ning: under  hans  tid  iingo  kvinnor  tillträde  till  institutet. 
Sedermera,  efter  det  han  lämnat  sin  plats  här,  inrät- 
tade han  aftonkurser  för  affärsbiträden,  och  dessa  kur- 
ser förenades  med  handelsinstitutet  samt  tjänade  som 
mönster  för  liknande  anstalter  å  andra  orter.  I  sitt 
testamente  ihågkom  Forselius  handelsinstitutet  med  den 
betydande  gåfvan  af  150,000  mark  för  anstaltens  un- 
derstödande och  tidsenliga  utveckling. 

Redan  1873  afgick  han  från  handelsskolan  för  att 
öfvertaga  det  i  Åbo  nyssinrättade  filialkontoret  for 
Nordiska  banken.  Såsom  bankdirektör  kom  han  än 
mer  in  i  affärslifvet  å  orten,  och  han  förstod  att  ut- 
veckla sitt  bankkontor  så  att  det  snart  blef  det  mest 
trafikerade  i  Åbo.  Särskildt  de  mindre  «kapitaltstema», 
både  i  staden  och  å  landsorten,  drogos  Ull  Nordiska 
banken  genom  det  förtroende  Forselius  ingif^it  och  det 
tillmötesgående  som  bevisades  alla. 

Den  ställning  han  sålunda  vunnit  inom  affärsvärl- 
den kom  honom  till  godo  vid  ledningen  af  hans  egen 
afiarsrörelse.  Han  hade  redan  1868  grundlagt  egen 
affär,  som  först  omfattade  endast  försäkriagsagenturer 
af  olika  slag.  Härmed  förenades  sedan  agenturer  for 
landtbruksredskapsfabriker  och  småningom  utvecklade 
Forselius  afiaren  till  en  af  landets  största  maskin-  och 
redskapsaifårer  å  landtbrukets  område,  den  där  omfat- 
tade äfven  handel  med  gödningsämnen,  kraftfoder  och 
frö.  Denna  afiar  ombildade  han  sedan  på  äldre  dagar, 
då  hans  krafter  började  aftaga,  till  ett  aktiebolag  med 


Victor  Forsdius,  111 


300,000  marks  aktiekapital.  I  sitt  testamente  ihågkom 
han  flere  af  sina  biträden  med  gåfvor  af  aktier,  för  att 
sålunda  fasta  dem  vid  företaget,  som  låg  honom  så 
varmt  om  hjärtat.  På  detta  företag  förtjänade  han  sig 
en  icke  ringa  förmögenhet.  Åfven  i  andra  företag  var 
han  med:  särskildt  egnade  han  intresse  åt  Åbo  bok- 
tryckeribolag, som  han  till  slut  nästan  ensam  innehade. 
Han  förenade  därmed  ett  bokbinderi  (aktiebolaget  Po- 
lytypos). 

Sin  födelseort  var  Forselius  mycket  hångifven, 
och  där  inköpte  han  1871  ett  rustbåll  Laurila,  på  hvil- 
ket  han  därefter  lade  ner  mycket  af  sin  omsorg  och 
sina  penningar.  Han  ville  af  stället  göra  en  mönster- 
gärd för  bygden  omkring,  och  det  lyckades  honom 
äfven.  Stället  blef  honom  äfven  ett  «försökslalt»  där 
han  pröfvade  maskiner  och  gödningsämnen,  som  han 
förde  i  marknaden.  Bl.  a.  var  Forselius  den  förste 
som  i  handeb  införde  det  nu  så  allmänna  tomasfos- 
fatet.  Å  Laurila  sökte  han  i  pralctiken  genomföra  äf- 
ven några  af  jordbrukets  binäringar,  hvilka  han  ansåg 
vara  af  betydelse  för  det  lilla  landtbniket.  Särskildt 
var  han  intresserad  af  hönsskötseln.  Han  bildade  för 
dess  befrämjande  i  landet  föreningen  Fjäderfäskötselns 
vänner  och  grundade  dess  Tidning  för  ijäderlaskötsel. 
Såsom  ett  bevis  på  hvilka  svårigheter  som  mötte  ho- 
nom härvid  må  nämnas,  att  då  han  vid  1894  års  landt- 
dag  inlänmade  en  petition  i  borgareståndet,  åsyftande 
åtgärder  från  statens  sida  för  utvecklingen  af  höns- 
odlingen i  landet,  petitionen  icke  ens  hänsköts  till  för- 
beredelse inom  utskott  —  något,  hvarpå  hans  vänner 
dock  hade  förberedt  honom.  Frågan  ansågs  väl  vara 
altför  obetydlig  —  och  dock  utgör  hönsskötseln  i  an- 


112  Victor  Forsdius. 


dra  länder,  t.  ex.  Danmark,  en  mycket  afsevärd  in- 
komst för  jordbrukaren.  Själfva  införa  vi  ju  till  landet 
ägg  tiU  ett  värde  af  miljontals  mark.  Likvisst  hade 
Forselius  glädjen  redan  under  sin  lifstid  se  hönsskötseb 
göra  stora  framsteg.  Därtill  har  hans  afvelsgärd  å 
Laurila  i  sin  mån  bidragit 

Det  är  gifvet  att  Forselius  genom  sin  praktiska 
duglighet  och  sin  upplysta  blick  kom  att  i  Åbo  åt- 
njuta stort  förtroende  och  behedras  med  många  upp- 
drag, särskildt  på  handdsUfvets  område.  Tidigt  blef 
han  ordförande  i  handelsgillet,  hvilket  han  varit  med 
om  att  grunda,  och  han  omfattade  denna  samman- 
slutning af  ortens  köpmän  med  lifligt  intresse  samt 
sökte  därvid  främja  handelsintressenas  utveckling.  Så- 
lunda infördes  på  hans  förslag  fondbörsauktioner  i  Åbo. 
Vid  gillet  grundade  han  ett  «kommersielt  bibliotek», 
och  till  gillet  testamenterade  han  50,000  mark,  såsom 
grundplåt  till  en  egen  byggnad.  Som  ordförande  för 
handelsföreningen  åter  genomdref  han  inrättandet  af 
Åbo  stads  skiljenämd  1903,  hvilken  är  landets  första 
och  hittills  enda  handelsdomstol.  Vidare  var  Forse- 
lius ordförande  i  handelsbiträdenas  i  Finland  pen- 
sionsförening och  deltog  äfven  i  bildandet  af  sjöför- 
säkringsbolaget Triton,  Åbo  läns  brandstodsbolag,  ång- 
fartygsbolaget Bore  m.  fl.  Den  «Finlands  handels- 
kalender» han  1 87 1  utgaf  och  som  sedan  utkommit 
i  många  årgångar  har  varit  af  stor  nytta  för  afHLrs- 
lifvet  Också  var  han  intresserad  af  att  i  utländska 
och  inhemska  facktidskrifter  och  tidningar  taga  till 
tals  olika  frågor  från  sitt  område,  städse  vaken  för 
nya  uppgifter.  Liknande  intresse  visade  Forselius 
de    allmänna    köpmannamötena,     som    hade    honom 


Victor  Forsdius.  113 

att  tacka  för  månget  godt  och  väl  genomtänkt 
uppslag. 

Forselius,  som  länge  satt  bland  stadsfullmäktige, 
betroddes  ända  från  1891  med  hedersuppdraget  att 
vid  landtdagama  företräda  Åbo  stad.  Genom  sina  vid- 
sträckta kunskaper  och  mångsidiga  intresse  intog  han 
snart  en  ansedd  plats  i  borgareståndet  och  invaldes  i 
olika  utskott.  Bland  frågor,  hvartill  han  genom  peti- 
tioner gaf  uppslag  och  hvilka  sedan  vunnit  sin  lösning 
på  laglig  väg,  må  nämnas  lagen  om  handelsregister 
och  prokurafullmakt,  om  sparbanker,  om  kustbanan 
m.  fl.  Vid  1897  års  iandtdag  tog  han  sig  an  emigran- 
ternas sak  och  sökte  förmå  regeringen  till  åtgärder 
för  förbättrandet  af  deras  ställning.  År  1900  deltog 
han  ej  vidare  i  landtdagsarbetet,  enär  han  af  sjuklighet 
draget  sig  tillbaka  från  offentliga  värf. 

I  sitt  förhållande  till  underordnade  var  kommer- 
serådet Forselius  rättvis  och  human,  mot  sina  vänner 
tillmötesgående  och  trofast,  som  medborgare  frisinnad, 
vaken  och  hofsam.  Vid  vår  svenska  kultur  var  han 
varmt  fast,  och  äfven  för  det  finskspråkiga  bildnings- 
sträfvandet  hyste  han  lifligt  intresse.  Han  gick  ur 
tiden  den  6  april  1905.  I  honom  förlorade  foster- 
landet och  Åbo  stad  en  medborgare,  som  högt  älskade 
dem  och  som  lämnat  efter  sig  många  spår  af  det 
goda  han  värkat. 

Kommerserådet  Forselius'  för  allmänt  väl  och 
gelikars  nöd  ömmande  sinne  visade  sig  äfven  i  hans 
vackra  testamente.  Han  gaf  bort  hela  sin  förmögen- 
het, så  när  som  på  mindre  summor  åt  anhöriga  —  han 
var  ogift  —  till  allmänna  ändamål,  af  hvilka  vi  ofvan 
redan    nämt   några.     Vidare  skänkte  han  Hvittis  kom- 

8 


114  Victor  Forsdius. 


mun  25,000  mark  för  medellösa  folkskolelevers  för- 
seende med  kläder,  skoplagg  m.  m.  Till  ett  blif- 
vande  gubbhcm  i  Åbo  gaf  han  50,000  mark  och 
lika  mycket  till  arbetshuset  för  barn  i  Åbo.  Upp- 
komme  någon  återstod  sedan  alla  legat  utbetalats, 
skulle  den  delas  jämt  mellan  handelsgillet  och  arbets- 
huset för  barn. 

Sent  skall  Victor  Forselius*  minne  glömmas. 

Tor  Carpclan, 


Lrandtdagen  1904— 1905. 


Öfversikt  af  de   händelser,  som   skapat  det  politiska 

läget  i  landet  vid  tiden  för  landtdagens 

sammankallande. 

Redan  under  de  senaste  årtiondena  af  det  gångna 
århundradet  uppstod  i  Ryssland  en  mot  vårt  land  fient- 
lig politisk  strömning.  Den  kom  till  uttryck  hufvud- 
sakligast  i  den  panslavistiska  tidningspressen,  där  vårt 
folk  beskyldes  för  ^separatistiska»  sträfvanden,  på 
samma  gång  man  försökte  bortförklara  betydelsen  af 
vår  konstitution  och  de  urkunder,  hvarpå  denna  konstitu- 
tion var  bygd.  Sträfvandena  att  göra  Finland  till  en 
rysk  provins  framstodo  redan  då  genom  den  påyrkade 
sammansmältningen  af  vårt  post-,  mynt-  och  tullväsende 
med  det  ryska.  Försöken  strandade  dock  för  denna 
gång.  Kejsar  Alexander  III:s  vördnad  för  gifna  löften 
och  besvurna  eder,  hvilkas  rätta  innebörd  icke  undan- 
höllos  honom,  afböjde  föreningsplanerna. 

Annorlunda  blef  förhållandet  under  kejsar  Nikolai 
II:s  regeringstid.  År  1898  blef  general  Bobrikoff  ut- 
nåmd  till  generalguvernör  öfver  Finland.  I  det  den  17 
augusti  1898  utfärdade  Allernådigste  Reskriptet  utsta- 
kades programmet  för  den  nye  generalguvernörens 
verksamhet.  Däri  säger  sig  monarken  hysa  den  till- 
försikt, att  generalguvernören   « skall  lifvas  af  sträfvan 


116  Landtdagen  1904-1905. 


att  successivt  inplanta  i  den  lokada  befolkningens  med- 
vetande hela  vikten  för  Finlands  väl  af  dess  trängsta 
förening  med  det  för  alla  sanna  undersåtar  gemen- 
samma fäderneslandet». 

Huru  general  Bobrikoff  fullföljt  detta  program, 
därom  ha  vi  alla  en  bitter  erfarenhet.  Kraftigt  under- 
stödd af  inrikesministern  och  Finlands  ministerstats- 
sekreterare, von  Plehwe,  förmådde  han  Monarken  att 
utfärda  det  ena  förordnandet  efter  det  andra  afseende 
en  förintelse  af  vår  statliga  och  nationella  tillvaro.  Här- 
till kunde  Monarken  förmås  genom  ständiga  framställ- 
ningar om  det  med  själfhärskaremaktens  idé  oförenliga 
däri,  att  denna  makt  i  någon  af  rikets  delar  kunde  vara 
på  något  sätt  inskränkt. 

Raden  af  dessa  förordnanden  inleddes  med  «Feb- 
ruari-Manifestet»  af  år  1899.  Detta  Manifest,  så  ödes- 
digert det  i  och  för  sig  var,  tycktes  dock  till  en  bör- 
jan föra  med  sig  äfven  något  godt.  Folket  syntes  vakna, 
och  en  nationell  hänförelse,  beredd  att  värna  lag  och 
rätt,  grep  sinnena.  Gamla  tvister  glömdes  och  förut 
skilda  händer  möttes  åter.  Massadressen  och  den  stora 
deputationen  blefvo  en  följd  häraf.  Att  adressen  blef 
resultatlös,  känna  vi.  Likaså  hafva  vi  en  bitter  erfa- 
renhet däraf,  att  denna  endräkt,  hvilken,  om  den  be- 
stått, hade  gjort  oss  oöfvervinnerliga,  endast  var  en 
dröm  villa,  som  följdes  af  ett  obehagligt  uppvaknande. 

Efter  Februarimanifestet  följde  den  ena  olagliga 
förordningen  efter  den  andra  i  snabb  följd.  Bland  aUa 
dessa  författningar  (deras  antal  torde  vara  34)  tillåter 
utrymmet  oss  dock  nämna  endast  några.  Vämeplikts- 
för fattningen  af  den  12  juli  190 1  är  bland  dessa  sär- 
skildt  betydelsefull.  Med  denna  författning  afsåg  man 
ej  allenast  en  förintelse  af  vår  nationella  krigsmakt, 
utan  den  skulle  äfven  utgöra  en  mäktig  häfstång  för 
nationens  förryskande.  Denna  författning  fick  därutöf- 
ver  en  genomgripande  betydelse  för  vår  inre  politik 
och  för  partibildningen  i  landet.  Det  var  försöken  att 
bringa  i  verkställighet  denna  författning,  som  framkal- 


Landtdagen  1904-1905,  117 


lade  den  passiva  motståndspolitiken.  Det  var  äfven 
denna  förordning,  som  framkallade  de  två  partierna  i 
vårt  land,  det  konstitutionella  eller  laglighetspartiet  och 
det  gammalfinska  eller  regeringspartiet.  Det  konstitu- 
tionen partiet  fordrade,  att  en  hvar  medborgare  skulle 
hälla  sig  endast  till  lag  och  rätt,  oberoende  af  hvilka 
följder  detta  närmast  medförde.  Regeringspartiet  åter 
höll  för,  att  landet  genom  att  ödmjukt  foga  sig  efter 
regeringens  olagliga  förfogande  borde  försöka  stämma 
Monarken  till  mildhet. 

Emellertid  hade  de  lagtrogna  senatorerna  dels 
själfmant  afgått,  dels  blifvit  entledigade  och  ersatta 
med  böjligare  och  för  BobrikofTs  afsikter  lämpliga  per- 
soner. Denna  senat,  denna  inhemska  regering,  bestod 
af  personer,  som  tidigare  varit  betrodda  män  inom  det 
finska  partiet  På  grund  häraf  samt  då  senaten  till 
sitt  förfogande  hade  landets  tidigare  mest  representa- 
tiva finskspråkiga  tidning,  Uusi  Suometar,  var  det  möj- 
ligt, att  en  stor  del  af  befolkningen  skänkte  senaten 
sitt  understöd,  understödde  den  äfven  då,  när  den  ej 
aUenast  viljelöst  var  med  om  de  olagliga  förordningar- 
nas promulgering,  utan  jämväl  verksamt  med  alla  sena- 
ten till  buds  stående  maktmedel  försökte  tvinga  de  lag- 
lydige att  efterlefva  de  olagliga  förfogandena.  Häri- 
genom tudelades  vårt  folk  i  tvänne  skarpt  afskilda 
partier. 

Häraf,  samt  af  det  verksamma  understöd,  som 
senaten  jämte  prokuratorn  lämnade  generalguvernören, 
begagnade  sig  denne,  för  att  samtidigt  som  han  för- 
sökte genomdrifva  den  olagliga  värnepliktsförfattnin- 
gen,  utverka  den  ena  olagliga  åtgärden  efter  den  andra. 
Striden  för  lagligheten  på  lagens  grund  fortsattes  dock. 
För  att  bryta  motståndet  mot  olagligheterna  lyckades 
det  slutUgen  generalguvernören  att  utverka  Monarkens 
bifall  till  införandet  af  diktaturen  i  Finland  genom  för- 
ordningen af  den  2  april  1903  angående  vidmakthål- 
landet i  Finland  af  den  statliga  ordningen  och  det  all- 
männa lugnet.     Redan  tidigare  hade  emanerat  förord- 


118  Landtdagen  1904—1905, 


ningen  af  den  14  aug^ti  1902  angående  tjänstemäns 
skiljande  från  tjänsten  samt  af  den  8  september  1902 
angående  väckande  af  rättsligt  åtal  mot  tjänstemän  för 
tjänsteförbrytelser.  Slutligen  må  ännu  omnämnas  för- 
ordningen af  den  10  november  1903  angående  faststäl- 
lande af  instruktion  för  afdelta  gendarmerikåren  i  Finland. 

På  grund  af  dessa  och  andra  förfoganden  var 
general  BobrikofT  fullständigt  enväldig  i  Finland.  Och 
han  försummade  ingalunda  att  begagna  sig  af  denna 
sin  makt.  En  olidlig  censur,  tidningsindragningar,  af- 
sättandet  af  tjänstemän  i  massa,  husundersökningar, 
skingringar  af  och  förbud  mot  sammanträden,  oskyl- 
diges fängslande  och  slutligen  utvisningar  och  deporta- 
tioner, se  där  den  väg  Bobrikoff  gått  fram.  Dessutom 
skapades  ett  angifvaresystem,  som  likt  en  farsot  grep 
kring  sig  och  demoraliserade  folket.  Moraliskt  förfallna 
individer  och  lycksökare  drogos  fram  och  ställdes  ofta 
nog  på  ansvarsfulla  poster.  Ytterligare  importerades 
ryska  karrierister  och  bekläddes  med  finska  statsäm- 
beten, ehuru  de  saknade  hvarje  förutsättning  att  kunna 
och  vilja  sköta  dem,  oafsedt  att  sådant  var  stridande 
mot  gällande  lag.  Domstolarna  och  ämbetsverken  blefvo 
allt  mera  villiga  redskap  i  generalguvernörens  hand. 
Denna  våldspolitik,  detta  nedrifvande  af  våra  institu- 
tioner och  lagar,  hade  dock  helt  säkert  ej  lyckats,  åt- 
minstone ej  lyckats  så  hastigt  och  genomgripande, 
om  Bobrikoff  ej  haft  finska  män  vid  sin  sida  som  råd- 
gifvare  och  medhjälpare. 

Genom  motståndspolitiken  på  laglighetens  grund 
blef  Bobrikoflfs  ställning  dock  vacklande,  och  man  var 
redan  betänkt  på,  att  öfvergifva  den  af  BobrikofT  fö- 
reträdda förstörelse-  och  våldspolitiken,  då  Bobrikoff 
och  hans  system  räddades  genom  medlemmar  af  vår 
senat,  som  försäkrade,  att  vämepliktslagen  af  190 1 
nog  kunde  genömdrifvas  ^).    Det  var  äfven  finske  män. 


')  Dessa  upplysningar  hafva  nyligen  lämnats  i  danska  regerings- 
organet tDannebrog». 


Landtdagen  1904-1905,  119 


som  anvisade  alla  de  tvångsåtgärder,  som  vidtogos  för 
den  olagliga  förordningens  bringande  i  verkställighet. 

Under  det  laglighetspartiet  sålunda  förföljdes,  be- 
lönades den  inhemska  regeringens  medlemmar  och  dess 
anhängare  med  förhöjda  löner  och  adelsdiplom  samt 
indräktiga  ämbeten.  Till  partiet  slöt  sig  hela  raden  af 
lycksökare,  som  ställde  det  egna  jaget  främst.  Att 
vara  medlem  af  partiet  erbjöd  nämligen  förutom  per- 
sonlig trygghet  många  andra  fördelar. 

Under  våren  1904  föreföll  det,  som  om  laglig- 
hetspartiet vore  helt  och  hållet  slaget  till  marken  och 
det  Bobrikoffska  systemet  gått  segrande  fram  utefter 
hela  linjen.  Uusi  Suometar  och  regeringspartiet  be- 
drogo  sig  dock,  då  de  öfvermodigt  talade  i  <(det  öf- 
verväidigande  flertalets  af  finska  folket»  namn. 

Det  var  under  denna  tryckta  stämning  och  un- 
der infi)^ande  af  öfvertygelsen  om,  att  regeringspartiet 
komme  att  få  en  öfverväldigande  majoritet  vid  even- 
tuella landtdagsmannaval,  som  senaten  på  våren  1904 
började  arbeta  på  landtdagens  sammankallande  redan 
samma  år.  Generalguvernören,  litande  på  senatens  om- 
döme, trodde  äfven  på  den  i  utsikt  ställda  majoriteten 
och  var  därför  gynsamt  stämd  för  landtdagsplanerna. 
Bobrikoff  räknade  nämligen  på  att  få  en  landtdag,  som 
skulle  godkänna  det  af  honom  införda  olaglighetssyste- 
met, och  då  hade  han  uppnått  sitt  mål ;  men  Finlands 
folk  hade  då  äfven  underskrifvit  sin  egen  dödsdom. 

Laglighetspartiet  var  bekymradt  för  en  landtdag, 
som  skulle  sammankallas  under  diktaturens  tecken,  då 
valen  naturligtvis  ej  kunde  vara  fria  och  landtdags- 
männen  komme  att  arbeta  under  ett  oerhördt  tryck. 
På  laglighetshåll  voro  landtdagsryktena  därför  oväl- 
komna. 

Den  16  juni  inträffade  så  general  Bobrikoffs  död. 
På  regeringens  initiativ  gjordes  försök  att  få  till  stånd 
sorgemassadresser,  men  dessa  försök  misslyckades 
totalt. 

Människorna   andades  ut,  men   frågan  om  landt- 


120  Landidagen  1904-1905. 

dagens  sammankallande  sköts  tillsvidare  åt  sidan.  Det 
politiska  trycket  lättades  ytterligare  efter  Plehwes  dod 
en  månad  senare.  Efter  furst  Obolenskys  utnämning 
till  generalguvernör  blef  frågan  om  landtdagens  sam- 
mankallande åter  aktuel,  och  den  13  augusti  1904  ut- 
färdades kallelse  till  Finlands  ständer  att  sammanträda 
till  lagtima  landtdag  den  6  därpåföljande  december. 
Samtidigt  lämnades  pressen  större  frihet,  och  då  gene- 
ralguvernören jämväl  tillkännagaf,  att  valen  finge  för- 
siggå fritt  och  att  det  var  tillåtet  att  sammanträda  för 
att  rådgöra  om  kandidater  m.  m.,  vidtogo 


Förberedelserna  för  valen  af  landtdagsmän. 

Valkampanjen  var  mera  llflig  och  följdes  med 
större  intresse  öfverallt  i  landet  än  vid  något  tidigare 
tillfälle.  Det  var  äfven  naturligt  att  så  skulle  vara,  ty 
hela  landets  framtid  var  beroende  af,  huru  dessa  val 
utföUo.  Hvartdera  partiet  samlade  sina  led.  Ännu  vid 
valkampanjens  början  var  Suometar  viss  om  segern, 
särskildt  inom  bondeståndet.  Agitationen  var  specielt 
inom  regeringspartiet  skarp  och  hänsynslös.  Man  gräfde 
åter  upp  språkstridens  vapen  och  försökte  göra  tro- 
ligt, att  striden  ännu  gällde  valseger  för  de  svensk- 
sinnade eller  finsksinnade.  Hela  det  konstitutionella 
partiet  stämplades  såsom  ett  svenskt  språkparti.  Det 
ena  valet  försiggick  efter  det  andra,  och  segern  tyck- 
tes glida  regeringspartiet  ur  händerna.  Snart  blef  det 
klart,  att  borgareståndet  skulle  blifva  konstitutionelt. 
Nervositeten  inom  regeringspartiet  tilltog,  och  tillför- 
sikten bland  de  konstitutionella  ökades.  De  konstitu- 
tionella gingo  irån  valseger  till  valseger  äfven  inom 
bondeståndet.  Till  prästeståndet  var  regeringspartiet 
dock  säkert  om  att  få  in  en  öfverväldigande  majori- 
tet, och  de  konstitutionella  vågade  ej  bygga  på  detta 
stånd.     Men   äfven  prästeståndet  beredde  de  konstitu- 


Landtdagen  1904-1903.  121 


tionella  en  glad  öfverraskning  och  regeringspartiet  en 
tung  sorg,  ehuru  sedermera  genom  anförda  besvär  och 
genom  de  sjålfskrifna  biskopamas  närvaro  regerings- 
partiet fick  en  liten  öfvervikt  inom  detta  stånd. 

Efter  slutförda  besvär  blef  de  ofrälse  ståndens 
sammansättning  följande: 

För  Prästeståndet:  a)  Valda  representanter:  kon- 
stitutionella 21,  regeringsmän  2o  och  osäkra  3;  b)  Sjålf- 
skrifna representanter:  4  biskopar,  alla  regeringsmän. 
För  Borgarståndet:  71  konstitutionella  och  3  regerings- 
män. For  bondeståndet:  36  konstitutionella,  25  rege- 
ringsmän och  I  osäker.  Af  Ridderskapets  och  Adelns 
närmare  200  närvarande  medlemmar  voro  endast  unge- 
far 15  regeringsmän  och  bland  dem  naturligtvis  alla 
de  under  BobrikofTs  tid  adlade. 

Bland  de  valda  representanterna  funnos  emeller- 
tid äfven  sådana,  som  befunno  sig  i  landsflykt.  Ut- 
visade eller  deporterade  voro  jämväl  flere  till  ridder- 
skapct  och  adeln  hörande  hufvudmän  för  sina  ätter. 
Att  dessa  skulle  komma  hem,  trots  diktaturförordnin- 
gen och  utvisnings-  eller  deportationsordern,  därom  var 
man  tämligen  på  det  klara;  men  huru  regeringen  skulle 
förhålla  sig  härtill,  därom  voro  olika  meningar  gängse. 
Om  regeringen  vägrade  de  utvisade  representanterna 
att  återvända  hem  och  taga  säte  och  stämma  vid  landt- 
dagen, hade  regeringen  kränkt  valfriheten  och  gjort 
hela  landtdagen  till  en  parodi.  Dessa  eventualiteter 
hade  man  helt  säkert  ej  tänkt  sig,  då  man  utverkade 
landtdagens  sammankallande,  och  för  regeringen  tyckes 
ej  återstått  någon  annan  utväg  än  att  tillåta  de  utvi- 
sade representanterna  återvända.  Dessa  kommo  i  åt- 
njutande af  denna  rättighet,  såsom  det  hette,  «under 
tiden  för  landtdagens  verksamhet».  Att  sedermera 
samtliga  utvisade  tillätes  hemkomma,  må  i  detta  sam- 
manhang blott  omnämnas. 


122  Landtdagen  1904-1905. 


Landtdagsmännen  anlända. 

Ända  i  det  sista  hade  man  hoppats,  att  diktatur- 
förordningen skulle  upphåfvas  före  landtdagens  sam- 
msmträdande,  i  synnerhet  som  Uusi  Suometar  äfven 
yrkat  härpå,  men  detta  hopp  bedrog,  såsom  kändt. 
Den  5:te  december  anlände  emellertid  de  flesta  landt- 
dagsmän  till  Helsingfors,  och  bland  dem  äfven  de  ut- 
visade representanterna.  Dock  ej  alla,  ty  senatom  L. 
Gripenberg  och  borgmästaren  Kuhlefelt  förvägrades 
landstiga  i  Åbo,  emedan  de  ej  voro  representanter  för 
sina  ätter.  Häraf  framgår,  huru  motvilligt  den  erhållna 
tillåtelsen  gifvits. 

Då  de  utvisade  anlände  kl.  närmare  half  ii  på 
aftonen,  hade  en  till  tiotusental  uppgående  människo- 
massa samlats  för  att  mottaga  dem.  Menigheten  fyllde 
hela  stationsbyggnaden,  järnvägstorget  och  angrän- 
sande gator.  Då  tåget  anlände,  hälsades  de  kommande 
af  ett  dånande  lefve,  som  fortplantade  sig  från  statio- 
nen öfver  torget  och  sidogatorna,  samt  vidgade  sig 
ytterligare  och  rullade  öfver  hela  Helsingfors.  Då  de 
utträdde  på  perrongen,  möttes  de  af  handtryckningar, 
tårade  ögon  och  leende  ansikten!  Människomasssm 
var  sig  ej  själf  mäktig;  den  visste  ej,  huru  den  skulle 
visa  sin  välvilja,  händer  viftade,  en  del  storgräto,  an- 
dra skrattade,  andra  ropade  högt;  nya  och  åter  nya 
hurrarop. 

Sedan  något  lugn  inträdt,  tackade  senator  Meche- 
lin  menigheten  för  v^komsthälsningen,  hvilken  han  an- 
såg vara  ett  uttryck  af  fosterlandskärleken  och  uppen- 
barelsen af  en  helig  känsla  för  lag  och  rätt. 

De  förvisade  hade  af  konstitutionella  landtdags- 
män  inbjudits  till  en  enkel  sexa  på  ständerhuset.  Ryk- 
tet härom  hade  spridt  sig.  Människomassan  samlade 
sig  småningom  kring  ständerhuset,  uppfyllde  gatan  där- 
utanför och  hela  den  stora  fritrappan  ända  till  ingångs- 
dörren. Alla  samhällsklasser  voro  representerade,  de 
djupa  leden  voro  starkt  företrädda;  man  såg  upprörda. 


Landtdagen  1904-1905.  123 


väntansfullt  strålande  ansiktea  i  tusental.  Så  Ijödo 
hurrarop,  sånger  intonerades,  dubbeldörrarna  uppslo- 
gos,  och  från  ständerhusets  stora  forsal,  där  inemot 
två  och  ett  hälft  hundrade  landtdagsmän  voro  samlade, 
förnams  ett  gladt  sorl.  Ögonblicket  därpå  lyftes  hof- 
rådet  Fellman  —  han  var  den  först  anlända  —  högt  upp 
af  jublande  landsmän.  Så  kom  assessor  Lundenius,  en 
stark  och  innponerande  gestalt,  formligen  kastad  från 
famn  till  famn.  Så  anlände  den  åldrige  Christiersson, 
ännu  rask  trots  åren  och  själsspänningen;  härads- 
höfding  Segerstråle  skred  högrest  fram  på  sitt  trä- 
ben. —  Ständigt  förnyades  sången  därute.  Diskret 
höll  sig  publiken,  ehuru  dörrarna  mast  stodo  på  vid 
gafvel,  utanför.  Endast  en  halfhyfsad  individ  ställde 
sig  ogeneradt  bland  landt  dagsmännen,  igenkändes 
som  en  civilklädd  gendarm  och  förpassades  ut  helt 
slokörad. 

Nästan  på  slaget  12  på  natten  anlände  senator 
Mechelin,  förebådad  af  starka  jubelrop.  Så  snart  den 
kära,  välkända  gestalten  blef  synlig  inom  ständerhu- 
sets tröskel,  uppstämde  folkrepresentanterna  folksån- 
gen, som  djup  och  högtidlig  fyllde  försalen,  gallerierna 
och  trapporna  och  ackompagnerades  af  sången  och 
glädjesorlet  därute. 

Gästerna  infördes  i  matsalen,  och  nu  möttes  åter 
långe  skilda  händer.  Vännen  tryckte  vännens  hand. 
Ögat  fuktades  af  minnets  vemod  och  stundens  glädje. 

Slutligen  må  i  korthet  refereras  innehållet  af  talet 
till  hedersgästerna  och  senator  MecheUns  svarstal,  eme- 
dan de  afspegla,  hvad  landtdagsmännen  då  kände 
och  hoppades. 

Tankegången  i  klockaren  Huoponens  tal  var  un- 
gefar denna: 

Vår  innerliga  glädje  öfver  våra  kära  landsmäns 
återkomst  är  så  outsägligt  stor,  framför  allt  därför,  att 
Gud  hört  folkets  röst  och  låtit  dessa  män  bära  sina 
pröfningar  på  ett  sådant  sätt,  att  de  ej  med  ett 
ord    eller   en   handling   vikit    från   lagens,    det   rättas 


124  Landtdagen  1904—1900, 


och  hederns  fordringar,  utan  blifvit  för  oss  och  kom- 
mande släkten  ädla  förebilder  af  trohet  och  pliktupp- 
fyllelse. 

Senator  Mechelin  yttrade  bland  annat: 
Ja  de  hade  lidit,  främst  därför,  att  de  ej  i  ome- 
delbar beröring  med  sitt  land  och  sitt  folk  fått  egna 
dem  sina  krafter.  Nu  då  de  se  sig  omgifna  af  en  så- 
dan skara  trofasta,  för  det  rätta  nitälskande  medbor- 
gare från  alla  delar  af  fosterlandet,  fyllas  deras  bröst 
af  de  gladaste  framtidsförhoppningar.  Om  olyckan 
än  en  gång  drabbar,  kan  den  ej  beröfva  dem  deras 
tro  på  en  ljusare  framtid  för  Finland. 

Dessa  tal  och  medborgarehyllningen  för  de  utvi- 
sade afspeglar  tydligast  den  stämning,  som  var  rå- 
dande, åtminstone  inom  konstitutionella  kretsar,  då  landt- 
dagsmännen  samlades. 


De  första  plena. 

Stånden  sammanträdde  den  8  december  till  sitt 
första  plenum.  Att  representanterna  därvid  kände  sin 
uppgift  ansvarsfull,  är  själffallet.  Hvad  man  kände 
och  tänkte,  framgår  bäst  genom  att  anföra  några  sat- 
ser af  de  hälsningsord  ålderspresidenten  i  borgarestån- 
det, senator  Ignatius,  riktade  till  sina  ståndsbröder. 

«Ingen  af  oss  torde  finnas»  —  yttrade  han  — 
«som  icke  är  djupt  medveten  om  denna  landtdags 
stora  betydelse  samt  att  vårt  fosterlands  och  vårt  fin- 
ska folks  väl  och  ve  i  väsentlig  grad  komma  att  bero 
af  det  sätt,  hvarpå  dess  representanter  nu  förstå  att 
värna  och  upprätthålla  vårt  fädemeärfda  samhällsskick, 
vår  lag  och  vår  rätt.  Det  ansvar,  som  nu  hvilar  på 
oss,  torde  vara  större  än  några  finska  folkrepresentan- 
ter tillförene  haft  att  bära».  Dessa  ord  tolka  helt  sä- 
kert på  ett  kort,  klart  och  enkelt  sätt,  hvad  represen- 
tanterna då  och  under  hela  landtdagstiden  kände  och 
hade  för  ögonen.    Samma  tanke  uttalades  jämväl  tyd- 


Landtdagen  1904—1905.  125 


ligt  i  samtliga  tal,   hvarmed   stånden   genom  sina  de- 
puterade hälsade  hvarandra. 

Efter  all  undfallenhet,  allt  luyperi,  och  allt  diplo- 
matiskt slingrande  och  döljande  af  sanningen,  efter  all 
svaghet  och  efter  allt  mäklande  med  plikten  verkade 
dessa  uttalanden  ute  i  bygderna  uppfriskande  och  lif- 
vande.  Det  var  en  frisk  fläkt,  som  lofvade  sönderrifva 
hemlighetsfullhetens  slöja,  det  gaf  löften  om,  att  san- 
ningen ändtligen  komme  att  utsägas.  Visserligen  fun- 
nos  äfven  de,  som  betänksamt  skakade  sina  hufvuden; 
men  det  stora  flertalet  fröjdades  dock  öfver  att  san- 
ningen skulle  göra  sitt  intåg,  och  man  tyckte  att  det  nu 
var  tid  att  skaka  bort  den  känsla  af  skam,  som  de 
gångna  åu'ens  ynkedom  påtryckt  vårt  folk. 

Ståndens  talman. 

Såsom  kändt,  är  det  regeringen  som  hos  oss  ut- 
ser de  personer,  som  äga  att  leda  ståndens  förhand- 
lingar. Endast  prästeståndet  utgör  ett  undantag  här- 
ifrån. Där  innehar  ärkebiskopen  såsom  själfs^fven 
talmansstolen.  Då  ju  ömsesidigt  förtroende  borde  råda 
mellan  stånden  och  dess  talmän,  hade  man  väntat,  att 
personer  tillhörande  majoriteten  blifvit  utsedda  till  dessa 
poster.    Så  blef  dock  ej  fallet. 

Adeln  erhöU  till  landtmarskalk  senatom,  hofjäg- 
mästaren  C.  Linder.  En  deputation  från  ridderskapet 
och  adeln  anhöll  om  förändring  härutinnan  hos  gene- 
ralguvernören furst  Obolensky,  ehuru  resultatlöst.  Då 
det  gällde  att  leda  förhandlingarna,  visade  sig  landt- 
marskalken  platsen  icke  vuxen.  Han  kunde  ej  före- 
draga frågorna,  än  mindre  uppställa  omröstningspro- 
positioner. Snart  afhöll  han  sig  med  anledning  häraf 
från  plena,  tills  han  blef  utnämd  till  ministerstatssek- 
retcrare. 

Under  tiden  sköttes  talmansvärfvet  af  senatorn 
vicelandtmarskalken  Bergbom,  nobiliserad  Wuoren- 
heimo,  som  ansträngde  sig  att  göra  sitt  bästa. 


126  Landtdagen  1904-1905. 


Inom  borgarståndet  hade  regeringspartiet  endast 
tre  representanter;  men  då  ingen  af  dessa  var  repre- 
sentabel  på  ordförandeplatsen,  utsågs  en  konstitutio- 
nell till  denna  post,  hofrättsassessorn  Hugo  Lilius. 
Ehuru  sjuklig  och  stillsam  till  sin  natur,  ailade  han  ge- 
nast i  början  prof  på  fasthet  och  oförskräckthet  och 
tillvann  sig  därigenom  sina  ståndsbröders  förtroende 
och  sympatier.  Ståndets  förhandlingar  ledde  han  på 
ett  i  allo  förtjänstfullt  sätt.  Ståndets  sympatier  voro 
vid  landtdagens  afslutande  om  möjliga  än  större  för 
sin  talman  än  vid  dess  början.  Till  vicetalman  utsågs 
en  af  ståndets  tre  regeringsmän,  seminariedirektom  Hy- 
nén.  Han  kom  dock  aldrig  i  tillfälle  att  intaga  tal- 
mansstolen. 

Ehuru  de  konstitutionella  i  bondeståndet  voro  i  af- 
gjord  majoritet,  utsågs  dock  att  leda  ståndets  förhand- 
lingar rusthållaren  Ojanen,  tillhörande  regeringspartiet 
och  en  osjälfständig  person.  Till  hans  rådgifvare  hade 
utsetts  en  af  regeringspartiets  koryféer,  öfverdirektören 
vid  statskontoret  doktor  Paasikivi,  hviiken  fungerade 
såsom  ståndets  sekreterare.  Samarbetet  mellan  stån- 
det och  dess  talman  blef  ej  godt.  Ganska  allvarsamma 
konflikter  uppstodo,  såsom  t.  ex.  då  talmanneo  vägrade 
upptaga  till  behandling  frågan  om  aflägsnandet  af  de 
trakasserier,  för  hvilka  de  åländska  representanterna 
vid  resor  från  Åland  blefvo  utsatta  från  gendarmeriets 
sida.  Konflikten  slutades  dock  sålunda,  att  frågan  be- 
handlades jämväl  i  bondeståndet.  Vicetalman  var  re- 
geringsmannen rusthållaren  Wuolijoki,  som  dock  ej  kom 
att  utöfva  talmansvärdigheten. 


Trontalet  och  ståndens  svarstal. 

Fredagen  den  9:de  försiggick  landtdagens  hög- 
tidliga öppnande  i  kejserliga  slottets  tronsal,  hvarvid 
först  Kejsarens  budskap  till  landets  representanter  och 
därpå  ståndens  svarstal   upplästes.  Då  dessa  tal  skola 


Landtdagen  1904-1905.  127 


hållas  å  ståndens  vägnar,  meddelas  de  på  förhand  de 
respektive  stånden  tUl  godkännande.  Vanligen  bruka 
talen  ej  gifva  anledning  till  någ^a  uttalanden.  Denna 
gång  blef  det  emellertid  fallet.  Bondeståndet  godkände 
icke  sin  talmans  släta  andragande»  utan  tillsatte  ett 
redaktionsutskott,  som  tillfogade  några  af  sakläget  be- 
tingade öppna  uttalanden  till  Monarken.  Emellertid 
blefvo  dessa  på  forhand  strukna  af  generalguvernören. 
Det  är  nämligen  sed  —  sedan  när  känna  vi  ej  —  att 
dessa  tal  underkastas  censur  af  generalguvernören,  hvar- 
efter  de  i  godkänd  form  högtidligen  föredragas. 

I  riddarhuset  fick  saken  en  för  landtmarskalken 
högst  obehaglig  utgång.  Dagen  förut  skulle  talet  med- 
delas ståndet,  men  då  hade  hr  Linder  det  ej  på  sig. 
Samma  dag  det  skulle  uppläsas,  en  timme  före  högtid- 
lighetemas början,  meddelades  det  ändtligen.  Då  nu 
adeln  frågade,  om  landtmarskalken  ej  ansåg  läget  kräfva, 
att  andra  känslor  komme  till  uttryck  än  de  som  i  talet 
ingingo,  gafs  det  öfverraskande  meddelandet,  att  det 
tal,  som  skulle  af  ståndet  godkännas,  redan  blifvit  öf- 
versatt  till  ryska  och  af  generalguvernören  godkändt, 
hvarför  landtmarskalken  ej  kunde  företaga  någon  än- 
dring. 

Borgareståndets  tal  har  sin  egen  historia.  Bor- 
gareståndets talman  assessor  Lilius  uppläste  för  stån- 
det i  sedvanlig  ordning  det  tal  han  ämnade  å  ståndets 
vägnar  hålla  i  tronsalen,  och  godkändes  det  af  ståndet. 
Talet  lydde: 

«Eders  Fursdiga  Höghet! 

Borgareståndet  anhåller  att  få  för  Hans  Majestät 
Kejsaren  och  Storfursten  uttala  sin  underdåniga  vörd- 
nad och  trohet. 

Troheten  mot  Regenten  har  i  finska  folkets  med- 
vetande alltid  varit  oupplösligt  förenad  med  troheten 
mot  Finlands  lagar  och  samhällsordning,  mot  den  lag, 
som  bestämmer  och  skyddar  Regentens,  folkets  och 
hvarje  enskilds   rättigheter,  för  den  samhällsordning,  i 


128  Landtdagen  1904—1905. 


hvars  skydd  Finlands  folk  lyckligt  har  lefvat  och  ut- 
vecklat sig.  Det  senast  förflutna  århundradet  har  va- 
rit i  vårt  folks  lif  en  tid  af  den  rikaste  lycka  och  ut- 
veckling. Den  uppfylde  den  förhoppning,  som  den 
evig^  minnesvärde  Kejsaren  och  Storfursten  Alexander 
I  uttalade  på  Borgå  landtdag.  Hos  det  finska  folket 
vaknade  öfvertygelsen  beträffande  de  viktigaste  om- 
ständigheterna för  dess  statliga  lif,  om  hälgden  af  dess 
lagar,  om  den  personliga  tryggheten,  om  äganderät- 
tens okränkbarhet.  Och  fredadt  för  yttre  anfall,  fritt 
i  sina  inre  angelägenheter,  egnade  sig  detta  folk,  i  skydd 
af  sina  lagar  och  seder,  åt  jordbruk  och  andra  lofliga 
förrättningar  samt  bevisade  genom  sin  lycka,  såsom  de 
nådiga  orden  vidare  lydde,  att  dessa  Kejsar  Alexan- 
ders afsikter  träffat  det  rätta. 

Uppfordradt  af  sin  trohetsplikt,  måste  borgare- 
ståndet likaledes  frambära  det  finska  folkets  dystra  sorg 
och  bekymmer  öfver  det  afbrott,  som  under  de  sena- 
ste åren  genom  ett  regeringssystem,  afvikande  från 
våra  lagar  och  vår  rätt,  af  brutit  detta  lyckliga  sakför- 
hållande, hvilket  system  medfört  för  vårt  folk  och  för 
enskilda  djupa  lidanden,  som  hotat  vårt  folks  kultur- 
uppgift och  vår  nationella  tillvaro.  Då  nu  ständerna, 
kallade  att  sammanträda  i  ofverensstämmelse  med  gäl- 
lande laiidtdagsordning,  hafva  kommit  till  lagtima  landt- 
dag, för  att  vara  delaktiga  i  lagstiftningsarbetet  med 
de  rättigheter  och  skyldigheter,  som  grundlagarna  ut- 
staka, framför  borgareståndet  i  underdånighet  sitt  in- 
nerliga hopp  därom,  att  täcktes  H.  Majestät  understöda 
Finlands  Ständers  allvarliga  strafvan  att  åter  införa  lag- 
liga, ordnade  förhållanden  i  vårt  land. 

Tillönskande  H.  M.  Kejsaren  och  Storfursten  och 
hela  det  Höga  Kejserliga  huset  den  Allsvåldiges  nåd 
och  välsignelse,  anhåller  borgareståndet,  det  täcktes 
eders  furstliga  höghet  inför  den  höga  tronen  framföra 
dessa  ståndets  känslor  af  underdånighet  och  trohet». 

Detta  tal  vann  ej  generalguvernörens  godkännande. 
Härom  meddelas  i  Borgareståndets  protokoll  följande: 


Landtdagen  1904-1905.  129 

Den  9:de  kl.  9  på  morgonen  infann  sig  senator  von 
Blom  och  förklarade,  att  tvänne  meningar  borde  stry- 
kas. Då  talmannen  häfdade  sin  rätt  att  oberoende  af 
alla  andra  inflytelser  bestämma  om  svarstalets  innehåll, 
än  den  hänsyn  talmannen  borde  taga  till  den  inom  hans 
stånd  rådande  meningen  i  saken,  förklarade  senator  v. 
Blom,  att  generalguvernören  icke  ville  åhöra  uppläs- 
ningen af  ett  sådant  svarstal  samt  meddelade,  att  en 
sådan  uppläsning  komme  att  leda  till  ett  afbrytande 
af  ständemas  ostörda  arbete.  Utan  att  ens  då  utlofva 
att  vidtaga  några  ändringar,  förklarade  talmannen  sig 
endast  beredd  att  försöka  få  borgareståndet  samman- 
kalladt,  så  vidt  detta  var  möjligt  på  den  korta  tid  af 
par  timmar,  som  återstod,  förrän  ständerna  skulle  be- 
gifva  sig  till  kyrkan,  för  att  höra  ståndets  mening. 
Då  ståndet  samlades  några  minuter  före  11,  yttrade 
herr  talmannen,  att  han,  därest  de  närvarande  så  ön- 
skade, fortfarande  vore  beredd  att  framsäga  svarstalet 
i  dess  ursprungliga,  af  ståndet  godkända  lydelse,  men 
for  den  händelse  herr  talmannens  gjorda  meddelande 
ansåges  gifva  anledning  till  särskild  åtgärd,  uppläste 
herr  talmannen  ett  förslag  till  svarstal  af  i  öfversätt- 
ning  följande  lydelse: 

«Eders  furstliga  höghet. 

Finlands  borgarestånd,  som  med  stöd  af  Hans 
Majestät  Kejsarens  och  Storfurstens  nådiga  kallelse 
samlats  till  denna  landtdag,  anhåller  med  stöd  af  landt- 
dagsordningens  26  §  att  Eders  Excellens  ville  till  Hans 
Kejserliga  Majestät  frambära  borgareståndets  undersåt- 
Uga  vördnad  och  trohet». 

Efter  en  kortare  diskussion  och  med  uttalanden 
af  indignation  öfver  censureringen  godkände  ståndet 
<ietta  tal.  Detta  är  historien  om  borgareståndets  tal- 
mans korta  tal,  som  otvlfvelaktigt  var  det  värdigaste 
och  det  som  sade  mest. 


130  Landtdagen  1904-1905. 


Landtdagsarbetet. 

Då  denna  landtdags  främsta  uppgift  var  att  ar- 
beta för  återställandet  af  den  lagliga  ordningen  i  lan- 
det, behandlades  dessa  frågor  främst,  och  frågor  af 
ekonomisk  natur  kommo  i  andra  planet.  För  behand- 
lingen af  de  politiska  frågorna  tillsattes  ett  «särskildt 
besvärsutskott». 

Redan  de  första  dagarna  af  landtdagens  sam- 
manvaro  uppstod  frågan,  huruvida  de  grundlagsenliga 
förutsättningarna  för  ett  normalt  ständerarbete  förelåg 
och  huruvida  något  ständerarbete  öfverhufvud  kunde 
förekomma.  Regeringspartiet  ansåg  att  det  rådande 
olaglighetstillståndet  ej  lade  något  hinder  i  vägen  för 
landtdagens  arbete.  De  konstitutionella  åter  höUo  för, 
att  lagliga  förutsättningar  för  ett  normalt  ständerarbete 
ej  förefanns  och  att  ingen  garanti  funnes  för,  att  landt- 
dagens beslut  skulle  respekteras.  Om  ständerna  det 
oaktadt  beslöto  sig  för  att  arbeta  som  under  normala 
förhållanden,  skulle  de  degradera  sig  till  en  blott  råd- 
gifvande  provinsförsamltng,  sade  man.  De  längst  gå- 
ende inom  det  konstitutionella  partiet  ville,  att  inga 
utskott  utom  sådana,  som  hade  att  behandla  frågor 
rörande  den  lagliga  ordningens  återställande,  skulle  till- 
sättas. Inom  adeln  utsagos  sålunda  medlemmar  till 
utskotten  först  så  sent  som  landtdagsordningen  sådant 
tillät,  eller  på  åttonde  dagen  efter  landtdagens  högtid- 
liga öppnande.  Från  nämda  stånd  samt  från  borgare- 
ståndet remitterades  ej  häller  några  petitioner  eller  mo- 
tioner till  utskotten,  utan  bordlades  tillsvidare.  De  nå- 
diga propositionerna  böra  enligt  bestämmelserna  i  landt- 
dagsordningen remitteras  till  utskott  senast  vid  plenum 
efter  det,  då  propositionen  bordlagts.  Af  denna  an- 
ledning kunde  remissvägran  eller  bordläggning  på  obe- 
stämd tid  ej  ifrågakomma,  utan  remitterades  proposi- 
tionerna till  vederbörande  utskott,  sedan  dock  uttalan- 
den af  en  del  konstitutionella  landtdagsmän  gjorts  därom. 


Landtdagen  1904—1905.  131 


att  remissen  ej  borde  fattas  såsom  en  order  för  ut- 
skotten att  behandla  propositionerna.  Dessa  uttalan- 
den motsades  naturligtvis  af  regeringspartiets  män. 


Den  stora  petitionen. 

Beträffande  åtgärderna  för  den  lagliga  ordningens 
återställande  intogo  de  båda  partierna  äfven  olika  stånd- 
punkt. Regeringspartiet  önskade  sönderdela  frågan 
och  göra  de  olika  grupperna  och  de  olika  förfogandena 
till  föremål  för  särskilda  petitioner.  Man  hoppades  på 
detta  håll  vinna  åtminstone  något,  genom  att  ej  fordra 
allt.  Från  konstitutionelt  håll  åter  häfdade  man  den 
uppfattningen,  att  det  var  systemet,  hela  det  autokra- 
tiska systemet,  som  borde  angripas,  och  att  det  var 
vår  goda  rätt  att  fordra,  att  olaglighetssystemet  i  sin 
helhet  skulle  upphåfvas  och  den  lagliga  ordningen  upp- 
rättas till  hela  sitt  omfång.  Vidare  ansåg  man,  att 
Finlands  ständer  ej  hade  rätt  gent  emot  folket  att  in- 
låta sig  på  diplomatiska  beräkningar,  hvilka  ju  under 
de  gångna  åren  burit  så  dåliga  frukter,  utan  ärligt  och 
öppet  borde  säga:  i  de  och  de  styckena  har  grund- 
lag blifvit  kränkt  och  bör  återupprättas  och  de  olag- 
liga förfogandena  upphåfvas.  På  någon  konjunkturpoli- 
tik ville  man  ej  inlåta  sig.  Dessa  tvänne  grundåskåd- 
ningar fingo  äfven  uttryck  i  de  petitioner,  som  i  de 
skilda  stånden  inlämnades. 

De  konstitutionella  inlämnade  i  alla  stånd  en  ge- 
mensam petition,  däri  anhölls  om  en  fullständig  system- 
förändring. Från  regeringshåll  inlämnades  åter  flere 
petitioner,  berörande  olika  delar  af  det  olagliga  rätts- 
tillståndet. Dessa  alla  petitioner  remitterades  till  sär- 
skilda besvärsutskottet.  Dettas  sammansättning,  12 
konstitutionella  och  4  regeringsmän,  borgade  dock  för, 
att  de  konstitutionellas  uppfattning  skulle  segra.  Alla 
de  skilda  petitionerna  behandlades  af  utskottet  gemen- 
samt, och  så   uppstod  betänkandet  till  «den  stora  pe- 


132  Landtdagen  1904—1905. 


titionen».  Till  det  af  utskottet  afgifna  betänkandet  hade 
dock  af  regeringspartiets  män  fogats  en  reservation. 
Den  sakliga  skillnaden  mellan  betänkandet  och  reserva- 
tionen var  följande:  Betänkandet  resulterade  i  en  en- 
kel kläm  med  anhållan  «det  täcktes  Hans  Kejserliga 
Majestät  i  nåder  vidtaga  de  åtgärder,  som  för  det 
grundlagsenliga  styrelsesättets  återupprättande  oeh  den 
lagliga  ordningens  återställande  i  Finland  erfordrades». 
Reservationens  yrkanden  gingo  ut  på  en  anhållan  om 
att  H.  K.  Majestät  täcktes  i  nåder  «låta  utarbeta  samt 
förelägga  ständerna  nådig  proposition  med  förslag  till 
ny  regeringsform  för  Finland,  bygd  på  härintills  gäl- 
lande bepröfvade  grunder»  samt  dessutom  anhållan 
om  att  förslaget  tiU  den  nya  regeringsformen-  måtte 
utarbetas  så  snart,  att  den  kunde  föreläggas  den  då 
samlade  landtdagen.  Dessutom  gjordes  anhållan  om 
diktaturförordningens  och  med  stöd  däraf  företagna 
åtgärders  upphäfvande  samt  om  upphäfvandet  af  tvångs- 
åtgärderna för  värneplikts  för  fattningens  genomförande. 
Utöfver  denna  sakliga  skillnad  utmärkte  sig  motiveringen 
i  reservationen  genom  ett  mjukare  och  smidigare  språk. 

Vid  plena  den  28  och  29  december  behandlades 
utskottsbetänkandet  jämte  reservationen  i  de  olika  stån- 
den. Betänkandet  gaf  anledning  till  många  och  långa 
uttalanden  i  de  flesta  stånd  och  resulterade  däri,  att 
Ridderskapet  och  Adeln  godkände  betänkandet.  Prä- 
steståndet i  någon  mån  reservationen,  Borgare-  samt 
Bondestånden  återremitterade  betänkandet  för  tillgodo- 
görande i  vissa  delar  af  reservationens  motivering  och 
betonande  i  klämmen  af  nödvändigheten  däraf  att  den 
olagliga  värnepliktsförordningen  upphäfdes. 

Med  anledning  af  de  olika  besluten  blef  en  sam- 
manjämkning nödvändig,  och  på  årets  sista  dag  före- 
drogs detta  sammanjämkningsförslag  i  den  form,  hvar- 
under  «den  stora  petitionen»  är  känd  för  allmänheten, 
samt  godkändes  af  alla  stånd,  jämväl  prästeståndet. 
Enighet  hade  således  ernåtts  och  fyra  stånds  beslut 
förefanns  för    «den  stora  petitionen».     I  prästeståndet 


Landtdagen  1904—1905.  133 


hade  regeringspartiet  dock  svårt  att  finna  sig  i,  att 
förslaget  om  anhållan  om  ny  regeringsform  blifvit  för- 
kastadt,  samt  gjorde  uttalanden  till  protokollet,  hvilka 
smakade  af  reservationer  och  måste  betecknas  såsom 
ett  illojalt  tillvägagångssätt  mot  ständerna.  Men  man 
ville  väl  för  möjliga  framtida  eventualiteter  hålla  en 
bakport  öppen. 


Bevillningsfrågan  och  frågan  om  arbetssättet. 

Vid  plena  den  30  och  31  december  behandlades 
äfven  bevillningsfrågorna.  Beträffande  dessa  uppstod 
en  hårdnackad  strid  inom  det  konstitutionella  lägret. 

Å  ena  sidan  ställde  man  sig  på  den  strängt  prin- 
cipiella ståndpunkten,  att  då  lagliga  förutsättningar  för 
ett  normalt  ständerarbete  ej  förefanns,  borde  ständerna 
ej  skrida  till  något  ständerarbete  utom  beträffande  de 
irågor,  hvilka  hänförde  sig  till  den  lagliga  ordningens 
återställande.  De  till  den  andra  ytterligheten  gående 
åter  ansågo  i  likhet  med  regeringspartiet,  att  utskotten 
borde  arbeta  normalt,  men  ansågo  i  motsats  till  rege- 
ringspartiet, att  det  sedan  finge  bero  af  stånden,  om 
de  ville  taga  till  behandling  de  af  utskotten  insända 
betänkandena.  De  som  företrädde  denna  åsikt  stödde 
sin  uppfattning  på,  att  landtdagsordningen  ej  förutsatte 
eller  kände  till  något  annat  tillvägagångssätt.  Häremot 
invändes,  att  lagstiftaren  ej  hade  kunnat  förutsätta  och 
stifta  lag  för  den  situation,  hvari  landet  nu  befann  sig, 
en  situation,  däri  folket  höll  på  lagligheten,  men  rege- 
ringen genom  maktmedel  infört  ett  olaglighetstillstånd. 
Därför  kunde  landtdagens  bokstaf  ej  häller  nu  tilläm- 
pas, utan  voro  ständerna  berättigade  handla  så,  som 
sakläget  kräfde.  Denna  fråga,  arbeta  eller  icke  arbeta, 
uppdök  sedermera  flere  gånger  under  landtdagens  sam- 
manvaro  och  gaf  anledning  till  pinsamma  situationer. 
Slutligen  enades    dock  det   konstitutionella  partiet  om 


134  Landtdagen  1904—1905. 


ett  sådant  tillvägagångssätt,  att  utskotten  skulle  för- 
beredningsvis  behandla  frågorna,  men  ej  insända  be- 
tänkandena  till  stånden.  Detta  beslut  kom  dock  i  prak- 
tiken att  något  modifieras,  sålunda  att  värkliga  betån- 
kanden  utarbetades  i  en  del  utskott  och  jämväl  insän- 
des till  stånden,  där  de  sedermera  «dräptes»  d.  v.  s. 
ej  togos  till  behandling,  andra  utskott  åter  antecknade 
å  betänkandena  «af  utskottet  ej  slutligt  granskadt  be- 
tänkande», andra  ytterligare  gjorde  endast  en  anmälan 
till  ståndet  om  hvad  utskottet  uträttat.  Många  frågor 
behandlades  sålunda  allsidigt  och  uttömmande  af  ut- 
skotten, och  resultaten  af  utskottens  utredningar  sam- 
manfattades i  digra  betänkanden,  som  nu  förvaras  å 
ständerhusbiblioteket,  för  att  i  framtiden  kunna  komma 
till  nytta.  Dessa  sammanjämkningsåtgärder  godkändes 
dock  ej  af  alla  representanter  och  konflikten  resulterade 
däri,  att  en  del  representanter  i  adeln  och  fem  från 
borgareståndet  afhöllo  sig  från  allt  vidare  landtdags- 
arbete,  då  sådant  svar  pä  den  stora  petitionen  ej  an- 
lände, att  de  «lagliga  förutsättningar  för  ett  normalt 
ständerarbete»  kunde  anses  föreligga. 

Efter  denna  afvikning  återvända  vi  till  bevillnings- 
frågans  behandling.  Regeringspartiet  var  beredt  att 
utan  vidare  omgångar  godkänna  den  äskade  bevilbiin- 
gen  för  ett  år.  A  motsatta  sidan  fordrade  man  att 
frågan  ej  skulle  upptagas  till  behandling.  De  som 
gingo  medelvägen  höllo  för,  att  ett  sådant  tillväga- 
gångssätt kunde  medföra  förvecklingar  af  allehanda 
slag.  Bland  dessa  förvecklingar  må  endast  anföras  en. 
Om  bevillningen  ej  medgåfves,  uppstod  en  konflikt 
mellan  regeringen  och  folket,  då  regeringen  oberoende 
af  ständerna  kunde  utfärda  provisoriska  skattelagar. 
Det  blefve  då  naturligtvis  folkets  plikt  att  vägra  ut- 
göra skatt.  Men  beträffande  stämpelskatten  kunde  detta 
motstånd  knappast  genomföras.  Rättssökande  finnas 
alltid.  Huru  böra  dessa  begå?  Skola  handlingarna 
beläggas  med  stämpelmärken  eller  ej?  Viktiga  ekono- 
miska frågor   kunna  vara    beroende    däraf.     Skola  do- 


Landtdagen  1904-1905.  136 

mare  och  styrelseverk  fordra  handlingarnas  beläggande 
med  ståmpeimärken  eller  ej?  Konflikter  skulle  tillska> 
pas,  och  en  skattevägran  kunde  ej  upprätthållas.  Dess- 
utom anfördes»  att  den  stora  petitionen  ej  då  ännu  ens 
afgått,  och  den  hade  dock  aflåtits  under  förutsättning 
att  ständerna  kunde  förvänta  ett  gynnsamt  svar  på 
densamma.  Därför  borde  en  konflikt  ej  på  förhand 
skapas,  då  det  tvärtom  gällde  att  jämna  vägen  för  en 
lycklig  utgång  af  landets  stora  lifsfråga.  Då  frågan 
togs  till  afgörande,  utföll  resultatet  så,  att  ridderskapet 
och  adeln  samt  borgareståndet  godkände  bevillningama 
för  sex  månader,  då  präste-  och  bondeståndet  däremot 
beviljade  dessa  skatter  för  ett  år.  Sedan  statsutskottet 
inbjudit  präste-  och  bondestånden  att  förena  sig  om 
de  öfriga  ståndens  beslut  och  dessa  antagit  inbjudnin- 
gen, godkändes  således  de  provisionella  beviliningarna 
för  endast  6  månader. 

Denna  fråga  kom  åter  upp  vid  slutet  af  landtda- 
gen, då  regeringen  äskade  bevillning  för  hela  finans- 
perioden 1905 — 1907.  Ärendet  afgjordes  sålunda,  att 
adeln  och  borgareståndet  godkände  beviliningarna  en- 
dast till  årets  slut,  då  däremot  präste-  och  bondestån- 
den godkände  beviliningarna  for  hela  finansperioden. 
Frågan  afgjordes  slutligen  i  förstärkt  bevillningsutskott 
under  de  sista  minuterna  af  landtdagens  sammanvaro 
sålunda,  att  de  äskade  beviliningarna  godkändes  en- 
dast till  årets  slut. 


Nyårsaftonen  1904. 

Stånden  åtskildes  den  3 1  på  aftonen,  för  att  efter 
den  samma  dag  beslutna  ferien  åter  samlas  den  24 
januari. 

Plenum  afslöts  kl.  10  på  aftonen  i  borgarestån- 
det med  en  enkel  högtidlighet,  som  präglad  af  stun- 
dens och  ställets  allvar  verkade  gripande  i  all  sin  en- 
kelhet.    Protokollet   säger   härom:     «Hr   Hallberg  be- 


136  Landtdagen  1904— 190o. 


gärde  härpå  ordet  och  yttrade:  Mina  herrar!  Ett 
tungt  och  sorgfylldt  år  har  snart  gått  till  ända.  Om 
några  timmar  ingår  ett  nytt.  God  gammal  sed  ma- 
nar att,  då  detta  inträder,  tillönska  hvarandra  ett  godt 
nytt  år;  men  då  detta  ögonblick  inträder,  äro  vi  sking- 
rade. Vi  kunna  därför  ej  fullgöra  denna  kära  plikt 
mot  hvarandra,  men  vi  kunna  likväl  nu,  under  ett  Uf- 
ligt  kändt  hopp  att  Gud  skyddar  fäderneslandet,  af 
fullaste  hjärta  utbringa  ett  niofaldigt  lefve  för  vårt  äl- 
skade fosterland. 

Ståndets  medlemmar  uppstämde  ett  kraftigt  nio- 
faldigt hurra  samt  åtskildes». 

Detta  lefve  för  fosterlandet,  huru  innerligt  var  det 
ej,  och  allas  tankar  leddes  tillbaka  på  det  några  tim- 
mar förut  fattade  beslutet  angående  den  stora  petitio- 
nen. I  denna  petition  var  nedlagd  det  finska  folkets 
sorg  och  betr>''ck,  samt  dess  framtidshopp  att  få  lefva 
lugnt  i  skyddet  af  sina  egna  lagar  och  institutioner. 
Denna  petition,  huru  önskade  representanterna  ej  den 
lycka  på  vägen  samt  att  den  måtte  ha  kraft  att  bryta 
lögnens  och  förtalets  makt.  Landtdagsmännen  hade 
inlagt  det  bästa  de  ägde,  sin  egen  själ  i  denna  peti- 
tion, som  nu  gick  okända  öden  till  mötes.  Därför 
följde  äfven  deras  tankar  dess  vägar,  därför  Ijödo 
lefveropen  för  fosterlandet  så  varma,  voro  så  ur  hjär- 
tat framsprungna. 


Den  stora  petitionens  vidare  öden. 

Under  ferien  erfor  man,  att  den  stora  petitionen 
genast  från  början  varit  utsatt  för  oblida  öden.  Tal- 
männens i  präste-  och  bondestånden  underskrifter  hade 
ej  kunnat  fås  i  tid ;  så  visste  tidningarna  berätta.  Slut- 
ligen erfor  man  dock,  att  den  kunnat  expedieras  i  bör- 
jan af  (den  9:de?)  januari  och  omedelbart  af  general- 
guvernören insändts  till  Petersburg  samt  jämväl  däri- 
från åtterremitterats  till  senaten  den  13  januari  för  er- 


Landtdagen  1904  - 1905.  137 


hållande  af  dess  utlåtande.  Man  väntade,  att  detta 
skulle  afgifvas  inom  några  dagar.  Man  kunde  nämli- 
gen ej  förutsätta  något  annat,  ån  att  senaten  skulle 
tillstyrka  den  stora  petitionen.  Man  såg  emellertid,  att 
senaten  tillsatt  ett  skildt  utskott,  men  intet  vidare  hör- 
des af.  Ständerna  samlades  åter,  och  situationen  var 
lika  oklar  och  molnhöljd  som  förut.  Slutligen  efter 
sju  veckor  afgafs  senatens  utlåtande. 

Senatens  utlåtande  var  i  hufvudsak  ett  föror- 
dande af  den  stora  petitionen,  utom  beträffande  värne- 
pliktsförordningen  af  1901,  som  senaten  föreslog  att 
skulle  bibehållas  så  tillvida,  att  uppbåden  för  gardes- 
bataljonens komplettering  skulle  verkställas  enligt  denna 
olagliga  förordning.  Det  var  emellertid  just  denna  för- 
ordning, som  framkallat  motståndet,  och  för  att  kväsa 
detta  hade  den  ena  olagliga  lagstiftningsåtgärden  efter 
den  andra  vidtagits,  och  på  grund  af  dem  våldshand- 
lingar införts  och  tillämpats.  Det  var  denna  författ- 
ning, själfva  kärnpunkten  i  olaglighetssystemet,  som 
senaten  föreslog  att  tillsvidare  skulle  bibehållas.  Vis- 
serligen blott  taisvidare,  intill  dess  ny  militärlag  kunde 
såsom  proposition  öfverlämnas  till  ständerna  någon  gång 
i  en  framtid.  —  Innehållet  i  detta  utlåtande  blef  ej  ge- 
nast kändt,  utan  hemlighölls.  Men  vid  ett  försök  af 
regeringspartiet  att  förmå  ständerna  att  frångå  den 
stora  petitionen  till  den  del,  den  berörde  värneplikts- 
förordningen  af  1 90 1,  blef  utlåtandet  kändt. 

En  af  bondeståndets  representanter,  tillhörande 
regeringspartiet,  försökte  vid  ett  privat  sammanträde 
göra  troligt,  att  det  ej  vore  tänkbart,  att  värneplikts- 
ukasen  kunde  blifva  upphäfd,  utan  borde  det  konstitu- 
tionella partiet  utse  en  deputation,  som  reste  till  Pe- 
tersburg och  där  för  generalguvernören  förklarade,  att 
äfven  det  konstitutionella  partiet  vore  villigt  omfatta 
senatens  framställning  i  frågan.  Detta  försök  miss- 
lyckades dock  naturligtvis.  Inom  konstitutionella  kret- 
sar är  man  öfvcrtygad  om,  att  detta  försök  gjordes 
under  fullt  medvetande  af,  hvilken  ställning  till  frågan 


138  Landtdagen  1904—1905. 


generalguvernören  intog,  och  att  man  ville  försöka  rädda 
senaten  från  den  obehagliga  ställning,  hvari  den  genom 
detta  sitt  udåtande  råkat.  Detta  försök  att,  med  åsido- 
sättande af  landets  och  folkets  intressen,  försöka  förmå 
representationen  till  en  illojal  handling,  är  förvisso  ett 
af  de  mörkaste  bladen  i  detta  partis  historia. 

Slutligen  föredrogos  delar  af  den  stora  petitionen 
den  29  mars.  Resultatet  blef  af  denna  föredragning,  att 
värnepliktsförordningen  af  den  12  juli  1901  suspende- 
rades tillsvidare  och,  som  man  har  anledning  hoppas, 
för  alltid,  jämte  det  förordningen  af  den  14  augusti 
1902  angående  ordningen  för  tjänstemäns  vid  justitie- 
staten  skiljande  från  tjänsten  upphäfdes.  Under  tiden 
för  ständernas  sammanvaro  var  detta  det  enda  svar 
som  anlände  på  den  stora  petitionen  Det  var  visser- 
ligen en  ljusning,  men  äfven  blott  en  ljusning,  och  huru 
långt  var  det  ej  ännu  till  slutmålet.  Ännu  hängde 
diktatur  förordning  en  öfver  medborgarenas  hufvoiden, 
ännu  aflönade  folket  det  såväl  uniformerade  som  civila 
spioneriväsendet,  ännu  kunde  hvilken  underordnad  tjän- 
steman som  hälst  utöfva  allsköns  olagligheter  och  vålds- 
handlingar, utan  att  mot  sin  förmans  samtycke  kunna 
nås  af  lagens  straffande  arm  o.  s.  v. 


Utskottsbetänkanden. 

Särskilda  besvärsutskottets  betänkande 
angående  upphäfva7ide  af  den  af  delta  ryska  gendarm- 
kårens tjänsteverksamhet  i  Finland  åsyftade,  äf- 
ven det,  åtgärder  för  den  lagliga  ordningens  återstäl- 
lande. I  betänkandet  framhålles,  att  dessa  inför  finsk 
lag  oansvariga  personer  beklädts  med  en  makt,  som 
lagligen  endast  tillkommer  finsk  myndighet,  samt  påvi- 
sar rättsvådorna  häraf.  Vidare  framhålles,  huru  på- 
budet att  alla  ämbetsvärk,  allmänna  styrelser  samt 
tjänstemän  skola  oförtöfvadt  lämna  personer  tillhörande 
gendarmeriet  handräckning,  då  sådant  af  dem  fordras, 


Landtdagen  1904-1905.  139 


samt  meddela  dem  alla  nödiga  upplysningar  och  upp- 
gifter, ställt  gendarmeriet  i  en  ställning,  som  ingen  af 
landets  egna  polismyndigheter  innehar  eller  någonsin 
Innehaft.  Då  man  vidare  erinrar  sig,  att  gendarmeriet 
till  sin  särskilda  uppgift  har  det  hemliga  angifveriet 
samt  att  inom  alla  samhällslager  söka  besolda  hemliga 
agenter  för  utöfvande  af  samma  handtering  och  så- 
lunda intränger  inom  privatlifvets  område  och  därige- 
nom alstrar  depravation  och  moralisk  försumpning  inom 
samhället,  så  är  utskottets  uttalande,  att  gendarmerna 
varit  redskap  i  den  regim  af  förtryck,  den  förre  ge- 
neralguvernören, med  åsidosättandet  af  landets  lagar, 
sökte  genomföra,  mer  än  berättigadt.  Utskottet  yr- 
kade äfven  på  gendarmeriets  i  Finland  upphäfvande. 

Betänkandet  blef  af  alla  stånd  utan  meningsskilj- 
aktighet godkändt,  men  gaf  dock  anledning  till  flere 
uttalanden.  Man  hade  behof  af  att  lätta  sitt  hjärta. 
Bland  annat  framhölls  «att  alla  de  mer  eller  mindre 
upprörande  gendarmtrassel,  som  hafva  förekommit,  ledt 
sitt  ursprung,  såsom  också  gendarminstruktionen  allde- 
les tydligt  utsäger,  ifrån  generalguvernören,  prokura- 
tom  i  kejserliga  senaten  eller  guvernörerna,  således 
från  de  höga  funktionärer,  åt  hvilka  öfverhufvudtaget 
under  denna  tid  det  varit  ombetrodt  att  upprätthålla 
olagligheten  i  detta  land)>. 


Då  myndigheterna,  oaktadt  den  stora  petitionen 
redan  insändts,  skred  till  olagliga  åtgärder,  för  att  ge- 
nomdrifva  tillämpningen  af  värnepliktsförordningen  af 
är  1901,  inlämnades  i  samtliga  stånd  petitioner,  som 
jrrkade  att  «guvernörernas  och  andra  administra- 
tiva myndigheters,  för  värnepliktsförfattnin- 
gens  bringande  i  verkställighet,  använda  tvångs- 
åtgärder måtte  omedelbart  inställas». 

Särskilda  besvärsutskottets  med  anledning  häraf 
afgifna  betänkande  utsäger  bland  annat,  att  motstån- 
det  mot    1901    års    militärförordning    «hade  sin  grun- 


140  Landtdagen  1904— 190o. 

och  Sitt  berättigande  uti  folkets  medvetande  därom, 
att  sagda  författning  tillkommit  i  strid  med  den  för 
Finland  gällande  lagstiftningsordningen  och  att  den  där- 
för icke  kunde  hafva  helgden  af  en  landets  medbor- 
gare förpligtigande  lag».  Vidare  att  kommunemas  mot- 
stånd mot  lagen  grundar  sig  »på  en  djupt  rotad  öfver- 
tygelse  därom,  att  det  är  medborgarenes  icke  blott 
rätt  utan  plikt  att  vägra  underordna  sig  påbud,  som 
ej  hafva  rättslig  giltighet  i  landet». 

Ytterligare  säges  i  betänkandet,  att  tvångsåtgär- 
derna tillkommit  såsom  en  frukt  af  våra  inhemska  myn- 
digheters eget  tjänstenit,  hvarjämte  framhålles  att  de 
«godtyckliga  tvångsåtgärderna  måste  hos  befolkningen 
åter  väcka  tvifvel  beträffande  regeringens  afsikter  att 
åter  göra  laglighetens  grundsatser  gällande  i  landets 
administration». 

Betänkandet  gaf  anledning  till  flere  uttalanden  i 
stånden.  Själfva  tvångsåtgärderna  underkastades  en 
allsidig  belysning.  Man  framhöll,  huru  den  kommunala 
själfs  tyr  elsens  princip  fullkomligt  förtrampats  genom 
ifrågavarande  åtgärder,  huru  guvernörerna  med  själf- 
tagen  rätt  vägrat  fastställa  kommunens  lagligen  valda 
förtroendemän  i  deras  befattningar,  om  guvernöreme 
misstänkt,  att  desse  intagit  en  själfständig  och  laglig 
ståndpunkt  i  värnepliktsfrågan.  Kommunerna  ålades 
vid  höga  viten  att  utse  andra  funktionärer,  och  proto- 
kollböckerna ha  genom  polismyndigheterna  fråntagits 
de  lagligen  valda  funktionärerna,  hvilket  stundom  fram- 
kallat öppet  motstånd  mot  polismyndigheterna.  Då 
kommunerna,  oaktadt  de  orimligt  höga  vitena,  som 
ålagts  dem,  i  de  flesta  fall  ej  kunnat  förmås  att  utse 
ombud  till  de  olagliga  uppbåden,  ha  poliser  och  hem- 
liga polisagenter  verkställt  valen  i  kommunernas  namn 
och  mot  deras  protester.  Dylika  val  ha  af  våra  in- 
hemska myndigheter  förklarats  för  giltiga.  Officielt 
hette  det,  att  kommunerna  fogade  sig  och  erkände 
den  olagliga  värnepligtsförordningen. 


Landtdugen  1904  - 1905.  14 1 


Hela  systemet  af  administrativt  godtycke  och 
den  kommunala  själfstyrelsens  förtrampande  blef  ge- 
nom betänkandet  och  däraf  föranledda  yttranden  blöt- 
tadt.  Det  påvisades  äfven,  att  vår  inhemska  styrelse 
ej  allenast  tolererat,  men  äfven  omhuldat  olagligheten 
och  med  alla  densamma  till  buds  stående  medel  för- 
sökt bryta  folkets  motstånd  mot  olagligheten  och  för- 
ryskningssträfvandena.  Kommunernas  anhållan  om  nöd- 
hjälpsåtgärder vid  inträffad  missväxt,  om  understöd  för 
hälsovård  och  fattigvård  har  af  senaten  gjorts  bero- 
ende af  kommunernas  förhållande  till  uppbåden. 

Betänkandet,  hvars  slutkläm  lydde:  «det  täcktes 
Hans  Kejserliga  Majestät  i  nåder  befalla,  att  använ- 
dandet af  tvångsmedlen  för  bringande  i  verkställighet 
af  värnepliktsförfattningen  af  den  12  juli  1 901  måtte 
omedelbart  inställas»,  godkändes  i  alla  stånd. 

Betänkandet  och  uttalandena  innehöUo  i  detalj 
åtskilligt  nytt,  men  hufvudsaken  var  redan  tydligt  ut- 
sagd i  stora  petitionen.  Men  genom  betänkandet  och 
behandlingen  i  stånden  inlades  en  skarp  protest  mot 
de  påbörjade  uppbåden,  och  kommunerna,  vederbö- 
rande myndigheter  och  den  uppbådade  ungdomen 
stärktes  i  fasthållandet  vid  hvad  lag  bjöd.  Stämnin- 
gen i  landet  var  sådan,  att  om  man  sökt  genomdrifva 
uppbåden  äfven  under  år  1905,  hade  uppbådsstrejken 
nog  blifvit  mer  allmän  än  någonsin  tidigare. 

Man  är  äfven  temmeligen  på  det  klara  med,  att 
detta  betänkande  och  däraf  föranledda  öppna  uttalan- 
den i  stånden  och  den  verkan  de  åstadkommo  bland 
befolkningen,  publicerade  som  de  blefvo  i  tidnings- 
pressen, var  en  af  de  förnämsta  orsakerna  till,  att  vär- 
nepliktsförfattningarna  sedermera  suspenderades.  Man 
vågade  efter  detta  ej  vidare  riskera  försöket  med  ett 
nytt  uppbåd,  hvarvid  alla  förutsättningar  för  ett  totalt 
misslyckande  förefunnos. 


142  Landtdagen  1904-1905. 


Betänkandet  om  ämbetsmissbruken  i  Viborgs  län. 

I  samtliga  stånd  hade  af  representanter  från  Vi- 
borgs län  inlämnats  ett  petitionsmemorial  rörande  äm- 
betsmissbruken i  Viborgs  län.  Detta  memorial  remit- 
terades till  särskilda  besvärsutskottet,  hvars  betänkande 
kastar  ett  bjärt  ljus  öfver  tillståndet  i  landet  och  sär- 
skildt  i  dess  östligaste  län. 

Den  tafia  som  i  betänkandet  upprullas,  är  dyster. 
Oerhördt  i  vårt  lands  nyare  historia  är  det  sätt,  på 
hvilket  länets  dåvarande  högste  styresman  ingrep  i 
rättsskipningen,  i  det  han  af  egen  maktfullkomlighet 
och  med  våld  icke  allenast  från  ransakningshäktet  be- 
friat en  person,  som  åtalats  för  brott  mot  egande- 
rätten,  utan  jämväl  under  sittande  rätt  med  våld  för- 
hindrat verkställandet  af  domstolens  mot  samma  per- 
son utfärdade  häktningsorder.  Häraf  alstrades  en  känsla 
af  osäkerhet  och  skyddslöshet. 

Besättandet  af  en  mängd  administrativa  tjänster 
i  länet  med  personer,  hvilka  icke  egde  de  för  tjänstens 
skötande  nödiga  förutsättningarna,  har  ökat  oron  och 
förvirringen.  Det  viktiga  landssekreterareäm betet  om- 
händerhafves  af  utländsk  man,  som  saknar  insikt  i  vårt 
lands  rättsväsende  och  är  främmande  för  befolkningens 
i  länet  förhållanden.  De  länsmän,  som  åtnjöto  folkets 
förtroende,  äro  till  största  delen  aflägsnade  från  sina 
poster.  I  deras  ställe  ha  trädt  nykomlingar  dels  af 
främmande  härkomst,  dels  egna  landsmän,  hvilka  an- 
tingen på  grund  af  sina  föregåenden  eller  genom  sin 
låga  bildningsgrad  icke  äro  sina  befattningar  vuxna. 
Fall  omtalas,  då  en  till  sådan  tjänst  utsedd  person 
icke  ens  innehaft  folkskolekunskaper.  Mången  har  äf- 
ven  oförsynt  missbrukat  sin  ställning  såsom  tjänste- 
man; exempel  anfördes,  att  en  länsman  uppmanat 
en  kommunal  förtroendeman  inom  sitt  distrikt  att  för- 
falska fullmakt.  Kassabalanser  förekomma,  utan  att 
vederbörande  härför  ställas  till  ansvar.     Kontrollen  öf- 


Landtdagen  1904-^1905.  143 


ver  utsökningar  utöfvas  lamt,  hvarför  krono-  och  kom- 
muoala  rester,  tjänstemännens  löneförmåner  och  en- 
skildes fordringar  i  stor  mängd  ligga  oindrifna.  Miss- 
bruken och  uraktlåtenheterna  ha  möjliggjorts  bland  an- 
nat därigenom,  att  en  länsman  eller  häradsskrifvare 
jämte  egen  tjänst  förvaltat  kronofogdesyssla,  hvarige- 
nom  han  blifvit  sin  egen  kontrollant.  Länsmän  hafva 
ej  sällan  ådagalagt  den  största  brist  på  måttfullhet, 
uppträdt  onyktert  och  brutalt,  därigenom  nedsättande 
administrationens  värdighet.  Samma  anda  af  brutalitet 
återfinnes  äfven  inom  poliskåren.  Fall  hafva  före- 
kommit, då  man  inom  polishäktet  försökt  genom  miss- 
handel tvinga  fängslade  personer  till  bekännelse. 

Den  kommunala  själfstyrelsen  var  så  godt  som 
tillintetgjord.  Att  upphäfva  val  af  kommunernas  för- 
troendemän har  satts  i  system.  Man  uppbryter  dör- 
rarna till  Viborgs  stads  rådhus  samt  tager,  tvärtemot 
stadsfullmäktiges  beslut,  i  besittning  husets  festsal  och 
sidorum  till  uppbådslokal. 

I  folkskolan  har  administrationen  i  rent  finska 
trakter  försökt  införa  ryska  språket  som  läroämne,  ja 
t.  o.  m.  såsom  undervisningsspråk  och  sålunda  gjort 
försök  att  denationalisera  folkskolan. 

Det  evangelisk-lutherska  prästerskapet  och  kyr- 
kans tjänstepersonal  hafva  ofredats  genom  angifvelser 
och  polisundersökningar.  Luthersk  präst  har  man  för- 
sökt tvinga  till  i  kyrkolagen  förbjuden  förrättning.  Böne- 
möten ha  underkastats  preventiv  kontroll  m.  m. 

Spionerisystemet  med  hemliga  angifvelser  och 
därur  härflytande  trakasserier  ha  af  administrationen 
införts  och  omhuldats,  hvilket  bragt  i  dagen  de  lägsta 
instinkterna  hos  samhällets  drägg  m.  m. 

Betänkandet  utmynnade  i  en  kläm  att  hos  Hans 
Kejserliga  Majestät  anhålla: 

«att  åtgärd  omedelbart  måtte  vidtagas  i  syfte 
att  de  administrativa  missbruken  i  Viborgs  län  aflägs- 
nas  samt  särskildt  att  till  ämbets-  och  tjänstemän  där- 
städes utses  sådana  inhemske  män,  som  besitta  laglig 


144  Landtdagen  1904-- 1905. 

kompetens  och  förmåga  att  fullgöra  sina  ämbetsplikter, 
befolkningen  till  gagn  och  icke  till  men». 

Då  härtill  lägges,  att  vid  diskussionen  i  stånden 
upplystes,  att  förhållandena  inom  öfriga  län  ej  voro  stort 
bättre,  att  samma  godtycke  från  administrationens  sida 
öfverallt  gjort  sig  gällande,  att  systemet  öfverallt  till- 
lämpats,  fast  kanske  ej  med  så  stor  brutalitet,  och 
med  samma  konsekvens,  som  inom  Viborgs  län,  så 
ger  detta  en  sorglig  bild  af  förhållandena  i  vårt  land 
och  visar  hvart  systemet  leder,  visar  det  förfarande 
tydligt,  så  tydligt  att  man  ej  kan  förstå,  att  det  kan 
ligga  i  någon  regerings  intresse  att  upprätthålla  ett 
sådant  system. 

Man  uttalade  den  förhoppning,  att  denna  stän- 
dernas vädjan  skulle  finna  nådigt  beaktande,  ty,  sades 
det,  om  en  regering  gör  sig  så  solidarisk  med  sina 
brottsliga  tjänstemän,  att  den  icke  lyssnar  till  folkets 
röst,  och  befriar  folket  från  dylika,  då  gagnar  en  så- 
dan regering  icke  folket,  den  gagnar  icke  sig  själf, 
den  gagnar  endast  sina  tygellösa  tjänstemän. 

Men,  sade  man,  fast  man  med  sorg  måste  läsa 
den  kulturhistoriska  berättelse  från  det  2o:de  århundra- 
dets Finland,  som  utskottet  i  sitt  betänkande  fram- 
lägger, ha  dessa  ämbetsmissbruk  i  Viborgs  län  dock 
haft  det  goda  med  sig,  att  länets  befolkning  vaknat 
till  full  insikt  och  klart  medvetande  om  olagligheten 
och  godtycket  i  de  relaterade  handlingarna  och  om 
dess  samhällsupplösande  och  fördärf bringande  verk- 
ningar samt  därför  högt  protestera  mot  desamma.  I 
den  mån  däremot  inhemske  män  varit  med  om  led- 
ningen af  den  nya  tidens  styrelseåtgärder  och  ju  mju- 
kare den  hand  varit,  med  hvilken  sakerna  ledts,  desto 
mera  har  depravationen  och  förvildningen  af  rätts- 
begreppen bland  folkets  djupa  leder  framträdt  och 
hastigt  gripit  kring  sig  ^i  vidsträckta  kretsar.  Fin- 
lands «mörkaste  hörn»,  Åbo  och  Björneborgs  län,  är 
exempel  härpå. 


Landtdagen  1904-1905,  145 


Petitionsutskottets  betänkande  rörande  missförhållan- 
dena på  skolväsendets  område. 

Betänkandet  inledes  af  en  allmän  öfversikt,  hvari 
biand  annat  framhåUes: 

att  skolans  förut  fridlysta  område  exploaterats 
för  de  Bobrikoffska  denationaliseringssträfvandena.  Man 
vill  börja  från  början  och  förryska  ungdomen  samt  in- 
planta hos  desamma  ryskt  språk  och  ryskt  åskådnings- 
sätt. De  högre  läroverkens  program  ha  brådstörtadt 
förändrats,  för  att  bereda  ryska  språkundervisningen 
ett  onaturligt  stort  utrymme  på  bekostnad  af  andra 
viktiga  läroämnen;  privatläroverkens  frihet  i  anordnan- 
det af  undervisningen  har  inskränkts;  läroböckerna  i 
historia,  geografi  och  modersmålet  ha  gjorts  till  före- 
mål för  granskning  i  tendensiöst  syfte;  lärarenas  och 
elevemas  förhållanden  inom  och  utom  läroverken  ha 
underkastats  obehöriga  öfvervakande,  som  yttrat  sig  i 
en  mängd  angifvelser,  hvilka  framkallat  pinsamma  un« 
dersökningar  från  skolöfverstyrelsens  sida;  lärare  ha 
utan  ransakning  och  dom  lagstridigt  afsatts  eller  tvun- 
gits att  afgå  blott  på  grund  af  sina  politiska  åsikter; 
föreståndare  och  föreståndarinnor  vid  läroverken,  äfven 
de  privata,  ha  af  samma  orsak  afskedats  eller  nödgats 
inlemna  afskedsansökan;  ryska  infödingar  utan  lagstad- 
gad  kunskap  i  landets  språk  ha  utnämnts  till  tjänster 
vid  skolstaten;  läraretjänster  vid  elementarläroverken 
och  fruntimmersskolorna  besättas  af  senaten  eller  öf- 
verdirektören  i  skolstyrelsen  utan  möjlighet,  i  förra  fal- 
let, till  besvär  för  sökanden;  ledamöterna  i  öfverst>'- 
relsen  utnämnas  af  Monarken  utan  ansökning,  m.  m. 

Dessa  omstörtningar  på  skolans  område  voro  en- 
dast en  länk  i  det  Bobrikoffska  denationaliseringssyste- 
met  och  äro  jämväl  berörda  i  den  stora  petitionen, 
men  systemet  blottas  ytterligare  genom  en  i  enskild- 
heter gående  granskning  jämväl  på  skolans  område. 

10 


146  Landtdagen  1904  - 1905. 


Utskottet  visar  sedan  steg  for  steg,  med  anfö- 
rande af  officiella  dokument,  huru  detta  förstörings- 
arbete fortgått.  Vidare  finner  man,  huru  senaten  och 
skolstyrelsen,  sedan  dess  reorganisation  1902,  gjort  en- 
dast ett  svagt  och  lamt  motstånd  mot  skolans  desor- 
ganisation stundom  till  och  med  med  stor  beredvillighet 
tillmötesgått  aflidne  generalguvernören  i  hans  förrysk- 
ningssträfvanden.  Öfver direktörens  för  skolstyrelsen 
privata  ämbetskorrespondens  utom  protokollet  har  ej 
tillhandahållits  utskottet,  ehuru  sådant  varit  af  stort 
intresse,  då  den  bland  annat  berörde  en  mängd  angif- 
velser,  delvis  äfven  anonyma,  mot  såväl  skollärare  som 
elever,  hvilka  frågor  öfverdirektören  i  de  flesta  fall 
ensam  slutbehandlat.  Vidare  visas,  huru  öfverinspek- 
tor  Tavaststjerna  själf  personligen  uppträdt  som  poli- 
tisk angifvare  gentemot  skollärarinnor  m.  m.,  m.  m. 

Vid  frågans  behandling  i  stånden  tog  sig  indig- 
nationen öfver  inhemske  mäns  medverkan  till  syste- 
mets genomförande  uttryck  i  skarpa  uttalanden.  Be- 
tänkandet är  uttömmande,  så  att  några  väsentligen 
nya  synpunkter  ej  framkommo  vid  debatten,  men  de- 
batten var  dock  en  af  de  lifligaste.  Man  framhöll 
bl.  a.  att  «emellan  friherren,  öfverdirektören,  som  tra- 
kasserar och  tvingar  till  afsked  lärare  och  lärarinnor, 
och  poliskonstapeln,  som  med  hugg  och  slag  miss- 
handlar oskyldiga,  finnes  ingen  skillnad». 


Statsutskottets  betänkande  om  statsverkets  tillstånd. 

Ehuru  detta  betänkande  mest  lämnar  sifferuppgif- 
ter, torde  läsaren  dock  ej  tröttas  att  medels  en  ax- 
plockning af  några  siffror  få  del  af,  huru  folkets  pen- 
ningar användts  under  de  gångna  åren  och  utgifterna 
ökats,  ej  såsom  grundlagen  säger  «till  landets  gagn 
och  bästa»,  utan  i  och  for  folkets  förtryckande  och  till 
förtrampande  af  dess  dyrbaraste  rättigheter. 


Landtdagen  1904-1905.  147 

Den  ständerna  lämnade  finansrelationen  går  till 
år  1903.  Då  uppgifter  här  nedan  lämnas  för  jämväl 
19049  grunda  dessa  sig  på  statsförslaget  för  sagda  år. 

Statsinkomsterna  utgjorde  i  medeltal  per  år 

för  perioden  1895 — 1897    59,744,000  mark 

»  »  1898 — 1900     76,170,000     » 

»  »  1901 — 1903     71,011,000     » 

Bland  statsutgifterna  må  följande  jämförande 
sifferuppgifter  lämnas: 

Utgifterna  för  senaten  utgjorde 

år  1898 1,329,738:06  mark 

samt    »    1904 1,759,810:  —     » 

Stegringen  beror  af  beviljade  löneförhöjningar  och 
de  kostnadsdryga  åtgärder,  som  ryska  språkets  an- 
vändning vid  ärendets  behandling  medförde.  Denna 
sista  utgiftspost  utgör  234,000  mk  årligen.  Lone- 
förhöjningarna  åt  ledamöteme  och  viceordföranden  i 
ekonomiedepartementet  samt  åt  prokuratom  uppgå 
sammanlagdt  till  45,400  mk  o.  s.  v. 

Utgifterna  för  generalguvernören,  hans  ad- 
joint  och  kansli  utgjorde  år  1898  267,048:98  mk 
samt  stego  år  1904  till  558,178:00  mark.  —  Vid  be- 
dömandet, huruvida  denna  utgiftspost  ländt  till  landets 
gagn  och  bästa,  säger  utskottet  bland  annat,  att  dessa 
myndigheters  verksamhet  gick  ut  på  « att  om- 
gestalta den  finska  administrationens  skaplynne  och 
gifva  densamma  en  ny  prägel  —  en  prägel  från  hvil- 
ken  de  nationella  dragen  vore  utplånade.  De  bevis 
på  långt  gående  eftergifvenhet  generalguvernören  fick 
röna  från  finska  myndigheters  sida,  sedan  han  i  stor 
omfattning  utverkat  personalförändringar  i  de  högre 
ämbetena,  syntes  honom  icke  utgöra  tillräckliga  ga- 
rantier för  den  nya  regimens  förverkligande.  Där- 
för omgaf  han  sig  med  en  talrik  stab  af  ryska  tjän- 
stemän. ...» 


148  Landtdagen  1904—1905. 

Statssekretariatet.  Utgifterna  för  denna  insti- 
tution utgjorde  1898  233,100  mk  samt  1904  308,350 
mk.  Om  denna  stegring  säger  utskottet,  att  den  ej 
användts  till  gagn  för  landet. 

Utgifterna  för  guvernörerna  och  landsstaten 
hafva  utgått  år  1898  med  2,229,208:  32  mk  samt  1904 
med  2,874,661:81  mk  jämte  60,500  mk  resekostnader. 
Stegringen  har  förorsakats  af  löne/drkö/ninfar  åt  gu- 
vemörerne  med  4,000 — 7,000  mk,  hvilkas  löner  nu  ut- 
göra förutom  fri  bostad  jämte  värme  och  belysning 
24,000  mk  för  guvemörerne  i  Nylands,  Åbo  samt  Vi- 
borgs  län  äfvensom  22,000  mk  för  guvemörerne  i  öf- 
riga  län.  ökningen  af  utgifterna  för  länestyrelserna 
har  förorsakats  af  löneförhöjningar  för  ordinarie  och 
extraordinarie  tjänstemän,  hvilkas  anställande  i  förökadt 
antal  föranledts  ej  mindre  af  införandet  af  ryska  språ- 
ket vid  länestyrelserna  än  af  tvångsåtgärderna  vid  ge- 
nomförandet af  bestämningarna  i  värnepliktsförordnin- 
gen  af  år  1901  samt  af  behandlingen  af  en  mängd  i 
sammanhang  härmed  stående  politiska  angifvelser,  och 
utgjorde  år  1903  218,457: 36  mk.  Samma  politiska 
orsaker  föranledde  en  förhöjning  af  kostnaderna  för 
häradenas  förvaltning  med  20%  f*"^  är  1903  till  1904. 

Statens  bidrag  till  slädemas  polisinrättningar  ut- 
gjorde år  1899  Fmk  351,682:65  samt  år  1904  Fmk 
1,086,471:  37.  (För  innevarande  år  har  det  uppgifvits, 
att  detta  bidrag  utgår  med  1,792,300  mk,  hvilken  upp- 
gift vi  dock  ej  tillsvidare  varit  i  tillfälle  att  kontrollera). 
Städemas  bidrag  ha  ökats  i  samma  proportion  och 
utgör  ökningen  i  de  flesta  städer  öfver  ioo^q  och 
uppgår  i  en  del  städer  till  öfver  300  7o-  Denna  polis, 
förefaller  det,  är  mera  till  för  att  upprätthålla  olaglig- 
heten i  landet  än  för  att  upprätthålla  ordning. 

Stegringen  för  utgifterna  för  undervisningen  i 
ryska  språket  vid  elementarläroverken  utgör  107,900 
mark. 

Axplockningen  kunde  än  ytterligare  fortsättas, 
men  vi  vilja  ej    längre  trötta  läsaren  med  sifferuppgif- 


Landtdagen  1904—1905,  149 


ter,  då  de  anförda  redan  tiilfylles  visa,  huru  finska 
folket  måst  vidkännas  dryga  utgifter  för  ändamål,  som 
ytterst  gått  ut  på  folkets  förintande  såsom  nation. 

Vid  behandlingen  i  stånden  af  detta  betänkande, 
möttes  det  ej  af  någon  allvarligare  kritik  ens  af  rege- 
ringspartiet. Siffrorna  tala  sitt  omutliga  språk,  och  be- 
tänkandet och  de  slutsatser,  hvartill  utskottet  kommit, 
gåfvo  ej  angreppspunkter,  fast  detta  betänkande  —  på 
sitt  nyktra  sätt  blottade  de  gångna  årens  fördärfbrin- 
gande  regeringssystem  på  ett  fullt  lika  tydligt  och 
öfvertygande  sätt,  som  de  tidigare  betänkandena  och 
ej  heller  dolde,  att  finska  myndigheter  genom  en  långt 
gången  efterlåtenhet  medverkat  till  systemets  genom- 
förande. 

I  borgareståndet  yttrades  bland  annat:  «Uti  betän- 
kandet framhålles  inom  alla  hufvudtitlar  det  oerhörda 
slöseri  med  statsmedel,  som  under  den  nu  förflutna  perio- 
den tyvärr  egt  rum.  Och  om  också  detta  slöseri  icke  i 
regeln  tillkommit  på  finskt  initiativ,  utan  den  inhemska 
regeringen  endast  fallit  undan  för  ett  olidligt  tryck  af 
en  despotisk  vilja,  som  icke  syftat  till  vårt  lands  väl, 
så  hade  dock  en  större  motståndskraft  bort  förefinnas. 
Särskildt  måste  jag  för  min  del  beklaga,  att  den  in- 
hemska rådskammaren  icke  manligt  och  bestämt  af- 
böjt  den  dem  tillerkända  stora  löneförhöjningen,  ehuru 
den  väl  bort  inse,  att  denna  löneförhöjning  endast  var 
en  mask,  för  att  bättre  kunna  motivera  stora  afiönings- 
förmåner  åt  de  verktyg,  den  förre  generalguvernören 
behöfde.  Och  tyvärr  måste  ännu  konstateras,  att  bland 
dessa  verktyg,  utom  besoldade  utlänningar,  äfven  fin- 
nas finske  män.» 

Betänkandet  godkändes. 

Särskilda  besvärsutskottets  betänkande  rörande 
presslagstiftningen  i  Finland. 

De  missförhållanden,  som  häri  beröras,  ha  stått 
allmänheten   så  nära,    att  ett  referat  däraf  likasom  af 


160  Landtdagen  1904-1905. 

den  däraf  föranledda  debatten  i  detta  sammanhang 
kan  utelemnas,  då  man  är  berättigad  antaga,  att  de 
till  sina  hufvuddrag  äro  för  läsaren  väl  kända.  Betän- 
kandet, som  föranledde  anhållan  om  nådig  proposition 
till  tryckfrihetslag,  godkändes  utan  meningsskiljaktig- 
heter  af  samtliga  stånd. 

Öfriga  betänkanden  blefvo  antingen  icke  behand- 
lade, såsom  ej  hänförande  sig  till  den  lagliga  ordnin- 
gens återställande,  t.  ex.  frågan  om  rusdryckslagstift- 
ningen, hvilken  förföll,  eller  kunna  här  förbigåS,  så- 
som saknande  allmännare  intresse  eller  stående  på 
sidan  af  landtdagens  hufvuduppgift,  arbetet  för  den 
lagliga  ordningens  återställande.  Ett  undantag  härifrån 
utgör  dock 


Rösträttsfrågan. 

Betänkandet  i  denna  fråga  refereras  dock  ej  här; 
det  var  ej  betänkandet  eller  de  däri  ingående  reser- 
vationerna, som  striden  gällde.  En  het  strid  uppstod 
blott  därom,  huruvida  denna  fråga  borde  afgöras  el- 
ler ej.  Från  arbetarehåll  gjordes  storartade  ansträng- 
ningar att  genom  väldiga  demonstrationer  utöfva  på- 
tryckning på  representationen,  i  syfte  att  förmå  denna 
att  redan  vid  detta  ständermöte  afgöra  frågan.  Stan- 
derhuset  omringades  af  en  till  io,ooo-tal  uppgående 
människomassa,  och  åhörareläktarena  voro  besatta 
ända  till  sista  platsen.  Referat  af  andragandena  med- 
delades omedelbart  den  utanför  väntande  människo- 
massan, från  hvilken  allt  efter  litet  hördes  än  lefve- 
än  nedrop,  beroende  af,  i  hvilken  riktning  de  refere- 
rade talen  gått. 

Frågan  kom  till  behandling  inom  stånden  den 
13  och  14  april.  Emellertid  hade  meddelande  gjorts 
om  att  landtdagen  skulle  afslutas  den  I5:de  kl.  Va^^ 
på  dagen.  Tiden  var  således  ytterligt  knapp.  Den 
I3:de  hade  emellertid  betänkandet  ej  ännu  fullständigt 


Landtdagen  1904-1905.  161 

utdelats,  i  det  reservatioaerna  saknades,  hvarför  den 
egentliga  striden  stod  på  natten  mellan  den  I4:de 
och  I5:de. 

Utskottsbetånkandet  tillhandahölls  representan- 
terna fullständigt  först  vid  samma  plenum  den  I4:de 
kl.  7  e.  m.,  då  afgörandet  skulle  ske.  Under  sådana 
omständigheter  var  det  knappast  någon,  som  hunnit 
genomgå  betänkandet  jämte  reservationer,  än  mindre 
sätta  sig  in  i  frågan. 

Frågans  behandling  gestaltade  sig  olika  inom  de 
olika  stånden.  Inom  bonde-  och  prästestånden  var 
man  snart  på  det  klara  och  beslöt  upptaga  frågan  till 
afgörande.  Härvid  visade  det  sig,  att  mången  upp- 
skar betänkandet,  i  den  mån  granskningen  fortgick. 
Men  granskningen  fortgpick  dock,  lättsinnigt  nog,  och 
de  bägge  stånden  stannade  för  ett  godkännande  af 
den  III  reservatienen,  som  var  den  mest  demokratiska 
af  de  trenne  förslagen  i  betänkandet. 

Man  måste  dock  antaga,  att  stånden  skredo  till 
denna  gpranskning  under  medvetandet,  att  åtminstone  i 
adeln  frågan  ej  skulle  komma  till  afgörande  vid  denna 
landtdag.  Det  hade  nämligen  under  plenum  blifvit 
kändt,  att  adeln  stannat  vid  det  beslut,  som  man  re- 
dan tidigare  visste  vara  den  förherskande  åsikten  inom 
detta  stånd,  nämligen,  att  man  på  grund  af  §  71  i 
landtdagsordningen  beslutit  lemna  frågan  hvilande  till 
följande  landtdag.  Fräste-  och  bondestånden  ville  så- 
lunda, måste  man  antaga,  blott  visa  sin  goda  vilja,  då 
de  därmed  intet  riskerade.  Prästeståndets  beslut  var 
dock  alternativt  så  till  vida,  att  det  väl  för  sin  del 
godkände  reservationen  III,  men  tillika  beslöt,  att  om 
fyra  stånds  beslut  härför  ej  kunde  vinnas,  jämväl  detta 
stånd  ville  lemna  frågan  hvilande  till  nästa  landtdag. 

Den  åberopade  §  71  i  landtdagsordningen  lyder: 
« Grundlag  kan  stiftas,  ändras,  förklaras  eller  upphäf- 
vas  endast  på  framställning  af  Kejsaren  och  Stor- 
fursten och  med  alla  stånds  bifall;  och  må  propo- 
sition i  slikt  ämne  antingen  afgöras  vid   den  landtdag. 


162  Landtdagen  1904—1905. 


dä  den  blifvit  framställd,  eller  ock,  ifall  minst  två 
stånd  det  yrka,  lemnas  hvilande  till  näs tpåfölj ande 
landtdag,  då  den  skall  sludigen  pröfvas.» 

Såväl  adelns  som  prästeståndens  beslut  fattades 
tidigare  på  aftonen  än  borgareståndets,  och  frågan  var 
därmed  i  själfva  verket  definitivt  afgjord,  oberoende  af 
vid  hvilket  beslut  borgareståndet  stannade.  Om  detta 
stånd  velat,  hade  det  sålunda  nog  kunnat  begagpia  sig 
af  denna  konjunktur  och  äfven  det  «på  rak  arm»  börja 
skära  upp  sina  betänkanden  och  afgöra  frågan,  utan 
fara  för  att  beslutet  biefve  beståndande,  och  då  hade 
det  ju  varit  mindre  noga,  om  beslutet  varit  omoget 
och  oöfvervägdt. 

Borgareståndets  majoritet  förfor  dock  ej  så.  Frå- 
gan kom  ej  alls  till  detaljgranskning  och  striden  stod 
uteslutande  därom:  borde  frågan  behandlas  eller  ej? 
En  del  af  dem,  som  motsatte  sig  behandling,  anförde 
som  skäl  för  sin  åsikt,  att  då  denna  fråga  ej  afsåg 
den  lagliga  ordningens  återställande,  borde  den  lika 
litet  upptagas  till  behandling  i  ståndet,  som  andra  för 
den  stora  frågan  främmande  spörsmål.  Å  andra  sidan 
gjordes  gällande,  att  denna  fråga  stod  i  ett  intimt 
samband  med  lagiighetens  återställande;  ty  om  denna 
fråga  afgjordes  i  demokratisk  riktning,  stärktes  däri- 
genom representationens  auktoritet,  då  den  kunde  visa, 
att  hela  folket,  ej  endast  delar  däraf  såsom  nu,  stod 
bakom  representationen.  Dessutom  anfördes  det  all- 
mänt berättigade  i  ett  godkännande  af  rösträttens  ut- 
sträckande till  alla  samhällslager  m.  m.  En  tredje  frak- 
tion åter  hade,  godkännande  styrkan  af  de  anförda 
skälen,  varit  beredd  att  afgöra  frågan,  om  betänkan- 
det hade  utdelats  i  så  god  tid,  att  det  varit  möjligt 
att  sätta  sig  in  i  frågan  och  dess  detaljer.  Nu  där- 
emot, då  sådant  ej  varit  möjligt,  ansåg  man  sig  af  sitt 
samvete  hindrad  att  utan  kännedom  häraf  fatta  beslut 
i  en  så  viktig  sak.  Detta  så  mycket  mera,  som  intet 
af  de  i  betänkandet  ingående  förslagen  kunde  tillfreds- 
ställa långt   gående  reformkraf  i  rösträttsfrågan.     Men 


Landiåagen  1904-1905.  163 


tiQ  återremiss  fanns  ej  vidare  tid;  därför  hade  man 
bort  utan  vidare  besluta  sig  för  något  af  betänkan- 
dets förslag. 

Ur  dessa  svårigheter  erbjöd  §  71  i  landtdags- 
ordningen  en  utgång.  Genom  att  fatta  beslut  i  öfver- 
ensstämmelse  med  denna  paragraf  och  lämna  frågan 
hvilande,  berodde  dess  upptagande  ej  vidare  af  rege- 
ringens initiativ,  och  vidare  uppskof  var  ej  heller  möj- 
ligt. Då  kunde  besluten  fattas  med  lugnt  öfvervägande, 
och  man  kunde  få  till  stånd  en  rösträttsreform,  som 
mera  tillfredsställde  krafven  därpå,  än  något  af  de 
föreliggande  förslagen.  I  reservationen  III  t.  ex.,  som 
eljest  är  det  mest  demokratiska,  tillerkännes  ej  kvinna 
rösträtt. 

Härtill  bör  anmärkas,  att  bland  dem,  som  yrkade 
på  omedelbar  behandling,  voro  alla  regeringspartiets 
män,  samt  att  bland  dem,  som  motsatte  sig  behand- 
ling, nog  äfven  funnos  motståndare  till  en  långt  åt 
vänster  gående  rösträttsreform,  om  ock  majoriteten  af 
denna  kategori  voro  varma  rästrättsreform-vänner,  fast 
de  sågo  sig  af  tidigare  anförda  skäl  förhindrade  att 
nu  upptaga  frågan  till  afgörande.  Vid  skedd  om- 
röstning voterade  14  för  behandling  och  51  för 
att  ärendet  skulle  lemnas  hvilande  till  nästkommande 
landtdag. 

Bland  landtdagsmän  tillhörande  det  konstitutio- 
nella partiet  har  efteråt  ganska  allmänt  uttalats  den 
åsikten,  att  det  hade  varit  rättast  att  genast  vid  landt- 
dagens  början  hänföra  rösträttsfrågan  tUl  dem,  hvilka 
stodo  i  samband  med  den  lagliga  ordningens  åter- 
ställande och  äfven  eljes  voro  af  sådan  natur,  att 
deras  afgörande  i  demokratisk  riktning  varit  egnad 
att  stärka  landets  position.  Senare  inträffade  händel- 
ser af  mångahanda  slag  gifva  stöd  åt  den  uppfatt- 
ning, att  fr^an  ej  bort  skjutas  åt  sidan.  Om  denna 
uppfattning  godkänts,  hade  nog  betänkandet  hunnit  i 
tid  utarbetas,  så  att  frågan  kunnat  komma  till  af- 
görande.    Må   det   erkännas,  att  åtminstone  en  del  af 


154  Landtdagen  1904-1905. 


ständermajoriteten  är  villig  tillstå,  att  ett  taktiskt  miss- 
grepp  härutinnan  begåtts  af  partiet. 

Denna  tanke  tycktes  jämväl  vunnit  insteg  under 
den  sista  tiden  for  landtdagens  sammanvaro,  och  om 
det  hade  förunnats  landtdagen  att  åter  sammanträda 
under  hösten  eller  hade  förlangning  på  våren  beviljats, 
är  det  ej  fullkomligt  uteslutet,  att  denna  fråga  fått  en 
annan  utgång. 

Inom  representationen  var  man  nämligen  öfverty- 
gad  om,  att  ettdera  af  dessa  alternativ,  hvarom  man 
anhållit,  skulle  bifallas.  Det  var  äfven  något  förr  ej 
spordt,  att  underrättelse  om  landtdagsarbetets  afslutande 
meddelades  ständerna  endast  halftannat  dygn  förut. 


Öfriga  frågor. 

Alla  återstående  frågor  måste  blifva  obehand- 
lade; eller  om  de  voro  af  sådan  natur,  att  detta  ej 
lät  sig  göra,  gafs  ej  tid  till  öfverläggning,  och  besluten 
blefvo  mer  eller  mindre  omogna,  någon  gång  äfven 
förhastade. 

Bland  dessa  må  främst  nämnas  beviljandet  af  de 
kända  tio  mi/jonerna  för  militära  ändamåL  Man  an- 
höll om  denna  summa  för  tre  år  framåt,  men  ständer- 
nas godkännande  af  propositionen  gällde  dock  endast 
för  innevarande  år.  Präste-  och  bondestånden  hade 
beviljat  detta  anslag  för  hela  den  begärda  treårsperio- 
den, men  då  två  stånd  stodo  mot  två  beträffande  de 
två  senare  åren,  förföll  frågan  härom,  och  ständerbeslut 
förelåg  således  endast  för  ett  år. 

Under  denna  tid  af  forceradt  arbete,  då  plena 
räckte  till  långt  in  på  morgnarna  och  började  åter  ei- 
ter  några  få  timmars  af  brott,  hvarunder  utskotten  dock 
voro  i  full  verksamhet,  behandlades  äfven  andra  frågor 
under  så  att  säga  högtryck;  men  då  dessa  ej,  på  grund 
af  den   knapphändiga    behandling,    som   kunde    egnas 


Landidagen  1904—1905.  166 


dem,  kunna  anses  hafva  gifvit  färg  åt  1904 — 1905  års 
ständermöte,  må  de  här  förbigås. 

Såsom  ett  ständerarbete  bör  äfven  räknas  den 
adress  som  ständerna  riktade  till  H.  M.  Kejsaren,  hvari 
bland  annat  anhålles  om  inkallandet  af  en  ny  landtdag 
före  årets  utgång,  Adressen  slutar  med  följande  utta- 
lande: «Då  folkets  representanter  nu  lemna  sitt  värf,  med- 
föra de  den  öfvertygelsen,  att  de  framställningar  denna 
landtdag  riktat  till  landets  monark,  varit  nödvändiga 
och  icke  skola  förblifva  utan  frukt.  Ständernas  afsikt 
har  varit  att  ställa  de  uppkomna  missförhållandena  i 
klar  dager,  så  att  orsaker  och  värkningar  må  kunna 
säkert  bedömas.  Oförbehållsamt  hafva  ständerna  gjort 
detta  under  förlitan  därpå,  att  Eders  Kejserliga  Maje- 
stät skall  lyssna  till  deras  enhälliga  uttalanden  samt 
i  de  sväfvande  frågorna  vidtaga  sådana  åtgärder,  ur 
hvilka  i  Finland  skall  uppspira  ett  tillstånd  af  ordning, 
lugn  och  lycka.» 


Lfdndtdagens  afslutande. 

Efter  högtidligheterna  i  Nikolaikyrkan  tågade  stän- 
derna till  tronsalen  i  kejserliga  palatset,  där  general- 
guvernören uppläste  Kejsarens  tal,  hvilket  lydde : 

«Representanter  för  finska  folket. 

Sedan  den  för  ständemas  arbete  fastställda  tiden 
numera  utgått,  förklara  vi  landtdagen  afslutad. 

Anbefallande  Eder  i  den  högstes  skydd,  förblifva 
vi  det  finska  folket  med  vår  kejserliga  ynnest  väl- 
bevågna. 

NIKOLAI.» 

Detta  tal  väckte  öfverhufvudtaget  tillfredsställelse. 
Det  väckte  främst  tillfredsställelse  därför,  att  det  ej 
innehöll  något  mera  än  det  innehöll.  Ständernas  ut- 
talanden hade  varit  oförbehållsamma,  men  sådant  hade 


166  Landtdagm  IQOé^-lOOS, 


vid  två  tidigare  landtdagar  ej  upptagits  nådigt.  Något 
uttalande  af  misshag  förekommer  ej  i  detta  tal,  och 
därför  gaf  det  hopp  om  en  ljusare  framtid,  synnerli- 
gen då  det  ej  mera  rådde  okunnighet  om,  hvad  här  i 
landet  värkligen  skett  och  inträffat  och  om  hvad  folket 
fordrade. 

Svarstalen  voro  ej  fullt  så  släta,  som  vid  landt- 
dagens  öppnande;  alla  hänvisade  på,  hvad  som  redan 
emåtts,  och  andades  hopp  för  framtiden.  Talman- 
nens i  borgareståndet  tal  var  öppet  och  manligt  och 
hade  denna  gång  lyckligt  lotsat  sig  genom  censurens 
blindskär. 

Efter  högtidligheterna  i  tronsalen,  samlades  stån- 
den åter  i  sina  plenisalar  och  togo  där  emot  afskeds- 
deputationer  från  medstånden. 

De  tal,  som  därvid  framsades,  hade  alla,  ehuru 
författade  af  tolf  olika  personer,  det  gemensamt  att 
de  alla  påpekade,  det  ständernas  arbete  för  den  lagliga 
ordningens  återställande  varit  fullt  enigt,  hvad  slut- 
målet beträffar,  om  ock  meningsolikheter  rörande  till- 
vägagångssättet förefunnits.  Tillika  uttalades  ett  hopp 
om,  att  H.  Majestät  skulle  ännu  under  året  samman- 
kalla en  ny  landtdag,  som  arbetande  under  lagliga  förut- 
sättningar kunde  bringa  till  afgörande  de  frågor,  som 
vid  detta  ständermöte  antingen  ej  medhunnits  eller  ej 
kunnat  komma  till  slutlig  ompröfning.  Sådan  ungefar 
var  tankegången  i  de  flesta  talen. 

Vid  detta  tillfälle  inträffade  något  som  tidi- 
gare ej  förekommit  vid  de  finska  landtdagama.  Det 
är  gammal  god  sed,  att  i  deputationernas  afskeds- 
hälsningar  undvika  allt,  som  kan  väcka  bitterhet;  man 
söker  upp  anknytningspunkterna,  ej  tvistepunkterna. 
Talmännens  svar  pläga  gå  i  samma  försonliga  anda. 
Man  vill  skiljas  i  frid,  då  tillfälle  till  bemötanden  ej 
vidare  gifves. 

Från  denna  goda  sed  afvek  dock  talmannen  i 
bondeståndet,  som  i  ganska  skarpa  ordalag  oförsynt 
förebrådde    adelns    och    borgareståndets    deputationer. 


Landtdagen  1904—1905.  167 

för  att  dessa  stånd  stannat  vid  andra  beslut  än  bonde- 
ståndet beträffande  rösträttsfrågan.  Uppträdet  gjorde 
ett  pinsamt  intryck  samt  framkallade  en  gensaga  af 
en  ståndsmedlem  mot  talmannens  taktlösa  beteende, 
hvilket  nog  «torde  varit  1  säck,  förrän  det  kom  i  påse». 


Att  redan  nu  afgifva  ett  omdöme  om  1904 — 1905 
års  landtdag,  är  för  tidigt  Vi  stå  händelserna  för 
nära,  för  att  ännu  kunna  öfverskåda  situationen;  detta 
är  historien  förbehållet.  Dock  torde  man  kunna  förena 
sig  om  det  uttalande»  som  ingår  i  ett  af  afskedsdepu- 
tationemas  tal  och  som  lydde: 

«Det  mörker  och  den  hemlighetsfullhet,  hvarmed 
förstörelsearbetet  omgifvit  sig,  ha  genom  de  af  utskot- 
ten afgifna  betänkandena  och  genom  uttalandena  inom 
stånden  skingrats,  och  missförhållandena  och  olaglig- 
heten ha  blottats.  Detta  har  återvärkat  hälsobringande 
och  lifgifvande  på  vårt  folk.  Dess  rättsbegrepp  ha 
klarnat,  vårt  folk  har  återfunnit  sig  själft  och  en  kraf- 
tig väckelserörelse  går  nu  genom  hela  landet.  Om 
ofärd  fortfarande  hotar  vårt  folk,  står  detta  nu  mera 
målmedvetet  än  någonsin,  fasthållande  vid  sin  oföryt- 
terliga  rätt.» 

Den  17  oktober  1905. 

KonstitutiofielL 


Qamk  J^obin  Qray. 

Skotsk  folkvisa  frän  sjuttonhundratalet. 


Jfär  /aren  gått  i  fållan  in  och  kon  i  båset  står. 
Och  hela  vida  världen  till  ro  och  hvila  går. 
Då  duggar  hjärtcsorgen  från  mitt  trötta  öga  ner. 
Men  maken  min  han  sofver  —  horn  intet  hör  och  ser. 


Ufig  Jamie  höll  mig  mycket  kär  och  bad  mig  bli  sin 

brud. 

Han  ägde  blott  e?i  krona  ^),  —  och  ingtn  bröllops- 
skrud; 

Att  få  ett  pund*^)  af  kronan  si7i  till  sfös  for  Ja- 
mie då, 

För  mig  var  krona7i  äfunad  och  pundet  likaså. 


^)  gammalt  engelskt  mynt;     *)  ett  pund  =25  mark. 


Gande  Bobin  Gfray.  159 


Når  år  ock  dag- förrunnit  hän  sen  Jamie  for  på  hafy 
Blef  kofi  ifrån  oss  sUde7i  och  far  bröt  armen  af, 
Och    mor   hon   var   så  sjué,  så  sjuk,  —  min    jfamie 

lång  t if rå'  — 
Då  kom  han  gamle  Robin,  han  kom  att  fria  då. 

Ej  plöja  kunde  fader  min,  ej  spinna  kunde  mor, 
Trots  allt  mitt  släp  för  brödet,  var  lönen  icke  stor; 
Och  Robin  Gray,  som  födde  dem,  han  sad'  med  blic- 

ke7i  full 
Af  tårar:   „Blif  min  maka  för  dina  käras  skull!^ 

Mitt  hjärta  sade  högljudt  nej,    ty  Jamie  höll  jag  af; 
Mefi  nordanvinde^i  blåste,    hans  skepp  vardt  vrak  på 

haf 
Hans   skepp   vardt   vrak  på  fjärran  haf  —  hvi  fick 

ej  Jamie  dö? 
Och    hvarför  fick  jag  lefva,    hans   stackars  kvalda 

mö? 

Far  nödgade   så  svårt,   så   hårdt,    men   mor  sad*  ej 

ett  ord, 
Blott   såg  på    mig,    tills   gärna  jag    legat  djupt  i 

jord; 
De  gåfvo   bort   till  sist   min    hand  —  till  sjös   mitt 

hjärta  var  — 
Ock  så   blef  Gray  den  gamle    min    man,    mi?i   „kära 

far"", 

Hatis  hustru  jag  ej  varit  ens  e7t  vecka,  då  jag  stod 
Vid  nya  hemmets  trappa  i  tungt  och  sorgset  mod; 


160  Gande  Bobin  Oray. 


Då    såg  jag     yamie   —    vålnadeti    —    hvem    kmide 

tänka  sig . .  .? 
Den  sade  då:   ytJag  kommit  att  ändtligt  äkta  dig^. 

Och  svåra  gräto  vi  defi  kvälln,  ock  allt  vi  talte  ut. 
En  enda  kyss  jag  skänkte ,  bad  hofiom  gå  till  slut.  — 
yag  stackare  fick  icke  döy  fast  sorgeti  känns  så  tung, 
Ty  fast  mitt  hjärta  brustit,  jag  är  ännu  så  ung. 


yag  gångar  som  eti  vålnad  kring,  jag  kan  ej  spinna 

nu, 
Jag  får  ej  älska  Jamie,  en  synd  det  vore  ju; 
Som    ärbar  hustru  vill  jag  dock  gå  fram  på  lifvets 

stig 
Och  vara  god  mot  Robifi,  ty  han  är  god  mot  mig. 

Anna  Krook. 


Hans    Kejserliga  Majestäts  Nådiga  Manifest 

angående  åtgärder  för  den  lagliga  ordningens 

återställande  i  landet. 

Gifvet  i  Peterhof,  den  22  Oktober  (4  November)  1905. 

WI  NIKOLAI  den  Andre,  med  Guds  Nåde,  Kej- 
sare och  Själfhärskare  öfver  hela  Ryssland,  Tsar  af 
Polen,  Storfurste  till  Finland  etc,  etc,  etc. 

Då  Wi  tUl  slutlig  pröfning  förehaft  Finlands 
Ständers  underdåniga  petition  af  den  31  December 
1904,  om  åtgärder  for  den  lagliga  ordningens  återstäl- 
lande i  landet,  hafva  Wi  funnit  dem  förtjäna  Wår  upp- 
märksamhet samt  böra  bringas  i  verkställighet.  Där- 
jämte hafva  Wi,  till  utvecklande  af  det  finska  folkets 
i  grundlagarna  stadgade  rättigheter,  i  Nåder  anbefallt 
att  förslag  till  viktiga  grundlagsreformer  skola  utarbe- 
tas, för  att  folkets  representanter  föreläggas. 

Jämte  det  Wi  i  följd  häraf  anbefalla  att  tillämp- 
ningen   af  de  till   Wårt   Manifest    af  den  7i5  Februari 

11 


162  Hans  Kejserliga  Majestäts  Nådiga  Manifest. 


1899  hörande  grundstadganden  skall  inställas  intill 
dess  de  däri  berörda  frågor  varda  genom  en  lagstift- 
ningsakt ordnade,  vele  Wi  till  kraft  och  verkan  upp- 
häfva : 

förordningen  af  den  2  April  1903,  angående  åt- 
gärder för  upprätthållande  af  den  statliga  ordningen 
och  det  allmänna  lugnet,  jämte  förklaringar  och  tillägg 
därtill,  äfvensom  förordnandena  af  den  10  November 
1903,  hvarigenom  afdelta  gendarmkåren  tilldelats  tjänste- 
befogenhet i  Storfurstendömet; 

12  punkten  i  förordningen  af  den  10  Juli  1902, 
angående  ändring  af  formulären  till  samt  ordningen  för 
kungörande  af  författningar  och  styrelsens  förfoganden 
i  Storfurstendömet  Finland; 

förordningen  af  den  8  September  1902,  angående 
ändring  i  särskilda  delar  af  reglementet  för  Kejserliga 
Senaten  för  Finland,  äfvensom  förordningen  af  samma 
dag,  angående  utvidgande  af  guvernöremes  i  Finland 
maktbefogenhet,  förordningen  den  26  Mars  1903,  angå- 
ende stadfastelse  af  instruktioner  för  generalguvernören 
öfver  Finland  och  hans  adjoint,  jämte  förordningen  af 
samma  dag  angående  ändring  af  instruktionen  för  guver- 
nörerne,  äfvensom  värnepliktslagen  af  den  12  Juli  1901; 

förordningen  af  den  31  Juli  1902,  angående  änd- 
ring af  särskilda  stadganden  rörande  tjänster  vid  civil- 
staten i  Finland,  förordningen  af  den  14  Augusti  1902, 
angående  ordningen  för  tjänstemäns  vid  de  administra- 
tiva embetsverken  skiljande  från  tjänsten,  förordningen 


Hdna  Kejserliga  Majestäts  Nådiga  Manifest,  163 

af  samma  dag  angående  ordningen  for  väckande  af 
rättsligt  åtal  mot  tjänstemän  för  tjänsteförbrytelser, 
äfvensom  förordningen  af  den  2  Juli  1900,  angående 
offentliga  sammankomster. 

Härjämte  vele  Wi  anbefalla  Senaten  att  utan  dröjs- 
mål skrida  till  revision  af  ötriga  i  petitionen  berörda 
författningar,  hvilka  påkalla  ändring. 

Utan  afseende  härå  hafva  Wi  i  Nåder  funnit  godt 
uppdraga  åt  Senaten: 

1:0)  att  utarbeta  förslag  till  ny  Landtdagsordning, 
åsyftande  en  tidsenlig  reform  af  den  finska  folkrepre- 
sentationens organisation,  med  tillämpning  vid  val  af 
folkrepresentanter  af  den  allmänna  och  lika  valrättens 
grundsatser; 

2:0)  att  utarbeta  förslag  till  grundlagsstadganden, 
som  tillerkänna  folkrepresentationen  rättighet  att  kon- 
trollera lagligheten  af  styrelseledamöters  embetsåtgär- 
der  samt  tillförsäkra  landets  medborgare  ordets  frihet, 
församlings-  och  föreningsfrihet,  äfvensom 

3:0)  att  utarbeta  förslag  till  tryckfrihetslag  samt 
omedelbart  utfärda  kungörelse  om  inställande  af  den 
preventiva  censurens  verksamhet* 

Och  emotse  Wi  att  uppgörandet  af  dessa  förslag, 
för  hvilka  en  del  förarbeten  redan  förefinnas,  skall  af 
Senaten  medhinnas  i  så  god  tid,  att  förslagen  kunna 
föreläggas  Ständerna  vid  den  urtima  landtdag  Wi  denna 
dag  beslutit  inkalla. 


164  Hans  Kejserlig  Majestäts  Nådiga  Manifest 

Wi  hoppas  forvisso  att  dessa  af  Oss  angifna 
åtgärder,  hvilka  förestafvats  af  omsorg  om  Finlands 
väl,  skola  befästa  de  band,  som  förena  det  finska  folket 
med  dess  Monark. 

NIKOLAI. 

I  Peterhof,  den  22  Oktober  (4  November)  1905. 

Ministerstatssekreterare  Linder, 


Hans    Majestät   Kejsarens   och   Storfurstens   Nådiga 
Öppna  Bref  och  Påbud 

till   Finlands    Ständer  om  urtima  Landtdags  öppnande 
i  Helsingfors  stad  den  ^20  december  1905. 

Gifvet  i  Peterhof,  den  22  oktober  (4  november)  1905. 

Wi  NIKOLAI  den  Andre,  Med  Guds  Nåde,  Kej- 
sare och  Själlhärskare  öfver  hela  Ryssland,  Tsar  af 
Polen,  Storfurste  till  Finland,  etc,  etc,  etc  Med  stöd 
af  Landtdags  ordningen  af  den  Yis  April  1869  vele  Wi 
härmed  i  Nåder  anbefalla  att  urtima  landtdag  skall 
öppnas  i  Helsingfors  stad  den  720  December  1905 
för  handläggning  af  fqjjande  ärenden: 

1:0)  förslag  angående  anslag  för  särskilda  ända- 
mål under  åren  1906  och  1907  samt  om  härför  erfor- 


Hans  Kejserliga  Majestäts  Nådiga  Manifest.  165 


derliga  bevillningsskatter  och  upptagande  af  ett  statslån, 
förnämligast  till  järnvägsanläggningar; 

2:0)  förslag  till  ny  grundlag  angående  folkrepre- 
sentationen i  Finland  med  tillämpning  af  den  allmänna 
och  lika  valrättens  grundsatser,  hvarvid  de  lokala  sty- 
relseorganen skola  vara  ansvarige  inför  folkrepresenta- 
tionen i  landet; 

3:0)  förslag  till  grundlagsstadganden  beträffande 
särskildt  tryck-,  församlings-  och  föreningsfrihet 

Förväntande  af  alle  i  gemen  och  hvar  i  sin  stad 
ett  noggrannt  uppfyllande  af  denna  Wår  Nådiga  vilja, 
förblifve  Wi  eder  med  Wår  Kejserliga  ynnest  välbe- 
vågne. 

NIKOLAI. 

Peterhof,  den  22  oktober  (4  november)  1905. 

Ministerstatssekreterare  Linder. 


öfversikt  af  representationssystemen  i  olika 
länder. 


Sverige. 

Tvåkammar  sy  st  em.  Andra  kammarm  består  af 
150  ombud  för  landsbygden  ocb  80  ombud  for  stä- 
derna. Ombuden  utses  genom  val  enligt  lika  röstratt 
af  alla  välfrejdade  manliga  medborgare,  som  hafva 
minst  800  kronors  inkomst  eller  besitta  fastighet  af 
minst  1,000  kronors  värde  eller  arrendera  fastighet  af 
minst  6,000  kronors  värde. 

I  städer,  som  ställa  en  eller  flere  ombud,  äro  va- 
len direkta.  I  stadsvalkretsar,  som  omfatta  flere  stä- 
der, ske  valen  genom  elektorer.  På  landsbygden  väl- 
jes  medels  elektorer  eller  —  därest  majoriteten  af  dom- 
sagans valmän  så  besluter  —  direkt. 

Valbar  är  den,  som  åtnjuter  kommunal  valrätt 
och  är  minst  25  år  gammal. 

Första  kammarens  150  medlemmar  väljas  af  lands- 
tingen och  stadsfullmäktige  i  de  städer,  som  icke  re- 
presenteras i  landstingen.  Då  valen  till  landstingen  och 
stadsfullmäktige  ske  enligt  hög  röstskala,  spelar  för- 
mögenheten en  stor  roll  vid  sammansättningen  af  dessa 


Ofversikt  af  representationssystemen  i  olika  länder.       167 


elektorsförsamlingar  för  valen  till  i:a  kammaren.  För 
valbarhet  till  i:a  kammaren  fordras  att  hafva  fyllt  35 
år  och  antingen  besitta  fastighet  af  minst  80,000  kro- 
nors värde  eller  betala  minst  4,000  kr.  årligen  i  skatt 
till  staten. 

Bägge  kamrarna  äro  likaberättigade  och  hafva 
ömsesidigt  veto.  Då  samstämmighet  dem  emellan  icke 
ernås  i  bevillnings-  och  anslagsfrågor,  afgör  majorite- 
ten af  bägge  kamrames  sammanräknade  röster. 

Grundlagsändring  kan  ske  endast  på  grund  af 
upprepadt  riksdagsbeslut  vid  två  på  hvarandra  följande 
riksdagar. 

Norge. 

Norges  folkrepresentation  är  med  afseende  å  till- 
komstsättet ett  enkammarsystem,  men  med  afseende 
å  arbetssättet  ett  tvåkammarsystem. 

Stortinget,  som  består  af  38  ombud  för  städerna 
och  76  för  landsbygden,  väljes  af  alla  manliga  med- 
borgare, som  fylt  25  år  och  vid  inskrifningen  i  val- 
manslängdema  aflagt  ed  på  konstitutionen.  Valen  verk- 
ställdes ända  till  innevarande  år  indirekt  genom  elek- 
torer, i  städerna  en  elektor  på  hvarje  5o:tal  valmän  och 
på  landsbygden  en  för  hvarje  påbörjadt  1 00  tal  val- 
män. I  år  ha  omedelbara  val  införts.  För  valbarhet 
fordras  30  års  ålder  och  10  års  vistelse  inom  riket. 

Då  stortinget  sammanträder  första  gången  efter 
valet,  delar  det  sig  i  två  kammare,  genom  att  7*  2if 
medlemmarna  genom  val  afskiljas  till  lagtinget,  hvarpå 
de  öfriga  ^^  bilda  odelstinget.  Hvarje  lagförslag  be- 
handlas först  af  odelstinget  och  går  sedan  till  lag- 
tinget,   som    antingen    godkänner   odelstingets    beslut 


168       Ofversikt  af  representatioiissystemen  i  dika  länder. 


eller  återremitterar  det  med  sina  ändringar.  Om  sara- 
manjämkning  sålunda,  eventueit  efter  upprepade  remis- 
ser, ej  kunnat  uppnås,  sammanträder  hela  stortinget 
till  gemensam  omröstning,  då  ^s  majoritet  afgör.  Odels- 
tingsbeslut,  som  godkänts  af  lagting  eller  storting,  går 
till  konungens  sanktion.  Konungen  har  endast  suspen- 
sivt  veto.  Om  tre  på  hvarandra  följande,  på  skilda 
val  grundade,  storting  upprepa  likalydande  beslut,  blir 
det  lag  utan  konungens  sanktion. 

Danmark. 

Tvåkammarsystem:   Folketinget  och  Landstinget. 

Valrätt  till /<?/>&^//>/^^^  tillkommer  hvarje  välfrejdad 
manlig  medborgare,  som  fyllt  30  år,  icke  är  tjänste- 
hjon och  icke  åtnjuter  fattigunderstöd.  För  valbarhet 
fordras  valrätt,  men  blott  fylda  25  år.  En  deputerad 
per  valkrets  om  c.  16,000  inv. 

Till  landstinget  ske  valen  genom  elektorer;  i  stä- 
derna väljes  halfva  antalet  elektorer  af  samtliga  val- 
män och  andra  hälften  af  dem,  som  ha  minst  1,000 
(i  Köpenhamn  2,000)  kronors  inkomst  eller  betala  minst 
75  kr.  i  skatt  till  stat  och  kommun.  Å  landsbygden 
ökas  elektorerna  i  och  för  valet  med  lika  många  af  de 
högst  taxerade  valmännen  inom  valkretsen.  För  val- 
barhet till  landstinget  gälla  samma  vilkor  som  till  folke- 
tinget. Valen  till  landstinget  ske  enligt  en  proportio- 
nell metod. 

Båda  kamrarna  äro  lika  berättigade;  bevillnings- 
och  budgetfrågor  böra  först  behandlas  af  folketinget. 
Om  kamrarna  äro  oense,  väljes  ett  utskott  af  lika  många 
medlemmar  frän  hvardera  kammaren  för  uppgörande 
af   sammanjämkningsförslag,    hvarom    sedan   hvardera 


Ofversikt  af  represeniaiianasystemen  i  dika  länder.       169 

kammaren  omröstar  särskildt.  Om  förslag  till  grund- 
lagsförändring godkännes  af  bägge  kamrame,  upplö- 
ses riksdagen  och  utskrifvas  nya  val;  om  den  nya  riks- 
dagen utan  förändring  godkänner  grundlagsändringen 
och  densamma  vinner  konungens  sanktion,  blir  den  lag. 

Nederländerna. 

T^fåkammarsystem,  Generalstaterna  bestå  af  i:a 
och  2:a  kammaren. 

Andra  kammarens  loo  medlemmar  väljas  genom 
omedelbara  val  af  alla  manliga  medborgare,  som  fyllt 
23  år  och  i  direkt  skatt  erlägga  minst  42  å  330  fmk 
(olika  i  olika  landsdelar).  För  valbarhet  till  denna  kam- 
mare fordras  valrätt  och  minst  30  års  ålder. 

Första  kammarens  50  medlemmar  väljas  af  pro- 
vincialrepresentationema.  För  valbarhet  fordras  utöf- 
ver  valbarhet  till  2:a  kammaren  att  höra  till  de  högst 
beskattade  eller  bekläda  någon  af  vissa  högre  stats- 
tjänster. 

Belgien. 

Tvåkammarsystem:  deputeradekammaren  och 
'senaten. 

Deputeradekammaren  väljes  genom  direkta  val; 
valrätt  tillkommer  hvarje  manlig  medborgare,  som  fyldt 
25  år.  En  tilläggsröst  tillerkännes  den,  som  är  35  år 
och  har  familj  samt  betalar  minst  5  frcs  i  bostadsskatt, 
äfvensom  den,  som,  minst  25  år  gammal,  äger  fastig- 
het af  minst  2,000  frcs  värde  eller  minst  100  frcs  in- 
komst af  kapital.  Två  tilläggsröster  giivas  för  högre 
bildning.  Valrättens  utöfning  är  obligatorisk.  Valrätt 
ger  valbarhet. 


170       Ofvernkt  af  representations^ystemen  i  dika  länder, 

Senatm  består  af  medlemmar  valda  på  samma 
sätt  som  deputeradekammarens,  men  till  halfva  antalet, 
samt  medlemmar  valda  af  provinsråden. 

Begge  kamrarna  äro  likaberättigade;  dock  böra 
lagförslag  om  anslag  och  bevillningar  äfvensom  om 
arméns  numerär  först  behandlas  af  deputeradekam- 
maren. 

Om  grundlagsförändring  beslutes  af  lagstiftande 
makten,  upplösas  begge  kamrama  och  utsknfvas  nya 
val.  De  nyvalda  kamrarna  fatta  defintivt  beslut  med 
^3  majoritet. 

Storbrittanien. 

Tvåkammarsystem:  öfverhuset  eller  lordemas 
hus  och  underhuset. 

Öfverhuset  sammansättes  hufvudsakligen  enligt 
på  börd  grundad  själfskrifvenhet. 

Underhuset  sammansättes  af  ombud  för  grefska- 
pen,  städerna  och  universiteten. 

För  valrätt  till  underhuset  fordras  hufvudsakligen 
att  äga  ett  hus  eller  i  rumhyra  betala  minst  lo  pund 
årligen.  Valområdena  äro  mycket  olika  stora.  Hvarje 
valman  har  inom  sitt  valområde  en  röst,  men  kan  hafva 
rösträtt  i  flere  valområden. 

Öfver-  och  underhus  äro  likställda,  dock  att  bud- 
getsfrågor kunna  väckas  blott  i  underhuset,  hvars  be- 
slut i  dem  öfverlämnas  till  öfverhuset  blott  för  god- 
kännande eller  afslående. 

Konungens  rätt  till  sanktions  vägran,  ehuru  existe- 
rande i  teori,  har  icke  tillämpats  sedan  år  1707  och 
betraktas  såsom  afskaflfad. 


Ofversikt  af  represeyitationssystetnen  i  dika  ländei\       171 


Frankrike. 

Tvåkammarsystem :  deputeradekammaren  och 
senaten.  Den  förstnämnda  tillsattes  genom  direkta  val 
enligt  allmän  och  lika  rosträtt.  Senaten  väljes  af  den 
lokala  sjäifstyrelsens  organ,  dels  direkt,  dels  genom 
af  dem  utsedda  elektorer. 

Begge  kamrarna  ha  samma  befogenhet,  utom 
i  budgetsfrågor  som  först  måste  behandlas  af  deputerade- 
kammaren. 

Spaxiien. 

Tvåkammarsystem:  Kortes,  bestående  af  sena- 
ten och  deputeradekongressen. 

Senaten  består  dels  af  själfskrifna  medlemmar 
(vissa  högre  adels-  och  embetsmän),  af  medlemmar, 
som  utses  af  konungen  på  lifstid,  samt  slutligen  af 
medlemmar,  valda  af  vissa  korporationer  och  de  högst 
beskattade.  Valbarheten  till  de  två  sistnämnda  kate- 
gorierna är  inskränkt  dels  till  innehafvare  af  vissa  högre 
ämbeten  eller  förtroendeposter,  dels  genom  en  mycket 
hög  förmögenhetscensus.  Senator  bör  vara  minst  35 
år  gammal. 

Deputeradekoftgressen  består  af  i  deputerad  per 
50,000  invånare.  Valrätten  är  allmän  och  lika  tör  alla 
manliga  medborgare,  som  fylt  25  år  och  bott  minst 
2  år  i  sin  kommun. 

Begge  kamrama  äro  lika  berättigade,  utom  att 
budget-  och  statskredit-  frågor  måste  först  hänskjutas 
till  2:a  kammaren. 

Italien. 
Tvåkammarsystem:  senaten  och  deputeradekam- 
maren. 


172       Ofversikt  af  representationssystemen  i  dika  länder. 


Deputeradekammar  en  väljes  af  alla  minst  21  åriga 
manliga  medborgare,  som  kunna  läsa  och  skrifva  och 
betala  minst  20  lire  (mark)  i  skatt.  For  valbarhet 
fordras- valrätt  och  30  års  ålder. 

Senatens  medlemmar  utses  af  konungen  på  lifs- 
tid  till  obegränsadt  antal  bland  särskildt  nämnda  högre 
tjänstemän,  domare  och  personer,  som  i  minst  6  års 
tid  varit  deputerade.  Senator  måste  vara  minst  40 
år  gammal. 

Begge  kamrama  ha  lika  befogenhet. 


Rumänien. 

Tvåkammarsystem:  senaten  och  deputeradekam- 
maren. 

Till  deputeradekammaren  välja  alla  skattebetalande 
manliga  medborgare.  De  indelas  i  3  kategorier:  a)  de, 
som   ha  minst  1,200  frcs  (mark)  inkomst  af  fastighet; 

b)  de,  som  betala  minst  20  frcs  i  direkta  skatter;  och 

c)  alla  öfriga  skattbetalare.  Enhvar  af  de  tre  kate- 
gorierna väljer  ett  visst  antal  deputerade;  de  två  första 
genom  direkta  val,  3:6  kategorins  valmän  genom  elek- 
torer, en  per  50  valmän.  För  vah-ätt  fordras  25  års 
ålder. 

Till  senaten  välja  alla  medborgare,  som  ha  minst 
800  frcs  inkomst  af  fastighet.  Valmännen  fördelas  i 
2  kollegier,  den  ena  omfattande  dem,  hvilkas  inkomst 
af  fastighet  stiger  till  mellan  800  och  2,000  frcs,  den 
andra  dem,  hvilkas  inkomst  öfverstiger  2,000  frcs. 

Begge  kamrarne  äro  likställda,  utom  att  budget- 
frågor och  frågor  om  arméns  numerär  först  måste  be- 
handlas i  2:a  kammaren. 


öfverftikt  af  representationssystemen  i  olika  länder.       173 


Bulgarien. 

Enkammarsystem  (Nationalförsamling).  Valrätten 
allmän  och  lika  för  alla  manliga  medborgare  öfver  21 
år.  För  valbarhet  fordras  30  års  ålder  samt  läs-  och 
skrifkunnighet.; 

Lagstiftningsinitiativ  tillkommer  nationalförsamlin- 
gen och  fursten.  För  att  ett  förslag  skall  kunna  väc- 
kas i  kammaren,  bör  det  vara  underskrifvet  af  ^/^  af 
antalet  närvarande  medlemmar.  Eör  väckande  af  för- 
slag till  grundlagsändring  fordras,  att  Vs  ^^  medlem- 
marna äro  med  därom. 

För  behandling  af  förslag  om  grundlagsändring 
sammankallas  den  s.  k.  stora  nationalförsamlingen,  hvil- 
ken  väljes  på  samma  sätt  som  den  vanliga,  men  om- 
fattar dubbelt  så  många  medlemmar. 

Serbien. 

Enkammarsystem.  Valrätt  tillkommer  hvarje  minst 
21  årig  medborgare,  som  erlägger  minst  15  dinarer 
(mark)  i  direkt  skatt.  För  valbarhet  fordras  minst  30 
års  ålder  och  30  dinarers  skatt. 

Dessutom  fordras,  att  bland  de  deputerade  för 
hvarje  valkrets  bör  finnas  åtminstone  2  med  afslutad 
universitets-  eller  motsvarande  bildning. 

Lagiörslag  och  frågor  om  anslag,  som  skola  utgå 
under  mer  än  i  år,  få  ej  behandlas,  innan  riksrådets 
utlåtande  inhämtats.  Riksrådet  består  af  16  medlem- 
mar, 8  utsedda  af  konungen  bland  16  af  kammaren 
föreslagpna  kandidater  och  8  valda  af  kammaren  bland 
16  af  konungen  föreslagna  kandidater. 


174       öfversikt  af  representationssystemen  i  olika  länder. 


Lagförslag  måste  i  kammaren  underkastas  två 
läsningar  med  minst  5  dagars  mellantid. 

Konstitutionen  får  ej  underkastas  total  revision. 
Men  sedan  tio  år  förflutit  efter  dess  antagande  kunna 
enskilda,  dock  icke  de  viktigaste,  af  dess  stadganden 
förändras. 

För  att  nödvändigheten  af  sådan  ändring  skall 
anses  fastställd,  bör  kammaren  vid  två  på  hvarandra 
följande  sessioner  besluta  därom  med  minst  V4  majo- 
ritet, hvarvid  den  åstundade  förändringens  gränser  böra 
noga  angifvas.  Därpå  upplöses  kammaren  och  val 
till  en  ny  förstärkt  kammare  med  dubbla  antalet  med- 
lemmar utlysas.  Den  förstärkta  kammaren  fattar  be- 
slut om  den  föreslagna  förändringen. 

Grekland. 

Enkantmarsystem.  Valrätten  till  deputeradekam- 
maren är  allmän  och  lika;  valen  omedelbara. 

Hvarje  lagförslag  måste  underkastas  tre  läsnin- 
gar med  minst  3  dagar  mellan  hvarje  läsning. 


Tvåkammarsystem  möta  vi  äfven  i  Nordamerikas 
Förenta  stater,  Schweiz  och  i  viss  mening  äfven  i 
Tyska  riket,  där  förbundsrådet,  ehuru  en  representa- 
tion för  de  skilda  staternas  regeringar,  i  lagstiftnings- 
frågor spelar  rollen  af  en-  första  kammare  i  förhållande 
till  den  på  allmän  och  lika  valrätt  grundade  riksdagen. 

I  Förenta  staterna  och  Schweiz  bilda  första  kam- 
rarae,  resp.  senaten  och  ständerrådet,  en  representa- 
tion för  delstaternas  folkrepresentationer,  hvilka  alla  i 
densamma    hafva    lika    många   röster.     Till  den  andra 


Ofversikt  af  representationssystefnen  i  olika  länder,       175 


kammaren  i  hvardera  dessa  förbundsstater  skicka  del- 
staterna, enligt  allmän  och  lika  valrätt  genom  direkta 
val,  valda  representanter,  hvilkas  antal  stå  i  förhållande 
till  de  skilda  delstaternas  folkmängd. 

I  Österrike,  i  Ungam,  i  de  tyska  delstaterna,  i 
Portugal  och  i  Japan  råder  äfven  tvåkammarsystemet. 

Vi  finna  af  denna  öfversikt  att,  om  man  undan- 
tar Norge,  som  för  öfrigt  icke  har  ett  rent  enkammar- 
system,  enkammarsystemet  uti  Europa  förekommer 
endast  på  Balkanhalfön. 


Fanny  Palmen. 


t 


pn  god  människas  minne  är  värdt  att  bevaras!  — 
^  Fanny  Amalia  Palmen,  dotter  till  senatorn,  fri- 
herre J.  Ph.  Palmen  och  dennes  maka  Johanna  Char- 
lotta Bonsdorff,  föddes  i  Helsingfors  1842.  Efter  att 
såsom  elev  hafva  besökt  Blomqvistska  privata  fnin- 
timmersskolan  arbetade  hon  senare  med  god  framgång 
såsom  lärarinna  vid  samma  läroverk.  Denna  sin  be- 
fattning lämnade  hon  dock  främst  af  det  skäl  att  man 
i  förra  seklets  midt  ansåg,  att  en  kvinna,  tillhörande 
ett  bildadt  och  förmöget  hem,  ej  borde  bekläda  nå- 
gon afiönad  tjänst,  utan  afstå  den  åt  någon  mera 
behöfvande. 

Fanny  Palmens  lifiiga  önskan  att  arbeta  och  vara 
till  nytta  i  samhället  förmådde  henne  att  eg^a  sina 
krafter  åt  välgörenhet.  År  1878  blef  hon  ledarinna 
för  den  af  teologiestuderande  från  universitetet  grun- 
dade skolan  för  de  stackars  barn,  hvilka  hade  sina 
hemvist   uti   det  värsta    eländets    näste    hufvudstaden 


Fanny  FaLmén.  177 


då  hade  att  uppvisa:  det  beryktade  Antipoffska  huset. 
Nylandsgatan  n:o  36.  Redan  detta  steg  af  henne  vitt- 
nade om  huru  hon  förstod  att  söka  sig  till  det  ondas 
själfva  rot  och  källa.  Ett  helt  decennium  innehade 
hon  denna  uppoffrande,  tålamodspröfvande  befattning. 
Härunder  lärde  hon  sig  känna  de  fattiga  barnens  stora 
behof  af  ett  kärleksfullt,  till  ordning  och  arbete  le- 
dande bemötande,  för  att  de  icke  efter  slutad  skol- 
gång skulle  råka  in  på  de  vägar,  som  ledt  till  deras 
föräldrars  elände.  Så  kom  fröken  Palmen  på  den  väl- 
s^elsebringande  idén  att  grunda  ett  arbetshus  för 
fattiga  barn.  Uti  detta  första  arbetshus,  som  öppna- 
des 1883  vid  Skarpskyttegatan,  fingo  de  fattigaste 
bland  folkskolebamen  tillbringa  sina  lediga  stunder. 
Hämnder  meddelades  dem  undervisning  i  skrädderi  el- 
ler skomakeri  och  annat  nyttigt  yrke,  och  de  lärde 
sig  ordning,  snygghet  m.  m.  År  1886  öppnades  ett 
nytt  arbetshem  vid  Estnäsgatan  i  Kronohagen.  I  den 
förening,  som  ledarinnan  bildat  för  dessa  nyttiga  an- 
stalters upprätthållande,  törblef  hon  i  mera  än  tjugu 
år  både  ordförande  och  sekreterare. 

Af  hufvudstadens  stadsfullmäktige  blef  fröken 
Palmen  1895  invald  i  Helsingfors  fattigvårdsstyrelse, 
från  hvilken  befattning  hon  skildes  först  den  20  febru- 
ari 1905,  dödsdagen.  Vare  sig  det  gällde  att  lämna 
hjälp  åt  de  fattiga  eller  att  verka  i  andra  filantropiska 
syften  ville  fröken  Palmen,  att  allt  skulle  gå  i  enlighet 
med  en  utstakad  plan.  Hennes  blick  nådde  längre  än 
deras,  hvilka  skänka  tillfälliga  allmosor,  obekymrade 
om  användningen.  Hennes  sträfvan  gick  ut  på  att 
väcka  de  medellösas  själf känsla,  arbetslust  och  ökan- 
det af  kunskaper.     I    ett   sådant   planmässigt  ordnadt 

12 


178  Fanny  Palmen. 


arbete  tog  hon  liflig  del  bl.  a.  i  föreningarna  «De  gam- 
las hem»,  «Bildning  i  hemmen»  och  «Konkordia-för- 
bundet».  Själf  alltid  anspråkslös  och  sparsam  kunde 
hon  ofta  af  egna  medel  gifva  åt  andra  betydande  un- 
derstöd. Fröken  Palmens  afsikt  att  af  sin  förmögenhet 
testamentera  en  del  för  allmännyttiga  ändamål  blef 
icke  före  dödsfallet  satt  i  verket»  men  då  hennes  efter- 
lefvande  syskon  kände  till  hennes  plan,  torde  inom  kort 
arbetshusen  för  fattiga  barn,  De  gamlas  hem  och 
Konkordia-förbundet  komma  att  fä  emottaga  icke  obe- 
tydliga donationer,  hvilka  sålunda  ännu  långt  efter 
Fanny  Palmens  frånfalle  skola  påminna  om  den  ädla 
varmhjärtade  kvinnans  lifssträfvan:  hjälp  åt  de  hjälp- 
behöfvande. 


I  samband  med  ofvanstående  korta  lefnadsteck- 
ning  vill  jag  berätta  en  liten  sannsaga  ur  verkliga  lif- 
vet  Den  anknyter  sig  på  det  allra  närmaste  till  det 
af  fröken  Fanny  Palmen  grundade  arbetshuset  för  barn 
och  följden  af  dess  verksamhet 

Den  23  december  1888  var  inne.  I  arbetshem- 
met  för  fattiga  barn  i  Helsingfors  stod  julgranen  tänd, 
och  130  par  undrande  barnaögon  riktades  i  glad  för- 
väntan upp  mot  symbolen  af  Betlehems-stjärnan  i  dess 
gröna  topp. 

Man  sjöng  en  psalm.  Trädde  så  fram  kyrko- 
herden Johannes  Bäck  och  talade  varmt  och  vinnande 
om  julens  allvar  och  julens  fröjd.  Hans  ord  föllo  sig 
därvid  ungefär  så  här: 


Fanny  Palmen.  179 


<Bam,  mången  kväll  hafven  I  här  i  vår  stad 
sprungit  gata  upp  och  gata  ned  och  stannat  utanför 
de  ljusa  butikfönstren  för  att  med  beg^liga  blickar 
betrakta  alla  de  vackra  och  rara  saker,  där  funnits 
utställda.  Kanske  har  då  hos  någon  den  tanken  smu- 
git sig  fram:  huru  skulle  äfven  jag  kunna  komma  åt 
en  liten  del  af  alla  dessa  vackra  leksaker  och  af  jul- 
snasket,  som  de  rika  kunna  bestå  sig.  Kanske  att 
någon  af  de  många  pakettbärande  fruarna  och  frök- 
narna tappar  en  af  sina  skatter,  så  kunde  jag  oför- 
märkt  skynda  i  väg  därmed.  Det  vore  ju  icke  stöld, 
ty  den  som  hittar  en  sak«  kan  ju  behålla  den. 

Komme  verkligen  sådana  stygga  tankar  för  er, 
så  drif  dem  bort  med  den  tanken,  att  Han,  hvars  klara 
stjärna  tindrar  i  granen,  ser  ert  hjärtas  uppsåt.  Jesus- 
bamet  sörjer,  då  små  gossar  och  flickor  falla  offer  för 
frestelser  och  göra  sådant,  som  samvetets  varnande 
röst  förbjuder. 

Minnens  detta  och  kommen  äfven  ihåg,  att  Han, 
som  är  alla  goda  gåfvors  g^fvare,  kan  skänka  eder 
det,  som  är  förmer  än  alla  vanliga  julklappar:  kraften 
att  arbeta  troget,  redligt  i  det  tysta.  Den  som  lef- 
ver  nöjd  med  det  lilla,  han  lefver  lycklig,  och  lyckan 
kan  icke  köpas;  den  kommer  som  en  skänk  från 
oft^an. 

Skulle  det  så  hända,  att  sorger  och  faror  ställa 
sig  i  er  väg,  så  läggen  på  edra  unga  hjärtan,  att 
en  innerlig  bön  i  den  rätta  stunden  äfven  i  den  mör- 
kaste natt  skall  bringa  julens  stjärna  att  stråla  och 
återskänka  den  klenmodige  hopp  och  kraft. » 

Detta  och  annat  mer  talade  kyrkoherden. 


180  Fanny  Palmen. 


Bland  den  lyssnande  åhörareskaran  befann  sig 
äfven  en  13-årig  gosse,  som  följande  vår  anträdde  sin 
första  sjöresa.  Bl 

Fartyget  hade  nått  Nordsjön,  då  det  öfverfölls 
af  en  rasande  storm.  Seglen  sletos  i  sär,  våg  på  våg 
bröt  öfver  reling  och  däck,  och  de  gamla  sjömännen 
sade:  Nu  måste  vi  alla  dö! 

Den  lille  skeppsgossen  hörde  orden  och  blef 
mycket  sorgsen  och  rädd.  Men  då  föll  honom  i  sin- 
net julfesten  på  arbetshemmet,  och  som  ingen  tog 
hans  svaga  krafter  i  anspråk,  smög  han  sig  förut  ned 
i  ruffen.  Han  klämde  sig  fast  vid  en  kista  för  att 
kunna  hållas  på  knä,  medan  skeppet  rullade,  och  nu 
bad  han,  att  Betlehemsstjärnan  åter  skulle  uppgå  i  nat- 
ten och  att  Jesubamet  skulle  minnas  honom,  som  var 
så  liten,  men  ändå  i  så  stor  nöd. 

Sin  bön  slutade  han  med  det  tysta  löftet,  att 
om  han  finge  lefva  och  i  framtiden  kunde  något  för- 
tjäna, skulle  han  skänka  sitt  första  guldmynt  till  det 
arbetshem,  där  han  lärt  sig  förstå  julgranens  under- 
fulla språk. 

Skeppet  nådde  lyckligt  hamn  och  plöjde  snart 
åter  vida  vatten.  — 

Åren  gingo.  Den  lilla  skeppsgossen  växte  stor 
och  stark,  men  till  Finland  återvände  han  först,  när  tio 
solhvarf  gått.  Och  så  hände  det  en  dag  1898,  att  en 
ståtlig  23  års  man  steg  in  på  arbetshemmet.  Skarp- 
skyttegatan n:o  14. 

Han  hälsade  gladt  och  sporde  efter  de  tvenne 
lärarinnor,  som  tjänstgjort  där  för  tio  år  sedan.  Man 
svarade:  den  ena  är  död,  men  den  andra  arbetar  som 
förr  på  sin  post.    Då  berättade  sjömannen  sin  historia, 


Fanny  Palmen.  181 


och  när  han  slutat,  drog  han  fram  ett  g^dmynt  med 
drottning  Viktorias  bild.  Han  bad  lärarinnan  emottaga 
det  som  ett  litet  minne  af  det  13-åringen  lärt  sig  vid 
julfesten. 

Gäfvan  af  den  minnesgode  sjömannen  mottogs 
med  tacksamhet,  och  vid  första  julfesten  utdelades 
för  dess  värde  12  helbiblar  åt  12  unga  gossar.  När 
pastorn  sedan  berättade  skeppsgossens  historia  för  de 
många  tiotal  unga,  som  stodo  samlade  kring  arbets- 
hemmets  julgran,  rådde  andlös  tystnad,  och  undrande 
barnaögon  blickade  upp  till  den  stjärna,  som  äfven 
genom  moln  och  natt  strålar  klar   öfver  svartaste  haf. 

Denna  lilla  historia  berättades  dagen  efter  det 
händelsen  passerat  af  lärarinnan  vid  arbetshuset  frö- 
ken Fanny  Palmens  mångåriga  väninna  fröken  Zaydi 
Krook  (död  1899)  och  upptecknades  så  troget  som 
möjligt  af  undertecknad. 

P.  Nordmami, 


Viktor  Federley. 


Viktor  Federley. 


t 


T  S.  F.  V:s  kalender  för  senaste  år  ingick  i  årsberät- 
-■■  telsen  den  uppgift,  att  f.  d.  kollegan  vid  Borgå  ly- 
ceum  magister  V.  Federley  den  22  januari  1902  till 
föreningen  testamenterat  den  betydande  summan  af 
25,500  mark.  Det  intresse,  som  den  numera  aflidne 
mannen  genom  sitt  testamente  bevisat  folkbildningens 
sak,  föranleder  oss  att  här  genom  nä^jra  enkla  fakta 
och  data  söka  bevara  hans  minne. 

Viktor  Federley  föddes  i  Birkkala  socken  den  18 
oktober  1840.  Hans  föräldrar  voro  kronofogden  Karl 
Benjamin  Federley  och  dennes  maka  Edla  Sofia,  född 
Hornborg.  Efter  afslutad  skol-  och  gymnasiekurs  i 
Tavastehus  inskrefs  deras  son  den  i  oktober  1860  vid 
universitetet,  där  han  i  maj  1864  afiade  kandidatexamen 
inom  fysisk-matematiska  sektionen.  Efter  att  1866—69 
såsom  stipendiat  från  Finland  vistats  inom  Ryssland 
och  en  tid  åhört  föreläsningarna  vid  bergsinstitutet  i 
Petersburg,    begaf  han  sig  1870  till  sydöstra  Sibirien, 


184  Viktor  Fededey, 


där  han  som  bergsingeniör  till  år  1875  arbetade  vid 
guldletning. 

Öfver  Japan  och  Amerika  återvände  Federley  i 
april  1876  till  hemlandet  och  beslöt  att  inträda  på 
skollärarebanan.  Efter  att  hafva  aflagt  de  härför  nö- 
diga examina  och  profven  utnämndes  Federley  1877  till 
kollega  i  ryska  och  tyska  språken  vid  lyceum  i  Ganila- 
karleby.  Från  denna  ort  sökte  och  vann  han  1881 
transport  till  kollegatjänsten  i  ryska  språket  vid  Borgå 
lyceum.  Jämte  det  att  Federley  under  sin  mångåriga 
vistelse  i  denna  stad  skötte  sitt  lärarekall,  beklädde 
han  förtroendeuppdraget  såsom  stadsfullmäktig.  Sedan 
1887  hade  han  anställning  vid  Föreningsbankens  filial- 
kontor; han  tillhörde  ock  förmyndarenämnden  och  fun- 
gerade en  tid  såsom  folkskolekonom. 

Med  samvetsgrannhet  och  punktlighet  utförde  han 
sina  sysslor  och  sparade  aldrig  sina  krafter,  då  det 
gällde  att  utföra  ett  åtaget  arbete. 

Efter  en  tio  månaders  lång  svår  sjukdom  afled 
Viktor  Federley  i  Helsingfors  den  26  januari  1904. 

I  likhet  med  många  andra  landsmän,  hvilka  en 
längre  tid  vistats  i  Ryssland,  hade  Viktor  Federley 
återvändt  till  hemlandet  med  en  fördjupad  känsla  och 
stärkt  öfvertygelse  om  den  svensk-finska  kulturens  be- 
tydelse och  hurusom  dess  bibehållande  och  utveckling 
innebär  möjligheten  af  en  kulturell  enhet  med  den 
skandinaviska  norden. 


Uttalanden  af  Hippokrates. 

Jjland  forntidens  berömda  läkare  var  Hippokrates 
otvifvelaktigt  en  af  de  mest  framstående.  Han  var 
grek  och  lefde  under  det  femte  årJiundradet  före  Kris- 
tus. Uti  sina  efterlämnade  skrifter  har  han  nedlagt 
en  ovärderlig  skatt  af  visdom,  erfarenhet  och  lärdom. 
De  visa  den  medicinska  vetenskapens  ståndpunkt  vid 
nämnda  tid.  Någ^a  uttalanden  af  honom  af  populär 
art  skola  här  nedan  anföras. 


Huru  högt  han  aktade  sitt  ädla  yrke,  huru  heligt 
han  ansåg  det  vara,  bevisar  följande  ed,  som  han 
afiordrade  sina  lärjungar: 

Vid  Apollo,  läkaren,  vid  Aesculapius,  vid  Hygiea, 
vid  Panacea,  vid  alla  gudar  och  gudinnor,  hvilka  jag 
nu  kallar  tiU  vittnen,  svär  jag  att  efter  förstånd  och 
förmåga  uppfylla  denna  ed,  som  jag  här  uttalar  och 
underskrifver. 

Jag  svär  att  anse  min  lärare  som  mina  föräldrars 
like;  jag  skall  förena  min  existens  med  hans  och,  om  han 
är  i  behof,  skall  jag  dela  mina  ägodelar  med  honom. 
Hans  söner  skola  vara  mig  som  bröder,  och  om  de 
vilja  lära  sig  läkekonsten,  skall  jag  undervisa  dem,  utan 
att   därför  då  eller  framdeles  fordra  någon  ersättning. 

Föreskrifter,  föreläsningar  och  hela  den  medicinska 
vetenskapen   skall  jag  meddela  såväl  åt  mina  som  åt 


186  Uttalanden  af  Hippokrates. 


min  lärares  söner  och  åt  antagna,  edsvurna  lärjungar, 
men  åt  ingen  annan. 

Jag  skall  efter  förmåga  och  förstånd  förskrifva 
en  passande  diet  åt  de  sjuka.  Jag  skall  aldrig,  ej  en 
gång  på  begäran,  gifva  någon  gift  och  aldrig  tillråda 
själfmord.  Likaså  skall  jag  ej  gifva  någon  kvinna  ett 
abortivmedel.  Som  man  och  som  läkare  skall  jag 
alltid  vara  ren  till  lif  och  seder.  Jag  skall  icke  göra 
stensnitt  utan  lämna  denna  operation  att  utföras  af  dem, 
som  egnat  sig  däråt. 

I  h  vilket  hus  jag  än  må  inträda,  skall  jag  af  hålla 
mig  från  hvarje  orättrådighet  och  från  hvarje  förförelse. 
Allt  hvad  jag  under  utöfvandet  eller  utom  utöfvandet 
af  mitt  yrke  ser  eller  hör  om  det  intima  lifvet  och 
som  ej  bör  blifva  kändt,  skall  jag  hålla  inom  mig  som 
en  okränkbar  hemlighet. 

Om  jag  troget  håller  denna  ed,  om  jag  i  intet 
afseende  bryter  emot  densamma,  så  må  jag  blifva 
namnkunnig  som  människa  och  som  läkare,  ärad  af 
alla  •  människor  i  alla  tider;  men,  om  jag  bryter  däre- 
mot, om  jag  blir  menedare,'  så  må  ett  motsatt  öde 
drabba  mig. 


En  afdelning  af  Hippokrates'  skrifter  innehåller 
korta  sentenser,  allmänna  reflexioner,  märkeliga  medi- 
cinska erfarenhetsrön  och  praktiska  råd.  De  bära 
benämningen     »Aforismer».     Här   meddelas   ett  urval. 

Lifvet  är  kort,  konsten  lång,  tillfallet  flyktigt, 
erfarenheten  bedräglig,  afgörandet  svårt.  Det  är  icke 
nog  att  läkaren  gör  sin  plikt;  äfven  den  sjuka,  assis- 
tenter och  yttre  förhållanden  måste  bistå  honom. 

Ett  ondt,  som  medikamenter  ej  bota,  botas  af 
järnet  (knifven);  det,  som  järnet  ej  botar,  botas  af 
elden  (glödjärnet);  det,  som  elden  ej  botar,  måste 
anses  vara  obotligt. 

Inrotade  vanor,  äfven  om  de  äro  dåliga,  skada 
mindre  än  nya  förhållanden,  vid  hvilka  man  ej  är  van. 


uttalanden  af  Hippokrates.  187 

Man  bör  därför  endast  småningom  vänja  sig  vid  dessa 
nya,  så  goda  de  än  äro. 

Man  bör  ej  för  mycket  lita  på  det,  som  lindrar 
utan  skäl,  ej  heller  tro  på  ett  oroande  symptom,  som 
uppträder  utan  orsak;  ty  de  flesta  äro  vanligen  af 
kort  varaktighet. 

Sjukdomamas  olika  former  bero  af  atmosferiska 
inflytanden,  af  årstiderna,  af  olika  ålder,  af  lokaliteter 
och  af  lefnadssätt. 

Hvad  årstiderna  beträflar,  så,  må  barn  bäst  om 
våren  och  i  början  af  sommaren.  Ålderstigna  må  bäst 
om  sommaren  ända  in  på  hösten,  och  de,  som  äro  i 
medelåldern,  må  bäst  under  senare  delen  af  hösten 
och  om  vintern.  Om  hösten  äro  sjukdomarna  i  allmän- 
het mycket  häftiga  och  dödliga;  våren  däremot  är 
mera  hälsosam,  med  mindre  dödlighet.  (Detta  gäller 
naturligtvis  för  Grekland.) 

Fetlagda  personer  dö  i  regeln  tidigare  än  magra. 

En  hög  växt  är  en  prydnad  för  ungdomen;  men 
för  gamla  är  den  obekväm  och  sämre  än  en  kort. 

Atleternas  goda  kroppskonstitution  blir  farlig,  då 
den  uppnått  sin  högsta  g^ad  af  utveckling;  ty  den 
kan  ej  kvarstå  på  samma  höjd,  och  som  den  ej  heller 
kan  vidare  utvecklas,  så  går  den  tillbaka.  Därför  år 
det  nödvändigt  att  utan  dröjsmål  minska  denna  fuUhet, 
på  det  att  kroppen  må  börja  på  nytt  emottaga  näring. 
Uttömningen  bör  dock  icke  gå  till  öfverdrift,  ty  detta 
är  farligt,  utan  bör  den  afpassas  efter  naturen  och 
krafterna  hos  individen.  Om  en  öfverdrifven  näring 
är  farlig,  så  är  ock  öfverdrifven  uttömning  skadlig. 

Människor,  sedan  lång  tid  vana  vid  vissa  arbeten, 
fördraga,  ehuru  redan  ålderstigna  och  svaga,  dessa 
arbeten  bättre  än  unga,  raska  personer,  som  ej  äro 
vana  vid  dem. 

För  mycken  sömn  och  för  mycken  vaka  äro 
båda  skadliga. 

Det  är  ett  godt  tecken  om  man,  ehuru  törstig, 
om  natten  kan  sofva  godt. 


188  Uttalavden  af  Hippokrates. 


Då  man  är  hungrig,  bör  man  afhålla  sig  från  allt 
arbete. 

Många  sjukdomar  alstras  af  för  ymnig  föda,  hvil- 
ket  bevisas  af  deras  botande  genom  diet 

Sjuka  äro  naturligtvis  benägna  att  bryta  emot 
dieten,  om  den  är  sträng,  och  skada  sig  därvid  mycket; 
ty  ett  felsteg  vid  mager  diet  är  farligare  än  vid  bättre 
kost.  Dessutom  är  ock  för  sunda  människor  en  alltför 
klen  och  enformig  diet  såtillvida  farlig,  att  afvikelse 
därifrån  medför  alltför  svåra  följder.  Af  denna  orsak 
är  en  mager  och  knapp  diet  farligare  än  en  något  bättre. 

Krafterna  återställas  lättare  genom  dryck  än  genom 
fast  mat. 

Vin  till  hälften  utspädt  med  vatten  lugnar  bekläm- 
ning,  gäspningar  och  rysningar. 

Köld  kan  framkalla  konvulsioner,  stelkramp  och 
feberanfall. 

Men  ymniga  öfversköljningar  med  kallt  vatten 
lindra  och  fördrifva  smärtor  i  lederna  och  icke  bulnande 
svulster  äfvensom  vid  giktanfall  och  konvulsioner;  ty 
ett  måttligt  döfvande  har  förmågan  att  lindra  smärtan. 

Kölden  är  en  fiende  till  benen,  tänderna,  nerverna, 
hjärnan  och  ryggmärgen.  Värmen  deremot  veikar  på 
dem  välgörande. 

Ett  öfverdrifvet  bruk  af  heta  saker  medför  föl- 
jande olägenheter:  det  förslappar  musklerna,  försvagar 
nerverna,  förslöar  de  andliga  förmögenhetema;  det 
kan  åstadkomma  blödningar,  svimning  och  till  och 
med  död. 

Åldringar  fördraga  fastandet  lätt.  Därnäst  kom- 
ma de  fullvuxna.  Växande  fördraga  det  ej  och  barn, 
i  synnerhet  de  som  äro  lifiiga,  allra  minst. 

De,  som  hafva  ondt  någonstädes  i  kroppen  och 
icke  känna  smärtan,  hafva  sinnet  sjukt. 

A.  r.  a 


Några  siffror  belysande  Finlands  utrikes- 
handel. 


v 


ärt  lands  införsel   och  utförsel,  uttryckta  i  miljoner 
mark,  framgå  af  nedanstående  tabell: 

År  Införsel  Utförsel  Summa 

1860 36  milj.  18  milj.  54  milj. 

1870 75     »  50     »  125     » 

1880 138     »  123     »  261     » 

1890 140     y>  92     »  232     » 

1900 270     »  197     »  467     » 

1904 267     »  215     »  482     » 

Det  första  intrycket  af  siffrorna  är  förvåningen 
öfver  utrikeshandelns  snabba  och  stora  tillväxt.  Men 
därpä  frågar  man  sig,  huru  det  är  möjligt,  att  vårt 
land,  utan  att  blifva  utfattigt,  har  årligen  kunnat  köpa 
för  så  många  miljoner  mark  från  utlandet  mera  varor 
än  landet  sålt  Ull  utlandet.  Det  är  ju  ur  en  hvars 
erfarenhet  bekant,  att  det  icke  går  att  i  längden  köpa 
för  mera  än  man  förtjänar.    Då  blir  man  bankrutt. 

Men  ett  land  har  äfven  andra  inkomster  än  han- 
deln. De  viktigaste  äro  fraktfart,  räntor  på  i  utlandet 
förefintliga  penningar,  som  utlånas  af  landets  inbyg- 
gare, vinst  genom  aflfarsförmedling  i  utlandet,  emigran- 
temas hemsändningar,  arf,  testamenten  m.  m.  Allt 
sådant  hämtar  icke  litet  penningar  från  utlandet. 


190  Några  siffror  hdy sande  Finlands  utrikeshandel. 


Något,  som  för  ofrig^  inverkar  härpå,  är  hos  oss  det 
förhållande,  att  man  vid  beräkning  af  införseln  och  ut- 
förseln värderar  varorna  efter  det  värde,  man  anser 
dem  ha  vid  det  ögonblick,  när  de  föras  öfver  landets 
gräns.  Finland  utför  t.  ex.  varor  för  lo  miljoner  mark 
till  ett  annat  land  och  inför  därifrån  till  samma  be- 
lopp varor.  Om  nu  kostnaderna  för  varomas  öfverfö- 
rande  på  fartyg  eller  järnväg  beräknas  till  i  miljon,  så 
blifva  de  utförda  varorna  beräknade  till  lo  niiljoner 
mark,  men  de  införda  varorna  till  ii  miljoner  mark. 
Föras  nu  varorna  på  vårt  lands  fartyg,  då  falla  kost- 
naderna för  varomas  öfverförande  oss  till  godo,  frak- 
tas de  däremot  med  främmande  skepp,  då  får  landet 
lof  att  taga  igen  det  förlorade  på  annat  håll. 

Förhållandet  emellan  införseln  och  utförseln  har 
dock  för  landets  rikedom  en  synnerligen  stor  betydelse, 
om  man  närmare  betraktar  de  varor,  hvaraf  införseln 
och  utförseln  består.  Det  är  naturligtvis  mycket  för- 
delaktigare om  ett  land  inför  råämnen  till  sina  fabri- 
ker, maskiner  för  sin  industri  eller  med  andra  ord  sä- 
dana varor,  hvarmed  landet  kan  förtjäna  eller  åstad- 
komma nya  förnödenheter,  än  om  landet  inför  spann- 
mål, frukter,  viner,  socker  och  färdiga  kläder  eller  dy- 
lika varor,  som  förtäras  och  förbrukas  af  folket  Ty- 
värr måste  vi  erkänna,  att  i  vårt  land  förhållandet  är 
det  senare  och  att  varor  för  förbrukning  i  vida  vägnar 
större  mån  inkomma  från  utlandet  än  varor  för  vår  in- 
dustri, för  landtbruk  och  handtverk. 

Vår  främsta  importartikel  är  mjöl  och  spannmål 
Detta  kan  förefalla  egendomligt  nog  i  ett  land,  hvars  s.  k. 
«modemäring  är  jordbmket».  Men  mera  förvånansvärdt 
är  dock,  att  vi  uti  allt  större  g^ad  årligen  inhämta  spann- 
mål och  att  således  vår  egen  jord  i  allt  mindre  mån 
förmår  tillfredsställa  befolkningens  behof.  Spannmål  och 
tillverkningar  däraf,  såsom  mjöl  och  bröd,  utgjorde  år 
1904  i  värde  71,7  milj.  mark  eller  mer  än  fjärdedden 
af  hela  landets  införsel  af  utländska  varor  (26  %). 
Man    har   räknat   ut,  att  t.  ex.    år    189 1    förbrukade  i 


Några  siffror  belysande  Finlands  utrikeshandel.         191 

medeltal  hvarje  inbyggare  i  Finland  126  kg  råg  och 
år  1902  155  kg.  Alltså  synes  det,  som  om  man  skulle 
lifnärt  sig  mera  med  råg  år  1902  än  1901.  Men  år 
1 89 1  tillfredsstäldes  detta  behof  af  råg  till  nära  nio 
tiODdedelar  ^87,4  7o)  ^^  inhemsk  vara  men  är  1902 
icke  ens  till  hälften  (45,9  7o)- 

Dessa  siffror  äro  icke  synnerligen  smickrande  för 
jordbruket;  de  uppmana  oss  att  på  det  kraftigaste 
sätt  arbeta  för  jordbrukets  höjande.  Vi  måste  kunna 
afvinna  jorden  mera  än  hitintills  för  våra  behof.  Detta 
är  icke  möjligt  med  mindre,  än  att  vi  med  hjälp  af 
vetandet  och  nya  redskap  bearbeta  jorden  på  sätt  nu- 
tiden fordrar.  Huru  mycket  fabrikerna  än  utvecklas 
och  huru  många  armar  där  få  tillfälle  till  arbete,  så 
forblifver  dock  alltid  hos  oss  jordbruket  till  följd  af 
hela  vårt  lands  natur  grundyrket,  på  hvilket  de  andra 
yrkena  hvila. 

Den  varugrupp,  hvaraf  varor  mest  införes  näst 
efter  spannmålen  och  tillverkningarna  däraf  är  kolonial- 
varugruppen; hit  hänföres  socker,  kaffe,  salt,  krydder, 
tobak,  o.  s.  v.  Införseln  inom  denna  varugrrupp  steg 
år  1904  till  28,2  milj.  mark  eller  något  mera  än  tionde- 
delen  af  hela  införseln  (10,5  7o)-  ^^  kaiSe  infördes 
L  ex.  10,5  milj.  kilogram  och  af  socker  32,2  milj.  kg. 
Salt  infördes  675,308  hektoliter.  Tobaksblad  infördes 
3,5  milj.  kilogram  och  tobaksstjelk  742,000  kilogram. 
Såsom  det  häraf  synes,  måste  man  röra  sig  i  fråga  om 
dessa  siffror  med  mycket  stora  tal. 

Ibland  sådana  artiklar,  som  förtäras  af  folket  och 
kostar  landet  dyra  penningar,  står  främst  dryckesva- 
rorna: konjak,  rom  och  viner,  af  hvilka  år  1904  inför- 
des för  5,8  milj.  mark.  Till  samma  belopp  steg  också 
införseln  af  färdiga  kläder.  Införseln  af  tyger  var  i 
värde  16,4  milj.  mark.  —  Metallarbeten  infördes  för  18,0 
milj.  mark  och  maskiner  för  13,3  milj.  mark.  En  vac- 
ker import  är  den  af  litteratur,  böcker  och  konstalster,  som 
steg  i  värde  tiU  2,4  milj.  mark,  det  vill  säga  dock  icke 
ens  till  hälften  af  det  värde  införseln  af  dryckerna  hade. 


192  Några  siffror  belysande  Finlands  utrikeshandel. 


Man  har  gjort  beräkningar  öfver  införseln  förde- 
lad på  invånare  under  de  olika  åren  från  1866  till  1902, 
det  sista,  då  siffror  finnas  för  befolkningens  antal.  Af 
dessa  må  jag  anföra  några,  som  visa  oss,  huru  oer- 
hördt  vår  införsel  ökats.  De  första  siffrorna  beteckna 
införseln  fördelad  på  invånare  under  treårsperioden 
1866—68,  den  senare  siffran  samma  tal  för  år  1902. 
Omalen  råg  steg  från  3,79  kg  till  29,09  kg,  rågmjöl 
från  31,04  kg  till  64,16  kg,  hvetemjöl  från  3,56  kg  till 
21,43  kg,  kaffe  från  1,11  kg  till  3,61  kg,  socker  från 
2,04  kg  till  1 0,07  kg,  koksalt  från  0,20  hl  till  0,22  hl, 
tobak  från  0,92  kg  till  i,2i  kg,  arrak,  rom,  konjak  frän 
0,22  kg  till  0,40  kg,  viner  från  0,20  till  o,74  kg  o.  s.  v. 
Den  största  stegringen  belöper  sig  dock  på  petroleum, 
som  ökats  från  0,10  kg  till  7,73  kg.  Alltså  förtärde 
t  ex.  en  person  åren  1866 — 68  i  medeltal  hvart  år 
1,11  kg  kaffe  och  2,04  kg  socker,  men  år  1902  3,61  kg 
kaffe  och  10,07  kg  socker.  Dessa  siffror  göra  ju  icke 
något  anspråk  på  att  vara  hårfina.  Men  betraktar  man 
dem  i  allmänhet,  så  nog  kommer  man  till  det  resultat, 
att  vi  lefva  här  i  landet  ofantligt  mycket  bättre  än  för 
trettio  år  sedan  och  att  vi  nu  förtära  ofantligt  mycket 
mera  <(kaffe  med  dopp)>  än  under  «den  gamla  goda 
tiden». 

Den  förnämsta  utförsel-artikeln  har  alltid  utgjorts 
och  utgöres  fortfarande  af  alster  från  våra  skogar,  sär- 
skildt  sågtillverkningarna.  År  1904  steg  denna  utför- 
sel till  120,2  milj.  mark  eller  mera  än  hälften  af  hela 
utförseln  (55,7  7o)-  ^^^  ^*"  knappast  för  ett  land 
vara  lyckligt,  att  en  viss  vara  har  ett  så  behärskande 
inflytande  på  handeln,  som  skogsprodukterna  hos  oss, 
ty  därigenom  blifver  landet  mycket  beroende  af  de 
pris,  varan  i  fråga  har  i  utlandet. 

De  förnämsta  orterna  för  trävaruexporten  äro 
Wiborg,  Björneborg  och  Kotka. 

Icke  utan  bekymmer  har  man  på  senare  år  iakt- 
tagit den  stora  utförseln  af  det  klena  virket,  props  eller 
grufstolpar,    äfvensom   pappers-  eller   slipved.     Denna 


Några  siffror  belysande  Finlands  utrikeshandel,         193 

utförsel  har,  särskildt  i  Österbotten,  medfört  skog^sköf- 
ling,  i  det  att  skogsägarene  nedhuggit  allt,  då  de  äf- 
ven  för  ungskogen  iätt  rätt  goda  priser.  Som  bot  mot 
detta  missförhållande  bar  regeringen  från  nästa  års, 
1906,  ingång  satt  ganska  höga  afgifter  på  utfördt  virke 
af  detta  slag,  så  att  utförseln  häraf  kommer  att  blifva 
mindre  lönande  och  lockande. 

Näst  efler  trävarorna  är  varugruppen  pappers-  och 
trämassa  viktig  för  vårt  land  i  fråga  om  utförsel.  Af 
hithörande  varor  utfördes  år  1904  för  31  milj.  mark 
{14,3  %  2Lf  hela  utförseln).  Uppkomsten  af  en  pap- 
persindustri hos  oss  kunna  vi  icke  föra  längre  tillbaka 
i  tiden  än  till  medlet  af  1860-talet.  På  den  allra  se- 
naste tiden  har  industrin  starkt  utvecklats  och  dess 
alster  söka  sig  väg  till  långt  aflägsna  länder,  som  t.  ex. 
Brasilien  och  Afrika. 

Det  tredje  rummet  bland  våra  utförselartiklar  in- 
taga våra  ladugårdsprodukter  och  af  dem  främst  smör. 
Värdet  af  denna  utförsel  steg  år  1904  till  30,1  milj. 
mark  (13,9  7o  ^^  ^^^^  utförseln).  Också  smörutför- 
selns  historia  kan  räknas  från  1860-talet,  detta  årtionde, 
som  i  trots  af  nödårens  hemsökelse  blef  så  rikt  på  nya 
företag  af  för  landet  synnerligen  lycklig  art.  Mejeri- 
handteringen  vann  då  allmännare  erkännande  och  sprid- 
ning. Det  på  handslöjdssätt  i  bondehemmen  tillver- 
kade smöret,  hvilket  före  1860-talet  nästan  uteslutande 
utfördes  från  landet,  erhöll  i  mejerismöret  en  medtäf- 
lare,  hvars  tääan  ländt  det  finska  smöret  till  utomor- 
dentlig fromma.  Afsättningsorten  för  det  hnska  smö- 
ret var  under  äldre  tider  förnämligast  Sverige,  Tysk- 
land och  Ryssland.  Ännu  på  1880-talet  gick  hälften 
af  hela  utförseln  af  smör  till  sistnämnda  land.  Men  se- 
dan vi  erhållit  vintersjöfart  öfver  Hangö  och  därigenom 
det  finska  smöret  kunnat  regelbundet  uppträda  i  den 
utländska  handeln,  går  det  finska  smöret  förnämligast 
till  England,  delvis  äfven  Danmark.  Smorutförseln  har 
på  det  frikostigaste   understödts  af  regeringen  genom 


13 


194         Några  siffror  bdymnde  Finlands  utrikeshandel. 


understöd  både  åt  mejerier  och  åt  ångfartygsbolag, 
som  utskeppat  varan. 

Af  stor  vikt  för  vår  utförsel  var  förut  Aa/re  och 
tfära.  Båda  dessa  varor  ha  numera  mist  denna  be- 
tydelse, jämfördt  med  andra  varug^pper.  Oftast  in- 
föres numera  mera  hafre,  än  landet  kan  utföra.  Haf- 
ren  finner  användning  i  eget  land.  —  Tjärvaruutförsein 
har  hos  oss  stor  historisk  betydelse,  såsom  förut  den 
förnämsta  exportartikeln  från  de  nordliga  och  mellersta 
delarna  af  landet.  Tjärtillverkningen  bedrefs  som  hus- 
slöjd, och  varan  forslades  längs  strömmar  och  vatten- 
drag vår  och  sommartid  till  kuststaderna,  där  den  upp- 
lades,  tills  utförsel  kunde  ega  rum,  i  gemensamma  upp- 
lagsplatser, s.  k.  tjärhus.  Orsaken  till  att  tjärvaru- 
exportens  betydelse  minskats  har  varit  dels  stigande 
pris  på  trävirket  i  följd  af  ökad  efterfrågan,  dek  tjä- 
rans undanträngande  af  andra  täflande  industrivaror 
(stenkolstjäran).  Förståsigpåare  anse,  att  aflagandet 
af  utförseln  af  tjära  varit  till  fromma  för  landet,  enär 
tjärtillverkningen  medför  sköfling  af  ungskog. 

Sålunda  ha  vi  sett,  huru  vår  utförsel  främst  ut- 
göres  af  råvaror,  medan  vår  införsel  består  af  förad- 
lade artiklar.  Hvad  naturen  skänker  oss  förmå  vi  icke 
bearbeta,  hvarken  så  att  det  skulle  tillfredsställa  vårt 
lands  egen  köparekrets  än  mindre  utlandets.  Detta 
kunde  gifvas  som  ett  svar  på  frågan,  hvarför  vårt  land 
är  fattigt.  —  Så  kan  det  icke  få  förblifva.  Vi  måste 
lära  oss  att  gifva  våra  naturprodukter  fulländning  och 
skönhet,  som  hitintills  ansetts  för  en  bisak.  Hvarför 
t.  ex.  skola  vi  utsända  oarbetade  trävaror,  men  själfva 
införa  möbel  tillverkade  af  samma  träslag,  som  vi  skicka 
till  utlandet. 

Det  land,  med  hvilket  vi  mest  utbyta  varor,  är 
vår  östergranne,  Ryssland,  Af  en  införsel  på  267  milj. 
mark  1904  belöpte  sig  104,9  milj.  mark  på  varor  från 
Ryssland,  och  af  215,5  milj.  utförsel  sändes  varor  för 
58,3  milj.  mark  dit.  Att  införseln  från  Ryssland  är  så 
hög,  beror  främst  af  införseln  af  mjöl   och  spannmål. 


Några  siffror  bdymnde  Fifdathds  utrikeshandel.         196 

Ryssland  är  i  detta  afseende  vår  likasom  en  stor  del 
af  Europas  spannmålsbod.  Näst  efter  dessa  varor  in* 
hämta  vi  såsom  värdefullast  från  Ryssland  vårt  råsoc- 
ker, för  sockerfabrikationen,  omkring  ii  milj.  mark  i 
värde.  Vår  förnämsta  utförselartikel  till  Ryssland  är 
papper  och  pappersmassa,  af  58,3  milj.  mark  20  milj. 
mark.  En  stor  del  af  de  ryska  tidningar,  som  angripa 
oss,  trycka  sina  artiklar  på  finskt  papper. 

Till  våra  grannar  i  väster,  Sverige  och  Norge, 
sände  vi  1904  varor  för  7,5  milj.  mark  och  hämtade  där- 
ifrån för  12,3  milj.  mark;  till  Danmark  sändes  för  10 
milj.  mark  och  hämtades  för  11,5  milj.  mark.  I  vår 
utrikeshandel  intager  Tyskland  en  framskjutande  plats. 
Vi  hämtade  1904  därifrån  varor  af  alla  slag  för  icke  min- 
dre än  94,9  milj.  mark,  men  afsände  dit  blott  för  19,6 
milj.  mark.  Införseln  är  således  vida  större  än  utförseln. 
Alldeles  motsatta  äro  våra  handelsförhållanden  med  Stor- 
briitafiien  och  Irland,  som  är  den  bästa  köparen  af  våra 
artiklar.  Vi  sålde  dit  1904  för  64  milj.  mark,  men 
köpte  därifrån  blott  för  26,8  milj.  mark.  Likaså  sälja 
vi  för  hög^e  belopp  till  Nederländerna  och  Belgien, 
Frankrike  och  Spanien,  än  vi  köpa  därifrån.  Till  Ne- 
derländerna och  Belgfien  utfördes  1904  för  24,3  milj. 
mark  och  infördes  för  5  milj.  mark,  till  Frankrike  ut- 
fördes för  20,7  milj.  mark  och  inhämtades  för  5,5  milj. 
mark,  till  Spanien  utfördes  för  8,9  milj.  mark  och  in- 
fördes för  1,9  milj.  mark.  Denna  till  sistnämnda  län- 
der stora  utförsel,  som  vida  öfvergår  införseln  hit  be- 
ror naturligtvis  på,  att  våra  trävaror  äro  där  begärliga. 

Det  kan  ju  vara  trefligt  att  erfara,  hvilka  vägar 
varorna  tagit  vid  införsel  och  utförsel  till  och  från  lan- 
det. De  flesta  hafva  valt  —  om  man  får  använda 
detta  uttryck  —  sjövägen,  och  detta  är  ju  naturligt  vid 
betraktandet  af  landets  geografiska  läge.  Således  in- 
fördes sjövägen  varor  1904  för  208,3  milj.  mark  och 
utfördes  för  165,8  milj.  mark.  Med  järnväg  infördes 
varor  för  47,9  mHj.  mark  och  utfördes  för  40,3  milj. 
mark,  och  med  posten  infördes  varor  för  5,1  milj.  mark 


106  Årsberättelse  fär  1904. 


och  utfördes  så  litet,  att  tullherrame,  som  samla  dessa 
siffror,  icke  ansett  det  vara  lönt  att  anteckna  beloppet. 
Öfver  Ladoga  sjö  inkom  varor  för  4  milj.  mark  och 
utskeppades  för  6,7  milj.  mark. 

O.  H, 


Berättelse 


öfver  Sällskapet  Svenska  Odlingens  Vänners 
i  Kristinestad  verksamhet  år  1904. 


Under  det  gångna  året  —  det  tionde  af  sin  tillvaro  — 
har  sällskapet  S.  O.  V.  likasom  tillförene  i  mån  af  tillgångar 
genom  understödande  af  folkskolor,  beviljande  af  anslag  till 
bibliotek,  stipendier  m.  m.  sökt  verka  i  den  svenska  odlin- 
gens tjänst. 

Följande  belopp  hafva  under  året  utanordnats: 

åt  folkskolan  i  Mörtmark  by  40  mk; 
åt  folkskolan  i  Närpes   100  mk   till  stipendier  åt  medel- 
lösa elever; 

åt  biblioteksutskottet  160  mk; 

åt  musikkommittén  60  mk; 

till  prenumeration  å  tidningar  och  tidskrifter  75  mk. 

Sällskapets  styrelse  senaste  år  har  utgjorts  af  doktor 
Ernst  Wenddin,  ordförande  och  sekreterare,  kommerserådet 
Alfred  Carlströtn,  viceordförande  och  kassör,  bankdirektör  Hans 
Estlander,  fröknarna  Karin  Fonidl  och  Emmy  Wendelin. 

Antalet  medlemmar  utgjorde  vid  årets  slut  97,  däraf  i 
Kristinestad  81,  i  Kaskö  3,  i  Wasa  2,  i  Gamla  Karleby  1,  i 
Åbo  2,  i  Närpes  4,  i  Lappfjärd  3,  i  Dagsmark  1. 

Sällskapets  räkenskaper  för  år  1904  utvisa  följande  siffror: 


Arsberättdse  f&r  1904,  197 


Debet: 

Saldo  från  1908 9mf  308: 99 

Medlemsafgifter »     880:  - 

Samma  9mf  688:  99 

Kredit: 

Anslag  till  Närpee  folkhögskola .  ^iy:  100:  — 

>  MOrtmark  folkskola >  40:  — 

>  biblioteksntskottet »  160:  — 

»    tidningsprennmeration >  76:  — 

>  stipendiom  för  ferieknrs >  26:  — 

9    inköp  af  K.  £.  Wichmanns  lärobok  fOr 

folkskolan »  84:  — 

Omkostnader >  46: 80 

Behållning  tiU  1906 »  218: 99 

Samma  9wtf:  688: 99 

Eristinestad  den  21  januari  1906. 

Beityrelien. 


Kalenderns  omslagsbild. 


Artisten  Victor  Westerliolm  i  Åbo  har  enkom ^ för 
-'-  ^  denna  kalender  målat  en  tafla,  framställande  Åbo 
domkyrka  omgifven  af  sommarens  unga  grönska,  och 
gratis  ställt  den  till  redaktionens  förfogande.  Repro- 
duktionen utgör  ett  så  kalladt  trefargstryck  af  gult,  rödt 
och  blått.    Färgskalan  ses  å  baksidan. . 

Victor  Axel  Westerholm,  född  i  Åbo  1860,  har 
som  elev  och  senare  som  lärare  arbetat  vid  konst- 
föreningens ritskola  i  nämnda  stad.  Han  har  studerat 
mälarekonsten  i  Dusseldorf  och  Paris.  Några  af  konst- 
närens mest  berömda  taflor  gå  under  följande  namn: 
«Höststämning  på  Åland»,  «Eckerö  postbrygga»,  «Okto- 
berdag  på  Åland»,  «Gråväder»,  «Utsikt  från  Åland», 
« Vårsol»  m.  fl. 

Sedan  Åbo  konstförenings  stiftelse  1891  är  Wes- 
terholm dess  intendent  och  omhänderhar  i  denna  egen- 
skap uppsikten  af  samlingarna  i  stadens  nya  vackra 
museum. 


Förteckning  öfver  ett  antal  romaner,  berät- 
telser och  dikter,  behandlande  ämnen  ur 
Fkilands  historia. 


Aho,   Juhani,    Panu  (från  tiden  för  hedendomens  sista 

kamp   mot  kristendomen).  Borgå  1897.  464  s. 
Ahrenberg»  Jac,  Rojalister  och  patrioter  (1788.  Hrfors, 

1901.     265  s. 
Alfthan»  Johannes,   Viborgska  smällen  (slutet  af  1400- 

talet).     Stockholm  1870.     108  s. 
Bemdtson,   FYedrik,    Ur  lifvets   strid.   Skådespel  i  5 

akter  (1808).     H:fors  1851.  112  s. 
Calamnius,  J.  V.,  Tawalkoski.    Romantiserad  skildring 

från  början  af  1700-talet.     Hrfors  1864.  140  s. 
Cygnaeus,  Fredrik,  Claes  Flemings  tider.     Dramatisk 

dikt  i  5  akter  (1597).  H:fors  1851.  301  s. 

—  »  — ,  Hertig  Joharis  ungdomsdrömmar.    Skådespel 

i  5  akter  (1563).  H:fors  1854.  245  s. 
Hertzberg,    Rafaél,    Professorer  och  studenter.     Berät- 
telse från  Åbo  på  1600-talet.  Hrfors  1888.  152  s. 

—  » — ,    Knekt  och  Bonde.  Romantisk  skildring  från 

Klubbekrigets  tider.  Hrfors  1890.  222  s. 


200     Eomatier,  heråttdser  och  dikter  ur  Finlands  historia. 

Ingman,  Santeri,  ^uAo  Wesainen  (slutet  af  I5ootalet). 
Borgå  1894.     240  s. 

—  »— ,    Biskop    Tomas,   historisk    berättelse    (1234- 

48).  H:fors  1902.  192  s. 

Jahnsson,  Evald  Ferdinand,  Rådmannens  dotter.  His- 
torisk originalroman.  (1509).  H:fors  1878.  156  s. 

Lagus»  Gabriel,  Klubbhöfdingen.  Skådespel  i  5  akter. 
(1597).     H:fors  1869.     loi  s. 

Lindman,  V.  Arvid  Kur  ek  och  hans  samtida.  (1464 — 
1522).     H:fors  1893.     224  s. 

—  »  — ,  På  Åbo  slott,  (Från  hertig  Johans  tid).  Hrfors 

1892.     89  s. 
Ljungbcrgh,  Eva,  Romantiska  öden.     En  skildring  från 

1808 — 1809  års  krig.    Hrfors  1883 — 84.  330  s. 
Luthström,   C.  J.,  Minne  af  Åbo  brand.  Poem  (1827), 

Åbo,  1828.     30.  s. 
Malmström,  K.  R.,  Erik  Fleming,  Skådespel  i  5  akter 

(i  52 i).    Åbo  1867.  128  s. 
Nervänder,   Emil   Fredr.,     Vid  Anjala.     Romantiskt 

skådespel  från  1788.     H:fors  1863.     144  s. 
Nordmann,   Petrus,     Under  skilda  fanor.     Berättelse 

från    1788—90   års  krig.     H:fors  1885.     76  s. 
— »  — ,    Historiska    skildringar  från   nödtider   ock 

ofredsår  (171 3 — 1721).     Hrfors  1898.  177  s. 
— »  — ,    Mäster   Peder  och  riddar  Nils  (från  början 

af  1500-talet).     Hrfors  1900.     189  s. 
Numell,   Karl  Johan,  /  dopets  dagar.     Skådespel  i  5 

akter  (1157).     Hrfors  1880.     120  s. 
Numers,   Gustaf  von.  Striden  vid  Tunkkola.     Skåde- 
spel (1200).     Kuopio  1893.     163  s. 
Paul,  Adolf,  Karin  Månsdotter.     Skådespel  i  5  akter. 

Stockholm  1899.     166  s. 


Romaner,  herättdser  och  dikter  ur  Finlands  historia.     201 

Reuter,  O.  M.,  Karin  Månsdotters  saga.  En  diktcykel. 

H:fors  1880.  83  s. 
Runeberg,   Fredrika,  Fru  Catharina  Baije  och  hennes 

döttrar.    En  berättelse  från  stora  ofredens  tid.* 

H:fors  1858.  236.  s. 

—  > —  Sigrid  Liljeholm  (slutet  af  isootalet).  H:fors 

1862.     377  s. 

Runeberg,  Joh.  Ludv.,  Fänrik  Ståls  Sägner.  I—II. 
Borgå  1848— 1860.     131+109  s. 

Sjöström,  A.  G.,  Tajlor  af  vådeiden  i  Åbo.  (1827). 
Åbo  1827.     42  s. 

Topelius,  Zach.,  Hertiginnan  af  Finland.  En  histo- 
risk skildring  af  finska  kriget  1741 — 1743. 
Hrfors  1850.     274  s. 

—  > —    Fältskäms   berättelser.   I — V.     (163 1  — 1772) 

H:fors  1853—1867. 

—  > —  Regina  von  Emmeritz,     Skådespel  i  5  akter 

(1631).     Hrfors  1854.     119  s. 

—  <  —    Planetemas    skyddslingar.     Från    drottning 

Kristinas  dagar.  I — III.  Stockholm  1889.  640  s. 

—  «  —  Ljungars  saga.  Historisk  berättelse  från  1 500- 

talet.  Sthlm  1896.     303  s. 
Wahlberg,    Ferd.,   De  båda  Armfeltame.  Skådespel  i 

5  akter  (1788).    H:fors  1883.     105  s. 
Wecksell,  J.  J.,    Daniel  Hjort.     Skådespel  i  5  akter 

(1599).     H:fors  1863.     128  s. 
Wichmann,  K.  E.,  Klubbekriget.  En  diktcykel.  (1597). 

Hrfors  1893.    91  s. 

—  » — ,   Tattarprinsen.  Från  Gustaf  Ilirs  tid.    Hrfors 

1895.    66  s. 


Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud 
i  november  1905. 

Nyland. 

Borgå  socken:  Ingeniör  Harald  Forsius,  adress:  Borga;  Handlan- 
den A.  Forsten,  Sundö ;  Lärarinnan  Anna  Nordberg,  Boe, 
Hindh&r,  och  Landtmätoren  Felix  Edelmann,  Borgå. 

Borgå  stad:  Borgmästaren  M.  Schauman,  adress:  Borgå. 

Bromarfs kapell:  Kantor  J.  A. Grönlund,  adress:  Ekenäs, Bromarf. 

Ekenäs  stad:  Folkskolläraren  J.  A.  Nordström. 

Elimä:  Apotekaren  Axel  Bergman,  adress:  Elimä,  Koria  station. 

E^:  Landtbrukaren  F.  A.  Malmström,  adress:  Esbo  station, 
och  Folkskolläraren  Fredrik  Emil  Lundell,  adress:  Kök- 
laks  station. 

Fagervik:  Folkskollärarinnan  Ida  Åkerberg,  adress:  Fagerviks 
haltpunkt. 

Fredrikshamn:  Apotekaren  Alfons  Nymalm. 

Gammelstaden:  Fröken  Ina  Blomqvist,  adress:  Malm,  Vik. 

Hangö:  Folkskolläraren  Jacob  Kaustell. 

Hdsinge:  Fru  Rosa  Holmström,  adress:  Malm;  Ingeniören 
F.  Åberg,  Botby,  och  Folkskollärarinnan  Aline  Sev6n, 
Kårböle. 

Helsingfors:  Ingeniören  F.  Rosberg  och  Doktor  P.  Nordmann. 

Hyvinge:  I^ndthush&Uaren  Ilmar  Hornborg. 

Ingå:  Folkskollärarinnan  Matilda  Sjödahl,  adress:  Degerby, 
Nyland,  och  Färgaren  H.  W.  Holmberg,  Ingå  station. 


Svenska  Folkskolans  Vänners  omlmd  i  november  1906.    203 

Earis:  FolkskoUftrarinnan  Sofi  Ahlgrei),  adress:  Karis. 

Eaaridojo:  LaDdtbrnkaren  G.  Eliasson,  adress:  Karislo jo,  Böhle. 

KoGoa:  Hamnmästaren  C.  V.  E.  Blomberg,  adress:  Kotka. 

Kyrhdätt:  Rusthållaren  V.  Sahrberg,  adress :  Jorf vas  plattform ; 
LaDdthnshållaren  Fredrik  Siraolin,  Köklaks  station ;  Folk- 
skolläraren A.  E.  Lindholm,  Estby;  Landtbrukaren  A. 
Dannbftck,  Honskby;  Folkskolläraren  J.  E.  Sundqvist,- 
Porkkala,  och  Landthushällaren  Rich.  Kallström,  Pork- 
kala,  Sunds. 

Lappträtk: 

JAljendal:   Kantorn   Viktor  Karlsson,  adress:  Eskilom  station. 

Lojo:  Folkskolläraren  J.  C.  Backman,  adress:  Hangöbanan, 
Virkby;   Doktorinnan  Maria  af  Tengatröm,  adress:  Lojo, 

Lovisa:  Doktorinnan  Linda  Sagalin. 

Mäntsälä:  Provisor  Viktor  Ollqvist. 

Märskom:  Pastorskan  Edith  Hypén,  adress:  Mörskom  station; 
Nämndemannen  A.  J.  Grönblad, adress: Mörskom, Labbom. 

Pqjo:  Friherre  F.  L.  Hisinger.  adress:  Pojo,  Billnäs,  och  Folk- 
skolläraren Hj.  Björkwall,  adress:  Skum  station,  Fiskars. 

Pyitis:  Folkskolläraren  C.  WiUner,  Pyttis  kyrkoby,  och  Landt- 
brukaren P.  Länsman,  adress:  Pyttis. 

Ptmd:  Fröken  Hulda  Rosberg,  Kommunalrådet  K.  M.  Roselius, 
adress:  Pemå;  Smeden  Otto  Nyholm,  Pemå,  Gammelby. 

8ibbo :  Landtbmksr&det  G.  Borgström,  adress:  Helsingfors,  Öster- 
sundom  gärd;  Inspektören  G.  A.  Jansson,  adress:  Nickby, 
och  Fru  Mia  Oljemark,  adress:  Nickby;  Hemmansägaren 
Otto  Granqvist,  Nickby  Paipis,  och  Folkskolläraren  R.  J. 
Kvarnström. 

SHunded:  Prosten  K.  P.Moberg  och  Landthushällaren  A.  Perkléen, 
adress:  Sjundeå  station ;  Folkskolläraren  Alarik  Boström, 
adress:  Kala. 

Snappertuna:  Folkskollärarinnan  Julia  Hagman,  adress:  Ekenäs, 
Thorsö. 

Strömfors:  Bonden  Gustaf  Mickels,  Kungsböle;  Skräddaren 
J.  Rosqvist,  Lovisa,  Keitala,  och  Sågbokhållaren  V.  Karls- 
son, StrömfoTS  bruk. 

Tenala:  FolkskolförestAndaren  Karl  J.  Himberg  och  Fröken 
Hilda  Lindqvist. 


204    Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1905. 

Tusby:  Fru  Julia  Berg,  adress:  Kervo;  Lärarinnan  Anna 
Öländer,  adress:  Trftskftnda,  Malmby;  Landthushållaren 
J.  Winkvist,  adress:  Korsö,  Klemetskog,  och  Bruksbok- 
hållaren Erik  Nordberg,  Trftsk&nda,  Mariefors  bruk. 


Västra  Finland. 

Bjämd:  Stationsinspektom  G.  Rancken,  adress :  Bjäruä,  öfverby ; 
Agronomen  Fredr.  Erlund,  Finby. 

Björneborg:  Apotekaren  G.  Widbom,  adress:  Björneborg. 

Dragsfjärd:  Folkskollftrarinnan  Rosa  Westerholm,  Dragsfjftrd, 
Ytterkulla. 

Eckerö:  Kyrko värden  Erik  Eriksson,  adress:  EckerO,  Storby. 

Finström:  Provincialläkaren  L.  V.  Fagerlund,  Grodby. 

Föglö:  Folkskolläraren   E.  A.  Laurén,  adress:  Degerby,  FöglO. 

Hammarland:  Folkskolläraren  John  Karlsson. 

Hiitis:  Folkskolläraren  Hugo  Fagerstén. 

Houtskär:  Folkskolläraren  A.  Ringvall,  Houtskär,  Hyppeis. 

Iniö:  Folkskolläraren  K.  P.  Pettersson. 

Jomala:  Folkskolläraren   F.   Liewendahl,   adress:  Mariehainn. 

Kimito:  Apotekerskan  Hanna  C:son  Limnell. 

Korpo:  Orgel nisten  A.  V.  Nyländer;  Folkskolläraren  D.  A. 
Danielsson,  adress:  Korpo,  Galtby;  Bondedottren  VendU 
Pennström,  Korpo,  Pensar,  och  Ordföranden  i  skolstyrel- 
sen G.  Adolfsson,  Korpo,  Rumar. 

Kumlinge: 

Kökar,  Degerby:  Folkskolläraren  K.  E.  Ideman. 

Lemland:  Folkskollärarinnan  Ingeborg  Sommarström,  adress: 
Lemland,  Söderby. 

Lumparland :  Possessionaten  J.  Rosenberg,  adress:  Lumparland. 

Mariehamn:  Magister  Otto  Drake. 

Nagu:  Kapten  Joh.  Jul.  Fogelberg,  adress:  Nagu,  Vikom. 

Nystad:  Fröken  Anna  Myréen. 

Nddendal:  Apotekerskan  Ida  Aschan,  adress:  Nädendal. 

Par  gas:  Folkhögskoleföreståndaren  A.  Stenvall. 

Ra%Mno: 

Solo:  Apotekaren  A.  Lindroos,  adress:  Salo  station. 


Svenska  Folkskolans  Värnners  ombud  i  november  1905.    205 


Salimk: 

Smid:  PoesessioDaten  M.  F.  Boeenberg,  adress :  Sand,  Bomarsund. 

Våstanfjård:  Folkskolläraren  G.  B.  Sjöblom,  adress:  Västanf  jftrd. 

Vdrdö:  Fröken  Lydia  Andersson,  adress:  Värdö,  Åland. 

Åbo:  Landskaroreraren  F.  £dv.  Stenvik  och  Kollegan  A.  Forsell. 


Österbotten. 

Brahettad:  Fröken  M.  Palmqvist. 

Etse:  Folkskolläraren  J.  Finnäs. 

GamlakarUby:  Kapten  Edvard  Bengelsdorff. 

Cknnlakarieby  landsf.:  Folkskollärarinnan  Therése  Mattson,  öf  ver- 
korplazby,  och  Hemmansägaren  J.  Wenelius. 

Jakobstad:  Folkskolläraren  L.  Kronqvist,  adress:  Jakobstad. 

Jtfppo:  Bonden  Johan  Jangar,  adress:  Jeppo  station. 

Katk6:  Folkskolläraren  £.  Degerstedt,  adress:  Kaskö. 

Krtstinestad:  Fröken  Karin  Fontell,  Stadsläkaren  Doktor  Ernst 
Wendelin  och  Folkskolläraren  Otto  Hannus. 

Kristinestads  lands/.:  Folkskolläraren  E.  A.  Hummelgård  och 
Handlanden  Mikael  Mängs,  adress:  Tjöckby. 

Kronoby:  Fil.  Mag.  Johannes  Klockars  och  Folkskolläraren 
Anders  Bäck,  adress:  Kronoby,  Knifsund. 

Kv^/laks:  Folkskolläraren  K.  V.  Åkerblom. 

Lappfjärd:  Folkskolläraren  Frans  Teir,  adress:  Lappfjärd, 
Kyrkoby;  Folkskolläraren  Fr.  O.  Rehnbäck,  adress:  Lapp- 
fjärd, Mörtmark;  Bonden  Axel  Grannars,  adress:  Jjapp- 
fjärd,  Härkmeri,  och  Folkskolläraren  J.  J.  Wadström, 
adress:  Lappfjärd,  Dagsmark. 

Larsmo: 

Maiaks  socken:  Orgelnisten  M.  Hagberg,  adress:  Vasa,  Malaks. 

Maxmo: 

Munsala:  Folkskolläraren  A.  Svedberg. 

Mustasaari:  Pastor  A.  R.  Hedberg,  Gamla  Vasa  haltpunkt,  och 
Folkskolläraren  Ang.  Rosendahl,  adress:  Toby. 

Nedervetä:  Landtbrukaren  Elias  Slotte. 

Nykarieby:  Normalskolläraren  K.  F.  Spolander  och  Lärarekandi- 
daten O.  E.  Smeds. 


206     Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  fuwember  1905, 


Nårpes:  Folkskolläraren  £.  V.  Hannus,  Finnby;  FolkskoUäraien 
J.  Kronqviat,  Rangsby;  Folkskolläraren  J.  Rosenback, 
Kåtnäs,  Bäckby,  och  Folkskolläraren  J.  A.  Ekman, 
Yttermark. 

Oravais:  Orgelnisten  O.  Krook,  adress:  Oravais. 

Pörtom:  Possessionaten  Alfr.  Sjöberg,  adress:  POrtom,  Alholma. 

Federsö:  Folkskolläraren  F.  V.  Westerland. 

Pwirmo:  Folkskolläraren  Vilhelm  Rödas. 

Beplot:  Landthandlanden  Johannes  Gustafsson,  adress:  Replot, 
Björkö,  och  Orgelnisten  Earl  Kniper,  adress:  Replot 

Sideby:  Folkskolläraren  M.  Gran,  adress:  Sideby,  och  Folkskol- 
läraren A.  E.  Teir,  adress:  Sideby,  Skaf  tung. 

Solf:  Folkskolläraren  S.  Antell. 

Teerijärvi:  Folkskolläraren  K.  J.  Sundell. 

Uledborg:  Vågmästaren  A.  Brunberg. 

Vasa :  Fröken  Ellen  Stenbäck  och  Borgmästaren  Hugo  Malmberg. 

Vörd:  LArarinnan  Anna  Staffans,  adress:  Vörå,  Kovjoki,  och 
Apotekaren  Joel  Salin. 

Ofvermark:  Folkskolläraren  Viktor  Vinberg. 


Öfriga  Finland. 

Davidstad:    Folkskollärarinnan   Nina  Nylund,    adress:   Kallio- 

koski  bruk. 
Haapakoski:  Kamreraren  Georg  Bawe,  adress:  Haapakoski  bruk. 
Hausjärvi:  Ingeniören  N.  W.  Bergmann,  adress:  Riihimäki. 
Heinola:  Fröken  Esther  Thomé. 
litis:  Fröken  Thilda  Stråhle,  adress:  Kausala. 
Joensuu:  Kollegan,  Magister  Isak  Smeds. 
Jyväskylä:  Stationsinspektor  Felix  Hedberg. 
Kangasala:  Kanslirådinnan  Hilma  Liljestrand. 
Koskis:  Magister  V.  öhberg,  adress:  Järvelä  station. 
Ktwpio:  Fru  Signe  Hällfors. 

Mänttä:  Disponenten  J.  Boedecker,  adress:  Filppula,  Mänttä. 
Nykyrka:  Veterinären  J.  A.  Stenius,  adress:  Nykyrka,  Vi  borgs  län. 
Fyhäjärvi:  Förvaltaren  T.  Francke,  adress :  Pyhäjärvi,  Viborglän. 
Ruovesi:  Possessionaten  Magister  A.  Aminoff. 


Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1905.    207 

Buokclaks:  Förvaltaren  Karl  Mansén,  adress:  Imatra. 

Byttylå:  Stationsinspektom  Hj.  Montell. 

Sakkcia:  Apotekerskan  Jndith  Studd. 

Sordavala:  Restauratör  F.  Forsström. 

S:t  Michd:   Fröken  Alina  Antell  och  Stationsinspektom  G.  A. 

Lindholm. 
Tammela:  Skolf öreståndaren  Valfrid  Weckman,  adress:  Hump- 

pila,  Forssa. 
Tammerfors:  Ingeniör  Rob.  Witting. 
Tavastehtu:  Magister  Valdemar  Sippel. 
VaUceala:  Skogsförvaltaren  Hjalmar  Andersin,  adress:  Eirjokivi, 

Savolaks  banan. 
Viborg:  Redaktör  Carl  Joh.  Tollet. 
VSlmanstrand:  Disponenten  E.  v.  Haartman. 


S:t  Petersburg:  Trafikdirektörsassistenten  O.  v.  Zansen. 


Ständig  medlem  erhåller  S.  F.  V:s  skrifter  frän  och  med 
det  år  han  eller  hon  till  föreningen  inbetalat  100  mark. 

Årsmedlem  erhåller  skrifterna  för  hvarje  år  medlems- 
afgiften  erlägges. 

Flyttar  medlem  till  annan  ort,  behagade  han  anmäla 
detta  hos  ombudet  på  den  ort,  dit  flyttningen  skett. 

Då  nya  medlemmar  inträda  i  föreningen,  är  det  onödigt 
att  för  hvarje  sådan  till  kassören  insända  anmälan  härom,  utan 
kan  detta  ske  förslagsvis  i  början  af  april,  september  eller 
december. 

Ombaden  behagade /ö^e  kalenderårets  sktt  till  föreningens 
kassör,  Ingeniör  Fr.  Rosberg  i  Helsingfors,  inleverera  det  löpande 
årets  afgifter. 


Innehållet  i  Svenska  Folkskolans  Vänners 
Kalendrar  I— XX. 


(Emedan  de  11  första  årgftngarna  ej  bära  någon  nummer 
å  titelbladet,  uppräknas  de  här  såsom  följer:  1886-1, 1887—11, 
1888— m,  1889 -IV,  1890— V,  1891— VI,  1892— VH,  1893— Vm, 
1894-IX,  1896 -X  och  1896 -XI). 

Uppsatser  af  historiskt  och  kultnrhistoriskt  innehåll. 

Carstens,  C:  Raseborg,  V  18.  —  Ur  Pärnå  sockens  historia,  VI 

123.  —  Nådendal,  historisk  skildring,  XIII  117.  —  Pärnå 

sockens  historia,  XX.     (Bilaga). 
—8:  Lovisa— Vesijärvi  järnväg,  XIX,  194. 
CygruBUBy  O.:  Pehr  Brahe  den  yngre,  III  1.  —  Åbo  slott,  XTTT  47. 
D.,  T.  S.:  Transvaal  och  boers,  XIV  210. 
d.  (Ernst  Lagus):  Hertzen-stoden  i  Strömfors,  I  160. 
Federley,  C.  B.:  Finlands  järnvägar,  XVI  71. 
Qrotenfelt,  O.:  Några  folksägner  angående  striderna  i  mellersta 

Savolaks,   VIII  49.  —  Några    Savolaks-minnen  från  1808 

års  krig,  XI  27. 
Hagforsi  K,  J.:  En  högtidsdag,  III  46. 
Heikd,  I.  A.:  Arbetarnes    ställning  hos  de  forne  grekerne  och 

romarne,  VII  61,  -  Den  grekiska  kulturens  historia,  XII 

66.  —  Ur  en  romåres  dagbok,  XVIII  21. 
J(äilerholm),H(Uma):  Några  blad  ur  Olofsborgs  historia,  XV  121. 
Jamson,  N.  O.:  Tjuda  pedagogi  i  Kimito,  XVII  81. 
Karsten,  Anton:  Från  Kökar,  VII  148. 


InnehdUet  i  Sv.  F.  7.  Kalendrar  I-XX.  209 


Memander,  Konrad:  Nägra  kyrkor  i  sveDska  Österbotten,  XVII 
116.  —  En  färd  till  Ålands  kyrkor,  XVIH  145. 

Meinander,  Valter:  Pärnä  sockens  minnen  från  1808  års  krig, 
xvn  27. 

Nardling,  I.  O.:  Z.  Topelins*  ö,  XX  77. 

Nordmann,  P.:  Ett  blad  ur  boktryckerikonstens  historia,  VII 
86.  —  Nägra  blad  nr  Sibbo  sockens  historia,  VIII  85. — 
En  förordning  från  eden  gamla  goda  tiden»,  X  115.  — 
Borgbacken,  XIV  125.  —  Några  anteckningar  om  de  fin- 
ska städemas  uppkomst,  ålder  och  lägen,  XIX  91. 

OMs,  P.  K:  Från  Kvarkens  strand,  XVII  77. 

Ofjeniark,  K,  T.:  Om  förfinskningen  af  den  svenska  befolknin- 
gen i  vårt  land»  IX  64. 

SchybergsoHj  M.  G.:  Kastelholm,  IV  16.  —  Det  finska  univer- 
sitetet, V  1. 

S.,  K.  A.:  Billnäs  bruk,  XI  82. 

SUidius,  Uno:  Spillror  af  svenskt  fomtidslif,  IX  118.  —  Några 
bilder  från  det  kyrkliga  uppfostringsarbetet  på  1600>talet 
i  Finland,  XH  72. 

—a:  Dagsmarks  folkskola  1873—1903,  XVIH  50. 

Åkerblom,  K,  V.:  Blad  ur  Replot  sockens  historia,  XIX  145. 

Ohberg,  Viktor:  Om  brödets  och  särskildt  julbrödets  helgd  hos 
svenskarna,  XII  86.  —  Nobelska  stiftelsen,  XVIII  38. 


Leftiadsteckningar  ocli  nekrologer. 

Ählqvistj  W.:  Ferdinand  de  Lesseps,  II  87. 

AChrenJberg),  J.:  Julius  af  Lindfors,  XVIH  197. 

BergroUi,  Hugo:  Viktor  Rydberg,   X   136.  —    Gladstone   och 

Bismarck,  Xm  163. 
Broberg,  K  T.:  Carl  Henrik  Alopseus,  Vn  169.  —  A.  F.  Gran- 

felt,  vn  175. 
Bäck,  Johannes:  Fredrik  Gabriel  Hedberg,  VHI  121. 
Carpdan,  Tor:  Viktor  Forselius,  XX  109. 
C(ygnoeu8),  G.:   Ferdinand  Juselius,  XV  70. 
Flodin,  K:  Adolf  Leander,  XIV  120.  —  Gunnar  Wennerberg, 

XVI  182. 

14 


210  TfifiehdUet  i  St\  F.   V.  Kalendrar  I— XX. 


Ou8taf88on,  F.:  Josef  Pippingsköld,  VII  178. 

Q.,  J.  M,:   Carl  Johan  Mattsson,  XVH  179. 

—g-n:   Werner  Woldemar  Söderhjelm,  XIX  217. 

Hagfors,  K.  J.:  Frans  Edvard  Conradi,  111  68.  —  Isak  Erik 
Vik,  III  85.  —  Anders  Svedberg,  IV  25.  —  Johan  Hag- 
man, IV  96. 

Hdkd,  I.  A.:  Julius  Fredrik  Leopold  Krohn,  III  62. 

H(tdtin),  A.:  Hugo  af  Schultén,  VI  205.  —  Karl  August  Ta- 
vaststjema,   XIH   164.  —  Theodor  Lindh,  XIX  209. 

—i-:   Rudolf  Virchow,  XVH  160. 

Jakobsson,  Naima:  Elisabeth  Blomqvist,  XVI  118. 

Jemström,  Joh.:  Johan  Arrhenius,  IV  101. 

Klockars,  J.:  Anders  Chydenius,  XVH  68. 

Krogius,  AU:  Louis  Pasteur,  X  140. 

L(agu8),  E.:  Fredrik  Pacius,  VI  212.  —  Max  af  Schultén,  XIV 
101.  —  Porthan  och  Runeberg,  XVIH  16.  —  Carl  Snoil- 
sky,  XVin  188. 

Laurén,  Esther:  Spelmans  Gusta,  XIII  225. 

Lille,  Axel:  Vilhelm  Grefberg,  I  109.  —  Henrik  Adlercreutz, 
VU  185.  —  Ernst  Rönnbäck,  VUI  130. 

L(ess),  J.:  Mac  Mahon,  VIU  137. 

L.,  A.   W.:  Edvard  Duncker,  IX  131. 

L—m,  K.:  August  Engelbrekt  Ahlqvist,  IV  180. 

L(dngström) ,  Mia:  Aurore  Karamzine,  XVII  166. 

—It-:  Karl  Robert  Mahnström,  XV  89. 

Meclielin,  L.:  Robert  Montgomery,  XTTT  158. 

Moring,  K.:  Johan  Stenberg,  I  117. 

JV^.,  A.:  Joachim  Kurtén,  XIV  118. 

Noi'dmann,  P.:  Gustaf  Adolf  Åberg,  UI  134.  —  Alexander  Bern- 
hard von  Weissenberg,  V  130.  —  Karl  Gustaf  Linden, 
VI  210.  —  Zachris  Topelius,  XIII  146.  —  Karl  Teodor 
Broberg,  XVI  95.  —  Adolf  Erik  Nordenskiöld,  XVI  122. 
—  Vilhelmina  Nordström,  XVII  170.  —  Anders  Johan 
Nygren,  XVII  180.  —  Gustaf  Julin,  XVH  180.  —  Nils 
R.  Finsen,  XIX  220.  —  Fanny  Palmen,  XX  176. 

— n.:   Leopold  Mechelin,  V  93. 

Eeuter,  O.  M.:  Sextus  Otto  Lindberg,  IV  169. 


InnehdUet  i  Sv.  F.  V.  Kalendrar  I— XX,  211 

Bosenqviat,  V.  T.:  Zacharias  Joachim  Cleve,  XV  82.  —  Carl 
Jacob  Arrhenius.    Johan  Elias  Strömberg,  XVI  105. 

— r— :   Oscar  Norrmén,  IV  152. 

S(alomon),  O.:  August  Abrahamson,  XIII  181. 

—8t:  Henrik  Slätis,  XVU  181. 

Svensén,  EmU:  Arthur  Hazelius,  XVI  128. 

Tigerstedt,  Bob.:  Till  Elias  Lönnrots  minne,  XVII  16. 

TämvaUy  K:  Johannes  Bäck,  XVI  101. 

Wcenerherg,  Th.  &  Esttander,  C,  E.:  Hjalmar  Munsterhjelm, 
XX  66. 

V(albäck),  F.  J.:  John  Ericsson,  IV  157. 

WUUbrand,  B.  F.  von:  Alexander  Brunou,  U  98. 

Wrede,  B.  A.:  Axel  Vilhelm  Liljenstrand,  X  126. 

Ohberg;  Leon.:  Robert  Rostedt,  IX  144. 

Ohberg,  Viktor:  Uno  Cygnseus,  IH  38.  —  Adolf  Fritiof  Neovius, 
X  131.  —  Theodor  Holmström,  XVH  173.  —  Hugo  Ala- 
rik Hollmerus,  XVU  176.  —  Karl  Johan  Slotte,  XVHI 
203.  —  Johannes  JernstTöm,  XVin  206. 

Frans  Emil  Humble,  1 120.  —  Alexander  lU,  IX  1. 
—  Från  dödens  skördefält  1904,  XIX  236.  -  Viktor  Fe- 
derley,  XX  183. 


Berättelser. 

AMgren,  Ernst:  Mor  Malenas  höna,  XVU  60. 

Ahrenberg,  Jac:  Också  en  bokhandlare,  U  74.  —  Ett  minne 
från  mina  pojkår,  XIV  70. 

Aina  (Forsman):  Svartbäck-Rikas  bröllopsresa,  IJ  169.  —  Hus- 
bonden på  Bärga,  lU  164. 

Andersson,  Otto:   1  skären,  XIX  124. 

Blom,  L.:  Gårdfari-Matfs  dröm,  VIU  101.  —  Hvad  som  hände 
kyrkvaktaren,  IX  12.  —  Med  förebud,  X  66.  —  Frieri, 
XI,  101.  —  Ensam,  XU  106. 

Drosinis,  Georgios:  En  julberättelse,  öfvers.  från  ny  grekiskan 
af  I.  A.  H.,  XX  42. 

Forsberg,  Anders:  Fiskarens  hemlängtan,  XV^UI  63. 


212  InnekdUet  i  Sv.  F.   V.  Kalendrar  I--XX. 

G(rotenfdt),  O.:  Trotjänare,  X  82. 

Gdnge  Rolf  (K.  E.  Wichmann):  Flyktingarna  på  Sandön,  VI  64. 

Göran  Smed  (se  Helsingius). 

Hagman,  J.:  En  välgörare,  I  126. 

Hedberg,  J.:  Från  lek  till  allvar,  VII  43.  —  Ett  minne  från 
sångfesten  i  Ekenäs,  VU  106. 

Heikd,  I,  A.:  Nu  måste  ni  inrätta  folkskolor,  XIII  97. 

Hdsingius,  G.  A.:  En  anklagelse,  U  132.  —  Samhällets  foster- 
barn, dess  —  olycksbarn,  VHI  116. 

Hertzbcrg,  R.:   Arbete,  IV  31. 

Jansson,  Algot:  Skogstorpet,  XIX  117. 

J-  n.  K:  Hemåt,  XIV  66. 

Lagerlöf,  Sdma:  Guds  vandringsman,  XI  67. 

L.,  A.:  Sparsamhet,  XV  167. 

Lindh,  Th.:   Smulgråten,  I  166. 

Lyheck,  Mikad:  Höbärgniugsfolk,  I  63. 

Nordmann,  P.:  Under  fattigmans  tak,  n  160.  —  Moster  Maisu, 
m  89.  —  Resan  till  Rinum,  XII  174.  —  Fyra  små  be- 
rättelser, XIX  46. 

Numers,  Gunnar  von:  Vadmalsrocken,  XVII  182. 

Nygren,  J.  A.:  År  från  år,  VH  141. 

Nyländer,  J,  W.:   En  hälsning  till  en  moder,  XVI  144. 

— n  (Alhet-t  Hidén):  Ett  minne  från  hafvet,  VHI  94. 

Parus  Äter  (Adde  Weman) :  Från  svunna  dagar,  XVIII  86.  — 
Pust-Lena,  XIX  72.  —  Vallflickan,  XX  86.   . 

Reuter,  Jonatan:  För  barnens  skull,  XVH  43.  —  Till  en  lots- 
hustrus  minne,  XIX  202. 

Rosenqvist,  V.  T,:  J.  L.  Runebergs  födelsedag,  firad  i  Borgå 
18V,74,  XIV  47. 

Sten,  Allvar  (Naima  Jakobson):  Willi,  en  gatpojkes  historia, 
X  43. 

Tegengren,  K.  V.:  Förlåtelse,  V  83. 

Tdstoy,  Leo:  Där  kärleken  är,  där  är  Gud,  XIV  86. 

Åkerblom,  K.  V.:  Från  landsvägen,  XIX  128. 

Ohberg,  Viktor:  Kapellanstjänsten  i  Lilla,  VIII  86.  —  Den  nya 
kapellanen  i  Lilla,  IX  42. 


InnehdUet  i  8v,  F.  V,  Kalendrar  I— XX.  213 

Dikter. 

Äkeste  (Nina  Runeberg):  Seatons  hämnd,  X  120« 

El(m,  L,:  Guds  frid,  godt  folk  I,  VII  166.  —  Friskt  mod,  VIU 
93.  —  Råd,  X  63. 

BoreniuSy  Carl:  Till  vårt  svenska  språk,  VII  145. 

F.  (Gustafsson):  Valkyrians  visa,  XV  135. 

Fågd  Bld  (L,  Saxen):  Vt  Kanteletar,  IX  29. 

Q(roienfdt),  O.:  Valet,  XI  39. 

Gdnge  Bolf  (K.  E.  Wichmann):  Fiskarhustrun,  U  131.  —  Sture- 
dikt, m  34.  —  Erik  Puke,  m  36.  —  Glädje,  UI  66.  — 
Bön,  VI  119.  —  Var  tröst,  VI  120.  —  I  höst,  VI  121.  — 
Gref  Arvid  Horn,  VH  81. 

—g  (V,  öhberg):  Måltidsböner,  XV  160.  —  Bön  vid  ett  nytt 
års   början,  XV  176, 

HelsingiuSj  G.  A.:  Tiggaren  Simon,  XIV  183. 

Bolländer,  N.  A.:  Böljan  svallar,  XV  154.  —  O  bröder,  följen ! 
XVm  94. 

Layus,  Aina:  Lyckoland,  XVm  27.  —  Prolog,  X\Tn  54. 

Laurén,  Ludvig:  Vår,  XIII  186.  —  Runebergs  dröm,  XIV  36. 
—  Solnedgång,   XV  93.  —  Linnean,   XV   94.  —  Prolog, 

XVI  35.    —  David   och   Natan,   XVI   39.   —  Åskväder, 

XVII  105.  —  Snösmältning,  XVH  148.  —  öfver  en  ung 
flicka,  XVn  149.  —  Herdarnas  julnatt,  XIX  16.  —  Var 
lugn,  XIX  176.  —  Julotta,  XX  19. 

lAndhj  Th„-  Nylänningarnas  marsch,  VU  110. —  Dikt  vid  säng- 
festen i  Borgå,  Xni  114.  —  Tre  dikter,  XIX  212. 

L.,  L,:  Kyrkoruinerna,  XU  124. 

Lybeck,  Mikael:  Den  unga  sommaren,  XII  54.  —  Floras  dag 
1848  »%  1898,  XIU  45. 

Molander,  Anna:  österbottningarnas  sång,  XH  70. 

Möme  Arvid:  Sång  till  Österbotten,  XX  98. 

Nardmann,  P.:  Hemma,  IV  99.  —  Farfars  kista,  VUI  112.  — 
Till  en  tafla  af  Edelfelt,  Xni  198.  —  Fyra  historiska 
skämtedikter,  XIV  219.  —  En  visa  om  träden  kring  mitt 
sommarhem,  XIX  114. 

Nordström,  Wilhelmina:  Älfvornas  marknad,  IV  148.  —  Tvenne 
dikter,  X  160. 


214  Innehållet  i  Sv.  F.  V.  Kalendrar  I— XX: 


Ohls,  F.  E.:  Fram  till  seger,  ljusets  unga  skara,  XI  100.  — 
Templet,  XI  152.  —  Ljusets  band,  XVI  63.  —  Ljusets 
vakt,  XVm  121. 

Panis  Äter  (Ädele  Weman):  På  skidor,  XVII  114. 

Bågnar  (fftdt):  Min  första  vikingafärd.  Vill  148. 

Renter,  Joyiatan:  Karlatag,  I  29.  —  Skärgårdens  pärla,  I  31.  — 
Lotsen,  II  169.  —  I  stormens  stund,  VIII  147.  —  En  ny 
skola  under  nödåret,  IX  116.  —  Motvind,  XIH  144. 

R,  W.:  Glömd,  V  134. 

Muneberg,  J.  L.:  Om  Guds  ord  och  församling,  två  psalmer, 
II. 

S.,  M.  A.:  Skärgårdsflickan,  III  61. 

Snoilsky,  Carl:  På  Vernamo  marknad,  XVIII  187.  —  Folkets 
sångmö,  XVIII  192.  —  Den  tjänande  brodern,  XVIII  194. 
-  Borgå,  XVIII  196. 

Tavaststjei-na,  Karl  A.:  Finlands  offer,  11  148. 

Tegengren,  Jacob:  Plöjarens  aftonsång,  XVIII  19. —  Mig  skräm- 
mer ej  sorgens  skugga,  XX  107. 

—t—:  Nyår,  II  1. 

Topelius,  Z.:  I  aftonlugn,  XIII  19. 

Öhberg,  Viktoi-:  Hvar  äro  himlame?,  IV  64.  —  Sommarmorgon 
i  skogen,  V  144.  —  Morgon-  och  aftonbön,  IX  143.  — 
Var  redo,  X  124.  —  Promemoria,  XI  66.  —  Vårt  eget, 
XI  91.  —  Den  högsta  lycka,  XI  144.  —  Trohet  i  döden, 
Xin  80.  —  Hvilostundens  lofsång,  XIII  104.  —  Hem- 
trakten, XV  115.  —  Boerland,  XVI  61.  —  Mot  slutet  af 
år  1901,  XVI  70.  —  Tillförsikt,  XVin  120. 

Osterblom,  Frans:  Hemming  Gadd,  XII  84.  —  Min  hembygd, 
XIV  45.  —  Världens  lön,  XIV  53.  -  Heliga  land,  XV 
54.  —  Skärkarlssång,  XV  112.  —  Statt  upp,  min  son!, 
XVI  17.  —  En  bondes  visor,  XVH  22. 


Dramatiska  arbeten. 

Bengts,  Fia:  Xär  Kådback-Kalle  låg  sjuk,  XVI  161. 

Nervänder,  Ellen:   c  Lasse  liten»,  XIX  226. 

Nordmann,  F.:   Karlssons  kalf,  skämt  i  en  akt,  XV  162. 


Innehållet  i  Sv,  R  V.  Kalendrar  I- XX.  215 

Xumers,  G.  von:  Ny'-8lu*-dan8en,  VIII  11. 

Xyströnt,  Maria:  Sjömansgossar,  skadespel  med  sång,  XIII  200. 

Paras  Äter  (Adéle  Weman):  Fosterland,  sagospel,  XIV  77. 


Uppsatser  rörande  naturen  ocli  näringslifvet. 

Borenius,  E.:  Om  af  verkning  af  skog,  XIX  138. 

Flygare,  John:  Några  ord  i  sy tningsf rågan,  XIX  132. 

Funihjélm,  Anni:  Litet  om  Finlands  allmänna  slöjdförening, 
XVII  99. 

Myrstén,  Carl:  Om  ett  första  försök  i  rotfruktsodling,  XII  189. 

Ohlsson,  G.  Bj.:  Om  insamling  af  medicinalväxter  i  Finland, 
Xni  81. 

Beiiter,  O.  M.:  Ängsmasken  och  medlen  att  bekämpa  dess 
härjningar,  VII  10.  —  Skadeinsekter  i  våra  fruktträd- 
gårdar, XII  153.  —  Xyheter  och  en  gammal  bekant,  XV 
114.  —  Husflugan,  en  naturhistorisk  monografi,   XX  48. 

Rindell,  ArtJiur:  Finlands  mossar  och  deras  odling,  XX  100. 

Stenvall y  A,:  Biskötseln  en  lönande  biinkomst,  XVII  72. 

Wikström,  Emil:  Bakteriologin  och  landthushållningen,  XV  56. 


Reseskildringar  ocli  uppsatser  af  geografiskt  innehåll. 

A.,  ^y.:  Ett  besök  å  världsutställningen  i  Paris,  IV  80. 

Broberg,  K,  T,:  En  färd  till  Amerika,  I  67. 

Brotheiiis,  V.  F.:   Kolaexpeditionen    1887,  m  14.  —  I  hjärtat 

af  Asien,  XI  111. 
Carstens,  C:  En   natt  på   Vesuvius,  I  97.  —  Fridtjof   Nansens 

polarexpedition,  XII  98. 
el  (E,  Lagus):  Ett  och  annat  från  Schweitz,  in  52. 
H.:  Anteckningar  från  en  guldletningsfärd  till  Ivalo,  VIII  57. 
Kordmann,  P.:  Om   dynerna,  XI  38.  —  Genom  Skibelund  till 

Knut  Pedersens  efterskola,  XVI  63. 
K(ordmann),  8(igne)  M.:   Reseminnen  från  Gudbrandsdalen  i 

Norge,  XVm  29. 
Kyffién,  A.  J.:  Öfver  Kvarken,  VII  95. 


216  Innehållet  i  Sv.  F,  V.  Kalendrar  I—XX. 


Medicinska  uppsatser. 

CoUan,  A.  von:  Om  ögats  skolande,  XIX  33.  -—  Uttalanden  af 

Hippokrates  XX  186. 
Hagelstam,  Jarl:   l^ågra  ord   om  ärftlig  sjaklighet,  II  151.  — 

Om  den  asiatiska  koleran,  VII  116. 
Holsti,  Hugo:  Spritdrycker  och  arbete,  XIX  19. 
SchtUtén,  Max  af:  Den  första  hjälpen  vid  plötsliga  olycks-  och 

sjukdomsfall,  X  162. 
Suckadorff,  V.:  Hälsovården  i  folkskolan,  II  3.  —  Dammet  och 

dess  betydelse  för  människans  hälsa,  IX  97. 


Uppsatser  af  jnridiskt  inneliäll. 

Cederhclm,  Arne:  Om  straffsystemet  uti  strafflagen  för  Finland 
af  den  19  dec.  1889  och  förordningen  om  verkställighet 
af  straff  af  samma  dag,  V  96. 

G(rotenfelt)  A.:  Om  fångars  villkorliga  frigifning,  XI  146. 

HäUfors,  Edv.:  Kortfattade  råd  för  menige  man  rörande  lag- 
fart, inteckning,  bouppteckning  och  testamente,  XIX  80. 

Neovius,  F.:  Strafflagen  och  ordningsstadgan  för  finska  militä- 
ren af  den  16  juli  1886,  I  144. 

Nordmann,  P.:  Till  de  små  jordbrukarena,  XVI  44. 

Wrede,  B.:  Sveriges  samhällsskick  i  äldre  tider,  XVI  20. 

Anvisningar   och   formulär   för  folkskoleansöknin- 
gar,  X  99.  —  I^gen  om  lega  af  jord  på  landet,  XVIII  213. 


Uppsatser  rörande  byggnadsverk. 

Ahrenberg,  Jac.:  A  bo  stads  nya  bibliotekshus,  XVIII  111. 
Aspelin,  Valdemar:  Ritning  till  kreatursstall,  XIX,  188. 
Cajander,  L.  V.:  Anteckningar  om  Borgå  domkyrka,  IV  40. 
Gv^stafsson,   F.:  Läroverkets   för  gossar  och  flickor  nya  hus, 

IX  60. 
Heikd,  I.  A.:  Kristenhetens  största  kyrka,  IX  36. 


InnehdUet  i  Sv,  F.  V.  Kalendrar  I- XX.  217 


Im  (Ludv,  Meinander):  Nord-Östen jökanalen,  X  89. 
— n;  Nya  stadsarkivet  i  Helsingfors,  V  146. 
Nordström,  E,:  Byggnaden  för  konst  och  konstflit,  I  94. 
Nyberg,  Blenda:  Eget  hem,  prydligt  hem,  XVIII  79. 

Det   nya   folkskolehuset   i   Helsingfors,   I   9 
Nya  standerhuset,  IV  179. 


Uppsatser  af  folkloristiskt  ooh  lingvistiskt  innehall. 

Andersson,  Otto:  Om  den  österbottniska  folkdansen,  XVIII  123. 

Hagman.  J.:  Barn-  och  ungdomslekar  i  svenska  Österbotten, 
in  137. 

Lagus,  E.:  Något  om  insamlandet  af  svenska  folkvisor,  I  37. 

BenvaR,  L,  T.;  Några  prof  på  åländsk  folkpoesi  från  senaste 
tid,  V  136. 

Turman,  Janne:  Språkförhållandena  i  norra  Pargas,  V  65.  — 
Några  hednamiunen  i  pargasbons  folkdiktning,  VI  104. 

Åberg,  G,:  Åm  tåm  tri  brödrena,  drakana  och  häksan,  folksaga 
upptecknad  i  Pyttis,  I  188.  —  Om  de  tre  bröderna,  dra- 
karna och  det  förtrollade  slottet,  folksaga  upptecknad  i 
Helsinge,  U  206. 

tTydor»    från   Borgå   socken  och  Kökar,   I  48.  — 
Ordstäf  och  tankekorn,  II  231. 


Uppsatser  af  pedagogiskt  ooli  skolUstoriskt  innehåll. 

Bengs,  Werner:   Huru  en  folkskola  fås  till  stånd,  IX  67. 

Bergroth,  Hugo:  Ett  par  ord  om  vår  rattstafning,  XVI  136. 

Broberg,  K.  T.:  Om  små-  och  ambulatoriska  skolor  på  lands- 
bygden, Xm  187. 

Ehrström,  Gertrud:  Några  uppgifter  om  fasta  och  ambulato- 
riska småskolor,  XVH  108. 

Englund,  F.  7.;  Till  frågan  om  folkbildningens  befrämjande, 
n  69. 


218  InnehdUef  i  Sv.  F.  V.  Kalendrar  J— XX. 


Foi-sius,  Valter:  Folkhögskolan  i  Borgå,  IV  66. 

EhgforSj  K.  J.:  Folkhögskolan  i  Skandinavien,  I  7. 

Hagnmn,  J.l  Nykarleby  seminarium  (1882),  I  84. 

Heikd,  I.  A.:  Chaatauqna  eller  en  högskola  i  hvarje  hem,  XUI 
23.  —  Småskolor  och  småskoleseminarier,  XX  21. 

J.,  K.  F.:  Något  om  arbetet  för  folkupplysningen,  XH  126. 

Lönnbeck,  G.:  Litet  om  folkundervisningens  och  folkskoletan- 
kens utveckling  i  Finland,  IV  108. 

Meinander,  Valter:  En  folkhögskola  i  Jämtland,  XVII  50. 

Nordmann,  P.;  Något  om  folkskolomas  fortsättningskurser, 
XIV  38. 

Bosfedt,  Rob.:  Om  folkskolans  och  folkhögskolans  förhållande 
till  hvarandra,  VHI  1. 

Stenvall,  A.:  Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola,  XX  33. 

Strömberg,  F:  En  slöjdkurs  vid  Nääs,  XI  92. 

Wendell,  L.:  Om  sommarbarn  trädgårdar,  XIX  110. 

Fortsättningsklass  vid  högre  folkskola,  VI  199.  — 


Landtdagar  ocli  årsöfversikter. 

Carstens,  C:  Återblick,  I  196.  —  Återblick,  II  223.  —  Återblick, 
in  127.  —  Återblick  på  1890,  V  119.  —  Återblick,  IX 
164.  —  Återblick  på  1897,  XU  167. 

Heikel,  I.  A.:  Landtdagen  ]888,  III  99.  —  Landtdagen  1904— 
1905,  XX  116. 

Lagus,  E.:  Landtdagen  1891,  VI  1. 

Schybergsmi,  E.:  Landtdagen  1894,  IX  76. 

öfversikt    af   representationssystemen  i  olika  län- 
der XX,  166. 


Årsberättelser. 

Svenska  Folkskolans  Vänner  1882- 1887,  II 203;  1882-1892,  VII  1. 

Svenska   Folkskolans   Väymers   årsberättelse    1889—1890,  V  148; 

1894,  X  1;    1895,  XI  1;    1896,  XII  1;    1897,  XIII  1;  1898, 


Innehållet  i  Sv,  R  V,  Kalendrar  I-XX.  219 


XIV  1;    1899,  XV  17;    1900  XVI   1;    1901  XVH  1;    1902, 
XVm  1;    1903,  XIX  1;    1904,  XX  1. 

Svenska  Bildningens  Vänners  i  A  bo  årsberättelse  för  1896,  XI 
10:    1896,   XU    10;    1897,    XHI   9;    1898,  XIV  20;    1899, 

XV  26;    1900,   XVI    11;    1901,  XVH  9;    1902,   XVIH  9; 
1908,  XIX  243;  1904,  XX. 

Svenska  Odlingens  Befrämjares  i  Vasa  årsberättelse  för  1895, 
XI  16;  1896,  XU  12;  1897,  XIU  14;  1898,  XIV  8;  1899, 
XV  30;  1900,  XVI  14;  1901,  XVH  11;  1902,  XVHI  10; 
1903,  XIX  11. 

Svenska  Klubbens  i  Borgå  årsberättelse  för  1898,  XIV  12;  1899, 
XV  36;  nov.  1902-okt.  1903,  XVLH  142;  1903,  XIX  245. 

Svefiska  Odlingens  Vänners  i  Kristinestad  årsberättelse  1898, 
XIV  16;  1899,  XV  32;  1900,  XVI  16;  1902,  XVHI  12; 
1903,  XIX  13;  XX  196. 


Uppsatser  af  blandadt  innehall. 

Äsclian,  Ossian:  Om  kontroll  öfver  handeln  med  lifsmedel,  1 141. 

Bergroth,  G.  E.:  öf  versikt  af  nykterhetsrörelsen  i  Finland,  II 190. 

B(arenius),  G.:  Metersystemet,  kort  redogörelse,  I  177. 

Broberg,  K.  T.:  Om  sjömansmissionen,  IV  1.  —  Det  sjunde 
nordiska  skolmötet,  X  149. 

C(arstens),  C:  Ett  triumftåg,  V  73. 

Cederhohn,  Äme:  Om  likbränning,  III  111. 

CygncniSy  G.:  Postväsendets  införande  i  Finland,  Hl  76.  —  K. 
Finska  Hushållningssällskapet  1787—1887,  XII  134. 

Ekman,  Oskar:  Litet  om  simkonsten,  XVIII  95. 

Flodin,  K:  Den  finska  tonkonsten  på  resa  i  Europa,  XV  137. 

Grottnfdt,  O.:  Om  Runebergs  dikt  « Svanen»,  XIX  178.  --  Om 
Runebergs  dikt  «Vid  en  källa»,  XX  38. 

Grördund,  K:  Svenska  Folkskolans  Vänners  sång-  och  musik- 
fest i  Åbo  1897,  Xn  17. 

Heikel,  I.  A.:  En  medeltidspredikan,  VI  94.  —  Något  om  våra 
tillnamn,  XI 20.  —  Yttranden  af  en  grekisk  filosof,  XIX  168. 

Häggman,  Ossian:  Om  slöjd,  Vn  74.  —  Några  siffror  belysande 
Finlands  utrikeshandel,  XX  189. 


220  Innehållet  i  Sv.  F.  F.  Kalendrar  I—XX. 


Im  (L.  Meinander):  Finlands  handel  under  år  1894,  X  83. 

M(einander),  K.:  Frälsningsarmén,  Y  113. 

Meinander,  V.:  Sång-  och  musikfesten  i  Borgå  11—12  juli  1898, 
Xm  106. 

Nordmann,  P.:  Svenska  Folkskolans  Vänners  musikfest  i  Eke- 
näs  den  4-6  juli  1891,  VI  35.  —  Tillägg  till  första  upp- 
satsen i  Svenska  Folkskolans  Vänners  kalender  1892, 
Vin  162.  --  Ett  motstycke  i  Frankrike  till  Svenska  Folk- 
skolans Vänner  i  Finland,  IX  8.—  Svenska  Folkskolans 
Vänners  musikfest  1895,  X  6.  —  De  svenska  akademiska 
feriekurserna  1895,  X  26.  --  Svenska  Folkskolans  Vän- 
ners elementarkurser  1899,  XIV  230.  —  Människor  och 
djur,  XVI  55.  —  Till  Hembygdens  Vänner  i  Klmito, 
XIX  224. 

Nyländer,  J.  W.:  Tal  vid  en  folkfest  i  Nyl.  skärgården,  XIV  24. 

Ohls,  P.  E.:  Valsörarnas  fyrinrättning  och  lifvet  vid  densamma, 
XV  143. 

Oljemark,  K.  T.:  Almanackan  och  tidräkningen,  XV  41.  — 
Finlands  folkhögskolor  förenade  med  landtmanna-  och 
husmoderskolor  läseåret  1903—1904,  XIX  120. 

Bosenqvist,  V.  T.:  Frid  på  jorden,  XX  16. 

Staditis,  Uno:  Konstnärsbildning  och  folkbildning,  XVIII  68. 

Söderhjelm,  Torsten:  Finland  på  världsutställningen  i  Paris, 
XV  96. 

Tarkkanen,  M.:  Finska  sjömans-  och  emigrantmissionen, 
XVn  161. 

miner,  C.  &  Lhidman,  V.:  Om  slakt  af  husdjur,  XVni  56. 

V(albäck),  F.  J,:  Sång-  och  musikfesten  i  Ekenäs,  XIV  193. 

Warén,  A.:  Huru  den  obesuttne  kan  vinna  jord,  XIV  131. 

Svenska  litteratursällskapet  i  Finland,  I  33.  — 
Namn  för  årets  dagar,  I  212,  II  238,  IH  164,  IV  140,  XII 
203.  —  Bokförteckning,  I  218.  —  Svenska  Folkskolans 
Vänners  biblioteksutskott,  X  184.  —  Några  allmännyttiga 
uppgifter,  xm  236.  -  En  röst  från  Amerika,  XTV'  191. 
—  Storfurstendömet  Finlands  vapen  jämte  landskapsvap- 
nen, XV  177.  —  Förteckning  öfver  lärare  och  lärarinnor 
vid  Finlands  svenska  landsfolkskolor  höstterminen  1901, 


InnehdUet  i  Sv.  F.  7.  Kalendrar  J-ZX.  221 


XVI  161.  —  De  europeiska  ländernas  ytinnehåll  och  folk- 
mängd 1900,  XVII  188.  —  Förbrukningen  af  åtskilliga 
njutningsmedel  i  olika  länder,  XVII  189.  —  Förbruk- 
ningen af  hvete  och  råg  samt  potatis  i  olika  länder 
åren  1891—1896,  efter  «Almanack  för  alla  1902»,  XVII 
190.  —  Några  statistiska  uppgifter  rörande  vårt  land, 
XVin  209.  —  Adresser  att  observeras  af  sjömän  och 
andra  personer,  XVIII  236.  ■—  Det  inre  af  ett  finskt 
pörte,  text  till  en  bild,  XIX  122.  —  Text  till  kalenderns 
första  sida,  XIX  242.  —  H.  K.  M:s  Nådiga  manifest  an- 
gående åtgärder  för  den  lagliga  ordningens  återställande 
i  landet,  XX  161.  —  Kalenderns  omslagsbild,  XX  198. 
—  Förteckning  öfver  ett  antal  romaner,  berättelser  och 
dikter,  behandlande  ämnen  ur  Finlands  historia,  XX  199. 


Bilaga  till  Svenska  Folkskolans  Vänners  Kalender  1905.*) 


Ur  Pämå  sockens  historia. 


Fortsättning. 

Sedan  året  1 891,  då  en  väsentlig  del  af  Pärnå 
sockens  historia  ingick  uti  denna  kalender,  hafva  fjor- 
ton år  förflutit.  Hoppet  att  framdeles  finna  tid  och 
tillfälle  att  sammanskrifva  en  fullständigare  historia  öf- 
ver  socknen  har  icke  gått  i  fullbordan.  Som  emeller- 
tid under  årens  lopp  något  material  för  ändamålet  sam- 
lats, har  jag  ansett  mig  böra  delgifva  kalenderns  läsare 
ett  och  annat  ur  detsamma  i  den  män  utrymmet  så- 
dant tillåter. 

Under  fjorton  år  kunna  många  förändringar  in- 
träffa, och  sådana  hafva  ingalunda  heller  saknats  i 
Pämå.  Sålunda  finnes  nu  att  bland  industriella  före- 
tag omnämna 


Röjsjö  bränntorffabrik. 

Vid  pass  fyra  kilometer  norrom  Lovisa  stad  ut- 
grenar sig  sedan  snart  tre  års  tid  vid  Kuggom  halt- 
punkt å  Lovisa — Vesijärvi  järnväg  en  bibana  åt  väster. 
Denna  fem  kilometer  långa  bana  leder  till  Röjsjö 
mosse,  hvilken  redan  i  korthet  finnes  omnämd  uti 
denna  kalender  för  året  1891.    De  torrläggningsförsök, 


*)  Tryckningen  bekostad  af  enskild  person. 


Ur  Fårnd  sockens  historia. 


hvilka  därförinnan  gjorts  och  af  särskilda  orsaker  stran- 
dat, upptogos  sedermera  partielt,  dels  af  friherre  V. 
M.  von  Bom  i  odlingssyfte  å  Sarvlaks  andel  i  mossen, 
dels  i  dennas  nordostligaste  område  af  Röjsjö  aktiebo- 
lag för  tillgodogörandet  af  mossens  rikedom  på  rå- 
material för  bränntorflfabrikation.  Efter  långvariga  un- 
derhandlingar lyckades  omsider  detta  bolag,  hvars  främ- 
ste nitiske  delägare,  generalmajoren  Julius  af  Lindfors, 
tyvärr  allaredan  aflidit,  att  inköpa  500  hektarer,  af  hvilka 
dock  endast  50  tills  vidare  upptagits  för  fabriksdriften. 
De  nödvändiga  förberedande  dikningsarbetena  påbör- 
jades i  oktober  1900,  och  redan  våren  1901  kunde  fyra 
torfverk  sättas  i  gång.  Sommaren  var  för  torftiliverk- 
ningen  synnerligt  gynnsam,  hvarför  trots  ovana  arbe- 
tare produktionen  uppgick  till  vid  pass  3,000  ton  full- 
torr bränntorf,  hvaraf  dock  tyvärr  största  delen  förstör- 
des genom  mordbrand.  Endast  en  mindre  del,  som 
därförinnan  uttransporterats  eller  ännu  icke  hunnit  ma- 
gasineras, blef  öfrig  för  anställande  af  experiment  till 
utrönande  af  fabrikatets  duglighet.  Dessa  experiment 
utföllo  så  väl,  att  bolaget  följande  år  ansåg  sig  kunna 
tänka  på  förbättrade  kommunikationer,  och  bygdes  då 
bibanan  till  Kuggom.  —  Torftill verkningen  fortsattes 
detta  år  1902  med  samma  maskiner  och  bedrefs  till 
en  början  utan  störingar;  men  snart  nog  inträdde  den 
synnerligt  regniga  väderlek,  som  betecknade  denna 
sommar.  Till  följd  af  mossens  höga  läge  och  goda 
vattenaflopp  kunde  tillverkningen  dock  fortgå  till  bör- 
jan af  augusti,  ehuru  själffallet  det  ständiga  regnandet 
icke  blott  hindrade  torkningen,  utan  äfven  sönderpiskade 
och  urvattnade  fabrikatet,  som  dymedels  blef  af  sämre 
beskaffenhet  än  föregående  årets.  Detta  oaktadt  blef 
den  under  vårsommaren  upptagna  torfven  dock  fuUt 
duglig.  Uttransporteringen  af  fabrikatet  kunde,  fastän 
äfven  järnvägsanläggningen  led  af  den  sällsynt  ogynn- 
samma väderleken,  likväl  vidtaga  i  början  af  1903,  då 
den  första  sändningen  med  bantåg  bragtes  i  markna- 
den.    Ett  nytt,  större  torfverk  af  annat  system  anskaf- 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


fades  samma  år  i  och  för  forcerad  tillverkning,  hvilken 
sedan  dess  ostördt  fortgått. 

Em  större  dngsdg  har  ock  tillkommit,  å  Isnäs, 
sedan  kommerserådet  Johan  Askolin  den  17  decem- 
ber 1896  köpt  detta  gods  jämte  Willmansgård  med 
flere  underlydande  lägenheter  för  125,000  mark  af  ma- 
gister Otto  Lindholm  och  hans  hustru  Emilia  Holm. 

Bland  andra  förändringar  i  äganderätten  till  här- 
förinnan  beskrifna  gods  kan  antecknas,  att  sedan  refe- 
rendariesekreteraren  Klas  Samuel  Segerstråle  den  21 
februari  1897  aflidit,  Sarvsalö  gård  med  underly- 
dande ägdes  af  hans  enka  Sigrid  Cecilia  Holm,  född 
\\  1 85 1,  ända  till  hennes  död  den  28  februari  1902. 
Därefter  ägdes  godset  af  dessas  barn,  tills  sonen  Claes 
Axel  Segerstråle  den  i  maj  1904  sålde  sin  arfvelott  åt 
sina  systrar  Sigrid  Emilia  Elisabeth,  f  \  ^^77 y  Anna 
Helena  Mathilda,  f.  Y  1879,  och  Eva  Hilda  Christina, 
f.  5  1884,  hvilka  sålunda  nu  äga  egendomen.  Denna 
har  dock  något  litet  minskats  i  område,  enär  de  två 
hemmanen  i  Kärpä  by.  Lassas  och  Görans,  tillsam- 
mans kallade  Brinkas,  den  9  februari  1901  för  18,000 
mark  såldes  åt  landskam reraren  i  Åbo  och  Björneborgs 
län  Felix  Edvard  Stenvik,  som  bebygger  och  organi- 
serar stället  till  en  liten  herregård. 

Efter  det  guvernören  grefve  Carl  Magnus  Creutz 
den  22  mars  1893  aflidit  på  sitt  fädernegods  Malm- 
gård, tillföll  detta  genom  arfsförening  den  17  augusti 
samma  år  ende  kvarlefvande  sonen  grefve  Gustaf  Phi- 
lip  Creutz,  f.  ?|  1855,  för  200,000  mark.  Sedan  denne 
ansökt  och  erhållit  tillstånd  att  jemte  hustru  Hortense 
Marie  Jenny  Morsing,  f.  ^  1859,  och  barn  flytta  ur  lan- 
det, försålde  han  godset  den  26  september  1903  för 
750,000  mark  åt  grannen  på  Forsby,  kommerserådet 
Johan  Askolin,  och  öfverflyttade  till  Sverige,  där  han 
köpte  ett  större  herregods  Nyborg,  vackert  beläget  på 
västra  stranden  af  den  stora  halfö  i  Mälarevattnen,  på 
hvilken  bl.  a.  det  historiska  Hätuna  och  Skokloster 
förnämliga  slott  befinna  sig.  —  Grefve  Creutz  blef  dock 

16 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


icke  svensk  undersäte,  utan  drefs  af  längtan  till  sina 
fäders  land  igen,  och  återköpte  han  Malmgård  af 
Askolin  samt  tillträdde  åter  godset  den  i  juli  inneva- 
rande år. 

Sedan  vi  antecknat  dessa  förhållanden,  skola  vi 
åter  förflytta  oss  till  skärgärden,  där  vi  vid  pass  sju 
kilometer  österut  från  Sarvsalö  och  tio  kilometer  söder 
om  Pämå  kyrka  finna  herregodset 


Näse. 

Detta  är  sammansatt  af  tio  lägenheter  om  till- 
sammans 47i2  förmedlade  mantal  (lo  oförmedlade), 
nämligen  Näse  frälse  säteri  om  72  "^^^  Mästlaks  fem 
frälsehemman  om  tills.  2^/12  samt  Malmsby  två  skatte- 
rusthåll  och  två  skattehemman  om  tills.  1^/3  mtl.  — 
Alla  dessa  lägenheters  odlade  ägor  äro  sammanslagna 
och  häfdas  redan  i  längre  tid  jämte  stamsäteriet,  med 
undantag  af  ett  par  mindre  parceller,  upplåtna  åt  jord- 
torpare,  de  där  likasom  tre  innehafvare  af  fiskaretorp 
göra  dagsverk  till  gården.  Invid  Kejfsalö  västra  fjärd 
har  ock  ett  mindre  jordområde  varit  upptaget  af  Katt- 
sund  ångsåg,  hvilken  1 860  anlades  af  sjökaptenen  Alexan- 
der Frans  Julius  Brenner  från  Helsingfors  och  efter 
dennes  1870  timade  död  haft  omväxlande  ägare,  tills  så- 
gen för  några  är  sedan  slopades,  enär  godsägaren,  ma- 
gister Modeen  icke  förnyade  arrendet.  —  Näse  gårds 
äbyggnader  äro  gamla  och  nödtorftigt  underhållna  trä- 
hus. Trädgården  är  stor  och  försedd  med  en  mängd 
fruktträd,  hvilkas  produkter  af  ålder  äro  välkända. 
Hela  jordarealen  utgör  endast  2,221  tunnland,  men 
fiskevattnet  omfattar  icke  mindre  än  5,288  tunnland  i 
område  och  anses  vara  särdeles  godt.  Äfven  skogen 
har  varit  värdefull,  men  har  tid  efter  annan  sköflats  af 
diverse  spekulanter  i  trävaror,  såsom  vi  längre  fram 
skola  se. 

Tidigaste    ägare   till  Näse,    som    man  i  häfdema 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


trott  sig  spåra,  anses  ha  varit  en  Henrik  Eriksson 
Risbit  i  början  af  isootalet.  Osäkert  är  likväl,  om  ej 
det  Näs  eller  Nääs,  som  denne  ägde  jämte  Pepott 
allodialsateri  i  Borgå  socken,  möjligen  var  Näse  invid 
Borgå  stad.  Emellertid  vet  man,  att  Tönne  Olofsson 
Wildeman  gifte  sig  med  denne  Risbits  dotter  Brita 
och  att  dessas  son  Erik  Tönnesson  skref  sig  till  Näs, 
medan  sonen  Arvid  Tönnesson  blef  ägare  till  Tjusterby. 
Också  uppgifver  A.  J.  Hipping  uti  sin  «Beskrifning 
öfver  Pemo  socken»  att  Näse  i  Pämå  tillhört  släkten 
Wildeman  och  nämner  särskildt  den  store  jorddrotten 
Arvid  Tönnesson. 

Något  senare  eller  i  medlet  af  i6oo-talet  finna  vi 
generalen  Fabian  B  er  ende  s  skrifva  sig  herre  till  Lilj  en- 
dal,  Näse  och  Wåtskär,  och  med  honom  synes  åt- 
minstone den  säkert  kända  ägarefÖljden  till  detta  gods 
begynna.  Han  föddes  1610,  var  gift  med  Catharina 
Sparre  och  afled  I678  utan  manlig  afkomma.  —  Efter 
honom  namnes  en  major  Hans  Boije  såsom  ägare  af 
Näse.  Denne,  som  dog  1696,  var  gift  med  sin  kusin 
Brita  Forbes,  dotter  till  öfverste  Ernst  Forbes  å  grann- 
godset  Idlaks. 

Antagligt  är,  att  Näse  under  dessa  tider  till  hela 
dess  vidd  icke  ägdes  af  hittills  uppgifne  innehafvare. 
Måhända  iår  man  snarare  antaga,  att  blott  själfva  sä- 
teriet tillhört  dem.  Åtminstone  uppgifves  höfvitsman- 
nen  Nils  Boije  161 2  hafva  ägt  fyra  hemman  i  Mäst- 
laks,  och  ännu  mycket  senare  namnes  1746  öfverste 
Robert  Muhl  såsom  ägare  af  två  frälsehemman  samt 
enkefru  Eva  Sofia  Glansenstjema  som  ägarinna  af 
Rusthåll  i  Malmsby.  Denna  sistnämda  var  dotter  till 
öfverstelöjtnant  Loreutzo  Glayisenstjema  och  dennes 
hustru  Edla  Creutz  samt  gift  med  kaptenen  Adam 
Reinhold  Brunow,  som  afled  1743.  En  dotter  till  dessa, 
Ulrika  Sofia  Brunow,  blef  1752  gift  med  öfverstelöjt- 
nanten  Fredrik  Anders  Jägerkom,  hvilken  år  1763 
är  upptagen  såsom  ägare  af  Näse  gärd.  Han  afled 
därstädes  1801    samt  hans  hustru  i  Lovisa  1803.     De 


6  Ur  Pämå  sockens  historia. 

efterlefdes  af  många  barn,  bland  hvilka  öfverstelöjtnan- 
ten  Johan  Anders  och  landshöfdingen  Fredrik  Adolf 
y äger  horn.  Dessa  sålde  1816  egendomen  åt  kaptenen 
Johan  Unonius,  född  1767  i  Lovisa,  död  1837  på  Näse. 
Åtminstone  voro  samtliga  tio  lägenheter  samlade  i  hans 
hand.  —  Någon  tid  efter  hans  död  sålde  hans  enka 
Gustafva  Treudler,  född  i  Åbo  1773,  död  i  Lovisa 
1853,  Näse  med  underlydande  lägenheter  åt  en  liflän- 
dare  Johan  Jannau,  h vilken  åter  1856  sålde  godset  åt 
landthushållaren  Alexander  Viktor  Ruth,  som  ägde  det 
i  tolf  års  tid,  hvarpå  Näse  å  konkursauktion  \\  1868 
köptes  af  vicehäradshöfdingen,  sedermera  sekreteraren 
i  Finlands  bank  August  Wallén,  Denne  sålde  egen- 
domen Y  1874  åt  landthushållaren  Fredrik  Segerstråle y 
som  därmed  förenade  Jakobsvik,  två  tredjedelar  af 
Kabböle  angränsande  hemman,  som  han  inköpt.  Men 
redan  året  därpå  den  V  ^^75  sålde  denne  egendo- 
men åt  boställsinspektören  kapten  Theodor  Winter, 
af  hvilken  agronomen  Alexander  Mortimer  Wallén 
köpte  Näse  |  1878,  efter  det  denne  kort  förut  sålt 
Isnäs  åt  kaptenen  Fredrik  Hisinger. 

Detta  synnerligt  täta  ombyte  af  ägare  var  likväl 
ej  härmed  slut,  ty  Wallén  nödgades  sex  år  senare  göra 
konkurs,  och  inropade  då  fabrikanten  Carl  Axel  Levin 
från  Borgå  egendomen  å  auktion  ^  1886,  men  sålde 
den  ^V  samma  år  för  70,000  mark  åt  filosofie  magistern 
Henrik  Filip  Modeen  från  Borgå.  Nu  hade  det  natur- 
sköna, i  tiden  fisk-  och  skogrika  godset  omsider  kom- 
mit i  en  mans  ägo,  som  hade  såväl  vilja  som  förmåga 
att  upparbeta  detsamma  ur  den  vanhäfd,  hvari  det 
småningom  under  föregående  årtionden  råkat.  Mas- 
sor af  stock  hade  tillförene  försålts  till  Kattsund  ång- 
såg och  under  kapten  Winters  tid  skall  skogen  myc- 
ket sköflats  af  ett  bolag,  hvilket  torde  inköpt  alla  till 
props  användbara  träd.  Men  icke  desto  mindre  synes 
denna  i  god  växtkraft  befintliga  skog  under  omsoi^- 
fuU  vård  sedermera  hafva  blifvit  värdefull  igen ;  ty  efter 
det  Modeen  V   1900  aflidit  sålde  hans  arfvingar  alla  till 


TJr  Pämd  sockens  historia. 


försågning  lämpliga  träd  för  180,000  mark  åt  ägaren 
af  Kattsund  ångsåg,  kom. råd  Aug.  Eklöf  i  Borgå 
samt  därpå  }5  1903  hela  egendomen  för  225,000  mark 
åt  en  norsk  trävaruhandlare  OUo  Oisen,  hvilken  skall 
trott  sig  kunna  ur  skogen  uttaga  props  för  hela  köpe- 
summan. I  hvad  mån  detta  lyckats  är  tills  vidare  tvif- 
vel  underkastadt,  enär  Oisen  i  januari  innevarande  år 
gjort  konkurs  med  263,500  mark  uppgifna  tillgångar 
och  293,462  mark  skulder.  —  Den  21  juli  såldes  Näse 
och  underlydande  tio  lägenheter  på  auktion  och  inro- 
pades jemte  växande  gröda  för  84,550  mark  af  landt- 
brukaren  Emil  Brunila  från  Kotka. 


Rönnäs. 

Detta  gamla  vid  Pämå  vikens  strand  belägna 
herresäte,  vid  pass  3  kilometer  norr  om  Näse  och  8 
km  från  kyrkan,  består  af  Idlaks  berustade  säteri,  Ny- 
bondas  frälse-  och  Lassas  skattehemman  i  Attrans  by 
samt  Sandvik  enstaka  frälsehemman;  de  tre  förstnämda 
om  tills.  2^\^  och  det  sistnämda  om  ^/^  mantal. 

Idlaks  utgör  stamgodset  och  såsom  dess  förste 
kände  ägare  omtalas  1551  en  nämdeman  P^r  Olofsson. 
Förmedels  kongl.  bref  den  8  februari  161 6  erhöll  öf- 
verstelöjtnanten  Erik  Mårtensson  Boije  till  Isnäs  Idlaks 
i  behagelig  tids  förläning.  Dennes  dotter  Christina 
blef  1652  såsom  enka  efter  ryttmästaren  Otto  Bergh 
gift  med  general  Ernst  Forbes,  hvars  fader  general 
Matts  Forbes  redan  därförinnan  ägde  Idlaks  äfvensom 
Mörskom  gård,  där  han  afled  1640.  Hans  enka  Brita 
Larsdotter  Creutz  öfverlefde  honom  i  tretton  års  tid, 
var  bosatt  å  Idlaks  och  dog  därstädes  1653.  Hon  är 
begrafven  i  Pärnå  kyrka,  hvarest  såsom  ett  minne  af 
henne  och  hennes  man  ännu  finnes  ett  åldrigt  altar- 
förhänge  af  sammet  med  Forbeska  och  Creutzska  va- 
pensköldar, graverade  på  silfverplåtar  jämte  årtalet 
1638.    Sonen  general  Ernst  Forbes,  född  -^^  1624,  blef 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


nu  1653  ägare  af  Idlaks.  Samma  år  lät  han  renovera 
det  altarskåp,  hvilket  i  två  delar  finnes  anbragdt  å 
ömse  sidor  af  kyrkans  korfönster.  Han  var,  såsom 
redan  sagts,  gift  med  Christina  Eriksdotter  Boije,  och 
afled  }^  1677. 

Genom  gifte  med  dessas  enda  barn,  dottern  Sofia 
Helena  Forbes  blef  härefter  öfversten  friherre  Fredrik 
Adolf  von  der  Pahlen  ägare  af  Idlaks.  Denne  råkade 
under  kriget  i  Lifland  uti  rysk  fångenskap,  fördes  till 
Sibirien  och  dog  därstädes.  Genom  arf  och  utlösen 
af  samarfva  tillföll  godset  sedermera  f  1764  dessas  son 
öfverstelöjtnanten  vid  Nylands  dragonregemente  Fredrik 
Bogislaus  von  der  Pahlen,  som  likväl  icke  bodde  där 
utan  på  Porlom  gärd  i  Lappträsk  socken.  Han  var 
gift  med  Brita  Magdalena  Klingspor,  som  dog  redan 
1733.  År  1772  sålde  han  Sandvikshemmanet  åt  ma- 
joren friherre  Robert  Wilhelm  De  Geer  till  Tervik, 
och  blef  detta  i  De  Geerska  släktens  ägo  ända  till  1848. 

Makarna  von  der  Pahlens  dotter  Eva  Sojia,  f. 
1732,  d.  1800,  blef  1751  gift  med  grefve  Jokan  Carl 
CreutZy  f.  1725,  d.  1788,  kapten  vid  Nylands  infanteri 
och  ägare  af  Malmgård,  där  de  också  voro  bosatta. 
Idlaks  tillföll  sedermera  dessas  dotter  Eva  Christina 
Creutz,  f.  \\  1 757»  ^-  ^79^  P^  Malmgård,  gift  1776 
med  sin  fars  kusin,  löjtnanten  friherre  Raöbe  Gottlieb 
IVrede,  f.  ^  1742,  död  å  Anjala  gård  ^  1828.  Denne 
tyckes  dock  redan  den  12  juli  1804,  då  yngste  sonen 
i  detta  gifte  blef  myndig,  hafva  upplåtit  barnens  mö- 
dernegods till  skifte,  hvarvid  älste  sonen,  häradshöf- 
dingen  friherre  Carl  Henrik  Wrede,  f.  J  1778,  blef 
ägare  af  Idlaks,  där  han  ock  bosatte  sig. 

Denne  var  en  man  med  många,  delvis  egendom- 
liga idéer.  Att  börja  med  flyttade  han  samtliga  åbygg- 
nader  från  Idlaks  gamla  tomt  till  en  naturskön  udde 
vid  pass  en  kilometer  därifrån  och  kallade  därefter 
godset  Rönnäs,  Ett  nytt  tvåvånings  karaktärshus  af 
trä  uppbyggdes  och  inreddes  i  någon  mån  efter  franskt 
mönster,  men  blef  i  hög  grad  obekvämt  för  en  landt- 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


hushållare,  enligt  nordiska  begrepp  om  hemtreflig  bo- 
stad. På  ett  nära  beläget  bärg,  hvilket  han  benämde 
tenipelbärget,  uppfördes  af  sten  ett  tempel  eller  utsikts- 
tom,  hvaraf  ruiner  ännu  finnas  kvar.  —  Invid  ett  fiskar- 
torp, Lökudden,  anlade  han  vattenbassiner,  uti  hvilka 
han  ville  ur  hafsvattnet  genom  solvärmens  inverkan 
frambringa  koksalt,  såsom  det  sker  vid  medelhafs- 
kusten  i  Spanien,  men  misslyckades  naturligtvis,  enär 
hvarken  vattnets  sälta  är  tillräckligt  stor  i  vår  skär- 
gård ej  heller  solhettan  hos  oss  förslår  för  vattnets 
snabba  afdunstning.  —  Han  var  tre  gånger  gift:  i:o 
1807  ™^^  stiftsfröken  Carolina  Catharina  von  Bom,  f. 
#  1783,  d.  V  1813,  2:0  1818  med  Ulrika  Elisabeth 
Wämhjelm,  f.  V  1788,  d.  {?  i8i<y,  samt  3:0  i8i9med 
Fredrika  Bernhardina  Wrangel,  f.  ^  1786,  d.  ^  1852. 
Själf  omkom  han  vådligt  vid  Rönnäs  ^  1837  genom 
drunkning.  (Samma  öde  drabbade  ock  hans  dotter 
Christina  Amalia  Fredrika  på  samma  dag  trettiofyra 
år  senare).  Enkefriherrinnan  Fredrika  Bernhardina 
Wrede  jämte  sönerna  Alfons  och  Lennnrt  samt  nyss- 
nämda  dotter  blef  nu  ägarinna  af  egendomen.  Vid 
faderns  död  endast  sextonårig  ämnade  älste  sonen 
Alfons  Herman  Lorentz  Berndt  Wrede,  i.  ^^  1820, 
egna  sig  åt  marintjänsten  och  ingick  1839  som  under- 
officer vid  Finska  sjöekipaget,  men  tog  redan  samma 
är  efter  sommarkampanjen  afsked  och  återflyttade  till 
Rönnäs  for  att  hjälpa  sin  mor  vid  jordbrukets  skötsel. 
Några  år  senare  köpte  han  godset  af  sina  samarfva 
och  gifte  sig  1847  ^^^  sin  syssling  Malvina  Theresia 
Hildegard  Finckenberg,  f.  ^  1824,  d.  \  1858.  Blifven 
enkling  gifte  han  sig  två  år  senare  med  statsrådsdot- 
tem  Fanny  Gustafva  Sjögren,  f.  f  1839.  År  1848  in- 
köpte han  Sandvikshemmanet  och  afled  i  Helsingfors 
\\  1^73'  Dc^  iU^  uppförda  karaktärshuset  hade  blif- 
vit  allt  mera  bofälligt,  hvarför  ett  nytt  af  honom  upp- 
byggdes i  närheten,  just  icke  prydligt,  men  varmare 
och  bekvämare. 

Den  I  maj    1874    sålde    arfvingama   Rönnäs    på 


10  Ur  Pämd  sockens  historia. 


auktion,  och  inropades  de  tre  lägenheterna  Idlaks,  Ått- 
rans  och  Sandvik  hvar  för  sig  af  generallöjtnanten 
Gustaf  Robert  Ehmrooth,  ägare  af  Tervik,  som  fort- 
farande besitter  godset  och  tvifvelsutan  med  känd 
energi  försatt  detsamma  uti  godt  skick  och  vårdar  sig 
om  dess  rationella  skötsel. 


Sundholm. 

Detta  dubbelt  berustade  säteri  om  2V24  mantal 
jämte  i  sambruk  därmed  häfdade  Edö  skattehemman 
om  I  mantal  är  beläget  vid  pass  tre  kilometer  från 
Rönnäs  samt  fem  kilometer  från  Isnäs.  Sammanlagda 
arealen  för  båda  lägenheterna  är  2,140  tunnland.  Sex 
torps  innehafvare  göra  dagsverk  till  gården. 

Under  namnet  Labby  omtalas  godset  tidigast  i 
häfdema  mot  slutet  af  1 500-talet,  då  en  på  sin  tid  be- 
ryktad man  Henrik  Mattsson  Huggut  synes  innehaft 
detsamma.  Såsom  anhängare  till  konung  Sigismund 
beröfvades  honom  dock  hans  talrika  besittningar  af 
hertig  Carl*),  som  därpå  förlänade  dem  åt  Thomas 
Abbomät  «h vilken  en  lång  tid  hafver  låtit  sig  här  i 
Riksens  tjenst  bruke  och  emot  dess  fiender  ärligen 
och  manligen  sig  förhållit,  såsom  ock  derföre  mycket 
ondt  lidit  och  utstått».  Bland  dessa  gods  var  tvifvels- 
utan ock  Labby,  enär  detta  under  de  villkor  som  se- 
dermera i  afseende  på  de  så  kallade  « Norrköpings 
Bcslutsgodsen»  blefvo  bestämde,  genom  konung  Gustaf 


*)  Uti  hertigens  bref  af  den  28  juni  1600  heter  det:  cAIideo- 
stund  Henrik  Mattsson  hafver  icke  allenast  afsöndrat  sig  från  Rikseos 
ständers  enhällige  och  välbetänkte  beslut  och  hållit  med  den  upproriske 
hopen  i  Finland  och  samt  med  dem  och  andra,  så  mycket  honom  haf- 
ver stått  till  görande,  rädt  ock  därtill  att  konung  Sigismundus  t  Polen 
både  emot  siu  ed  och  försäkring,  Sveriges  lag  och  all  naturlig  kärlek 
fört  utländskan  här  i  Fosterland  sitt  det  till  att  härja  och  fördärfva. 
Hvarföre  Wi  varit  förorsakade  —  —  —  att  lathe  wederkennes  under 
Cronone  alle  de  gods  och  gårdar  som  förberörde  Henrik  Mattsson  där 
i  Finland  arftligen  tillhört  haiva». 


Ur  Pämd  sockens  historia,  11 


Adolfs  förordnande  den  24  april  161 3  gafs  i  förläning 
åt  öfversten  Samuel  Kockbum  och  uppräknas  bland  de 
Thomas  Abbomäts  förläningar  i  Pämå  och  Borgå 
socknar,  hvilka  öfvergingo  till  Kockbum,  —  äfven  uti 
urkunderna  benämd  Cobrand.  Enligt  uppgift  af  Jesper 
Mattsson  Krus  uti  dennes  « Förteckning  öfver  Nye  och 
Gamble  Frelsis  Landhböndher  vthi  Finlandh  a  161 8» 
fick  Kockbum  dagen  efter  det  han  erhöll  förläningen 
H.  K.  Mtz  Confirmationsbref  på  frälserätt  å  samma 
lägenheter  för  sina  anförvandter  William  Vgelbys  (Ogi- 
luie)  bara;  och  gälde  detta  confirmationsbref  bl.  a. 
Labby  och  Kälinghöö  i  Pämå.  Ett  af  dessa  barn  var 
sedermera  landshöfdingen  i  Keksholms  län  Patrick  Ogi- 
luUy  som  1642  blef  på  svenska  riddarhuset  introduce- 
rad. Såväl  Kockbum  som  Ogiluie  voro  skotska  släkter. 
Sannolikt  kom  Labby  sedermera  för  lång  tid  i 
Boijeska  släktens  ägo,  måhända  i  början  jämte  Isnäs. 
Vi  finna  nämligen  att  kaptenen  Claes  Anders  Eriksson 
Boijes  enka  Elin  Beurrea  1686  skref  sig  «till  Gamble- 
gård  (Willmansgård)  och  Labby»,  och  sannolikt  inne- 
hade äfven  dessas  efterkommande  godset,  nämligen 
sonen  majoren  Hans  Boije,  sonsonen  majoren  Hans 
Hansson  Boije  samt  dennes  son  öfverstelöjtnanten 
Kasper  Johan  Boije,  Säkert  är  åtminstone,  att  öfver- 
sten Magnus  Wilhelm  von  Essen  genom  gifte  1786 
med  den  sistnämde  Boijes  dotter  Ebba  Helena  blef 
ägare  af  Labby,  Dessa  makar  bodde  likväl  icke  på 
Labby,  utan  på  Haiko  i  Borgå  socken,  där  de  ock 
båda  afledo,  mannen  18 10,  hustmn  1835.  Af  deras 
sju  bam  blef  dottem  Ulrika  Ottiliana,  f  1799,  d.  1870, 
år  1827  blef  gift  med  majoren  Adolf  Johan  Gustaf 
Wilhelm  von  Qvanten,  f.  1799,  d.  1885,  hvilken  1832 
dels  genom  arf  med  sin  hustm  dels  genom  inlösen 
blef  ägare  af  Labby,  hvilket  gods  han  par  årtionden 
senare  sålde  åt  sin  svåger,  löjtnant  Adolf  Reinhold 
von  Essen,  f  1804  på  Haiko.  Denne  var  på  orten 
vida  känd  för  sitt  stundom  öfverdådigt  glada  lif,  men 
ock   såsom    driftig    och    omsorgsfull   jordbrukare,  tidi- 


12  Ur  Pämd  sockens  historia. 

gare  på  fadernegodset  Haiko  och  sedermera  pä  Labby. 
Han  gifte  sig  1836  med  sin  kusin  Johanna  Lovisa  Boije, 
f.  1793,  d.  1880.  Deras  enda  barn,  dottern  Mathilda 
Eleonora  Ulrika  Lovisa,  f.  1837,  d.  1866,  blef  1853 
gift  med  kaptenen  vid  Nylands  indelta  bataljon  Edvard 
Emil  SchantZy  f.  1829,  d.  1889,  hvilken  omkr.  1860 
köpte  Labby  af  svärfadern,  som  likväl  för  sin  lifstid 
undantog  Dals  vik  torp,  hvars  jordbruk  han  ansenligt 
utvidgade  och  försatte  i  mönstergillt  skick.  Där  afled 
han  ock  1867.  Genom  borgesförbindelser  tvungen  att 
inköpa  Jackarby  stora  gods  i  Borgå  socken  råkade 
Schantz  sedermera  i  sådant  af!arsobestånd,  att  han 
nödgades  göra  cession,  och  inropades  dä  Sundholm 
och  Edö  å  konkursauktion  1870  af  generallöjtnant 
Robert  Gustaf  Ehmrooth  å  Tervik,  som  tio  år  senare 
genom  gåfvobref  öfverlät  lägenheterna  åt  sin  son  landt- 
hushållaren  Carl  Wilhelm  Ehmrooth.  Den  6  oktober 
1894  sålde  denne  godset  för  105,000  mark  åt  nuva- 
rande ägaren,  kommerserådet  Johan  Askolin. 


Fasarby. 

Denna  par  kilometer  västerut  från  Sundholm  be- 
lägna uråldriga  by  består  af  Knåpas  allodialsäteri,  Lillby 
frälsehemman  samt  Pesurs  förare-,  Jofs  profoss-,  Jörans 
furirs-  och  Lillmars  rustmästareboställen.  Redan  1356 
skall  en  Bertil  Bengtsson  i  Passare  by  haft  ett  latinskt 
frälsebref,  konfirmeradt  1608.  Byns  namn  anses  ur- 
sprungligen hafva  varit  Fadersal.  Den  har  äfven  uti 
häfdema  benämts  Fastarby  och  Wassarby.  Uti  Jesper 
Krus'  Förteckning  uppgifves,  att  sju  gårdar  i  Wassarby 
161 8  tillhört  Arvid  Tönnesson  (Wildeman)  till  Tjusterby 
och  fyra  gårdar  i  Fastarby  säteri  Erik  Boije  till  Isnäs. 

Familjen  Huggut  var  på  1600-talet  bosatt  i  denna 
by  och  ägde  där  Knåpas  och  Lillby.  Denna  gamla 
släkt  adlades  1583  och  hörde  till  den  så  kallade  knap* 
adeln,  hvaraf  kanske  ock  allodialsäteriet  fatt  sitt  namn. 


Ur  Pärnd  sockens  historia,  18 


Jämt  etthundra  år  senare  eller  1683  utslocknade  ätten 
på  svärdsidan  genom  Nt/s  Hugguts  då  timade  död. 
Genom  gifte  1705  med  dennes  dotter  Anna  Christina, 
d.  1706,  tillfbllo  Knåpas  och  Lillby  kyrkoherden  i 
Pämå  prosten  Petrus  Serlachius,  f,  1635,  d.  1738. 
Denne  sålde  1723  de  två  lägenheterna  ät  generalen 
friherre  Carl  Gustaf  Armfelt  Sedan  denne  omkr.  1729 
äfven  inköpt  Isnäs,  hafva  Knåpas  och  Lillby  ingått  i 
denna  possession  och  tillhöra  förty  sedan  17  decem- 
ber 1896  kommerserådet  Johan  Askolin. 

De  fyra  militieboställena,  hvilka  under  gamla  in- 
delningsverkets tid  innehades  af  vederbörande  militära 
funktionärer,  hafva  sedan  18 16  arrenderats  af  särskilda 
personer,  bland  hvilka  äfven  några  herremän.  Så  inne- 
hade t.  ex.  länelandtmätaren  hofrådet  Johan  Rosberg 
länge  Lillmars,  som  fortfarande  arrenderas  af  hans 
enka  Fredrika  Rosberg.  Landskamreraren  Felix  Ed- 
vard Stenvik  innehar  på  arrende  Pesurs  och  Jörans. 


Särkilaks. 

Vid  en  norrut  från  Pämå  viken  inskjutande  bukt 
ligger  par  kilometer  ostvart  från  kyrkan  Särkilaks  gods, 
hvilket  ursprungligen  torde  bestått  af  Daniels  rusthåll, 
det  där  i  början  af  1600-talet  ägdes  af  kronouppbörds- 
kommissarien  Daniel  Willamsson,  hvars  dopnamn  rust- 
hållet  antagligen  bär.  Därmed  har  redan  från  äldre 
okänd  tid  i  sambruk  varit  förenadt  Bondas  augment- 
hemman.  Tillsammans  utgöra  de  två  lägenheterna  2 
mantal  med  något  litet  mera  än  1,000  tunnland  jord, 
hvaraf  nu  mera  220  tunnland  åker,  indelad  i  åtta  skif- 
tesbruk. Härtill  lades  för  några  år  sedan  30  tunnland, 
inköpta  från  Hemmings  rusthåll.  Dessutom  underlyda 
nu  mera  äfven  Särkilaks  tre  hemman  i  Pitkäpää  grannby, 
nämligen  Finnas  Va»  Lassas  Ve  och  Ny  bondas  Vb  mantal. 

Efter  Daniel  Willamsons  död  ärfdes  Särkilaks  af 
ende  sonen  Johan  Danielsson,  1649  bärgmästare  i  Ta- 


14  TJr  Fämd  sockens  historia. 

västland,  Nyland  och  båda  Karelema.  Denne  ägde 
äfven  Strömsbärgs  gård  i  Borgå  socken,  där  han  ock 
var  bosatt  och  hvarest  1655  sonen  Peter  föddes. 
Denne  skref  sig  Petrus  Serlachius,  i  början  Serchilaxius, 
enär  han  tog  sig  namn  efter  fädernegodset  Särkilaks, 
hvilket  han  ock  ärfde  och  där  han  bodde  allt  från  det 
han  1 68 1  blef  kyrkoherde  i  Pämå  ända  till  sin  död 
?#  1738  vid  83  års  ålder.  Om  hans  verksamma  lef- 
nadslopp  finnes  närmare  redogjordt  i  förteckningen 
öfver  Pämå  församlingars  prästerskap.  Han  var  tre 
gånger  gift,  1:0  1681  med  Elsa  Stackaéus,  död  1703; 
2:0  1705  med  Anna  Christina  Huggut,  död  1706,  som 
bragte  i  hans  ägo  Knåpas  och  Lillby  lägenheter  i 
Fasarby;  samt  3:0  1707  med  Catharina  Bosin,  som  öf- 
verlefde  honom  och  dog  1746.  Åt  honom  utfärdades 
skattebref  för  rusthållet  ^5®  1734-  Under  följande  äga- 
res tider  har  också  Bondas  ansetts  vara  skatteköpt  un- 
der rusthållet,  men  omsider  uppdagades,  att  hemmanet 
hela  tiden  varit  kronolägenhet,  hvarför  nuvarande  äga- 
ren Y  1877  måste  för  1,791  mark  skatteköpa  det- 
samma. 

Bland  Serlachii  tjugu  barn  har  blott  sonen  Gustaf 
Serlachius  efterlämnat  af  komlingar.  Han  blef  ock  ägare 
af  Särkilaks,  föddes  1710  och  afled  1752;  tjänstgjorde 
någon  tid  vid  militären  såsom  sergeant,  men  blef  se- 
dan jordbrukare  och  sysslade  med  skulptur.  Så  äro 
t.  ex.  de  två  änglarna  med  basuner  ofvan  predikstolen 
i  kyrkan  skurna  af  honom.  Han  var  gift  med  Catha- 
rina Liitken,  f.  171 2,  d.  1788,  och  hade  tvä  söner  Carl 
Johan  och  Gabriel,  hvilka  efter  modems  död  sig  emel- 
lan delade  Särkilaks,  som  nu  för  en  tid  framåt  hade 
två  ägareföljder. 

Gatnla  gärden  eller  östra  sidan  ärfdes  af  sonen 
Carl  Johan  Serlachius,  f.  1745.  Han  hade  extra  kam- 
marskrifvare  titel  och  lefde  som  ungkarl  på  sitt  gods, 
hvilket  han  ^  1799  sålde  åt  prosten  Jakob  Skogmatiy 
som  afled  1807.  Serlachius  bodde  likväl  kvar  pä 
Särkilaks  såsom  sytningsman  till  sin  död  181 2,  hvilket 


Ur  Fämd  sockens  historia.  16 


år  sjökaptenen  Anders  Sundberg  ditflyttade  såsom  ägare 
af  godset,  hvilket  han  antagligen  dä  köpte  af  Skog- 
mans enka,  som  1811  gifle  sig  med  kyrkoherden  Carl 
Adolf  Hougberg  i  Lovisa  och  då  ditflyttade.  Sund- 
berg gifte  sig  1 8 14  med  en  dotter  i  granngården  Catha- 
rina Charlotta  Serlachius,  f.  1782,  och  afled  å  Särki- 
laks  1828.  Hans  arfvingar  sålde  sedermera  gården  V 
1834  åt  boställsarrendatorn  Johan  Adolf  Grenman,  som 
äfven  sju  år  senare  tillhandlade  sig  andra  hälften  af 
Särkilaics. 

Nya  gården.  Under  det  gamla  gården,  såsom 
ofvan  nämts,  var  i  andra  släkters  ägo,  stannade  nya 
eller  västra  gården  ännu  en  tid  i  Serlachiemas  händer. 
Gabriel  Serlachius,  som  ärfde  denna  hälft  af  Daniels 
och  Bondas,  föddes  1751,  var  en  tid  i  krigstjänst  och 
blef  slutligen  krono-  och  stadskassör  i  Lovisa  samt 
afled  1796.  Antagligen  var  det  han  som  bebygde 
denna  nya  gård  och  äfven  bodde  därstädes  någon  tid 
med  sin  hustru  Elisa  Regina  Malmstedt,  f.  1758,  d. 
181 2,  och  elfva  barn,  bland  hvilka  de  två  älsta  dött- 
rama blefvo  gifta,  Catharina  Charlotta,  såsom  redan 
nämts,  med  grannen  Sundberg,  och  Sofia  Elisabeth, 
f.  1783,  d,  1858,  med  landthushållaren  Gabriel  Johan 
Rosenlindt.  Bland  sönerna  öfvertog  Elias  Reinhold 
Serlachius,  f.  1789,  efter  modems  död  godset.  Han 
var  först  länsman  i  Pärnå  och  sedan  i  Ithis  samt  blef 
slutligen  stadsfiskal  i  Lovisa,  där  han  afled  1837.  År 
18 19  sålde  han  nya  gården  åt  sin  förbemälde  svåger 
Gabriel  Johan  Rosenlindt,  f.  1779,  d.  1848.  Sedan 
makame  Rosenlindt  i  tjugutvå  år  innehaft  godset,  sålde 
de  det  y  1841  åt  samme  Johan  Adolf  Grenman,  som, 
sju  år  tidigare  köpt  gamla  gården  och  således  nu  blef 
ägare  af 

Hela  Särkilaks,  hvilket  han  likväl  sistsagda  år 
på  hösten  skänkte  åt  sin  minderåriga  son  Gustaf  Adolf 
Grenman,  som  dock  aldrig  bosatte  sig  där,  utan  sedan 
han  vuxit  upp  öfvertog  sin  fars  boställsarrende  i  Lapp- 
träsk  och  V  ^859  sålde  gamla  gården   samt  Y  1863 


16  Ur  Pärnä  sockens  historia. 

jämväl  nya  gården  åt  sin  svåger  kronolänsmannen  Carl 
Daniel  Hoff ström.  Denne  åter  sålde  ^^  1867  hela 
Särkilaks  åt  landthushållaren  sedermera  kommunalrådet 
Constantin  Magnus  Roselius  för  52,000  mark.  Härtill 
har  sedermera  kommit  följande  kostnader:  1,791  mk  i 
skattelösen  för  Bondas,  700  mk  för  en  parcell  af  Hem- 
mings  rusthåll,  2,500  mk  för  Nybondas,  5,250  mk  för 
Finnas  och  5,425  mk  för  Lassas  i  Pitkäpää.  Sålunda 
har  hela  komplexen  kostat  nuvarande  ägaren  C.  M. 
Roselius  i  inköp  67,666  mark.  Gamla  gården  med 
den  egentliga  bostadstomten  är  af  honom  så  godt  som 
helt  och  hållet  ombygd  och  bl.  a.  försedd  med  ett 
bekvämt  större  boningshus.  Jordbruket  är  ock  på 
själfva  Särkilaks  så  upparbetadt  och  förkofradt,  att  där 
nu  födas  60  mjölkkor  och  14  hästar,  —  emot  15  kor 
och  lika  många  hästar  före  1867. 


Pärnå  prästgård. 

Detta  gamla  kyrkoherdeboställe  om  ett  helt  man- 
tal är  beläget  en  half  kilometer  söder  om  kyrkan,  är 
ganska  väl  bebygdt  och  uppgifves  hafva  323  tunnland 
skattbar  jord.  Enligt  A.  J.  Hornborgs  matrikel  upp- 
skattas rågskörden  till  80  tunnor,  hafre  till  24  och 
potatis  till  70  tunnor.  Med  höafkomsten  underhållas 
7  hästar,  25  kor  och  20  far.  Enär  intet  torp  fin- 
nes, måste  jordbruket  helt  och  hållet  skötas  medels 
tjänare. 


Baijars. 

Alldeles  invid  kyrkan  ligger  Baijars  egendom, 
bestående  af  Baijars  rusthåll  om  ^/j  och  Svarfvars 
hemman  om  ^/j2  mantal,  hvilket  sistnämda  enligt  Hip- 
ping  skall  tilldelats  rusthållet  såsom  ersättning  för  den 
skada,  som  gästgifveriet,  hvilket  underhålles  af  Baijars 


Ur  Pämå  sockens  historia.  17 

ägare,    troddes    tillfoga    rusthållet,  på  hvars  mark  det 
var  beläget 

Om  Baijars  förtid  är  ej  mycket  kändt;  i  hufvud- 
sak  blott  att  lägenheten  i  början  af  I7cx>talet,  troligen 
efter  stora  ofredens  slut,  befanns  öde  och  upptogs  af 
länsmannen  Johan  Smahl,  som  äfven  erhöll  skattebref 
därå.  Dennes  son  Samuel  Smalén  skall  ytterligare  hafva 
förbättrat  godset,  hvilket  ärfdes  af  sonen  öfverjägmästa- 
ren  Smalén.  Denne  sålde  egendomen  omkr-  1790  åt 
ägaren  af  Sarvlaks,  lagmannen  Johan  Christoffer  von 
Morian  d.  y.,  f.  1752,  d.  181 1,  hvilken  åter  sålde  Bai- 
jars åt  öfverstelöjtnant  Magnus  Johan  Ehmrooth,  f. 
1767,  d.  1824  därstädes,  likasom  också  hans  hustru 
Lovisa  Fredrika  Tandefelt,  f.  1790,  d.  1845.  Inemot 
två  månader  tidigare  än  modem  afled  jämväl  å  Baijars 
enda  barnet,  dottern  Sofia  Christina  Lovisa,  f.  181 5 
och  1840  gift  med  kaptenen  Claes  Otto  Seger stråhle, 
f.  1812,  d.  1877.  Denne  blef  nu  (1845)  jämte  tre  späda 
söner  ägare  af  Baijars,  hvartill  förutom  Svarfvars  äf- 
ven hörde  halfva  Backas  hemman  i  Garpgård  och 
halfva  Nybondas  i  Pitkäpää  by.  Dessa  två  sistnämda 
lägenheter  försålde  Segerstråle  1875,  Backas  åt  ägaren 
af  Hagaböle  Elis  Alexander  Holm  och  Nybondas  åt 
ägaren  af  Särkilaks  C.  M.  Roselius.  Baijars  och  Svarf- 
vars åter  såldes  samtidigt  åt  öfverstelöjtnant  Theodor 
af  Forselles,  hvars  konkursmassa  1880  sålde  lägenhe- 
terna åt  filosofiemagister  Johan  Viktor  Segerstråle, 
denne  samma  år  ät  sin  bror  vicehäradshöfding  Georg 
Otto  Segerstråle,  samt  denne  åter  1883  åt  hofrätts- 
auskultanten  Axel  Salenius,  hvilken  slutligen  1891  sålde 
Baijars  och  Svarfvars  till  deras  nuvarande  ägare  rust- 
hållaren  Reinhold  Henriksson, 


Thorsby. 

Denna  by  består  af  Sigfrids  och  Hemmings  rust- 
håll  samt  Nygåtd,   Weckas  och  Nallas  skattehemman, 


18  Ur  Pämd  sockens  historia. 

äfvensom  Nybondas  korporalsbostklle.  Tidigt  omnäm- 
nes  Thorsby  i  häfdema,  och  där  föddes  fiskaresonen 
Michael  Agricola  1510.  År  1584  fick  dennes  son, 
Christian  Agricola  i  Reval,  ft-älse  på  en  skattegård  i 
Thorsby.  Ernst  Larsson  Creutz  hade  161 2  två  hem- 
man samt  Emgissle  Person  Dufva  och  Jöns  Person 
Ruuth  161 8  hvar  sitt  hemman  i  samma  by.  Äfven  en 
Sabelhjerta,  gift  med  Ruuths  dotter  Gertrud,  finnes 
efter  1643  upptagen  som  fastighetsägare  i  Thorsby. 
Men  hvem  som  ägde  den  ena  eller  andra  lägenheten 
kan  ej  numera  utredas. 

Thorsbygodsen  ligga  norrut  från  Pärnå  kyrka  och 
ganska  nära  densamma,  isynnerhyt  Hemmings  och  Ny- 
gård, h vilka,  likasom  Sigfrids,  länge  tillhört  den  fram- 
stående bonde-  eller  rusdiållaresläkten  Grenman.  Sig- 
frids tillhörde  i  medlet  af  1800-talet  släkten  Lindroos, 
bl.  a.  en  handelsbokhållare  Jakob  Lindroos,  efter  hvars 
död  rusthållet  köptes  af  C.  G.  Grenman  på  Nygård. 
Dock  uppgifves  Nygård  181 7  hafva  tillhört  grefve 
Robert  Wilhelm  De  Geer  på  Tervik.  Hemmings  har 
jämväl  länge  varit  klufvet  i  två  hälfter,  hvardera  om 
V,  mantal,  hvaraf  ena  delen  nu  mera  tillhör  enkefru 
Christina  Stephan,  hvars  man  för  par  årtionden  sedan 
köpte  lägenheten  af  aflidne  rusthållaren  Lars  Grenmans 
arfvingar.  Den  andra  hälften  af  Hemmings  äfvensom 
Nygård  om  Vs  och  Sigfrids  *)  om  i  mantal  tillhörde 
under  senare  hälften  af  1800-talet  landthushållaren  Carl 
Gustaf  Grenman,  som  afled  I883.  Efter  dennes  död 
sålde  arfvingarna  alla  tre  lägenheterna  åt  en  Viktor 
Mattsson  från  Åland,  hvilken  åter  1898  sålde  desamma 
åt  ägaren  af  Hagaböle,  NykuUa  och  Backas  i  Garp- 
gård  by  Karl  Karlsson,  Redan  året  därefter  sålde 
denne  dessa  tre  Thorsby  lägenheter  åt  Ole  Andersen, 
anstäld  i  Hälla  sågbolags  vid  Kotka  tjänst.  Sedan 
denne  låtit  afverka  all  skog,  hvars  träd  vid  roten  hade 

*)  Sigfrids  rusthåll  är  den  enda  af  Thorsby  lägenheterna,  som 
särskildt  benämts  Thorsby^  medan  de  öfriga  burit  sina  hemmansDamn. 


Ur  Pämå  rockens  higtoria.  19 


sex  tums  diameter,  sålde  han  hela  komplexen  åt  ett 
åolag^  af  nitton  personer  för  35,000  mark.  Detta  bo- 
lag, hvari  ingick  personer  af  allehanda  landdiga  yrken, 
lät  dela  det  hela  i  26  lika  delar,  hvarje  af  omkr.  30 
tunnlands  vidd,  hvilka  nu  utgöra  lika  många  hemmans- 
delar med  särskilda  namn.  Härmed  upplöstes  bolaget 
och  de  nitton  f.  d.  bolagsmännen  äga  nu  de  nya  hem- 
mansdelama,  än  en,  än  två  eller  tre  parceller.  Weckas 
om  ^/3  och  JVallas  om  '  ,  mantal  synas  redan  länge 
varit  i  sambruk  och  haft  gemensam  ägare.  Före  med- 
let af  1800-talet  ägdes  de  två  lägenheterna  af  sjökap- 
tenen Johan  Rosenborg,  och  osannolikt  är  ej,  att  denne 
åtminstone  till  en  del  fatt  dem  i  gifte  med  en  dotter 
till  bruksbokhållaren  Gabriel  Bastman,  som  bodde  på 
Ollas.  Rosenborg  var  bosatt  på  Weckas,  hvilket  un- 
der hans  tid  ombygdes.  Efter  hans  död  ägdes  lägen- 
heterna af  hans  barn,  bland  hvilka  jurisprofessor  Johan 
Wilhelm  Rosenborg,  Dessa  sålde  dem  1859  åt  rust- 
hållareenkan  Sofia  Grenman,  som  åter  1869  sålde  dem 
åt  sjökapten  Johan  Rosqvist,  Af  denne  köpte  vice- 
häradshöfding  Lennart  af  Forselles  Weckas  och  Nal- 
las  1872  samt  uppbygde  en  ångsåg  på  stranden  vid 
Thorsby  sundet.  Efter  dennes  1872  timade  död  öf- 
vertog  hans  bror  öfverstelöjtnant  Theodor  af  Forselles 
lägenheterna  och  sågen,  men  gjorde  1879  konkurs,  då 
ägaren  af  Hagaböle  hofrättsextranotarien  Elis  Holm 
köpte  dem  på  auktion  och  1880  sålde  dem  åt  kam- 
reraren Axel  Honkorg,  Af  dennes  konkursmassa  köpte 
kommunalrådet  C,  M.  Roselius  y  1886  för  17,500 
mark  lägenheterna,  sedan  sågen  därförinnan  blifvit  för- 
såld åt  Wartsala  sågbolag  i  trakten  af  Salo  köping. 
Roselius  sålde  lägenheterna  åt  Pämå  kommun  för 
samma  pris,  efter  det  sågens  arbetarebostäder  med 
32  boningsrum  blifvit  inredda  till  fattiggård.  Weckas 
något  förstorade  boningshus  utgör  sedan  dess  kom- 
munal- och  tingshus  och  Nallas  är  bebygdt  och  an- 
slaget till  kapellansbol  i  församlingen.  Weckas  jord- 
bruk är  utarrenderadt. 

16 


20  Ur  Pämå  sockens  historia. 


Garpgård. 


Då  Garpgård  i  våra  dagar  namnes,  förstås  där- 
med gemenligen  Backas  två  hemmansdelar,  hvilica  länge 
bibehållit  det  ursprungliga  byanamnet,  som  måhända 
i  tiden  härledts  af  släktnamnet  Garp,  hvilket  förekom- 
mit i  Finland,  men  veterligen  ej  i  Pämå.  Garpgård 
by,  belägen  närmast  i  nordväst  från  Thorsby,  består 
af  sagda  Backas  samt  Ollas  frälsehemman,  Nykulla 
skattehemman,  Hagabble  skatte-,  f.  d.  augmenthemman 
och  Segersby  skatterusthåll. 

Vi  vilja  nu  betrakta  dessa  lägenheter  hvar  för  sig 
och  göra  början  med 


Ollas. 

Detta  frälsehemman  om  ^/2  mantal  hette  tidigare 
Örjas  och  ägdes  jämte  grannhemmanet  Biggas  (Ny- 
kulla) på  i6oo-talet  af  en  Erik  Markusson*),  I  med- 
let af  1700-talet  synes  det  hafva  tillhört  grefve  Creutz 
på  Malmgård;  åtminstone  sålde  grefve  Johan  Carl 
Creutz  hemmanet  åt  kapellanen  i  Pärnå  Johan  Forss- 
kåhl,  som  afled  1775  och  äfven  ägde  Segersby.  Ge- 
nom gifte  med  dennes  dotter  Anna  Margaretha  blef 
bruksbokhållaren  Gabriel  Bastntan,  f.  1759,  d.  1830, 
ägare  af  Ollas,  som  efter  faderns  död  tillträddes  af 
sonen  vicehäradshöfding  Carl  Jakob  Basiman,  f.  }f 
1799,  d.  I  1879,  gift  med  Jakobina  (Jaquette)  Chri- 
stiemin,  i,  f  1807,  d.  f  1885.  Dessas  enda  barn,  dot- 
tern Jaquette,  f  \  1840,  d.  V  1879,  blef  ^  1857  gift 
med  kaptenen  Werner  Schatelovitz,  f  y  1826,  hvil- 
ken  efter  svärmodems  död  jämte  barnen  i  detta  hans 
första  gifte  \l  1885  sålde  Ollas  åt  en  stockuppköpare 
Keinänen   för  18,000   mark.    Efter   att  hafva  afverkat 


*)  Uti  ett   protokoll    |^  1665    namnes  jämte   denne   kapellanen 
Nicolaus  Olat  Sylvius  såsom  fastighetsägare  i  Garpgård  by. 


Ur  Pämd  soekenå  historia.  21 


allt  sågtimmer  uti  skosen  sålde  denne  y  1886  hem- 
manet for  9,cxx>  mark  at  nuvarande  ägaren  skepparen 
Adolf  Fredriksson,  Under  häradshöfding  Bastmans 
och  hans  hustrus  tid  bragtes  det  lilla  hemmanets  jord- 
bmk  i  godt  skick,  och  åbyggnadema  likaså  i  det  trefha, 
gästfria  hemmet,  omgifvet  af  en  nätt  välvårdad  trädgård 
och  höga  lummiga  löfträd. 


Nykullfiu 

Såsom  redan  nämts,  hette  detta  hemman  om  ^/j 
mantal  fordom  Biggas  och  synes  åtminstone  någon 
tid  på  1600-talet  haft  samma  ägare  som  granngodset 
Oljas.  Enär  Biggas  uti  en  urkund  1781  säges  vara 
<ett  urminnes  gammalt  ödeshemman»,  hade  det  tvif- 
velsutan  råkat  i  stor  vanhäfd  och  uppläts  då  af  Kongl. 
Majts  och  Rikets  CammarcoUegium  åt  bränneridirek- 
tören  Petter  Nyberg  (f.  1740,  d.  1808)  att  ånyo  upp- 
brytas och  bebyggas;  h varvid  dess  namn  förändrades 
till  Nykulla,  Hvarken  Nyberg  eller  hans  arfvingar 
synas  dock  varit  där  bosatta,  utan  i  Lappträsk,  och 
torde  dessa  sistnämda  hafva  sålt  hemmanet  åt  lands- 
höfdingen  Fredrik  Adolf  yägerham,*)  f.  176O,  d.  1817 
på  Nykulla.  Jämte  samarfva  sålde  han,  såsom  om 
Näse  sagdt  är,  detta  gods  18 16,  och  flyttade  antagli- 
gen då  till  Nykulla  tillsammans  med  sina  tre  ogifta 
systrar  Hedvig  Eleonora,  f.  1763,  d.  1843,  Ulrika  Lo- 
visa, f.  1764,  d.  1 818,  och  Dorothea  Wilhelmina,  f. 
1770,  d.  1839.  Äfven  dessa  tre  afledo  å  Nykulla,  hvil- 
ket  systrarna  ärfde  efter  deras  bemälde  ogifte  broder. 
Efter  1843,  då  den  älsta  och  sist  kvarlefvande  af  frök- 
narna Jägerhorn   åttatioårig    afled,    ägdes    Nykulla  af 


*)  Denne  var  öfverste  i  svensk  tjänst  och  riddare  af  svärdsor- 
<^)  hvilken  han  181 1  förklarades  ovärdig  att  bära,  emedan  han  varit 
^laktig  i  Sveaborgs  kapitulation  1808.  Ingick  sistsagda  är  i  rysk  tjänst, 
blef  landshöfding  i  Kymmenegärds  län  18 10  och  tog  afsked  18 12. 


22  Ur  Fämd  sockens  histoiHa. 


kaptenen  Fredrik  Adolf  von  Schantz,  f.  1793,  d.  i 
Tammerfors  1877.  Han  bosatte  sig  på  Nykulla,  gift 
med  Elisabeth  Nordensvan,  f.  1805,  d-  1860  därstädes. 
Blifven  enkling  gifte  han  sig  ett  år  senare  med  Ida 
Leonida  Gustafva  Ömhjelm,  f.  1840,  d.  1876,  och  sålde 
hemmanet  något  år  därefter  åt  sin  fosterson  kaptenen 
Edvard  Emil  Schants,  då  ägare  af  Sundholm,  hvilken 
sedan  sålde  det  åt  hofrätts  extra  notarien  Elis  Alexan- 
der Holm  å  Hagaböle,  med  hvars  ägor  NykuUas  för- 
sattes i  sambruk.  Efter  dennes  1881  timade  död  sål- 
des Nykulla  jämte  Hagaböle  och  Backas  åt  kamrera- 
ren Axel  Hornborg  och  har  sedermera  i  sambruk  med 
Hagaböle  haft  samma  ägare  som  detta  hemman;  dock 
att  en  parcell  däraf  jämte  tomten  vid  köpeafhandling 
Y  1903  undantogs  samt  nu  tillsammans  med  tre  par- 
celler från  Thorsby  komplexen  äges  af  landthushålla- 
ren  Karl  Karlsson,  hvilken  äfven  ånyo  uppbygt  detta 
nya  Nykulla,  kanske  bättre  än  någonsin  tillförene. 
Hemmanets  gamla  boningshus  nedrefs  nämligen  af 
Hornborg  och  flyttades  till  Weckas,  hvarest  det  upp- 
sattes såsom  arbetarebostad  och  nu  utgör  Pämå  kom- 
muns fattighus. 


Hagaböle. 

Detta  7$  mantals  hemman,  beläget  strax  norrom 
Nykulla,  har  länge  varit  skatteköpt  augment  under 
Pungars  eller  Fredriksbergs  rusthåll  i  Gammelby  och 
skötts  af  landbönder  ända  tills  det  1840  i  arf  tillföll 
bankosekreteraren  August  Wilhelm  Holm,  f.  1794,  d.  i 
H:fors  på  1840-talet,  gift  med  Wilhelmina  Katharina 
Steven,  f.  1808,  d.  1864.  Sedan  hemmanet  försetts 
med  nytt  boningshus  och  nya  ekonomibyggnader,  dit- 
flyttade familjen  1848,  d.  v.  s.  nämda  makar  med  sö- 
nerna Carl  August,  f.  f  1825,  d.  ^  1853  såsom  råd- 
man i  Lovisa,  och  Alexander  Wilhelm  Elis  Holm,  f. 
\\    1828,    d.  V    1 88 1,    hofrätts    extra   notarie.     Efter 


Ur  Påmd  sockens  historia.  28 


modems  död  blef  denne  ensam  ägare  af  Hagaböle, 
hvilket  han  utvidgade  medels  inköp  af  NykuUa  samt 
Backas  ^f^  mantals  hemman  i  Garpgärd  by  åren  1867 
och  1875.  Äfven  rusthållet  Fredriksberg  forvärfvade 
han  sig,  —  hvarom  närmare  längre  fram. 

Elis  Holm  var  en  mycket  verksam  man,  såväl 
såsom  jordbrukare  som  kommunalman,  och  åtnjöt  stort 
förtroende  i  kommunen.  Han  lefde  och  dog  ogift  ef- 
ter att  hafva  testamenterat  sin  förmögenhet  dels  åt 
cFinlands  folk»  dels  åt  folkskolelärarenas  och  lärarin- 
nomas pensionskassa. 

Efter  hans  död  såldes  Hagaböle  jämte  Nykulla 
och  Backas  åt  kamreraren  Axel  Hornborg,  hvars  kon- 
kursmassa sommaren  1884  försålde  desamma  åt  bon- 
deänkan Eva  Enbergy  hvilken  två  år  därefter  öfverlät 
dem  åt  sin  svärson,  kontoristen  Karl  Johan  Karlsson, 
f.  V  1858.  Denne  åter  försålde  Hagaböle  m.  fl.  lä- 
genheter V  1903  åt  arrendator  Karl  Baumgartner 
från  Strömfors  för  100,000  mark.  Efter  att  hafva  af- 
)rttrat  all  barrskog  af  13  cm  diameter  vid  roten  och 
dämtöfver,  sålde  han  ^  samma  år  1903  de  tre  lägen- 
heterna åt  ägaren  af  Segersby,  landthushållaren  Gustaf 
Ludvig  Ruuth,  för  50,000  mark. 


Segersby. 

Detta  gamla  msthåll  om  ^/g  mantal  i  Garpgård 
byalag  ligger  blott  vid  pass  i  kilometer  nordvest  om 
Hagaböle,  omtalas  i  handlingar  redan  1448  och  inne- 
hades i  slutet  af  1500-talet  af  «hofmannen  under  An- 
ders Boijes  fana»,  sedermera  lagläsaren  Jöns  Hansson, 
som  1594  därå  erhöll  konung  Sigismunds  frihetsbref. 
Därefter  och  ännu  1640  innehades  Segersby  af  dennes 
son  provincialskrifvaren  i  Karelen  Mårten  Jonsson, 

Prosten  Zacharias  Stachceus,  kyrkoherde  i  Pämå 
från  1642  till  sin  död  1681,  ägde  därpå  Segersby,  hvil- 
ket jämväl  innehades  af  hans  änka  Karin  Ruuth,    Tro- 


24  Ur  Fämd  sockens  histoi-ia. 

ligt  är,  att  denna  sålde  godset  åt  landshöfdingen  friherre 
Lorentz  Creutz  d.  y.,  hvars  änka  Hedvig  Eleonora 
Stenbock  säges  hafva  gifvit  Segersby  på  lifstid  åt  bruks- 
bokhållaren på  Forsby  Pemovius  och  dennes  hustru; 
men  emellertid  innehades  rusthållet  fortfarande  af  des- 
sas son  häradsskrifvareu  Carl  Johan  Pemovius,  som 
äfven  V  1753  erhöll  skattebref  därå.  Såsom  arfvinge 
till  någon  del  af  Creutska  förmögenheten  försökte  Lag- 
man Johan  Christoffer  von  Morian  på  1760-talet  åter- 
börda Segersby,  men  lyckades  ej  därutinnan  i  saknad 
af  tillräckliga  bevis.  Ar  1740  sålde  C.  J.  Pemovius 
Segersby  åt  kyrkoherdeänkan  Juliana  Åkerstedt,  född 
Serlachius,  dotterdotter  till  prosten  Stachaeus.  Efter 
hennes  1744  timade  död  köptes  Segersby  af  hennes 
svåger  kapellanen  Peter  Hipping,  gift  med  hennes 
syster  Hedvig  Serlachius,  men  godset  bördades  af 
Juliana  Åkerstedts  dotter  Märta,  gift  med  Johan  For- 
skåhl,  kapellan  i  Pämå  från  1742  till  sin  död  1775. 

Enligt  1696  års  indelningsverk  lades  under  Se- 
gersby rusthåll  såsom  augumenter  Blybergs  stomhem- 
man  ^)  samt  Fin?tas,  Mickos  och  halfva  Nybondas  hem- 
man i  Pitkäpää  by,  och  skatteköptes  alla  dessa  aug- 
menthemman  af  Forsskåhl  V  1760.  Efter  Forsskåhls 
död  ärfdes  Segersby  jämte  nämnda  fyra  augmenthem- 
man  af  dottern  Juliana,  f  1759,  d.  1882,  gift  med 
Peter  Hippings  son,  kapellanen  i  Pämå  David  Hipping, 
{.  1753,  d.  1 819.  Härigenom  blef  denne  ägare  af  god- 
sen, hvilka  1822  genom  gifte  samma  år  med  dessas 
dotter  So^a  Albertina,  f  V  1797,  d.  V  1854,  tillföUo 
kapellanen  i  Pämå  Gustaf  Ruuth,  f  1792  V,  d.  V  1827. 
Efter  mannens  död  innehade  änkan  lägenheterna  så 
länge  hon  lefde,  och  tillföllo  dessa  därpå  enda  kvar- 
lefvande  sonen  skolrektom  Karl  Gustaf  Ruuth,  f.  y 
1827,    d.  \\  1885.     Gift  f  1854   med    Olga  Elisabeth 

*)  Den  23  februari  is;?  förlänade  konung  Johan  III  Ull  slotts- 
lofven  på  Wiborg  Tönne  Olofsson  (Wildeman)  för  evärdeligt  2  g|rdar 
Blybftrga  med  därunder  liggande  holme.  Sonen  Henrik  Tönnesson  ftrfde 
efter  sin  fader  Blybärga,  som  äfven  16 18  innehades  af  dennes  barn. 


Ur  Pämd  sockens  historia,  25 


Metnander,  f.  |-  1827,  d.  W  1889,  hade  denne  bland 
andra  barn  dottern  Olga  Sofia,  f.  f  1857  och  sonen 
Gustaf  Ludvig  Rimtk,  f.  |  1864,  hvilka  af  samarfva 
y  1891  för  15,000  mark  köpte  Segersby  och  Bly  bergs, 
sedan  därförinnan  y  1890  de  tre  hemmanen  i  Pitkä- 
pää  bortsålts  för  17,651  mark.  —  Den  20  juni  1903 
inköpte  Gustaf  Ludvig  Ruuth  sin  systers  hälft  i  Se- 
gersby och  Blybergs  för  20,000  mark,  dock  med  un- 
dantag af  vidpass  8  tunnland,  hvilka  af  henne  parcel- 
lerats och  bebygts  med  en  villa,  benämd  Ljungby, 
Därförinnan  hade  han  den  16  mars  1903  för  50,000 
mark  tillhandlat  sig  Hag^böle,  Nykulia  och  Backas, 
så  att  han  nu  är  ägare  af  hela  Garpgård  by,  förutom 
OUas,  äfvensom  af  Blybergs,  tillsammans  inemot  3  man- 
tal, och  som  kostat  honom  i  inköp  77,500  mark.  Hela 
arealen  utgör  691  hektar,  hvaraf  åker  vidpass  131,  äng 
18,  odlade  kärr  35,  skog  481,  samt  andel  i  Forsön  26 
hektar.  Den  odlade  jorden  är  ordnad  i  två  cirkulatio- 
ner, och  skördas  gemenligen  275  hektoliter  råg,  54  hl 
kora,  800  hl  hafra,  14  hl  ärter,  900  hl  jordfrukter  samt 
170,000  kilogram  hö.  Å  gården  underhållas  15  hästar, 
80  mjölkkor,  2  tjurar,  15  ungnöt  samt  får  och  svin 
till  husbehof 


Gisslarböle. 

Denna  par  kilometer  nordost  om  Segersby  invid 
nordligaste  delen  af  Pämå  vikens  östra  strand  belägna 
egendom  består  af  Bullers  helt  mantals  skatterusthåll 
och  Skri/vars  frälsehemman  om  ^8  mantal.  Beträf- 
fande dess  forntid  är  ej  mycket  kändt.  Jesper  Matts- 
son Krus  uppräknar  ett  hemman  Gisslarböle  bland 
Affwed  Tånsons  (Wildemans)  gods  161 8.  Äfven  nam- 
nes Gisslarböle  bland  Lorenz  Creutz  d.  y:s  många  lägen- 
heter. Måhända  gälla  dessa  anteckningar  dock  endast 
frälsehemmanet,  hvilket  aldrig  synes  varit  bebyggdt 
som  herregård,   utan   utgjort   strögods   och   skötts  af 


26  TJr  Pömå  sockens  historia, 

landbönder.  Rusthållet  tillhörde  under  stora  ofredens 
tid  en  löjtnant  Zacharias  Alexander  Buller,  och  var 
detta  redan  171 3  af  fienden  «purt  spolieradt  och  öde- 
lagdt»,  hvarför  Buller  1722^  fick  tio  års  «frihet  på 
Cronones  Extraordinarie».  Året  därpå  afträdde  denne 
rusthållet  åt  sin  svåger,  mantalskommisarien  Per  Streng- 
berg,  hvilken  y  1732  därå  af  komraerce  koU^um 
erhöll  skattebref  Af  denne  köpte  kapellanen  i  Pämå 
Johan  Forskåhl  rusthållet  1751.  Född  I7i6,^var  For- 
skåhl  gift  med  kyrkoherdedottem  Martha  Åkerstedt 
från  Mörskom  och  afled  1775.  Af  dessas  barn  synes 
sonen,  brukspredikanten  på  Forsby  Johan  Henrik 
Forsskåhl,  f.  1749,  d.  1805,  hafvadels  ärft,  dels  förvärft 
tre  fjärdedelar  af  Bullers,  medan  dottern  Anna  Mar- 
garetha, i.  1 75 1,  gift  med  bruksbokhällaren  Gabriel 
Bastman,  ärfde  en  fjärdedel  af  rusthållet.  Denne  Jo- 
han Henrik  Forsskåhl  var  gift  med  Catharina  Helena 
Lyra,  f  1757,  d.  1819,  ägde  äfven  frälsehemmanet, 
hvilket  han  troligen  köpt,  ehuru  okändt  af  hvem,  ty 
han  lämnade  såväl  detta  som  sina  tre  fjärdedelar  b£ 
rusthållet  i  arf  åt  sina  två  barn,  sonen  Johan  Gabriel 
Forsskåhl,  kapellan  i  S:t  Michel,  f.  1783,  d.  1853,  och 
dottern  Martha,  f  1771,  gift  181 7  med  bruksförvaltaren 
Anders  Johan  Ståhlberg  och  afliden  som  änka  1849. 
Dessa  syskon  ägde  förty  hvardera  tre  åttondedelar  af 
Bullers  och  hälften  af  Skrifvars,  medan  makarna  Bast- 
mans dotter,  ogifta  Eva  Christina  Bastman,  ägde  en 
fjärdedel  i  rusthållet. 

Makarna  Ståhlberg,  som  bebodde  och  delvis  ge- 
nom landbönder  skötte  egendomen,  hade  två  barn, 
sonen  Johan  Wilhelm  och  dottern  Martha  Serafia,  f. 
1820,  d.  1904  i  november,  gift  med  sjökapten  Carl 
Otto  Carlstedt,  som  afled  \^  1884.  Efter  det  Johan 
Wilhelm  Ståhlberg  1855  ogift  aflidit  blefvo  makarna 
Carlstedt  ägare  af  Martha  Ståhlbergs  andelar  i  Gisslar- 
böle.  Men  redan  därförinnan  hade  Carlstedt  Y  '841 
af  Johan  Gabriel  Forsskåhl  för  1,250  rubel  silfver  köpt 
dennes    lika   stora   andelar   i   godsen   samt  \  1843  ^ 


Vr  Pämå  »oekens  historia.  27 

Eva  Christina  Bastman  för  i.cxx:)  rubel  silfver  hennes 
fjärdedel  i  Bullers,  så  att  han  sålunda  från  sist- 
sagda  dag  jämte  hustru  ägde  hela  Bullers  rusthåll 
och  hela  Skrifvars  frälsehemman.  Carlstedt  omorga- 
niserade i  viss  mån  jordbruket  och  ombyggde  egen- 
domen helt  och  hållet  med  såväl  ekonomibyggna- 
der som  ett  större  boningshus,  och  det  gästfria  hem- 
met var  ofta  samlingsplats  för  grannar  och  vänner. 
—  Äktenskapet  var  barnlöst,  och  för  anförvandters 
räkning  såldes  egendomen  på  auktion  den  7  april  in- 
nevarande år  1905  samt  inropadea  för  90,350  mark 
af  kommerserådet  Johan  Askolin,  som  därmed  icke  så 
litet  ökat  Forsby  området  åt  söder  genom  dessa  an- 
gränsande gods. 


Bergby. 

Vi  förbigå  nu  Forsby,  som  redan  1891  beskrif- 
vits,  och  förflytta  oss  till  Pämå  vikens  nordliga  botten, 
Baggnäs  fjärd,  vid  hvars  strand  vi  finna  Bergby  skatte- 
rusthåll  om  174  mantal,  närmaste  granngods  i  väster 
till  Forsby. 

Denna  gamla  jordlägenhet  uppgifves  i  urkunderna 
hafva  varit  ett  ödeshemman,  då  det  upptogs  af  Jo- 
kannes  Canuti  Teet,  kyrkoherde  i  Pämå  1586 — 1590. 
Denne  erhöll  ock  frihet  därå.  Hans  änka  Elin  gifte 
sig  sedermera  med  handlingsskrifvaren  i  kongl.  krigs- 
rätten Per  Gustafsson^  hvilken  efter  frihetsårens  utgång 
åtog  sig  att  msta  för  hemmanet,  hvilket  sålunda  y 
1635  b'^f  kronomsthåll. 

I  början  af  1700-talet  finna  vi  en  Johan  Lund 
hafva  innehaft  msthållet,  hvilket  medels  afhandling  \ 
1 74 1  öfvergick  till  Forsby  bruks  disponent  och  del- 
ägare Abraham  Nohrström  för  bolagets  räkning.  År 
1767  såldes  Bergby  åt  det  nya  bmksbolag,  hvars  del- 
ägare Lars  Falck  år  1 778  blef  ensam  ägare  af  godset. 
Bergby  bebmkades  den  tiden  af  två  landbönder,  såsom 


28  Ur  Fåmd  sockens  historia. 

ock  efter  Falcks  död  1794,  då  sonen  kaptenen  Lars 
Falck y  1 810  adlad  Falckenheim,  blef  ägare  af  Bergby, 
för  hvilket  han  *^  1801  erhöll  skattebref.  —  Efter 
Falckenheims  1832  timade  död  tillhörde  Bergby  dennes 
arfvingar,  hvilka  y  1841  för  2,857  rubel  14^7  kopek 
silfver  sålde  rusthallet  ät  kronolänsmannen,  sedermera 
stadsfiskalen  i  Lovisa  Carl  Ekroos,  hvilken  jämte  fa- 
milj bosatte  sig  på  Bergby  och  uppbyggde  nytt  bo- 
ningshus därstädes  äfvensom  påbörjade  omgestaltning 
af  jordbruk  och  ekonomibyggnader.  Efter  hans  1848 
timade  död  innehade  hans  barn  godset  intill  V  1856, 
då  de  på  auktion  för  6,700  rubel  silfver  försålde  det 
åt  sjökaptenen  Adolf  Fredrik  Dahlström,  född  y  18 14, 
död  Jg-  1884.  Denne  försatte  såväl  jordbruk  som 
byggnader  i  utmärkt  skick  och  gifte  sig  1859  med 
Helena  Kristina  Fastberg,  född  y  1834,  hvilken  efter 
mannens  död  jämte  barn  bebodde  Bergby  tills  \> 
1898,  då  de  sålde  rusthallet  för  77,500  mark  åt  ägaren 
af  Forsby,  kommerserådet  Johan  Askolin.  Samtidigt 
köpte  enkefru  Dahlström  af  Askolin  Bergstontta  par- 
cell af  Bergby,  hvilken  denne  därförinnan  köpt  på 
auktion  af  en  trävaruhandlare  Nymans  konkursmassa 
för  10,000  mark. 


Gregböle. 

Närmaste  granngård  till  Bergby  i  väster  éxGreg- 
böle  skatterusthall  om  ^/^  mantal  och  därmed  1857 
förenade  halfva  Backas  eller  Strömforsas  skatterusthall 
om  ^8  mantal  i  Erlandsböle  by.  —  I  medlet  af  1500- 
talet  synes  Gregböle  haft  många  ägare,  hvilka  måhända 
i  arf  bekommit  olika  delar  af  lägenheten.  Uti  « Hand- 
lingar till  belysande  af  Finlands  kamerala  förhållanden» 
namnes,  att  Jost  Småpiper,  af  adlig  ätt,  til  Gregböll  af 
kung  Gustaf  år  1556  till  behagelig  tid  erhöll  iVs  skatt- 
mark jord.  Året  därpå  började  denne  inköpa  åtskil- 
liga andelar  af  godset,    och   nämnas   bland   säljarena 


Ur  Pämd  sockens  historia.  39 

Greger  Bertelssan  i  Gregböll,  Michael  Bentzan  och 
Mickael  Persson  i  Gammelby,  m.  fl.  Sonen  Sigfrid 
Småpiper  fortsatte  inköpen  och  erhöll  den  26  mars 
1593  domarebref,  uti  h vilket  samtliga  jordköp  fast- 
sULldes  <  Sigfrid  Småpiper  och  hans  rätta  efterkom- 
mande arfvingar  thenn  jordenen  at  nijutha,  bruka  och 
behålla  til  evärdelig  ägor».  —  Emellertid  synes  redan 
dennes  son  Mårten  Sigfridsson  hafva  råkat  i  ekono- 
miskt obestånd,  enär  Gregböle  1668  omtalas  såsom 
dennes  < ödeshemman»;  och  antagligt  är,  att  lägenhe- 
ten i  detta  skick  blef  kronohemman  och  såsom  sådant 
förvärfvades  af  den  store  jordägaren  friherre  Lorentz 
Creutz  d.  y.  till  Sarvlaks,  f.  1646,  d.  1698.  Äfven 
dennes  änka  Hedvig  Eleonora  Stenbock,  f  1664,  d.  1729, 
ägde  därefter  Gregböle  och  skänkte  år  1725  lägenhe- 
ten åt  sin  inspektor  Arvid  Åberg.  Dennes  dödsår  är 
okändt,  men  hans  änka  Susanna  Ståhle  ägde  sannolikt 
godset  till  sin  död  1748,  då  antagligen  sonen  Henrik 
Åberg  tillträdde  detsamma.  Han  afled  1763,  var  två 
gånger  gift  och  hade  i  första  giftet  med  Maria  Träsk- 
man,  d.  1758,  dottern  Eva  Helena,  som  föddes  1754 
och  antagligen  redan  i  barndomen  blef  ägarinna  af 
Gregböle.  Vid  sjutton  års  ålder  gifte  hon  sig  1771 
med  faltväbeln  Johan  Emanuel  Tilljander,  som  redan 
1778  afled,  hvarpå  hon  året  därefter  gifte  sig  med 
bokföraren  Gabriel  Sundström.  Detta  samma  år  1779 
sålde  dessa  makar  Gregböle  åt  bruksförvaltaren  Johan 
Reinhold  Robsahm  å  Forsby  för  1,388  riksdaler  42 
skilling  8  runstycken.  Försäljningen  var  egentligen  en 
afträdes  afhandling,  enär  lägenheten  då  var  af  krono- 
natur och  benämdes  «Småpeppars  krono  rusthåll  nro 
90  af  Nylands  och  Tavastehus  läns  dragonregimentes 
Borgå  kompani,  beläget  i  Gregböle  by».  När  lägen- 
heten blef  rusthåll,  om  detta  var  under  Creutz  tid  el- 
ler senare,  har  ej  kunnat  utrönas;  möjligen  redan  1696, 
med  Jordas,  Baggas,  Toddas  och  halfva  Nybondas 
hemman  i  Pitkäpää  by  såsom  augmenter.  —  Köparen 
Robsahm  var  blott  en  mellanhand,   liksom  ock  bruks- 


Cr  Pérmd  soricm»  kiftoria. 


/-a/  «•.  i8,o  acad  FaUkfnknm,  blef  äcare  af  J 
for  n^n  K-et  han  y  ,80,  erhö  1  siaSef  - 
F^CK-eiu,e.ms  ,832  timade  död  tillhörde  Sb, 

^l^'^£i«  T^^^"-  t^  •^ooolänsmannen.  te. 
SQck..^kaJen  i  Lo%Tsa    6ar/  fifnvj    hvilkén  i 

";i  .^"-  -'g   på   Bergby  och  ^VpS 

S  fordhnlf '^'1?''i  ^^■"°^'"    Päböffd/f4 

timidas  **'\^'^°"r*''>"gg°^*l«-     Efter  h, 
ömade  dod  innehade  hans  bara  godset  intill 

ttvZ  ^"ktion  for  6.700  rubfl  silfveX- 

h™'*:j       •**■     ^^"^^    forsatte   såväl   jord! 
^^Snader   ,    utmärkt   skick   och    gifte  sig 
JieUna  Knstrna  Fastberg,  född  ^Mta,  hv 
manens   dod   jämte   bara    bebodde  B^gb 
if  fA    k     \  ^^'^'^  nisthållet  för  77.500  marl 
kLr-      1'  ^^"iperserådet  7cAam  Asiolhi. 
köpte  enk-efra  Dahlström  af  Askolin   Ber, 

^Lt       c^^^'   ^'■'^^'^   'Jenne  därförim^C 

Tor  ,^"^    en  trävaruhandlare  Nymans  v' 
för  10,000  mark.  /"«»«   k^, 

•'va  Backas  ellV^^^         o»^'' 
^  Gregböle  haft  «[1  ** V  .    —  ' 
es;^^!*an<*e  af  J?^,  ^     X- 


rr^>å   ica-j   «#. 


33 


858,  d.  1840, 
redrik  Adolf 
-na  Sofia  Bo- 
vtenskap  var 
brorbarn,  af 
igaböle,  jäm- 
1876  sålde  åt 
841,  d.  1883. 
2,  innehafves 
m    Grönqvisty 


st  i  väster  uti 
f  Sprintas  72 
as  Vi  mantals 
är  Sprintas, 

att  stommen 

lämd  Kristine- 

lända   i   tiden 

,   att  döma  af 

detta  rusthåll 

cs  hafva  gifvit 

1 818  gift  med 

1792,  d.  1862. 

^,  ärfde  Sprin- 

1850  med  en 

^ofia  Granqvist, 

de  hon  godset, 

törvaltaren  Otto 

cd  Amanda  Sofia 

^e   Sprintas  1894  åt 

/,   f.  1861    och    1891 

^iks^^on,  f.  1 87 1. 

nedlet  af  i8oo-talet  tillhört 

därefter    gått  i  flere  händer 

— pten  Johan  Nybom. 


80  Ur  Pämd  sockens  historia. 


förvaltaren  Adam  Klöving,  på  hvilken  Robsahm  samma 
dag  transporterade  afträdesafhandlingen,  enär  uti  en 
extra  anteckning  af  den  15  augusti  1780  Klöving  för- 
klarar, att  köp-  och  transportafhandlingen  rätteligen  af 
honom  är  slutad  för  bruksägaren,  grosshandlaren  Lars 
Falcks  räkning. 

Efter  dennes  frånfalle  1794  ärfdes  rusthållet  af 
sonen,  dragonkaptenen  Lars  Falck  d.  y.,  1810  adlad 
Falckenheim  och  bosatt  på  Forsby.  Denne  skatteköpte 
rusthållet  1801  och  sålde  detsamma  den  16  oktober  1830 
åt  assessorn  i  revisionsrätten  Jakob  Meinander  för 
3,500  rubel  silfver.  —  Under  en  lång  följd  af  år  hade 
rusthållet  därförinnan  blifvit  i  hög  grad  vanskött,  men 
nu  kom  det  i  goda  händer.  Odlingarna  vårdades  och 
utvidgades,  hela  gården  nybyggdes  och  blef  snart  en 
prydlig  herregård.  Assessor  Meinander  föddes  |  1796, 
blef  jurist  18 13,  assessor  1827  och  öfverkommissarie  i 
revisionsrätten  1852,  tog  afsked  med  statsrådstitel  1861 
och  afled  å  Gregböle  \^  1866.  Han  efterlefdes  af 
maka  Henriette  Catharina  Solitander,  f.  -J-  1807,  ^-  V 
1886,  samt  en  talrik  skara  barn  och  bamabam,  af 
hvilka  sonen  generalmajoren  Ludvig  Meinander,  f.  -^\ 
1844,  ^g's  genom  arf  dels  genom  inköp  af  medarfvas 
andelar  vid  sin  död  1903  ägde  •'/loo  ^  godset,  —  hvar- 
till  hans  far  1857  lagt  halfva  Backas  rusthåll.  Dottern 
Fanny  Maria,  f.  Y  1828,  ägde  '7ioo»  och  dotterbar- 
nen tre  syskon  Relander  ^/^qo-  —  Enär  Ludvig  Mei- 
nander, gift  1876  med  Nathalia  Sofia  Nordntann,  i,  \\ 
1850,  afled  utan  bröstarfvingar,  kommer  godset  att  åter 
tillfalla  statsrådet  Meinanders  öfriga  barn  och  bamabara. 

Baggnäs. 

Närmaste  granne  åt  söder  till  Gregböle  är  Bagg- 
näs by,  bestående  af  Rosas  skatterusthäU  om  */^  och 
Småpeppars  säterirusthåll  om  ett  helt  mantal.  B)^- 
namnet  skulle  antyda,  att  släkten  Bagge  där  fordom- 
tima  varit  hemmastadd,    men  något  sådant  framgår  ej 


Ur  Fämd  sockens  historia.  31 

af  tideböckeraa.  —  Båda  rusthållen  synas  mot  slutet 
af  ijootalet  hafva  kommit  i  innehafvarenas  af  Tervik 
ägo,  börjande  med  geheimerådet  grefve  Robert  Wil- 
helm De  Geer,  f.  1750,  d.  1820,  men  därförinnan  voro 
de  själfständiga  herregods.  A.  J.  Hipping  säger,  att 
Baggnäs  i  medlet  af  i6ootalet  innehades  af  Arfvid 
R(m  och  Engelbrecht  Småpeppar  (Småpiper)  « förmod- 
ligen någon  ståndsperson».  Dessa  släkters  namn  bära 
ju  de  två  rusthållen  också.  Sedermera  uppgifver  Hip- 
ping, att  in  på  1700-talet  «på  Baggnäs  en  Fenric  Scilt 
hade  inspektion  på  Rosens  gods  samt  blef  sedermera 
hans  mag».  Detta  sistnämda  öfverensstämmer  icke 
med  verkliga  förhållandet,  ty  den  fenric  Scilt,  som  här 
namnes,  äfven  kallad  «kometten  i  Pemo»,  var  tvifvels- 
utan  fänriken  vid  Uplands  infanteriregimente  Carl  Ul- 
rik Schtldt,  1722  gift  med  Hedvtg  Christina  Krook, 
dotter  till  en  arrendator  Johan  Krook.  Faktiskt  är 
ock,  att  samma  fru  Hedvig  Christina  Schildt  jämte 
döttrama  Hedvig  Christina  och  Maria  Christina  samt 
sonen  Johan  Peter  1743,  eller  samma  år  som  fänrik 
Carl  Ulrik  Schildt  i  Sverige  afled,  finnas  kyrkskrifna 
å  Baggnäs  Småpeppars.  —  Denna  familj  Schildts  bo- 
sättning i  Baggnäs  synes  antyda,  att  densamma  där 
antingen  haft  nära  anförvandter  eller  kanske  där  ägt 
jordagods.  Detta  skulle  ock  bestyrkas  däraf,  att  sonen 
Johan  Peter  Schildt,  född  1735,  ehuru  han  sedan  1755 
oafbrutet  tjänade  vid  militären  i  Sverige  och  där  avan- 
serat  till  maior  vid  Westerbottens  regemente,  afled  i 
Päraå  (mars  1789)  och  fiimes  begrafven  under  kyrkans 
golf  i  den  ståtligaste  af  tegel  murade  grafven  där- 
städes. Antagligen  öfverraskades  han  af  döden  under 
en  resa  till  Pämå  (Baggnäs?)  för  att  besöka  anförvand- 
ter eller  möjligen  i  arfsangelägenheter.  Hans  mor  dog 
redan  1753  och  systrarna  voro  gifta,  visserligen  i  Fin- 
land, men  ingendera  i  Pämå.  Hans  hustru  och  barn 
funnos  i  Sverige  och  förblefvo  där  i  Westerbotten, 
hvarest  deras  efterkommande  allt  intill  närvarande  tid 
varit  bosatta.  Johan  Peter  Schildts  morfar  var  tvifvels- 


82  Ur  Påmå  sockens  historia. 


utan  den  Johan  Krook,  som  17 12  finnes  antecknad 
såsom  inspektor  i  Artsjö  och  var  eift  med  Maria 
Sprint,  —  måhända  från  Sprintas  rusthlll  i  Erlandsböle. 
Kanske  blef  han  senare  arrendator  af  Baggnäs  Små- 
peppars,  möjligen  t.  o.  m.  ägare  af  godset  och  afliden 
före  1743,  äista  kyrkobokens  i  Pämå  begynnelseår. 

Numera  utgöra  de  två  Baggnäs  rusthållen  en 
själfständig  utgård  till  Tervik,  hvars  nuvarande  ägare 
generallöjtnanten  Robert  Ehmrooth  genom  omreglering 
och  nyodlingar  försatt  jordbruket  och  landthushållnin- 
gen  i  tidsenligt  skick. 


Ganunelby. 

Denna  by,  belägen  par  kilometer  norr  om  Greg- 
böie,  omnämnes  redan  1448  i  en  tvist  med  Forsby  och 
Garpgård,  och  består  af  tre  rusthåll  och  fyra  hemman. 
Enligt  W.  G.  Lagus'  undersökningar  hafva  följande 
personer  skrifvit  sig  «til  Gamlebyi:  Olof  Eriksson 
Stålarm  1483;  Erik  Botvidsson  Stålarm  1490;  Olof 
Peder sson  Lille  1535;  Arvid  Olofsson  WUdeman  1563. 
Därefter  dennes  son  Samuel  Wildeman,  som  afled  16 12. 
Äfvenså  sonsonen  Johan  Samuelsson  161 8.  Men  där- 
jämte namnes,  att  major  Lennart  Hästesko  17 16  och 
1723  varit  fastighetsägare  i  Gammelby.  €Rusthållet*, 
hvarmed  tvifvelsutan  menas  Pungars  (Fredriksberg) 
om  ^6  mantal,  äfven  kalladt  Gammelby  gård,  uppgif- 
ves  1722  varit  öde,  och  ägdes  då  af  kaptenlöjtnanten 
Brummers  arfvingar,  samt  sedermera  1732  af  kapten 
Karl  Höffner.  Detta  är  ock  det  enda  af  rusthållen, 
som  varit  bebygdt  såsom  herregård.  Sedan  ägdes 
detta  af  en  familj  Petman,  om  hvilken  man  ej  känner 
annat,  än  att  en  Kristian  Petman  1771  blef  halshuggen. 
Därförinnan  eller  1769  kom  rusthållet  i  släkten  Holms 
ägo.  —  Från  året- 1780  ägdes  Pungars  af  auditör  Carl 
Fredrik  Holm,  f  1757,  d.  1804,  hvilken  ändrade  rast- 
hållets  namn  till    Fredriksberg,   och  efter  dennes  död 


Ur  Pämd  sockens  historia.  83 

af  hans  enka  Hedvig  Elistzbeth  Lagus,  f.  1858,  d.  1840, 
då  godset  tillträddes  af  deras  son  lektor  Fredrik  Adolf 
Holm,  f.  1789,  d.  1855,  gift  med  Carolina  Sofia  Bo- 
man, f.  1800,  d.  1882.  Som  dessas  äktenskap  var 
barnlöst,  öfvergick  Fredriksberg  till  hans  brorbam,  af 
hvilka  Elis  Alexander  Holm,  ägare  af  Hagaböle,  jäm- 
väl blef  ägare  af  rusthållet,  h vilket  han  1876  sålde  åt 
rusthållaren  Petter  Reinhold  Serenius,  f  1841,  d.  1883. 
—  I  gifte  med  dennes  dotter  Hilda,  f.  1872,  innehafves 
Fredriksberg  nu  af  rusthållaren  Wilhelm  Granqvist, 
född   1876. 

Erlandsböle. 

Denna  gamla  by  är  belägen  ytterst  i  väster  uti 
socknen  invid  Gammelby  och  består  af  Sprintas  72 
och  Backas  V4  mantals  rusthåll  samt  Märas  Vi  mantals 
skattehemman.  Det  förnämsta  af  dem  är  Sprintt^s, 
som  likväl  redan  länge  varit  klufvet  så,  att  stommen 
utgör  ''^/i2D  och  den  frånskilda  delen,  benämd  Kristine- 
borg  ^7i2o  mantal.  —  Sprintas  har  måhända  i  tiden 
tillhört  en  numera  utdöd  släkt  Sprint,  att  döma  af 
namnet  I  början  af  1800-talet  synes  detta  rusthåll 
ägts  af  en  Gustaf  Forsblom,  som  säges  hafva  gifvit 
det  åt  sin  syster  Hedvig  Änder sdotter,  18 18  gift  med 
Carl  Henrik  Calås  af  fransk  härkomst,  f  1792,  d.  1862. 
Dessas  son  Johan  Calås,  f  18 19,  d.  1873,  ärfde  Sprin- 
tas efter  sina  föräldrar.  Han  gifte  sig  1850  med  en 
dotter  från  granngården  Märas,  Maria  Sofia  Granqvist, 
f.  1824,  d.  1904.  Efter  mannens  död  ägde  hon  godset, 
tills  hon  1876  sålde  det  åt  sin  bror,  förvaltaren  Otto 
Wilhelm  Grönqvist,  f  1833,  gift  med  Amanda  Sofia 
Forsblom,  f.  1838.  Dessa  afträdde  Sprintas  1894  åt 
sonen  Otto  Waldemar  Grönqvist,  f.  1861  och  1891 
gift  med  Theresia  Anna  Fredriksson,  f.  1871. 

RrisHnehorg  har  i  mediet  af  1800-talet  tillhört 
släkten  Falckenheim  och  därefter  gått  i  flere  händer 
samt  tillhör  nu  en  kapten  Johan  Nybom. 


84  Ur  Fäitid  sockens  historia. 


Backas  är  klufvet  i  två  hälfter,  hvardera  om  '/g 
mantal.  Den  ena  kallas  fortfarande  Backas  och  äges 
nu  af  rusthållaren  Gustaf  Petterssan, 

Den  andra  hälften,  benämd  Strömforsas,  tillhör 
sedan  1857  ägarena  af  Gregböle  och  har  skötts  af 
landbönder. 

Mårat  har  i  flere  släktled  tillhört  släkten  Gran- 
qvist och  de  tre  senaste  egarena  haft  dopnamnet  Axel, 
Två  af  dessa  hafva  varit  nämdemän  och  erhållit  titeln 
häradsdomare. 


Härmed  afslutas  nu  dessa  anteckningar  om  god- 
sen i  Pämå  socken,  och  vi  öfvergå  till  en  sista  afdel- 
ning,  omfattande 


Pärnå  församlingar  och  dessas  prästerskap. 

Borgå  är  den  älsta  kristna  församling  i  östra 
Nyland.  Redan  1327  hade  denna  socken  eller  prästa- 
gäll,  såsom  det  i  forna  dagar  hette,  två  kapell,  Stbbc 
och  Pämå,  hvilket  förutsätter  att  församlingen  är  vida 
äldre,  enär  bildandet  af  kapellförsamlingar  i  alla  tider 
härrört  af  nödvändigheten  att  förse  aflägset  boende 
församlingsmedlemmar  med  själavård  och  andra  präster- 
liga förrättningar  i  deras  hemnäjder.  —  Svårt  är  att 
numera  med  säkerhet  kunna  säga  huru  gammal  Pämå 
församling  är.  Den  Teetska  legenden  förlägger,  såsom 
vi  veta,  dess  första  kyrkas  uppbyggande  till  senare 
hälften  eller  slutet  af  1200-talet,  och  osannolikt  är  ej. 
att  faktiska  förhållandet  varit  sådant.  Antagligen  skötte 
Borgåprästema  i  början  gudstjänster  m.  m.  i  det  ofant- 
ligt stora  kapellet,  omfattande  ett  jordområde,  hvilket 
nu  är  fördeladt  mellan  tolf  församlingar:  Pämå,  Liljen- 
dal,  Pyttis,  Elimä,  Anjala,   Strömfors,  Högland,  Lapp- 


Ur  Påmå  sockens  historia  35 


träsk,  Artsjö,  Mörskom  och  Lovisa  samt  en  del  af 
Kymmene.  Kom  så  trasslet  med  Padis  kloster  135 1  — 
1428,  —  omnämdt  i  denna  kalender  för  året  1891, 
hvilket  ansenligt  hindrade  kapellförsamlingens  utveck- 
ling. Huruledes  biskop  Magnus  Tavjast  omsider  1428 
återlöste  Borgå  och  dess  kapeller  från  klostrets  admi- 
nistration, är  därsammastädes  omtaladt.  Samtidigt  vid- 
togs  med  stiftstyrelsens  ordnande  i  dessa  trakter;  men 
märkeligt  nog  nämner  A.  J.  Hornborg  uti  sin  matrikel 
öfver  församlingarna  i  Finland,  att  Pyttis,  afsöndradt 
från  Pämå,  redan  1422  säges  varit  pastorat. 

Huruledes  de  många  nuvarande  församlingarna 
afskilts  från  Pärnå,  finna  vi  af  följande  uppgifter  i 
nämda  matrikel. 

PyUis  omfattade  vid  afskiljandet  nuvarande  för- 
samlingarna Pyttis,  Elimä,  Anjala,  Strömfors,  Högland 
och  delar  af  Kymmene. 

Elimä  blef  kapell  under  Pyttis  omkr.  1530,  an- 
nex under  P5^s  1640  och  under  Lovisa  1748.  Pasto- 
rat 1863. 

Anjala  blef  bönehusförsamling  1692  och  kapell 
under  Elimä  1789   samt  pastorat  1863. 

Sfrömfors  eller  «svenska  Pyttis»  afskildes  från 
Pyttis  1743,  blef  annex  under  Lovisa  1748  och  pasto- 
rat 1863. 

Högland  blef  kapell  under  Pyttis  181 7  och  själf- 
ständig  församling  1838. 

Kymmene  pastorat  bildades  1660  med  delar  af 
Pyttis  och  Weckelaks. 

Efter  det  Pyttis  1422  afskilts,  bestod  Pämå  af 
följande  nutida  församlingar: 

Pämå  moderkyrkoförsamling  sådan  denna  nu  är. 

Lappträsk  blef  kapell  under  Pämå  1556  och 
pastorat  1575. 

Ar f SJÖ  afskildes  från  Lappträsk  såsom  kapell  1636. 
Pastorat  1865. 

Mörskom  afskildes  från  Pämå  såsom  kapell  1604. 
Pastorat  1633. 

17 


36  Ur  Fämå  sockens  historia. 


Lovisa  afskildes  från  Pämå  1748,  då  af  stadsför- 
samlingen  bildades  särskildt  pastorat  med  Elimä,  An- 
jala  och  Strömfors  såsom  annexer.  År  1863  upphäf- 
des  dock  detta  förhållande;  de  tre  landsförsamlingarna 
fingo  egna  kyrkoherdar  och  Lovisa  lades  som  kapell 
under  Pämå.  Staden  blef  dock  åter  året  därpå  sär- 
skildt pastorat,  —  men  utan  annexer. 

Liljendal  blef  kapell  under  Pämå  1791  och  är  så 
fortfarande, 

Ännu  äro  här  att  omnämnas  två  församlingar, 
hvilka  funnits  men  återgått  till  moderförsamlingen, 
nämligen  Forsby  och  Mertilaks. 

Forsby  bruksförsamling  omfattade  Öster-  och 
Wäster-Forsby,  Bergby,  Gregböle,  Erlandsböle,  Pål- 
böle,  Gammelby,  Rike,  Väckaby,  Tetom  och  Kus- 
koski  byar;  uppstod  1691  och  upplöstes  1826. 

Mertilaks  kapell  omtalas  i  urkunder  1571  och 
dess  kyrka  omnämnes  1577;  men  okändt  är,  när  denna 
församling  uppstod  och  när  den  upplöstes.  Man  vet 
icke  ens  hvar  dess  kyrka  varit  belägen,  men  det  an- 
tages,  att  den  funnits  i  Degerby  (nuvarande  Lovisa 
stad)  eller  i  Gislom.  Någon  särskild  präst  torde  detta 
kapell  aldrig  haft.  Måhända  föranledde  dess  uppkomst 
tillsättandet  af  en  hjälppräst  eller  Pärnå  sockens  första 
kapellan  1566.  —  Till  Mertilaks  hörde  följande  byar: 
Fantsnäs,  Kouppebacka,  Räfsby,  Andtby,  Degerby, 
Gislom,  Kuggom,  Påfvalsby,  Tavastby,  Haddom,  Skin- 
narby,  Andersby  och  Hofmansby,  —  men  märkeligt 
nog  icke  Sarvlaks.  —  Den  9  mars  18 10  bestämdes 
Pämå  till  biskopens  annex,  och  handhades  pastoral- 
vården därefter  af  vicepastorer  ända  till  10  januari  1865, 
då  annexskyldigheten  upphäfdes.  Humledes  präster- 
skapet fördelats  i  afseende  å  tjänstgöringsområde  m.  m. 
har  i  denna  kalender  1891  omnämnts.  Måhända  kan 
det  ej  sakna  intresse  för  kalenderns  läsare  att  erfara 
något  om  det  stora  antal  prästmän,  som  under  år- 
hundradenas lopp  handhaft  själavården  i  församlingarna 
Pärnå,    Forsby,    Liljendal    och    Lovisa,   och  meddelas 


Vr  Pämå  sockens  historia,  87 


förty  här  en  förteckning  öfver  ordinarie  innehafvare  af 
de  olika  prästabefattningama. 

Andreas  af  Pema  omnämnes  tidigast  i  häfdema 
såsom  präst  i  Pämå  kapell  1362.     Därnäst  omtalas 

Johan  Ambfömson  Gram  för  åren  1369— 1381; 
men  han  var  dock  egentligen  under  dessa  tolf  år 
pastor  i  Borgå  med  förordnande  «att  förestå  Borgå 
församling  nied  Perno  och  Sibbo  kapeller».  Helvik 
var  kyrkoherde  i  Pämå  1404.  Därpå  inträdde  Padis 
klosters  cvicariers»  tid. 

Laurentius  Skötta  (Skytte?)  omnämnes  1442  som 
pastor  eller  tjänstgörande  präst  i  Pämå. 

Cyprianus  Andreae  i  Pema  omtalas  1497  såsom 
präst  i  församlingen.  Huruvida  desse  två  sistnämde 
varit  kyrkoherdar,  har  ej  kunnat  utredas.  Däremot 
kan  med  större  säkerhet  sägas,  att  följande  präst- 
män varit 


Kyrkoherdar  i  Pämå. 

Bartholomceus  eller  Bertill  från  15 10  till  1537. 
Fastän  denne  såsom  delegerad  att  i  Novgorod  afsluta 
fred  med  Ryssland  den  9  maj  15 13  under  afhandlin- 
gen  skref  sig  «capellan«,  hafva  dock  häfdaforskarene 
Arvidson  och  Grönblad  funnit,  att  denne  therr  Bertilb 
varit  «kirkkoherra  i  Pema».  —  För  hans  son 

Eskill  Bertillsson  utfärdades  1537  bref,  «att  han 
må  behålla  Pemo  prästagäll  efter  sin  faders  död».  Se- 
dan följde 

Andreas  LaurentH  Teyth,  som  var  kyrkoherde 
från  1550  till  1584,  och  under  hvars  tid  Pämå  1566 
fick  sin  första  kapellan   eller  kyrkoherdens  hjälppräst. 

y ohannes  Canuti  Teet  hyrkoherde  från  1586 
till  1590. 

Michael  Andrece  Brynthe  1592 — 1619. 

Johannes  Martini  Teet,  fömt  kapellan  i  försam- 
lingen, blef  kyrkoherde  161 8  och  afled  1632. 


38  Ur  Pämd  sockens  historia. 


Axel  Simansson  Borgstadius  var  kyrkoherde  i 
Pämå  från  1635  till  1640,  då  han  erhöll  Lampis 
pastorat. 

Zacharias  Johannis  Stachceus,  född  i  Härkäpää 
by  af  Pämå  socken,  var  tidigare  pastor  i  Kumlinge 
socken  1631  — 1639;  blef  kyrkoherde  i  Pämå  1642  och 
afled  1 68 1.     Efter  honom  följde  hans  svärsson 

Petrus  Serlachius,  Son  till  bärgmästaren  lohan 
Danielsson  och  dennes  hustru  Anna  Thorvöst  föd- 
des han  i  Borgå  socken  y  1655.  Sitt  tillnamn  tog 
han  af  sin  faders  gods  Särkilaks  i  Pämå;  blef  student 
1674  och  prästvigdes  1680  i  Pämå  kyrka  af  superin- 
tendent Petms  Bång  samt  antogs  till  huspredikant  hos 
riksrådet  friherre  Ernst  Johan  Creutz  på  Malmgård; 
året  därpå,  f  1681,  utnämdes  han  till  kyrkoherde  i 
Pämå  och  1690  till  prost  i  Nyländska  kontraktet  Under 
«stora  ofreden»,  då  en  stor  del  präster  flydde  undan 
fienden  till  Sverige,  stannade  Serlachius  på  sin  post  och 
skötte  icke  blott  sin  egen  församling,  utan  biträdde 
jämväl  flere  grannsocknar  med  prästerliga  förrättningar. 
Vid  kyrkomötet  i  Pämå  1718  var  han  ordförande,  så- 
som ock  praeces  för  den  samma  år  inrättade  konsisto- 
rialrätten  i  Nyland,  hvilken  gemenligen  hade  sina  sam- 
manträden på  Särkilaks,  där  han  var  bosatt.  T>Tigd 
af  år  och  sjuklighet  afled  han  därstädes  vid  83  års 
ålder  den  20  oktober  1738. 

Johan  Haberman  blef  Serlachii  efterträdare.  Son 
till  en  svarfvare  Peter  Haberman  föddes  han  i  Pämå 
1686.  Såsom  gymnasist  i  Wiborg  blef  han  1 710  jämte 
många  andra  af  fienden  förd  i  fångenskap  till  Sibirien. 
Där  var  han  först  dräng  hos  en  officer  i  Tobolsk, 
men  sedermera  lärare  i  en  skola,  som  svenske  office- 
rare där  1 71 1  inrättat  Ar  1722  återkonj  han  till  hem- 
landet och  blef  påföljande  år  student  i  Åbo  vid  37  års 
ålder;  prästvigdes  i  Borgå  1724  och  tjänstgjorde  dels 
som  vicepastor  i  Sibbo,  dels  som  pastor  vid  Nylands 
infanteriregemente,  tills  han  1740  blef  kyrkoherde  i 
Pämå.     Under    < lilla    ofreden»    flydde    han    1742    till 


JJr  Påmd  sockens  historia.  39 


Sverige,  varskodd  af  sin  långvariga  fångenskap  i  Sibi- 
rien, men  återvände  efter  fredsslutet  året  därpå  till 
sitt  pastorat,  där  han  afled  y  1756.  Han  efterträd- 
des af 

Benedikt  Krook,  född  1720,  son  till  kyrkoherden 
i  Hollola  Benedictus  Krook  och  dennes  hustru  Katha- 
rina  Printz.  Student  i  Åbo  1735  och  året  därpå  i 
Uppsala  blef  han  magister  i  Abo  1745  och  docent 
1746;  lektor  i  grekiska  och  hebreiska  vid  Borgå  gym- 
nasium 1753,  erhöll  professors  titel  1755  och  utnäm- 
des  1758  till  kyrkoherde  i  Pämå,  hvarest  han  ock  af- 
led f  f   1770.     Efter  honom  blef 

Peter  Bergh  kyrkoherde  i  Pämå.  Denne  föddes 
^  1 71 2  i  Uleåborg,  där  hans  far  var  handlande.  Un- 
dan fienden  flydde  han  1742  till  Sverige  och  blef  stu- 
dent i  Uppsala;  biträdde  1744  finska  pastorn  i  Stock- 
holm och  prästvigdes  i  Uppsala  1746.  Året  därpå 
återkom  han  till  Finland  och  tjänstgjorde  i  Mänty- 
harju;  blef  t.  f.  stadspredikant  i  Lovisa  1748  och 
skvadronspredikant  vid  Karelska  dragonerna  1750. 
Till  kyrkoherde  i  Pämå  utnämdes  han  utan  förslag  '^^ 
1773,  erhöll  prostetitel  1774  och  dog  ^^  1785.  —  Han 
efterträddes  af 

Jakob  Skogmariy  borgareson  från  Lovisa,  född  y 
1753.  Student  i  Åbo  1771  blef  han  konsistorii  vice- 
notarie  1775,  prästvigdes  1777  och  utnämdes  samma 
år  till  kapellan  i  sin  födelsestad.  Kyrkoherde  i  Pämå 
blef  han  f  1785,  erhöll  prostetitel  1787  och  afled 
\  1807. 

Efter  Skogmans  död  handhades  pastoralvarden  i 
Pämå  dels  af  kapellanen  David  Hipping,  dels  af  präst- 
mannen Gustaf  Serentus,  hvilken  sedermera  blef  ka- 
pellan i  Heinola.  Den  9  mars  18 10  bestämdes  Pämå 
pastorat  till  biskopens  annex  och  handhades  pastoral- 
vården i  församlingen  från  ^   1812  af  följande  tre 


40  Ur  Fämd  sockens  historia. 


Vicepastoren 

Abraham  Mollerus,  kapellansson  från  Idensalmi, 
född  1773,  student  1795,  magister  1798,  prästvigd  1799; 
tjänstgjorde  i  Kiuruvesi  och  vid  finska  kyrkan  i  Stock- 
holm 1800— 1808,  predikant  vid  Uleåborgs  bataljon 
1808 — 1810;  domkyrkoadjunkt  i  Borgå  1810— 1812. 
Blef  vicepastor  i  Pämå  y  sistsagda  år  och  skötte 
pastoratet  tills  han  V  ^^23  utnämdes  till  kyrkoherde  i 
Pieksämäki,  där  han  afled  V   1840. 

Carl  Fredrik  Relander,  Son  till  kapellanen  i 
Ithis  P.  J.  Relander  föddes  denne  ^  1796,  blef  ma- 
gister 1 8 19  och  prästvigdes  samma  år.  Bataljonspre- 
dikant i  Viborg  1822  och  vicepastor  i  Pämå  \%  1823. 
Efter  femtonårig  tjänstgöring  i  Pämå  utnämdes  han 
till  kyrkoherde  i  Ithis  1838,  blef  kontraktsprost  1846 
och  afled  V   1857. 

Gustaf  Roselius  föddes  i  Thusby  ^  1809,  blef 
student  1830,  prästvigdes  1832,  tjänstgjorde  i  Jockas 
och  Puumala,  blef  vicepastor  i  Pämå  y  1839,  kapel- 
lan  1858  och  kyrkoherde  1883. 

Efter  det  Pärnå  socken  1865  befriats  från  att 
utgöra  biskopens  annex,  har  församlingen  åter  haft 
följande  egna 

Kyrkoherdar. 

Oskar  Ferdmand  Hofdahl,  rådmansson  från  Ta- 
vastehus,  föddes  V  1814,  blef  student  1832,  prästvigd 
1840,  pastorssubstitut  i  Borgå  1842,  kapellan  i  Sibbo 
1845,  kyrkoherde  i  Valkjärvi  1857,  prost  1860  samt 
kyrkoherde  i  Pämå  |  1867.     Afled  ^  1881. 

Gustaf  Roselius  blef  såsom  redan  sagts  biskopens 
vicepastor  i  Pämå  1839  och  kapellan  därsammastädes 
1858.  Efter  att  sålunda  i  fyratiofyra  år  hafva  tjänst- 
gjort i  församlingen  allmänt  aktad  och  värderad,    blef 


Ur  Pämd  sockens  historia.  41 


han  omsider  ?§  1883  kyrkoherde  i  Pämå,  och  förun- 
nades honom  att  ännu  i  nära  tio  års  tid,  under  hvil- 
ken  han  1886  erhöll  prostetitel  och  jämväl  en  tid 
skötte  kontraktsprostegöromålen,  vara  församlingens 
föresyn  i  allt  godt  och  nyttigt,  tills  han  i  sitt  åttatio- 
tredje  åldersår  |  1892  skattade  sin  gärd  åt  förgängel- 
sen.    Han  efterträddes  af 

Hilarius  Albin  Ferdinand  Mikaftder,  född  ^^  1846 
i  Åbo,  student  1864,  prästvigd  1868,  kapellan  i  S:t 
Mariae  i870^samt  tillika  curam  gerens  därstädes;  andre 
kapellan  i  Åbo  domkyrkoförsamling  1884;  utnämdes 
till  kyrkoherde  i  Pämå  1893  och  tillträdde  pastoratet 
i  1894. 

Kapellaner. 

Första  serien. 

Petrus  Johannis  1566. 

JohannesLaurentii  1595. 

Johannes  Martini  Teet,  161 5.  Kyrkoherde  16 18. 
Afled  1632. 

Hieronymus  Johannis  16 17 — 1623. 

Henricus  1634 — 164 1. 

Johannes  Nicolai  Collinus  1642 — 1678. 

Mathias  Nicolai  Skogman  1680 — 168.... 

Ericus  Hoffman  168...—  1696. 

Justinus  Simonis  Totilius  1696 — 1726.  Denne 
flydde  vid  stora  ofredens  början  till  Stockholm,  med- 
hafvande  en  del  af  kyrkans  silfver,  hvilket  han  där  för 
det  mesta  skingrade,  —  troligen  för  att  kunna  lifnära 
sig.  Efter  hans  återkomst  väcktes  process  härom,  men 
han  afled  under  rättegången. 

Andreas  Henrici  Hyppingius,  son  till  brukspre- 
dikanten å^Forsby  Henricus  Matthiae  eller  Hyppingh, 
student  i  Åbo  169 1,  brukspredikant  efter  fadern  17 10 
— 1726.     Kapellan  i  Pämå  1727  till  sin  död  1754. 

Petrus   Andrea   Hypping,   son    till    företrädaren, 


42  Ur  Fämd  sockens  historia. 


född  1 71 8,  student  1739,  prästvigd  i  Åbo  1743;  ka- 
pellan  i  Pämå  1755;  död  1782. 

Henrik  Hippingy  företrädarens  son,  född  1754, 
prästvigd  1776;  kapellan  i  Pämå  1783;  död  \  1788. 

David  Hipping,  företrädarens  äldre  bror,  född 
1753»  prästvigd  1788;  brukspredikant  på  Forsby  1779; 
kapellan  i  Pämå  1789;    död  ^   18 19. 

Gustaf  Ruuth,  son  till  kapellanen  i  Askola  Alexan- 
der Ruuth,  föddes  ^^  1792,  prästvigdes  181 5;  blef  ka- 
pellan i  Pärnå  ?a   1820  och  afled  V   1827. 

Johan  Björkström,  orgeltrampareson  från  Borgå, 
föddes  1785;  blef  först  skollärare  å  Tervik  1809:  präst- 
vigdes 18 1 8;  blef  lärare  i  Heinola  pedagogi  1820  och 
kapellan  i  Pämå  |  1828.  Han  var  en  lång  följd  af 
år  afsigkommen,  hvarunder  tjänsten  sköttes  af  vikarier. 
Afled  V   185 1. 

Fredrik  Lindberg  föddes  |-§  18 14  i  Kristina; 
prästvigdes  1842,  tjänstgjorde  i  Mörskom,  Lovisa  och 
Pärnå  (för  Björkström),  blef  kapellan  i  Pämå  \  1854 
och  afled  V   1857. 

GusU^  Roselius,  kapellan  i  Pämå  V  1858— ?J 
1883  och  tillika  vicepastor  till  1867.  Redan  omnämd 
som  vicepastor  och  kyrkoherde. 

Otto  Gabriel  Gardberg  föddes  i  Helsingfors  y 
1825;  prästvigdes  \\  185 1,  pastorsadjunkt  i  Pämå  samt 
därpå  i  Jockas  1855;  t.  f.  kapellan  därstädes  V  1857; 
åter  pastorsadjunkt  i  Pämå  y  1860;  t.  f.  kapellan  där- 
städes V  1866;  predikant  i  Höglands  och  Tyttersaari 
församling  ?  1868;  interimspredikant  vid  pastorsämbe- 
tet i  Pämå  f  1882,  samt  kapellan  därstädes  \\  1884. 
Efter  att  på  oUka  tider  hafva  tjenstgjort  i  Pämå  i  till- 
sammans tjugu  års  tid  afled  han  y  1902  och  efter- 
träddes af 

Johan  Emanuel  Tuomala,  född  i  Borgå  socken 
J-  1866,  student  1886,  prästvigd  f  1893,  tjänstgjort  i 
Asikkala,  Hiitola,  Elimä,  Kerimäki,  Mörskom,  Krono- 
borg, Orimattila,  Loppis  och  Mäntsälä.  Kapellan  i 
Pärnå  \\  1903;    tillträdde  tjensten  |  1904. 


Ur  Fämd  sockens  historia.  43 


Kapellaner. 

Andra  serien. 

Matthias  1619 — 1646. 

Nicolaus  Olavi  Sylvius,  hemma  från  Wärmland, 
1652— 1678. 

Henricus  Martini  (Skägg?)  1679— 1693. 

Samuel  Alventus  1694— 17 12. 

Henricus  Geargii  Weckman  från  Weckelaks,  stu- 
dent 1694,  kapellan  i  Mörskom  171 1  ochiPämåi7i2 
till  sin  död  1741. 

Johan  Forskåhl,  född  17 16,  prästvigd  1740,  ka- 
pellan i  Pämå  Y   1742  till  sin  död  V   ^775^ 

Erik  Johan  Lönroth,  klockareson  från  Pärnå, 
född  1746,  lärare  på  Tervik  1769,  prästvigd  1770,  ka- 
pellan i  Pärnå  ff  1776;  död  V   ^79^- 

Lönnroth  var  siste  andre  kapellan  i  Pämå,  ty 
efter  hans  död  förflyttades  andre  kapellanen  till  Lil- 
jendal,  hvars  kapellaner  förty  fortsätta  denna  andra 
serie. 


Kapellaner  i  Liljendal. 

Johan  Ingman,  kapellansson  från  Askola,  född 
V  ^759»  student  1778,  prästvigd  1783,  kapellan  i  Gu- 
staf-Adolfs socken  1791  och  i  Liljendal  f  1793  till  sin 
död  ^  1805. 

Anders  Johan  Kiljander,  sågskrifvareson,  född 
^  1765,  prästvigd  1791,  kapellan  i  Anjala  1794  och 
i  Liljendal  ^  1806  till  |  1809,  då  han  blef  kapellan  i 
Asikkala.  Sedermera  blef  han  1822  kapellan  i  Libe- 
lits,  där  han  dog  \f  1836. 

Lars  Tallgren,  korporalsson  från  Pielavesi,  född 
-^  1 77 1,  student  1795,  prästvigd  1796,  kapellan  1806 
och    i    Liljendal    Y    18 10    till    f    1840,    då    han    ut- 


44  Ur  Fåmå  Bockens  historia. 

nätndes  till  kyrkoherde  i  Leppävirta,  hvarest  han  afled 
\  året  därpå.  Han  var  far  till  arkitekten  och  litera- 
tören Nestor  Tallgren,  född  V,  1824  i  Liljendal. 

August  Wtlskman,  född  V  181 2  i  Saarijärvi, 
prästvigdes  1837,  kapellan  i  Liljendal  }f  1840  till 
1863,  då  han  till  följd  af  oenighet  med  församlingen 
afsade  sig  tjänsten  och  lefde  som  privatman  till  sin 
död  V   1891. 

Edvard  Mennander,  son  till  kapellanen  i  Savi- 
taipale  Adolf  Fredrik  Mennander,  föddes  ^  1827,  blef 
student  \i  1847,  prästvigdes  \^  185 1,  blef  predikant 
på  Högland  \  1856  och  kapellan  i  Liljendal  y  1864 
till  sin  död  V   1897. 

Henrik  Johan  Tyyskä,  rusthållareson  från  Askola. 
föddes  ^J  1855,  blef  student  1878  och  prästvigdes  1888. 
Efter  tjänstgöring  i  Lokalaks,  Askola,  Keksholm  och 
Jaakimvaara  utnämdes  han  ^  1898  till  kapellan  i  Lil* 
jendal  och  tillträdde  tjänsten  \  1899. 


Forsby  Brukspredikanter. 

Henricus  Hyppingh,  skref  sig  tidigare  Hyppius; 
student  1679;    brukspredikant  på  Forsby  1691  — 1710. 

Andreas  Henrici  Hyppingius,  son  till  företräda- 
ren, student  1691,  brukspredikan/  1710— 1726.  Sedan 
kapellan  i  Pämå. 

Benjamin  Weckman,  son  till  kapellanen  Weck- 
man  i  Pärnå,  student  1727,  brukspredikant  1736 — 1752. 
(Hvem  som  skötte  brukspredikantstjänsten  1726 — 1736 
är  okändt). 

Johan  Åström;  präst  1750;  brukspredikant  1754. 
Död  1778. 

David  Hipping,  född  1753,  brukspredikant  1779 
— 1789,  dä  han  blef  kapellan  i  Pärnå. 

Johan  Henrik  Forskåhl,  son  till  kapellanen  i 
Pämå  Johan  Forskåhl  och  Martha  Åkerstedt,  föddes 
1749,    prästvigdes    1776,    blef    1778    huspredikant  hos 


Ur  Fämå  sockens  historia.  45 


generalen  frih.  A.  H.  Ramsay  på  Jackarby,  sockne- 
adjunkt i  Pärnå  1781,  e.  o.  predikant  vid  Savolaks 
fotjägareregimente  1782,  pedagog  i  Tervik  samma  år, 
brukspredikant  på  Forsby  V  I790  till  sin  död  4  1805. 

Peter  Johan  Sundström,  brukspredikant  pa  Fors- 
by  y  1806  till  y  1807,  då  han  af  domkapitlet  afske- 
dades.  Tjänstgjorde  dock  sedermera  1809  som  pastor 
vid  Vasa  regimente. 

Samuel  Ceder  föddes  i  Nystad  ^  1779,  '^l^f  stu- 
dent 1 80 1  och  prästvigd  1804,  var  brukspredikant  på 
Forsby  från  |^  1807  till  \\  181 1,  då  han  blef  kapel- 
lan  i  Borgnäs.  Sedermera  från  1830  kyrkoherde  i 
Kesälaks  afled  han  y   1833. 

Carl  Tobias  Belitz,  länsmansson  från  Laukas, 
föddes  !|  1788,  blef  student  18 12  och  prästvigdes 
samma  ar,  brukspredikant  på  Forsby  V  18 13  till  1826, 
då  bruksförsamlingen  upplöstes.  Belitz  slutade  som 
sinnessvag. 


Lovisa  pastorat 

Kyrkoherdar. 

David  Starck,  son  till  kyrkoherden  i  Jämsä  Gustaf 
Starck  och  Anna  Serlachius  från  Pärnå,  föddes  ^5*  iZio, 
blef  student  i  Åbo  1729,  magister  1735,  docent  i  Åbo 
1736,  lektor  i  Borgå  1742,  prästvigd  och  kyrkoherde 
i  Lovisa  pastorat  Y  1750,  prost  1755,  teologie  doktor 
1772.     Afled  V   1788. 

Zacharias  CygncBUs,  son  till  kyrkoherden  i  Mänty- 
harju  Z.  J.  Cygnaeus,  föddes  -^^  1733,  blef  student  i 
Åbo  1753,  prästvigd  1755,  magister  1757,  bataljons- 
predikant 1759,  pastors  substitut  i  Mäntyharju  1763, 
kapellan  i  Helsingfors  1772  och  samma  år  vicepastor 
i  Mäntyharju,  regimentspastor  1774,  kyrkoherde  i  Män- 
tyharju 1775  och  i  Lovisa  ^  1780  till  V  ^^9^^  ^^  han 
blef  domprost  i  Borgå.  Året  därpå  eller  ^  1792  blef  han 


46  Ur  Färnd  sockens  historia. 


biskop  i  Borgå  stift,  och  teologie  doktor  1793.  Han 
afled  under  Borgå  landtdag  ^  1809.  —  Han  var  farfar 
till  såväl  professorn  och  skalden  Fredrik  Cygnaeus 
som  till  finska  folkskolans  fader  öfverinspektor  Uno 
Cygnaeus. 

Henrik  Calonius,  son  till  kyrkoherden  i  Saari- 
järvi  Mathias  Calonius,  föddes  W  1735,  blef  student 
1756,  magister  1760  och  prästvigd  samma  år,  kapellan 
i  Lovisa  1768,  kyrkoherde  i  Kesälaks  1777  och  i 
Saarijärvi  1779  samt  kontraktsprost  1787.  Slutligen 
kyrkoherde  i  Lovisa  ^^   1792  till  sin  död  ^^  1805. 

Carl  Adolf  Hougberg,  son  till  häradshöfding 
Sven  Abraham  Hougberg,  föddes  ^^  1763,  blef  stu- 
dent 1784,  prästvigd  1788,  kapellan  i  Artsjö  1801, 
kyrkoherde  i  Lovisa  \\  1809,    prost  181 1,  samt  afled 

V  1840. 

Gustaf  Leonard  Stenbäck,  son  till  komminister 
Gustaf  Stenbäck,  föddes  ^^  1809,  blef  student  1825, 
magister  och  t.  f.  kollega  vid  trivialskolan  i  Lovisa 
1832,  rektor  för  skolan  1833  och  för  högre  elementar- 
skolan i  Borgå  1842,  prästvigdes  sistsagda  år  och  blef 
kyrkoherde  i  Lovisa  ^  1844,  prost  1847.  Afled  y 
1 86 1.  Han  var  siste  kyrkoherden  i  det  stora  pasto- 
ratet med  tre  socknar  som  annexer.  Nästa  kyrko- 
herden i  det  till  Lovisa  stad  inskränkta  pastoratet  blef 

Karl  Albert  Hackzell,  son  till  kommissionslandt- 
mätaren  Johan  Jakob  Hackzell,  föddes  ^}  1820,  blef 
student  1841,  prästvigdes  1847,  t.  f.  pastor  i  Lovisa 
1865    samt    kyrkoherde    därstädes  f  1875  till  sin  död 

V  1892. 

Ivar  Alarik  Nicander^  född  1865,  kyrkoherde  1895. 


Kapellaner. 

Nicolaus  Ursinus,  son  till  kapellanen  i  Ranta- 
salmi  Jacobus  Ursinus,  föddes  \%  17 16,  blef  student  i 
Åbo  1730,  magister  1741,  vicenotarie  vid  domkapitlet 


Ur  Pämd  sockens  historia.  47 

i   Borgå    1744,    prästvigd    1748,    kapellan    i    Degerby 
(Lovisa)  samma  är.     Kyrkoherde  i    littis  1767.     Äfled 

^  1786. 

Henrik  Calonius,  redan  omnämd  bland  kyrko- 
herdame.     Kapellan  i  Lovisa  1768— 1777. 

Jakob  Skogman,  omnämd  bland  kyrkoherdame  i 
Pämå.     Var  kapellan  i  Lovisa  1777— 1785. 

Carl  Östberg,  son  till  pastorn  i  Jämsä  Carl  Öst- 
berg, föddes  y  1757,  student  i  Åbo,  prästvigd  1782, 
predikant  vid  flottan  1783,  kapellan  i  Lovisa  ^^  1786 
till  f  1796,  då  han  blef  kapellan  i  littis,  hvarest  han 
afled  J  1809. 

Henrik  Adolf  Lagren,  son  till  sergeant  Logren 
vid  Tavastehus  regimente,  föddes  1762,  blef  student 
1782,  prästvigd,  kapellan  i  Lovisa  Y  ^797  till  ?J  1798, 
då  han  blef  kapellan  i  Sulkava.     Afled  ?2   1820. 

Gustaf  Schogster,  rusthållareson  från  Thusby, 
föddes  2^  1769,  blef  student  1788,  prästvigd  1794, 
kapellan  i  Lovisa  y  1800  till  f^  1804,  då  han  blef 
kapellan  i  Borgå.  År  18 16  blef  han  kyrkoherde  i 
Jämsä,  där  han  afled  ^   1829. 

Anders  Gustaf  Argillander,  son  till  kronofogden 
Ivar  Argillander,  föddes  Y  ^77^^  prästvigdes  1801, 
blef   kapellan   i    Lovisa   \   1805    och    afled    därstädes 

V  1830. 

Carl  Henrik  Hipping,  son  till  kapellanen  i  Pärna 
David  Hipping,  föddes  y  1799,  prästvigd  f  1821,  blef 
kspellan  i  Lovisa  Y  1831  och  afled  därstädes  V  1873. 
Han  var  siste  kapellan  i  Lovisa,  enär  tjänsten  indrogs 
efter  hans  död. 

Dessa  uppgifter  om  prästerskapet  i  Pämå  för- 
samlingar äro  hufvudsakligast  hämtade  ur  Akianders 
Herdaminnen ;  och  härmed  afslutas  anteckningarna  för 
kalendern  ur  Pämå  sockens  historia.  Måhända  kunna 
de  tjäna  som  material  till  en  framtida  fullständig  histo- 
rik öfver  denna  gamla  socken. 

C  Carstens, 


PRIS  Fmk  1:50. 


HELSINGFORS  1006 

AKTIEB.  F.  TILQMANNS  BOK-  OCH  STENTRYOKERI  SAMT  KEMIORAn. 


UTGIfVEH 


KRLEMDER 


GTQiFVEh  nr 


SVEMSKR  FOLKSKOLRUS  VRMMER 


1906 


DUgUMDEFÖRSm  AIWAMQEN 


x2ZS3ai3S^^S 


SFV 


HELSIMQFORS 

TIDHIllOB-  *  TBTOSSBI  AKTIBBOLAaBTS  TBTOKXU 

1906 


REDAKTÖRER  FÖR  DEMMR  KALENDER: 

V.  ÖHBERQ  OCH  P.  MORDMRMN 

ORDF.  SEKR. 

I  DIREKTIOMEM  FÖR  SVEMSKR  FOLKSKOLRMS  VftMMER. 


INNEHÅLL: 

Sid. 

Svenska  Folkskolans  Vänners  årsberättelse  för  1905 1 

Om  lungsot  och  andra  tuberkulösa  sjukdomar  af  //.  Holsii  .  .     16 

Vår  nya  representation  di  E,  S 33 

Hembygdens  lof,  dikt  af  Parus  Åt^ 38 

Toner  från  bygden  af  Frans  Österblom 40 

Vid  midsommartid  i  Teerijärvi,  reseminnen  af  P.  Nordmann .  .     43 

Folkskolorna  i  Kveflaks  af  K.  V.  Åkerblom 53 

Ungdomsföreningens  i  Liljendal  nya  hus  med  byggnadsritningar 

af  Heirald  Andersin 56 

Från  folkhögskolan,  berättelse  af  Lauri  Soini,  öfversatt  af  Arvid 

Möme 59 

Henrik  Ibsen  (med  porträtt),  dödsruna  af  E.  Hasselblatt  ....  104 

Helsning  till  hembygden,  dikt  af/  Reuter 113 

En  trädgårdsstad  af  Qunnar  Landtman 115 

Valter  B.  Meinander  (med  porträtt),  dödsruna  af  K-  T,  Oljemark  120 

Ur  fågel  världen,  skildring  af/  Hedberg 125 

Martin  Wegelius  (med  porträtt),  dödsruna  af  K-  Flodin 137 

Två  ungdomsdikter  af  Martin  Wegelius 142 

Reform  af  rättsvården  af  R,  A,  Wrede 145 

Kasten  Antell,  dödsruna 160 

Kristian  Wiiala  (med  porträtt),  dödsruna  af  Herman  Hultin  .  .  164 
Här,  endast  här  är  du  hemma,  prolog  af  Frans  Österblom ...  168 


Svenska  folkpartiet 171 

De  döfstnmmas  alfabet  af  J,  H, 175 

Från  förgiagna.  dagar  af  Parus  Åter 179 

Kalenderns  omslagsbild 188 

Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1906 185 


Berättelse 

Ofver  Svenska  Folkskolans  Vänners  verksamhet  år  1905, 
afgifven  till  årsmOtet  i  Helsfnsfors  den  31  mars  1906. 


Såsom  en  inledning  till  redogörelsen  från  föreningens  24:de 
verksamhetsår  vill  direktionen  i  korthet  uttala  sig  om  sättet  för 
utgifvandet  af  understöd  för  folkbildningsflndamål  samt  hurusom 
dessa  fördelat  sig  öfver  olika  trakter  af  de  svenska  bygderna. 

I  föreningens  stadgar  ingår  ingen  t)estämning  om,  att  stä- 
derna skulle  falla  utom  S.  F.  V:s  arbetsområde;  det  heter  kort 
om  godt,  att  föreningen  ,har  till  ändamål  att  verka  för  folksko- 
lors inrättande  bland  landets  svenska  befolkning",  men  i  följd 
af  stadskommunemas  relativt  lyckligare  ekonomiska  tillstånd  och 
tillgången  på  hjälpsamma  folkbildningsvänner,  har  det  i  prakti- 
ken gestaltat  sig  så,  att  så  godt  som  alla  anslag  utanordnats  för 
befrämjandet  af  folkupplysnings  syften  i  landsorten,  1  hundratals 
fall  hafva  ansökningarna  om  understöd  insändts  af  skoldirektio- 
nema  eller  skolomas  lärarepersonal,  af  föreningens  egna  ombud 
eller  af  enskilda  personer,  och  i  några  tiotal  fall  hafva  bidragen 
utanordnats  på  initiativ  af  förenings-direktionens  medlemmar,  efter 
att  desse  genom  besök  å  respektive  orter  gjort  sig  förtrogna  med 
de  förhållanden,  hvilka  betingat  utgifvandet  af  understöden.  Detta 
tillvägagående  har  haft  sin  lättförklarliga  orsak  i  den  omständighet, 
att  S.  F.  V.  haft  sin  centralhärd  i  Helsingfors.  Skulle  man  anse, 
att  föreningens  tillgångar  medgåfve  anställandet  af  en  fast  aflönad 
folkbildnings-konsulent,  hvilken  därjämte  hade  i  uppdrag  att  verka 

-  1  — 


såsom  vandringslärare  och  fOredragare,  kunde  en  mera  allsidig 
öfverblick  vinnas  af  det  vida  arbetsfältet  och  olika  orters  behof 
af  understöd  lättare  afvägas  mot  hvarandra. 

Nu  har  det  visat  sig,  att  de  kommuner,  där  folkbildnings- 
sträfvandena  varit  mest  lifaktiga,  gjort  sig  päminta  genom  i  re- 
geln väl  motiverade  ansökningar  om  understöd,  medan  andra 
socknar  i  långt  mindre  grad  velat  och  vetat  hålla  sig  framme. 
Till  den  förra  kategorin  kunna  hänföras  exempelvis  Esbo,  Liljen- 
dal,  Sjundeå  och  Borgå  landskommuner  i  Nyland,  Korpo,  Nagu, 
Kimito  och  Kumlinge  i  Egentliga  Finland  samt  Malaks,  Korsnäs, 
Vörå  och  Replot  i  Österbotten;  till  den  senare  kategorin  åter 
Tenala,  Bromari,  Snapperiuna  och  Pojo,  Eckerö,  Geta,  Finström 
och  Sund  samt  Jeppo,  Larsmo,  Närpes  och  Purmo.  Emellertid 
har  redan  pä  grund  af  de  ingifna  och  beviljade  ansökningarna 
föreningens  utgifter  år  från  år  stegrats  så,  att  de  icke  kunnat 
täckas  med  influtna  medlemsafgifter  och  räntor.  Föreningens  l>e- 
hållning  —  alla  fonder  oberäknade  —  har  från  52,130  mk  den 
31  dec.  1901  nedgått  till  44,000  vid  1905  års  utgång.  Direktio- 
nen har  dock  ansett,  att  arbetet  för  de  svenska  kulturintressenas 
tillvaratagande  under  de  närmast  gångna  åren  icke  bort  lida  af- 
bräck,  och  har  därför  relativt  frikostigt  utdelat  understöd  i  hopp 
om  att,  »kommer  dag,  så  kommer  råd*. 

Föreningens  fonder  hafva  under  året  ökats  med  .Vakt- 
mastar  K.  J.  Kymlanders  fond*,  som  vid  emottagandet  utgjordes 
af  1,635  mk  41  p.  Numera  aflidne  vaktmästaren  vid  Finlands 
bank  K.  J.  Kymlander  hade  nämligen  genom  ett  den  31  januari 
1898  upprättadt  testamente  förordnat,  att  behållningen  i  hans  bo 
skulle  öfveriämnas  till  S.  F.  V.  att  användas  i  föreningens  syfte- 
mål för  hjälp  och  understöd  åt  behöfvande  svenska  folkskolor  i 
landsorten.  —  Af  sin  onämnde  vän  i  landsorten  har  föreningen  för 
sjunde  gången  såsom  julgåfva  åt  folkbiblioteken  fått  emottaga 
500  mk. 

Anslag  till  högre  fasta  folkskolor. 

Läseåret  1904—1905,   Esbo  skärgård 250:  — 

Sastmola,  Kasaböle 250:  — 

Replot  kyricoby 200:  — 

östermyra 200:  — 

—  2  - 


Läseåret  1904—1905.  Kökar  (femte  Aisanslaget) 400:- 

Karuna 200:  - 

Brandö,  Jurmoby 150:- 

Laseåret  1905—1906.  Tusby,  Björkbacka 300:  - 

Hausjärvi,  Hyvinge 300:- 

Kvef laks,  Petsmo 250:  - 

Kumlinge,  Seglinge 250:  - 

Kristinestad,  Päsmark 250:  - 

Kökar 250:- 

Iniö,  Norrby 200:  - 

Munsala,  Mona 150:- 

Oravais,  Komossa 100:- 

Oxkangar    100:- 

Mörtaiark 100:  - 

Vörå,  Kaltsor    100:- 


Anslagen  till  fasta  småskolor. 

Läseåret  1904—1905.  Replot,  Söderuddama 300:  - 

Degerby  (Nyland) 200:  - 

Esse,  BÄckby ») 200:  - 

Pyttis  kyrkoby») 200:- 

Liljendal,  Säfträsk 200:  - 

Pemå.  Bargby 100:  - 

Tusby,  Kervo 150:- 

Uljendal,  Garpom    50:- 

Borgå  prästgårdsbacken 100:  - 

Läseåret  1905—1906.  Replot,  Söderuddama') 500:- 

Vichtis,  Palajärvi 450:  - 

Pargas  malm 400:  - 

Pargas  port  —  Jungfrusund  ....  400:  - 

Houtskär,  Äppiö    300:- 

Korpo,  Avensor 350:- 

Kökar,  östra  distriktet») 250:- 


')  Anslaget  gäller  tre  läseär. 
•)        .  .     två     . 

-  3  — 


Läseåret  1905—1906,  Kimlto,  Vretaby 200:  - 

Finby,  Gråböle 200:  — 

Sjundeä,  Fanjunkars 200:  — 

Vikarfall 200:  — 

Pikkala    200:  — 

Borgå  landsf.  Ylike 200:  — 

Ncdervetil  kyrkoby 200:  — 

Pyttis,  Västerby 200:  — 

StrtJmfors,  Vlrböle    150:  — 

Kronoby,  Knifsund 150:  — 

Nedervetil,  Nedervetilby 150:  — 

Esbo,  Jupp 150:  — 

,     Grans 150:  — 

Ingå,  Västankvam 150:  — 

Borgå,  Veckjärvi    100:  — 

Prästgårdsbacken 100:  — 

Pemå,  Bärgby 100:  — 

Lappträsk,  Harsböle    100:  — 

Tusby,  Klemetskog ») lOO:  — 

Dragsfjärd,  Furusund 100:  — 

Kyrkslätt,  Haapajärvi 100:  — 

Långvik    100:  — 

Estby 100:  — 

Strömsby 100:  — 

Hindersby 100:  — 

Bobäck 100:  — 

Bergstad 100:  — 

Gamlakarleby  landsf.  Rödsö    ...  250:  — 

Storkotka 250:  — 

Nagu,  Nötö    50:  — 


Till  en  ifrågasatt  ny  småskola  i  Finby,  Förby,  har  utlof- 
vats  250  mk.  Lärarinnan  Anna  Jonsson,  som  senaste  sommar 
upprätthöll  en  6  veckors  elementarkurs  å  Länhammar  i  Karislojo. 
uppbar  i  ersättning  100  mark  af  Aurora-fondens  räntemedel.  För 
att  möjliggöra  några  medellösa  elevers  besök  vid  Nystads  svenska 


O  Anslaget  gäller  två  läseår. 
-  4  - 


folkskola  utbetalades  300  mk  och  för  likartadt  ändamål  120  mk 
genom  folkskolläraren  K.  P.  Pettersson  i  IniO,  Norrby. 

Diverse  anslag.  Svenska  småskoleseminariet  i  Helsing- 
fors, som  tyvän  år  1905  icke  fått  något  statsunderstöd,  har  af 
föreningens  medel  erhållit  det  betydande  bidraget  om  1,550  mark, 
utanordnadt  för  innevarande  läseår.  Till  folkskollärarenas  som« 
niarkurser  pä  Åland  gafs  ett  bidrag  om  300  mark.  Samma  be- 
lopp har  på  ansökan  af  Nylands  svenska  ungdomsföreningars 
centralutskott  utlofvats  för  1906  till  en  byrå  i  Helsingfors,  hvilken 
skulle  åtaga  sig  att  skaffa  populära  föredragare  till  landsbygden. 
Kartor  och  naturalhistoriska  bilder  hafva  till  ett  värde  af  in- 
emot 80  mark,  blifvit  skänkta  till  folkskolorna  i  Esbo  skärgård, 
till  Petalaks,  Nyby  och  Petalaks  kyrkoby,  till  Hiittis  kyrkoby  och 
Pedersö,  Ostenö  samt  Ingå,  Fagervik. 

Biblioteksverksamheten  har  föreningen  understödt  genom 
att  åt  Nyl.  afdelningens  folkbildningskommitté  öfverlämna  200 
mark  samt  genom  att  till  studentföreningen  V.  S.  skänka  tvenne 
vandringsbibliotek.  Bokkollektioner  om  c.  40  band  hafva  expe- 
dierats till  öfverby  (Helsinge),  Grennäs  (Borgå  sn.),  Stensvik 
(Esbo),  Paipis  (Sibbo)  och  ett  mindre  antal  till  några  inom  Hel- 
singfors arbetarekretsar  bildade  läseringar.  Af  sagoboken  .Tum- 
melisa' hafva  åtskilliga  exemplar  utdelats  bland  folkskoleelever 
och  ett  större  antal  af  föreningens  skrifter  såsom  julgåfvor  åt  sjö- 
män fördelats  genom  Sjömansmissionsföreningen. 

Mttsikfestkommittén,  såsom  hvars  ordförande  Martin  We- 
gelius  fungerat,  har  under  året  blifvit  förstärkt  genom  invalet  af 
ledamöterna  öfverstelöjtnant  R.  G.  Stenius  och  musiker  Otto 
Andersson,  såsom  andra  sekreterare.  På  kommitténs  förslag  hafva 
af  föreningens  medel  utanordnats  300  mark  såsom  understöd  till 
den  musikfest,  hvilken  den  17  juni  1906  kommer  att  äga  rum  i 
Ekenäs  och  i  spetsen  för  hvilket  lofvärda  företag  ställt  sig  S. 
F.  V.  ombud  folkskolläraren  J.  Nordström.  Till  den  samtidigt  in- 
fallande sång-  och  musikfesten  i  Gamlakarleby  hafva  500  mark 
utlofvats.  Planen  på  en  större  musikfest  i  Helsingfors  torde  blifva 
realiserad  i  juni  1907.  För  att  i  viss  mån  förbereda  till  ett  mera 
allmänt  deltagande  i  denna,  men  framförallt  för  att  lifva  de  musi- 
kaliska intressenas  målsmän  i  Österbotten  åtog  sig  direktör  We- 

—  5  — 


gelius  godhetsfullt  uppdraget  att  från  den  27  juni  till  6  juli  19051 
leda  en  dirigentkurs  i  Kronoby.  Deltagarenas  antal  uppgick  til 
c.  20;  kursen  omfattade  föredrag  i  musikens  historia  och  teori  samt 
praktiska  Ofningar  i  körsång.  Såsom  ett  synligt  resultat  af  denna 
kurs  kan  med  största  tillfredsställelse  antecknas,  att  flertalet  af 
kursdeltagarena  på  sina  resp.  hemorter  ställt  sig  i  spetsen  för 
nybildade  körer,  och  många  rusta  sig  att  taga  del  i  Gamlakarleby 
sångfesten.  I  det  att  direktionen  här  med  tacksamhet  omnämner 
detta  förnyade  bevis  på  direktor  Wegelii  intresse  för  tonkonstens 
förkofran  ute  i  bygderna,  är  det  så  mycket  smärtsammare  att  på- 
minna sig,  att  den  framstående  musikern  och  den  ädle  folkbild- 
ningsvännen nu  för  alltid  slutfört  sitt  lifsarbete.  En  detaljerad 
framställning  af  hans  verksamhet  i  föreningens  tjänst  skall  införas 
i  1906  års  kalender. 

Theodor  Holmströms  folkhögskolefond.  Af  fondens  dis- 
ponibla räntemedel  hafva  under  året  följande  anslag,  utdelats,  till 

Wästankvam  landtmanna-  och  husmodersskola  i  Ingå.  .  1,200  ') 

östra  Nylands  landtmanna-  och  husmoderskola 3,000 

Ålands  folkhögskola 1,900 

Elevstipendier,  fördelade  på  de  8  sv.  folkhögskolorna   .  1,600 

Borgå  folkhögskola  (hälften  af  ett  tidigare  utlofvadt  anslag)  1 ,  130 

Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola  i  Pargas.  .  .  .  1,000 
Närpes  landtmanna-  och  husmoderskola  (i  penningar  och 

ett  pianino)    980 

Mellersta  Nylands  folkhögskola  i  Esbo  (en  flygel)  ....  500 

Nyländska  afdelningens  folkhögskolekurser 800 

Sommarkurserna  1905  vid  folkhögskolan  i  Esbo 300 

Folkhögskoleläraren  Torsten  Mikanders  resestipendium  .  400 

Beträffande  fördelningen  af  fondens  räntor  har  det  beslut 
fattats,  att  samtliga  ansökningar  för  det  löpande  året  på  en  gäng 
tagas  under  ompröfning.  På  en  till  de  svenska  folkhögskolomas 
lärarepersonal  riktad  förfrågan  om  önskvärdheten  af  en  utdelning 
af  understöd  åt  medellösa  elever  samt  ett  resestipendium  åt  nå- 
gon lärare  eller  lärarinna  har  ett  tillstyrkande  svar  erhållits.  Sam- 


0  Anslaget  omtaladt  i  föregående  årsberättelse. 
—  6  — 


tidigt  ingick  fiAn  det  i  Pargas  den  18—19  september  1905  hållna 
svenska  folkhOgskoleläraremötet  en  skriftlig  underrättelse  om,  att 
mötet  utsett  folkhögskoleföreständarena  Johannes  Klockars»  Karl 
T.  Oljemark  och  Arvid  Möme  till  medlemmar  i  ett  utskott,  hvil- 
Icet  i  förhållande  till  S.  F.  V.  och  Holmströmska  fondens  ränte- 
dispositioner ägde  tillvarataga  lärarekårens  intressen  samt  ,tillhan- 
dagä  föreningen  med  de  upplysningar  direktionen  kunde  finna  nö- 
digt inhämta*.  Direktionen  skall  —  i  sådana  fall,  då  den  finner  det 
lämpligt  och  behöfligt  att  införskaffa  extra  utredning  i  någon 
fråga  —  med  tacksamhet  begagna  sig  af  det  gjorda  anbudet 

Ombud  äger  föreningen  f.  n.  på  117  skilda  orter,  nämligen 
33  i  Nyland,  27  i  sydöstra  Finland,  32  i  Österbotten  samt  25  i 
öfriga  delar  af  landet 


Nyantagna  ombud  äro  i: 

Viborg:  redaktör  Carl  Joh.  Tollet. 
Tenala:  fröken  Hilda  Lindqvist 
Bjämå:  stationsinspektorn  Georg  Rancken. 
Nykarleby:  serainaristen  K.  Vaxlax. 
Sjundeå:  folkskolläraren  Alarik  Boström. 
Vörå:  ,  M.  Holmberg, 

öfvermark:        ,  Viktor  Winberg. 

Lappfjärd:         ,  Josef  Klavus. 

Sibbo:  ,  R.  J.  Qvamström. 

Hammarland:    ,  Johan  Karlsson. 

Kuopio:  fru  Signe  Hällfors. 
Lappträsk:  pastor  Carl  Lundberg. 

.         folkskollärarinnan  Väva  Thomé. 
Lemland:  ,  Ingeborg  Sommarström. 

Korpo:  kofferdiskepparen  J.  E.  Karlsson. 
Snappertuna:  folkskolläraritman  Anna  Fagsrström. 


Vid  senaste  årsmöte  tilldelades  följande  ombud,  som  en 
längre  tid  nitiskt  skött  sina  värf,  premier  i  värdefullare  böcker: 
fru  Linda  Sagulin  i  Lovisa,  förvaltaren  Karl  Mansén  i  Ruokolaks, 
normalskolläraren  K.  F.  Spolander  i  Nykarleby  och  ingeniör  N. 
W.  Bergmarm  i  Hausjärvi. 

—  7  — 


Föreningens  direktion,  som  under  året  sammantrfldt  10 
gånger,  har  varit  sammansatt  af  följande  personer:  possessionaten 
fil.  mag.  V.  Ohberg,  ordförande,  kommunalrådet  bankdirelctör  Abel 
Landén,  viceordförande,  fil.  doktor  P.  Nordmann,  sekreterare  och 
ombudsman,  ingeniör  Fr.  Rosberg,  kassör,  pastor  Ludv.  Bengels- 
dorff  och  friherre  Tor  Carpelan  samt  suppleanterna  lektor  Hugo 
Bergroth,  fröken  Gertrud  Ehrström  och  professor  I.  A.  Heikel.  I 
tur  att  afgå  vid  detta  årsmöte  äro  herrar  Bengelsdorff  och  Lan- 
dén  samt  fröken  Ehrström.  Till  revisorer  utsagos  vid  senaste 
årsmöte  herrar  S.  Ehrstedt  och  A.  Schildt  samt  till  suppleanter 
Otto  Lucander  och  Albin  Finander. 


Föreningens  medlemsantal  uppgick  den  sista  december 
1905  till  4,803.    De  flesta  medlemmar  finnas  på  följande  orter 

Helsingfors 969 

Helsinge 253 

Abo 234 

Lovisa 145 

Sibbo 132 

Kyrkslätt 130 

Vasa 120 

Viborg 105 

Borgå  landsf 104 

Borgå  stad 91 

Kristinestad    84 

Liljendal 77 

Gamlakarleby 76 

Ingå 70 

Jakobstad 67 

Pemå 64 

Tammerfors    60 

Kronoby    57 

Lappträsk 54 

Jyväskylä 51 

Tusby 51 

Björneborg 50 

Fiskars 50 

Hiittis 48  o.  s.  v. 

—  8  — 


Af  ofvanstående  förteckningar  framgår  således  bl.  a.  att 
Helsinge  har  dubbelt  så  många  medlemmar  som  Vasa  och  att* 
Jyväskylä  går  framom  städer  med  en  så  pass  svenskatalande 
befolkning  som  Hangö  och  Mariehamn.  En  mångårig  erfarenhet 
visar,  att  medlemsantalet  står  i  direkt  förhållande  till  den  energi 
resp.  ombud  på  olika  orter  utveckla.  Den  omständigheten  för- 
tjänar ock  påpekas,  att  i  somliga  städer  medlemmar  erhållits 
blott  inom  ståndpersonemas  klass,  medan  åter  i  andra  ej  så  få 
ledamöter  vunnits  bland  handtverkare  och  arbetare. 


Publikationerna.  Af  skrifter  utgifna  af  föreningen  Svenska 
Folkskolans  Vänner  hafva  under  år  1905  utkommit: 

Haft  57,  Tre  föreläsningar  i  hälsovårdslära  af  A.  Palm- 
berg.   64  sidor,  pris  25  p.,  upplaga  5,700  exx. 

Haft  58.  Anteckningar.  Finlands  historia  1809—1868  af 
M.  G.  Schybergson.  31  sidor,  pris  50  p.,  upp- 
laga 5,600  exx. 

Haft  59.  Albert  Edelfelt,  en  folkelig  minnesskrift  af  K. 
Flodin  och  P.  Nordmann,  53  sidor,  29  illustra- 
tioner, pris  1  mk,  upplaga  6,100  exx. 

Kalender  utgifven  af  Svenska  Folkskolans  Vänner  1905, 
tjugunde  årgången,  270  sidor,  pris  1  mk  50  p., 
upplaga  5,600  exx. 

Af  samtliga  dessa  skrifter  har  hvarje  medlem  erhållit  ett 
exemplar.  En  dagbok,  afpassad  för  de  svenska  småskolomas  behof 
och  tryckt  i  400  exemplar,  har  dessutom  blifvit  utgifven. 

Helsingfors  den  10  mars  1906. 

Viktor  öhberg 
Ab.  Landén.  Fredr.  Rosberg. 

Tor  Carpelan.  P.  Nordmann. 


P.  Nordmann. 


—  9  — 


Ofversikt  af  penningeställningen. 

Vinst-  och  förlusträknlng  för  är  1905. 

Inkomster: 

Saldo  från  år  1904    Smf  47.482:46 

Räntor 7,422: 35 

Medlemsafgifter  .  .  , 17,282:  — 

Resterande  afgifter .  404:  — 

Frivilliga  bidrag 500:  — 

9mf  73,090:81 

Utgifter: 

Skrifter  utgifna  under  året ^mf,  8,151:08 

Understöd 14,616: 36 

Omkostnader ,  2,548: 11 

Aflöningar ,  3,600:  — 

Bibliotek    ,  143:34 

Afskrifning  å  inventarier ,  30:  — 

Behållning  till  år  1906 44,001:92 


Smf    73,090:81 

Föreningens  affärsställning  vid  årsskiftet  synes  af  nedan- 
stående sammandrag  af  bilanskontot. 


Aktiva: 


Kassa 

Främmande  reverser 

Löpande  räkning 

Depositioner 

Räntor 

Björkbacka  folkskolehus 

D:o  ,  inventarier 

Boklager 

Aktier 

Obligationer 


$mf 


949:82 

22,000:  — 

— :27 

88,000:  — 

1,896:  — 

6,953:05 

233:65 

1.000:- 

29,011:70 

147:30 


Transport  9mfi  150.191: 79 


—  10  - 


Transport  ^h^  150,191: 79 

Inventarier    ,  230:  — 

Sparkassa .        9,622:24 

Diverse  personer ,        2,083:30 

Abel  Landéns  Folkakademi-fond 

9  st.  prior.  aktier  å  10,000  mk 
10   .       ,         .       å    1,000    , 
i  Lovisa— Vesijärvi  jämvägsaktieboiag 

5^  162,127:33 


Passiva: 

Henrik  Borgströms  fond ^h/c  5,000:  — 

Vilhelm  Grefbergs  stipendiefond .  1,000:  — 

BrOdema  Paqualens  fond    ,  1,000:  — 

TuUuppsyningsmannen  Lindens  fond    .  14,000:  — 

Aurora-fonden ,  2,000:  — 

S:t  Petersburg  Liedertafel  fond 1,400:  — 

Nyländsk  understöds-fond ,  1,220:  — 

5:te  februari-fonden .  7,000:  — 

Folkbildnings-fonden 100:  — 

Elementarkurs-fonden ,  5,170:  — 

Vilhelmina  Hisingers  donation ,  40,000:  — 

Hedvig  Falckens  fond    10,000:  — 

Vilhelmina  Nordströms  fond ,  27,000:  — 

Västra  Nylands  musikfond ,  1,600:  — 

Vaktmästar  K.  J.  Kymlanders  folkskolefond    ....  1,635: 41 

Behållning  till  1906 44,001: 92 


Ä^  162,127:33 

Th.  Holmströms  folkhögskolefond. 

Inlcomster: 

Behälhiing  frän  föregående  år  1904 ^^     4,209: 84 

Influtna  räntor ,        9.997:96 

9m/:    14,207:80 


11  — 


utgifter: 

Omkostnader ^  563:60 

Understöd ,  12,810:  — 

Afskrifning  ä  aktier 150:  — 

Behållning  till  år  1906 .  684:20 

mr^  14,207:80 

Fondens  ställning  vid  årsskiftet  synes  af  nedanstående  sam- 
mandrag af  bilanskontot. 

Aktiva: 

Kassa ä^        714:32 

Aktier  och  obligationer 38,215:  — 

Sparkassa 13,799: 88 

Utestående  lån .       20,000:  — 

Depositioner ,     160,955:  — 

Äy:  233,684:20 

Passiva: 

Kapital    ^^  233,000:  — 

Behållning  till  1906 684: 20 

Äy:  233,684:20 
Helsingfors  den  31  dec.  1905.  . 

Fredr.  Rosberg. 

Att  förestående  tablåer  äro  riktigt  utdragna  ur  »Svenska 
Folkskolans  Vänners*  och  .Teodor  Holmströms  folkskolefonds" 
hufvudböcker  intyga: 

Alfred  Schildt  S.  Ehrstedt 

Revisorer  för  år  1905. 


—  12  — 


Revisionsberättelse. 

Vid  slutförd  revision  af  föreningen  .Svenska  Follcslcolans 
Vänners"  räkenskaper  och  förvaltning  under  år  1905,  hvilket  upp- 
drag lämnats  oss  vid  årsmöte  den  24  mars  sagda  år,  hafva  vi 
inhämtat: 

att  böckerna  för  redogörelseåret,  hvilka  jämförts  med  till 
dem  hörande  verifikat,  icke  gifvit  anledning  till  anmärkning; 

att  föreningen  tillhöriga  aktier,  obligationer  och  öfriga  värde- 
handlingar, hvilka  af  oss  nppräknats  och  granskats,  öfverens- 
stämma  med  böckerna; 

att  de  till  årsberättelsen  bilagda  tablåerna  öfver  såväl  för- 
eningens ställning  som  Theodor  Holmströms  folkhögskolefond, 
som  bokförts  särskildt,  äro  riktigt  utdragna  ur  böckerna. 

På  grund  af  hvad  vi  här  ofvan  haft  äran  anmäla  och  då 
vi  jämväl  af  protokollen  funnit,  att  föreningen  egnats  enahanda 
omsorg  och  intresse  som  tillförene,  få  vi  förorda  för  Direktionen 
och  dess  kassaförvaltare  full  ansvarsfrihet  för  ofvannämda  redo- 
gOrelseår. 

Helsingfors  den  26  mars  1906. 

S.  Ehrstedt  Alfred  Schildt 


-  13 


Betlehems  stjärna. 

1/  lar  på  himlen  en  stjärna  står, 

Icke  skådad  i  forna  år, 
Mål  för  undrande  öga. 
Icke  bådar  den  blod  och  strid, 
Frid  den  bådar,  där  den  så  blid 
Blickar  ned  från  det  höga. 

Komna  fjärran  från  Persien, 
Nalkas  Juda  de  vise  män. 
Stjärnan  visar  dem  vägen. 
Världsförlossaren  född  nu  är, 
Stjärnan  därom  ett  vittne  bär, 
Sann  är  anande  sägen. 

Spörjande  i  Jerusalem, 
Höra  de  hvad  nu  Betlehem 
Mika  fordomdags  sade. 
Stjärnan  före  dem  åter  går. 
Tills  hon  stannar  och  stilla  står. 
Därvid  vordo  de  glade. 


14  — 


In  nu  gingo  de  vise  män, 
Och  för  nyfödde  konungen 
Pannan  ödmjukt  de  falide. 
Sen  de  ned  for  hans  fötter  lagt 
Allt  hvad  dyrbart  de  med  sig  bragt, 
Kosan  hemåt  de  ställde.  — 

Ännu  Betlehems  stjärna  ser 
Genom  töcknen  på  jorden  ner 
För  att  vägen  dig  lära. 
Ställ  till  Betlehem  då  din  färd 
Att  åt  Herren  som  oflfergärd 
Håg  och  tanke  hembära  I 

Ludvig  Laurén, 


-15- 


Om  lungsot  och  andra  tuberkulösa  sjukdomar 

af  Hugo  HolstL 

I.     Om  tuberkulos.  ^) 

Under  benämningen  tuberkulos  sammanfattar  man 
alla  de  sjukdomsformer,  som  äro  framkallade  däraf, 
att  ett  särskildt  smittämne,  den  s.  k.  tuberkelbacillen, 
inträngt  i  kroppen  och  därstädes  vidare  utvecklat  sig. 
Tuberkelbacillen  angriper  oftast  lungorna  och  den  med 
rätta  så  fruktade  lungsoten  är  just  tuberkulos  i  lun- 
gorna. Men  utom  lungorna  kunna  äfven  andra  kropps- 
delar angripas  af  tuberkelbacillen.  Den  tuberkulösa 
hjärnhinneinflammationen  är  en  mycket  vanlig  döds- 
orsak hos  små  barn.     Äfven  bensystemet  är  ofta  säte 


*)  Benämniogen  härrör  frän  det  latinska  ordet  tuberculum,  som 
betyder  en  liten  knöl.  Den  första  yttringen  af  sjukdomen  bestAr  nftro- 
ligen  däri,  att  i  den  angripna  kroppsdelen  bildas  smä,  grähvita,  ända 
till  knappnålsknoppstora  knölar. 

-  61  - 


för  tuberkulos;  höftsjukan  och  puckelryggen  äro  de 
vanligaste  yttringarna  häraf.  Också  körtlama  angripas 
icke  sällan  af  tuberkulösa  sjukdomar.  De  hos  barn 
och  yngre  personer  så  vanliga  körtelsvuUnadema  på 
halsen  bero  mycket  ofta  på  tuberkulos.  Ännu  andra 
kroppsdelar,  såsom  tarmar  och  njurar,  kunna  angripas 
af  samma  sjukdom. 

Tuberkelbacillen  angriper  icke  blott  människorna 
utan  äfven  djuren,  och  särskildt  gäller  detta  om  horn- 
boskapen, hos  hvilken  sjukdomen  är  mycket  vanlig 
och  känd  under  namnet  «pärlsot». 

Af  alla  sjukdomar,  som  hemsöka  människosläk- 
tet, är  i  de  nordiska  länderna  tuberkulosen  den  all- 
männaste, och  den  kräfver  ett  oerhördt  stort  antal 
offer.  Ensamt  i  lungsot,  den  vanligaste  af  de  tuber- 
kulösa sjukdomarna,  aflider  årligen  i  Europa  mera  än 
en  half  miljon  människor,  och  hos  oss  i  Finland  sti- 
ger detta  antal  till  omkring  6,000.  De  flesta  dödsfall 
i  tuberkulos  träffa  människor  i  deras  bästa  och  kraft- 
fullaste ålder,  mellan  20 — ^40  år,  och  det  är  lätt  att 
inse,  af  hvilken  menlig  betydelse  för  ett  folks  välstånd 
en  sådan  sjukdom  måste  vara. 


2.     Om  tuberkelbacillen,  dess  egenskaper  och 
förekomst. 

Den  bekante  tyske  läkaren  R.  Koch  ådagalade 
år  1882  genom  otvetydiga  bevis,  att  orsaken  till  tu- 
berkulosen är  en  liten,  endast  vid  stark  förstoring  med 
mikroskop  synlig,  till  de  lägst  stående  växterna  hö- 
rande svampart,  den  s.  k.  tuberkelbacillen.  Denna  an- 
träffas i  de    tuberkelsjuka   kroppsdelarna  och  framfor- 

-  17—  a 


allt  i  de  af  lungsot  lidande  personemas  upphostningar. 
Den  har  formen  af  en  lång,  smal,  ofta  något  böjd  staf, 
och  af  denna  form  härrör  benämningen  bacill,  af  det 
latinska   ordet   bacillus,  som   betyder  käpp,  liten  staf. 

Tuberkelbacillen  trifves  bäst  vid  en  temperatur 
af  37®  ä  38®;  vid  en  temperatur  af  öfver  42®  eller  under 
30®  upphör  dess  förmåga  att  föröka  sig,  men  sitt  lif 
och  sin  sjukdomsalstrande  förmåga  förlorar  den  först 
vid  temperaturgrader,  som  betydligt  afvika  härifrån. 
Mot  torr  värme  visar  den  stor  motståndskraft;  den 
lefver  ännu,  om  den  under  en  timme  varit  utsatt  för 
en  torr  hetta  af  100**.  Däremot  är  den  känsligare  för 
inverkan  af  fuktig  värme,  och  vid  kokning  af  t.  ex. 
mjölk  dör  den  efter  några  minuter.  Mot  köld  visar 
den  stor  motståndskraft;  man  har  funnit,  att  den  bibe- 
hållit sin  sjukdomsalstrande  förmåga  i  6  veckor  under 
ett  snötäcke.  Dess  främsta  och  i  praktiskt  afseende 
viktigaste  fiende  är  ljuset;  utsatt  för  direkt  solljus  dör 
den  inom  några  timmar,  i  dagsljuset  (utan  sol)  efter 
några  dagar.  I  mörker  kan  den  däremot  lefva  under 
flera  år. 

Tuberkelbacillerna  finnas  företrädesvis  i  närheten 
af  personer,  som  lida  af  lungsot,  och  det  är  inomhus 
i  bostäder,  bebodda  af  lungsotister,  och  i  arbetslokaler, 
där  sådana  sjuka  arbeta,  som  tuberkulosen  oftast  ådra- 
ges. Tuberkelbacillerna  kunna  visserligen  äfven  före- 
komma ute  i  det  fria,  t.  .ex.  i  det  dam,  som  kommer 
upp  från  gatorna  i  stora  städer,  där  många  lungsots- 
sjuka spotta  sina  upphostningar,  men  under  inflytande 
af  sol  och  ljus  förlora  bacillerna  snart  förmågan  att 
framkalla  sjukdom.  Faran  af  att  ådraga  sig  tuberkulos 
ute  i  det  fria  är  därför  ganska  liten. 


—  18 


3.     Huru  inkommer  tuberkelbacillen  i  mämiisko- 
kroppen. 

Vi  ådraga  oss  lungsot  oftast  genom  inandning 
af  nud  tuberkelbaciller  förorenad  luft.  Såsom  redan 
blifvit  omnämndt,  innehåller  upphostningen  af  perso- 
ner, som  lida  af  lungsot,  tuberkelbaciller  i  riklig  mängd. 
Tuberkelbacillerna  kunna  emellertid  icke  lösgöras  och 
spridas  från  en  vätska  eller  ett  fuktigt  underlag,  och 
så  länge  upphostningen  är  i  fuktigt  tillstånd,  är  den- 
samma icke  farlig.  Helt  annorlunda  gestaltar  sig  för- 
hållandet, när  upphostningen  intorkat.  Om  en  af  lung- 
sot lidande  person  spottar  sina  upphostningar  på  golfvet 
eller  på  en  matta  i  sitt  rum,  intorka  dessa  snart  till 
en  fast  seg  massa.  Då  man  vid  gående  med  fötterna 
trampar  denna  eller  då  man  sopar  golfvet  med  en  icke 
fuktad  kvast,  förvandlas  den  intorkade  upphostningen 
småningom  till  ett  fint  stoft,  som  vid  minsta  luftdrag 
hvirflar  upp  och  blandar  sig  med  den  inandade  luften. 
På  detta  sätt  kan  den  komma  in  i  lungorna  och  där- 
städes vidare  utveckla  sig. 

Men  det  är  icke  blott  den  på  golfvet  eller  mat- 
tan intorkade  upphostningen,  som  kan  bhfva  farlig. 
Detsamma  gäller  äfven,  om  upphostningar  spottas  i 
en  näsduk,  som  förvaras  i  fickan.  Äfven  där  intorkar 
upphostningen  snart  och,  då  näsduken  dragés  upp  ur 
fickan,  kan  det  intorkade  smittämnet  kringspridas  så- 
som dam.  Detsamma  gäller  äfven,  om  upphostnin- 
gama  fastna  å  gångkläder,  möbler  m.  m. 

Det  är  sålunda  genom  inandning  af  dam,  som 
härrör  från  lungsotssjukas  intorkade  upphostningar, 
som  tuberkelbacillen  oftast  inkommer  i  människokrop- 
pen.   Men  äfven  på  ett  annat  sätt  kan  en  lungsotssjuk 

-  19  - 


öfverföra  smitta  till  andra.  Vid  häftiga  hoststötar, 
sprider  han,  om  han  ej  under  hostan  håller  hand  eller 
näsduk  för  munnen,  omkring  sig  små  fina  spottdroppar, 
hvilka  kunna  öfverföra  bacillerna  till  personer  i  när- 
heten. 

Utom  genom  andedräktsorganen  kan  tuberkelbacil- 
len  intränga  i  kroppen  äfven  genom  matsmältningsor- 
ganens slemhinna,  om  våra  födoämnen  innehålla  tuber- 
Icelbaciller.  Detta  kan  särskildt  vara  fallet  med  mjölk 
och  kött  från  tuberkulösa  djur,  och  farligast  i  detta 
hänseende  är  mjölken.  Isynnerhet  om  komas  jufver 
är  angripet  af  tuberkulos,  innehåller  mjölken  tuberkel- 
baciller  i  riklig  mängd.  Men  äfven  om  jufret  är  friskt, 
kan  mjölken  från  en  af  pärlsot  lidande  ko  ofta  inne- 
hålla tuberkelbaciller.  Det  är  därför  alltid  förenadt 
med  en  viss  fara  att  förtära  okokt  mjölk,  om  man  ej 
vet,  att  denna  härstammar  från  friska  djur.  Denna 
fara  är  i  synnerhet  stor  för  barn,  som  äro  mera  mot- 
tagliga för  tuberkulos  och  som  enligt  regeln  äfven  for- 
tära mera  mjölk  till  födan.  Kött,  som  härstammar  från 
tuberkulösa  djur,  innehåller  stundom  också  tuberkel- 
baciller, men  då  köttet  oftast  förtäres  kokt  eller  stekt 
och  tuberkelbacillerna  därigenom  dödats,  är  faran  af 
att   på    detta  sätt  ådraga  sig  tuberkulos  ganska  liten. 

Smittan  kan  äfven  förmedlas  genom  begagnande 
af  knifvar,  skedar,  glas  och  andra  kärl,  som  användts 
af  lungsotssjuka  och  på  hvilka  tuberkelbaciller  kunnat 
fastna. 

Tuberkelbacillen  kan  vidare  inkomma  i  kroppen 
genom  såmader  och  bristningar  i  huden  och  slemhin- 
norna, och  torde  hos  barn  tuberkulos  icke  sällan  fram- 
kallas på  detta  sätt.  Man  har  i  smutsen  under  bar- 
nens   naglar   icke  sällan  funnit  tuberkelbaciller,  hvilka 


20 


väl  odast  kommit  dit,  då  barnen  krypa  omkring  på 
golf,  å  hvilka  lungsotssjuka  spottat  sina  upphostningar. 
Med  sina  smutsiga  fingrar  öfverföra  barnen  tuberkel- 
bacillema  till  de  små  såmader  och  utslag,  som  de  ofta 
hafva  å  läppamas  samt  mun-  och  näshålans  slemhinnor 
äfvensom  å  huden  i  ansiktet  och  a  hufvudet.  Bacil- 
lerna föras  sedan  af  väfnadssaftema  vidare  och  stanna 
i  lymfkörtlarna,  där  de  vidare  utveckla  sig.  På  detta 
sätt  torde  den  hos  barn  så  vanliga  tuberkulosen  i  hals- 
körtlama  ofta  hafva  uppkommit. 

Slutligen  må  det  nämnas,  att  smitta  kan  öfver- 
fåras  genom  kyssar  af  m  lungsotssjuk  person,  i  syn- 
nerhet om  han  bär  skägg,  enär  upphostningen  lätt  kan 
fastna  å  skägget.  Barn  och  personer  med  såmader  å 
läpparna  äro  mest  utsatta  för  fara  att  härigenom  ner- 
smittas. 

4.    Om  mottaglighet  för  tuberkulos. 

För  uppkomsten  af  tuberkulos  fordras  det  nöd- 
vändigt, att  tuberkelbacillen  inkommer  i  människokrop- 
pen. Ingen  tuberkulos  utan  tuberkelbadll.  Man  far 
emellertid  icke  tro,  att  hvarje  i  kroppen  inkommen 
tuberkelbacill  skall  gifva  upphof  till  en  tuberkulos  sjuk- 
dom. Tuberkelbacillen  är  så  allmänt  utbredd,  i  syn- 
nerhet i  de  stora  städerna,  att  de  flesta  människor  san- 
nolikt ofta  inandats  densamma,  men  flertalet  människor 
lider  ju  dock  icke  af  tuberkulos. 

Det  fordras  en  viss  mottaglighet  för  tuberkulos, 
för  att  den  i  kroppen  inträngda  tuberkelbacillen  skall 
utveckla  sig  och  framkalla  ett  sjukdomstillstånd.  Den 
friska  och  starka  människan  besitter  i  sin  kropp  en 
mängd    skyddsinrättningar,    förmedels  hvilka  hon  kan 


21 


oskadliggöra  såväl  tuberkelbacillen  som  andra  smitt- 
ämnen, om  dessa  icke  inträngt  i  alltför  stor  mängd. 
Hos  en  svag  och  sjuklig  människa  äro  dessa  skydds- 
inrättningar ofullkomligt  utvecklade,  och  hennes  mot- 
ståndskraft mot  inträngda  sjukdomsämnen  är  därför 
mindre. 

En  sådan*  mottaglighet  för  tuberkulos  är  ofta 
medfödd  och  förekommer  i  synnerhet  hos  barn,  hvilkas 
föräldrar  lida  af  tuberkulos.  Det  är  en  gammal  erfa- 
renhet, att  barn  af  föräldrar  med  lungsot  ofta  fä  tu- 
berkulos. Tidigare  har  man  antagit  detta  bero  därpå, 
att  själfva  tuberkulosen  vore  nedärfd  från  föräldrarna. 
Noggranna  undersökningar  hafva  emellertid  visat,  att 
det  är  endast  i  undantagsfall,  som  man  redan  i  moder- 
lifvet  funnit  fostret  behäftadt  med  tuberkulos.  Det  är 
icke  sjukdomen  själf,  utan  endast  mottagligheten  för 
densamma,  som  är  medfödd.  Då  till  denna  medfödda 
mottaglighet  ännu  kommer  den  omständigheten,  att  så- 
dana barn  genom  samlefnaden  med  sina  tuberkulösa 
föräldrar  äro  mycket  utsatta  för  smittämnets  öfverfö- 
rande,  kan  man  lätt  förstå,  hvarför  tuberkulos  så  ofta 
utvecklas  hos  dem. 

Medfödd  mottaglighet  för  tuberkulos  förekommer 
icke  endast  hos  barn  af  tuberkulösa  föräldrar;  den  kan 
äfven  förefinnas  hos  barn,  hvilkas  föräldrar  vid  tid- 
punkten för  barnets  aflelse  genom  svåra  sjukdomar 
eller  af  andra  orsaker  äro  mycket  försvagade.  En  så- 
dan vanlig  sjukdom  är  den,  som  framkallas  genom 
missbruk  af  spritdrycker.  Alkoholisters  barn  äro  ofta 
klena  och  hafva  liten  motståndskraft  såväl  mot  tuber- 
kelbacillen som  mot  andra  sjukdomsämnen.  Den  med- 
födda mottagligheten  mot  tuberkulos  yttrar  sig  vanli- 
gen i  en  klen,  spenslig  kroppsbyggnad,  lång  och  smal 


22 


hals,  platt  och  långsträckt  bröstkorg,  från  ryggen  ut- 
stående skulderblad,  tunn  och  genomskinlig  hud  samt 
svaga  muskler. 

Mottagligheten  för  tuberkulos  behöfver  icke  alltid 
vara  medfödd,  den  kan  äfven  senare  under  lifvet  för- 
värfvas.  Allt  det,  som  verkar  försvagande  på  kroppen, 
ökar  denna  mottaglighet.  Det  kan  här  ej  komma 
ifråga  att  uppräkna  alla  de  orsaker,  som  verka  försva- 
gande på  människan  och  därigenom  göra  henne  mot- 
taglig för  tuberkulos.  Jag  skall  därför  inskränka  mig 
till  omnämnande  af  några  de  allmännast  förekommande. 
Hit  hör  då  främst  fattigdomen.  Erfarenheten  från  alla 
länder  visar,  att  tuberkulosen  mest  härjar  bland  de 
fattiga  klasserna,  och  beror  detta  därpå,  att  dessa  icke 
kunna  förskaffa  sig  eller  äro  okunniga  om  betydelsen 
af  de  viktigaste  villkoren  för  en  god  hälsa:  frisk  luft, 
närande  föda  och  tillräcklig  hvila  från  arbetet.  Hit 
höra  vidare  sorger  och  bekynmier  af  oHka  art,  öfver- 
ansträngning  och  nattvak,  täta  barnsängar  och  lång- 
varig digifning  samt  missbruk  af  spritdrycker.  Denna 
sistnämnda  omständighet  verkar  icke  blott  direkt,  där- 
igenom att  den  försvagar  kroppen,  utan  äfven  medel- 
bart genom  att  uppsluka  de  medel,  som  borde  användas 
till  anskaffande  af  goda  bostäder  och  god  föda. 

Äfven  sjukdomar,  särskildt  sådana  inom  ande- 
dräktsorganen, göra  människan  mottaglig  för  tuberku- 
los. Under  friska  förhållanden  bildar  luftvägarnas  slem- 
hinna ett  visst  skydd  mot  tuberkelbacillens  innästlande; 
men  då  slemhinnan  blir  sjukligt  förändrad,  få  bacillerna 
lättare  fäste  i  densamma  och  utveckla  sig  vidare.  Till 
sådana  sjukdomar  höra  i  främsta  rununet  mässling, 
kikhosta  och  influensa. 

Slutligen    må   det   nämnas,  att  vissa  yrken  göra 

-  23- 


människan  mera  mottaglig  för  tuberkulos.  Hit  höra 
sådana  yrken,  där,  under  arbetets  utförande,  ett  fint 
dam  uppkommer,  som  verkar  retande  på  luftrörens 
slemhinna.  Af  särskildt  skadlig  art  är  det  dam,  som 
härstammar  från  mineraliska  eller  metalliska  ämnen, 
enär  sådana  damkorn  äro  mycket  hvassa  och  hårda. 
Sådana  yrken  äro  stenhuggare-,  glasslipare-,  jämfilare- 
och  järnsvarfvareyrken  m.  fl.  Andra  yrken  verka  skad- 
ligt därigenom,  att  man  under  arbetet  intager  en  fram- 
åtlutande,  böjd  kroppsställning,  som  gynnar  uppkomsten 
af  lungsot.  Genom  en  sådan  kroppsställning  försvåras 
bröstkorgens  och  lungornas  utvidgning,  och  i  sådana 
ofullständigt  utvidgade  lungor  finna  tuberkelbacillema 
en  gynnsam  jordmån  för  sin  utveckling.  Till  sådana 
yrken  höra  sömmerske-,  skräddare-  och  skomakareyr- 
kena jämte  flera  andra. 

I  öfverensstämmelse  med  hvad  i  det  föregående 
blifvit  framhållet,  kunna  de  åtgärder,  som  böra  vidta- 
gas för  att  hindra  tuberkulosens  uppkomst  och  sprid- 
ning, afse  dels:  i)  att  hindra  smittämnets  inträngande 
i  kroppen  och  dels:  2)  att  göra  kroppen  mera  mot- 
ståndskraftig mot  smittämnet. 


5.    Åtgärder   att   hindra   smittämnets   inträngande  i 
kroppen. 

Det  har  redan  flera  gånger  blifvit  framhållet,  att 
tuberkelbacillen  oftast  inkommer  i  vår  kropp  genom 
inandning  af  dam,  som  härstammar  från  lungsotssjukas 
intorkade  upphostningar.  Den  viktigaste  skyddsåtgär- 
den är  därför  att  afhålla  lungsotssjuka  personer  att 
spotta  sina  upphostningar  på  ställen,  där  dessa  kunna 

—  24  — 


intorka.  Kännedomen  om  faran  häraf  bör  spridas  i  så 
vidsträckta  kretsar  som  möjligt.  Särskildt  böra  de 
lungsotssjuka  själfva  allvarligen  göras  uppmärksamma 
på  den  fara,  för  hvilken  alla  de  personer,  som  lefva 
och  bo  tillsammans  med  dem,  äro  utsatta,  i  fall  icke 
tillräcklig  försiktighet  i  detta  afseende  iakttages.  Men 
äfven  för  den  sjuka  själf  innebär  det  en  icke  liten  fara 
att  inandas  med  tuberkelbaciller  bemängd  luft,  ty  sjuk- 
domen kan  härigenom  utbredas  till  sådana  ställen  af 
hans  lungor,  som  förut  varit  friska.  Enär  upphostnin- 
gama  redan  i  sjukdomens  början,  innan  ännu  den 
sjuka  själf  eller  hans  omgifning  har  reda  på  beskaffen- 
heten af  hans  lidande,  kunna  innehålla  tuberkelbaciller, 
bör  allt  spottande  inomhus  på  andra  ställen  än  i  sär- 
skilda spottkärl  på  det  noggrannaste  undvikas.  Den 
lungsotssjuka  bör  äfven  erinras  därom,  att  han  icke 
bör  hosta  mot  andra  personer  och  särskildt  vid  svårare 
hösts  fotar  hålla  hand  eller  näsduk  för  munnen.  Dessa 
försiktighetsmått  böra  utom  i  hemmen  iakttagas  öfver- 
allt,  där  den  lungsotssjuka  inom  hus  kommer  i  berö- 
ring med  andra  personer.  Särskildt  är  detta  af  vikt  i 
arbetslokaler,  där  den  lungsotssjuka  ofta  arbetar  hela 
dagen  tillsammans  med  många  andra  i  samma  rum. 
/  arbetslokaler  bör  därför  ett  tillräckligt  antal  spott- 
kärl vara  uppställda  och  anslag  i  närheten  anbragta, 
hvilka  uppmärksamgöra  på  betydelsen  af  detta  försik- 
tighetsmått. När  en  gång  insikten  om  den  stora  be- 
tydelsen häraf  trängt  in  i  det  allmänna  medvetandet, 
bör  man  kunna  hoppas,  såväl  att  arhetsgifvarena  skola 
anskaffa  sådana  spottkärl  till  arbetslokalerna,  som  äfven 
att  arbetarena  själfva  skola  vaka  däröfver,  att  deras 
arbetskamrater  begagna  sig  utaf  dem.  Utom  i  bostä- 
der och  arbetslokaler  böra  spottkärl  uppställas  äfven  i 


25 


skolor,  kyrkor,  samlingslokaler,  järnvägskupéer  m.  jfl. 
ställen,  där  en  mängd  människor  samlas  och  där  smitt- 
ämnet lätt  kan  spridas. 

Spottkärlen  böra  helst  vara  af  metall,  så  att  de 
kunna  uthärda  hetta  och  ej  lätt  gå  sönder;  de  böra 
stå  stadigt  och  vara  halffyllda  med  vatten.  De  måste 
vara  försedda  med  vid  öppning,  så  att  man  ej  spottar 
bredvid  och  böra  dagligen  tömmas  i  afloppsledning 
eller  å  afträdet.  Upphostningama  fa  ej  blandas  till- 
sammans med  sopor,  där  de  kunna  intorka,  ej  heller 
med  sådant  köksaffal,  som  användes  till  kreatursföda. 
Spottkärlet  rengöres  dagligen  genom  noggrann  skölj- 
ning  med  kokande  vatten,  till  hvilket  man  sätter  en 
tesked  soda. 

Det  är  dock  icke  blott  de  å  golfvet  spottade 
upphostningama,  som  kunna  utbreda  smittänmet.  Äf- 
ven  de  af  den  lungsotssjuka  begagnade  kläderna  blifva 
ofta  förorenade  med  upphostningar.  Alla  af  sådana 
sjuka  begagnade  kläder^  böra  därför  behandlas  med 
stor  försiktighet.  De  orena  linnekläderna  fa  ej  förva- 
ras tillsammans  med  andra  personers  kläder.  De  böra, 
innan  de  bortföras  från  sjukrummet,  sättas  i  ett  sär- 
skildt  kärl,  fylldt  med  vatten,  och  där  förvaras,  till  dess 
de  öfverflyttas  till  bykkärlet,  i  hvilket  de  underkastas 
en  grundlig  kokning  under  minst  72  timme. 

/  rummet,  där  den  lungsotssjuka  vistas,  får  nå- 
gon torrsopning  af  golfvet  icke  ega  rum,  emedan  däri- 
genom det  å  golfvet  aflagrade  dammet,  som  kan  inne- 
hålla tuberkelbaciller,  drifves  upp  i  luften  och  därefter 
inandas.  Golfvet  bör  ofta,  helst  dagligen  rengöras  med 
fuktiga  trasor,  hvilka  efter  användningen  renas  gerwm 
kokning  eller  uppbrännas.  Inredningen  i  rummet  bör 
vara  enkel :  stoppade  möbler,  mjuka  mattor  och  andra 

—  26  — 


damgömmor  böra  undvikas.  Det  är  önskligt,  att  rum- 
met jämte  inredningen  några  gånger  om  året  under- 
kastas en  grundlig  rengöring.  Därvid  böra  trärnoblery 
föremål  af  glas  och  metall  samt  oljemålade  väggar 
noggrant  af  torkas  med  fuktiga  trasor ^  tapeter  rengöras 
med  fuktade  ock  välutkramade  tvättsvampar,  golfvet 
omsorgsfullt  skuras.  Stoppade  möbler,  sängkläder  och 
mjuka  mattor  aftorkas  först  med  fuktade  trasor  och 
föras  sedan  ut  i  det  fria,  där  de  i  solljuset  vädras  och 
piskas.  Ännu  verksammare  än  en  sådan  rengöring  är 
desinfektion  af  rummet,  utförd  af  sakkunnig  person, 
men  i  många  hem  är  en  sådan  omöjlig  på  grund  af 
bristande  utrymme.  De  af  den  lungsotssjuke  begag- 
nade säng-  och  gångkläderna  böra  icke  användas  af 
andra  personer ,  innan  de  undergått  noggrann  rengöring 
eller  ännu  hellre  smittrening  i  en  s.  k,  desinfektionsugn. 
För  att  förebygga  faran  af  att  tuberkelbacillen 
införes  med  födan,  särskildt  mjölk  och  kött,  bör  man 
sträfva  att  begränsa  tuberkulosen  bland  nötboskapen 
och  därjämte  öfvervaka  försäljningen  af  dessa  födo- 
änmen.  Dessa  åtgärder  äro  emellertid  svåra  att  i  prak- 
tiken genomföra,  och  det  säkraste  skyddsmedlet  är  att 
förtära  dessa  födoämnen  endast  i  kokt  eller  i  stekt 
tillstånd.  /  synnerhet  bör  man  vid  uppfödandet  af  späda 
barn,  om  hvilka  man  kan  antaga,  att  de  hafva  sär- 
skild mottaglighet  fär  tuberkulos,  iakttaga  att  gifva 
dem  endast  kokt  mjölk,  ifall  man  ej  med  säkerhet  vet, 
att  mjölken  härstammar  från  ett  friskt  djur.  Den 
största  renlighet  måste  iakttagas,  för  att  födoämnen 
under  förvaringen  ej  måtte  förorenas  med  tuberkel- 
bacillhaltigt  damm.  Genom  iakttagande  af  renlighet 
måste  vi  äfven  skydda  barnen  mot  faran  att  med  sina 
fingrar    öfverföra  tuberkelbaciller  till  såmader  och  ut- 


27 


slag,    som   de   hafva.     Att  ofta  tvätta  barnens  händer 
är  därför  af  stor  betydelse. 


Ett  mycket  verksamt  medel  att  hindra  tuberkel- 
bacillens  spridning  är  vidare  inrättandet  af  särskilda 
anstalter  för  behandling  och  vård  af  tuberkulossjuka 
och  i  synnerhet  för  sådana,  som  lida  af  lungsot.  Vi 
veta  numera,  att  personer  lidande  af  lungsot  ofta  kunna 
botas,  om  de  tidigt  komma  under  lämpHg  behandling, 
och  genom  hvarje  botad  lungsotist  minskas  naturligt- 
vis tuberkelbacillens  spridning.  Men  äfven  då  sjukdo- 
men redan  framskridit  så  långt,  att  ett  återställande 
till  hälsan  icke  mera  är  möjligt,  minskas  faran  för 
smittans  utbredning  genom  den  sjukas  öfverförande 
till  en  sjukvårdsanstalt.  Denna  fara  är  i  synnerhet  stor 
i  de  fattigas  bostäder,  där  den  sjuka  ofta  måste  ligga 
i  samma  rum,  som  flere  andra  personer,  och  särskildt 
löpa  barn,  som  uppväxa  under  sådana  förhållanden, 
stor  risk  att  blifva  nedsmittade.  Men  ännu  i  ett  annat 
afseende  är  vistelsen  på  sådana  anstalter  nyttig,  ty  de 
sjuka  få  därunder  lära  känna,  såväl  huru  de  böra  sköta 
sig,  för  att  deras  sjukdom  skall  taga  det  möjligast 
lindriga  förloppet,  som  äfven  alla  de  försiktighetsmått, 
som  de  böra  iakttaga  för  att  icke  öfverföra  smitta  till 
andra.  När  de  sedan  återvända  till  sitt  hem  och  sin 
verksamhet,  hafva  de  förvärfvat  sig  en  kunskap,  som 
kommer  både  dem  själfva  och  deras  omgifning  till 
godo.  Inrättandet  af  ett  tillräckligt  antal  sjukvårds- 
anstalter för  tuberkulosister  är  därför  icke  blott  ur 
människokärlekens  synpunkt  önskvärdt,  utan  är  äfven 

-  28  - 


en    viktig   faktor  i  kampen  mot  tuberkulosens  utbred- 
ning. 

Slutligen  vill  jag  äfven  framhålla,  att  om  läka- 
rena  åläggas  att  för  hälsovårdsmyndigheterna  göra  an- 
mälan om  de  af  dem  behandlade  fallen  af  lungsot,  så 
kan  detta  bidraga  till  hämmande  af  sjukdomens  sprid- 
ning. Genom  en  sådan  aiunälan  kunna  nämligen  hälso- 
vårdsmyndigheterna fa  reda  på,  när  inom  vissa  gårdar, 
i  vissa  fabriker  eller  verkstäder  ett  större  antal  fall  af 
lungsot  inträffa,  och  vidtaga  åtgärder  for  smitthärdar- 
nas  oskadliggörande. 


6.     Bekämpandet   af  mottagligheten   för  tuberkulos. 

Barn,  hos  hvilka  man  kan  antaga,  att  en  med- 
född mottaglighet  for  tuberkulos  förefinnes,  måste  ge- 
nast från  födelsen  synnerligen  omsorgsfullt  vårdas.  Om 
tnodem  har  lungsot,  får  hon  ej  amma  barnet,  men  då 
erfarenheten  visat,  att  barn  uppfödda  vid  bröstet  mindre 
ofta  fa  tuberkulos  än  barn  uppfödda  på  annat  sätt,  är 
det  önskligt,  att  en  frisk  amma  anskaffas.  Om  för- 
äldrarna lida  af  lungsot,  är  det  bäst  att  barnet  får 
sofva  i  ett  skildt  rum,  åtminstone  bör  det  icke  få  ligga 
i  samma  säng  som  dess  lungsotssjuka  föräldrar.  Det 
är  bättre,  att  barnet  uppväxer  på  landet  än  i  staden, 
och  det  bör  fa  mycket  frisk  luft.  Under  den  varma 
årstiden  bör  det  vara  ute  i  det  fria  nästan  hela  dagen, 
men  äfven  under  vintern  bör  det  redan  från  andra 
lefnadsåret  dagligen  vara  ute  någon  stund.  Födan 
bör  vara  riklig  och  lättsmält;  bäst  är  mjölk  och  mjölk- 
rätter  samt  hafregrynsgröt.  Den  hos  sådana  barn  så 
vanliga   benägenheten    for   katarrer  i  luftvägarna    be- 

—  29  - 


kämpas  bäst  genom  aftvättningar  med  vatten  af  rum- 
mets temperatur.  Uppträda  hos  sådana  barn  tecken 
af  s.  k.  skrofler  (körtelsvullnader  å  halsen,  långvariga 
hudutslag  och  flytningar  från  näsa,  ögon  och  öron) 
böra  de  helst  sändas  till  någon  anstalt  för  vård  af 
skrofulösa  barn.  Erfarenheten  har  visat,  att  barn,  som 
lida  af  skrofler,  sedermera  ofta  fa  tuberkulos,  och  in- 
rättandet af  sådana  anstalter  är  därför  äfven  ett  medel 
att  förebygga  uppkomsten  af  lungsot  och  bör  på  allt 
sätt  understödjas. 

Vid  val  af  lefnadsyrke  för  sådana  barn  bör  man 
helst  välja  yrken,  som  äro  förenade  med  mycken  vis- 
telse ute  i  det  fria,  såsom  landtbrukare-,  trädgårds- 
mästareyrket m.  fl.  Till  yrken,  där  erfarenheten  visat, 
att  lungsot  ofta  förekommer,  såsom  t.  ex.  fabriksarbe- 
tare-, sättare-,  sömmerskeyrket  m.  fl.  böra  sådana  barn 
ej  fa  komma.  Man  bör  icke  låta  förleda  sig  däraf, 
att  flere  af  dessa  yrken  kunna  förefalla  att  vara  lätta 
och  lämpade  för  de  ofta  muskelsvaga  barnen.  Dessa 
skenbart  lätta  yrken,  hvilka  för  utöfvandet  icke  erfordra 
någon  större  kroppsansträngning,  äro  ofta  just  de, 
inom  hvilka  lungsot  mest  härjar. 

Hvad  för  öfrigt  bekämpandet  af  mottagligheten 
för  tuberkulos  vidkommer,  så  är  spridandet  af  kunskap 
uti  allmän  hälsovård,  särskildt  bland  de  lägre  klasserna, 
en  viktig  åtgärd.  Inom  dessa  klasser  förefinnes  så 
godt  som  ingen  kunskap  beträffande  hithörande  ämnen, 
och  särskildt  förstår  man  ej  betydelsen  af  frisk  luft. 
Därför  ser  man  äfven  på  landet  så  många  bleka  barn, 
som  lida  af  blodbrist,  icke  så  mycket  på  grund  af 
fattigdom  och  otillräcklig  föda,  som  ej  fast  mera  på 
grund  af  föräldrarnas  okunnighet  om  betydelsen  af 
frisk    luft.     Det    är   ju    mycket    vanligt  att  fönstren  i 

-  30  — 


boningsrummen  på  landet  ej  ens  kunna  öppnas.  För 
bibringande  af  en  sådan  kunskap  borde  det  i  folksko- 
lan meddelas  undervisning  i  hälsovårdslärans  enklaste 
grundsatser,  och  kunde  i  sammanhang  därmed  en  kort 
redogörelse  lämnas  för  tuberkulosen,  dess  sätt  att  ut- 
breda sig  och  de  medel,  hvarigenom  smittfaran  kan 
undvikas. 

Mottagligheten  för  tuberkulos  och  dennas  stora 
utbredning  sammanhänger  för  öfrigt  med  en  mängd 
sociala  missförhållanden.  Erfarenheten  har  visat,  att 
det  är  bland  de  fattiga  klasserna  som  tuberkulosen 
mest  förekommer.  Ett  förbättrande  af  dessa  klassers 
ställning  genom  ökade  arbetslöner  och  förkortad  ar- 
betstid, särskildt  inom  hälsovådliga  yrken,  kommer  sä- 
kert att  minska  tuberkulosens  utbredning.  Motarbe- 
tandet af  alkoholismen,  som  på  många  sätt  gynnar 
uppkomsten  af  tuberkulos,  verkar  i  samma  riktning. 
För  arbetarena  i  städerna  är  särskildt  bostadsfrågan 
af  stor  betydelse  i  detta  hänseende.  Det  är  i  arbeta- 
renas  trånga,  öfverbefolkade  boningsrum,  dit  en  sol- 
stråle aldrig  intränger  och  där  ett  fönster  sällan  eller 
aldng  öppnas,  som  tuberkulosen  oftast  ådrages.  Jämte 
bostäderna  utgöra  arbetslokalerna  den  största  faran  för 
uppkomsten  och  spridningen  af  tuberkulos,  och  stor 
uppmärksamhet  bör  egnas  åt  öfvervakandet  af  tillstån- 
det inom  dem. 

Göra  vi  nu  en  sammanfattning  af  det  ofvan- 
anförda,  så  finna  vi,  att  de  åtgärder,  som  kunna  vidtagas 
för  att  motarbeta  lungsoten,  äro  följande: 

1}  Inrättandet  af  anstalter  för  lungsotssjuka  och 
barn  lidande  af  skrofulos. 

2)  Spridandet  af  insikter  uti  den  allmänna  hälso- 
vården. 

-  31  — 


j)  Utbredandet  af  kännedom  om  lungsotens  natur 
och  sätten  för  smittans  öfverförande,  med  särskildt 
framhållande  af  huru  farliga  upphosiningama  kunna 
vara, 

4)  Uppställande  af  särskilda  spottkärl  i  fabriker, 
verkstäder,  arbetslokaler  och  andra  ställen,  där  en  mängd 
människor  sammanträffa, 

5)  Förbättrande  af  de  fattigare  klassemas  lef 
ncuisomständigheter  och  särskildt  beredande  af  bättre 
bostäder  åt  arbetarena  i  städerna, 

6)  Införande  af  anmälningsplikt  för  läkare  af 
tuberkulosfall. 


OfvaostÄende  uppsats,  prisbelönad  af  MedicioalstyrelseD,  har  med 
författarens  benägna  tillstånd  blifvit  införd  i  denna  kalender.  Professor 
Holsti  har  på  anhållan  i  originalupplagans  manuskript  vidtagit  några 
smärre  uteslutningar;  detta  har  skett  för  vinnande  af  utrymme  för 
andra  uppsatser. 


~-  32 


Vår  nya  representation. 


Enkammarsystemet  hade,  då  yrkandena  på  dess  in- 
förande hos  oss  först  framträdde,  karaktären  af 
ett  slagord,  men  ett  slagord,  som  på  det  ena  hållet 
ansågs  liktydigt  med  en  trollformel,  innebärande  en 
lösning  af  nästan  alla  samhällsfrågor,  på  det  motsatta 
däremot  fruktades  såsom  något,  hvilket  innefattade 
hvarken  mer  eller  mindre  än  samhällets  omstörtning. 
När  sedan  skälen  för  och  emot  i  lugn  afvägdes, 
befanns  det  emellertid,  att  ifvem  på  den  ena  sidan 
märkbart  aftog,  likaså  motviljan  på  den  andra.  Det 
blef  nämligen  efterhand  allt  klarare,  att  hufvudvikten 
icke  låg  därpå,  huruvida  den  nya  representationen 
skulle  bestå  af  endast  en  kammare  eller  vara  fördelad 
på  två,  utan  det  väsentliga  i  reformen  var  införandet 
af  allmän  och  lika  rösträtt  för  såväl  man  som  kvinna. 
Och  i  denna  del  var  opinionen  från  början  enig.  Den 
kunde  icke  vara  annat  efter  den  mångåriga,  gemen- 
samma kampen  för  lag  och  rätt. 

—  33  —  3 


Då  frågan  kom  till  afgörande  inom  landtdagen, 
godkändes  därför  reformen  så  godt  som  enhälligt.  De, 
som  minst  sympatiserade  med  den,  funno  den  i  hvarje 
händelse  oundviklig.  Det  stora  flertalet  leddes  af  öfver- 
tygelsen  om,  att  den  var  afpassad  efter  våra  förhållan- 
den, sådana  de  under  de  senast  förflutna  åren  kommit 
att  gestalta  sig. 

Men  väl  förtjänar  framhållas,  att  reformen  af  mån- 
gen, ja  af  flertalet  hade  ansetts  oantaglig,  om  icke  val- 
lagen, såsom  skedde,  infört  ett  verkligen  proportionelt 
valsätt. 

Det  har  visserligen  sin  riktighet,  att  en  folkrepre- 
sentation, sammansatt  på  grund  af  proportionella  val 
och  i  sig  afspeglande  de  olika  idéer  och  intressen, 
som  inom  samhället  göra  sig  gällande,  icke  i  lika  mon 
som  en  representation,  där  ett  stort  flertalsparti  är  det 
bestämmande,  kan  slå  de  stora  slagen,  kan  utföra  de 
genomgripande  och  enhetliga  reformerna.  Men  den 
är  å  andra  sidan  bättre  skyddad  mot  de  stora  miss- 
tagen, de  stora  försyndelserna  och  missbruken.  För 
ett  land  i  den  politiska  ställning,  som  vårt,  ligger  det 
i  själfva  verket  hufvudvikt  på,  att  äfven  de  små  kraf- 
terna i  samhället  och  de  intressen,  kring  hvilka  de 
fylka  sig,  kunna  göra  sig  gällande  och,  jämväl  de,  (i 
den  luft  och  det  ljus,  som  de  behöfva  för  att  kunna 
trifvas  och  växa  till. 

Må  det  gärna  erkännas,  att  en  folkrepresentation, 
där  intet  parti  ensamt  för  sig  har  makten,  kommer  att 
vara  ett  blott  alltför  tacksamt  fält  för  partiöfverens- 
kommelser,  äfven  sådana,  hvilka  icke  alltid  bära  oegen- 
nyttans  prägel.  Det  politiska  lifvet  är  ju  än  mindre 
än  de  flesta  andra  grenar  af  den  mänskliga  verksam- 
heten blottadt  på  svaga  sidor.    Men  det  förefaller  dock, 

—  34  - 


som  om  de  tillfälliga  öfverenskommelsema  mellan  skilda 
partigrupper  vore  mindre  ödesdigra,  mindre  demorali- 
serande, än  om  vi  samt  och  synnerligen  uppgå  i  några 
iå,  stora  partier,  i  hvilka  all  själfständighet,  all  indi- 
viduell egenart  går  förlorad. 


Den  svenska  nationaliteten  har  vant  sig  att  inom 
vår  representation  intaga  en  betydelsefull  plats.  Äfven 
under  senaste  tid,  då  den  inom  borgareståndet  trängts 
undan  och  blifvit  endast  ett  mindretal,  har  den  dock 
fortfarande  kommit  att  intaga  en  framskjuten  ställning 
inom  denna  den  gamla  representationens  tredje  kam- 
mare, på  samma  gång  de  svenskatalande  inom  det 
första  ståndet  ännu  ogensägligen  varit  de  vida  vägnar 
öfvervägande. 

Inom  den  nya  representationen  däremot  är  en 
mycket  anspråkslös  ställning  anvisad  åt  den  svenska 
befolkningens  representanter  och  deras  språk;  dock 
icke  så  anspråkslös,  som  den  varit  det  i  vårt  bonde- 
stånd. Ty  ett  icke  ringa  antal  af  de  finskatalande,  som 
komma  in  i  den  nya  representationen,  skall  sannolikt 
förstå  svenska,  såsom  nästan  alla  inom  det  på  nog  så 
demokratisk  bas  utsedda  borgareståndet  vid  senaste 
landtdag.  Vistelsen  vid  minst  tre  landtdagar  å  rad  och 
åhörandet  af  de  andraganden,  som  därvid  hållas  på 
svenska  språket,  liksom  umgänget  med  lika  tänkande 
bland  dem,  som  hafva  svenska  till  modersmål,  kommer 
äfven  i  sin  mon  att  bidraga  till,  att  jämväl  de  finska- 
talande, åtminstone  såvidt  de  hafva  högre  skolbildning 

—  och  antalet  af  dessa  måste  år  för  år  blifva  allt  större 

—  lära    sig  att  i  någon    mon  uppfatta  de  uttalanden, 

-  35  — 


som  göras  pä  svenska.  Det  vore  lyckligt,  om  så  blefve 
förhållandet.  Ty  tolkning,  om  den  öfverhufvud  är  möj- 
lig i  en  så  mångtalig  och  förmodligen  mångordig  för- 
samling, som  vår  nya  representation,  är  en  mycket  klen 
ersättning  för  hvad  den  politiska  talaren  själf  kan 
bjuda. 

Men  den  svenska  nationalitetens  betydelse  i  den 
nya  representationen  må  blifva  större  eller  mindre. 
Dess  plikt  är  i  hvarje  händelse  att,  såvidt  i  dess  för- 
måga står,  bidraga  till  det  gemensamma  arbetet  för 
ett  dyrbart  fosterland. 


Den  närvarande  tiden  S3aies  väl  föga  egnad  för 
tal  om  samarbete  och  förståelse  mellan  dem,  som  bygga 
och  bo  i  detta  land.  Men  tecken  tyda  dock  äfven  på, 
att  bitterheten  och  splittringen  på  många  håll,  där 
särskildt  språkhatet  förut  haft  den  tacksammaste  jord- 
mån, nu  börjar  gifva  vika  för  insikten  om,  att  det  fin- 
nes utrymme  nog,  verksamhet  nog  för  alla  i  detta 
land,  som  blott  vilja  arbeta  för  dess  väl. 

Äfven  det  klasshat,  som  alstrats  af  förgående 
tids  brist  på  folklighet,  men  kanske  än  mer  af  årtion- 
dens upphetsningsarbete,  äfven  det  skall  väl  aftaga, 
om  icke  försvinna,  då  alla,  svenska-  som  finskatalande, 
arbetaren  som  köpmannen  och  industriidkaren,  man  som 
kvinna,  sida  vid  sida  med  lika  rätt  gå  till  valurnan 
och  deras  representanter  sedan  med  lika  rätt  deltaga 
i  lagstiftningsarbetet. 

Olikhet  i  språk,  intressen  och  åskådning  kommer 
att    fortbestå,    striden    mellan   olika  meningsriktningar 

-  36  - 


att  fortgå.  Men  därvid  bör  dock  större  rum  än  hittills 
kunna  lämnas  för  förståelse  äfven  för  den  politiska 
motståndaren  och  förtroendefullt  samarbete  för  gemen- 
samt väl.  Det  är  detta  Finlands  folk  framför  allt  vän- 
tar och  fordrar  af  sin  nya  representation. 


Efter  endast  några  månader  skola  valen  till  den 
nya  landtdagen  äga  rum.  Hvarje  medborgares  och 
medborgarinnas  plikt  är  att  taga  del  i  dem.  Endast 
sålunda  kan  landtdagen  blifva  ett  troget  uttryck  för 
hvad  som  rör  sig  inom  nationen,  ett  troget  uttryck 
för  dess  önskningar  och  sträfvanden. 

E,  S, 


-  37  - 


Hembygdens  lof. 


Sjung  hembygdens  lof, 
jag  lämnar  ej  trolös  min  faders  gård, 

min  bamdomsvärld, 

min  enkla  härd. 
Här  grönskar  tufvan  så  sommarvarm, 

hon  är  moder  min, 

hon  är  moder  min, 
jag  vill  dröja  vid  modersbarm. 

Jag  ilar  ej  hän 
till  bygder  i  fjärran,  till  städers  larm, 

där  frestelser  gå, 

där  hjärtan  ej  slå 
mot  vilsna  främlingen  varmt  och  godt. 

Ja,  du  moder  min, 

o  du  moder  min, 
vid  din  barm  har  min  vagga  stått. 


38  - 


I  midvinternatt 
stå  dunmjuka  drifvor  vid  kojans  fot, 

och  stugan  full 

af  månskensgull 
blir  sagopalats  för  mitt  unga  sinn'. 

Ja,  moder  min, 

du  hembygd  min, 
i  lif  och  i  död  är  jag  din. 

I  midsommarskrud 
syrenerna  prunka  vid  höganloft, 

och  svalor  små 

af  gräs  och  strå 
de  bygga  sitt  bo  på  min  farstukvist. 

Du  hembygd  min, 

du  moder  min, 
du  är  skönaste  torfvan  förvisst. 

Och  såge  jag  än 
de  rikaste  riken  i  rosors  prakt, 

med  drufvors  vin 

som  röd  rubin, 
jag  bytte  dem  ej  mot  min  hembygs  jord, 

hon  är  moder  min, 

hon  är  moder  min, 
hon,  min  snötyngda  täppa  i  nord, 

Parus  Äter, 


39  - 


Bilder  från  bygden. 

Af 

Frans  Österblom. 


Nu  blåser  April  i  sitt  väderhom, 

nu  går  han  i  marker  och  skogar 

och  siar  om  regn  och  sol  för  mitt  kom, 

om  fyllda  lador  och  logar. 

Han  lockar  mig  ut  i  dagsmejans  glis, 
där  faltet  i  solen  blinkar, 
och  kråkorna  bära  kvistar  och  ris 
till  bon  i  backar  och  brinkar. 

Än  far  jag  ej  plöja  min  täppas  teg 
och  mylla  mitt  kom  i  jorden, 
ty  tjälen  är  djup  och  syran  seg 
och  våren  nyckfull  i  norden. 


-  40  - 


Men  redan  är  luften  ångande  full 
af  jorddoft  och  gärdesglinder, 
och  safterna  sjuda  i  markens  mull 
som  blodet  i  mina  kinder. 

Mitt  hjärta  blir  firilt  af  svällande  sång, 
af  allt  det  friska  och  glada, 
som  sträfvar  mot  ljuset  i  hult  och  vång 
och  glittrar  kring  loft  och  lada. 

Jag  vallar  och  går  i  vägarnas  modd 
med  solens  glans  i  mitt  öga. 
Allt  grönare  lyser  tegamas  brodd, 
allt  blåare  himlens  höga! 


II. 


Ren  märker  man  i  öster  en  dagrand  i  rödt, 

men  än  vill  dalens  mörker  ej  flykta; 

ty  ännu  har  ej  nattskärran  spunnit  sig  trött, 

och  ännu  brinner  lysmaskens  lykta. 

Än  sofver  den,  min  hembygd,  i  dimmornas  flor, 

och  ännu  vandrar  natten,  så  mild  som  en  mor, 

med  tröst  till  alla  små  och  betryckta. 

Nu  glömma  de  likt  fåglar  i  buskar  och  träd 
all  lifvets  långa  äflan  och  aga 
—  nu  drömma  de  sig  gå  genom  gulnande  säd 
med  själen  smekt  af  sång  och  af  saga. 
Välsignad  vare  natten,  som  har  en  vänlig  vrå 
för  mänsklighetens  styfbam  —  ty  fattig  och  grå 
är  dagen  för  de  svultna  och  svaga. 

—  41  — 


Jag  älskar  dessa  små,  dessa  namnlösa  små, 

som  träla  tungt  med  spade  och  slaga, 

tills  ögonen  bli  skumma  och  kinderna  grå, 

men  som  dock  ej  sitt  öde  beklaga. 

Jag  älskar  dem  för  deras  försakande  mod, 

för  det  de  tåligt  vattna  vår  jord  med  svett  och  blod, 

fast  andra  ofta  skördarna  taga. 

Och  finge  jag  fördela  gudsgåfvor  bland  dem, 

allt  godt  och  gladt  och  vänt  jag  dem  unnar, 

då  skulle  jag  strö  solsken  och  sång  i  deras  hem 

och  mätta  många  hungriga  munnar. 

Men  för  de  små  är  porten  till  paradiset  stängd. 

De  fa  ej  gå  i  Edens  välsignade  ängd, 

ej  dricka  ur  dess  sorlande  brunnar. 

Än  sofva  de  därinne  i  stugor  och  loft 
med  själen  smekt  af  sång  och  af  saga, 
mens  granens  kottar  sprida  sin  kådiga  doft 
och  dimmor  genom  dälderna  draga. 
Välsignad  vare  natten,  som  har  en  vänlig  vrå 
för  mänklighetens  styf  barn  —  ty  fattig  och  grå 
är  dagen  för  de  svultna  och  svaga. 


-  42  - 


Vid  midsommartid  i  Teerijärvi. 


Den  utomordentligt  väl  lyckade  musikfesten  den  17 
juni  1906  i  Gamlakarleby  nalkades  sitt  slut,  och 
mitt  öga  och  mitt  hjärta  hade  (agnats  vid  anblicken 
af  de  tusentals  högtidsklädda  män  och  kvinnor,  som 
från  vidt  skilda  österbottniska  svenska  kommuner  stämt 
möte  i  den  flaggprydda  feststaden.  Belåten  ströfvade 
jag  omkring,  samspråkande  än  med  den  ena,  än  med 
den  andra,  som  råkade  i  min  väg.  Hände  sig  så,  att 
jag  kom  i  samtal  med  en  lång  smärt  medelålders  man 
med  något,  som  jag  ville  kalla  amerikansk  frimodighet 
öfver  sitt  väsen;  vi  talade  om  det  vi  nyss  sett  och 
hört.  Korta,  raska  följde  svaren,  och  då  vi  skiljdes  åt, 
fick  jag  veta,  att  mannen,  den  jag  träffat,  var  hemma 
från  Teerijärvi  kyrkoby,  4  mil  frSi  Gamlakarleby. 

En  grupp  unga  flickor  i  ljusa  dräkter  och  hvita 
musslinsdukar,  som  inramade  täcka  solbrända  ansikten, 
hade    lägrat   sig    vid  foten  af  några  skuggiga  björkar. 

—  Från  hvilken  trakt  äro  de  här  sångfåglarna 
hitflugna?  sporde  jag. 

-  43  — 


—  cFrån  Teerijärvi»,  svarade  den  modigaste  leende 
och  sände  en  förstående  blick  åt  en  yngre  man,  hvars 
dirigentmärke   lät  mig  ana,  att  han  var  körens  ledare. 

Vi  bytte  handtag  och  ord,  och  en  stund  senare 
befann  jag  mig  i  samspråk  med  en  folkskollärare,  som 
hade  den  vänligheten  att  inbjuda  mig  till  en  midsom- 
marfest i  sin  hemort. 

—  Hvart  skall  jag  då  resa,  sporde  jag. 

—  Till  Teerijärvi,  naturligtvis. 

—  Äro  då  alla  människor  här  hemma  från  denna 
socken?  frågade  jag  undrande. 

—  Nej,  icke  alla,  men  ett  par  personer  från  hvarje 
gård  torde  nog  finnas  här. 

—  Det  måste  vara  ett  vaket  och  för  sång  intres- 
seradt  folk,  som  bor  i  er  socken,  sade  jag. 

—  Jag  vill  ej  skryta  med  de  våra,  men  var  så 
god  och  hälsa  på  oss.  Vår  socken,  som  bestar  sig 
ett  40tal  små  sjöar  samt  höga  berg  och  djupa  dalar, 
liknar  ej  alls  de  vanliga  österbottniska  slättmarksbyg- 
derna;  det  är  vackrare  där,  tycka  vi. 

Vi  skildes  åt.  —  Efter  att  jag  under  de  följande 
dagarna  betraktat  dynerna  vid  Yxpila,  besökt  Pedersöre 
65oåriga  gråstenskyrka,  vandrat  längs  Esse-å,  svettats 
på  Kronoby-slätten  och  njutit  af  gästfrihet  i  det  dam- 
miga Jakobstad,  befann  jag  mig  aftonen  den  21  juni 
på  ett  godståg  som  från  Kållby  station  rasslade  i  väg 
norrut.  Några  helt  ruskiga  och  halfrusiga  cpropsjassar» 
vräkte  sig  på  bänkarna,  spottade  åt  alla  väderstreck 
och  använde  med  förkärlek  och  öfvertygelse  såsom 
tilltalsord  inbördes:  saatanan-perkele. 

Jag  vände  misslynt  sällskapet  ryggen  och  upptog 
ett  samtal  med  min  granne,  en  fryntlig  medelålders 
svenskatalande  man. 

—  Jag  emar  resa  till  Teerijärvi,  för  att  där  hålla 
ett  föredrag  i  ungdomsföreningens  lokal,  yttrade  under- 
tecknad inledningsvis. 

—  Det  var  trefligt  att  höra,  inföll  mannen  leende; 
dit  reser  äfven  jag,  och  jag  är  för  resten  ordförande  i 
föreningen. 


—  44 


—  Se  det  var  god  tur;  nu  följas  vi  åt  och  jag 
vet  att  jag  kommer  i  goda  händer  1 

Följande  morgon  vid  8-tiden  vände  vi  ryggen  åt 
Gamlakarleby  och  kuskade  af  åt  sydost,  samma  väg, 
längs  hvilken  Otto  v.  Fieandt  efter  nederlaget  vid  Kars- 
tula  retirerat.  Vi  avancerade  emellertid  i  den  mån,  den 
lata  slqutshästens  goda  vilja  det  tillät. 

Slättbygdens  solstekta  magra  ängsmarker  ersattes 
småningom  af  sköflade  skogsbygder,  och  en  och  annan 
däld  omväxlade  med  kullar.  TUl  höger  framskymtade 
efter  en  timme  spetsen  af  Nedervetil  l^rktom,  och  icke 
långt  därifrån  svängde  vägen  fram  vid  foten  af  Slotte- 
släktens stamhemman.  Sedan  följde  ett  fagert  väg- 
stycke utmed  stranden  af  Stora,  kantad  af  lummiga 
björkar. 

Lötbacka  finska  gästgifveri  i  Kaustby  passerades 
vid  I -tiden,  och  en  half  timme  senare  Timmerbacka  i 
Teerijärvi.  Därifrån  var  färden  ej  mera  lång  till  målet, 
Teerijärvi  kyrkby,  vackert  belägen  på  Hemsjöns  norra 
strand.  Jag  erhöll  ett  godt  kvarter  hos  vänliga  män- 
niskor i  skolhuset  och  skyndade  att  se  mig  omkring  i 
kyrkbyn,  cstaden»  kallad. 

Vid  sidan  af  hufvudlandsvägen  reser  sig  på  en 
kulle  den  gulmålade  sockenkyrkan,  uppförd  1774.  Innan 
jag  nådde  fram  dll  kyrkan,  hade  jag  att  passera  förbi 
klockstapeln,  vid  hvars  väg  fattiggubben  i  brun  kolt 
och  hvita  strumpor  hängde  fasfcspikad.  Jag  skänkte 
honom  en  undrande  blick  och  en  slant,  som  skram- 
lande reste  ned  i  hans  bröst.  Trädde  så  in  i  det  ljusa 
templet  för  att  taga  dess  märkvärdigheter  i  skärskå- 
dande. De  voro  dock  ej  många:  en  altartafla  för  130 
år  sedan  utförd  af  någon  icke-konstmålare,  ett  par 
ljusstakar  af  mässing  från  1600-talet  och  en  åldrig 
mässhake. 

Ur  kyrkoarkivets  historiebok  gjorde  jag  följande 
anteckningar. 

Teerijärvi  kapellförsamling  under  Kronoby  pasto- 
rat daterar  sin  uppkomst  från  år  1669,  då  den  första 
kyrkan  den  31  januari  invegs  af  kyrkoherden  Jacobus 
Brennerus  och  uppkallades  t  Vår  Frälsares  kyrka».    År 

-  45  - 


1 6/ 1  fingo  de  då  ännu  fåtaliga  boarena  rätt  att  kalla 
en  egen  predikant,  och  kung  Karl  XI  skänkte  dem  en 
kyrkklocka.  Sexton  år  senare  donerade  äfven  en  af 
stamböndema,  Daniel  Olofsson,  en  klocka  såsom  ersätt- 
ning för,  att  hans  hustrus  lik  fått  lägerstad  under  kyrk- 
golfvet;  1 701  byggdes  en  klockstapel  och  kyrkan  för- 
storades. Jag  läste  vidare:  c  År  1714  föll  denna  för- 
samling tillika  med  hela  Österbotten  under  ryssames 
svåra  öfvervälde,  hvilka  här  som  annorstädes  grufveliga 
framforo   intill  1721,  då  Gud  åter  förlänade  oss  fred». 


Klockstapeln  och  kyrkan. 


Då  jag  efter  en  stund  besökte  kyrkoherden,  gaf 
han  mig  följande  upplysningar  om  ortens  befolkning  i 
närvarande  tid. 

Den  kyrkskrifna  menigheten  utgjordes  vid  utgån- 
gen af  1905  af  3,434  personer.  Af  dessa  torde  unge- 
får 500  vistas  i  Amerika.  Dit  afresa  många,  men  äfven 
många  vända  åter.  En  tur  till  nva  världen  betraktas 
såsom  en  småsak,  och  i  hvarje  gärd  finnes  det  någon 
familjemedlem,  som  varit  därborta  en  tid.  Några  skad- 
liga  inverkningar   af  emigrationen    kunde    ej   påvisas. 

-  46  - 


Teerijärviboama  äro  ett  rörligt  och  vaket  folk,  men 
detta  har  icke  hindrat  dem  frän  att  bevara  sina  gam- 
maldagsseder och  sitt  egendomliga  bygdemål.  Guds- 
tjänsterna besökas  träget,  och  en  underström  af  den 
evangeliska  riktningen  gör  sig  på  troslifvets  område 
flerstädes  gällande.  Bruket  af  rusdrycker  har  till  den 
grad  aftagit,  att  nykterhetsbröllop  (med  600—800  gäster) 
äro  de  vanligaste.  På  det  högsta  gladde  det  mig  att 
höra,  att  hvarken  pastorn  eller  hans  företrädare  under 
summa    15    tjänsteår   sett  någon  berusad  Teerijärvibo 


Kommunalstugan. 


och  att  det  allmänt  anses  för  en  skam  om  någon  visar 
sig  ute  i  dryckesrördt  tillstånd. 

Detta  var  allt  goda  nyheter  för  mig  som  i  min 
egenskap  af  Helsingforsbo  tyvärr  ofta  fatt  se  de  mest 
afskyvärda  superiscener  utspelas  i  Finlands  hufvudstad. 
Jag  begaf  mig  nu  förbi  det  lilla  prydliga  kommunal- 
huset åter  till  kyrkbyns  folkskola  och  iakttog  där  bland 
annat,  att  skolhuset  inrymde  en  stor  tambur,  långt  större 
än  de  s.  k.  normalritningarna  förorda.  I  byggnaden 
finnes  plats  för  en  dubbelskola  (öppnad  1891);  de  öfriga 

-  47  - 


folkskolorna  äro  placerade  i  Småböndersby,  i  Kort- 
järvi,  i  Kolarn  och  i  Hästbacka.  Min  sagesman,  folk- 
skolläraren K.  J.  Sundell,  en  af  Svenska  Folkskolans 
Vänners  ombud  på  orten,  kunde  ock  i  egenskap  af 
kassör  vid  kommunens  sparbank  uppgifva,  att  insätt- 
ningarna vid  senaste  års  slut  uppgingo  till  den  bety- 
dande summan  af  576,657  mark.  I  sanning  ett  vackert 
bevis  på  de  goda  Teerijärviboamas  sparsamhet  och 
omtänksamhet  I  Sockneboama  hålla  väl  samman  i  lust 
och  nöd;  det  bevisade  sig  under  de  politiska  ofards- 
åren  och  äfven  däri,  att  idén  om  andelsverksamheten 
uppbäres.  Man  visade  mig  ett  nyss  rest  långt  gärde, 
utfördt  af  ett  dussin  bönder  såsom  talkkoarbete.  En 
af  dem  sade  skämtande,  att  nu  kunde  ortens  kapita- 
lister, d.  v.  s.  folkskollärarena,  kantorn  och  prästen 
gärna  bestå  litet  röd  färg,  så  skulle  det  nya  staketet 
vackert  pryda  upp  hela  kyrkvägen. 

Ett  annat  bevis  på  resultatet  af  samverkan  var 
det  i  kyrkbyn  placerade  mejeriet.  Insjö  andelsmejeri, 
en  fullt  modem  inrättning,  där  dageligen  c.  3 — 4,000 
kilo  mjölk  separeras  och  tjämas  och  därifrån  hvarje 
vecka  16  ä  17  drittlar  «fint  smör»  expedieras  till  Hangö. 
Anläggningen,  som  endast  ett  år  arbetat,  hade  kostat 
c.  3 5, 000  mark;  den  lönar  sig  godt,  och  det  formärkes 
redan,  hurusom  bönderna  börja  vinnlägga  sig  om  ängs- 
skötseln och  anskaffandet  af  bättre  mjölkkor  än  de 
förut  fostrat  i  fähusen. 

Långt  från  kyrkbyn  besökte  jag  en  bonde,  som 
ej  är  delägare  i  mejeriet;  han  menade,  att  han  och 
hans  husfolk  vill  ha  <frisk  mat»,  de  vilja  ha  smör  och 
ordentligt  mjölk  för  att  kunna  arbeta.  Därför  csläppte 
han  ej  akem  att  gå  i  c  linda»,  utan  odlade  fortfarande 
råg  och  hafre  till  husbehof  Det  föreföll  nästan,  som 
han  ansett,  att  mjölkpengama  från  mejeriet  icke  skulle 
hafva  någon  stadig  välsignelse  med  sig,  ty  han  sade, 
att  de  hastigt  gingo  åt,  när  hela  brödfödan  och  annat 
måste  köpas.  Mannen  i  fråga  var  alltså  ingen  vän  af 
idén  om  andelsmejeriers  behöflighet  och  nytta,  men 
vare  det  hans  ensak,  som  ej  bör  klandras. 

Af  en  annan  sockenbo  erhöll  jag  flere  uppgifter 

-  48  - 


om  det  med  framgång  på  orten  bedrifna  nykterhets- 
arbetet. Jag  minnes  han  uppgaf,  att  kyrkoherden  J.  W. 
Fontell  år  1895  tagit  initiativet  till  stiftandet  af  Teeri- 
järvi  nykterhetsförening  och  att  denna  vid  sitt  senaste 
årsmöte  räknade  336  medlemmar,  den  högsta  siffra 
någon  likartad  svensk  förening  i  vårt  land  har  att 
uppvisa. 

Midsommaraftonen  nalkades,  och  inom  min  nyss- 
förvärfvade  lilla  vänkrets  blef  det  beslutet,  att  vi  kl.  8 
skulle  samlas  i  Ungdomsföreningens  nya  hus.     Vägen 


Folkskolan  i  kyrkobyn. 

dit  var  likaså  kort  som  lätt  att  finna,  ty  det  prydliga 
huset  står  inom  kyrkbyns  område,  och  öfver  taket  sva- 
jade flaggan,  det  af  gammalt  öfverenskomna  tecknet 
att  medlemmarna  borde  samlas. 

Medan  midsommarsolen  ännu  stod  högt  uppe  öfver 
den  nordvästra  horisonten,  kastande  sitt  klara  sken  öfver 
landskapet  och  Memsjöns  stränder,  vandrade  vi  till 
vårt  mål,  och  en  af  föreningens  ifrigaste  medlemmar 
förtäljde  för  mig  följande  drag  ur  dess  historia. 

Initiativet    till    bildandet   af   Teerijärvi  ungdoms- 


-  49  - 


förening  togs  1894  af  studerandena  H.  Alfr.  Forss  och 
Alfred  Wiik,  folkskolläraren  K.  J.  Sundell  samt  förenin- 
gens nuvarande  ordförande  bondesonen  J.  E.  Häst- 
backa, numera  prokurist  i  Jakobstad. 

Bestyreisens  uppgift  blef  ingalunda  lätt.  Brist 
rådde  på,  snart  sagdt,  allt,  som  behöfdes,  för  att  den  n}^ 
föreningen  skulle  kunna  arbeta,  och  de  gamlas  fördomar 
voro  till  en  början  rätt  starka.    De  många  hinder,  som 


J.  E.  Hästbacka. 

ställdes  i  vägen,  öfvervunnos  dock,  tack  vare  ledarenas 
hänförelse  för  sin  sak  och  deras  enighet 

Sina  första  möten  höll  föreningen  i  en  bondstuga 
å  Hästbacka  hemman.  Behofvet  af  ett  eget  hem 
gjorde  sig  allt  mer  märkbart,  och  i  juni  månad  år  1895 
invegs  Teerijärvi  ungdomsförenings  nya  « Ungdoms- 
hem», som  det  första  i  sitt  slag  i  svenska  Österbotten. 

Efter  2  års  ordförandeskap  nödgades  den  ener- 
giske initiativtagaren  Alfr.   Forss  afsäga  sig  ordförande- 

-  50  - 


skåpet.  Läraren  K.  J.  Sundell  öfvertog  nu  ledningen 
af  densamma  och  innehade  ordförandeskapet  under 
flere  år,  intill  år  1901  då  J.  E.  Hästbacka  öfvertog 
platsen. 

Allt  efter  som  föreningen  arbetade,  begynte  för- 
domen mot  dess  sträfvan  vika.  Anslutningen  blef  större 
och  det  första  i  största  hast  uppförda  «Ungdomshem- 
raet»  visade  sig  alltför  anspråkslöst  att  fylla  de  kraf, 
man  ställde  på  ett  ungdomens  hem.  Helt  plötsligt 
uppenbarar  sig  ett  gynsamt  tillfälle  att  förverkliga  tan- 
ken på  ett  eget  rymligt  hus.  Ordföranden  J.  E.  Häst- 
backa meddelade,  att  konsul  Wilh.  Schauman  i  Jakob- 
stad lofvat  skänka  icke  mindre  än  670  timmer. 

Så  beslöts  byggandet.  Ritningen  uppgjordes  af 
en  sockenbo,  byggmästar  J.  Högdahl,  och  förärades  åt 
föreningen. 

Ur  förlägenheten  vid  tomtens  anskaffande  hjälptes 
föreningen  af  Hästbacka,  hvilken  inköpte  det  hemman, 
under  hvilket  platsen  hör,  och  skänkte  tomten  samt 
dessutom  500  mark  till  byggnadskassan. 

Sålunda  uppbyggdes  föreningens  nya  hem,  som 
det  nu  står.  Det  kostade  ungefär  14,000  mark,  för- 
utom det  arbete  föreningsmedlemmarna  själfva  nedlade, 
hvilket  torde  belöpa  sig  i  kontanter  till  omkring  1,100 
mark.  Det  nya  vackra  huset  invegs  för  sitt  ändamål 
den  3  september  1905. 

Föreningens  skuld  utgör  f  n.  9,900  mark.  Med- 
lemsantalet utgjorde  vid  ingången  af  år  1906  147. 
Föreningen  sammankommer  till  månadsmöte  i  regeln 
andra  söndagen  i  hvarje  månad.  Mötet  börjar  kl. 
5  e.  m.  och  fortgår  till  11  på  aftonen.  Endast  en 
timme  af  denna  tid  är  tillmätt  dansen.  Ett  möte  får 
dock  icke  afslutas  med  dans,  utan  är  denna  vanligen 
förlagd  i  midten  af  programmet. 

Föreningen  är  delad  i  6  kretsar,  och  de  skilda 
kretsarna  sköta  turvis  om  programmet. 

Allt  detta  fick  jag  höra,  och  det  var  ju  idel  goda 
nyheter.  Lifligt  intresserad  trädde  jag  in  i  ungdoms- 
föreningens hus;  där  såg  jag  den  stora  prydliga  salen 
med  scen  (där  följande  dag  Ett  skärgårdsäfventyr  af  Z. 

-51  - 


Topelius  skulle  spelas)  snart  fylld  af  en  talrik  ungdoms- 
skara, hörde  homkapellet  spela,  sångkören  sjunga  och 
såg  några  gammalmodiga  folkdanser  utföras.  Där  blcf 
ock  taladt,  och  man  förstod  hvarandra  godt. 

Då  midsommardagen  bröt  in,  skildes  vi  åt,  och 
när  jag  några  timmar  senare  lämnade  Teerijärvi,  med- 
förde  jag    ytterst   angenäma  minnen  från  denna  bygd 


Ungdomshemmet  i  Teerijärvi  kyrkoby. 

med  dess  hurtiga,  vakna  svenska  befolkning.  Det  för- 
tjänar att  lägga  märke  till,  att  socknen  på  tre  sidor 
är  omgifven  af  rent  finska  trakter,  men  ingen  förfinsk- 
ning  har  här  ägt  rum.  Teerijärvibon  håller  med  rätta 
styft  på  den  svenska  kulturens  rätt  till  utveckUng  och 
fortbestånd. 

P.  Nordmarm. 


-  52  - 


Folkskolorna  i  Kveflaks. 


Ar  1874,  då  bränn  vinsskatten  började  användas  «till 
*  1  nyttiga  kommunala  behof»,  uppstod  tanken  på  in- 
rättandet af  en  högre  folkskola  i  Kveflaks.  Vid  en 
kommunalstämma  härom  beslöts  enhälligt,  att  af  bränn- 
vinsmedlen bilda  en  stående  fond  för  en  folkskola,  som 
borde  uppföras  efter  4  år. 

När  prosten  Edvin  Karsten  blef  kyrkoherde  och 
kommunalstämmoordförande  i  Kveflaks,  upptog  han 
genast  frågan  om  en  folkskolas  inrättande.  Härom 
kunde  församlingsboma  dock  icke  komma  öfverens. 
Kyrkobyboma  fordrade,  att  hela  socknen  skulle  gemen- 
samt efter  mantal  bygga  folkskolan.  Utbyboma  an- 
sågo,  att  Kveflaks  by  komme  att  draga  största  nyt- 
tan af  folkskolan  och  ville  därför  blott  med  hälften 
mot  kyrkob)^!  bidraga  till  kostnaden. 

Följande  höst  1878  infann  sig  en  Vassorbo  hos 
prosten  och  bad  honom  komma  till  Vassor  och  hjälpa 
vassorboma  att  inrätta  en  folkskola.  Prosten  följde 
med,  och  vid  ett  talrikt  besökt  byaråd,  som  hölls  i  all 
hemlighet  för  de  öfriga  sockneborna,  inrättades  en 
folkskola  i  Vassor. 

-  53  - 


När  bud  härom  kom  till  Västerhankmo,  höll  man 
som  bäst  på  att  uppföra  en  ny  småbamsskolelokal. 
I  byn  funnos  flere  vakna  och  beslutsamma  bönder, 
som  genast  beslöto  följa  vassorbomas  exempel.  I  all 
tysthet  hölls  den  25  mars  1879  byaråd  i  Västerhankmo, 
dit  prosten  äfven  afhämtades,  och  Västerhankmo  folk- 
skola inrättades. 

När  underrättelsen  kom  till  kyrkobyn,  att  folk- 
skolor blifvit  inrättade  i  Vassor  och  Västerhankmo, 
väckte  det  förvåning  och  missräkning.  Nu  hade  kyrkoby- 
borna gått  miste  om  utbyamas  bidrag  till  sin  folkskolas 
inrättande,  och  man  fruktade  dessutom  att  senaten  ej 
skulle  bevilja  lönebidrag  åt  lärare  till  flera  folkskolor  i 
en  så  liten  kommun.  Ledsamt  nog  råkade  prosten 
Karsten  för  en  kortare  tid  vara  bortrest,  så  att  by- 
borna ej  kunde  anlita  honom  vid  inrättandet  af  deras 
folkskola.  Man  anlitade  t,  f.  kyrkoherden  M.  Elenius, 
som  upprättade  protokoll  och  ansökan.  På  grund  af 
några  formfel  däri  återsändes  dessa.  Ett  nytt  byaråd 
hölls  (den  8  april  1 879),  hvarvid  förhandlingarna  leddes 
af  prosten  Karsten.  Nu  inrättades  en  högre  folkskola 
för  Kveflaks  kyrkoby.  Och  för  att  markera  kyrkobyns 
behof  af  folkskola  antecknades  i  protokollet,  att  kyrko- 
byn utgör  11V12  mantal  eller  omkring  Ya  ^if  hela  för- 
samlingen. 

I  stället  för  att  följa  de  andra  byarnas  exempel 
började  nu  bönderna  i  Petsmo,  Koskö  och  Österhankmo 
byar  anföra  besvär  öfver  detta  tilltag  att  inrätta  flera 
än  en  folkskola  i  socknen  och  önskade  uppbära  sina 
andelar  af  brännvinsmedlen  för  hvad  ändamål  de  helst 
ville.  Först  sedan  det  blifvit  fråga  om  socknens  indel- 
ning i  folkskoledistrikt,  som  f.  n.  väntar  på  fastställelse, 
har  tanken  på  folkskolors  inrättande  i  Petsmo,  Koskö 
och  Österhankmo  uppstått  hos  dessa  bybor.  Hösten 
1904  var  därom  fråga  i  Koskö,  och  bidrag  beviljades 
af  S.  F.  V.  och  S.  O.  B.,  men  i  brist  pä  ledande  kraf- 
ter slocknade  det  lilla  intresse,  som  då  förefanns.  Man 
ville  afvakta  senatsutslaget  om  distriktsindelningen.  I 
Petsmo  uppkastades  samtidigt  folkskoleplaner.  Man 
beslöt    bygga    eget  skolhus  till  hösten  1906.     Men  så 

-  54  - 


kom  distriktsindelningen  äfven  här  och  afklippte  det 
vackra  beslutet.  Man  skulle  afvakta  dess  fastställelse. 
I  Petsmo  hade  emellertid  uppstått  ett  lifligt  folkbild- 
ningssträfvande,  och  dess  ledare  beslöto  komma  byns 
folkskolevänner  till  hjälp.  På  ett  talrikt  besökt  byaråd 
den  lO  sept.  1905  beslöts  efter  flera  timmars  diskus- 
sion, att,  trots  några  bönders  ifriga  protester,  inrätta 
en  folkskola  i  hyrd  lokal,  och  den  trädde  i  verksam- 
het den  29  sept.,  hvilket  tillfälle  artade  sig  till  en  hög- 
tidsdag, hvars  innebörd  tolkades  i  en  hel  rad  tal,  bl.  a. 
berördes  Petsmo  bys  äldre  skolförhållanden. 

En  blick  på  skolornas  närvarande  elevantal  visar, 
att  folkskolorna  nu  vunnit  socknebomas  förståelse. 
Kyrkobyns  folkskola,  som  läseåret  1903 — 1904  hade 
21  elever,  ägde  1905 — 1906  84,  Vassor  folkskola  45, 
Västerhankmo  26,  ett  stort  antal  nog  för  den  byn,  och 
Petsmo  folkskola  31  elever,  d.  v.  s.  så  många  utrym- 
met medgaf. 

Hvad  särskildt  det  nya  skolhuset  faf  1904)  i  kyrko- 
byn beträffar,  så  torde  det  vara  enastående  bland  vårt 
lands  landsfolkskolor  däri,  att  i  dess  jordvåning  finnas 
både  badstuga,  källare  och  vedlider. 


Sedan  ofvanstående  för  ett  år  sedan  nedskrefs, 
har  folkskolesaken  ytterligare  tagit  ett  godt  steg  framåt 
i  Kveflaks;  Koskö  och  Österhankmo  byar  hafva  blifvit 
skilda  folkskoledistrikt,  och  i  den  senare  byn  har  en 
ny  folkskola  trädt  i  verksamhet  den  28  aug.   1906. 

K,    V.  Åkerblom. 


55 


Ungdomsföreningens  i  Liljendal  nya  hus. 


1  början  af  detta  år  beslöt  Ungdomsföreningen  i  Lil- 
jendal att  försöka  förverkliga  sin  länge  närda  plan 
att  anskaffa  ät  sig  en  egen  lokal  och  på  samma  gång 
skaffa  tak  öfver  hufvudet  åt  småskolan  i  kyrkobyn. 
Arkitekten  Harald  Andersin  i  Helsingfors,  underrättad 
om  denna  afsikt,  åtog  sig  att  gratis  utföra  de  nödiga 
ritningarna.  Sålunda  restes  stenfoten  till  det  egna  hem- 
met under  sommarens  lopp,  och  då  dessa  ord  i  sep- 
tember skrifvas,  har  arbetet  nått  upp  till  takstolarna. 
Byggnaden  står  å  en  skogig  backe  i  Liljendal 
kyrkoby,  i  närheten  af  folkskolan  och  kyrkan.  Jämte 
en  större  festsal  af  c:a  140  m^  golfyta  inrymmer  den- 
samma en  tambur  och  skolsal  med  ett  ytinnehåll  af 
45  m-^.  Skolrummet  kan  vid  fester  och  sammanträ- 
den användas  som  restaurationslokal.  I  förening  med 
förenämda  lokaliteter  inrymmer  byggnaden  bostad  för 
småskolelärarinnan,  bestående  af  rum  och  kök,  samt 
ett  mindre  skafferi.  Köket  är  projekteradt  väl  stort, 
för  att  kunna  användas  för  fester  i  den  öfriga  lokalen. 
Byggnaden  utföres  af  stock,  som  erhållits  såsom 
gåfva  af  ortens  befolkning  och  dels  afverkats  från  tvenne 
inköpta  skogslotter. 

-  56  - 


Nedanstående  förteckning  åskådliggör  behofvet  af 
särskilda  byggnadsmaterialier. 

60  m^  grundmurar  för  ugnar  och  sockel. 


3,400  löp.  m.  stock  (15X17)  till  väggar  och  bär- 
bjälkar under  vaslaget. 

740  löp.  m.  (15X22)  vasar. 

840  löp.  m.  spiror  till  takstolar. 

620  löp.  m.  spiror  till  skalning  på  vasarna. 

270  mf  plankgolf. 

-  57  - 


400  m*  bräder  till  trossbotten. 
280  m^  mellantak  af  spåntade  bräder. 
500  m*  utskottsbräder  till  yttre  tak. 
500  m*  takfilt  eller  takspån. 

3  st.  dörrar  1,300X2,150. 

I  st.  dubbel  jktre  dörr  1,300X2,150. 

6  st.  dörrar  2,100X800. 

I  st.  köksdörr  2,100X900. 

I  st.  yttre  köksdörr  2,100X900. 

5  st.  fönster  2,050X1,250. 

4  st.        »        1,600  X  1,200. 
4  st.        »        1,300X800. 

10  st.        »        1,000X650. 


Ungdomsföreningen  i  Liljendal  lyckönskas  till  vin- 
nandet af  eget  hem  1  Måtte  andra  likartade  föreningar 
i  de  svenska  bygderna  försöka  följa  exemplet.  Kanske 
kunna  ritningarna  komma  till  användning. 

— n. 


58  — 


I         1     ^^rfTVrfl^-^^^^^^ 


Från  folkhögskolan. 


Berftttelse   af  Laurt   Somt\    med    författarens   bemyndigaode  öfversatt 
af  Arvid  Mörne, ' ) 


Folkhögskolans  invigning. 

Under  nattens  lopp  hade  vi  i  sakta  mak  åkt  till  sta- 
den.    Först  pä  morgonsidan  kommo  vi  fram. 

Därför  var  John  Blund  synnerligen  efterhängsen  på 
morgonen  —  ~  —  han    ville  inte  gärna  släppa  oss  bort. 

Eller  egentligen  höll  han  oss  inte  kvar han 

hade  släpat  oss  hvem  vet  hvart.  Hela  kroppen  skakades 
af  slädens  stötar,  och  snöklimpama  knarrade  under  hästens 

')  Lauri  Soiois  bok  cKansanopistosta»  är,  såvidt  uodertecknad 
▼et,  i  sitt  slag  den  enda  i  värt  land.  För  dem,  som  stä  vara  svenska 
folkhögskolor  nära,  främst  elevförbundens  medlemmar,  borde  därför  en 
öfirersättning  af  densamma  vara  välkommen.  Att  den  anda,  som  genom- 
strömmar Soinis  skildring,  är  en  annan  än  den,  som  råder  i  våra  svenska 
skolor,  är  själffallet.  Men  vi  skola  dock  där  återfinna  en  mängd  drag 
ur  vårt  eget  folkhögskolelif.  Det  kan  ha  sitt  intresse  att  lära  känna 
både  likheterna  och  olikheterna  mellan  de  finska  skolorna  och  våra. 
Det  skall  endast  stärka  vår  kärlek  till  den  egna  skolan.  —  Soinis  bok 
utkom  på  Otavas  förlag  1898.  Vid  öfversättningen  har  ett  kapitel 
bortlänmats.     Några  smärre  uteslutningar  ha  dessutom  företagits. 

A.  M  -  e. 


-  59  - 


hofvar.  En  höjd  skymtade  fram  mellan  lundens  snötyngda 
löfverk  genom  den  nattliga  luften,  där  en  dimma  som  lik- 
nade ett  (in t  duggregn  drog  fram. 

En    backe  tycktes  taga  vid  nedanför  oss nu 

började  vägen  just  slutta  nedåt.     Släden  löpte  förskräckligt 

fort det  började  riktigt  hvina  om  öronen  —   — 

huru  skall  det  gå  här 

—  »Båten  afgår  genast». 

Hvad  fantiserar  bror  Elias  om  båten  —  —-  —  håll, 
håll,  kära  bror  —  —  —  inte  går  ens  båten  så  där  fort. 
Stopp,  stopp,  Elias,  annars  bli  vi  till  mos  nedanför  backen. 

Jag  försökte  ropa,  men  jag  vet  ej,  hvad  som  tyngde 
mitt  bröst  och  snörde  ihop  min  strupe,  altnog,  jag  fick  inte 
ett  ljud  ur  mig. 

—  Hör  på!     Om  en  halftimme  går  båten. 

—  Hvad? 

—  Båten. 

—  Hvart? 

—  Dit  till  den  där  skolans  invigning. 

Mina  ögon  öppnades  på  vid  gafvel,  och  mitt  första 
göra  blef  att  se  efter,  om  hästen  ännu  stod  på  benen.  Men 
hela  hästen  S3mtes  inte  till,  och  jag  befann  mig  inte  i  slä- 
den utan  i  sängen. 

—  Jaså  till  folkhögskolans  invigningshögtid! 

Och  då  flyktade  sömnen  från  mina  ögon  —  flyktade 
som  dimman  för  morgonbrisen.  En  timme  återstod  ännu 
till  ångbåtens  afgång,  men  det  var  inte  för  mycket. 

Där  låg  ängbåten  redan  och  stånkade  och  pustade 
vid  bryggan.  Det  måtte  säkert  ha  börjat  kännas  kväfvande, 
då  buk  och  bringa  voro  fyllda  med  folk  och  därtill  fidlt 
på  bogarna,  så  mycket  båten  bar. 

Vi  foro.  Ångbåten  svängde  rundt,  vände  fören  mot 
sundet  och  styrde  dit,  flåsande  och  pustande  svart  rök  ur 
pipan.  Vattnet  bröts  i  skum  under  propellern,  häfdes  i 
vågor,  som  begynte  rulla  fram  i  vårt  kölvatten.  Nya  vågor 
hvälfdes  ständigt  efter  hvarandra,  och  trötta  af  att  rulla 
sjönko  de  yttersta  slutligen  ihop.  Men  i  ännu  större  vågor 
rullade  vattnet  vid  ångarns  sidor,  då  det  makade  sig  undan 
för  den  väldige  resenären.  Med  runda  ryggar  vältrade  de 
sig  framåt  efter  hvarandra,   rullade  sida  vid  sida  mot  land, 

-  60  - 


störtade    i    raseri   mot    stranden,    där  de  dånande  brötos  i 
skum. 

Sä  drefvo  vi  upp  vågor  och  bräckte  vågor  och  styrde 
framåt  öfver  viken,  ut  genom  sundet  och  därifrån  på  den 
öppna  fjärden. 

Helt  visst  var  denna  ångbåtsfärd  i  grund  och  botten 
andra  lik,  men  det  kändes,  som  funnes  där  dock  en  egen- 
domlig olikhet  Jag  kände  det  ungefär  lika,  som  då  jag 
med  min  far  för  första  gången  for  till  kyrkan  och  nyfiken 
väntade  att  få  se  det  ståtliga  templet,  hvaröfver  jag  hört 
grannens  lilla  Bengt  uttala  sin  häpnad  och  beundran. 

Och  detsamma  tyckte  jag  mig  hafva  iakttagit  hos  mina 
reskamrater,  hos  dem  nämligen,  som  stodo  omkring  mig, 
men  af  hvilka  jag  inte  kände  någon  på  förhand.  Alla 
tycktes  de  vara  vid  sä  allvarligt  lynne,  och  om  de  skrattade, 
gjorde  de  det  som  man  brukar  skratta  vid  högtidliga  tillfallen. 

Vägen  var  inte  lång,  men  den  nyfikna  väntan  på  re- 
sans mål  gjorde,  att  den  tycktes  lång  som  en  hel  evighet 
Och  likväl  kände  jag  en  blyghet,  som  liknade  fruktan  och 
som  ständigt  tillväxte,  ju  mer  jag  nalkades  målet  för  vår 
resa.  Det  kändes  nästan,  som  om  en  varmare  och  mildare 
luftkrets  omgaf  folkhögskolan,  hvilken  jag  icke  riktigt  vå- 
gade närma  mig  och  hvilken  drog  mig  till  sig  och  samti- 
digt stötte  mig  ifrån  sig,  båda  på  en  gång  dess  starkare,  ju 
närmare  vi  kommo  medelpunkten  i  densamma. 

£n  sådan  med  fruktan  blandad  högtidsstämning,  en 
sådan  rörd  längtan  visste  jag  mig  icke  hafva  känt  vid  nå- 
got annat  tillfälle,  än  då  jag  som  po}kslyngel  för  första 
gången  var  på  läsförhör  —  och  därför  tog  den  nu  hela 
min  varelse  i  besittning.  £n  dunkel  högtidsslöja  tycktes 
hölja  de  skogiga  stränderna,  på  hvilkas  lägsta  ställen  höstens 
första  nyssfallna  snö  lyste.  Och  till  och  med  ångbåtens 
enformiga  dunkande  blef  altmer  mjukt  och  melodiskt. 

Jag  gick  ned  i  salongen,  emedan  jag  kände  frossbryt- 
ningar i  den  höstliga  blåsten  på  den  stora  fjärden.  Där 
nere  kunde  jag  inte  låta  bli  att  nu  och  då  titta  ut,  dess 
oftare,  ju  längre  vi  hunno.  Men  då  jag  betraktade  land- 
skapen genom  det  lilla  fönstret,  hade  det  högtidliga  hel- 
hetsintrycket gått  förloradt  Genom  fönstret  kunde  jag  af 
stränderna    se    endast    en    bit  i  sänder  af  det,  som  råkade 

-61  - 


vara  midt  emot,  än  en  vik  eller  en  remsa  af  en  udde,  än 
snöfläckar  på  strandbrädden  eller  kanske  en  grå  gård  om- 
gifven  af  sina  åkrar. 

Maskinen  dunkade  och  mitt  hjärta  dunkade . . .  likväl 
lär  maskinen  ha  dunkat  högre. 

Men  för  resten  fortsatte  vi  fården  nästan  ljudlöst. 
Endast  ibland  sade  någon  med  litet  otålig  uppsyn  åt  sin 
kamrat:  cböija  vi  inte  snart  komma  fram»  och  försjönk 
sedan  åter  i  väntan. 

Slutligen  3rttrade  någon,  som  sett  ut  genom  fönstret: 
«Nu  syns  den  i  alla  fall  redan». 

—  «Jaså,  folkhögskolan?» 

—  «Ja,  den  står  där  bland  björkarna». 

Jag  tittade  ut  genom  fönstret  som  de  andra.  Och 
där  syntes  den  mellan  björkarna.  Snöflingorna  hade  bredt 
ut  sig  som  en  duk  på  taket. 

Vår  ångbåt  gaf  ankomstsignal  ät  folket  på  stranden. 
Snart  böljade  skrofvet  skälfva,  då  propellern  slog  back  och 
trossen  kastades  ut. 

Vi  stego  ner  på  bryggan  och  betraktade  omgifningen. 
Halfva  himmeln  var  klar,  fastän  den  varit  helt  och  hållet 
molnbetäckt  tidigare  på  morgonen.  Under  molnets  kant 
bröt  just  en  rosafärgad  dager  fram  och  upplyste  markens 
tunna  snötäcke. 

—  Hvart  gå  vi  härifrån? 

—  Månne  inte  raka  vägen  till  folkhögskolan. 

Vi  begåfvo  oss  sedan  af  i  gåsmarsch  både  de,  som 
hade  varit  på  liåten,  och  de,  som  mött  på  stranden,  de, 
som  kände  hvarandra,  slutande  sig  i  grupper,  och  de,  som 
inte  hade  några  bekanta,  hvar  och  en  för  sig.  Vi  gingo 
först  längs  bryggan  upp  till  stranden  och  sedan  från  backens 
krön  öfver  åkern  till  folkhögskolegården. 

Alldeles  märkvärdig  blef  mitt  sinnes  skygghet,  når 
jag  gick  där  allena.  Och  jag  ville  inte  ens  på  något  sätt 
våga  stiga  in  genom  dörren,  innan  de  andra  sköto  mig 
med  sig. 

Men  vid  dörren  mötte  oss  en  hjärtlig  och  vänlig 
man,  hvars  alla  rörelser  tycktes  ledda  af  en  varm  vänskap- 
lighet och  i  hvars  ögon  glimmade  en  oemotståndligt  tilldn- 
gande  glädtighet.     Utan  att  fråga  af  någon,  nästan  utan  att 

—  62  — 


ens  själf  tänka  därpå,  kände  jag  på  mig,  att  «det  där  är 
föreståndarn»,  och  min  besvikning  skulle  säkert  hafva 
känts  olidlig,  om  saken  hade  råkat  förhålla  sig  annorlunda. 

Där  inne  fanns  och  dit  kom  alltjämt  hoptals  männi- 
skor, mest  ungt  folk,  hvilkas  anleten  liksom  efter  en 
förut  uppgjord  öfverenskommelse  afspeglade  samma  bland- 
ning af  skygghet,  glädje  och  förhoppningar,  som  jag  själf 
kände. 

De  äldre  hade  naturligtvis  intet  skäl  att  vara  sä  där 
oförnuftigt  oroliga  —  hvarken  de,  som  hade  kommit  för 
att  slgutsa  sina  anhöriga,  eller  de,  som  annars  i  egenskap 
af  vänner  eller  misstrogna  granskare  kommo  för  att  se  be- 
gynnelsehögtiden  i  denna  nya  inrättning. 

Men  de  unga  gingo  till  den  vänliga  mannen,  hvars 
anlete  syntes  färadt  af  så  många  ansträngningar,  och  an- 
mälde sin  ankomst.  Och  då  han  önskade  oss  välkomna, 
kändes  hans  ord  så  hjärtliga  och  därför  gjorde  det  också 
ett  så  lugnande  intryck  på  ens  sinne.  Vi  började  vara  som 
hemma,  ty  blygheten  smälte  till  en  mild  och  ren  högtids- 
känsla, som  kändes  som  en  förening  af  Ijuf  fromhet  och 
sund  glädje. 

När  sedan  högtidligheten  började  och  man  sjöng  en 
psalm  ur  psalmboken,  kändes  det,  som  om  äfven  däri  fun- 
nits en  upplifvande  kraft,  en  stark  andakt  mer  än  någonsin 
förr.  Och  den  bön,  som  socknens  gamla  prost  höll,  värmde 
sinnet  och  uppväckte  omotståndligt  i  mitt  bröst  en  suck 
mot  höjden,  en  suck,  som  jag  ej  på  långa  tider  hade  vå- 
gat tillåta  mig,  för  att  kantänka  inte  sätta  min  mandom  på 
spel. 

Men  där  reser  sig  ju  föreståndarn  för  att  tala.  Han 
vet,  att  i  hopen  finnas  mänga,  som  hafva  kommit  hit  med 
tviflande  undran  i  sinnet,  och  han  vet,  att  där  också  finnas 
vänner,  som  hoppas,  att  här  skall  vakna  längtan  efter  ljus 
hos  deras  folks  ungdom,  hos  den  kommande  generationen, 
och  som  inte  vilja  söka  sak  emot  folkhögskolan  för  de 
svagheter,  som  vidlåda  allt  mänskligt  arbete.  Han  har  velat 
glömma  denna  olikhet  hos  sina  åhörare,  men  den  har  lik- 
väl något  inverkat  på  innehållet  af  hans  tal,  när  han  all- 
varligt småleende  förklarar  sitt  arbetes  syftemål. 

cÄrade    medborgare!»    säger    han    och  likasom  skå- 

-  63  - 


dande  mot  något  aflägset  fjärran  står  han  en  stund  i  be- 
grundan. «När  jag  råkar  på  någon  savolaksare,  som  böljar 
ett  arbete»  och  frågar  honom:  «hvad  blir  det  däraf»,  svarar 
han  vanligtvis:  chvad  det  än  må  bli,  så  kan  man  ju  inte 
ännu  säga  det».  Ett  dylikt  kringgående,  obestämdt  svar 
har  alltid  på  det  högsta  förargat  mig. 

Nu  skall  jag  med  mina  arbetskamrater  börja  ett  ar- 
bete, och  till  min  ledsnad  märker  jag,  att  jag  själf  måste 
begagna  mig  af  det  där  förargliga  svaret  Jag  måste  rik- 
tigt på  savolaxvis  svara  den  spörjande,  att  «hvad  det  än  må 
bli,  så  kan  man  ju  inte  ännu  säga  det».  Men  för  detta 
ovissa  svar  finnes  denna  gång  också  ett  försvar.  Materia- 
let vid  detta  arbete  är  icke  träd,  icke  sten,  icke  lera,  utan 
unga  människor,  som  ha  sitt  eget  hufvud,  likasom  de  stå 
på  egna  fötter,  som  ha  sitt  eget  sätt  likasom  sina  egna 
anlag. 

Men  om  också  resultatet  är  så  här  ovisst,  så  äro  vi 
likväl  på  det  klara  med  syftemålet.  Och  säkert  hoppas  vi, 
att  arbetet  skall  medföra  något  godt  Utan  denna  visshet 
hade  vi  inte  vägat  taga  ihop  med  ett  så  stort  och  viktigt 
arbete,  och  utan  ett  säkert  hopp  hade  inte  häller  I,  ärade 
medborgare,  gjort  er  så  mycken  möda  för  denna  folkhög- 
skolas skull. 

Men  förhoppningarna  bedraga  alltid  i  någon  mån, 
bedraga  därigenom,  att  vi  vanligen  rikta  dem  högre  äD 
värkligheten  kan  nå.  Då  bör  man  ösa  kraft  och  förtröstan 
ur  arbetets  nödvändighet,  dess  betydelse. 

Och  är  då  detta  arbete  nödvändigt,  det  arbete,  som 
åsyftar  ungdomens  andliga  förkofran?     Är  det  viktigt? 

Du  har  säkerligen,  min  medborgare,  o(tsL  betraktat 
ditt  folk,  detta  folk,  hvars  själ  är  din  egen.  Du  har  sett 
mycket  godt  hos  detsamma,  du  har  gladt  dig  åt  dess  seghet, 
dess  tålamod,  dess  framsteg.  Men  du  har  helt  visst  äfven 
sett  mycket  hos  detsamma,  hvaröfver  du  ej  gläder  dig.  Du 
har  sett  mycken  råhet,  mycken  brist  på  ömhet,  mycken 
oredlighet,  mycken  tomhet  i  lifvet.  Och  i  ditt  sinne  har 
rört  sig  en  lefvande  känsla  af  att  något  borde  göras  — 
och  mycket  —  så  att  folket  och  särskildt  dess  ungdom 
skall  komma  ur  detta  tillstånd. 

Men  hvad? 

—  64  - 


Erfarenheten  och  psykologin  säga:  lär!  Om  du  vill 
fyDa  denna  andliga  tomhet,  så  —  lär !  Gif  kunskaper,  rikta 
själens  kunskapsförråd,  därmed  fylles  tomheten.  Du  vill 
åstadkomma  mera  ömhet,  ett  kraftfullare,  ädlare  känslolif. 
Lär,  gif  sådana  kunskaper,  till  hvilka  känslan  sluter  sig  och 
som  väcka  känslor.  Du  vill  förädla  viljan.  Lär  åter!  Gif 
alltjämt  kunskaper,  som  väcka  eller  i  framtiden  kunna  väcka 
mäktiga  sedliga  känslor  till  lif.  Viljan  lyder  känslorna. 
Endast  genom  att  hos  vår  ungdom  uppväcka  sunda,  goda 
känslor  kunna  vi  helt  och  hållet  förjaga  det  onda  från 
dess  sinnen. 

Och  om  du  värkligen  känner  vårt  folk,  så  har  du 
hos  dess  ungdom  —  och  äfven  hos  de  gamla  —  trä£fat 
på  lust  att  lära,  kunskapstörst,  en  rörande  längtan  till  det, 
som  hägrar  i  fjärran.  Jag  förmodar,  att  endast  detta  om- 
nämnande väcker  i  din  håg  minnet  af  många  sådana  erfa- 
renheter. Hos  mig  uppväcker  det  ett  minne,  som  jag  skall 
omtala. 

För  par  år  sedan  kom  till  mig  en  man,  som  sökte 
inträde  i  folkhögskolan.  Ansökningstiden  hade  redan  gått 
ut,  alla  platser  voro  fylda.  Jag  kunde  altså  inte  lofva  ho- 
nom inträde.  Jag  lofvade  dock  per  telefon  gifva  bud  till 
kyrkobyn  i  hans  hemsocken,  om  någon  plats  i  folkhögsko- 
lan skulle  råka  bli  ledig. 

Med  tungt  sinne  gick  mannen  ifrån  mig. 

Han  fick  likväl  inträde  i  folkhögskolan  och  berättade 
sedan,  hur  tryckande  tung  och  lång  väntan  hade  känts.  En 
dag  hade  han  gått  ut  i  skogen,  men  känt  sig  så  hopplös 
till  mods,  att  han  alldeles  glömde  att  jaga.  Hans  egen 
hopplöshet  hade  gjort  att  äfven  skogen  såg  så  sorgsen  och 
tvinsjuk  ut.  Men  då  han  kom  hem,  var  där  en  gubbe  från 
granngården,  som  berättade:  «Det  skulle  sägas  till  åt  dig, 
att  du  får  komma  dit  du  önskar».  «Hvart  får  jag  dä 
komma?»  hade  han  gladt  frågat  «Själf  lär  du  veta  det 
bäst»,  svarade  gubben.  «Månne  jag  få  komma  till  folk- 
högskolan?» «Nå,  så  sade  de  bara  på  telefonkontoret,  att 
dit  du  önskar  dig,  dit  får  du  komma». 

Och  från  folkhögskolan  kom  ju  detta  budskap.  Han 
tyckte  sig  hafva  fått  sin  allra  käraste  önskan  uppfylld.  Då 
han  sedan  begaf  sig  bort  på  våren,  talade  han  icke  mycket 

-  65  -  5 


—  endast  grät,  täraraa  hindrade  honom  frän  att  tala.  Jag 
tänkte,  att  han  säkert  var  tacksam  för  att  folkhögskolan 
fanns  till. 

Men  hvarför  söker  jag  på  långt  håll  bevis  för  nöd- 
vändigheten af  värt  arbete.  Denna  talrika  hop  af  ungdom, 
som  nu  har  anländt  äfven  till  denna  folkhögskola,  bevisar 
det  ju  redan  för  sin  del. 

Och  jag  hoppas,  mina  kära  elever  —  jag  vänder  mig 
nu  till  eder  —  att  en  ren  längtan  efter  kunskaper  har  fört 
eder  hit.  Endast  i  detta  fall  kunnen  I  här  få  edra  för- 
hoppningar uppfyllda,  endast  i  detta  fall  uppfyUen  I  all- 
msG]iietens  fordringar.  Kommen  i  håg,  att  denna  allmän- 
het, som  genom  sina  ansträngningar  har  ska£fat  oss  denna 
gemensamma  arbetsplats,  fordrar  allvarligt  arbete  i  gengäld 
och  är  vår  granskare  pä  samma  gång  som  vår  välgörare. 
Jag  hoppas,  att  den  bedömer  oss  välvilligt,  icke  med  någon 
nedlåtande  barmhärtighet,  utan  rättvist,  från  synpunkten  af 
det  rätta.  Jag  vet,  att  vårt  ansvar  blir  oss  en  tung  börda, 
men  om  vi  i  endräkt  söka  bära  den  på  våra  femtio  par 
axlar,  så  är  det  ingen  fara. 

Men  att  hafva  burit  bördan,  att  hafva  uppfyllt  all- 
mänhetens fordringar  —  skulle  detta  blifva  eder  enda  vinst 
af  eder  härvaro?  Nej,  som  belöning  lofvar  jag  eder  gläd- 
jen af  en  fri  utveckling.  Jag  önskar  att  man  förstår  mig 
alldeles  efter  mina  ord.  Då  jag  talar  om  en  fri  utveckling, 
så  använder  jag  med  afsikt  ordet  fri.  Icke  för  att  offra 
åt  frihetsidén,  utan  för  att  jag  tror  och  har  pröfvat,  att  en 
fri  utveckling  bäst  får  fram  alla  krafter  hos  ungdomen,  och 
vi  vilja  på  allvar  väcka  alla  ungdomens  goda  krafter. 

Med  frihet  förstås  icke  här  själfsvåld  och  godtycke 
utan  en  fri  underkastelse  under  sedlighetens  lagar.  Något 
annat  rättesnöre  finnes  icke,  vi  säga  blott:  gör  endast  det, 
för  hvilket  du  kan  stå  till  svars  inför  Gud,  människorna 
och  ditt  samvete.  Detta  är  ett  svårt  och  plikter,  tunga 
plikter  medförande  program,  och  det  för  ibland  också  till 
misstag.  Men  utvecklande  är  det  Och  för  att  utvecklas 
hafva  vi  samlats  här  och  inte  allenast  för  att  hyfsas. 

Till  detta  utvecklingsarbete  hälsar  jag  eder,  kära  ele- 
ver, hjärtligt  välkomna  på  samma  gång  som  jag  tackar  den 
allmänhet,  som  har  förskaffat  oss  ett  sådant  tillfälle  till  ar- 


bete  som  detta.  Jag  innesluter  till  sist  vårt  allvarliga  arbete 
i  Guds  hägn.  Jag  tror,  att  han  vill  beskydda  ett  arbete, 
som  göres  i  hans  namn  och  till  hans  ära,  och  hvars  huf- 
vudsyfte  är  att  förklara  Guds  afbild  i  människan.» 

Han  slutade.  Alla  voro  rörda,  fastän  orden  voro 
enkla  och  inte  lysande  grannlåtsord.  Jag  kände  i  mitt 
bröst,  att  talet  lämnat  kvar  hos  mig  någonting  fordrande, 
nästan  skrämmande,  men  likväl  kändes  det  så  godt 

Jag  kände  det,  som  om  jag  hade  varit  på  villovägar, 
vandrat  länge  i  ödemarken  och  ropat  af  längtan,  men  som 
om  nu  till  sist  genom  den  löfrika  småskogen  grinden  till 
ett  efterlängtadl  hem  skymtade  fram  för  min  syn.  Och 
därför  torde  ett  så  starkt  utbrott  af  glädje  hafva  fyllt  mitt 
bröst,  att  det  prässade  fram  stora  tårar  i  ögonvrårna. 

Jag  drog  mig  undan  i  knuten  där  jag  stod,  och  me- 
dan de  andra  sjöngo  «Savolaxams  sång»,  torkade  jag  mig 
i  ögonen.  Ty  jag  skämdes  smått  öfver  att  tåras  på  det 
sättet 

Men  då  den  förnämligaste  delen  af  högtidligheten 
var  förbi  och  vi  tillbragte  aftonen  tillsammans  i  folkhög- 
skolan, sjungande  våra  första  sånger,  då  voro  tårarna  redan 
borta  och  mitt  lynne  slog  öfver  i  en  hemtreflig  kamrat- 
lighet 

Jag  trodde  nästan,  att  jag  varit  där  all  min  tid  och 
att  jag  aldrig  skulle  begifva  mig  därifrån. 


Ett  sångarfolk. 

Hvem  af  oss  finnar  har  inte  skrutit  med  vårt  folks 
diktarbegåfning.  Och  det  är  ju  också  härligt  att  tänka, 
att  man  tillhör  ett  folk,  som  slumrande  i  nattligt  dunkel  så 
konstrikt  har  kunnat  göra  sånger  af  sina  ängars  i  dagg 
glimmande  lindor  och  sina  uråldriga  granskogars  sus.  Ännu, 
sedan  de  förvandlats  till  sånger,  kan  man  ju  höra  i  dem 
granskogens  djupa,  melankoliska  sus  och  ännu  skymta  ju 
fram  ur  dem  ängar  med  daggdroppar  på  sina  vaggande 
stränl 

-  67  - 


Men  sorgligt  käns  det,  dä  man  säger,  att  värt  folks 
sängargåfva  försvinner. 

Då  vi  vandra  ut  i  de  djupa  ödemarkerna,  råka  vi 
emellertid  en  mängd  unga  människor,  som  hafva  i  förvar 
stora  bundter  af  dikter,  som  de  själfva  författat.  Jag  har 
träflat  på  hela  fem  i  en  enda  by.  Hvem  vet  hvad  för  en 
sängarskara  det  slutligen  skulle  blifva,  om  man  finge  reda 
på  alla.  Men  vi  känna  inte  till  dem,  emedan  vi  ha  läit 
den  välsignade  skrifkonsten,  som  förhjälper  våra  blyga  folk- 
skalder att  gömma  undan  sina  alster  i  någon  skräpgömma, 
så  att  de  inte  behöfva  sjungas  i  hemfolkets  och  grannarnas 
närvaro    för  att  sedan  tagas  i  förvar  af  sångens  beundrare. 

Jag  vill  alls  inte  påstå,  att  de  sånger,  som  de  nu  lef- 
vande  diktat,  klinga  som  den  vackraste  folkpoesi.  Men 
likväl  har  jag  bland  dem  träffat  på  så  mycket  vackert,  att 
jag  har  skäl  att  tro,  att  vårt  folks  sängargåfva  ännu  fin- 
nes till. 

Och  hvem  vet,  i  huru  Ijufva  toner  vårt  folks  stränga- 
spel ännu  kan  bringas  att  klinga,  om  också  alla  sofvande 
i  våra  ödemarker  skulle  tillägna  sig  de  andliga  sträfvandena 
och  om  en  förklarad  nationalitetskänsla  växer  sig  stark  med 
tillhjälp  af  yttre  stormar.  Och  af  denna  egna  andliga  kraft 
skulle  vårt  folks  sånger  sedan  svälla,  dess  hemlandsglans 
skulle  de  återspegla. 

Sådant  har  jag  åtminstone  drömt  mig,  dä  jag  erinrat 
mig  våra  många  versmästare  och  särskildt  dem,  som  blefvo 
poeter,  medan  vi  voro  i  folkhögskolan. 


Där  i  folkhögskolan  hade  vi  småningom  börjat  känna 
i  våra  bröst  en  stark  kraft,  som  alltmera  tillväxte,  då  vi 
hörde  föreståndarns  och  lärarenas  föredrag.  En  tid  ut- 
vecklades och  spändes  denna  kraft  djupt  inom  oss,  tills 
den  slutligen  bröt  fram  i  form  af  en  riklig  diktflod. 

Vi  hade  där  i  folkhögskolan  en  särskild  historiograf, 
som  hvarje  vecka  i  «Kamraten»  skref  en  återblick  på  lif- 
vet  i  kamrathemmet.  En  gång,  det  lär  ha  varit  vid  mid- 
vinter, hade  vår  ärade  historiograf  fått  i  sitt  hufvud  att 
gladt  öfverraska  bladets  läsarkrets  genom  att  kläda  sin  vecko- 

-  68  - 


öfversikt  i  poetisk  dräkt.  Men  när  man  böljade  läsa  upp 
cKamrateni»,  fick  han  själf  till  sin  förvåning  se,  att  den  inne- 
höll bara  dikter.  Det  fanns  under  dikterna  hela  tio  signa- 
turer, och  hvar  och  en  af  dem  hade  ämnat  med  sina  strofer 
öfverraska  vår  ungdomsskara,  hvilken  som  bäst  fördjupade 
sig  i  kunskapens  örtagård. 

Vår  ärade  historiograf  förmodade,  att  orsaken  till  det 
rikliga  diktflödet  var,  att  vinden  några  dagar  blåst  från  de 
karelska  runotraktema  och  därifrån  sannolikt  medfört  den 
poetiska  inspirationen. 

Men  denna  kväll  var  det  glädje  och  fröjd  i  vår  gärd 
dessa  endast  gissningsvis  kända  skalder  till  ära.  Vi  sjöngo 
mer  än  förr,  och  vi  valde  sådana  sånger,  som  bäst  passade 
för  våra  egna  sångarpojkar. 

Men  hvad  vi  sedan  började  skrifva  dikter  med  feber- 
aktig ifveri  Vi  hade  en  bostad,  i  hvilken  sju  ynglingar 
bodde  och  som  vi  därför  hade  kallat  Jukola.  *)  Redan 
bland  dessa  jukolabröder  fanns  det  hela  fyra,  som  öfvade 
sig  i  skaldskap.  Alltid  om  kvällarna,  då  man  hastigt  tagit 
notis  om  morgondagens  ämnen  och  till  nattens  inbrott 
hunnit  räkna  de  räkneexempel,  som  vi  fått  till  hemarbete, 
sutto  vi  alle  man  kring  bordet  och  började  väfva  fram  vers. 
Och  då  brödraflocken  drog  sig  tillbaka  till  sängarna  och 
föll  i  sömn,  blef  oftast  ännu  ett  brödrapar  kvar,  täflande 
i  sångkonst,  sittande  midt  emot  h varandra,  med  glödande 
kinder  och  eldiga  känslor  utgjutande  på  papperet  sitt  hjär- 
tas innersta,  accompagnerade  af  brödraskarans  snarkande 
andetag. 

Och  så  fortsattes  det  ända  till  våren.  Den  ena  skal- 
den fick  fart  af  den  andra,  redan  tack  vare  denna  ädla 
täflan.  Och  de  poetiska  fläktarna  förtrollade  allt  flere  och 
flere,  sä  att  « Kamraten»  oftast  innehöll  bara  vers  och  nästan 
hälften  af  vår  kamratkrets  om  våren  bestod  af  diktargossar. 

Om  våren  —  då  svällde  naturligtvis  versflödet  till  det 
yttersta  och  forsade  med  högre  vågor  än  förr. 


*)  Efter  de  sju  brödemas  hemgård  i  Alexis  Kivis  roman  «Seit- 
semän  veljestä». 


Jag  har  senare  varit  i  sfillskap  med  dessa  vara  skal- 
der, och  dä  ha  vi  läst  upp  våra  verser  för  hvarandra  och 
kritiserat  hvarandras  alster.  Och  dä  ha  vi  tyckt,  att  hvars 
och  ens  skaldeäder  häller  pä  att  klarna  och  flödar  allt  ri- 
kare i  sin  fåra. 

Och  därför  är  det  för  mig  sä  skönt  att  tro,  att  sän- 
gargäfvan  ännu  finns  kvar  hos  värt  folk,  fastän  tonerna  en- 
dast ljuda  i  diktarenas  bordslädor.  Men  om  hvaije  sjal 
kunde  väckas,  om  hvaije  hjärna  kunde  fyllas  med  tankar, 
hvaije  hjärta  med  kärlek  och  med  ifvems  eld,  dä  tror  jag 
att  diktare  skulle  uppträda,  som  kunde  bringa  sitt  stränga- 
spel att  ljuda  som  sma  känslors  tolk,  åtminstone  sä,  att 
de  själfva  kände  tillfredsställelse  däröfver. 


Föreståndarn. 


Ett  barn  af  folket  var  han  från  födelsen.  Men  han 
hade  slagit  sig  på  den  lärda  banan  och  mträdt  vid  univer- 
sitetet Där  hade  han  gått  och  drifvit  med  kamrater,  suttit 
i  glada  lag  och  äfven  aflagt  examina. 

Men  engång  om  våren,  då  han  hade  återvändt  till 
sm  hemtrakt  från  hufvudstaden,  och  dä  bygdens  frodiga 
och  friska  natur  gjort  sinnet  känsligare  än  vanligt,  hade 
hos  honom  vaknat  ett  större  deltagande  än  förr  för  de 
människors  öde,  som,  bundna  vid  den  karga  jorden,  dag 
efter  dag  fingo  böka  och  träla,  betalande  skatter  ät  dem, 
som  voro  nästan  fria  från  arbete  och  lefde  glada  dagar. 
Där  stretade  de  med  svetten  i  pannan,  andligt  förslöade, 
och  lyfte  på  mössan  åt  dem,  som  föga  aktade  dem  och  sågo 
dem  öfver  axeln.  Då  fann  han  för  sig  en  lifsuppgift:  han 
ville  komma  och  gifva  åt  sina  bröder  och  systrar  i  öde- 
marken det,  som  han,  tack  vare  en  blidare  skickelsel  själf 
hade  erhållit,  han  ville  komma  och  väcka  till  lif  hos  sina 
medbröder  själfkänsla  och  hållning,  lust  och  vilja  att  komma 
upp  ur  dalen  och  hjälpa  dem,  som  själfva  idke  förmådde 
resa  sig. 

-  70  - 


Och  så  blef  han  folkhögskoleföreständare. 

Han  hade  redan  verkat  i  åratal  och  fått  vana  och 
säkerhet,  och  hans  arbetes  resultat  gaf  honom  ny  ifver  och 
lifaktighet 

Som  en  allmogeman  färdades  han  om  somrarna  i 
skogsbygderna,  samtalade  med  husbönderna,  frågade  efter  de 
ungas  företag,  intressen,  fröjder  och  sorger.  Han  ville 
noga  lära  känna,  hurudan  den  jord  var,  som  han  skulle 
odla,  hurudana  de  hjärtan  voro,  i  hvilka  han  skulle  utså 
<len  andliga  väckelsens  frön,  och  hvad  de  behöfde  för  att 
få,  växtkraft.  Som  en  bror  rörde  han  sig  ibland  dem  och 
försökte  väcka  längtan  efter  upplysning. 

Han  såg,  huru  alla  där  borta  i  grunden  voro  goda 
människor,  men  som  ett  täckelse  öfver  den  goda  bottnen 
såg  han  mycken  själfviskhet,  mycken  brist  på  öppenhet 
och  rättframhet.  Han  såg,  att  i  denna  brist  hade  alla  deras 
klandervärda  egenskaper  sitt  ursprung. 

Snart  betraktade  grannsocknarnas  innevånare  honoro 
som  sin  vän,  som  en  vän  togo  de  emot  honom  och  gärna 
besökte  de  honom.  Och  engång,  då  folkhögskolans  läseår 
böljade,  mins  jag,  att  han  talade  på  följande  sätt: 

« Jag  hälsar  er  inte  välkomna  hit  för  att  lära  er  skygg- 
het eller  för  att  sluta  eder  in  i  ert  skal,  utan  för  att  blifva 
öppenhjärtliga,  komma  underfund  med  er  omgifning  och 
förstå  er  själfva  och  andra.  Främst  skulle  jag  önska,  att 
ni  lärde  att  känna  er  alldeles  fria,  men  att  tillika  älska  dem, 
som  omge  er,  så  att  ni  inte  kan  använda  er  frihet  orätt. 
Med  hänsyn  till  min  undervisning  ville  jag,  att  ni  förskaf- 
fade er  ett  sådant  omdöme,  att  ni  bedömer,  om  den  anda, 
i  hvilken  jag  undervisar,  är  riktig,  och  äfven  utan  omsvep 
uttalar  er  mening.  Om  ni  på  detta  sätt  följer  med,  skall 
undervisningen  hos  eder  bära  de  bästa  frukter.  Tillegna 
eder  en  vänlig  öppenhjärtlighet,  gör  edra  tankar  rena,  så 
att  ni  inte  behöver  dölja  dem  för  någon,  uppfyll  edra 
plikter  så,  att  ni  fritt  kan  utföra  allt  i  allas  åsyn,  försök 
blifva  fria  från  edra  svagheter!  Och  bäst  kan  ni  befria  er 
frän  dem,  då  ni  öppet  erkänner  dem  för  andra  och  med 
kärlekens  kraft  i  samråd  sträfvar  framåt.  Jag  för  min  del 
vill  inte  vara  ett  undantag,  mot  mig  kan  ni  göra  anmärk- 
ningar, då  jag  misstar  mig,  och  till  mig  kan  ni  utan  fruktan 

-  71  - 


anförtro  edra  bekymmer  och  behof,  och  tillsammans  kunna 
vi  försöka  råda  bot  på  dem.» 

En  käck,  glad  anda  rådde  i  hans  fölkhögskola.  Gladt 
och  fritt  kommo  eleverna  till  sina  platser,  något  fint  skick 
och  några  artigheter  fördrades  icke  af  dem.  Fritt  och  utan 
att  bindas  af  antagen  sed  uppträdde  de,  och  de  uppmana- 
des att  lägga  hufvudvikten  vid  det  andligt  sköna.  De  upp- 
fordrades att  göra  hvarandra  sådana  tjänster,  af  hvilka  den 
andra  hade  värkligt  gagn  eller  åtminstone  glädje. 

På  den  praktiska  undervisningen  satte  han  lika  stort 
värde  som  på  den  andliga.  Hans  ideal  var,  att  hvar  och 
en  skulle  få  tillfälle  att  dela  sin  tid  mellan  kroppens  och 
själens  vård  och  befordra  bådas  hälsa  och  välbefinnande. 
Därför  syntes  honom  folkhögskolans  arbete  ensidigt,  om 
där  sattes  värde  endast  på  det  andliga.  När  sinnena  där 
voro  mest  upplifvade,  då  borde  man  direkt  väcka  intresse 
äfven  för  ett  lifligare  ekonomiskt  framåtskridande. 

Till  enkelhet  i  lefnadsvanor  uppmanade  han  sina 
elever.  Han  visade  dem  med  säkra  kalkyler,  att  hvaije 
medborgare  kan  använda  hälften  af  sin  tid  till  andliga  sys- 
selsättningar, om  hvar  och  en  uppställer  för  sig  enkla  for- 
dringar på  lifvet  och  hvar  och  en  använder  sina  kroppsliga 
krafter  till  arbete  åtminstone  i  den  mån,  som  han  behöfver 
rörelse  för  att  hålla  sig  alldeles  frisk  och  sund.  Då  skulle 
också  de  andliga  sträfvandena  blifva  mycket  kraftigare  och 
sundare. 

I  folkhögskolan  fanns  en  matlagningsskola,  i  hvilken 
hölls  en  utomordentligt  enkel  matordning,  ty  icke  ens  smör 
bestods  oftare  än  någon  gång,  då  det  icke  fanns  någon 
kokt  rätt.  Föreståndaren  åt  med  sin  hustru  samma  rätter 
vid  samma  bord.  Då  någon  af  eleverna  någon  gång  på 
tal  om  matordningen  frågade,  huru  föreståndarn  kan  komma 
till  rätta  med  sådan  mat,  svarade  han: 

—  Huru  skulle  jag  kunna  uppmana  er  att  göra  nå- 
got, som  jag  ej  själf  uppfyller?  Och  kunde  jag  då  ens 
hoppas,  att  ni  skulle  sätta  tilltro  till  mig.  Jag  hoppas,  att 
ni  får  ert  program  alldeles  bestämdt,  och  att  ni  lär  er  att 
äfven  fordra  dess  uppfyllelse  af  andra. 

En  gång  var  han  till  följd  af  några  större  motgångar 
på    mycket    vresigt  humör  och  uppträdde  missnöjdt  också 

—  72  - 


under  timmen.  Några  flickor  hade  börjat  samtala  om  saken 
och  en  rättfram,  äkta  finsk  flicka  hade  åtagit  sig  att  göra 
anmärkningar  mot  föreståndarn.  Sådant  skulle  andra  inte 
vågat  göra,  och  därför  varnade  de  henne  oupphörligt  för 
att  gå,  men  flickan  gick  bara  och  beklagade  sig  modfäld 
öfver,  att  också  de  hade  det  svårt,  då  föreståndarn  var  vid 
dåligt  lynne.  Länge  hade  de  sedan  samtalat  om  saken, 
och  föreståndarn  uppträdde  därefter  lika  gladt  som  förut. 
£n  annan  gång  hade  en  af  de  manliga  eleverna  uppträdt 
så  uppstudsigt  mot  slöjd-  och  ritlärarn,  att  denne  nödgats 
göra  en  anmärkning  hos  föreståndarn.  Föreståndarn  hade 
bedt  dem  försöka  slita  tvisten  sig  emellan.  Likväl  kallade 
han  eleven  till  sig,  lade  ut  saken  och  sade,  att  det  var 
elevens  plikt  att  be  om  ursäkt  Eleven  tryckte  tacksam 
föreståndarns  hand  och  gick  till  lärarn  för  att  komma 
öfverens  om  saken. 

För  att  få  frisk  luft  brukade  vi  vanligen  under  mel- 
lantimmarna  svänga  om  i  ring  ute  på  gården.  Inne  drog 
det  duktigt,  emedan  man,  trots  den  strängaste  köld,  öpp- 
nade fönstren  under  kvarterna.  Vanligtvis  sjöngo  vi,  medan 
vi  dansade  ringdans,  någon  sång  ur  sångboken.  Men  en 
kvällstund  om  vintern  gingo  vi  ut  på  gärden  och  stämde 
upp  andra  ringdansvisor,  fastän  vi  vanligen  alls  icke  sjöngo 
ute  i  skymningen.  Medan  vi  dansade,  sågo  vi  föreståndarn 
gå  förbi  och  gå  in  utan  att  säga  ett  ord,  fast  både  han 
och  de  andra  lärarena  oftast  brukade  dansa  med. 

Under  följande  timme  var  föreståndarn  allvarligare 
än  vanligt.  Efter  bönen  började  han  hotfullt  allvarligt 
tala: 

—  «Jag  drömde  senaste  natt  en  dröm,  som  gjorde 
mig  mycket  orolig.  Den  tryckte  och  plågade  mig,  den 
ville  förstöra  all  fred  i  mitt  bröst.  Man  klagade  för  mig 
öfver,  att  ni  hade  missbrukat  er  frihet,  låtit  den  utveckla 
sig  till  själfsvåld.  Människorna  ha  fått  veta  det,  de  döma 
därför  eder  och  hela  vår  folkhögskola.» 

Vi  hörde  leende  på  början,  väntande  på  hvad  det 
egentligen  skulle  blifva  däraf.  Föreståndarn  lade  sedan 
bort  sin  skrämmande  allvarliga  uppsyn,  men  det  blef  vår 
tur  att  blifva  allvarliga,  då  han,  ef^er  att  ha  sagt  hvad  han 
ville  göra  oss  uppmärksamma  på,  fortsatte: 

-  73  - 


—  «För  min  del  ser  jag  ej  heller  någonting  ondt  i 
de  vanliga  ringdansvisoma,  dä  de  sjungas  med  friskt  sinne. 
Men  människorna,  framför  allt  de  gamla,  ha  ju  om  dem  en 
helt  annan  uppfattning,  och  dä  de,  i  s^nerhet  i  skymnin- 
gen, höra  dem  härifrän  folkhögskolan,  kan  däraf  uppkomma 
hvad  för  slags  prat  som  helst  På  ryktets  snabba  vingar 
kan  sådant  prat  spridas  hur  vida  som  hälst  och  blifva  ett 
till  och  med  stort  hinder  för  vårt  arbete.  Jag  tror,  att  ni 
också  i  människomas  ögon  vill  förblifva  aktningsvärda  och 
önskar    detsamma    åt    den    inrättning,  i  hvilken    vi   arbeta. 

ViU  ni  det?» 

Vi  vilja!  ljöd  det  bestämda  svaret  från  hvarje  mun, 
och  vi  höllo  också  vårt  löfte. 

Många  minnen  hafva  vi  elever  af  honom,  och  vi 
glömma  dem  aldrig.  Men  hvarför  skall  jag  fortsätta  med 
att  räkna  upp  dem,  hvar  och  en  ser  ju  redan  af  detta, 
huru  han  rörde  sig  ibland  oss  som  en  bror  och  huru  vi 
högaktade  honom  som  vår  far. 


Föredrag. 


Vi  hade  varit  i  folkhögskolan  från  början  af  november 
till  inemot  jul.  Vi  hade  där  forskat  i  bibeln  och  försökt 
läsa  den,  så  att  vi  förstodo,  i  hvilket  syfte  och  med  hvilket 
sinnelag  den  tidens  store  män  hade  skrifvit  hvart  och  ett 
ställe.  Vi  hade  med  historiens  genier  ftlrdats  långt  borta 
i  forntidens  natt,  då  finnarna  okända  ströfvade  pä  Asiens 
stepper  och  kanske  sjöngo  sina  första  sånger.  Vi  hade 
börjat  våra  färder  till  lands  och  sjöss,  jämfört  andra  länder 
med  vårt  och  försökt  klargöra,  hvilka  lefnadsvillkor  vi  här 
hade  att  vänta.  Från  vår  rikliga  diktning  hade  vi  insupit 
hemländsk  lifskraft  i  våra  bröst  och  studerat  vår  i  blom- 
ning stadda  nationalliteraturs  första  knoppningstider.  Vi 
hade  beundrat  det  underbara  i  naturen  odi  de  skapade  va- 
relserna och  förvånat  oss  öfver,  huru  människan  har  börjat 
behärska  naturkrafterna  och  likväl  själf  är  en  kraft  i  denna 

~  74  - 


natur,  tinderordnad  hennes  oföränderliga  lagar.  Vi  hade 
sökt  upp  nya,  förnuftigare  banor  för  värt  folks  hufvudnä- 
ringar,  vi  hade  gjort  upp  ritningar,  enligt  hvilka  vi  sä  prak- 
tiskt som  möjligt  skulle  bereda  oss  själfva  bostäder,  vi  hade 
lärt  oss  att  bruka  pennan  och  att  vackert  och  ledigt  skrifva 
värt  Ijufliga,  finska  spräk,  vi  hade  med  siffrornas  hjälp  be- 
redt  oss  att  redogöra  för  hvad  vi  förtjäna  och  ge  ut  — 
ja  allt  möjligt  hade  vi  redan  lärt  oss! 

£n  afton  före  jul,  dä  vi  under  den  sista  timmen  öfvat 
oss  i  uppläsning  ur  Fänrik  Stals  sägner,  sä  att  det  kändes 
i  märg  och  ben,  och  då  därefter  aftonbönen  var  hällen, 
steg  föreståndarn  ner  från  katedern  och  ställde  sig  bredvid 
den  med  en  mycket  menande  uppsyn. 

—  Ja,  sade  han  och  såg  på  oss  småleende.  Nu 
borde  ni  börja  visa,  hvad  ni  duger  till.  Kanske  den  här 
första  raden  åtar  sig  att  förbereda  ett  program  för  oss 
andra  till  nästa  söndagseftermiddag. 

Om  den  saken  hade  redan  förut  talats  så  mycket, 
att  vi  godt  förstodo,  hvad  han  menade.  Under  veckan  voro 
de  unga  ständigt  på  bestyr,  pratade  och  öfverlade  i  hem- 
lighet. Om  söndagen  skulle  de  uppträda  och  framföra, 
hvad  de  hade  förberedt  Och  vi  andra  hade  en  kritikers 
allvarliga  min,  ty  vi  skulle  klargöra,  i  hvilken  punkt  fram- 
ställningen var  felaktig. 

En  sång  klingade  och  ekot  dog  bort.  Programmet 
skulle  bölja.  Tvekan  tycktes  råda,  hvem  som  skulle  väga 
sig  fram  till  först  En  beslutsam  yngling,  en  groflemmad 
gosse  för  resten,  besteg  slutligen  katedern,  harklade  sig 
och  började: 

—  Goda  kamrater!  —  —  — 

Han  hade  valt  frihetsbegreppet  till  föremål  för  sin 
framställning.  Och  med  Ijudelig  stämma  berättade  han, 
huni  han  föreställt  sig  friheten  förr  och  nu.  Beskref,  huru 
han  i  folkhögskolan  fått  en  helt  annan  föreställning  om  och 
en  helt  annan  känsla  för  friheten  —  om  han  ens  hade  något 
begrepp  alls  om  den  saken  förut  Han  sade  sig  icke  upp- 
fatta friheten  såsom  rätten  att  föra  bud,  så  mycket  man 
behagar.  Tvärtom  sade  han  sig  vid  tanken  på  det  rätta 
frihetsidealet  känna  en  sådan  helig  fläkt,  som  kännes  sä 
Ijuflig,    men  samtidigt  medför  någon  slags  fruktan  i  sinnet 

—  75  - 


Han  menade,  att  en  dylik  känsla  är  ett  af  friheten  stärkt 
pliktmedvetande.  Han  trodde,  att  denna  känsla  hos  hvaije 
människa  i  större  eller  mindre  grad  hade  till  följd,  att  yttre, 
påtvungna  gränser  mellan  rätt  och  orätt  icke  behöfdes,  utan 
att  en  enkel  och  klar  sedlig  lag  styrde  henne. 

Detta  var  hufvudinnehållet  i  hans  föredrag,  ty  frihe- 
tens alla  sidor  sade  han  sig  icke  förmå  utveckla.  Till  sist 
berättade  han: 

«Då  jag  kom  hit  till  folkhögskolan  och  här  inte  fanns 
något  anslag,  där  ordningen  i  huset  stod  bestämd,  kändes 
det  som  ett  slags  träldom.  Då  jag  hade  gjort  mig  sä  ytterst 
dunkla  föreställningar  om  denna  inrättning,  kändes  det 
skrämmande,  och  jag  undrade,  huru  man  riktigt  skall  bära 
sig  åt  här,  som  sig  bör.  Men  nu  saknar  jag  inte  längre 
några  ordningsregler,  utan  jag  är  endast  samma  människa 
som  förut  Jag  känner  det,  som  skulle  här  finnas  en  troll- 
kraft, som  låter  hjärtat  förstå,  hvad  man  får  göra  och  hvad 
man  inte  får  göra.  Denna  kraft  håller  nog  emot,  så  att 
jag  inte  gör  något,  som  skadar  andra  eller  mig  själf,  om 
jag  bara  försöker  följa  dess  röst 

Till  slut  klingade  ur  femtio  strupar  den  mäktiga 
sången : 

Äprihet  är  det  bästa  ting». 

Sedan  uppträdde  en  annan  af  gossarna,  en  kortväxt 
karl.  Han  höll  föredrag  om  lapparna,  och  om  dem  på- 
minde han  Qckså  själf  genom  sin  litenhet.  Han  berättade, 
att  också  de  egentligen  äro  finnar.  Han  hade  flitigt  kno- 
gat igenom  åtskilliga  böcker,  sett  efter  i  Kalevala,  Boken 
om  vårt  land  och  annorstädes,  där  det  helst  något  litet 
talades  om  lapparna.  Så  hade  han  satt  ihop  åt  sig  en  väf 
af  de  trådar  han  fått  tag  på,  och  nu  bredde  han  ut  den 
för  sina  kamrater  till  påseende. 

Till  afslutning  sjöngo  vi:  aSpring,  min  snälla  ren!» 
£n  flicka  med  blida  ögon  och  brunt  hår  smög  sig 
därefter  fram.  Hon  hade  satt  till  pappers  sitt  föredrag,  i 
hvilket  hon  med  de  hjärtligaste  ord  uppmanade  oss  att 
skona  husdjuren.  Bl.  a.  berättade  hon  om  en  vacker  häst, 
som  hon  hade  lekt  med  som  barn,  som  med  en  god  kam- 

-  76  - 


rat.  En  gäng  hade  hon  försökt  omfamna  den,  men  gjort 
det  så  oskickligt,  att  hon  med  fingret  hade  skrapat  ett  sär 
i  dess  panna.  Sedan  hade  den  åldrats,  blifvit  långsam  och 
mager,  men  man  hade  allt  fortfarande  tvingat  den  att  draga 
stora  stocklass  och  slagit  den,  om  den  inte  orkade.  Men 
hur  vänligt  hade  den  inte  alltid  sett  pä  henne,  då  hon  om 
aftonen  förde  bröd  åt  den  och  smekte  och  klappade  den 
pä  halsen! 

Efter  föredraget  sjöngo  vi:  «Gif  oss  en  dryck  nr 
den  svala  flod:» 

Följande  talare  talade  om  sitt  begrepp  om  det  sköna. 

Ännu  framträdde  den  kvällen  en  blåögd  ung  flicka. 
Hon  berättade  om  sina  sommarminnen  från  betesmarkerna 
vid  hemgården,  hvars  hushåll  hon  i  många  somrar  tycktes 
ha  skött.  Hon  berättade  om  sina  kor,  om  den  susande 
tallskogen  invid  ladugården,  om  de  sköna  kvällarna,  då  hon 
satt  på  stugans  tröskel  och  sydde  och  såg,  hur  skogen 
speglade  sig  i  träskets  vatten.  Nog  var  där  också  ledsamt 
ibland,  men  nästa  sommar  ämnade  hon  inte  ha  ledsamt, 
då  skulle  hon  ta  böcker  med  sig  och  sjunga  sånger,  som 
hon  lärt  sig  här  i  folkhögskolan. 

Medan  vi  hörde  på  detta,  blefvo  våra  sinnen  veka 
och  varma,  och  vi  sjöngo  finare  än  vanligt: 

«Skönt  det  är  på  hemmets  strand, 
på  den  branta  klippans  rand». 

Många  af  dessa  «framställningari>  —  som  vi  på  före- 
ståndarns förslag  började  kalla  dem,  fastän  vi  först  kallat 
dem  föredrag  —  ha  präglat  sig  djupt  i  mitt  minne.  De 
flesta  valde  sina  ämnen  från  hemförhållandena,  som  stodo 
dem  själfva  närmast  och  alltså  voro  mest  kända  och  kära. 
En  och  annan  framställde,  hvad  han  lärt  i  folkhögskolan 
eller  läst  i  böcker,  i  synnerhet  mot  våren,  då  vi  mera  hade 
tillägnat  oss  det  som  lärdes.  Och  efter  framställningarna 
följde  alltid  kritik. 

Ordförande  valdes  likasom  till  våra  diskussionstim- 
mar. Mången  skref  ned  på  papper  de  punkter,  om  hvilka 
han  ämnade  anmärka;  —  af  anmärkningar  bestod  det  mesta 
af  vår  kritik.     Till  sist  gaf  föreståndarn  sitt  utlåtande,  hvar- 

-  77  - 


vid   älven   förtjänsterna   togos  i  betraktande   vid    sidan    af 
svagheterna. 


De  voro  som  sparfungars  försök  att  flyga,  dessa  våra 
första  framställningar.  Men  nu  efteråt  har  jag  sett  många 
af  kamraterna  med  rodnande  kinder  och  blixtrande  ögon 
stå  på  talarens  plats  på  folkfester  och  soiréer  och  förklara 
för  sin  hembygds  folk  de  känslor  och  tankar,  som  röra 
sig  djupast  i  deras  hjärtan. 


Ett  besök. 


Vi  voro  en  flock  på  närmare  tio  folkhögskoleelever 
och  vi  körde  hem  till  jul  längs  en  väg,  som  gick  genom 
snöiga  skogar  och  ödemarker. 

Sjungande,  pratande  och  stojande  körde  vi  öfver  tre 
mil  genom  idel  vildmark,  där  inga  andra  människoboningar 
syntes  till  än  ett  och  annat  alldeles  litet  torp.  Då  vi  nal- 
kades den  första  byns  gårdar,  hade  det  redan  varit  mörkt 
i  fem    timmar  och  våra  hästar  hade  blifvit  våta  och  trötta. 

Den  första  gården  vid  vägen  var  emellertid  stor  och 
ståtlig,  så  att  det  nog  passade  att  begära  nattkvarter  där. 
Dessutom  var  gårdsfolket  litet  släkt  med  en  af  gossarna  i 
vår  skara,  hvilket  vi  tyckte  gaf  rätt  åt  hela  kamratkretsen 
till  nattkvarter. 

Vänligt  togo  de  ju  emot  oss.  De  förde  oss  raka 
vägen  in  i  kamrama,  och  värdarna,  två  ogifta  bröder,  kommo 
för  att  prata.  Deras  syster,  den  enda  kvinna  i  gården,  som 
hörde  till  värdsfolket,  började  tillsamman  med  pigorna  be- 
styra om  kafie,  efter  att  först  ha  räckt  hand  åt  de  främ- 
mande. 

Fast  jag  såg  den  där  flickan  så  godt  som  bara  ett 
ögonblick,  observerade  jag  någonting  så  egendomligt  i  hen- 
nes ansikte,  att  min  blick  ovillkorligen  drogs  till  att  granska 
henne   närmare.     När   hon  skrattade,  skymtade  där  fram  i 

-  78  - 


skrattet  nägontmg  starkt  sorgblandadt  I  ansiktet  och  de 
bnma  ögonen  glödde  ett  så  genombittert  tungsinne,  att  jag 
genast  förestälde  mig  hennes  lif  utan  en  smula  glädje  under 
ärataL 

Samtalet  förflyttade  sig  naturligtvis  öfver  till  folkhög- 
skolan. Bröderna  tycktes  betrakta  det  som  en  höflighets- 
plikty  dä  vi  just  kommo  därifrån,  om  de  också  annars  hade 
önskat  höra  någonting,  som  stod  dem  närmare.  Jag  iakt- 
tog, att  deras  åsikter  om  folkhögskolan  voro  någorlunda 
missriktade,  fastän  de  inte  i  vår  närvaro  kommo  fram  med 
några  skarpare  omdömen.  Vi  började  emellertid  berätta  i 
kapp,  hvad  hvar  och  en  hade  tyckt  mest  om  i  folkhög- 
skolan. 

Men  hvad  vi  än  talade  om,  kunde  jag  inte  för  ett 
ögonblick  glömma  bilden  af  flickan,  som  jag  nyss  hade 
sett.  Den  hade  så  grott  m  i  mitt  sinne,  att  mina  läppar 
vid  tanken  på  henne  omedvetet  härmade  det  drag  af  ve- 
mod, som  låg  öfver  hennes.  Och  så  snart  hon  bara  rå- 
kade komma  in  i  rummet,  tvingades  mina  ögon  att  betrakta 
henne. 

Det  intryck  hon  gjorde  på  mig  stärktes  ständigt  Ve- 
modet i  detta  ansikte  var  något  så  mäktigt,  att  äfven  ett 
stenhårdt   hjärta    hade    känt   medlidande  vid  åsynen  däraf. 

Jag  vaknade  ur  mina  betraktelser  och  började  lyssna 
till  de  andras  samtal.  Bröderna  tycktes  med  allt  större  m- 
tresse  och  nyfikenhet  höra  våra  skildringar  af  förhållandena 
vid  folkhögskolan.  De  hade  ju  inte  förut  vetat  någonting 
annat  om  dem,  än  hvad  de  ryktesvis  hört  berättas. 

Efter  kvällsvarden  voro  par  tre  af  oss  gäster  i  rum- 
met bredvid  främmandkammam  i  förd  med  att  betrakta 
gärdens  märkvärdigheter,  och  värdinnan  i  gården  —  Hanna 
tycktes  hon  heta  —  visade  oss  omkring.  De  andra  gä- 
sterna sutto  i  främmandkammam,  där  samtalet  med  vär- 
darna fortsattes. 

Mina  kamrater  råkade  höra  något  intressant  af  diskus- 
sionen i  det  andra  rummet  och  gingo  dit  Sålunda  blef 
jag  på  tu  man  hand  med  Hanna. 

När  vi  sutto  där  på  hvar  sin  sida  af  bordskanten  gick 
samtalet  snart  öfver  till  folkhögskolan.  Jag  omtalade  för 
henne    de    händelser    ur   folkhögskolelifvet,    som   tydligast 

-  79  - 


stannat  i  mitt  minne.  Jag  berättade  om  våra  muntra  kam- 
rataftnar, om  de  hänförande  föredragen  och  andra  folkhög- 
skoleförhällanden.  Ibland  framskymtade  någonting  gladt  i 
hennes  ögon,  men  sedan  försjönk  hon  äter  i  sitt  tungsinne, 
och  jag  tyckte  mig  märka  ett  drag  af  bitterhet  i  hennes 
mungipor.  Ibland  frågade  hon  till  och  med  om  ett  och 
annat,  men  det  såg  ut,  som  om  hon  hållit  emot  frågorna 
och  inte  velat  ha  upplysning  om  de  saker  frågorna  gällde. 

Då  föreföll  hon  mig  som  en  sluten  bok,  om  hvilken 
man  någon  gång  har  hört  något  vackert  berättas  och  där- 
för så  gärna  ville  öppna. 

Jag  försjönk  i  tankar.  Jag  tänkte  på  henne,  som  om 
jag  någon  gång  i  tiden  hade  sett  henne,  men  nu  vore  fjär- 
ran från  henne.  Hon  försökte  taga  upp  diskussionen  igen 
genom  att  fråga,  om  vägen  i  ödemarken  var  igenyrd. 

Inte  synnerligen,  svarade  jag  först  om  en  stund,  lik- 
som uppvaknande. 

Och  därmed  afbröts  samtalet  åter. 

Men  jag  hade  en  omotståndlig  lust  att  fä  veta,  hvad 
som  egentligen  rörde  sig  bakom  detta  anlete. 

Litet  skyggt  frågade  jag  till  slut  —  Hvarför  ser  Ni 
sä  där  melankolisk  och  sorgsen  ut?  Har  någon  i  Er  släkt 
nyss  dött.^ 

—  Ja,  svarade  hon  med  sorgsen  stämma. 

—  Kanske  någondera  af  Edra  föräldrar? 

—  Mor. 

—  Dog  hon  alldeles  nyss? 

—  Nog  är  det  ju  redan  två  år  sedan,  men  alltid 
kommer  man  ju  ihåg  det. 

—  Far  lär  ha  dött  förut? 

—  Ja.     Jag  minns  från  hans  tid  bara  en  enda  kvälL 

—  Bara  en  enda  kväll! 

Hon    talade    med    en    så  underbar,  sorgbunden  röst, 
att  den  ljöd  som  svag,  melankolisk  musik. 
Hon  fortsatte: 

—  Han  hade  kommit  hem  från  marknaden  och  jag 
minns  som  i  en  dröm,  hur  han  höll  mig  på  sitt  knä  och 
gaf  mig  snask.  Det  lär  ha  varit  russin.  Jag  var  två  är 
när  han  dog. 

—  Ni  har  väl  mycket  saknat  honom. 

-  80  - 


—  Hvad  skulle  jag  sakna  honom,  dä  jag  inte  mins 
honom  dess  mera.  Mor  saknar  jag  sä  mycket  mer,  det 
var  ju  hon,  som  berättade  hvad  jag  vet  om  far. 

—  Sörjer  Ni  Er  mor  mycket  ännu  efter  två  år? 

—  Ja —  ofta    måste  jag  till  och  med  gråta. 

Hon   log    och  hennes  leende  föreföll  inte  nu  framtvunget, 
fast  det  fortfarande  var  så  vemodigt 

—  Mången    skulle    inte    sörja  så  många  år,  yttrade 

jag. 

—  Men  hon  var  så  god.  Hon  nändes  inte  neka 
mig  någonting,  som  jag  bara  riktigt  ville  ha.  Jag  skulle 
inte  ens  ha  fått  komma  i  folkskolan  den  enda  vårvintern 
jag  fick  vara  där,  om  hon  inte  då  hade  lefvat. 

—  Men  den  saken  blir  ju  inte  annorlunda,  fast  man 
sörjer  — man  förlorar  bara  sin  ungdomslycka,  för- 
sökte jag  kantänka  trösta.     Ni  borde  försöka  vara  glad. 

—  Nog  borde  jag  ju  det,  erkände  hon.  Men  jag 
har  aldrig  i  mitt  lif  kunnat  vara  riktigt  glad.  Alltid  samma 
längtan.  Och  jag  kan  inte  ens  göra  någonting  däråt,  jag 
blir  ibland  alldeles  trött  på  mig  själf. 

—  Öfver  hvad  sörjer  Ni  då? 

—  Inte  förstår  man  det  ens  alltid  själf,  men  sinnet 
är  dock  fullt  af  sorg  och  längtan.  Som  barn  lär  jag  ha 
varit  litet  gladare,  men  så  snart  jag  lämnat  folkskolan,  högg 
längtan  tag  i  bröstet  på  mig,  och  under  de  sista  åren  har 
den  bara  vuxit  till.  Och  så  pina  människorna  mig  och 
försöka  leta  efter  orsakerna,  men  månne  inte  skaparn  ha 
giiVit  en  en  sådan  natur,  och  åt  den  saken  kan  man  ju 
inte  göra  något.  Möhölä  Maiju  —  i  kojan  där  bakom 
åkrarna  —  hon  säger  alltid,  att  min  håg  kantänka  står  till 
Helsingfors  eller  annars  ut  i  stora  världen.  Men  jag  skulle 
inte  fara,  om  de  betalade  hvad  som  helst  Och  just  nu 
där  i  stugan    gick    det   mig    så  till  hjärtat,  när  skomakarn 

sladdrade    — alldeles    som  jag  skulle  bry  mig  det 

minsta  om  hans  fttetmän  och  dylikt 

Medan  hon  yttrade  dessa  sista  ord  hade  hennes  me- 
lankoli pfvergått  nästan  till  harm,  som  till  och  med  hon 
själf  genast  därpå  måste  skratta  åt 

—  Och  ofta  käns  det  mte  häller  så  tungt,  som  de 
tro,  fortsatte  hon  litet  lifligare.    Jag  tror  nästan,  att  om  jag 

-  81  -  6 


finge  bli  en  riktigt  glad  människa,  skulle  jag  börja  sakna 
min  forna  längtan.  Människorna  kunna  inte  ana,  huru  godt 
det  ibland  käns,  dä  man  får  kasta  sig  i  famnen  pä  sina 
dimdunkla  sorger. 

—  Kanske  man  kan  blifva  så  förtrogen  till  och  med 
med  sorgerna,  att  man  saknar  dem,  sade  jag. 

—  Det  kan  ju  vara  rena  vanan,  medgaf  hon. 

Så  öppnades  hennes  hjärtas  bok  blad  för  blad,  me- 
dan vi  sutto  där. 

—  Det  tycks  göra  så  godt  att  en  gång  fä  berätta 
om  sina  bekymmer  åt  en,  som  inte  skrattar  åt  dem,  sade 
hon  under  en  paus  i  sin  berättelse. 

Hon  sade  sig  allt  från  liten  ha  varit  sådan,  att  hon 
aldrig  hade  något  nöje  ens  bland  sina  gelikar,  och  hon 
tyckte,  att  hon  förde  med  sig  tystnad  och  någonting  tungt 
hvart  hon  kom.  När  hon  blef  större,  hade  hon  alltid  gått 
upp  på  bodans  vind,  där  det  fanns  ett  fyrrutigt  fönster  utåt 
sjön,  och  därifrån  «sett  långt  bort».  Ibland  hade  hon 
känt  det,  som  om  hon  inte  riktigt  vetat  om  hon  värkligen 
var  här,  på  hembodans  vind,  eller  långt  bortom  ^öar  och 
skogar,  där  hon  kunde  se  ett  högt  blånande  bärg  och  en 
gård,  som  liknade  en  stor  ruin,  på  dess  topp. 

—  Så  längtade  och  drömde  jag,  min  toka,  sade  hon. 
Det  kändes  så  tomt  och  hopplöst,  att  jag  nästan  förvånade 
mig  öfver  andra  unga,  som  kunna  vara  så  glada  och  nöjda, 
fastän  jag  inte  ens  själf  förstod,  hvad  jag  saknade. 

—  Har  Ni  inte  tänkt  besöka  folkhögskolan?  frågade 

jag- 
Men  aldrig  skall  jag  glömma  det  intryck  denna  min 
fråga  tycktes  göra  på  henne.  Det  såg  ut,  som  om  hon 
fått  ett  sting,  hennes  kinder  blefvo  röda,  och  denna  rodnad 
flämtade  som  glödande  kol.  Till  slut  brast  hon  ut  i  grät, 
en  gråt  hk  ett  häftigt  utbrott  ur  molnet,  när  det  med  ens 
vill  utgjuta  sig  öfver  hela  himmeln. 

Det  föreföll  mig  som  om  hon  afsiktligt  velat  undvika 
allt  tal  om  folkhögskolan,  då  hon  talade  om  sin  längtan. 
Nog  hade  hon  ju  ju  tänkt  på  folkhögskolan.  Hon 
hade  önskat  sig  dit  i  höstas,  bedt  och  till  och  med  gråtit 
Men  de  hade  inte  låtit  henne  fara,  utan  bara  kallat  henne 
fjoWig- 

-  82  - 


—  Våra  karlar  bry  sig  inte  om  annat  än  sina  arbe- 
ten och  sin  grödas  växt,  sade  hon,  och  hennes  sinne  blef 
nedslaget  som  ett  barns,  som  inte  tycker  om»  att  föräldrarna 
inte  låta  det  gä  till  skrinnbacken.  —  De  säga  bara,  att  «dit 
ska'  man  ännu  och  fördärfvas  och  bli  herrskap!  Hålls  du 
bara  pä  mattan,  om  du  engång  ämnar  stanna  här». 

—  Nästa  höst  måste  man  försöka  igen!  uppmanade 
jag. 

—  Om  det  sedan  blir  dess  bättre.  Man  får  bara 
sedan  plågas  så  mycket  mer,  om  man  först  ger  sig  in  på 
att  hoppas. 

—  Huru  hade  Ni  förut  tänkt  Er  folkkögskolan  ?  frår 
gade  jag. 

Det  kunde  hon  ju  inte  riktigt  säga,  om  hon  ens  alls 
tänkt  sig  den  på  något  särskildt  sätt  Hon  hade  bara  tänkt  sig 
någontig  i  stil  med  kyrkbyns  fölkskola.  Den  skulle  stå 
pä  en  likadan  backe,  men  där  inne  skulle  finnas  någonting 

så så  —  hon  kunde    inte  riktigt  säga,  —  så  varmt 

och  klart  —  —  — 

I  somras,  berättade  hon,  då  jag  gick  och  hoppades 
på  att  fä  komma  dit,  kände  jag  mig  ofta  skrämd  öfver,  att 

de    kanske    också   där  håna    och  plåga  en; jag 

min  stackare  är  ju  så  hvardaglig  och  enkel. 

Och  äfven  det  hade  skrämt  henne,  att  hon  kanske 
ingenting  skulle  förstå.  Och  om  hon  skulle  bli  efter  alla 
de  andra,  skulle  de  skratta. 

—  Är  Ni  rädd  för  sådant  i  folkhögskolan!  utropade 
jag  ifrigt.  Och  jag  kunde  inte  på  något  sätt  få  tag  på  de 
rätta  orden  för  att  beskrifva  den  känsla  af  jämlikhet,  som 
råder  i  folkhögskolan. 

Hennes  ansikte  blef  åter  upplifvadt  under  min  jäm- 
likhetspredikan. Med  en  litet  hoppfullare  uppsyn  utropade 
hon: 

—  Den  som  fick  komma  dit! 

Därmed  upphörde  vårt  samtal.  I  den  andra  kam- 
marn hade  de  andra  fortsatt  sin  diskussion  om  folkhög- 
^olan,  och  då  jag  öppnade  dörren,  hörde  jag  just  den 
ena  af  bröderna  säga: 

—  Nog  måste  man  väl  fara  dit  och  se  någon  gång 
i  vinter. 

-  83  - 


På  morgonen,  medan  det  ännu  var  skymning,  fort- 
satte vår  glada  skara  sin  resa.  Hanna  var  på  gården  med 
lykta  i  handen  för  att  hjälpa  oss  i  väg. 

—  Tack  själfva  bara  för  alltsammans!  svarade  hon 
på  våra  tacksägelser  för  nattkvarteret  Det  kändes  alldeles, 
som  om  jag  varit  där. 

—  Sörj  inte  för  mycket,  tröstade  jag.  Jag  tror,  att 
Ni  får  komma  nästa  höst. 

Men  jag  märkte,  hur  sorgsen  hon  såg  ut,  då  hon 
blef  stående  där.  Nere  vid  åkergrinden  såg  jag  hennes 
lykta  blinka  på  den  mörka  gården,  jag  såg  den  ännu,  när 
vi  åkte  in  bland  de  snöiga  löfträden. 

Och  under  f^den  tänkte  jag  på  hennes  hopplösa 
hopp  och  kom  ihåg  hennes  af  saknaden  präglade  ansikte. 
Hon  framstod  för  min  fantasi  som  en  sippa  om  våren,  som 
ödet  har  ställt  bland  höga  och  täta  granar.  Där  längtar 
och  lider  hon,  hoppas  utan  hopp  och  vill  utan  viljekraft 
komma  ut  på  öppnare  marker,  där  solen  skiner. 

Och  här  i  ödemarkerna  finnes  det  ju  en  mängd  sä- 
dana sippor,  som  lida  och  längta  till  döds  inne  i  grandju- 
pet —  eller  dö  bort  utan  att  ha  längtat 

Men  låt  oss  hoppas,  att  solen  en  gång  stiger  sä  högt, 
att  den  med  alla  strålar  skiner  också  på  granskogens  blom- 
mor, både  på  dem,  som  längta,  och  dem,  som  inte  göra 
det,  och  värmer  själfva  granarna  så,  att  de  börja  blomma! 


Nytt  innehall. 

Esaias  vandrade  efter  sitt  kvamlass  försjunken  i  tankar. 

Hästen,  ett  stoföl  på  tredje  vintern,  hoppade  framför 
släden  och  slog  takt  till  sina  steg  med  hufvudet,  så  att 
den  ljusa  manen  vajade.  Det  torra  och  kalla  vädret  hade 
bragt  fölet  på  raskt  humör,  och  gången  öfvergick  emellanåt 
till  traf.  Allt  som  oftast  bligade  fölet  pä  Esaias,  liksom 
för  att  be  om  ursäkt,  och  försökte  sedan,  så  godt  som  i 
nästa  ögonblick,  åter  sätta  i  traf.     Lusten  att  trafva  tycktes 

-  84  - 


alldeles  bränna  i  hästens  hofvar,  men  då  den  efter  hvaije 
försök  hörde  ptru  bakifrån,  iick  den  lof  att  åter  börja  gä. 
Tittade  sedan  för  att  roa  sig  på  de  snöiga  stubbarna»  som 
stucko  upp  ur  drifvorna,  och  på  hvarje  snötäckt  skräptall 
vid  vägkanten. 

I  sina  nya  pjexor  med  hvita  skaft  traskade  Esaias  efter 
släden,  betraktande  den  unga  hästen,  som  han  hade  på  sitt 
namn,  och  dess  konster  samt  lyssnande  till  medarnas  knar- 
rande, köldens  brak  i  dungen  bakom  småskogen  och  talg- 
mesamas    ti  tä  på   de    närmaste  snöiga  ungträdens  grenar. 

Esaias  hade  just,  medan  han  gick  där,  småleende  tänkt 
öfver  människorna  och  hemförhållandena,  sådana  de  tedde 
sig,  då  han  kom  hem  från  folkhögskolan  till  jullofvet.  Hur 
vackra  hade  inte  hemförhållandena  förefallit  efter  hvaije 
hälst  litet  längre  bortavaro!  De  hade  synts  så  enkla  och 
nästan  grofva,  men  ändå  så  mycket  trefligare  och  kärare 
än  förr.  När  Esaias  erinrade  sig,  att  han  efter  helgen  åter 
skulle  begifva  sig  till  folkhögskolan,  kändes  det,  som  om 
han  riktigt  tyckt  synd  om  att  skiljas  från  hemmet.  Men 
den  sorgen  upphörde  ändå  genast,  när  Esaias  närmare  tänkte 
på  folkhögskolan.  Och  nog  kan  man  ju  också  vara  borta 
hemifrån  en  vinter! 

Åt  farsgubben  fick  Esaias  lof  att  duktigt  småle,  när 
han  gick  där  ensam  och  funderade.  Hur  full  af  aktning 
hade  denne  inte  betraktat  sin  från  folkhögskolan  just  åter- 
komna   son nästan    som    hade   han  varit  präst. 

Men  i  den  blicken  fanns  också  ett  allvarligt  forskande  drag, 
blandadt  med  den  aktningsfulla  beundran.  Far  tycks  dock 
inte  ha  upptäckt  några  svåra  fel,  efter  han  höll  honom  om 
natten  som  sin  mest  aktade  gäst.  När  mor  hade  ämnat 
behandla  honom  som  en  vanlig  familjemedlem  och  inte  ens 
hämta  smör  åt  «den  främmande»,  då  sådant  inte  fanns  för 
den  öfriga  familjens  räkning,  så  hade  far  sett  långt  på 
henne  och  sagt:  « finns  det  inte  mera  ens  smör  i  vår  gård  ?» 
Mor  hade  bara  skrattat  till  på  sitt  hjärtliga  sätt,  tagit  sin 
nyckelknippa  från  kroken  i  ugnsknuten  och  hämtat  frän 
bodan  en  stor  smörbit  på  en  träskifva. 

Esaias  tänkte  därvid  småleende:  vore  det  väl  hans 
fel,  om  de  nu  skulle  klandra  honom  för  att  agera  herre, 
när  de  först  på  det  där  sättet  skämde  bort  honom. 

■:-85  - 


På  morgonen  efter  sin  hemkomst  hade  han  hört,  att 
ett  par  af  komas  klafvor  voro  sönder,  och  då  han  sedan 
sökt  vidjor  för  att  laga  dem,  *-  när  nu  drängen  hade 
ett  sådant  bråk  med  sina  slädstolpar  —  hade  farsgubben 
betraktat  hans  bestyr  från  sitt  hörn  af  bordet,  där  han  satt 
och  knöt  nät,  med  en  glad  och  gillande  min.  Men  sedan, 
under  dagen,  när  man  stigit  upp  efter  måltidsrasten,  odi 
han  hade  gått  till  fadern  och  frågat,  om  inte  fölet  skuUe 
orka  dra  mull  med  de  andra  hästarna  under  de  par  dagar 
det  ännu  var  kvar  till  jul,  hade  fadern  svarat  vänligt  som 
åt  ett  litet  barn: 

—  «Nå,  var  nu  bara  litet  som  främmande  här,  när  du 
nu  hinner  dröja  så  kort  tid.  Nog  tyckas  ju  de  här  arbetena 
lida  så  småningom,  om  du  också  h vilar  dig  litet.» 

Det  skulle  bara  ha  felats,  att  han  hade  börjat  agera 
herre  hemma  på  det  sättet  —  is3mnerhet  som  han  i  folk- 
högskolan redan  hade  börjat  känna  det  ständiga  sittandet 
så  plågsamt! 

Och  då  han  inte  hade  gifvit  efter,  hade  far  till  slut 
sagt: 

—  «0m  du  nödvändigt  vill  arbeta,  så  gör  ett  span- 
målslass  och  kör  till  kvarnen  med  ditt  föl!» 

Vid  kvarnen  hade  alla  sett  på  honom  som  pä  en  ut- 
länning —  eller  som  om  han  alls  inte  mera  hade  varit  en 
vanlig  människa.  Vauhkola  gamla  husbonden  hade  tittat 
under  lugg,  då  de  möttes,  bakom  Myllylä  rian,  och  muttrat 
någonting  med  en  hånfull  min.  Månne  han  mindes  histo- 
rien från  i  höstas,  då  hans  klagovisor  gingo  om  intet  och 
Esaias  ändå  for  till  folkhögskolan  ?  Mjölnarvärdinnan  hade 
genast  bjudit  honom  in  i  kammarn,  och  medan  hon  kokade 
kaffe  och  det  dracks,  hade  hon  prällat  om  sin  flickas  bref 
och  hennes  goda  uppförande  i  mäjeriskolan.  Hvad  hon 
nu  riktigt  må  ha  menat  med  detta  myckna  prat  om  flickan 

—  Nästa    höst   tycks    hon    komma  ut  från  skolan. 

Det  var  ju  en  godhjärtad  flicka,  de  hade  vuxit  upp  och 
lekt  tillsammans.  —  —  — 

Esaias  måste  le  för  sig  själf,  då  han  märkte,  på 
hvilka  vägar  hans  tankar  hamnat. 

Mjölnaren  hade  först  uppträdt  egendomligt.  Han 
hade    torkat    handen    på    kanten   af  sin  mjöliga  mössa,  då 


han  skalle  säga  goddag.  Esaias  hade  dä  skrattat  högt  och 
båda  hade  varit  litet  generade»  då  de  skakade  hand.  Men 
stelheten  försvann,  och  när  de  sedan  tillsammans  buro 
säckarna  i  kvarnen,  tyckte  Esaias,  att  de  voro  bättre  vän- 
ner än  någonsin. 

Esaias  såg  sig  omkring. 

Hur  underbart  fårgrik  skiftade  inte  drifvan,  och  hur 
mjuka  gungade  inte  snöflagorna  på  tallarnas  barr!  Hela 
trakten  var  så  högtidlig  och  själfull.  Det  kändes  värkligen, 
som  om  den  snöiga  och  isiga  skogen  hade  lefvat  och  an- 
dats. Esaias  tyckte  det  var  underligt,  att  han  förr  hade 
kunnat  gå  med  döfva  öron  och  blinda  ögon  äfven  längs 
denna  väg  midt  igenom  all  denna  skönhet 

Där  gick  vägen  just  öfver  en  rad  af  backar,  de  högsta 
i  trakten.  Uppe  på  backen  nedanom  den  högväxta  tall- 
skogen fanns  en  sådan  där  aflång  däld  med  långsluttande 
sidor,  som  man  ofta  ser  pä  sand-  och  grustäckta  åsar.  I 
Esaias  sinne  blänkte  fram  en  iakttagelse,  som  riktigt  grep 
honom  i  hjärtat,  då  han  observerade  dälden.  Nog  hade 
väl  denna  ås  uppkommit  under  istiden,  hvarom  föreståndarn 
under  geograiitimmarna  berättat.  Stora  isbärg  ha  funnits 
pä  dess  båda  sidor,  hvarest  de  stora  nyrödjade  ängarna 
nu  ligga  och  hvarest  den  holmlika  sjön  flåsar  under 
isen.  Men  här  har  det  starka  flödet  brusat  fram  mellan 
isarna,  och  i  ingröpningen  där  uppe  på  backen  har  en  is- 
holme  legat.  Sedan  ha  isarna  börjat  smälta  på  hvardera 
sidan  om  flödet  och  vältrat  sig  fram  i  riktning  mot  hafvet, 
ungefilr  där  Hukkala  by  nu  ligger.  Då  har  vattnet  fritt 
fatt  sprida  sig  från  denna  sin  gamla  fåra,  och  af  den  med- 
släpade  sanden  och  gruset  har  här  bildats  en  backe.  Men 
där  isholmen  fanns,  fick  sanden  inte,  fäste,  och  därför  har 
det   uppkommit    en  sådan  dalskåra  på  åsens  högsta  ställe. 

Esaias  försökte  föreställa  sig,  huru  trakten  sett  ut, 
om  han  hade  betraktat  den,  då  ismassorna  flydde  därifrån. 
Det  måtte  ha  varit  ett  rassel  och  buller  och  brak!  Nu 
först  tyckte  sig  Esaias  ha  fått  en  riktigt  lefvande  uppfatt- 
ning af  föreståndarns  förklaringar.  På  samma  gång  kändes 
det  riktigt  skrämmande,  då  han  tänkte,  att  också  denna 
backe  för  honom  hade  gömt  dessa  sina  storartade  minnen, 
kanske  för  aUa  tider,  om  han  inte  hade  besökt  folkhögskolan. 

—  87  — 


Och  han  mindes  också  ett  tal  af  föreståndarn,  i  hvilket 
denne  hade  förliknat  ungdomen  vid  en  flödande  vår,  då 
träsket  skakar  bort  isen  från  sin  yta  för  att  få  bölja  fritt 
eller  i  vårliga  kvällar  ligga  spegellugnt  och  spegla  stran- 
dens blommor. 

Medan  Esaias  gick  och  tänkte  på  allt  detta,  hade 
fölet  gått  öfver  slättmarken  högst  uppe  på  åsen,  och  när 
vägen  började  slutta  neråt,  hoppade  Esaias  upp  på  mjöl- 
säckarna. På  andra  sidan  af  åsen  lågo  öppna  svedar,  och 
där  uppifrån  var  en  så  vidsträckt  och  mäktig  utsikt,  att 
Esaias  riktigt  måste  stanna  hästen  för  att  få  betrakta  den  i 
fred. 

öfver  deras  egen  med  småskog  beväxta  hage  såg 
man  på  andra  sidan  viken  en  väldig  binge  gårdar  belägna 
huller  om  buller  på  backarnas  brinkar,  man  såg  snöhvita 
åkrar  på  åsarnas  sluttningar,  gärdesgårdar  i  alla  riktningar 
längs  åkrarnas  kanter  och  bortom  gårdarna  åter  snöiga 
svedar  samt  tallskog  skiftande  i  hvitt  och  grönt  Ännu 
längre  borta  en  rad  af  höjder  skiftande  i  blått,  blånande 
vildmark  slumrande  i  dimmans  slöja  och  här  och  hvar  en 
tjock  ljus  rökpelare. 

Esaias  visste  inte,  hvad  han  mest  tyckte  om  af  allt 
detta,  och  inte  lär  någonting  särskildt  ha  behagat  honom, 
ty  öfveralt  fick  man  ju  se  sådant.  Men  det  var  denna 
rena,  mäktiga  helhet,  som  alldeles  tjusade  och  berusade 
sinnet. 

Åter  blänkte  där  fram  i  Esaias  medvetande  kunskaper, 
som  han  hade  inhämtat  i  fäderneslandets  historia.  Hvad  det 
nu  må  ha  varit,  som  återkallade  dem  i  minnet!  Esaias  undrade, 
hur  det  skulle  kännas,  om  kriget  nu  vore  i  antågande  ur 
den  blånande  ödemarken  och  dessa  tjocka,  bolmande  rök- 
pelare vore  ft  krigets  vårdkasar,  fäjdens  eldar».  Och  i  Esaias 
bröst  kändes  det  så  godt,  då  han  visste,  att  man  inte  be- 
höfde  frukta  någonting  dylikt. 

Från  krigsminnena  vände  sig  Esaias  tankar  till  våra 
grundlagar,  hvilkas  innehåll  också  hade  förklarats  i  folk- 
högskolan i  sammanhang  med  fosterlandets  historia.  Han 
kände  det,  som  om  han  kunnat  mycket  lugnare  slå  sig  ner 
just    där    på    sina    mjölsäckar  i  deras    hägn.     Det    kändes 


88  — 


nästan,  som  om  frän  dessa  lagar  värme  hade  strömmat  ut 
i  den  vintriga  kölden. 

Med  alla  dessa  tankar  och  känslor  kände  sig  Esaias 
mycket  lyckligare  än  någonsin  förr.  Det  var,  som  hade 
bygderna  och  hela  lifvet  fått  nytt  innehåll,  som  hade  de 
snöiga  tallarna,  gårdarna  där  borta  och  rökpelarena  kunnat 
förtälja  om  händelser,  gamla  och  nya. 

Men  fölet  hade  småningom  börjat  stiga  ner  för  backen, 
medan  Esaias  reflekterade.  Släden  började  skjuta  på^,  och 
den  unga,  linmanade  hästen  ville  inte  hålla  emot,  utan  bör- 
jade springa.  Språnget  ökades  snart  till  vildt  traf,  oberoende 
af  Esaias'  ansträngningar  att  hejda.  Släden  slog  och  slängde 
i  stenarna,  som  ännu  stucko  fram  ur  det  tunna  snötäcket, 
och  Esaias  väntade  hvarje  ögonblick  att  bli  slungad  i  sko- 
gen med  sina  säckar. 

De  kommo  dock  lyckligt  ner  för  backen.  Esaias  lät 
fölet  springa  ända  in  på  gården  med  samma  fart. 

Och  då  han  hade  selat  af  sin  häst,  gjort  sörpa  åt 
den  och  sedan  gick  hem  till  den  varma  stugan,  kändes 
lifvet  så  Ijuft  och  godt.  Och  han  var  vid  så  gladt  lynne, 
att  han  inte  ens  ville  kunna  äta. 


Vallfart. 


I  en  ödemarksby,  på  sidan  om  « stort  folks»  byg- 
der, dit  den  steniga  vägen  ledde  genom  granskogen,  där 
var  han  född,  där  hade  han  växt  upp  och  framlefvat  sina 
dagar. 

Han  var  ende  sonen  i  byns  rikaste  gård,  men  inte 
var  den  gården  därför  någonting  att  hurra  för.  Den  stod 
bara  på  egna  fötter,  var  skuldfri  och  oberoende  af  andras 
godtycke.  Kanterna  af  gårdens  gamla  åkrar,  som  täckte 
den  flacka  sluttningen,  nådde  ned  till  vikens  strand.  Invid 
den  högsta  åkerrenen  stod  gården  vid  foten  af  en  tallbe- 
växt  kulle.  Tvärs  öfver  åkrarna  låg  den  andra  gården,  och 
bakom    den   ännu    par  likadana  små  gårdar.     De  grå  går- 


daraa,  som  syntes  på  andra  sidan  viken  pä  den  vägiga 
backsluttningen,  hörde  också  i  jordaboken  till  samma  byalag. 

Där  hade  byfolket  lefvat  skildt  från  den  öfriga  värl- 
den, flitigt  hade  de  knogat  med  sitt  arbete,  badat  om  kväl- 
larna och  varit  nöjda.  Om  söndagarna  hade  de  gamla 
besökt  hvarandra  för  att  resonnera  om  vädret,  om  årsväx- 
ten, om  trädans  plöjning,  höanden  och  vinterarbetena.  De 
unga  hade  om  sommarkvällarna  rört  sig  i  flockar  på  den 
släta  .  malmen  vid  byns  utkant,  dansat,  slagit  boll,  stuckit 
sig  in  i  skogen  för  att  kurtisera  och  om  vintern  suttit  i 
någon  bastu,  slagit  kortlapparna  i  bänken  samt,  när  blodet 
beg}mte  koka  i  ådrorna,  ställt  till  dansgille  i  den  aflägs- 
naste  gården. 

Länge  hade  man  lefvat  där  på  detta  sätt.  De  unga 
hade  lärt  sig  sådana  seder  af  de  gamla,  och  de  gamla 
klandrade  de  unga  därför,  sedan  de  själfva  stadgat  sig. 
Ibland  hade  också  någonting  nytt  nått  fram  dit,  först  hade 
sådant  förhånats  och  begabbats  och  sedan  hade  man  till- 
ägnat sig  det 

Så  började  den  ambulatoriska  skolan  besöka  byn 
hvaije  vinter,  par  veckor  i  stöten.  Han,  ende  sonen  i 
byns  rikaste  gård,  hade  också  gått  i  den  par  tre  vintrar, 
pluggat  katekesen,  bibliska  historien  och  psalmboken  och 
präntat  bokstäfver  på  en  stentafla.  Där  hade  gifvits  nyck- 
lar, som  förmedlade  tillträde  till  gästabuden  i  vetandets 
slott,  dunkelt  anade  han  dess  glans,  men  den  tycktes  inte 
angå  honom.  Han  lät  dörren  förblifva  läst  och  gömde 
nycklarna  i  rockfickan. 

Men  en  gång,  då  han  var  i  kyrkbyn,  råkade  han 
se,  att  böcker  funnos  till  låns  i  kyrkbyns  lånebibliotek. 
Då  det  tycktes  kosta  bara  femton  penni  i  året,  och  man 
tycktes  få  b3rta  hur  ofta  som  hälst,  menade  han,  att  man 
ju  kunde  ha  dem  i  gården.  Så  hade  han  kommit  sig  för 
att  taga  par  böcker,  under  måltidsrasterna  började  han  titta 
i  den  ena  och  den  började  draga  honom  med  sig.  Där 
berättades  så  vackert  och  trefligt  om  en  fattig  gosse  och 
flicka,  som  ville  skafi'a  sig  eget  ahem  och  bröd»,  så  att 
han  på  intet  sätt  kunde  afhålla  sig  från  att  läsa  boken  till 
slut  för  att  få  veta,  om  de  fingo  sitt  eget  hem.  Om  aft- 
narna, under  måltidsrasterna  och  om  söndagarna  fingo  tan- 

—  90- 


kama  flyga  med  bokens  innehåll,  så  att  han  endast  nätt 
och  jämt  hann  sticka  sig  in  hos  grannen  och  alls  inte  tog 
del  i  de  andra  ungas  dans.  Efter  fem  dagar  fick  han  se, 
att  gossen  och  flickan  (mgo  sitt  eget  hem,  emedan  de  med 
fast  vilja  sträfvade  mot  sitt  mål. 

Sedan  böckerna  blifvit  lästa  till  slut,  hade  han,  då 
han  for  till  kyrkan,  tagit  ut  nya  och  åter  nya.  På  det 
sättet  började  han  resa  kring  land  och  haf,  hemma  och 
ute,  bygga  upp  bilder  i  sina  tankar  och  jämföra  hemför- 
hållandena med  dem.  Det  begynte  kännas,  som  om  han 
lefvat  i  sömn  förut  och  småningom  börjat  längta  efter  upp- 
vaknande; nu  höll  han  pä  att  vakna  och  kände  glädje  där- 
öfver. 

Han  talade  om  sina  fynd  också  för  andra  unga,  vi- 
sade sina  böcker  och  beskref  deras  innehåll.  £n  del  bör- 
jade tycka  om  böckerna,  sökte  först  upp  de  ställen,  om 
hvilka  Elias  hade  berättat,  och  förleddes  småningom  till 
att  se  också  på  andra  sidor.  Fastän  andra  hade  förklarat 
böckerna  vara  onödiga  och  varit  missnöjda  med,  att  de 
sutto  och  knogade  med  dem,  hade  dessa  fi  likväl  jämt  och 
ständigt  släpat  hem  till  sig  de  af  Elias,  ende  sonen  i  byns 
rikaste  gård,  lånade  böckerna  och  sedan  också  själfva  be- 
gifvit  sig  att  låna.  Och  så  hade  där  bildats  en  grupp,  nära 
nog  tio  man  stark,  en  grupp  af  ynglingar,  som  inte  hunno 
gä  och  hälsa  på  flickorna  om  natten,  så  ofta  som  de  andra, 
eller  om  söndagarna  deltaga  i  alla  ungdomens  danser. 

Senaste  höst  satte  de  ihop  sina  besparade  pengar  och 
prenumererade  på  en  tidning  till  trakten.  Bladen  fingo  cir* 
kulera  från  gård  till  gård,  och  först  efter  veckor  kommo 
de  fram  till  de  sista  för  att  läsas,  men  då  voro  de  också 
så  grundligt  genomlästa,  att  det  inte  blef  annat  än  hål 
kvar.  Också  dessa  tidnmgar  förvandlades  snart  till  dagligt 
bröd.  Man  måste  alltid  se  på  dem  som  till  dessert  efter 
middagen,  helst  på  sådant  bland  de  bästa  bitarna,  som  man 
redan  hade  läst  och  ansåg  förtjäna  att  läsas  om.  Man  bör- 
jade finna  väntan  lång,  tills  kyrkfolket  hämtade  dem  från 
handelsmannen,  och  småningom  blef  det  sed  att  samlas  på 
söndagseftermiddagen  i  den  rikaste  gårdens  stuga,  dit  tid- 
ningarna dll  först  kommo. 

Småningom    började    tidningarna  allt  oftare  innehålla 

—  91  - 


notiser  om  en  ny  inrättnings  om  hvilken  bjms  ungdom  för 
första  gången  hörde  talas.  Och  slutligen  framträdde  en 
lång,  högtidlig  artikel,  i  hvilken  det  berättades,  att  en  folk- 
högskola hade  öppnats  i  grannsocknen.  Då  klappade  hjär- 
tat och  en  oklar  längtan  fyllde  sinnet. 

Tanken  på  folkhögskolan  bar  Elias  sedan  dess  en 
gäng  för  alla  i  hågen.  Dit  flögo  alltid  tankarna  och  i  faor 
tasin  försökte  han  föreställa  sig  denna  skola.  Han  erinrade 
sig  hembyns  ambulatoriska  skola  och  kyrkb}ms  folkskole- 
hus, som  stod  på  en  hög  kulle,  det  ståtligaste  huset  näst 
kyrkan.  Dessa  två  bilder  blandades  ihop  till  en,  som  för 
fantasin  blef  allt  vackrare  och  klarare. 

Så  hamnade  i  den  aflägsna  skogsbyn  en  broskyr,  i 
hvilken  det  berättades  om  förhållandena  vid  skolan.  I  Elias 
fantasi  om  folkhögskolan  inblåste  den  en  lefvande  anda, 
och  så  blef  densamma  för  honom  brännpunkten  i  hans 
fjärran  hägrande  förhoppningar. 

Också  de  andra  unga,  som  hörde  till  Elias  parti,  läste 
boken  och  hade  redan  förut  läst  notiserna  i  tidningen.  I 
den  där  aflägsna  ödemarksbyn  började  man  diskutera  om 
folkhögskolan,  när  man  kom  tillsamman,  och  inom  den  i 
det  närmaste  dohöfdade  ynglingaskaran,  brände  den  sig  för 
alltid  in  i  sinnena. 

När  den  långa  vintern  kom,  och  det  inte  längre  var 
en  sådan  brinnande  brådska  med  hvardagsbestyren,  upp- 
kom hos  Elias  den  tanken,  att  om  man  skulle  ha  farit  pä 
besök  till  den  där  folkhögskolan!  I  veckotal  funderades 
det  sedan  på  saken  och  diskuterades,  de  utomstående 
kommo  fram  med  hotelser,  tvifvel  och  misstro,  men  till 
slut   bestämdes    likväl    dagen,  då  man  skulle  ge  sig  i  väg. 

Och  engång  på  vårvintern,  när  mullsläpningen  var 
slut  i  de  flesta  gårdar  och  alla,  som  fortfarande  hade  för 
afsikt  att  lefva,  hade  radat  långa  trafvar  sommarved  i  sina 
lider,  då  stego  ynglingarna  en  söndagsmorgon  på  sina  ski- 
dor och  begåfvo  sig  till  byns  rikaste  gård.  Där  smorde 
de  skidorna  på  gården,  inväntade  hvarandra  och  gjorde  tå- 
remmarna  i  ordning.  Gledo  sedan  åstad  med  långa  steg, 
stötande  med  stafvama.  Mot  folkhögskolan  riktades  ski- 
dorna, och  den  fma  snön  yrde  kring  skaran. 

De    skidade    genom    granskogar,  genomkorsade  öde- 

—  92  — 


marker,  ilade  ner  för  bärgens  sluttningar.  De  svagare  bör- 
jade tröttna,  men  också  de  kommo  efter  i  fåran,  som  de 
starkare  hade  plöjt  upp.  Och  när  de  började  bli  efter  allt 
för  mycket,  väntade  de  starkare.  Man  gick  in  i  en  gård 
för  att  äta  en  bit  af  vägkosten,  men  gaf  sig  inte  ro  att 
hvila.  Musklernas  strängar  spändes  allt  mer  och  framåt 
bar  det 

Slutligen  började  kvällen  skymma.  Men  ur  skymnin- 
gen glimmade  emot  dem  det  klara  skenet,  som  från  folk- 
högskolehusets fönsterrad  lyste  ut  öfver  sjön,  mot  hvilken 
de  gledo  öfver  de  insnöade  enbuskarna.  Elias,  som  ski- 
dade  förut,  stannade  på  isen,  pekade  mot  ljusskenet  och 
ropade  åt  sina  kamrater: 

—  Där  är  den  nu! 

Deras  hjärtan  klappade  af  blyghet  och  glädje  då  de, 
efter  att  ha  stretat  sig  fram  öfver  isen,  anlände  till  folk- 
högskolans gård,  och  hjärtklappningen  blef  ännu  häftigare, 
då  de  hviskande  inträdde  i  folkhögskolans  tambur.  Genom 
en  öppen  dörr  lyste  ljus  från  salen,  där  den  glada  ung- 
domsskaran   sittande  i  ring  fördref  sin  söndagseftermiddag. 

Föreståndarn  kom  från  salen  ut  i  tamburen,  sedan 
han  märkt  de  främmandes  ankomst.  Han  hälsade  på  dem 
så  enkelt  och  utan  krus,  som  om  han  varit  en  riktig  bonde, 
och  frågade  hvarifrån  de  voro  och  hvart  de  begåfvo  sig. 
De  främmande  kände  sig  först  blyga,  men  föreståndarns 
enkla  uppträdande  bragte  snart  blygheten  att  skingras.  En 
efter  annan  drogo  de  sig  in  och  satte  sig  i  rad  på  bänken 
invid  dörren. 

Men  föreståndarn  steg  glad  in  i  salen.  Han  kastade 
en  blick  på  de  främmande,  såg  på  sina  elever  och  åter 
på  de  främmande.     Och  därpå  sade  han: 

—  «Ja,  här  ha  vi  ju  gäster,  som  synes.  Sällsynta 
gäster,  men  dess  mera  välkomna.  De  äro  från  ödemarken, 
från  en  aflägsen  by.  De  ha  hört  berättas  om  vårt  arbete 
och  kommit  hit  för  att  se.  Vi  hafva  inte  väntat  dem,  men 
dess  gladare  äro  vi.  Våren  välkomna,  välkomna  i  vår  krets 
som  våra  kamrater!» 

Mera  sade  han  inte,  men  han  sade  det  med  en  så- 
dan hjärtlighet,  att  det  drog  med  sig  både  de  hemmava- 
rande   och    de    främmande.     Sedan  gick  han  till  sin  plats 

-  93  - 


bland  eleverna.  Men]  han  satte  sig  inte,  utan  säg  bara 
leende  omkring  sig  och  sade  till  slut: 

—  Komma  vi  inte  mera  ihåg  ens  vår  hälsningssäng? 

Ungdomsskaran  reste  sig.  Det  gick  en  dallring  genom 
luften  och  det  kändes,  som  om  väggarna  velat  vika  undan 
för  den  raska  och  hänförda  sängen: 

Var  välkommen  enhvar  under  ungdomens  tak, 
som  vill  räcka  oss  hand  till  förbund! 
Vill  du  älska  värt  mål,  vill  du  värna  vär  sak, 
bygg  pä  frihetens,  kärlekens  grund! 

En  glad  rodnad  steg  pä  de  unga  sängarenas  kinder. 
Gästerna  stodo  länge  tysta  och  orörliga.  Men  sedan  ville 
Elias  tala.  Länge  sökte  hans  läppar  efter  ord,  tills  han 
fick  dem  fram,  osäkra  och  af  brutna: 

Goda  —  —  —  kära  — goda  människor!    Vi 

kommo    hit vi   visste    inte vi  kunde 

inte    ens  drömma. Jag  skulle  tacka men 

—  jag tack  för  oss  alla! 

Talaren  stod  ännu  en  stund  pä  sin  plats  likasom  vän- 
tande pä  nya  ord,  men  dä  sädana  inte  infunno  sig,  satte 
han  sig  längsamt,  drog  fram  sin  af  modem  fållade  näsduk 
och  torkade  sina  kinder,  pä  hvilka  nägonting  vått  runnit 
ner  från  ögonen.  Härunder  smålog  han  åt  sitt  taL  Han 
ångrade,  att  han  alls  försökt  tala. 

Men  stunden  var  en  högstämd  högtidsstund,  en  varm 
hjärtats  fest.  Hvar  och  en  i  rummet  andades  kraftigare  än 
vanligt  och  allas  ögon  glänste  fuktiga. 

De  främmande  hade  alldeles  förvandlats  till  hemfolk. 
De  måste  vara  med  och  sjunga  och  leka,  fastän  de  kände 
sig  blyga  och  fastän  de  tyckte,  att  de  inte  voro  människor 
ens,  dä  de  inte  kunde  de  där  sångerna,  som  eleverna 
sjöngo. 

Om  morgonen  sutto  de  i  föreläsningssalen  en  timme, 
innan  folkhögskolearbetet  började.  Föreståndarn  skulle  ännu 
haft  arbete  med  att  förbereda  sin  historieföreläsning,  men 
han  kom  till  gästerna,  frågade  efter  nyheter  från  deras 
hemby  och  berättade  om  folkhögskoleförhållandena. 

Hela   dagen  sutto   de  utan  att  röra  sig  pä  sista  bän- 

-  94  - 


ken  i  folkhögskolan  bakom  eleverna,  följde  noga  med  ar- 
betet och  åhörde  föredragen.  På  eftermiddagen  ställde  man 
tiU  diskussion.  Disknssionstimmen  flyttades  till  denna  efter- 
middag, så  att  gästerna  skulle  få  vara  med  om  den  också. 

Man  diskuterade  om  jämlikhet  Varm  genklang  fram- 
kallade i  gästemas  hjärtan  de  hänförda  yttrandena,  att  vi 
alla  äro  jämlikar,  blott  vi  i  mån  af  våra  krafter  ärligt  fylla 
vår  plikt,  vår  yttre  ställning  må  sedan  vara  en  drängs,  en 
daglönares  eller  den  allra  högsta.  Föreståndarn  sade,  att 
vi  blifva  jämlika,  när  vi  vid  granskning  af  naturen  och 
böckerna  eller  genom  andra  studier  lära  känna  vårt  eget 
värde.  Hvar  och  en  är  i  sin  ställning  lika  nödvändig  som 
skofreln  i  kvarnhjulet ;  därför  har  ingen  af  oss  rätt  att  för- 
akta den  andra  och  ingen  skäl  att  krypa  fbr  den  andra. 
Låtom  oss  lära  känna  våra  plikter  som  människor,  som 
medlemmar  af  nationen  och  mänskligheten,  låtom  oss  växa 
andligt  så  högt  vi  kunna!  Låtom  oss  uppställa  för  oss  ett 
ädelt  mål,  inte  allenast  för  vår  egen  lycka  utan  så,  att  vill- 
koren för  densamma  stå  i  samklang  med  lyckan  för  alla 
dem,  i  hvilkas  midt  vi  lef/a!  När  vi  lära  oss  detta,  då  ha 
vi  kraft  att  förvärkliga  våra  egna  fordringar  pä  oss  själfva 
och  andra,  och  då  kunna  vi  erkänna  också  den  svaga  som 
vår  jämlike.  Och  hos  den  svaga  måste  vi  i  främsta  rum- 
met försöka  uppväcka  den  rätta  känslan  för  hans  eget  män- 
niskovärde; därigenom  får  han  kraft  att  höja  sig.  Låtom 
oss  sträfva  till  andlig  jämlikhet,  lära  älska  våra  medmänni- 
skor, af  hvilka  hvar  och  en  är  människa  lika  mycket  som 
hvem  som  hälst  af  oss,  och  lära  oss,  att  allt,  som  på  jor- 
den finnes,  existerar  endast  för  att  bidraga  till  de  nu  lef- 
vandes  och  kommande  släktens  gemensamma  lycka.  Däri 
ligger  den  högsta  jämlikhet  vi  kunna  fatta  från  den  stånd- 
punkt, till  hvilken  mänsklighetens  utveckling  nu  hunnit, 
däri  den  högsta  lyckan,  att  vi  kunna  söka  vår  egen  lycka 
i  allas. 

Elias  sprang  hänförd  upp.  Han  förstod  inte  att  be- 
gära ordet,  utan  sade  med  skälfvande  stämma,  bestämdt 
och  manligt: 

—  Jämlikar  äro  vi  alla  inför  Gud!  Lefve  jämlik- 
heten! 

Han    gjorde    en    åtbörd    med  handen  och  steg  i  sin 

-  95  - 


ifver  ut  i  tamburen.  Dä  han  inte  visste,  hvarför  han  hade 
begifvit  sig  åstad,  återvände  han  och  satte  sig  på  sin  plats. 

Efter  aftonbönen  sjöngo  eleverna  ännu  för  sina  gäster, 
samlade  i  en  stor  skara  omkring  katedern.  Gästerna  stodo 
i  dörren,  också  de  i  en  grupp.  Där  stodo  de  som  två 
krigshärar  emot  hvarandra,  men  den  mindre  flocken  ville 
förena  sig  med  den  större.  Okända  förhållanden  hade  ett 
ögonblick  skymtat  fram  för  dem,  som  solstrålar  blänka 
fram  ur  molnets  springa,  när  snön  smälter  om  våren.  Också 
de  ville  vara  med  i  den  strid,  som  måste  föras  för  andlig 
frihet  både  mot  andra  och  mot  dem  själfva. 

Men  där  i  fonden  sjöng  den  större  flocken  sina  hur- 
tiga sånger.  Mellan  sångerna  deklamerade  de  enstämmigt, 
deklamerade  kraftigt,  så  att  rösterna  Ijödo  som  åskan: 

Smid  med  kraft,  smid  med  kraft, 
stadigt  håll  i  släggans  skaft! 
Fosterlandets  unga  smeder, 
smiden  om  och  om  igen! 
Lycka  smider  ungdomsskaran, 
Finlands  lycka  smider  den. 

Sedan  talade  föreståndarn,  tackande  fbr  besöket  och 
skickande  hälsningar  till  gästemas  hemtrakt 

—  Då  ni  nu  varit  här  och  lärt  känna  vårt  arbete,  sä 
halsen  dem,  som  icke  känna  det,  sade  han.  Halsen  dem 
och  sägen,  att  de  äro  välkomna  hit  för  att  åtminstone  se, 
om  de  också  inte  skulle  ha  lust  att  tillsammans  med  oss 
börja  sträfva  andligt  framåt.  Våren  själfva  välkomna  hit 
tillbaka  och  hämten  andra  med  er! 

—  Jag  kommer  i  alla  fall  nästa  höst,  sade  Elias. 

—  Och  jag! 

—  Och  jag! 

Så  ljöd  det  från  många  munnar  och  de  talandes  ögon 
speglade  en  lefvande  ifver  och  deras  anleten  en  fast  vilja. 
När  gästerna  gingo,  sjöngo  eleverna  i  dörren: 

Jag  vet  ett  land,  långt  upp  i  högan  nord, 
ej  varmt  och  rikt  som  söderns  länder, 

—  96  - 


men  hjärtan  klappa  där  för  fosteijord, 
och  frihet  bor,  ja  frihet  bor 
på  Saimens  gröna  stränder 


Ynglingarna  stego  pä  sina  skidor  och  vände  deras 
spetsar  mot  sin  hemby. 

—  Vi  ska  hurra,  ropade  Elias. 

Och  de  hurrade  så  att  byggningen  ekade,  medan  de 
med  ungdomens  svällande  kraft  skidade  framåt. 


£n  ung  åldring. 

Han,  mannen,  som  går  pä  femtiotalet,  har  redan  länge 
varit  sin  sockens  duktigaste  karl.  Han  har  besökt  alla 
kommunalstämmor,  fastän  han  bott  två  mil  från  kyrkan, 
han  har  ledt  stämmorna  samt  med  ifver  och  framgång  ar- 
betat   till  förmån  för  kommunens  allmänna  angelägenheter. 

Hemma  har  han  ett  stort  bibliotek,  hvars  alla  band 
han  många  gånger  studerat  från  pärm  till  pärm,  hvarje 
gång  med  en  behållning  af  nya  ämnen  för  eftertanke.  När 
han  kommer  i  sällskap  med  någon,  som  vet  mer  än  han, 
försöker  han  alltid  draga  diskussionen  öfver  på  sådana  om- 
råden, där  han  tror  sig  få  höra  något  nytt  Han  frågar 
och  utbreder  sig,  vänder  och  vrider  på  orden,  bifaller  och 
säger  ibland  emot,  fastän  han  är  af  samma  mening  som 
den  han  talar  med,  tvingande  den  andra  att  komma  fram 
också  med  sina  innersta  tankar.  Och  ofta  har  han  bara 
med  sina  frågor  gjort  sin  vän  villrådig,  väckl  sådana  spörs- 
mål, som  inte  häller  för  den  andra  varit  klara.  På  det 
sättet  har  han  ibland  tillintetgjort  dennes  åsikter,  förmått 
honom  att  tänka  på  de  dunkla  och  vacklande  punkterna  i 
sin  uppfattning,  så  att  en  tanke,  som  han  förut  ifrigt  har 
förfäktat,  har  kunnat  synas  alldeles  barnslig. 

Men    alt   detta   har  han  gjort  bara  för  att  själf  lära. 

-  97  -  7 


Och  när  han  arbetat  pä  sin  åker  eller  rört  sig  på 
sin  äng,  har  han  stannat  och  granskat  hvaije  blomma,  hvarje, 
äfven  det  minsta,  föremål  och  lyssnat  till  hvaije  fågels  sång. 
Därför  känner  han  hvaije  blomma,  som  växer  på  hans 
trakt,  och  hvaije  fågel,  som  sjunger  i  hans  skogar.  Och 
ingenstädes  lider  han  af  ensamhetens  längtan. 

Men  dä  en  folkhögskola  öppnades  i  trakten,  måste 
han  få  komma  dit  genast,  den  första  vintern. 

—  Ty  (ÖT  den  gamla  hälla  åren  alltid  pä  att  ailaga, 
sade  han. 

Och  han  kom  dit,  denne  i  tjock  vadmal  klädde  hus- 
bonde, som  var  öfver  fyratio  år  gammal,  med  händer  hård- 
nade af  arbete,  med  en  plöjares  knotiga  ansikte,  en  röd- 
jares  breda  hake  och  pä  haken  ett  grånande  savolaxskägg, 
—  men  som  likväl  var  en  af  vårt  lands  finaste  män. 

När  han  kom  till  folkhögskolan,  verkade  han  bly- 
gare än  någon  enda  af  oss  andra.  Som  ett  blygt  barn  på 
ett  främmande  ställe  granskade  han  allting,  likasom  om  han 
tviflat,  huruvida  man  fick  vidröra  det.  Och  då  han  yttrade 
någonting,  särskildt  åt  föreståndarn  och  lärarne,  sade  han 
det  så  noga  hopsmidt  och  öfverlagdt  och  med  ett  generadt 
småleende. 

Fastän  vi  andra  redan  hade  blifvit  fullt  hemmastadda 
i  gården,  märktes  en  dylik  blyghet  fortfarande  i  hans  sätt 
att  vara.  Det  såg  ut,  som  hade  någon  osynlig  hand  stjri 
hans  minsta  rörelser,  så  att  han  aldrig  skulle  gå  i  vägen 
för  andra.     Också    denna  hans  tröghet  värkade  S3rmpatisk. 

Han  försökte  aldrig  säga  några  kvickheter,  men  när 
han  började  tala,  hörde  alla  med  förnöjelse  på  honooL 
Man  visste  redan  på  förhand,  att  i  orden  från  hans  mun 
fanns  en  enkel  kärna,  som  inte  innehöll  någonting  besyn- 
nerligt, men  likväl  alltid  någonting  värdefullt 

Och  hur  andäktigt  hörde  han  inte  på  föredragen! 
Jag  måste  ofta  vända  mig  om  för  att  se  på  hans  andäktiga 
ansikte,  som  var  uppmärksammare  än  någon  annans.  Och 
om  ingen  annan  kunde  svara  på  föredragams  frågor,  kunde 
han  det  oftast,  isynnerhet  om  frågan  rörde  hemtraktens  för- 
hållanden. 

I  räkning  och  ritning  blef  han  snart  den  främsta 
genom    sin    outtröttliga  flit     Det  gjorde  en  godt  i  hjärtat. 


när  man  säg  honom  sitta  vid  sitt  bord  midt  i  ungdomsska- 
ran, försjunken  i  decimalbråk,  andra  bråk  elier  sorter,  eller 
under  andra  timmar  förklarande  för  sig  själf  modersmålets 
rättstafningsregler. 

Och  hur  allvarlig,  med  läpparna  litet  längre  än  van- 
ligt, sysslade  han  inte  under  ritningstimmarna  med  modeller 
till  landtmannabyggnader  eller  husgeräd.  Mest  omsorgs- 
fullt gjorde  han  upp  ritningar  till  ett  tidsenligt  fähus,  eme- 
dan han  redan  i  tre  år  sade  sig  ha  funderat  pä  att  uppföra 
ett  sådant  på  sin  gård.  Husgerådsritningama  kopierade  han 
också  allesamman,  emedan  han  sade  sig  behöfva  dem  om 
vintern  under  de  långa  kvällarna.  Husgerådsartiklar,  som 
han  förfårdigat  som  aftonarbete  till  afsalu,  voro  redan  förut 
eftersökta  af  alla. 

Under  jordbruksföredragen  raspade  och  rispade  hans 
penna  ständigt,  ty  han  ville  bevara  åtminstone  hufvuddra- 
gen  af  dem  till  framtida  studium,  så  att  han  dess  nog- 
grannare skulle  kunna  följa  deras  anvisningar,  när  det  gällde 
att  fä  fälten  i  bättre  skick  och  rödja  nyodlingar  i  det  stora 
kärret,    hvarom    han  ibland  talade  med  en  ägares  stolthet. 

Den,  som  såg  honom  endast,  då  han  sålunda  var  i 
fiillt  bestyr  med  att  planera  allehanda  förbättringar  i  sin 
ekonomi,  kunde  ha  trott  honom  vara  en  träl  under  de  nu- 
tida materiella  förbättringssträfvandena.  Men  annat  tänkte 
den,  som  såg  honom  sjunga,  diskutera  eller  gömma  i  sitt 
hjärta  de  idéela  frön,  som  utsåddes  under  föredragen. 
Hvilken  värme  strålade  inte  då  ur  hans  sträfva  drag,  och 
hur  glänste  inte  då  ungdomsfriskheten  i  hans  gråbruna 
ögon! 

Om  vinterkvällarna  läste  han  flitigt  sina  läxor  och 
kommunalkunskap  —  ynglingen,  som  gick  på  femtiotalet 
•Läxor»  kallade  han  nämligen  med  andäktigt  allvar  de 
ämnen,  som  lärame  alltid  om  kvällen  sade,  att  de  skulle 
taga  upp  följande  dag  både  under  öfnings-  och  föredrags- 
timmarna.  Öm  någon,  ofU  likasom  med  förundran,  råkade 
nämna  hans  ständiga  flit,  svarade  han  vanligtvis  med  en 
rös^  som  om  han  nästan  bedt  om  förlåtelse: 

—  Ja,  sä  att  tiden  inte  går  i  raisk,  när  man  nu  en 
gäng  har  lyckan  att  vara  så  här  uteslutande  sysselsatt  med 
att  lära  sig. 

-  99  - 


Sålunda  tillbragte  han  sin  vinter  i  folkhögskolan,  han 
som  hade  förstått  att  lära  sig  någonting  för  hvaije  fåra  han 
plöjde  i  sin  hemåker. 

Men  på  våren,  då  han  gaf  hand  åt  föreståndarn  vid 
afskedet  från  folkhögskolan,  tycktes  han  vilja  prässa  honom 
mot  sitt  bröst  med  hela  sin  plöjarkraft,  som  under  vintern 
varit  ur  bruk,  —  så  skälfde  hans  ansikte,  när  han  allvar- 
ligt sade: 

—  Nu,  när  man  har  kommit  litet  i  farten,  måste  man 
härifrån! 

Men  tack  vare  dessa  sista  ord  och  allt  det  öfriga  hade 
hans  bild  präglat  sig  djupt  i  mitt  hjärta.  Åtminstone,  när 
jag  i  tidningarna  observerar  någon  notis  om  hans  hem- 
sockens fredliga  kommunalstämmor,  står  han  lefvande  fram- 
för mig.  Och  då  tänker  jag  alltid:  är  det  värkligen  bara 
vackra  ord  att  kalla  vårt  folk  ett  vetgirigt  folkl 


Skilsmässan. 


Vintern  hade  förflutit  på  folkhögskolan  under  fullt 
bestyr  med  att  inhämta  kunskaper.  Det  var  som  om  vi 
småningom  vaknat  ur  en  dvala  och  börjat  se  vår  omgifning 
i  ljuset  af  en  ny  morgon.  Vi  hade  i  folkhögskolan  förts 
till  vetandets  höjder,  därifrån  vi  betraktade  utsikten  och 
tjusades  af  hvad  vi  sågo.  Men  vår  utsikt  syntes  oss  dock 
så  trång  och  begränsad;  vid  synranden  sveptes  landskapet 
i  de  blånande  skogarnas  täcke,  och  ur  deras  midt  reste 
sig  ansenligare  höjder,  dit  vår  håg  längtade  för  att  skåda 
ännu  vidare. 

Som  bröder  och  systrar  hade  vi  arbetat  i  folkhög- 
skolan och  som  en  familj  kände  vi  oss.  Sida  vid  sida 
hade  vi  utvecklats,  och  vi  kände  det,  som  om  andliga  band 
hade  bundit  oss  samman  med  hvarandra  och  med  våra 
lärare. 

--  100  - 


Men  småningom  nalkades  skilsmässans  stund,  dä  vår 
ungdomsskara  måste  ut  i  världen  för  att  tjäna  en  skonings- 
lös kritik  till  måttstock  för,  hurudan  man  blir  i  folkhög- 
skolan —  på  en  enda  vinter. 

I  det  sedvanliga,  glada  bråket  och  bestyret  började 
allt  oftare  blandas  sådana  vemodiga  högtidsstunder,  som 
doldes  i  hjärtat,  utan  att  så  mycket  märkas.  Flickorna  lära 
också  någon  fridfull  aftonstund  ha  gråtit  jämte  lärarinnan, 
men  vi,  karlfolk,  kände  inte  någon  oöfvervinnelig  lust  till 
sådant. 

Och  till  sist  kom  afslutningsdagen  med  sin  enkla 
högtidlighet.  Många  voro  gästerna  inte,  och  granna  festtal 
höllos  inte  heller.  Socknens  präst  höll  bön,  nedkallande 
välsignelse  öfver  vinterns  arbete,  och  föreståndarn  uppma- 
nade oss  i  sitt  afskedstal  att  redligt  sträfva  mot  ljuset  under 
arbetet  i  hemmet,  att  söka  blicka  allt  vidare,  att  ständigt 
växa  och  utvecklas. 

Men  ingen  af  oss  hade  lust  att  ännu  den  dagen  fara 
bort.  Vi  ville  än  en  gång  samlas  i  kamratkretsen,  för  att 
tillsammans  tillbringa  den  sista  kvällen,  sjunga  våra  sista 
sånger  och  säga  hvarandra  farväl. 

Tysta  sutto  vi  i  skolsalen,  medan  solen  gick  ned  och 
det  började  skymma.  Sången  tog  inte  riktigt  fart  och  våra 
glada  aftonlekar  voro  alldeles  glömda. 

Föreståndarn  kom  till  oss  från  sitt  rum.  Också 
i  hans  ansikte  afspeglade  sig  afskedets  sorg,  men  han 
försökte  ändå  småle  som  förr,  då  han  trädde  in  i  vår 
krets. 

—  Nog  kunna  vi  väl  ännu  sjunga,  sade  han  raskt 
och  tillika  sorgset  och  satte  sig. 

Vi  sjöngo  och  sutto  åter  tysta.  Men  denna  tystnad 
likasom  talade,  den  talade  hjärtats  varma  språk,  hvaraf  de 
vackraste  ord  äro  endast  skuggor. 

Några  af  oss  försökte  också  tolka  sina  känslor  i  ord, 
som  dock  inte  riktigt  ville  komma  fram. 

En  flicka  steg  fram  och  ställde  sig  framför  liönnrots 
byst,  som  stod  kvar  på  estradbordet  efter  dagens  fest. 

Kära  kamrater!  sade  hon  och  började  snyfta.  —  Kära 
kamrater,  sade  hon  på  nytt  och  brast  ut  i  full  gråt.  Nu 
måste    —  vi  —  skiljas  —  härifrån. Fortsättnin- 

-  101  - 


gen  pä  talet  blef  en  nästan  högljudd  gråt,  och  hon  måste 
gå  och  sätta  sig  på  sin  plats.  Vi  måste  le  åt  hennes  tal, 
och  hon  log  också  själf  midt  i  tårarna. 

Nu  fingo  vi  också  höra  föreståndarn  säga  oss  sina 
sista  ord. 

—  «Unga  vänner!»  sade  han.  «Vi  ha  nu  här  arbetat 
hela  vintern  och  hunnit  till  våren.  Nu  är  det  vår  i  natu- 
ren. Drifvorna  ha  nästan  smultit  bort  och  isen  håller  på 
att  smälta  i  sjöarna.  På  markerna  flödar  vattnet  och  ger 
ät  vallens  växande  brodd  den  fuktighet  den  behöfver.  Trä- 
sken svälla  öfver  sina  bräddar,  sträfva  ut  ur  sina  stränders 
tränga  krets,  och  bäckarna  flöda  öfver.  Det  raska,  vårliga 
•lifvet  framträder  öfverallt  där  ute.  När  bäcken  sväller,  frukta 
vi,  att  den  skall  bringa  skada.  Men  låtom  oss  inte  vara 
alltför  rädda;  om  vi  inte  hade  flödrika  vårar,  skulle  vi  inte 
ha  växtrika  somrar  och  skörderika  höstar. 

Men  hvarför  skall  jag  på  längre  håll  söka  efter  vå- 
rens bilder,  våren  har  jag  ju  här  framför  mig  också.  Ni 
äro  unga,  edra  krafter  äro  i  sin  bästa  växt  Jag  hoppas 
och  tror,  att  också  i  edra  hjärtan  finns  vårlig  lust  att  lefva 
och  växa.  Också  i  hjärtat  rör  sig  vårflöde  och  vårstormar. 
Men  de  uppfostra  oss,  efter  våren  kommer  också  till 
människohjärtat  den  harmoniska  sommarn.  Alla  män- 
niskor genomlefva  sina  stunder  af  bekymmer,  men  också 
sorgen  är  hf,  och  i  lifvet  växa  vi  starka,  om  vi  vilja  blifva 
starka.» 

Skymningen  smög  långsamt  in  i  folkhögskolesa- 
len. Och  i  skymningen  sutto  vi,  småleende  med  fuktiga 
ögon. 

Följande  dag  samlades  vi  alla  om  morgonen  i  folk- 
högskolan. Vid  flaggan,  som  svajade  på  gården  sedan 
första  maj,  sjöngo  vi  vår  afskedssång  och  begåfvo  oss  af 
alla  tillsamman  ända  till  vägskälet,  där  vi  måste  skiljas  åt 
i  tvä  grupper. 

—  «Kom  till  oss  och  hälsa  på,  tag  rundligt  tid  på 
dig»,  ljöd  det  från  många  munnar. 

Men  hvarför  skall  jag  med  min  grofva  penna  alls 
försöka  skildra  denna  heliga  och  rena  sorg  och  afskeds- 
stunden,  som  sveptes  däri. 


-  102 


Den  stunden  var  läng  och  hjärtevarm,  småningom 
tog  den  slut,  hvar  och  en  steg  på  sin  kärra  och  böljade 
köra  eller  begaf  sig  till  fots  i  v^  mot  hemmet  och  dess 
arbeten.  Vårdagen  strålade  varm  och  klar  öfver  landska- 
pet, men  när  de  hvita  näsdukarna  vifUde,  drog  det  som 
en  kall  fläkt  genom  luften. 


103 


w^j^mmi% 


Henrik  Ibsen. 


+ 


IJen  23  maj  1906  bragte  telegrafen  underrättelsen, 
^^  att  Henrik  Ibsen,  samtidens  störste  skald  i  norden 
och  en  af  världslitteraturens  förste,  upphört  att  finnas 
till.  Budet  var  väntadt  och  som  diktare  hade  den 
gamle  ensamme  längesedan  talat  ut.  Men  så  stor  var 
ännu  hans  makt  öfver  sinnena,  så  stark  hans  ställning 
i  diktens  riken,  att  hans  bortgång  kändes  som  en  oer- 
sättlig förlust  och  lyste  kungssorg  öfver  hela  den  bil- 
dade världen. 

Henrik  Ibsen  föddes  i  den  lilla  staden  Skien  på 
Norges  sydkust  den  20  mars  1828.  Hans  fader  här- 
stammade från  en  välmående  köpmanssläkt,  som  i  tiden 
invandrat  från  Danmark;  hans  moder  var  af  tysk  här- 
komst. Släkten  hörde  till  de  tongifvande  på  orten, 
men  när  Henrik,  som  var  den  äldsta  sonen,  fyllt  åtta 
år,  inträffade  en  ekonomisk  kris,  som  satte  familjen  på 
bar  backe.  Som  halfvuxen  yngling  sändes  han  därför 
till  Grimstad,  där  han  fick  plats  på  ett  apotek.  Här 
skref  han  sitt  första  dramatiska  arbete  cCatilina»  (1850), 


—  104  — 


HENRIK  IBSEN 


en  revolutionär  dikt,  som  i  sin  jäsande  ungdomlighet 
redan  röjde  det  gryende  geniet.  Framgången  var  icke 
öfverväldigande.  En  del  af  upplagan  måste  säljas  som 
makulatur  till  en  hökare  för  att  skaffa  författaren  mat 
och  kläder.  Det  oaktadt  fortsatte  han  med  sin  skrift- 
ställarverksamhet  jämte  det  han  läste  på  studentexa- 
men. Om  hösten  1850  blef  han  student  och  kort 
efteråt  uppfördes  hans  skådespel  «Kaempeh0Jen»  (Käm- 
pahögen)  på  Kristiania  teater. 

Uppmärksamheten  var  nu  riktad  på  den  unge 
författaren.  Följande  höst  anställdes  han  vid  Bergens 
teater  mot  skyldighet  att  hvarje  år  skrifva  ett  skåde- 
spel för  teatern.  Samvetsgran  nt  uppfyllde  han  sin 
förpliktelse.  Från  denna  tid  härstamma  fyra  skåde- 
spel, de  flesta  byggda  på  romantiska  motiv  ur  folk- 
diktens ämneskrets  och  skrifna  på  vers  —  i  såkallad 
kämpavisestil. 

Återkommen  till  Kristiania  fördjupade  han  sig  i 
de  gamla  nordiska  sagorna  och  författade  under  in- 
trycket af  deras  vilda  skönhet  sitt  första  meta  bety- 
dande drama  «Haermaendene  paa  Helgeland»  (Käm- 
pame  på  Helgeland,  1858).  Höjdpunkten  af  denna 
period  i  hans  diktning  betecknar  emellertid  «Kongs- 
emneme»  (Kungsämnena,  1864),  där  skalden  med  djup 
historisk  blick  och  utomordentlig  tragisk  storhet  skildrar 
en  episod  ur  sitt  lands  historia.  I  den  mörke  Skules 
kamp  med  den  Ijuse  Håkon  om  Norges  krona  ned- 
lägger han  mycket  af  sitt  eget  förhållande  till  den 
jämnårige  skalden  Björnson,  hvars  lätta  framgång  och 
strålande  tro  på  sig  själf  han  jämförde  med  sitt  eget 
förtärande  tvifvel  och  sin  hårda  kamp  för  diktarkransen. 

Men  redan  tidigare  hade  han  fått  blicken  öppen 
för  verkligheten.     Kvinnofrågan   är  just  under  uppseg- 

-i  105  - 


ling,  och  diskussionen  om  äktenskapsmoralen  ger  gen- 
ljud i  vida  kretsar.  Ur  denna  atmosfär  framgår  cKxr- 
lighedens  komedie»  (Kärlekens  komedi,  1862),  en  sko- 
ningslös, men  varmt  poetisk  kritik  af  kärlekens  rätta 
halt.  Det  var  en  svår  tid  för  honom  själf  och  hela 
norden.  Han  är  i  krig  med  samhället  hemma,  hans 
ekonomiska  ställning  är  undergräfd  och  han  betrak- 
tas allmänt  som  ett  misslyckadt  geni,  som  hvem 
som  hellst  kan  se  öfver  axeln.  Slutligen  lyckas  det 
dock  hans  vänner  att  skaffa  honom  ett  litet  stipen- 
dium. Med  det  som  stöd  reser  han  utrikes  för  att 
bosätta  sig  där  för  hela  tjugoåtta  år  —  den  bästa 
mannaåldern! 

Det  var  vid  tiden  för  Danmarks  sista  strid  om 
Sönderjylland.  Varmt  hängifven  skandinavismens  idé 
om  nordens  enhet  kände  Ibsen  Sveriges  och  Norges 
uraktlåtenhet  att  hjälpa  det  nödställda  broderfolket 
nästan  som  ett  löftesbrott.  Hans  bitterhet  och  män- 
niskoförakt funno  häri  ny  näring.  Strafftalet  till  sina 
landsmän  höll  han  med  <Brand»  (1866).  Han  upp- 
ställde här  bilden  af  den  obeveklige  pliktmänniskan, 
som  gör  viljan  till  sin  gud  och  kämpar  sin  hårda  strid 
med  samhället  och  vanemoralen,  tills  han  går  under, 
emedan  han  icke  kan  fylla  det  stränga  krafvet  på  en- 
het i  lära  och  gärning.  Motstycket  till  denna  gestalt 
af  järn  och  eld  är  «Peer  Gynt»  (1867),  den  lättvindige, 
själfbedragande  fantasimänniskan,  som  alltid  går  utan- 
för svårigheterna  och  ljuger  sig  fri  för  sig  själf  och 
andra.  I  dessa  två  glänsande  och  tankestora  skapel- 
ser nedlade  Ibsen  hvad  han  saknade  och  återfann  hos 
nationen.  De  bära  därför,  trots  sin  poetiska  rikedom, 
ett  starkt  polemiskt  drag.  De  äro  också  hans  sista 
arbeten    på   vers.     Efter   dem    undergår  hans  syn  på 

—  106  — 


diktens  uppgifter  och  medel  en  förändring.  Han  låter 
romantiken  fara  och  ställer  samtiden  inför  verklighe- 
tens spegel  för  att  den  däri  skall  se  sig  själf  med  alla 
brister  och  fel.  Därtill  ägna  sig  framförallt  ämnen  ur 
det  dagliga  lifvet  och  prosans  rättframma  språk.  Innan 
han  dock  upptar  detta  värf,  samlar  han  sina  erfaren- 
heter och  drönunar  i  ett  stort  «världshistoriskt»  dub- 
beldrama «Kejser  og  Galilxer»  (Kejsare  och  Galilé, 
1873),  det  verk  han  själf  satte  högst  bland  de  sina 
och  hvilket,  utan  att  såsom  konstverk  vara  det  främsta 
af  dem,  öppnar  den  djupaste  inblicken  i  hans  lifs- 
åskådning  och  tänkesätt.  Dess  grundtanke  är  tron  på 
ett  tillkommande  « tredje  rike»,  hvarken  kejsarens  (an- 
tikens) eller  galiléns  (kristendomens),  utan  bägges  till- 
sammans i  en  högre  förening,  med  lifsförande  källor 
både  under  Golgata  och  Adams  lund.  —  I  mellantiden 
utgaf  han  en  samling  «Digte>  (Dikter,  1871),  som  vid 
sidan  af  skarpa,  polemiska  inlägg  i  dagens  frågor  inne- 
sluter pärlor  af  klar  och  djup  tankelyrik. 

Tidigare  publicerad  t  är  skådespelet  «De  unges  för- 
bund» (De  ungas  förbund,  1869),  där  Ibsen  med  blodig, 
träffsäker  satir  gisslar  det  politiska  lycksökeriet  och  blot- 
tar partiintrigemas  dunkla  vägar.  Med  detta  skådespel 
börjar  egentligen  räckan  af  hans  omstörtande  sam- 
fundsdramer. « Samfundets  st0tter»  (Samhällets  stöd, 
1877)  afslöjar  hyckleriet  i  samhäUets  bärande  lag,  egois- 
men och  affärsintressena  under  borgardygdens  mask. 
cEt  dukkehjem»  (Ett  dockhem,  1879)  visar  halfheten 
i  ett  äktenskap,  där  hustrun  icke  är  den  jämnbördiga 
parten,  utan  blott  en  behändig  leksak  i  mannens  hän- 
der. Detta  stycke  skapade  med  ett  slag  hans  rykte. 
Det  uppfattades  som  en  upprorsförklaring  från  kvin- 
nans   sida   och    gaf  anledning    till  en  hel  litteratur  af 

-  107  - 


skrifter  för  och  emot.  Men  detta  var  dock  intet  mot 
den  storm,  som  bröt  lös  efter  «Gengangere»  (Gengån- 
gare, 1 88 i),  detta  den  moderna  litteraturens  största 
drama  med  sin  skakande  domedagsstämning  och  sina 
dystra  skuggor  af  förstörande  ödemakter.  Aldrig  förr 
hade  äktenskapets  och  f^miljelifvets  dolda  afgrunder 
så  obarmhärtigt  blottats.  Det  var  ett  angrepp,  som 
bragte  hela  den  konventionella  moralen  att  vackla. 
Ingen  teater  vågade  till  en  början  uppföra  dramat 
Och  den  allmänna  meningen  lyste  tämligen  enhälligt 
både  stycket  och  dess  diktare  i  bann.  Men  Ibsen  gaf 
ett  svar,  som  hade  både  näbb  och  klor.  Det  var  «En 
folkefiende»  (1882),  som  visar  huru  den  enskilde,  som 
träder  upp  för  sanningen  och  det  allmänna  bästa,  rå- 
kar ut  för  opinionens  dom  och  förföljes  som  samhäl- 
lets värste  fiende.  Sin  uppgörelse  med  genomsnitts* 
människans  ynkedom  och  försumpning  företar  han  med 
«Vildanden»  (1884).  Det  är  på  samma  gång  det  slut- 
liga uttrycket  för  hans  egen  bottenlösa  misstro  till  lif- 
vet  och  människorna.  Hvad  tjänar  det  till  att  begära 
sanningen,  då  människorna  ändå  inte  bry  sig  om  att 
taga  fasta  på  den?  Hela  lifvet  är  byggdt  på  en  grund- 
val af  lögn  och  inbillning,  och  lyckan  är  ett  bländverk, 
som  ej  tål  verklighetens  nyktra  och  klara  ljus.  « Vild- 
anden» är  idealismens  fullständiga  bankruttförklaring. 
Men  när  förhållandena  engång  äro  sådana,  män- 
niskorna så  skröpliga,  hvarför  då  begära  så  mycket 
af  dem,  hvarför  ställa  fordringar,  som  ingen  kan  upp- 
fylla ?  Man  märker,  att  Ibsen  efter  detta  kommer  in  i 
en  humanare  syn;  han  får  intresse  för  det  enskilda 
fallet  och  studerar  det  som  produkt  af  omständighe- 
terna. På  samma  gång  blir  det  honom  lättare  att  fälla 
en    friande    dom.     «Rosmersholm>    (1886)  växer  fram 

-  108  - 


som  en  mild,  försoningsfuU  skildring  af  kärlekens  re- 
nande makt  och  «Fruen  fra  havet»  (Frun  från  hafvet, 
1888)  låter  valet  «i  frihet  och  under  ansvar»  utmynna 
i  en  seger  för  människans  sunda  natur.  De  dunkla, 
förstörande  maktema  kunna  betvingas.  Men  det  kostar 
strid,  c  Hedda  Gabler»  (1890)  har  icke  viljan  att  upp- 
taga den.  Därför  går  hon  under,  berusad  af  sina 
otämda  drifter,  och  förgör  i  egoistiskt  öfvermod  lyckan 
hos  sig  själf  och  de  beklagansAärda,  som  råka  in  under 
makten  af  hennes  onda  begär. 

Under  alla  dessa  trägna  arbetsår  besökte  Ibsen 
blott  några  gånger  och  då  helt  flyktigt  Norge.  Han 
trifdes  icke  i  de  små  förhållandena,  och  hans  landsmän 
bemödade  sig  ej  heller  synnerligt  om  att  vinna  honom 
åter.  Emellertid  blef  längtan  till  hemlandet  med  åren 
den  gamle  diktaren  för  stark,  och  sommaren  1891  bröt 
han  upp  från  Miinchen,  där  han  i  långaf  tider  haft  sitt 
egentliga  hem,  för  att  bosätta  sig  i  Kristiania.  Norges 
hufvudstad  var  genom  kommunikationemas  utveckling 
icke  längre  en  sådan  afkrok  af  världen  som  förr.  Men 
Ibsen  drog  icke  nytta  af  detta  förhållande.  Under 
återstoden  af  sin  lefnad  kom  han,  den  forne  orolige 
flyttfågeln,  icke  utom  nordens  gränser. 

Men  det  var  med  detsamma  som  om  några  af 
förbindelsetrådama  till  yttervärlden  skurits  af.  Dikta- 
rens fantasi  liksom  stänges  inne  inom  hans  inre  värld 
af  tankar  och  syner.  De  mystiska  elementen  och  den 
svårtydda  symboliken,  som  fjärma  den  från  verklighe- 
ten, tränga  sig  allt  längre  fram.  De  läto  sig  märkas 
redan  i  «Vildanden»  och  bröto  sig  fram  här  och  hvar 
i  skådespelen  efter  det.  Men  först  i  «Bygmester  Sol- 
ness»  (1892)  växa  de  ut  i  full  styrka.  Historien  om 
denne  byggmästare,  som  börjar  med  att  bygga  kyrkor, 

-  109  - 


sedan  bygger  hem  för  människor  och  sist  slår  sig  på 
att  bygga  luftslott  för  framtidens  prinsessa,  är  icke 
blott  individens  typiska  öde  och  Ibsens  egen  lifshista- 
ria,  utan  hela  det  åldrande  konstnärsskapets  tragedi, 
gifven  med  den  säkra  verklighetston,  men  också  med 
den  mystiska  dubbelklang,  som  ljuda  samman  i  Ibsens 
natur.  Ett  lika  rent  psykologiskt  spörsmål  upptager 
han  i  « Lille  Eyolf»  (1894),  där  han  utgående  från  för- 
hållandet mellan  föräldrarnas  kärlek  sig  emellan  och 
till  barnet  belyser  den  besvikne  sökarens  väg  till  öfver- 
tygelse  och  klarhet.  Den  dramatiska  svagheten  i  detta 
skådespel  öfvervinner  Ibsen  åter  med  «John  Gabriel 
Borkman»  (1896),  där  ränningens  alla  trådar  samverka 
för  att  framhäfva  bilden  af  det  strandade  geniet,  som 
lefver  i  sin  inbillade  storhet  och  aldrig  lär  sig  inse, 
att  framgången  för  alltid  gått  förbi  hans  dörr.  Hans 
sista  verk  är  epilogen  «Naar  vi  döde  vaagner»  (När 
vi  döda  vakna,  1899),  en  vidräkning  med  konstnärs- 
lifvets  illusioner  och  nederlag,  som  verkar  med  själf- 
bekännelsens  hemska  sannfärdighet.  Konstnären,  som 
för  fantasins  gyckelbilder  offrar  verklighetens  enda  och 
fulla  lycka,  förgriper  sig  på  lifvet  och  plundrar  sig 
själf  på  tillvarons  bästa  frukter.  Äro  Ibsens  tidigare 
nutidsskådespel  uttryck  för  en  stor  och  stridbar  män- 
niskokunskap, så  präglas  dessa  hans  ålderdoms  ska- 
pelser af  en  rik  och  stilla  visdom,  som  omger  dem 
med  en  rymd  af  isande  grubbel  och  skarpa,  (järrblik- 
kande  tankar. 

Icke  blott  som  skapande  ande,  utan  också  som 
diktare  för  scenen  har  Ibsen  varit  en  förnyare  och 
banbrytare.  Det  moderna  dramat  undergår  genom 
honom  så  till  innehåll  som  form  en  genomgripande 
förändring.     Man    far    ögonen   upp  för  själamas  t3^ta 

-  110  - 


tragedier,  de  som  utspelas  inom  människorna,  utan 
stora  ord  och  lidelsefulla  utbrott.  Belysningen  faller 
helt  och  hållet  tillbaka,  mot  det  förflutna,  och  perso- 
nerna afslöja  sig  till  bottnet  af  sitt  väsen  genom  dessa 
samtal,  som  i  högre  grad  än  hos  kanske  någon  annan 
diktare  äro  en  det  talade  ordets  konst. 

I  det  dagliga  lifvet  var  Ibsen  inbunden  och  förbe- 
hållsam, svår  att  komma  in  på  lifvet  och  ofta  hård  och 
sträng  i  sina  omdömen  om  personer  och  förhållanden, 
men  alltid  rättvis  och  ärlig  i  sin  öfvertygelse.  Han 
genomskådade  lätt  dem  han  kom  i  beröring  med,  och 
ofta  blef  hans  intresse  för  medmänniskorna  närmast 
konstnärens  för  modellen.  Men  hans  skenbara  otill- 
gänglighet var  den  förnäma  mannens  beväpning  mot 
en  påträngsen  värld  och  under  den  kalla  ytan  bar  han 
ett  varmt  och  rikt  hjärta.  Han  genomlefde  sin  dag 
med  regelbundenheten  hos  ett  urverk.  Hans  lilla  kor- 
rekta företeelse  var  under  de  dagliga  promenaderna 
på  Kristianias  gator  en  af  stadens  största  sevärdheter. 
De  sista  åren  af  sitt  lif  tillbragte  han,  tyngd  af  år  och 
sjukdom,  mest  inomhus,  i  sitt  ^historiska»  fönster  vid 
en  af  Kristianias  mest  trafikerade  platser. 

Det  är  svårt  för  samtiden  att  döma  om  en  dik- 
tares storhet.  Synvinkeln  blir  så  lätt  för  kort.  Men 
för  oss,  som  sett  Ibsen  i  hela  glansen  af  hans  världs- 
rykte och  vuxit  upp  under  det  lefvande  intrycket  af 
hans  förkunnelse,  är  han  den  ende  och  store.  På 
sanmia  sätt  som  Dante,  Shakespeare,  Voltaire  och 
Goethe  öfverskuggar  hans  väldiga  gestalt  en  hel  tids- 
ålder. Han  var  en  stor  frihetskämpe,  icke  en  af  dem 
som  strida  för  politiska  eller  sociala  ideal,  men  en  af 
dem  som  pekat  på  grundvalen  och  ändamålet  för  dem  alla 
—   människoandens  frigörelse.     Lifvets  förnyelse  hvi- 

-  111  - 


lar  hos  nya  släkten  af  fria,  framåtsträfvande  individer 
På  vandringen  mot  dem  har  Ibsen  varit  en  af  dem 
som  gått  före  och  visat  vägen.  Hans  verk  tillhör  där- 
för framtiden  och  skall  aldrig  dö. 

Emil  Hasselblatt. 


-  112  — 


wmÅ^mmm^im^mm^^m. 


Hälsning   till   hembygden  vid  musikfesten  i 
Ekenäs  1906 

af 
Jonatan  Reuter, 


Var  hakad,  bygd,  i  ton  och  sång, 

var  hälsad,  sköna  vårl 

Väl  är  den  vinter  hård  och  lång, 

som  varar  flera  år. 

Men  efter  vinterbojans  tvång 

står  våren  upp  igen  en  gång  — 

Var  hälsad  unga  vårl 

Var  hälsad,  du  bygd,  med  röda  hus 

vid  lummiga  dungars  rand, 

var  hälsadt,  du  hafvets  mäktiga  brus, 

vid  Nylands  klippiga  strand  1 

Nu  susar  skogen  igen  som  förr 

i  vaknande  sommarvind, 

som  gläntar  vänligt  på  stugans  dörr, 

mildt  smekande  barnens  kindl 


—  113  — 


Var  hälsad,  du  fader,  som  sofver  tungt, 

var  hälsad,  du  moder,  som  hvilar  lugnt, 

ej  hörande  stundens  ord! 

Hell  Eder,  som  stapplande  stegen  ledt 

och  gifvit  oss  hemrätt  här, 

stom  sträfvat  och  lidit  for  oss  och  bedt, 

och  varit  oss  alltid  när! 

Det,  som  I  lärt  oss,  ej  kan  förgå, 

men  blifvit  oss  lifvets  skatt. 

Än  höra  vi  Edra  hjärtan  slå 

för  oss  utur  dödens  natt. 

Du  vår,  som  l3^er,  hvart  än  vi  se, 

du  nya  och  stora  tid, 

du  fordrar  och  kräfver  —  välan  vi  ge 

med  mod  oss  i  tidens  strid! 

Må  vi  gå  framåt,  som  fädren  gått, 

till  heder  för  oss  och  dem, 

och  må  vi  lämna  det  arf,  vi  fått, 

förökadt  i  tryggadt  hem! 

Du  fader,  som  sofver  i  kullen  tungt, 

du  moder,  som  hvilar  i  mullen  lugnt» 

vi  skola  sträfva,  som  I  ha'n  gjort, 

för  det,  som  är  rätt  och  stort! 

Var  hälsad,  bygd,  i  ton  och  sång, 

var  hälsad,  unga  vår! 

Väl  var  den  vinter  hård  och  lång, 

som  varat  flera  år. 

Men  efter  vinterbojans  tvång 

är  våren  här  igen  en  gång  — 

Var  hälsad,  frihetsvår! 


-  114  — 


En  trädgårdsstad. 


Vid  järnvägslinjen  mellan  London  och  Cambridge 
ligger  den  lilla  stationen  Letchworth,  och  omkring 
den  har  man  grundlagt  en  stad  som  är  afsedd  att  bli 
olika  alla  andra.  Det  är  den  s.  k.  Garden  City  eller 
cTrädgårdsstaden»,  ett  samhälleligt  experiment,  hvars 
namn  innebär,  hvad  företaget  afser  att  utgöra.  Man 
har  igångsatt  ett  storartadt  försök  att  länma  invåname 
i  de  öfverbefolkade  storstäderna  tillfälle  att  återvända 
till  landsbygden,  men  under  sådana  förhållanden,  att 
ingen  af  städemas  verkliga  fördelar  skulle  gå  förlorad. 
The  Garden  City  afser  att  förena  det  bästa  af  staden 
och  det  bästa  af  landet  och  att  utelämna  bådas  nack- 
delar. 

När  man  anländer  till  stationen,  har  man  från  de 
närmaste  låga  kullama  en  fri  utsikt  öfver  det  tämligen 
öppna  landskapet  Liksom  i  allmänhet  på  den  engelska 
landsbygden  mötes  blicken  af  en  rik  grönska.  Skogar 
finnas  visserligen  ej,  men  smärre  lundar  samt  frodiga 
ängar  och  fält,  afdelade  genom  häckar.  Det  lyser  af 
rödt  och  hvitt  bland  grönskan.  Hela  trakten  är  be- 
strödd med  grupper  af  byggnader  i  dessa  färger,  nära 
nog  så  långt  man  kan  se  för  kullamas  skull.  The 
Garden  City  skall  icke  bilda  en  sammanhängande  hel 

—  115  - 


stad,  utan  ett  system  af  byar,  afskilda  genom  öppna 
marker,  och  af  dessa  byar  äro  nu  två  eller  tre  i  det 
närmaste  färdiga.  Husens  väggar  äro  hvita  eller  åtmin- 
stone ljusa,  och  de  röda  tegeltaken  skimra  grannare 
än  en  löfskog  om  hösten.  När  man  vandrar  längs  ga- 
torna —  eller  vägarna,  hvilketdera  man  vill  kalla  dem 
—  ser  man,  huru  ny  staden  är.  I  själfva  verket  date- 
rar sig  dess  början  så  sent  som  till  september  1903. 
Många  af  husen  ha  just  blifvit  färdiga;  vid  alla  gator 
håller  man  på  att  bygga  nya.  De  små  trädgårdarna 
kring  hvarje  hydda  äro  också  alla  i  sin  begynnelse, 
man  ser  endast  nyss  anlagda  planteringar.  Detsamma 
gäller  alléerna  längs  vägen.  Men  man  kan  ej  neka, 
att  det  ser  inbjudande  ut.  I  stället  for  de  ändlösa  rader 
af  precis  dylika  hus  man  påträffar  i  de  engelska  stor- 
städemas utkanter,  äro  hyddorna  här  alla  olika.  De 
äro  uppenbarligen  byggda  efter  ritningar  af  arkitekter, 
man  har  fast  stor  vikt  vid  ett  trefligt  yttre.  Med  nöje 
betraktar  man  dessa  gator  och  de  många  små  stugorna 
och  trädgårdarna.  ÖA^erallt  har  forsorg  dragits  om 
ljus,  utrymme  och  trefnad.  Sådant  är  det  allmänna 
intrycket  staden  gör  på  de  besökande. 

Det  är  öfverbefolkningen  i  de  stora  sfädema,  som 
foranledt  uppkomsten  af  The  Garden  City,  liksom  af 
så  många  andra  försök  att  skapa  bättre  existensvillkor 
for  de  stora  massorna  af  städemas  befolkning.  I  Lon- 
don t.  ex.  bo  i  medeltal  närmare  25,000  personer  sam- 
manträngda inom  området  af  en  kvadratkilometer.  Den, 
som  sett  fattigkvarteren  i  världsstaden  med  deras  smuts 
utan  like  och  deras  befolkning  i  den  yttersta  nöd,  har 
fatt  en  inblick  i  de  forhållanden,  under  hvilka  tusende 
och  åter  tusende  af  stadens  invånare  bo. 

Storartade  ansträngningar  ha  visserligen  gjorts  i 
London  och  andra  städer  att  förbättra  bosättningsfor- 
hållandena  bland  befolkningens  lägsta  lager.  Så  har 
man,  t.  ex.  i  Whitechapel,  med  stora  kostnader  inköpt 
och  nedrifvit  massor  af  hus  och  anlagt  breda  gator 
tvärs  igenom  de  trångbodda  fattigdistrikten.  Men  till 
och  med  dylika  medel  ha  visat  sig  vara  otillräckliga. 
Då   man   ombyggt   de  osunda  kvarteren  i  det  inre  af 

-  116  — 


staden,  har  följden  i  många  fali  blifvit  den,  att  befolk- 
ningen i  lika  stora  massor  sammanträngt  sig  i  andra 
distrikt,  t.  ex.  i  förstäderna. 

A  andra  sidan  ha  försöken  att  återföra  öfverflödet 
af  städemas  befolkning  till  landsbygden  härintills  i  all- 
mänhet misslyckats.  Det  har  visat  sig,  att  de  folkele- 
ment, man  förmått  utflytta  till  landet,  ej  kvarstannat  där, 
utan  sökt  sig  tillbaka  till  städerna.  Svårigheter  och 
nöd  möter  visserligen  där  de  flesta,  men  man  har  en 
gång  för  alla  vant  sig  vid  stadsförhållandena.  Utvan- 
dringen från  städerna  har  synnerligast  därför  ej  tagit 
uppsving,  emedan  nära  nog  det  enda  arbete,  som  statt 
till  buds  på  landet,  varit  jordbruk  och  därmed  i  sam- 
band stående  sysselsättningar. 

Med  insikt  om  dessa  förhållanden  ha  grundlägga- 
rena af  The  Garden  City  gått  till  sitt  verk.  SärskUdt 
har  man  hoppats  på  framgång  för  tillvandringen  från 
städerna  genom  att  inom  den  nya  bosättningen  lämna 
tillfälle  till  alla  de  slag  af  ärligt  arbete  och  verksamhet, 
som  finnas  att  tillgå  i  städerna.  Fabriker,  uppförda 
under  iakttagande  af  alla  hälsovårdens  och  nyttans 
fordringar,  ingå  som  en  viktig  del  i  planen.  Och  i 
själfva  verket  hoppas  man,  att  många  fabriker  skola 
finna  det  förenligt  med  sin  fördel  att  öfverflytta  sin 
verksamhet  till  The  Garden  City.  Jordräntan  är  där 
så  mycket  lägre,  och  lefnadskostnadema  ställa  sig  billi- 
gare. Särskildt  borde  The  Garden  City  ägna  sig  för 
sådana  fabriker,  med  afseende  å  hvilka  transportkost- 
naderna, vare  sig  för  råämnet  eller  den  tillverkade  va- 
ran, ej  spela  någon  roll. 

Nu  har  man  emellertid  ansett  det  vara  nödvän- 
digt att  genast  vid  grundläggningen  af  den  nya  kolonin 
ha  hela  planen  för  densamma  färdig,  så  att  sedan  icke 
under  anläggningarnas  och  befolkningens  tillväxt  samma 
missförhållanden  måtte  insmyga  sig,  hvilka  man  önskat 
undvika.  Hufvudprincipen  har  varit,  att  hvarje  hus 
skall  ha  en  egen  trädgård,  där  invånarne  kunna  arbeta 
på  lediga  stunder,  ej  endast  för  sin  vederkvickelse,  utan 
äfven  för  att  öka  sin  inkomst.     Alla,  och  i  synnerhet 


—  117  — 


barnen,  skola  föras  så  nära  naturen  som  det  är  möj- 
ligt i  en  stad  af  The  Garden  Citys  beskaffenhet. 

Från  början  har  man  vidtagit  åtgärder  att  före- 
bygga öfverbefolkning.  För  detta  ändamål  ha  bestäm- 
ningar träffats  inskränkande  rättigheten  att  uppföra 
byggnader  på  de  enskilda  jordlotterna.  Redan  vid 
stadens  grundläggning  ha  därjämte  vidsträckta  områ- 
den reserverats  för  parker  och  öppna  platser.  Och 
för  att  hindra  att  markerna  kring  staden  af  främmande 
ägare  blefve  använda  för  olämpliga  ändamål  omges 
The  Garden  City  med  ett  bälte  af  öppen  jord,  som 
endast  nyttjas  till  odling.  Fabrikerna  anläggas  vid 
östra  delen  af  staden,  åt  hvilket  håll  de  förhärskande 
vindarna  blåsa.  Detta  område  afskiljes  dessutom  genom 
trädplanteringar. 

En  mycket  viktig  princip  är  att  företaget  skall 
ekonomiskt  bära  sig.  The  Garden  City  är  icke  afsedt 
att  bli  en  välgörenhetsinrättning,  som  upprätthålles 
genom  gåfvor.  Det  nuvarande  bolaget,  som  äger  sta- 
den, inledde  sin  verksamhet  år  1903  med  ett  aktieka- 
pital om  nominellt  300,000  pund  eller  7,500,000  finska 
mark,  och  det  är  bestämdt,  att  ränteutdelningen  ej  får 
öfverskrida  5  ^/q.  Möjliga  öfverskott  användas  till  före- 
tagets förbättrande.  Stadens  område,  3,818  acres  eller 
1,546  ha,  inköptes  från  14  olika  jordägare  för  sam- 
manlagdt  3,789,225  finska  mark.  Som  fullfardig  är  sta- 
den afsedd  att  inrymma  35,000  personer.  För  närva- 
rande är  invånarantalet  2,ooo.  Man  har  redan  inrättat 
talrika  butiker,  tvenne  skolor,  post-  och  bankhus,  en 
stor  samlingshall,  vattenledning  och  gasverk. 

Skall  man  kunna  antaga,  att  The  Garden  Citys 
betydelse  en  gång  blir  sådan,  att  vi  häri  få  se  en  typ 
för  framtida  städer?  Mycket  beror  därpå,  huru  de  eko- 
nomiska beräkningarna  komma  att  slå  in,  mycket  därpå, 
om  människor  bosätta  sig  i  staden,  om  fabriker  komma 
att  anläggas  där  o.  s.  v.  —  i  detta  nu  räknar  The 
Garden  City  fyra  smärre  fabriker  och  plats  har  för- 
värfvats  för  sju  andra.  Synnerligt  lysande  te  sig  dock 
icke  för  närvarande  utsikterna  med  afseende  å  de  mate- 
riella fördelar  kolonin  är  i  stånd  att  erbjuda  sina  invå- 

—  118  - 


nare.  Ehuru  företaget  är  byggdt  på  andelsverksamhets- 
principen,  ha  dock  t.  ex.  byggnadskostnadema  och 
med  dem  hyrorna  ställt  sig  ganska  höga,  och  icke  hel- 
ler prisen  på  förnödenheter  äro  tillsvidare  anmärknings- 
värdt  lägre  än  anoanstädes  i  England.  I  allmänhet 
förefaller  det,  som  om  The  Garden  City  kunde  utgöra 
en  lämplig  bosättningsort  för  de  mest  burgna  arbeta- 
rena  och  för  personer  ur  medelklassen,  men  knappast 
vore  i  stånd  att  draga  till  sig  de  lägst  stående  folkele- 
menten. Men  oberoende  om  företag  sådana  som  The 
Garden  City  kunna  direkt  inverka  på  befolkningsför- 
hållandena i  de  nuvarande  städerna,  kan  kolonin  åtmin- 
stone eftersträfva  att  bereda  sina  invånare  en  så  lycklig 
bosättning  som  möjligt.  Och  huru  som  helst,  se  vi  i 
The  Garden  City  ett  storartadt,  praktiskt  inlägg  i  en 
af  framtidens  mest  vidtgående  frågor. 

G,  Landtman. 


—  119  — 


Valter  B.  Meinander. 


Folkhögskolan  är  ännu 
ung  i  vårt  land.  Dock  har 
döden  redan  hunnit  göra  sin 
skörd  inom  densamma,  en 
skörd,  som  under  det  nu 
tilländagångna  året  varit  sär- 
skildt  dyrbar.  Tvenne  ny- 
ländska  skolor  hafva  där- 
under drabbats  af  förluster, 
och  bland  dem  Östra  Nylands 
folkhögskola  synnerligen 
kännbart,  i  det  dess  före- 
ståndare gått  bort  ur  tiden. 
Torsdagen  den  7  juni  skattade  nämligen  magister 
Valter  Birger  Meinander  åt  förgängelsen.  Tio  år  tidi- 
gare på  dagen  eller  den  7  juni  1896  log  lifvet  emot 
honom  gladare  än  någonsin  tillförene.  Han  hade  då 
vid  1 8  års  ålder  vunnit  lyran,  och  framtiden  med  hop- 
pets vida  värld  låg  öppen  för  honom.  Få  hafva  väl 
blickat  in  i  denna  framtid  med  större  lust  att  verka 
än  han,  med  redligare  håg  att  utan  prut  offra  sina 
bästa   krafter   för   genomförandet  af  de  idéer,  som  de 


—  120 


svurit  tro.  Själf  kunde  han  dock  lika  litet  som  någon 
annan  ana,  att  hans  verksamhetstid  skulle  bli  så  kort, 
att  hans  lefnadsbana  så  snart  skulle  vara  ändad.  Då 
dödsbudskapet  spriddes  kring  bygderna,  blef  man  sla« 
gen  med  häpnad.  Man  ville  till  en  början  icke  tro, 
att  det  var  sant,  att  Valter  Meinander  var  borta,  att 
just  han,  som  forefallit  friskare  och  lefnadsgladare  än 
de  flesta,  fallit  offer  för  liemannen.  Men  denne  låter 
icke  beveka  sig.  Det  är,  som  han  mången  gång  skulle 
välja  sina  offer  just  så  för  att  visa  oss,  huru  förgänglig 
vår  tillvaro  är,  huru  lätt  äfven  den  rödaste  kind  kan 
omskifta  i  färgen  och  hvitna. 

Blef  Valter  Meinanders  lefnadsbana  mänskligt  att 
döma  kort.  så  var  den  dock  tillräckligt  lång  för  att 
lämna  märkbara  spår  efter  sig.  Man  kan  om  honom 
med  skalden  säga:  « Långt  var  det  lif  dock  han  lefva 
fått,  om  lif  är  bragd»,  ty  bragd  var  hans  lif  redan  då, 
när  de  flesta  af  hans  kamrater  ännu  endast  sutto  vid 
Gamaliels  fötter  för  att  inhösta  vetandets  frukter.  Han 
trädde  tidigt  ut  i  den  offentliga  verksamheten  såsom 
föredragshållare,  såsom  ledare  af  förberedande  folkhög- 
skolekurser och  såsom  ifrare  lör  ungdomsföreningsrö- 
relsen. Med  detta  ha  vi  redan  antydt  riktningen  af 
hans  lefnadsbana,  men  i  denna  antydan  kunna  vi  tillika 
finna  förklaringen  till  de  omständigheter,  som  gåfvo 
hans  lif  dess  yttre  gestaltning.  Slumpen  spelar  därvid 
oftast  en  vida  mindre  roll,  än  man  i  allmänhet  tror,  ty 
människan  är  en  produkt  af  sin  omgifning.  Hon  gripes 
i  sin  ungdom  af  de  idéer,  som  röra  sig  i  tiden,  och 
hon  blir  i  bästa  fall  en  bärare  af  desamma.  Lycklig 
därför  den  människa,  som  tidigt  kommer  under  god 
påverkan,  som  redan  i  barndomen  far  mottaga  ädla 
intryck  samt  insupa  upphöjda  tankar  och  idéer,  som 
kimna    verka   bestämmande  uppå  hennes  lifs  riktning. 

Valter  Meinander  hade  den  lyckan  i  rikt  mått. 
Född  i  Viborg  den  2  mars  1878,  var  han  son  till  me- 
kanikern Dion  Meinander  och  hans  maka  Laura,  född 
Relander.  Han  genomgick  Borgå  lyceum  och  tillhörde 
såsom  student  Nyländska  afdelningen,  bland  hvars  mest 


—  121  — 


intresserade  medlemmar  han  räknades.  Han  var  bl.  a. 
ett  år  dess  sekreterare. 

Vid  sitt  inträde  i  afdelningen  kom  han  genast 
med  uti  folkbildningsarbetet.  Han  blef  gripen  af  in- 
tresse för  detsamma,  och  han  drefs  att  verka  af  kärlek 
till  hembygden  och  sitt  svenska  modersmål.  Här  ha 
vi  den  enkla,  men  därför  icke  mindre  storslagna  upp- 
ränningen till  hans  lifsgäming,  och. hans  lifslinje  löper 
äfven  utan  några  större  afvikningar  mot  sitt  bestämda 
mål.  Dock  hade  han  otvifvelaktigt  äfven  stora  betin- 
gelser för  den  lärda  skolan.  Af  naturen  begåfvad  med 
ovanliga  lärareanlag  skulle  han  helt  säkert  äfven  i  den 
skapat  sig  en  bemärkt  plats.  Nu  kommo  de  lärospån 
han  gjorde  i  densamma  omedelbart  folkbildningsarbetet 
till  godo,  ty  till  detta  drogs  han  med  oemotståndlig 
håg,  och  folkhögskolan  blef  den  yttre  ramen,  inom 
hvilken  han  här  ville  utföra  sitt  verk. 

I  folkhögskolekretsar  väckte  Valter  Meinander 
redan  tidigt  uppmärksamhet,  och  man  hälsade  i  honom 
snart  en  kraftig  medhjälpare,  på  hvilken  man  föste  stora 
förhoppningar.  Den,  som  kände  honom  närmare,  vet 
också,  att  det  var  väl  rustad  han  gick  till  detta  sitt 
värf.  Utom  den  personliga  läggningen,  som  i  hög 
grad  gynnade  honom,  hade  han  genom  grundliga  stu- 
dier förvärfvat  sig  dessa  gedigna  och  säkra  kunskaper, 
som  äro  ett  oeftergifligt  villkor  för  en  lyckad  folklärare, 
som  vill  verka  i  en  folkhögskola  eller  såsom  föreläsare 
bland  folket.  Han  hade  därjämte  genom  resor  vidgat 
sin  blick  för  lifvets  olika  förhållanden,  på  samma  gång 
han  stiftat  närmare  bekantskap  med  folkhögskolan  i  de 
Skandinaviska  länderna. 

Sina  vunna  erfarenheter  fick  han  äfven  göra  i 
någon  mån  fruktbringande  under  de  trenne  år  det  för- 
unnades honom  att  verka  i  folkhögskolans  tjänst.  Tvenne 
år  verkade  han  vid  Mellersta  Nylands  folkhögskola  och 
det  sista  året  vid  Östra  Nylands  landtmanna-  och  hus- 
moderskola, som  till  stor  del  kan  betraktas  såsom  hans 
skapelse.  Denna  skola  gjorde  äfven  en  synnerligen 
vacker  början,  som  lofvade  godt  för  framtiden,  hvilket 
främst    var   Valter   Meinanders    förtjänst,   om  det  ock 

—  122  — 


måste  medgifvas,  att  jordmånen  här  redan  var  beredd 
och  de  värsta  stötestename  undanröjda. 

I  folkhögskolan  lämnar  Valter  Meinander  ett  stort 
tomrum  efter  sig,  men  om  möjligt  ett  ännu  större  så- 
dant lämnar  han  i  den  Nyländska  ungdomsförenings- 
rörelsen.  Här  var  han  en  sällsynt  lifvande  kraft.  I 
många  år  verkade  han  såsom  ordförande  för  Nylands 
svenska  ungdomsföreningars  centralutskott  och  gaf  i 
denna  egenskap  ilere  betydelseftilla  uppslag.  Bland 
annat  väckte  han  förslag  om  bildandet  af  Nylands 
svenska  ungdomsförbund  och  deltog  i  startandet  af  tid- 
skriften <För  nyländska  hem»,  h vilken  skulle  blifva 
ett   organ   för   de  nämnda  -föreningames   sträfvanden. 

Valter  Meinanders  verksamhet  var  sålunda  i  hög 
grad  omfattande,  men  den  bildade  tillika  någonting 
helgjutet  och  präglades  af  en  sällsynt  enhetlighet,  pa 
samma  gång  den  uppbars  af  ett  varmt  och  hängifvet 
intresse.  Däraf  framgången.  Hängifvenheten  var  en 
frukt  af  hans  ideella  lifsuppfattning.  Det  var  någonting 
af  konstnärens  heliga  ifver,  som  besjälade  honom,  och 
han  var  påtagligen  skald  i  Ibsens  mening,  så  tillvida, 
att  han  skådade  idealet  bakom  sin  gärning. 

Han  föll  i  sin  ungdoms  vår,  men  han  föll  med 
segerkransen  omkring  pannan,  och  den  oändliga  saknad 
han  lämnade  efter  sig  vittnar  mer  än  nog  om  styrkan 
och  rikedomen  uti  hans  personlighet.  Hans  jordfard 
blef  i  sitt  slag  någonting  enastående  på  landsbygden. 
En  ofantlig  skara  människor  hade  samlat  sig  på  Pemå 
kyrkogård,  där  jordfästningen  försiggick.  Gående,  åkande, 
med  ångbåtar  samt  med  rodd-  och  segelbåtar  infann 
sig  Östra  Nylands  svenska  belolkning  för  att  göra  den 
sista  tjänsten  åt  den  man,  som  helt  fattat  dess  hjärte- 
lag och  som  egnat  hela  sitt  hjärtas  kärlek  och  sin  bety- 
delsefulla lifsgäming  åt  denna  befolkning  och  dess  bästa. 
På  grafkullen  nedlades  kransar  och  buketter  i  hundra- 
tal, under  det  tårade  ögon  och  sorgsna  ansikten  hos 
den  församlade  mängden  gaf  den  för  Valter  Meinanders 
personlighet  och  betydelse  för  sin  hembygd  beteck- 
nande bilden  af  ett  folk  i  sorg. 

Så  förtälja  tidningame. 

—  123  — 


Den  aflidnes  verksamhet  hade  främst  varit  ett 
såningsarbete.  Han  fick  ej  lefva  tillräckligt  länge  för 
att  se  frukterna  däraf,  men  han  förskonades  äfven  ifrån 
att  se  tistlar  och  törnen  spira  upp  bland  sådden,  ty 
sådant  kan  väl  aldrig  helt  undgås.  Dock  veta  vi,  att 
han  var  för  sundt  och  praktiskt  anlagd  för  att  af  dy- 
likt låta  sig  nedslås.  Tvärtom  äro  vi  öfvertygade,  att 
detta  endast  skulle  manat  honom  att  ännu  mera  vårda 
och  ansa  sina  plantor  för  att  säkerställa  skörden. 

Nu  är  han  borta,  och  vården  och  ansen  bli  en 
annans.  Huru  de  än  utfalla,  kunna  vi  säga,  att  Valter 
Meinanders  utsäde  var  godt.  Det  var  kärna  och  växt- 
kraft uti  detsamma,  hvilket  äfven  låter  oss  hoppas,  att 
frukterna  icke  skola  uteblifva. 

K,  r.  o. 


-  124 


Ur  fågelvärlden 

zi  John  Hedberg. 


I.     Kråkor. 

Hvem  känner  ej  kråkan!  Där  hon  tungt  flyger 
genom  luften,  sitter  uppspetad  på  en  gärdesgård  eller 
klumpigt  men  gravitetiskt  promenerar  på  vägar  och 
stigar,  känner  väl  hvarje  människa  vid  första  ögon- 
kastet igen  den  gynnaren. 

Hvarfbr  då  kosta  papper  och  trycksvärta  på  den 
allbekanta  fågeln? 

Förlåt! 

Läs  bara  vidare.  Följ  med  en  stund,  och  följ- 
den skall  ofelbarligen  bli  ett  erkännande  af,  att  de 
fleste  ändå  veta  litet  om  kråkorna  samt,  att  det  ej  var 
så  onödigt  att  lyfta  litet  på  den  flik,  som  för  mången 
döljer  kråkans  natur  och  mest  karakteristiska  egen- 
heter. Det  är  ofta  tyvärr  så,  att  vi  om  det,  som  lig- 
ger oss  närmast  under  ögonen,  veta  oändligt  litet.  Så 
också  beträffande  kråkorna.  Sanna  påståendet  efter 
genomläsningen  af  det  följande! 

Kråkorna  höra  till  Tättingamas  på  grupper,  fa- 
miljer, släkten  och  individer  rika  fagelordning.    De  äro 

—  125  — 


bröder  med  korpen  och  kajan,  kusiner  till  skatan,  nöt- 
skrikan och  staren,  fjäderfä  som  vi  till  det  yttre  känna 
förträffligt.  Vacker  är  kråkan  ej.  Vore  synd  att  säga 
annat.  Men  under  hennes  fula  gråsvarta  dräkt  döljer 
sig  en  klok  och  förslagen  varelse,  som  vet  att  komma 
tillrätta  i  alla  lifvets  förhållanden,  att  draga  nytta  af 
dem  och  vända  hvad  som  helst  till  fördel  för  sig. 

Kråkan  är  allätare,  d.  v.  s.  till  föda  åt  henne  du- 
ger hvad  som  helst,  som  blott  är  egnadt  att  stilla  en 
osläcklig  hunger  och  förträfflig  matlust.  Och  häri  lig- 
ger nyckeln  till  hela  hennes  varelse. 

En  del  fåglar  lefva  uteslutande  af  insekter  eller 
deras  ägg  och  larver  å  buskar  och  trän.  Andra^  lif- 
nära  sig  af  allt,  som  flyger  och  far  genom  luften.  Äter 
andra  äta  frön  och  växtdelar  af  olika  slag  o.  s.  v. 
Och  enhvars  egendomlighet  med  afseende  å  födan 
präglar  hela  hans  uppträdande,  hans  sätt  att  bära  sig 
at,  allt  det  kännetecknande  för  den  eller  den  fågeln, 
hela  hans  intelligens.  Men  kråkan  står  såsom  allätare 
öfver  allt  sådant.  För  henne  duger  hvad  som  helst. 
Hennes  lif,  seder  och  bruk  bli  därigenom  fria  från  alla 
trånga  begränsningar.  Hon  måste  känna  allt  och  veta 
att  vända  allt  sig  till  godo.  Hennes  uppfostran  måste 
vara  mångsidig.  Hon  måste  bli  slug,  mång^vetande 
och  listig,  och  hon  bHr  det  äfven  i  stigande  grad,  ju 
längre  hon  lefver.  En  gammal  kråka  är  så  slug  — 
som  endast  en  kråka  kan  vara  det. 

Då  kråkan  unders  bitti  på  morgonen  drager  fram 
hufvudet  från  vingens  skydd  och  lämnar  nattkvisten, 
vet  hon  i  regeln  ingenting  om  hvar  eller  huru  hon  skall 
skaffa  sig  mat.  I  detta  afseende  är  hvar  dag  ny  för 
henne.  Hon  får  se  sig  för,  bäst  hon  kan,  eller  också 
svälta,  hvilket  en  kråka  med  godt  hufvud  dess  bättre 
alldrig  behöfver,  om  förhållandena  ej  äro  särdeles  ogyn- 
samma. 

Kråkan  flyger  således  i  den  tidiga  morgonstun- 
den ut  i  världen,  fram  till  den  nejd,  hon  anser  vara 
sitt  eget  och  några  andra  nära  vänners  särskilda  mat- 
område. En  anständig  kråka  har  nämligen  sitt  sär- 
skilda rofområde  och  jaktgebit,  sängkammare  och  vist- 

—  126  — 


hus,  så  att  säga,  oftast  långt  skilda  från  hvarandra, 
och  det  inträfTar  alldrig,  att  kråkan  sofver  i  visthuset 
eller  tvärtom.     Hon  vet  bättre  än  så. 

Alltså  —  kråkan  flyger  ut  i  morgonväkten.  Flyk- 
ten är  tung  och  otymplig,  och  träffar  det  så,  att  stark 
vind  blåser  emot,  kryssar  och  sneddar  man  fram,  så 
godt  sig  göra  låter.  Är  vädret  mycket  hårdt,  händer 
att  hon  ej  alls  kommer  fram  dit  man  velat,  utan  far 
vända  och  tumlar  af  hals  öfver  hufvud  till  någon  helt 
annan  plats.  Men  huru  som  helst  härmed,  spännes 
den  skarpa  blicken  och  allt  mötande  iakttages  på  det 
omsorgsfullaste.  Hvarje  anbud  begagnas  ögonblickli- 
gen. Spild  säd  på  tegen,  en  död  sork,  utkastade  af- 
skräden  från  människomas  bostäder,  ärter,  bönor,  fisk, 
daggmask,  sniglar,  ängsmask,  fågelungar  eller  ägg,  vissa 
växtdelar  — allt  duger.  Och  erbjuder  sig  in- 
genting själfmant,  söker  man  upp  något  promenerande 
på  marken,  eller  man  väntar  å  någon  sittplats  ut,  hvad 
komma  kan. 

Tänk,  huru  dylikt  lif  kan  skärpa  intelligens  och 
observationsförmåga.  Man  blir  vis  och  erfaren  däraf. 
Men  man  blir  också  en  listig  röfvare,  tjufstrykare  och 
skadegörare,  som  kråkan  utan  all  fråga  är.  Värre,  ju 
längre  hon  lefvat.  På  åkern  rycker  hon  upp  brådd- 
plantan,  for  att  komma  åt  utsädeskomet  i  roten.  Har 
ett  slagregn  blottat  grundt  liggande  frön,  då  har  krå- 
kan dukadt  festbord.  Jordegaren  behöfde  kasta  ut 
mindre  utsäde  på  sin  teg,  om  ej  denna  tjufstryker 
funnes.  Då  den  mäjade  säden  står  i  skyl  eller  på 
stör,  slå  kråkoma  svart  ned  på  den  och  ett  par  korn- 
tal går  kanske  i  deras  kräfvor.  I  skogslaggama,  där 
småfågeln  håller  till  och  häckar,  plundras  deras  bon 
på  ägg  och  ungar.  I  skären  är  kråkan  en  landsplåga 
med  afseende  a  sjöfågelns  ägg  och  ungar.  Hvilken 
skada  hon  gör  å  Eiderfagelns  bon  är  allbekant.  Och 
såsom  röfvare  tål  kråkan  ingen  medtäflare.  Hon  vill 
vara  ensam  om  sin  häck-  eller  jaktmark.  Det  behöf- 
ves  blott,  att  skuggan  af  en  falk,  hök  eller  öra  faller 
öfver  hultet  där  kråkan  håller  till.  Vips  flyger  en 
kråka  upp,  kallande  med  sträfva  skrän  andra  kamrater 

—  127  — 


till  hjälp.  I  ett  nu  äro  flere  tiotal  samlade,  och  in- 
kräktaren förföljes  under  öronbedöfvande  spektakel 
öfver  fält  och  kullar  med  en  djärfhet  utan  like.  På 
så  sätt  kunna  kråkor  äfven  vara  till  skydd  och  gagn 
för  värnlösa  småfåglar.  Ville  kråkan  blott  dämpa  sin 
egen  roflystnad,  kunde  dess  långa  syndaregister  något 
movsägas  af  denna  frivilliga  tjänst  såsom  ordningspolis 
och  banditförföljare. 

En  skildring  från  Mahult  i  Sverige  rörande  ett 
dylikt  af  kråkor  arrangeradt  angrepp  mot  dufhök,  be- 
lyser förträffligt  huru  därvid  kan  tillgå.  *  Det  heter 
härom:  « Höken  —  vare  sig  han  på  något  specielt 
sätt  retat  kråkorna  eller  dessa  af  nedärfd  fiendskap 
upptagit  striden  —  hade  råkat  midt  i  flocken  af  dessa 
sina  bittra  ovänner,  som  skrikande  anföilo  honom  på 
alla  sidor. 

Roflfägeln,  tydligen  på  det  högsta  generad,  sökte 
först  genom  att  höja  sig  i  luften  komma  undan.  Men 
det  lyckades  honom  ej,  ty  än  var  det  en  än  en  annan 
af  förföljarna,  som  uppifrån  gaf  den  en  töm.  Omsider 
förlorade  höken  tålamodet  och  började  själf  anfalla  de 
närgångnaste  kråkorna.  Detta  skrämde  dem  först. 
Men  blott  till  en  början.  Ty  snart  förnyade  de  an- 
fallen, flockvis  och  ursinnigare  för  hvar  gång.  Det 
är  ej  omöjligt,  att  höken  dukat  under  för  öfvermakten, 
om  han  ej  slutligen  lyckats  gripa  en  kråka. 

Denna  « spände»  han  så  grundligt  i  sina  klor,  att 
hon  uppgaf  gälla  ångestskrik,  hvilka  mycket  väl  hör- 
des genom  det  hundrastämmiga  kraxandet.  Nu  blef 
flocken  ånyo  skrämd  och  skingrade  sig,  ett  tillfälle, 
som  höken  begagnade  till  att  hastigt  undfly,  sedan 
han    befriat  sina  klor  från  den  illa  tilltygade  kråkan.» 

En  särskildt  outsläcklig  fiendskap  hyser  kråkan 
mot  ufven  —  stora  bergsufven.  Huru  denna  känsla 
ursprungligen  kommit  till,  hör  till  de  naturens  hemlig- 
heter, hvilka  åtminstone  tillsvidare  blifvit  outransakade. 
Det  vill  synas,  att  ingen  anledning  till  ovänskap,  afund, 
konkurrens  om  födan  eller  dylikt  borde  finnas  till  mel- 
lan kråkan  och  ufven.  Den  senare  visar  sig  ej  om 
dagen.    Jagar  endast  på  natten,  medan  kråkan  sofver, 

—  128  — 


och  deras  tillhåll  fördelar  sig  i  regeln  på  skilda  ter- 
ränger, ufvens  i  storskogens  kråkans  i  hagmarkema 
och  kring  fälten.  De  borde  därför  sällan  träffas  och 
äfven  annars  hafva  intet  att  skafTa  med  hvarandra. 
Men  oberoende  häraf  äro  kråkorna,  som  sades,  ufvens 
bittraste  fiender. 

Häraf  begagnar  sig  också  människan  till  kråkor- 
nas fördärf.  Jägaren  hatar  kråkan,  ty  denna  är  jakt- 
banans mest  skadliga  bevingade  röfvare,  som  fälles 
och  förgöres  hvarhelst  hon  anträffas.  En  särskild  sport 
är  «kråkskytte  för  ufn  Därvid  tillgår,  som  följer.  Jä- 
garen har  uppfostrat  eller  på  annat  sätt  skaffat  sig  en 
uf.  En  skjutkoja  uppföres  å  något  lämpligt  fält.  En 
morgon  under  hösten,  då  kråkorna  samlat  sig  i  flockar 
från  50  till  100  stycken,  unga  och  gamla  om  hvar- 
andra, fästes  ufven  i  toppen  på  en  lång  stång,  som 
reses  i  närheten  af  skjutkojan.  Därpå  kryper  skytten 
in  i  kojan,  bidande  sin  tid. 

Ufven  är  moltyst.  Blinkar  med  ögonlocken,  vri- 
der på  hufvudet  och  slår  stundom  med  vingarna,  men 
ger  ej  ett  ljud  ifrån  sig.  Ingen  kråka  finnes  inom  syn- 
håll. Men  väntan  blir  likväl  ej  lång.  Snart  har  en 
på  långt  håll  fatt  syn  på  ufven.  Hon  ger  omedelbart 
till  ett  hest  skrän  och  styr  direkt  på  arffienden.  Skrä- 
net höres  af  andra  kråkor,  hvilka  ögonblickligen  lämna 
sina  tillfälliga  förehafvanden,  för  att  ila  kamraten  till 
hjälp,  allt  under  det  hvarje  fågel  höjer  samma  hesa 
skrän.  Snart  blir  det  till  ett  förtvifladt  spektakel  kring 
ufven.  Kråkflocken  ökas  för  hvarje  minut.  Svartfå- 
geln ilar  till  från  alla  vädersträck.  Deras  förnuft  är 
totalt  slut,  aktsamheten  likaså.  Hatet  mot  ufven  har 
farit  af  med  båda.  Hela  skocken  flaxar  kring  flenden 
under  ohyggliga  skrän  och  halsbrytande  volter.  Jäga- 
ren skjuter  midt  i  flocken,  skott  på  skott,  och  fäller 
fåglar  i  massa,  så  många  han  lyster.  Hela  svärmen 
befinner  sig  i  vildaste  uppror.  Dess  skrik  förtager 
smällarna  af  skotten  —  men  ufven  bara  blinkar  med 
ögonen  och  låter  spektaklet  passera,  ja,  han  har  ju  ej 
annan  utväg,  fängslad,  som  han  är  vid  sin  stång.  När 
leken  så  är  slut,  ligga  döda  kråkor  rund  t  om  på  slag- 

—  129  —  9 


fältet.  Jägaren  har  gjort  trakten  fri  från  en  stor  mängd 
röfvare  och  samma  batalj  kan  förnyas  följande  morgon 
tills  hela  kråkstammen  är  starkt  förminskad. 

Så  kan  det  blinda  hatet  bringa  till  och  med  krå- 
kans klokskap  på  fall.  Men  då  passionerna  ej  rasa, 
är  hon  sannerligen  den  slugaste  baddare  i  hela  fagel- 
världen.  Man  ser  stundom  förvånande  exempel  härpå. 
En  gammal  inspektor  på  Kjuloholms  fideikommiss  i 
västra  Finland  berättade  för  många  år  sedan  följande 
pikanta  kråkhistoria. 

«En  vinter  lade  jag,  som  itiin  vana  var,  ut  stånd- 
krokar under  isen  på  sjön  där  nere,  men  hade  gemen 
otur.  Gång  på  gång  fann  jag  refven  uppdragen  på 
isen  och  betet  borttaget  från  kroken.  Jag  kunde  ej 
förstå,  hvem  illgämingsmannen  kunde  vara,  eller  anled- 
ningen till  sprattet.  Tänka  hur  mycket  jag  ville,  kom 
jag  ej  till  någon  som  helst  rimlig  förklaring,  tills  jag 
af  en  ren  händelse  öfverraskade  bofven. 

Jag  gick  ned  till  isen  en  morgon  och  såg  någon- 
ting svart  skymta  fram  ute  vid  en  af  krokarna.  Smög 
närmare  i  skydd  af  en  grandunge  och  såg  —  ja  hvad  ? 

Jo,  en  kråka,  som  med  näbben  högg  sönder  den 
nattgamla  isen  i  refhålet.  När  detta  var  gjordt,  tog 
hon  tag  i  refven  och  drog  upp  den  ett  stycke,  place- 
rade sa  foten  på  refven,  grep  tag  längre  fram  och 
halade  småningom  upp  alltsamman  tills  agnfisken  låg 
på  isen  och  kråkan  med  stor  försiktighet  at  upp  den, 
slugt  aktande  sig  för  att  fastna  på  kroken.  —  Den 
fördömda  röfvaren! 

Hon  fick  snart  med  lifvet  plikta  för  sina  bragder, 
och  jag  har  skäl  tro,  att  ingen  annan  kråka  här  ännu 
lärt  konsten,  ty  sedan  fingo  mina  krokar  vara  i  fred.» 

Själf  upplefde  berättaren  engång  något  i  kråkväg, 
som  förtjänar  omtalas.  Skog-  och  vildvaktaren  i  den 
jaktförening  i  mellersta  Nyland,  hvars  chef  jag  var, 
hade  en  höst  lagt  ut  ett  kalfkadaver,  späckadt  med 
strykninkapslar.  Hans  afsikt  därmed  var,  att  förgöra 
någon  del  af  de  räfvar,  hvilka  då  förekommo  i  om- 
näjden  synnerligen  talrika.  För  att  främja  sitt  syfte 
hade  han  också  släpat  en  stekt  katt  långa  vägar  fram 

-  130  — 


till  åteln.  Den  Ijufliga  lukten  i  den  stekta  missens 
färdlinier  skulle  ofelbarligen  locka  hela  omnäjdens  mick- 
lar  till  den  rara  kalfven  ....  och  så  var  följden  gifven. 
Jag  sade  jägaren,  då  han  berättade,  huru  han  ställt 
till,  att  hela  saken  skulle  misslyckas.  Ingen  räf  skulle 
låta  lura  sig  af  hans  åtel,  Men  han  var  tvärsäker  på 
sitt  företag,  räknande  främst  på  de  unga  årsräfvama, 
hvilkas    slughet   ännu  ej  kunde  vara  högt  uppdrifven. 

De  tva  första  nättema  medförde  emellertid  intet. 
Ingen  hade  rört  vid  kalfven.  Tredje  morgonen  gick 
jag  med  för  att  se,  huru  allt  gått. 

Jo,  jag  tackar!  Redan  på  långt  håll  hördes  krå- 
korna kraxa  på  platsen,  och  jägarens  äfven  annars 
långlagda  ansikte  blef  par  tum  längre.  De  bofvarna 
hade  han  alls  icke  räknat  med. 

Då  vi  kommo  i  synhåll,  sågs  en  svärm  af  par  tio- 
tal kråkor  under  slagsmål,  skrik  och  spektakel,  kalasa 
på  kalfven.  Det  gick  lustigt  till  kring  åteln,  men  ingen 
syntes  det  minsta  besvärad  af  späckningen.  Nå,  vi 
sågo  en  stund  tysta  på,  och  så  sände  jägaren  en  svärm 
svarta  hagel  bland  dem.  Flere  kråkor  föUo  på  platsen 
och  de  andra  togo  luft  under  vingarna.  Jag  har  alldrig 
sett  en  svärm  kråkor  fly  med  sådan  hast.  Så  trädde 
vi  fram  ej  litet  nyfikna.  Hälften  af  kalfven  var  sön- 
dersliten. Men  ej  en  enda  giftkapsel  hade  gått  åt. 
Några  lågo  till  och  med  liksom  med  afsigt  fösta  åt 
sidan.  Och  antagligen  hade  ändå  ingen  enda  kråka 
haft  minsta  personliga  erfarenhet  om  giftkapslars  för- 
därfliga  värkningar.  Då  man  ser  någonting  ur  djur- 
lifvet,  som  man  ej  kan  förklara  för  sig,  skylles  vanli- 
gen allt  på  instinkten.  Ja!  Ja!  —  men  hvad  är  då 
denna  instinkt? 

Jägaren  sade  ej  ett  ord,  jag  ej  häller.  Situatio- 
nen var  för  ömtålig.  Men  då  han  böjde  sig  ned  och 
plockade  ihop  sina  rara  kapslar,  svor  den  annars  stilla 
mannen  en  ful  ed.  Om  den  gick  ut  öfver  kråkornas 
slughet    eller   sin  egen  enfald  —  må  han  afgöra  själf. 


*  * 


—  131  — 


Kråkorna  äro  ej  stannfåglar  hos  oss. 

Deras  närmare  släktingar  korpen,  kajan,  skatan 
och  nötskrikan  stanna,  som  enhvar  känner,  kvar  här 
öfver  vintern.  Många  af  våra  minsta  fåglar  låta  ej 
heller  skrämma  sig  af  köld  och  snö.  Tänk  blott  på 
mesarna,  gärdsmygen  m.  fl.  Men  kråkan,  den  rarin- 
gen, begifver  sig  i  regeln  af,  då  vintern  infaller.  Det 
bär  åtminstone  i  väg  till  Estland  eller  till  Sverge,  ehuru 
hon  är  en  bland  de  första  fåglar,  hvilka  återvända  i 
vårbrytningstiden.  Dessa  utflykter  bli  emellertid  krå- 
korna stundom  rätt  ödesdigra,  huru  klokt  de  än  af- 
passas  och  beräknas.  Det  är  ingen  lätt  sak,  att  på 
kråkvingar  flyga  öfver  Finska  viken  eller  Ålands  haf, 
då  man  har  en  tung  och  obäklig  kropp  att  bära  på 
och  ej  är  någon  mästare  i  flygkonsten.  En  länsman 
i  Eckerö  gaf  engång  en  dråplig  skildring  öfver  kråk- 
flyttningen,  som  bör  komma  i  tryck. 

Det  var  på  den  tiden,  då  posten  till  Sverge  ännu 
vintern  om  forslades  öfver  Åland  och  Ålandshaf  i 
öppna  segelbåtar.  Posten  låg  då  en  senhöstdag  på 
Signilskärs  utklippor,  afvaktande  att  den  starka  väst- 
liga stormen  skulle*  bedarra  eller  åtminstone  draga  sig 
sydåt.  Utklipporna  i  farleden  voro  samtidigt  svarta 
af  flyttande  kråkor,  som  klokt  sökt  sig  fram  öfver  pas- 
sen ända  hit  ut,  men  nu  skulle  parera  Ålandshaf  i  en 
enda  ansträngande  flygning.  Det  var  ej  ens  att  tänka 
på,  att  taga  detta  håll  i  motstorm. 

Både  posten  och  kråkorna  bidade  därför  sin  tid 
och  hoppades  på  omslag  i  vinden.  Postroten  hade 
sin  matsäck  förstås  och  led  ingen  nöd.  Men  kråkorna 
hade  intet  att  äta  på  de  kala  skären,  i  all  synnerhet 
ingenting,  som  förmådde  mätta  tusental  hungriga  mun- 
nar. Det  var  en  pröfning  för  kråkorna,  som  tog  styit 
på,  och  den  blef  lång,  ty  stormen  höll  ut  i  tre  dygn 
utan  afbrott. 

Tredje  morgonen  hade  stormen  bedarrat  och  vin- 
den dragit  sig  öfver  till  sydost.  Det  blef  lif  på  Sig- 
nilskär,  Postroten  seglade  ut  och  kråkorna  lyfte  i  massa. 
Båda  hade  samma  mål  och  medvind.     Det  bar  af  med 


—  132 


fröjd.  Hela  luften  var  fyld  af  hungriga  kråkor,  hvilka 
skulle   öfver  till  svenska  sidan,  för  att  skaffa  sig  mat. 

Men  höstvädret  är  opålitligt.  Hafvet  var  ej  pas- 
seradt  till  hälften,  innan  en  rykande  storm  åter  stack 
upp  från  väster  åtföljd  af  trindsnö.  Postbåten  vände 
och  länsade  undan  tillbaka  mot  Signilskär.  Samtidigt 
gjorde  kråksvärmama  helt  om  och  piskades  i  stjärten  af 
en  rifvande  snöstorm,  som  förmörkade  dagens  ljus. 
Hundratal  kråkor  slogo  utmattade  ned  i  postbåten,  men 
vräktes  i  sjön,  för  att  ej  tynga  ned  den  äfven  annars 
styft  prässade  farkosten.  Andra  hundratal  föllo  snö- 
höljda  i  hafvet  och  kastades  där  upp  och  ned  af  de 
rasande  sjöarna. 

Sådana  äfventyr  utsättas  kråksvärmama  kanske 
ofta  för  under  sina  flyttningsfarder.  Men  det  är  sällan 
människoögon  bevittna  nederlaget,  och  det  är  därför 
väl,  att  vittnesmålet  uppbevaras. 


Människan  såsom  «skapelsens  herre»,  den  intelli- 
gentaste och  mest  utvecklingsmöjliga  af  alla  lefvande 
varelser,  söker  vända  allt  i  naturen  sig  till  gagn.  Be- 
träffande djurvärldens  släkten  och  arter  gäller  därför 
för  henne  främst  frågan:  äro  de  till  nytta  eller  skada 
för  det  bruk  af  naturen  hon  bedrifver.  Och  då  intet 
djur  torde  kunna  kallas  uteslutande  skadligt,  måste 
för  och  emot  omsorgsfullt  vägas  mot  hvarandra,  för 
att  det  skall  vara  möjligt  att  draga  fram  rätta  slut- 
satsen. 

Hvad  kråkorna  vidkommer,  måste  de  betecknas 
såsom  obetingad  t  skadliga  fåglar  å  jaktbanan  och  för 
vildnaden.  Deras  roflystnad  och  begär  att  plundra 
de  nyttiga  småfåglarnas  bon  på  ägg  eller  ungar,  kan 
ej  i  nämnvärd  grad  motvägas  af  andra  egenskaper. 
Därför  förföljer  jägaren  och  skogsmannen  oblidkeligt 
kråkan,    sättande    pris    på  hennes  hufvud  och  premie- 

—  133  - 


rande  kråkdödandet  med  ställvis  storartade  resultat 
Men  kråkan  är,  såsom  redan  sades,  listig  och  aktsam. 
Att  komma  en  äldre  kråka  in  på  lifvet  med  bössa  i 
handen,  är  kinkigt  nog.  Därför  ställes  list  mot  list, 
hvarpå  redan  ett  exempel  anförts,  och  det  kan  ju  ej 
fela,  att  människan  därvid  afgår  med  segern.  Hölle 
man  ej  sålunda  efter  kråkorna,  skulle  de  utan  tvifvel 
snart  öfverflygla  allt  odladt  land  i  den  civiliserade  värl- 
den, och  det  är  att  märka,  huru  de  stora  kråksvär- 
mama  alltid  hålla  till  på  eller  rundt  om  odlingarna  i 
hagar  och  parker  eller  skogslaggar.  I  vildmarkerna 
ser  man  henne  sällan  och,  där  sa  sker,  endast  tillfäl- 
ligtvis. 

Lika  obetingad  kråkhatare,  som  jägaren  af  nyt- 
tighetsskäl  är,  blir  naturvännen  på  grund  af  skönhets- 
synpunkter. Kråkan  är  ful,  klumpig,  stor,  framfusig 
på  ett  i  hög  grad  besvärande  sätt.  Hon  fördärfvar 
endast  med  sin  tillvara  idyllen  af  en  vacker  vårmor- 
gon. Därtill  kommer  under  fortplantningstiden  hennes 
högljudda  skrän  och  kraxanden.  Dessa  tränga  likt 
skärande  missljud  genom  den  Ijufva  småiagelkonserten, 
dominerande  allt  omkring  sig  i  vida  kretsar.  Lyssna 
till  rödhakens  vemodiga  sång,  sylviornas  täcka  driller 
eller  lärkornas  trillande  toner  ur  högblå  luft,  och  du 
skall  i  regeln  snart  störas  i  din  rena  fröjd  af  detta 
hesa  skrän,  man  ej  kan  undgå,  där  blott  kråkor  finnas 
till.  Det  kommer  likt  allt  annat  fult  i  lifvet,  görande 
sig  påmint  midt  i  den  renaste  glädje.  —  Bort  därför 
med  dessa  osköna  skrän !  Låt  oss  gifva  rum  för  sång 
och  skönhet,  däraf  finnes  ej  för  mycket  i  världen. 
« Skapelsens  herre»  har  full  rätt  att  reglera  detta. 

Beträffande  kråkans  skadlighet  eller  gagn  för  jord- 
bruket tvista  de  lärde  ännu  i  viss  mån.  Det  vill  säga, 
« kammarlärde»,  hvilka  hämtat  allt  sitt  vetande  ur  böcker, 
intet  direkt  ur  naturen  eller  egna  iakttagelser,  tala  om 
kråkans  nyttighet  som  förstörare  af  skadliga  larver  och 
dylikt.  De  peka  särskildt  på  ängsmaskens  härjningar, 
anförande,  huru  dessa  tagit  till  samtidigt  med  att  män- 
niskan begynt  förfölja  kråkorna  och  nedsatt  deras 
antal. 

-  134  - 


Ja,  väl!  —  Ängsmaskarnas  härjningar  höra  den 
tid  af  kulturen  till,  då  man  halfodlat  stora  vidder  utan 
att  ännu  förstå  bruka  dem  rätt,  med  andra  ord,  just 
innevarande  kulturperiod  i  vårt  land.  Kråkförföljandet 
är  barn  af  samma  tid.  Men  dessa  båda  företeelser 
ha  intet  att  skaffa  med  hvarandra,  om  de  också  upp- 
träda samtidigt.  Kråkorna  förtära  ängsmask  i  vissa 
gifna  fall,  men  den  mängd  de  göra  af  med  är  som  en 
droppe  i  hafvet.  Droppen  må  ligga  där  eller  tagas 
bort.  Härjningen  kan  ej  regleras  därmed.  Intensivare 
brukade  vallar,  välafdikade  fält,  afskaffandet  af  gräs- 
bevuxna dikesrenar  m.  m.  —  se  där  kampmedel  mot 
ängsmasken,  i  bredd  med  hvilka  kråkornas  måltider 
försvinna  till  intet. 

Den,  som  skrifver  detta,  har  iakttagit  härjningar 
af  ängsmask,  där  kråkor  funnos  i  massor,  och  gjort 
detta  med  spänd  uppmärksamhet,  ty  det  gälde  egen 
torfva,  och  de  kammarlärdes  ord  Ijödo  så  fagert  i  öro- 
nen. Iakttagelsen  blef  en  grundlig  missräkning.  Krå- 
korna syntes  sällan  på  de  maskangripna  fälten.  De 
drefvo  sitt  vanliga  spel  å  andra  håll,  gifvande  sin  när- 
varo förnimbart  tillkänna  på  mångahanda  sätt.  Fälten 
åtos  bruna  af  maskarna  medan  kråkorna  jagade  på 
vanligt  sätt  och  plundrade  ett  rapphönsrede  i  oangripna 
åkrar.  Efter  den  betan  betalade  berättaren  ut  lo  penni 
för  hvarje  dödad  kråkunge,  utan  att  ängsmasken  sedan 
dess  veterligen  härjat  näjden  i  fråga. 

Men  lat  oss  taga  fram  böcker. 

Aug.  Emil  Holmberg  säger  i  sin  bok  9,  Skandina- 
viens fåglar  %y  häftet  I,  sid.  268:  —  «Äfven  för  landt- 
mannen  äro  kråkorna  icke  så  sällan  ganska  besvärliga, 
dels  därigenom,  att  de  i  trädgårdarna  tillgripa  och 
förtära  bär,  frukter  och  hvarjehanda  grönsaker,  dels 
emedan  de  på  åkrarna  bortplocka  den  utsådda  säden 
eller  upprycka  de  späda  plantorna».  Låt  detta  vits- 
ord af  en  lärd,  som  själf  observerat  mycket  och  hört 
sig  för  bland  sakförståndigt  folk,  gälla  fullt  ut.  Det 
skall  ej  jäfvas  lätt. 

Men  sist  och  slutligen  bör  enhvar  iakttaga  och 
döma    själf     Sådant   skärper    omdömet    och    skänker 

—  135  — 


större  tillfredsställelse,  än  mången  tror.  I  dens  ögon, 
som  skrifver  detta,  äro  kråkorna  väl  förtjänta  förföl- 
jelse från  människornas  sida.  Kråkor  höra  ej  stigande 
kultur  och  civilisation  till.  Deras  hesa  skrän  minna 
om  råa  tider,  slagfält,  fylda  med  lik,  och  kalasering 
på  as. 


—  136 


MARTIN  WEGELIUS. 


Martin  Wegelius. 


t 


Bland  denna  kalenders  läsare  finnes  väl  en  och  annan^ 
som  tillhört  en  sångkör  och  sjungit  under  Martin 
Wegelius'  ledning.  Han  —  eller  hon  —  ihågkommer 
nog  den  beundrade,  men  mycket  fordrande  dirigenten. 
Då  han  höjde  taktpinnen  och  med  skarpa  blickar  öfver- 
for  sin  kohort,  så  var  det  väl  ingen  som  förblef  oupp- 
märksam. Enhvar  kände  att  han  hade  dessa  pröfvande 
ögon  riktade  på  sig.  Det  gällde  att  göra  sitt  allra 
bästa,  att  noga  bevara  i  minnet  de  anmärkningar  leda- 
ren förut  hade  framställt  —  och  framför  allt  ville  man 
vara  honom  i  lag  och  underlätta  hans  ansträngande, 
tålamodspröfvande  arbete  genom  att  sjunga  rent,  fullto- 
nigt, taktfast  och  musikaliskt  nyanseradt. 

Martin  Wegelius  hade  under  många  år  under- 
visat säng  i  skolor.  Hela  hans  lif  var  deladt  mellan 
pedagogens  mödosamma  värf  och  den  fria  konstnärens 
glada,  om  också  knappt  mindre  mödosamma  skapande. 

—  137  - 


Däraf  kom  sig  den  makt  öfver  sinnena  han  ägde,  vanan 
att  bli  hörd  och  åtlydd,  fordran  på  odelad  uppmärk- 
samhet och  på  en  blind  tro,  att  han,  läraren,  satt  inne 
med  den  högsta  kunskapen  och  den  yppersta  förmå- 
gan.    Wegelius  hade  med  andra  ord  auktoritet. 

För  vårt  lands  svenska  bygdebefolkning  var  väl 
Martin  Wegelius  mest  känd  i  denna  sin  egenskap  af 
sångledare  vid  de  stora  musikfesterna.  Åtminstone  kom 
man  härunder  i  personlig  beröring  med  honom  och 
lärde  sig  att  älska  och  förstå  den  hängifne,  oändligt 
intresserade,  öfverlägset  bildade,  enkle,  folklige,  men 
också  bestämde  och  noggranne  mannen.  Hur  gärna 
underkastade  man  sig  icke  för  den  goda  sakens  och 
för  hans  skull  besvärliga,  ofta  tröttande  repetitioner, 
blott  för  att  sedan,  då  allt  var  lyckligen  ändadt,  mot- 
taga hans  hjärtevarma  tack  och  en  gladt  strålande  blick 
ur  hans  ögon! 

Då  budskapet  om  Martin  Wegelius*  död  d.  22  mars 
i  år  nådde  till  bygderna,  var  det  väl  ingen  som  skulle 
förblifvit  oberörd  däraf,  men  helt  visst  många  som 
hade  klart  för  sig  att  en  stor  musikalisk  talang,  en  upp- 
höjd  karaktär  och  en  sann  fosterlandsvän  gått  hädan. 

Vid  sitt  frånfälle  var  Wegelius  60  år  gammal. 
Han  hade  utgått  från  ett  strängt  religiöst,  ja  pietistiskt 
sinnadt  hem,  där  de  s.  k.  sköna  konsterna  —  poesi, 
musik  och  måleri  —  betraktades  nästan  som  synd. 
Då  den  unga  gossen  tidigt  visade  anlag  just  för  dessa 
lifvets  glada  lekar,  uppväckte  detta  ett  stort  bekym- 
mer hos  de  fromma  föräldrarna.  Men  Martin  förstod 
att  drifva  igenom  sin  vilja;  han  hade  redan  tidigt  klart 
för  sig  att  litteraturen  och  tonkonsten  skulle  bli  de 
ämnen,  åt  hvilka  han  ville  ägna  sig,  och  blifven  stu- 
dent kastade  han  sig  äfven  i  armarna  på  sådana  slags 

-  138  - 


studier.  Medan  han  förberedde  sin  magisterexamen, 
hängaf  han  sig  tillika  åt  flitiga  musikaliska  öfningar. 
Dessa  resulterade  i  några  vackra  tonskapelser,  hvilka 
tilldrogo  sig  en  så  liflig  uppmärksamhet,  att  Wegelius 
tilldelades  statsunderstöd  för  att  i  utlandet  bli  i  stånd 
att  fortsätta  sina  musikaliska  studier.  Han  dröjde  i 
olika  repriser  i  Tyskland,  sände  därifrån  flere  bety- 
dande prof  på  sin  skapande  musikaliska  talang  och 
återvände  så  hem,  rik  på  erfarenhet  och  förmåga,  men 
fattig  på  framtidsutsikter.  Under  flere  år  nödgades 
han  genom  privata  musiklektioner  och  undervisning 
i  skolorna  draga  sig  fram,  tills  tanken  på  inrättandet 
af  ett  musikinstitut  i  hufvudstaden  —  ett  slags  hög- 
skola för  unga  musikidkare  —  uppstod  hos  ett  antal 
konstvänner  och  Wegelius  blef  vald  att  förestå  denna 
undervisningsanstalt. 

Nu  hade  han  funnit  ett  mål  för  sitt  lif,  ett  stort, 
betydelsefullt  arbete,  åt  hvilket  han  kunde  ägna  alla 
sina  krafter  och  hela  sin  förmåga.  Hos  honom  inne- 
bodde en  särskild  lust  att  organisera,  d.  v.  s.  på  ett 
ordnadt,  i  alla  afseenden  lämpligt  sätt  inrätta  och  styra 
ett  stort  företag.  Han  var  som  klippt  och  skuren 
härtill.  Från  en  blygsam  början  utvecklade  sig  musik- 
institutet  till  en  första  rangens  läroanstalt  i  sitt  slag, 
utslaggifvande  i  alla  musikpedagogiska  frågor,  efter- 
sökt af  elever  från  hela  landet  och  uppmärksammadt 
i  utlandet,  så  att  de  förnämsta  tonkonstnärer  därifrån 
gärna  läto  sig  fastas  vid  det  aflägsna  konservatoriet  i 
Helsingfors.  Alla  vårt  lands  unga  tonsättare  och  sån- 
gerskor genomgingo  sin  första  utbildning  vid  musikin- 
stitutet, och  alla,  i  synnerhet  tonsättame,  hade  Martin 
Wegelius  att  tacka  för  det  varmaste  intresse,  den  bästa 
uppmuntran,  de  klokaste  råd  och  anvisningar.    För  de 

—  139  - 


musikstuderandes  behof  utgaf  han  flere  läroböcker  samt 
skref  en  diger,  i  ett  glänsande  språk  affattad  historia 
om  musikens  utveckling  i  Europa  från  äldsta  till  nu- 
varande tid,  för  hvilket  arbete  han  af  Finlands  ständer 
tillerkändes  ett  större  pris.  Under  de  sista  åren  af 
sitt  lif  åtnjöt  Wegelius  dessutom  ett  årligt  understöd 
af  staten  såsom  ett  erkännande  för  det  viktiga  lifsvärf 
han  uträttat. 

De  vackra,  melodiska  sånger  Wegelius  kompo- 
nerat samt  tonsättningama  för  kör  och  orkester  för- 
skrifva  sig  för  det  mesta  från  yngre  år.  Men  äfven  se- 
nare hittade  ingifvelsens  hulda  genius  väg  till  honom, 
om  ock  sparsammare.  Bland  Martin  Wegelius'  mest 
omtyckta  sånger  må  nämnas  « Karin  Månsdotters  vagg- 
visa» till  Z.  Topelius'  ord  samt  bland  hans  större 
verk  den  högstämda  kantaten  «Den  6  Maj»,  beställd 
af  universitetet  för  dess  minnesfest  öfver  Johan  Ludvig 
Runeberg  kort  efter  nationalskaldens  död. 

Till  Martin  Wegelius'  mångsidiga  begåfning  hörde 
äfven  en  ypperlig  talareförmåga.  Vid  många  olika 
tillfallen,  såsom  vid  invigningen  af  «Vårt  lands»  ton- 
sättares, Fredrik  Pacius',  minnesstod  i  Kajsaniemi,  togs 
denna  hans  talang  i  anspråk.  Engång  under  feriekur- 
serna i  Helsingfors  höll  han  lättfattliga  föredrag  i  mu- 
sikens historia,  och  ehuru  han  talade  flere  dagar  i  en 
timmes  tid,  behöfde  han  ej  tillgripa  några  skrifdiga 
anteckningar,  utan  föredraget  flöt  så  otvunget  och  form- 
fuUändadt  ur  hans  mun,  att  det  i  samma  affattning 
skulle  ha  kunnat  tryckas*). 


*)  I  unga  dagar,  cx:b  någon  gäng  äfven  senare,  skref  Martin 
Wegelius  vars.  Ett  par  prof  pä  dessa  ungdomsdikter  meddelas  pi 
annat  ställe  i  denna  kalender. 


140  — 


Han  hann  till  för  allt,  var  intresserad  och  verk- 
sam i  mångahanda  allmänna  företag  af  ideell  bärvidd. 
Men  varmast  älskade  han  tonkonsten.  Den  skulle  bli 
en  hela  folkets  egendom,  icke  blott  några  fa  utvaldas; 
dess  förädlande  inverkan  på  hjärta  och  sinne  skulle 
förspörjas  af  enhvar;  den  skulle  bidraga  att  förena  de 
olika  folkklasserna,  lära  hög  och  låg  att  värmas  af  ett 
gemensamt  mål:  musikaliska  mästerverks  möjligast  goda 
utförande,  och  tonkonsten  skulle  sålunda  bidraga  att 
göra  lifvet  ljust,  tankarna  glada  och  sträfvandena  högt 
syftande. 

Mycket,  af  hvad  Martin  Wegelius  innerligast  öns- 
kat och  kärleksfullast  eftersträfvat,  har  gått  i  fullbor- 
dan. Hans  lifs  arbete  var  icke  iafängt.  Därför  fick 
han,  den  gode  arbetaren,  ett  ärligt  erkännande  i  lifs- 
tiden,  och  efter  hans  död  flätar  minnet  sin  vackraste 
krans  kring  hans  gärning. 

K.  Flodin, 


—  141  — 


Två  ungdomsdikter  af  Martin  Wegelius. 
Under  Asuntas  björkar, 

vid  afresan  från  Keuni  d.  8  augusti  1864. 

Vågorna  stilla  brusa, 
Björkarna  sakta  susa, 
Solen  så  vänligt  ler, 
Går  öfver  haf  och  länder, 
Kända,  älskade  stränder. 
Härligt  strålande  ner. 

Än  till  afsked  den  blickar. 
Blomman  tigande  nickar, 
Sorgsen  tycks  fågelns  sång. 
O,  jag  förstår  dess  toner! 
Fordom  från  fjärran  zoner 
Har  jag  dem  hört  en  gång. 

« Hastigt  fröjderna  ila, 
Glädjen  vill  icke  hvila, 
Är  här  nere  blott  gäst, 

—  142  - 


Och  när  flydd  är  dess  timma, 
Tycks  oss  dess  svinnande  strimma, 
Lysa  Ijufvast  och  bäst». 

Vemodsfull  är  din  visa, 

Ej  kan  den  hjärtat  Hsa, 

Fågel  pa  grönan  kvisti 

Men  när  så  sorgset  du  kvittrar, 

Tåren  i  ögat  glittrar, 

Och  jag  mins  hvad  jag  mist. 

Minnen  från  forna  dagar. 
Intet  er  mer  förjagar 
Från  mitt  klappande  bröst  I 
Annat  allt  vill  jag  glömma, 
Blott  med  er  vill  jag  drömma, 
Njuta  er  saliga  tröst. 


Aftonfantasi. 

Tyst  jag  går  i  gröna  lunden, 
Vandrar  under  björkars  skugga 
Med  min  kärlek  gömd  i  bröstet, 
Med  den  dyras  bild  i  hjärtat. 

Allting  är  så  tyst  och  stilla. 
Björken  drömmer,  granen  tiger. 
Blomman  blundar;  blott  i  aspen 
Hörs  ett  sorl  bland  lätta  löfven. 

Ensam  sky  på  himlen  tågar, 
Sväfvar  fram  med  hvita  vingar 

—  143  — 


På  sin  ändlöst  vida  bana  — 
Milda  stjärnor  lysa  vägen. 

Liksom  den  min  tanke  ilar 
Utan  mål  i  rymder  vida. 
Blott  en  stjärna  lyser  vägen. 
Stjärnan  är  mitt  hjärtas  kärlek. 

Stilla,  hjärta!  Hvarför  störa 
Kvällens  underbara  stillhet.^ 
Hvarför  utan  rast  och  hvila 
Ständigt  klappa  uti  oro? 

Dock  jag  vet  du  kan  ej  lugnas. 
Förrän  vid  den  huldas  hjärta 
Du  (ar  hvila  ut  och  drömma 
Saligt  om  en  evig  lycka. 

Då  skall  all  din  oro  stillas, 
Då  skall  hvarje  kval  försvinna, 
Liksom  våg  i  haf  sig  lägga 
Efter  dagens  strid  till  hvila. 

Dröm  till  dess  som  blomman  drömmer 
Ljuft  om  anad  framtids  lycka, 
Dröm  om  än  ej  födda  vårar, 
Då  din  kärlek  skönt  skall  knoppas. 

Glad  du  sen  ur  drömmen  vakne, 
När  dess  saga  blifvit  sanning. 
När  din  längtan  ren  är  stillad 
Och  ditt  hopp  har  blifvit  visshet. 


144   - 


'BM 


Reform  af  rättsvården. 


En  af  de  viktigaste  förutsättningarna  för  att  ett  folk 
skall  kunna  uppnå  en  högre  odling  i  andligt  och 
materiellt  hänseende,  att  det  skall  gå  framåt  i  välstånd, 
bildning  och  sedlighet,  är  att  det  eger  en  fast  samt 
tillika  frisinnad  och  folkelig  rättsordning.  Det  måste 
fördenskull  betraktas  såsom  en  stor  förmån  att  Finlands 
folk  såsom  arf  från  sin  förening  med  Sverige  bibehöll 
en  rätt,  som  i  allt  väsentligt  var  afpassad  efter  folkets 
behof  och  rättsuppfattning  samt  därför  kunde  äfVen  af 
folkets  breda  lager  omfattas  med  kärlek  och  förtroende. 
I  detta  förhållande  ligger  ett  starkt  stöd  för  vårt  folks 
själtbestånd  äfven  i  framtiden. 

När  ett  folk  skrider  framåt  i  utveckling,  måste 
äfven  dess  rätt  utvecklas  och  ändras  för  att  fortfarande 
vara  lämpad  efter  de  numera  förändrade  lefnadsför- 
hållandena. 

Så  har  ock  skett  hos  oss  på  vidsträckta  områden 
af  vår  rätt.     Sedan  landtdagarna  på  1860  talet  började 


145 


10 


sin  verksamhet,  har  bland  annat  straffrätten  helt  och 
hållet  omgestaltats ;  vi  hafva  erhållit  ny  kyrkolag,  sjölag, 
vämepliktslag  och  utsökningslag;  näringslagstiftningen 
och  i  förening  därmed  skyddslagstiftningen  för  arbetare 
äfvensom  jordlegorätten  hafva  utvecklats  och  äro  ånyo 
underj  omarbetning.  Och  slutligen  har  landtdagamas 
sammansättning  och  verksamhet,  hvilka  tidigare  regle- 
rats genom  landtdagsordningen  af  den  15  april  1869, 
undergått  genomgripande  förändringar  genom  den  ny^ 
landtdagsordningen  af  den  20  juli  1906,  jämte  vallagen 
af  samma  dag.  Dessutom  har  en  mängd  reformer  ge- 
nomförts, hvilka  här  måste  förbigås. 

Ett  område  af  lagstifningen,  på  hvilket  förändrin- 
garna hittills  varit  jämförelsevis  föga  betydande,  är 
processrätten  eller  stadgandena  om  domstolarna  och 
rättegången.  Visserligen  medförde  indragningen  af  lag- 
mans- och  kämnersrättema  (1868),  genom  att  minska 
domstolsinstansemas  antal  i  tvistemål  från  fyra  till  tre, 
en  kännbar  förkortning  af  rättegången  i  de  mål,  som  af 
partema  dragas  till  högre  rätt.  Men  själfva  rättegångs- 
förfarandet förblef  häraf  oberördt,  och  de  förändringar 
däri,  som  senare  vidtagits,  hafva  endast  hänfört  sig 
till  enskildheter. 

Hvad  nyss  sades  om  den  finska  rättens  folkliga  ka- 
raktär gäller  visserligen  i  hög  grad  äfven  processrätten. 
Redan  nämndens  deltagande  i  rättskipningen  vid  härads- 
tingen gifver  denna  ett  drag  af  folkelighet,  som  är  eg- 
nadt  att  för  den  väcka  förtroende  hos  landtbefolkningen. 
Härtill  kommer  att  rättegångsförfarandet  vid  under- 
domstolarna  är  så  enkelt,  att  i  det  stora  flertalet  mål 
partema  kunna  utan  biträde  af  rättslärda  sakförare 
själfva  föra  sin  talan.  Af  icke  ringa  betydelse  är  slut- 
ligen att  rättskipningen  hos  oss  är  jämförelsevis  billig. 


146 


Men  oaktadt  dessa  obestridliga  fördelar  motsvarar 
vårt  domstols-  och  rättegångsväsen  numera  icke  utveck- 
lingens kraf. 

Det  måhända  mest  iögonenfallande  missförhål- 
lande, hvaraf  rättskipningen  hos  oss  för  närvarande 
lider,  består  däri  att  häradstingen  till  stor  del  förrättas 
icke  af  häradshöfdingame  själfva  utan  af  unga,  oerfarna 
\dkarier.  Detta  förhållande,  som  visserligen  samman- 
hänger med  det  hos  oss  rådande  befordringssättet,  står 
tillika  i  sådant  beroende  af  särskilda  omständigheter 
rörande  både  domstolsinrättningen  och  rättegångsför- 
farandet, att  det  ej  kan  aflägsnas  utan  en  genomgri- 
pande reform  af  hela  processrätten.  Viktigast  af  de 
omständigheter,  som  här  afses,  är  rättegångens  skrift- 
lighet, hvilken,  hvad  underrättetna  beträffar,  ej  består 
däri  att  partema  vore  skyldiga  att  skriftligen  framställa 
sina  påståenden,  utan  däri  att  allt  hvad  partema  i  sa- 
ken anföra  och  hvad  eljest  i  rättegången  förekommer 
skall  antecknas  i  protokollet  för  att  utgöra  grund  för 
domen.  Då  nämligen  vid  häradsrätterna  protokollförin- 
gen åligger  häradshöfdingen  ensam,  uppstår  härigenom 
för  honom  en  så  stor  arbetsbörda  att  han  i  det  stora  fler- 
talet domsagor  icke  kan  själf  förrätta  alla  ting,  utan 
nödgas  öfverlämna  en  del  af  dem  åt  sina  biträden  eller 
åt  andra,  yngre  jurister. 

En  annan  icke  mindre  påtaglig  brist  i  vårt  rätte- 
gångsväsen är  rättskipningens  långsamhet.  Orsaken 
till  denna  ligger  visserligen,  hvad  häradstingen  beträffar, 
till  stor  del  däri  att  lagtima  ting  hållas  endast  tvenne 
gånger  årligen.  I  de  fall,  då  för  målets  handläggning 
erfordras  flere  domssolssammmanträden,  å^å  därtill 
åratal. 

Att  emellertid  denna  orsak  till  långsamheten  icke 

-  147  - 


är  den  enda  framgår  däraf  att  målens  behandling,  äfven 
då  de  höra  till  rådstufvurätt,  tager  en  öfver  höfvan 
lång  tid  i  anspråk.  I  själfva  verket  beror  detta  miss- 
förhållande på  flere  med  hvarandra  samverkande  orsa- 
ker. En  bland  dessa  är  skriftligheten,  som  ej  blott 
öfverhopar  domaren  med  ett  tyngande  skrifarbete,  till 
skada  och  hinder  för  hans  egentliga  uppgift,  att  afgöra 
rättstvister,  utan  äfven  på  mångfaldigt  sätt  bereder  möj- 
lighet för  illvilliga  parter  att  draga  ut  målens  behand- 
ling på  längden.  En  annan  orsak  till  långsamheten 
består  däri  att  målen,  då  de  bringas  inför  domstolen, 
vanligen  äro  så  bristfälligt  förberedda  att  äfven  på  denna 
grund  uppskof  ofta  måste  medgifvas.  Till  de  långt 
utdragna  processerna  bidrager  slutligen  äfven  den  stora 
hopningen  af  mål  i  öfverrättema.  Denna  åter  beror  i 
sin  tur  på  flere  orsaker,  af  hvilka  visserligen  några  äro 
af  tillfällig  art,  i  det  de  sammanhänga  med  de  senaste 
årens  politiska  tilldragelser,  men  andra  härröra  af  dju- 
pare liggande  grunder,  hvilka  hänföra  sig  till  såväl  rätte- 
gångssättet som  domstolsinrättningen. 

Vi  nödgas  slutligen  beröra  en  brist  i  Finlands 
domstolsväsen,  hvilken  det  visserligen  icke  är  lätt  att 
på  ett  påtagligt  sätt  uppvisa,  men  som  det  oaktadt 
ofta  nog  gör  sig  kännbart  gällande.  Våra  underdom- 
stolar, som  öfver  hufvud  på  ett  tillfredställande  sätt 
afgöra  den  stora  mängden  enklare  mål,  äro  däremot 
alltför  svagt  utrustade  för  handläggningen  af  verkligen 
svåra  och  invecklade  mål.  I  häradsrätten  är  ordföran- 
den enda  lagfarna  medlemmen  af  domstolen  och  bär 
således  vid  pröfningen  af  sådana  mål,  hvilka  ej  kunna 
bedömas  af  nämndens  medlemmar,  en  börda,  som  öfver- 
stiger  en  enda  mans  krafter.  Vid  de  mindre  städemas 
rådstufvu rätter  är  förhållandet  såtillvida  ännu  og3ainsam- 


148 


mare»  att  borgmästaren,  hvilken  här  likaledes  vanligen 
är  den  enda  lagfarna  donistolsmédlemnien,  till  följd  af 
låg  aflöning  och  ringa  praktisk  öfning  i  regeln  såsom 
domare  är  vida  underlägsen  de  flesta  häradshöfdingar. 
Endast  de  största  städemas  rådstufvurätter,  i  hvilka  tre 
lagfarna  medlemmar  deltaga  i  målens  behandling,  er- 
bjuda med  afseende  å  sin  sammansättning  större  säkerhet 
för  en  sakkunnig  pröfning  jämväl  af  svåra  och  inveck- 
lade mål.  Emellertid  har  emot  organisationen  af  stä- 
demas domstolar  öfvei*  hufvud  den  anmärkning  gjorts 
att  medlemmame  i  dem,  ehum  ämbetsdomare,  tillsättas 
genom  val,  hvarvid  ofta  helt  andra  synpunkter  än  de 
sökandes  skicklighet  och  lämplighet  för  domareämbetet 
göra  sig  gällande. 

Rättegångsväsendet  lider  slutligen  stort  men  äf- 
ven  däraf  att  hvarken  de  allmänna  åklagarena,  å  hvilka 
det  ankommer  att  åtala  brott,  eller  sakförarena,hvilka 
skola  biträda  partema  i  rättegången,  på  långt  när  alltid 
förmå  tillfredsställande  fullgöra  dessa  uppgifter. 

Det  kan  tilläggas  att  det  isynnerhet  är  vid  be- 
handlingen af  svåra  brottmål,  som  bristema  i  vårt  rätte- 
gångsväsen träda  klart  i  dagen. 


Statens  plikt  är  att  upprätthålla  den  gällande  rätts- 
ordningen. Denna  uppgift  —  en  af  de  största  och  vik- 
tigaste —  fullgör  staten  genom  sin  rättsvård  och  isyn- 
nerhet genom  den  rättskipning,  som  utöfvas  af  dess 
domstolar.  Rättskipningens  ändamål  är  nämligen  att 
beifra  kränkningar  af  rättsordningen  samt  meddela  en- 
hvar  samhällsmedlem  det  rättsskydd,  hvaraf  han  kan 
hafva  behof. 

Visseriigen  vore  det  i  flere  afseenden  lyckligast 

—  149  — 


om  människorna  kunde  undvika  att  öfver  hufvud  gå 
till  rätta  med  hvarandra  eller,  då  detta  synes  vara 
omöjligt,  att  de  åtminstone  skulle  afhålla  sig  från  onö- 
diga rättegångar.  Särskildt  vore  en  inskränkning  af  rätte- 
gångamas antal  önskvärd  med  afseende  å  Finland,  där 
processlystnaden  i  jämförelse  med  förhållandet  i  andra 
länder,  isynnerhet  de  skandinaviska,  fortfarande  är  myc- 
ket stor.  Men  då,  äfven  om  förhållandena  i  detta  af- 
seende skulle  väsentligen  förbättras,  rättegångar  alltid 
komma  föras,  bör  staten  så  inrätta  sina  domstolar  och 
det  processuella  förfarandet  vid  dem,  att  den  som  vid 
domstol  fullföljer  sin  goda  rätt  verkligen  kan  komma 
i  åtnjutande  däraf  För  att  rättskipningen  skall  mot- 
svara sitt  ändamål,  bör  den  vara  ej  blott  säker,  utan 
äfven,  såvidt  möjligt,  snabb  och  ej  öfver  höfvan  dyr. 
En  sen  rättvisa  är  nämligen  till  sitt  praktiska  resultat 
ofta  nog  föga  bättre  än  ingen  rättvisa  alls.  A  andra 
sidan  medför  en  långsam  och  osäker  rättskipning  för 
den  försumliga  och  tredskande  en  stor  lockelse  att 
icke  godvilligt  uppfylla  sina  förpliktelser,  medan  en 
snabb  och  säker  rättskipning  tvärtom  afskräcker  honom 
från  att  låta  det  komma  till  rättegång. 

Med  ledning  af  anförda  synpunkter  har  Finlands 
regering  —  sedan  äfven  landets  ständer  i  en  petition 
framhållit  behofvet  af  en  genomgripande  förbättring  af 
rättegångsväsendet  —  låtit  genom  en  kommitté  utarbeta 
förslag  till  en  sådan  reform.  Kommitténs  arbete  full- 
bordades år  1900  och  utkom  följande  år  från  trycket, 
men  har  på  grund  af  de  därefter  rådande  tidsförhållan- 
dena ännu  ej  ledt  till  lagstiftningsåtgärd.  Då  ifråga- 
varande förslag  antagligen  utgör  ett  af  de  viktigaste  och 
mest  omfattande  lagstiftningsarbeten,  med  hvilka  Fin- 
lands nybildade  folkrepresentation  under  den  närmaste 

-  150  - 


framtiden  kommer  att  taga  befattning,  kan  det  äfven  af 
denna  orsak  vara  af  intresse  att  taga  kännedom  om 
hufsoidpunktema  i  förslaget 

En  af  de  ledande  grundsatserna  vid  kommitténs 
arbete  har  varit  att  af  det  nuvarande  rättegångsväsendet 
bibehålla  allt  som  är  af  verkligt  värde  och  ändra  en- 
dast det  som  påkallar  ändring.  Till  de  viktigaste  för- 
bättringarna hör  genomförandet,  såvidt  sig  göra  låter,  af 
muntlighet  och  omedelbarhet  i  rättegången.  Man  har 
utgått  från  den,  äfven  genom  processen  i  andra  länder 
bekräftade  erfarenheten  att  den  dom,  som  grundar  sig 
på  hvad  domaren  själf  omedelbart  hört  af  parter  och 
vittnen,  i  de  flesta  fall  vida  säkrare  träffar  sanningen, 
än  den  som  endast  stöder  sig  på  en  skriftlig  framställ- 
ning af  hvad  i  rättegången  förelupit.  Ett  skriftligt  pro- 
tokoll kan,  äfven  om  det  affattas  med  största  omsorg 
och  samvetsgrannhet,  aldrig  medföra  samma  grad  af 
visshet,  som  domarens  egen  iakttagelse  af  det  som 
försiggår  inför  rätten. 

Men  utom  denna  högst  väsendiga  förmån  medför 
muntligheten  flere  andra  viktiga  fördelar.  I  motsats 
till  skriftiigheten,  som  lätt  leder  till  vidlyflighet  och 
formväsende,  är  mundigheten  egnad  att  påsk3mda  rätte- 
gången samt  åstadkomma  en  fri  och  naturlig  förhand- 
ling mellan  domaren  och  partema.  Vid  en  sådan  för- 
handling, där  hvarje  påstående  genast  kan  bemötas, 
är  det  ock  vida  svårare  för  parten  att  komma  fram 
med  osanning,  än  i  en  skriftväxling.  Och  medan  det 
skriftiiga  förfarandet  utesluter  möjligheten  för  utom- 
stående att  följa  med  rättegången,  låter  det  muntliga 
förfarandet  väl  förena  sig  med  en  dylik  offentlighet, 
hvilken  äfven  på  detta  område  utgör  en  hälsosam  kon- 
troll öfver  myndighetemas  verksamhet. 


151 


Muntlighets-  och  omedelbarhetsprincipernas  ge- 
nomförande påkallar  emelleräd  ändringar  icke  blott  med 
hänsyn  till  rättegångsförfarandet  utan  äfven  beträffimde 
domstolamas  inrättning. 

Till  förebyggande  af  missförstånd  bör  främst  näm- 
nas att  muntligheten  ingalunda  gör  allt  protokoll  öfver- 
flödigt.  Men  väl  kan  protokollet  i  ett  muntligt  förÉa- 
rande  af&ttas  betydligt  kortare  än  i  ett  skriftligt.  Då 
vidare  enligt  förslaget  vid  alla  underrätter  skulle  anställas 
särskilda  tjänstemän  (kanslister)  för  protokollföringen 
och  kansligöromålen,  blefve  domaren  befriad  från  en 
stor  del  af  det  skrifningsarbete,  som  nu  åligger  honom. 
För  allmänheten  åter  vunnes  härigenom  den  fördelen 
att  rättsökande,  som  icke  träffa  domaren  hemma,  ej 
såsom  nu  behöfde  återvända  med  oförrättadt  ärende, 
utan  kunde  få  sina  angelägenheter  uträttade  genom 
kanslisten,  hvilken  vore  skyldig  att  dagligen  vissa  tim- 
mar uppehålla  sig  å  domsagans  kansli. 

För  öfrigt  skulle  häradsrätterna,  såsom  härintills, 
bestå  af  häradshöfding  och  nämnd.  Och  då  förslaget 
afser  att  upphäfva  städemas  särskilda  domsrätt,  till 
följd  hvaraf  de  flesta  städer  komme  att  förenas  till  ge- 
mensamma domsagor  med  kringliggande  landsbygd, 
skulle  häradsrätternas  verksamhet  i  regeln  utsträckas 
jämväl  till  städerna.  Endast  i  de  städer,  hvilka  äro 
stora  nog  att  allena  för  sig  bilda  särskilda  domsagor,  ^) 
skulle  ifrågavarande  domstolar,  hvilka  i  dem  äfven  finge 
bibehålla  namnet  rådstufvurätt,  bestå  af  en  häradshöf- 
ding, utsedd  på  samma  sätt  som  häradshöfdingama  på 
landet,  samt  tvenne  af  staden  valda  bisittare. 


*)  Dessa  städer  äro  enligt  nuvaraDde  förhållande  åtta,  nämligen 
Helsingfors,  Åbo,  Viborg,  Tammerfors,  Björneborg,  Vasa,  Uleäborg, 
och  Kuopio. 

-  152- 


Vid  dessa  domstolar  (häradsrätter  och  rådstufvu- 
rätter)  skulle  äfven  framdeles  det  stora  flertalet  mål 
handläggas.  Däremot  skulle  för  de  största  och  vikti- 
gaste målen,  hvilka  äro  jämförelsevis  fa  till  antalet, 
inrättas  särskilda  underdomstolar,  så  utrustade  att  de 
vore  väl  egnade  att  pröfva  sådana  mål.  Dessa  dom- 
9tolaiK  kallas  i  förslaget  lagmansrätter,  men  äro  både 
till  sammansättning  och  till  sin  uppgift  någonting  helt 
annat  än  de  forna  lagmansrättema.  De  utgöras  <snligt  för- 
slaget af  tre  rättslärda  domare,  nämligen  en  lagman 
såsom  ordförande,  samt  tvenne  häradshöfdingar,  äfven- 
som,  vid  behandlingen  af  brottmål,  fyra  folkvalda  nämn- 
demän, hvilka  icke,  såsom  häradsnämnden,  rösta  gemen- 
samt, utan  hafva  enhvar  sin  särskilda  röst  liksom  de 
rättslärda  domarena.  I  behandlingen  af  tvistemål  i  lag- 
mansrätten skulle  nämnden  icke  deltaga,  emedan  de 
tvistemål,  som  höra  till  denna  domstol,  ofta  innehålla 
svåra  rättsfrågor,  hvilkas  pröfning  förutsätter  juridiska 
insikter. 

Enligt  hvad  redan  antyddes  skulle  till  lagmans- 
rätten höra  grofva  brottmål  samt  tvistemål  af  större 
vikt,  såsom  mål  angående  fast  egendom,  äktenskap,  arf 
och  testamente  m.  m.  Hvad  beträffar  sådana  mål, 
som  endast  genom  värdet  af  det  fordrade  äro  af  viss 
vikt,  skulle  det  bero  af  partema,  huruvida  de  ville  låta 
dem  handläggas  af  häradsrätt,  hvilken  då  vore  behörig 
att  upptaga  dem,  medan  de  annars  skulle  höra  till  lag- 
mansrätt. Vidare  skulle  lagmansrätten  hafva  uppgiften 
att  såsom  andra  domstol  pröfva  mål,  som  genom  vad 
dragas  dit  från  häradsrätt. 

För  att  antalet  lagtima  ting  vid  häradsrätterna  på 
landet  skall  kunna  ökas,  hvarigenom  uppskofven  i  må- 
lens behandling  blefve  kortare,  är  det  nödvändigt  att 

-  153  - 


domsagornas  omfång  genom  delning  minskas  samt  tings- 
slagens i  någon  mån  ökas,  så  att  hvarje  domsaga  i 
regeln  kan  bilda  ett  enda  tingslag.  Enligt  kommitténs 
förslag  kom  me  domsagomas  antal,  som  för  närvarande 
är  62,  att  ökas  till  121,  hvarvid  dock  bör  beaktas  att 
dessa  domsagor  skulle  omfotta  äfven  städerna,  hvilka 
för  närvarande  bilda  särskilda  rättskipningsområden. 
Af  de  nya  domsagorna  skulle  endast  17  utgöras  af 
två  tingslag  hvart  och  blott  ett  innefatta  flere  tingslag 
än  två,  men  alla  öfriga  bilda  enhvar  ett  tingslag.  Då 
äfven  i  de  större  af  dessa  sistnämnda  ting  komme  att 
hållas  växelvis  å  tvenne  olika  ställen  i  domsagan,  blefve 
afstånden  till  tingsställena  för  de  rättssökande  i  de  flesta 
fall  icke  nämnvärdt  större  än  det  för  närvarande  är. 
A  andra  sidan  kunna  genom  denna  anordning  ting 
hållas  betydligt  oftare  än  nu,  eller  i  domsagor,  som 
bestå  af  ett  enda  tingslag,  minst  sex  å  sju  gånger  om 
året  och  i  domsagor,  som  bestå  af  tvenne  tingslag,  i 
regeln  minst  tre  å  fyra  gånger  i  hvardera  tingslaget, 
utan  att  därför  hållandet  af  ting  behöfver  öfverlämnas 
åt  oöfvade  vikarier. 

Områdena  för  lagmansrättemas  domsrätt  eller  lag- 
sagorna måste  själffallet  blifva  betydligt  större  än  dom- 
sagorna. Enligt  förslaget  skulle  Helsingfors  stad  allena 
för  sig  bilda  en  lagsaga  samt  landet  i  öfrigt  delas  i 
tjugu  lagsagor.  I  flertalet  af  dessa  skulle  ting  hållas 
på  tvenne  olika  ställen  i  lagsagan,  i  tvenne  lagsagor 
till  och  med  pä  flere  än  två  ställen.  Visserligen  blefve 
äfven  med  denna  anordning  afstånden  till  lagmanstin- 
gen i  flere  fall  tämligen  betydande;  men  å  andra  sidan 
äro  äfven  de  mål,  som  skulle  höra  till  lagmansrätt,  af 
den  beskafienhet  att  de  kunna  tåla  större  uppoflHngar. 
Lagmanstingens  antal  åter  är  enligt  förslaget  nio  årligen 

-  154  - 


eller  ett  hvarje  månad  med  undantag  af  sommarmå- 
naderna. 

Beträffande  lagmansrättens  sammansättning  bör 
nämnas  att  af  dess  lagfarna  medlemmar  endast  ordfö- 
randen eller  lagmannen  skulle  utses  uteslutande  för 
denna  domstol.  De  två  öfriga  utgöras  enligt  förslaget 
af  häradshöfdingame  inom  lagsagan,  hvilka  skulle  i  tur 
två  på  en  gång,  deltaga  i  lagmanstingen.  Då  hvarje 
lagsaga,  om  man  bortser  från  Helsingfors  stad,  i  me*- 
deltal  skulle  utgöras  af  sex  domsagor,  komme  hvarje 
häradshöfding  att  i  regeln  deltaga  i  tre  lagmansting  om 
året.  Detta  innebär  naturligtvis  ett  betydligt  tillskott 
i  häradshöfdingamas  arbetsbörda.  Men  då  domsagor- 
nas storlek  kommer  att  väsentligen  minskas  och  en  del 
af  det  häradshöfdingame  nu  åliggande  skrifningsarbetet 
att  öfvertagas  af  fast  anställda  kanslister  samt  de  svå- 
raste målen  att  öfverföras  till  lagmansrätt,  är  det  otvif- 
velaktigt  att  häradshöfdingame  skola  hafva  tid  äfven 
för  lagmanstingen. 

För  allmänhetens  bekvämlighet  är  det  af  vikt  att 
tingen  hållas  å  bestämda  tingsställen,  samt  att  dessa  så 
vidt  möjligt  äro  belägna  i  domsagans  eller  lagsagans 
midt  eller  eljest  på  lämpliga  orter.  Då  en  sådan  an- 
ordning emellertid  i  flere  fall  vore  ogenomförbar,  ifall 
domaren  nödgades,  såsom  nu  ofta  är  fallet,  upphyra  ej 
blott  bostad  åt  sig  själf,  utan  äfven  tingslokal,  har 
kommittén  föreslagit  att  på  statsverkets  bekostnad  skulle 
uppföras  tingshus  för  härads-  och  lagmanstingen  samt 
invid  dessa  bostäder  för  häradshöfdingen  och  lagman- 
nen. Medel  för  detta  omfattande  byggnadsföretag  kunna 
erhållas  ur  den  fond,  som  sedan  de  gamla  lagmans- 
rättemas  indragning  år  1868  bildats  genom  den  till 
statsverket  inflytande  lagmanstingsgästningen. 

—  155  — 


I  fråga  om  häradshöfdingaraas  aflöning  har  hittills 
det  missförhållande  egt  rum  att  denna  till  icke  ringa 
del  utgjorts  af  s.  k.  spordar,  hufvudsakligen  bestående 
i  protokollslösen,  hvars  belopp  naturligtvis  växlar  efter 
målens  antal  och  dessutom  beräknas  efter  protokollets 
längd.  Enligt  forslaget  skall  domlösen,  liksom  öfriga 
rättegångsafgifteroch  tingsgästningen,  tillfalla  statsverket 
samt  häradshöfdingarnes  aflöning  utgå  till  fasta  belopp 
af  allmänna  medel. 

Såsom  redan  antyddes,  har  sträfvan  att  grunda 
rättegångsforfarandet  på  mundighets-  och  omedelbar* 
hetsgrundsatsema  varit  i  väsentlig  mån  bestämmande  for 
lagmansrättens  sammansättning  och  uppgifter.  Dessa 
principers  genomförande  medför  nämligen  svårigheter 
i  fråga  om  en  förnyad  pröfning  i  högre  domstol  af  hvad 
i  ett  mål  är  sant.  Detta  beror  därpå  att  i  sådant  fall 
den  bevisning,  som  redan  forebragts  i  den  lägre  dom- 
stolen, borde  ånyo  företes  i  den  högre,  hvilket  medför 
svårighet  isynnerhet  med  afseende  å  vittnesbeviset,  eme- 
dan den  högre  domstolen  då  borde  höra  vittnena  ånyo. 
Naturligtvis  äro  svårigheterna  större  ju  längre  afstån- 
det  är  till  den  högre  domstolen,  och  större  i  brottmål, 
där  vittnen  förekomma  talrikare,  än  i  tvistemål.  Å 
andra  sidan  hänföra  sig  dessa  svårigheter  endast  till 
den  faktiska  sidan  af  målet  eller  frågan  hvad  däri  är 
sant,  icke  till  frågan  om  hvad  i  målet  är  öfverensstäm- 
mande  med  lag  eller  rättsfrågan.  Beträf&nde  denna 
senare  fråga  kan  en  förnyad  pröfning  i  högre  domstol 
utan  svårighet  ega  rum. 

Det  är  på  dessa  skäl,  som  det  varit  nödvändigt 
att  åt  den  andra  underrätten  eller  lagmansrätten  gifva 
en  så  stark  sammmansättning  att  den  sludiga  prof- 
ningen    af  hvad   i   saken    är   sant    må   kunna   i   det 

-  156  - 


stora  flertalet  mål  utan  våda  öfverlämhas  åt  denna 
domstol. 

Såsom  öfverrätter  bibehållas  enligt  förslaget  de 
nuvarande  hofrättema,  ehuru  med  något  förändrade 
uppgifter.  Likaledes  skall  öfver  desssa  finnas  en  hög- 
sta domstol,  ehuru  denna,  för  att  kunna  fullt  motsvara 
sitt  ändamål,  icke  får,  såsom  det  nuvarande  justitie- 
departementet, utgöra  en  del  af  Senaten,  utan  måste 
vara  fristående  och,  liksom  andra  domstolar,  bestå  af 
medlemmar,  som  icke  annorlunda  än  efter  laga  rann- 
sakning  och  dom   kunna  skiljas  från  sina  ämbeten^). 

Frågan  om  rättigheten  till  ändringssökande  eller 
öm  rättsmedlen  har,  med  ledning  af  anförda  synpunkter, 
i  förslaget  ordnats  på  följande  sätt. 

I  häradsrätts  dom  eller  slutliga  utslag  i  själfva 
äaken  får  ändring  sökas  i  lagmansrätt  med  hänsyn 
råväl  till  sakens  faktiska  som  till  dess  rättsliga  sida. 
Detta  fullständiga  rättsmedel  kallas  både  i  tvistemål 
och  i  brottmål  vad.  I  de  domar  lagmansrätten  gifver 
i  dessa  mål  får  ändring  sökas  endast  beträffande  rätts- 
frågan, genom  revision  i  hofrätten,  hvars  dom  i  saken 
icke  vidare  får  öfverklagas.  Hvad  åter  beträffar  de  mål, 
hvilka  handläggas  af  lagmansrätten  såsom  första  dom- 
stol, skiljer  förslaget  mellan  tvistemål  och  brottmål.  I 
de  förra  får  rhissnöjd  part  vädja  till  hofrätt,  mot  hvars 
dom  revision  kan  sökas  i  högsta  domstolen.  I  de  se- 
nare åter  skulle  vad  ej  fH  ega  rum,  utan  endast  revi- 
sion till  högsta  domstolen.  Grunden  till  denna  olikhet 
ligger  dels  däri  att  i  tvistemål  vittnesbeviset  är  af  mindre 


*)  Aogäende  denna  viktiga  förändring,  hvilken  är  oberoende  af 
xättegftngsreformen  i  Ofrigt,  torde  särskild  proposition  i  en  snar  framtid 
komma  att  föreläggas  landtdagen. 

-  157  - 


betydelse  och  afvikelser  från  omedelbarhetsprincipen 
mindre  skadliga  än  i  brottmål,  dels  däri  att  i  de  brott- 
mål, om  hvilka  här  är  fråga,  såväl  åtalet  som  den  an- 
klagades försvar  skulle  utföras  af  rättskunniga  personer, 
hvarigenom  en  uttömmande  behandling  af  saken  i  första 
domstolen  kan  påräknas.  Härtill  kommer  att  lagmans- 
rätten vid  pröfningen  af  dessa  mål  är  förstärkt  med 
nämnd,  hvilket  den  ej  är  vid  behandlingen  af  tvistemål 

Med  afseende  å  rättegångsförfarandet  i  öfrigt  på- 
kallar genomförandet  af  muntlighet  och  omedelbarhet 
i  rättegången  sådana  anordningar,  att  uppskof  under 
målens  behandling  såvidt  möjligt  undvikas,  isynnerhet 
för  längre  tid.  Rättegången  borde  helst  fortgå  utan 
afbrott  från  början  till  slut  och,  då  uppskof  måste  ske, 
detta  blifva  möjligast  kort,  endast  på  några  dagar. 
För  att  ernå  en  så  snabb  rättegång  erfordras,  utom 
annat,  en  viss  förberedelse  af  målen,  innan  de  komma 
inför  domstolen.  I  tvistemål  består  denna  förberedelse 
hufvudsakligen  däri  att  parterna  på  förhand  skriftligen 
sammanfatta  sina  påståenden.  Detta  sker  från  käran- 
dens sida  genom  en  stämningsskrift,  från  svarandens 
åter  genom  en  svarsskrift,  hvilken  senare  dock  enligt 
förslaget  icke  ovillkorligen  fordras  i  häradsrätt,  utan 
endast  i  lagmansrätt.  I  brottmål  består  förberedelsen 
af  målet  i  en  förberedande  undersökning  af  brottet 
från  åklagaremyndighetens  sida. 

Emellertid  är  det  klart  att,  oafsedt  målens  förbe* 
redelse  och  andra  möjliga  anordningar,  ett  sådant  rätte- 
gångssätt,  som  förslaget  afser  att  införa,  förutsätter  ej 
blott  en  stor  förmåga  att  leda  processen  från  domarens 
sida,  utan  äfven  mycken  påpasslighet  och  omtanke  från 
partemas.  Med  hänsyn  härtill  är  det  nödvändigt  att 
partema  hafva  tillgång  till  kunniga  och  i  öfrigt  dugliga 

-  158- 


sakförare.  Detta  söker  förslaget  uppnå  genom  de  stad- 
ganden  det  meddelar  angående  offentliga  sakförare.  I 
sammanhang  härmed  och  då  det  nya  rätttegångssättet 
ställer  stora  fordringar  äfven  på  de  allmänna  åklaga- 
rena, föreslås  en  genomgripande  förändring  af  hela 
åklagare  väsendet. 


Sådan  är  i  sina  hufvuddrag  den  föreslagna  refor- 
men af  domstols-  och  rättegångsväsendet.  Naturligtvis 
kunna  åtskilliga  ändringar  i  det  uppgjorda  förslaget 
ifrågakomma.  Men  att  reformen  i  hufvudsak  skall  gå 
i  denna  riktning  kan  tagas  för  afgjordt. 

Med  reformens  genomförande  i  lagstiftningsväg 
är  visserligen  icke  allt  vunnet,  som  på  detta  område 
erfordras.  <En  god,  beskedlig  domare  är  bättre  än  en 
god  lagt  säges  redan  i  de  gamla  domarreglema,  och 
i  själfva  verket  beror  framgången  icke  på  de  yttre 
samhällsinrättningama  allena,  utan  lika  mycket,  ja  må- 
hända ännu  mer  på  den  anda,  som  genomgår  dem. 
Denna  åter  beror  i  sin  tur  på  personerna,  således  i  detta 
fall  närmast  på  landets  domare,  men  därnäst  äfven  på 
de  offentliga  sakförarena  och  åklagarena,  på  den  insikt 
och  skicklighet  de  besitta,  den  rättskänsla  och  plikt- 
trohet, som  besjälar  dem.  Men  med  erkännande  häraf 
kunna  vi  dock  med  tillförsikt  säga  att,  om  vår  process- 
rätt kommer  att  ombildas  i  hufvudsaklig  öfverensstäm- 
melse  med  förslaget,  Finlands  folk  därigenom  tagit  ett 
viktigt  steg  till  förbättrande  och  tryggande  af  sin  rätts- 
ordning. 

R.  A.    Wrede. 


—  159 


t 


Kasten  Antell. 


Tisdagen  den  20  november  1906  s)aites  öfver  riddar- 
huset  i  Helsingfors  flaggan  hissad  på  half  stäng. 
Det  var  ett  tecken  på  att  en  af  ridderskap>ets  och 
adelns  yppersta  medlemmar  för  alltid  lemnat  sin  plats 
i  den  vapenprydda  vackra  salen.  F.  d.  chefen  för 
finansexpeditionen  senator  Per  Kasten  Antell  var  död, 
och  i  honom  hade  Finland  förlorat  icke  blott  en  af 
sina  noblaste  riddersmän,  utan  ock  en  kunnig  och  du- 
gande medborgare. 

Kasten  Antell,  född  den  5  maj  1345,  hade  till 
föräldrar  geheimerådet  S.  H.  Antell  och  dennes  maka 
af  släkten  Wallenius.  Efter  att  mellan  åren  1857 — ^^^^ 
besökt  finska  kadettskolan  i  Fredrikshamn,  tjänstgjorde 
han  i  14  år  såsom  officer  samt  togafsked  såsom  öfverste 
1876  för  att  tillsvidare  egna  sig  at  skötseln  af  sitt  präk- 
tiga gods  Tjusterby  i  Pemå. 

Det  var  dock  klart  att  en  person  med  Kasten 
Antells  förmåga  icke  skulle  fa  förblifva  i  landtlifvets 
lugn  utan  tagas  i  anspråk  vid  fyllandet  af  ansvarsstora 
värf  i  det  allmännas  tjenst.  Mellan  åren  1884  och  1905 
skötte  han  såsom  verkställande  direktör  ledarens  post 
inom  Finlands  hypoteksförening,  och  1889  valdes  han 

-  160  - 


till  ordförande  i  Nylands  och  Tavastehus  läns  landt* 
brukssällskap.  Dessutom  innehade  han  ledamotskap  i 
bestyreisen  för  Västankvam  folkhögskola  och  i  direk- 
tionen för  Brandstodsbolaget  för  landet.  Äfven  såsom 
ordförande  för  stadsfullmäktige  i  Helsingfors  fungerade 
Antell  1900 — 1903  och  lade  därvid  i  dagen  sin  stora 
förmåga  att  leda  förhandlingarna  med.  klarhet  och 
insikt. 

Öfverste  Antells  verksamhet  såsom  landtdagsman 
och  politiker  tecknas  af  en  honom  närastående  vän  i 
tidningen  Nya  Pressen  i  följande  ordalag,  dem  vi  med 
några  smärre  förkortningar  taga  oss  friheten  återgifva. 

«Det  var  vid  1877 — 78  ars  landtdag  han  första 
gången  deltog  i  det  politiska  lifvet  såsom  hufvudman 
för  sin  ätt.  Han  uppträdde  därvid  såsom  motståndare 
till  den  allmänna  värheplikten,  i  det  han  omfattade  för- 
slaget om  en  finsk  nationalmilis.  Redan  detta  Antells 
första  deltagande  i  representationens  förhandlingar  föste 
uppmärksamheten  på  honom  såsom  en  framtidsman 
inom  vårt  första  stånd.  De  då  vid  hans  parson  knutna 
förhoppningarna  skulle  icke  heller  svikas.  Vid  de  föl- 
jande landtdagama,  i  hvilka  alla  han  deltog,  tillvann 
han  sig  i  allt  högre  grad  sitt  stånds  aktning  och  för- 
troende och  blef  en  af  de  män,  som  under  de  två  sista 
decennierna  varit  en  af  ståndets  ledare  och  genom  sin 
insats  i  dess  förhandlingar  verksamt  bidragit  till  att 
ridderskapet  och  adeln  kunnat  förblifva  Finlands  första 
stånd  icke  blott  till  namnet.  Sedan  1882  har  han  oaf- 
brutet  varit  af  ståndets  elektorer.  Vid  1885  års  landt- 
dag var  han  ledamot  af  lag-  och  ekonomiutskottet  samt 
sedan  1888  ledamot  af  statsutskottet.  Han  fungerade 
vid  1900  års  landtdag  såsom  vicelandtmarskalk  och 
ledamot  af  talmanskonferensen.  År  1897  valdes  han 
till  ordförande  i  riddarhusdirektionen. 

De  egenskaper,  som  i  främsta  rummet  voro  äg- 
nade att  tillvinna  Antell  det  stora  förtroende,  som  skänk- 
tes honom  af  hans  ståndsbröder,  visade  sig  i  hans  rika 
fosterlandskänsla,  oförtrutna  kamp  för  vårt  konstitutio- 
nella statsskicks  bevarande  och  utveckling  samt  i  ett 
uppträdande,  prägladt  af  varm  mänsklighetskänsla  och 

-  161  -  u 


fördragsamhet  mot  olika  tänkande.  Med  dessa  egen- 
skaper tillvann  han  sig  äfven  aktning  och  erkännande 
af  politiska  motståndare  utan  att  därför  någonsin  dag- 
tinga  med  sin  öfvertygelse. 

I  vår  författningskamp  hörde  han  till  det  konsti- 
tutionella partiet,  men  äfven  här  intog  han  en  själf- 
ständig  moderat  ståndpunkt  med  en  ärlig  sträfvan  att 
om  möjligt  ernå  ett  sammangående  af  i>artiema. 

Iden  stora  språkstriden  anslöt  sig  Antell  från  början 
med  värme  till  den  svenska  odlingens  försvarare  och 
har  städse  räknats  som  en  af  det  svenska  partiets  ledande 
män.  Han  fungerade  1885 — 1889  såsom  skattmästare 
i  Svenska  litteratursällskapet.  Såsom  ett  uttryck  för 
den  svenskatalande  ungdomens  sympati  för  hans  per- 
sonlighet och  hans  arbete  i  den  svenska  kulturens  tjänst 
har  man  att  betrakta  hans  inval  till  hedersledamot  af 
nyländska  studentafdelningen. 

När  ofardsåren  inbröto,  var  Antell  en  af  dem,  som 
ställde  sig  i  främsta  ledet  i  kampen  mot  förtrycket  och 
för  laglighetens  återställande.  Kändt  är,  om  också  icke 
för  den  stora  allmänheten,  huru  han  då  under  särskilda 
besök  i  Petersburg  erhöll  tillfälle  att  sammanträffa  med 
Rysslands  ledande  statsmän  och  andra  framstående 
personer  i  rysk  statstjänst  jämte  högt  ställda  med- 
lemmar i  det  ryska  samhället.  Han  blef  därunder  i 
tillfälle  att  på  ett  intimare  och  säkert  i  många  afse- 
enden  mera  verksamt  sätt  än  under  officiella  former  är 
möjligt  framställa  Finlands  läge  och  önskningar.  Det 
arbete,  han  i  denna  riktning  utförde,  ledde  väl  ej  di- 
rekte till  det  åsyftade  målet,  men  han  ingöt  sympa- 
tier för  Finland  hos  ledande  personligheter  och  i  kret- 
sar där  vårt  lands  ställning  tidigare  varit  dunkel  och 
föga  uppmärksammad.  Antells  verk  har  i  detta  afee- 
ende  helt  visst  icke  varit  utan  frukt  för  hans  fosterland. 

OPärdsåren  med  sina  bekymmer,  hvilka  bröto  så 
mången  fosterlandsvän,  bidrogo  i  sin  mån  att  framkalla 
det  hjärtlidande,  för  hvilket  han  dukade  under.  Men 
fastän  hans  kroppskrafter  voro  försvagade,  var  hans 
hufvud  klart  och  hans  hjärta  varmt,  da  stunden  kom 
för  Finlands  återupprättelse.     Han  ville  ännu   få  vara 

—  162  ~ 


med  om  att  här  skapa  det  nya  samhälle,  där  icke  god- 
tycket län^e  skulle  intaga  laglighetens  rum. 

AnteTls  sista  arbete  såsom  medlem  af  den  inhem- 
ska rådskammaren,  där  han  1905  öfvertog  finansport- 
följen, var  ett  arbete  så  intensivt  att  det  kunnat  bryta 
äfven  en  starkare.  Det  blef  också  hans  sista  offer 
på  fosterlandets  altare,  och  när  det  var  fullgjordt,  var 
äf^eu  hans  timglas  utrunnet». 

Den  som  haft  lyckan  att  vara  bekant  med  Kas- 
ten Antell  skall  städse  af  honom  bevara  ett  vackert 
minne.  Det  låg  någonting  fint  och  ljust  öfver  hans 
person  och  hans  uppträdande.  Han  älskade  frid  och 
förståelse  människor  emellan,  och  han  önskade  af  innersta 
hjärta  att  lagar  och  lycka  måtte  återskänkas  det  land 
han  så  troget  tjänat. 


—  163  - 


t 


Kristian  Wiiala. 


Det  undgår  sällan  att  bringa  vemodets  strängar  i 
sällsam  dallring,  när 
en  person  i  blom- 
man af  sin  ålder 
ryckes  bort  från  vin- 
kande framtidsgär- 
ning. Och  ännu 
smärtsammare  be- 
röres  man  af  dö- 
dens outransakliga 
allvar,  om  denna 
person  är  utrustad 
med  rika  krafter, 
med  verksamshets- 
lust  och  förmåga 
att  sprida  gagn  och 
välsignelse  omkring 
sig  i  vida  kretsar. 
Sådana  voro  ock  de 
känslor,  som  väck- 
tes då  landtbruka- 
ren  Kristian  Wiiala 
den  30  sistlidne 
mars     skattade  åt  förgängelsen. 

Svensk  odalman  i  detta  ords  vackraste  bemärkelse, 
var  den  aflidne  ett  barn  af  det  svenska  Nylands  ytter- 


164  - 


sta  utpost  i  öster,  Pyttis  socken,  hvarest  han  den  "3 
juni  1873  föddes  i  Kvamby  by.  Vid  Svartbäcks  sven- 
ska folkskola  erhöll  han  sin  första  undervisning,  men 
den  lifliga  och  vetgirige  gossens  kunskapstörst  var 
därmed  ej  ens  närmelsevis  tillfredställd.  Kristian  Wiiala 
var  blott  sexton  år  gammal,  då  Finlands  första  folk- 
högskola, den  svenska  folkhögskolan  i  Borgå,  öppnade 
sina  dörrar  för  den  kunskap  sökande  allmogeungdo- 
men. Ynglingens  vakna  och  lifliga  håg  dref  honom 
att  söka  inträde  där,  och  han  deltog  vid  folkhögskolan 
med  15  f  och  lust  i  tvenne  kurser  våren  1890  och  hösten 
samma  år.  I  en  af  högskolans  kvinliga  alumner  fann 
han  en  trogen  följeslagarinna  genom  lifvet.  Men  han 
fann  därtill  ännu  mycket  annat,  nämligen  värmande 
impulser  och  väckelser  för  framtida  verksamhet.  Här 
eldades  hans  håg  for  fosterland,  hembygd  och  moders- 
mål. Efter  att  hafva  återvändt  från  den  första  kursen 
vid  folkhögskolan,  stiftade  han  i  sin  hemby,  värmd  af 
de  nya  känslor,  som  vistelsen  där  alstrat,  en  ungdoms- 
förening, den  första  i  sitt  slag  i  Nyland.  Själf  blef 
han  en  af  de  främsta  krafterna  i  denna  förening. 

Det  verksamma  lifvet  kallade  honom  emellertid 
snart.  Genom  sin  fars  bemedling  förvärfvade  han  sig 
år  1 891  Stensnäs  egendom,  h vilken  han  till  sin  död 
egde  och  förvaltade.  Några  af  de  första  åren  fick 
han  dock  lämna  sin  egendom  och  sin  unga  hustru  för 
att  träda  in  som  vämepliktig  vid  Nylands  bataljon. 
Hans  vakna  intelligens  fäste  äfven  här  officerskårens 
uppmärksamhet  vid  honom.  Han  blef  fältskärselev  och 
utbildade  sig  under  sin  vämepliktstid  till  skicklig  fält- 
skär, och  blef  som  sådan  i  sin  hemsocken  rätt  ofta  an- 
litad vid  särskador  och  benbrott.  Vid  lägermötet  i 
Willmanstrand  ådrog  han  sig  genom  förkylning  en  yt- 
terst svår  lunginflamation,  förbunden  med  lungbrand. 
Denna  åkomma  lämnade  efter  sig  en  viss  svaghet  i 
högra  lungan. 

Befriad  från  militärtjänsten,  omfattade  W.  med 
lifligt  oeh  vaket  intresse  de  kommunala  sträfvandena 
i  sin  hemkommun  och  fann  därtill  tid  att  nitiskt  under- 
stödja alla  bildningssträfvanden  i  östra  Nylands  svenska 

-  165  - 


bygder,  bl.  a.  som  mångårig  ombudsman  för  c  Svenska 
folkskolans  vänner». 

Så  bröto  ofardsåren  in  öfver  Finland  med  feb- 
ruarimanifestet 1899,  och  i  kampen  mot  den  börjande 
olaglighetsregimen  blef  Wiiala  omedelbart  sin  hembygds 
främste  man.  Han  var  Pyttis'  representant  i  den  stora 
deputationen,  han  var  det,  som  i  Pyttis  åldriga  kyrka 
protesterade  mot  uppläsandet  af  den  olagliga  väme- 
pliktsförordningen,  en  sak,  som  förskaffade  honom  200 
mks  böter.  Han  var  det  ock,  som  utan  att  unna  sig 
någon  rast  eller  ro  arbetade  emot  de  olagliga  väme- 
pliktsuppbåden.  Personligen  besökte  han  de  väme- 
pliktige  ypglingame,  framlade  för  dem  frågans  betydelse 
och  sökte  förmå  dem  att  utebli  från  uppbåden.  Med 
oblida  ögon  följde  därför  våldregimens  usle  handtlan- 
gare  kronolänsmannen  Fabritius  hans  verksamhet.  Häkt- 
ningsorder utverkades  mot  honom  af  den  okände  gu- 
vernör Mjäsojedov,  och  några  dagar  före  uppbådens 
början  den  i  maj  1903  sent  på  kvällen  bröt  sig  läns- 
mannen med  en  hel  kohort  af  gendarmer  och  poliser 
in  i  Wiialas  hem.  Efter  en  omständlig  husvisitation, 
som  varade  hela  natten,  fördes  W.  iförd  handklofvar 
i  den  tidiga  vårmorgonen  till  poliskammaren  i  Kotka. 
Med  pålagda  handklofvar  släpades  han  sedermera  som 
en  simpel  missdådare  genom  staden  ned  till  järnvägs- 
stationen, därifrån  han  med  tåget  bortfördes  till  Viborg. 
Dels  i  därvarande  polishäktes  osunda  arrestrum,  dels 
i  länehäktet  tillbragte  han  sammanlagdt  ^^  dygn  i  en 
atmosfär,  som  verkade  i  hög  grad  menligt  pä  hans 
svaga  lungor. 

Han  var  därvid  utsatt  för  flere  snärjande  förhör 
af  gendarmchefen  Kramarenko,  men  sist  lyckades  man 
dock  bringa  hans  sak  inför  Pyttis  häradsrätt,  hvilken 
omedelbart  försatte  honom  på  fri  fot.  Det  våldsdåd, 
som  utförts  mot  Wiiala  kunde  emellertid  på  intet  sätt 
bryta  hans  manliga  oförskräckta  sinne,  hvilket  intill 
det  sista  varmt  ömmade  för  fosterlandets  frigörelse  ur 
våldsregimens  tryck.  Flere  gånger  t.  o.  m.  under  den 
tid,  då  han  satt  häktad,  hade  han  kallats  genom  sin 
kommuns   enhälliga   förtroende  till  kommunalstämmo- 

—  166  — 


ordförandeposten,  men  valet  vann  ej  den  olaglige  gu- 
vernörens godkännande. 

Kampen  mot  olagligheten  gaf  dock  Wiiala  tid 
öfrig  till  arbete  äfven  för  folkbildningens  sak.  Folk- 
högskolesaken låg  honom  fortfarande  varmt  om  hjär- 
tat, och  med  gläje  deltog  han  härför  i  grundandet  af 
östra  Nylands  folkhögskola  samt  invaldes  äfven  till 
medlem  af  dess  direktion. 

Den  verksamme  mannens  sista  lefnadsår  fördyst- 
rades  af  en  svår  familjesorg,  i  det  att  han  på  årsdagen 
af  sitt  fängslande  förlorade  sin  hustru.  Ohälsa  tillstötte 
äfven.  I  början  af  år  1905  fick  han  ett  farligt  resivid 
af  den  åkomma,  som  redan  under  vämepliktstiden 
nästan  bragt  honom  till  grafvens  brädd.  Han  tillfrisk- 
nade likväl  och  fick  med  oblandad  gldäje  bevittna  stor- 
strejken, som  förde  vår  politiska  frigörelse  i  rätt  spår. 
På  våren  1906  ådrog  han  sig  blindtarmsinflamation. 
Därvid  tillsatte  åter  hans  gamla  onda  i  lungan  och 
medförde  slutet.  Lugnt  och  manligt  motsåg  han  ända 
i  det  sista  detta,  beklagande  blott,  att  han  lämnade 
efter  så  mycket  ogjordt  arbete.  Fredagen  den  6  april, 
en  vårdag  med  sol  öfver  smältande  drifvor,  fördes 
Kristian  Wiiala  till  griftens  ro  å  Pyttis'  vackra,  högt 
belägna  grafgård  vid  sidan  af  sin  hustru. 

Odeladt  sympatiskt  kvarstår  hos  hans  många  vän- 
ner bilden  af  den  manliga,  vakna  odalmannen  med 
den  öppna  frimodiga  blicken,  som  skådade  så  ljust  och 
varmt  mot  allt  högt  och  ädelt  i  lifvet.  Tom  står  hans 
plats  bland  fosterlandets  och  den  svenska  odlingens 
vänner  i  östra  Nylands  bygder.  Och  långa  tider  skola 
måhända  ännu  förflyta,  innan  denna  plats  fylles  med 
en  man,  besjälad  af  samma  glada  entusiasm  och  offer- 
villighet som  Kristian  Wiiala. 

Herman  Hultin. 


—  167  — 


Här,  endast  här  är  du  hemma. 

Prolog  vid  Småbniksskolans  invigniDg  i  Kimito  i9ViiO^- 
af  Frans  österblom. 


Ett  år  har  förgått,  sedan  frihetens  storm 
slet  sönder  vår  träldomsboja 
och  gaf  åt  vårt  lif  en  friare  form 
och  fyllde  den  minsta  koja 
med  nya  tankar  och  nya  kraf, 
som  tvungo  det  gamla  att  vika. 
Nyss  gräfde  vår  forntid  sin  egen  graf, 
då  rättvisan  lyfte  sin  domarstaf 
förbrödrande  öfver  herre  och  slaf 
och  gjorde  oss  alla  lika. 

Men  frihetens  sådd  far  ej  ostörd  gro 
ibland  oss  svenskar,  som  bygga  och  bo 
på  Finlands  klippor  och  kuster. 
För  oss  stunda  håra  duster. 
Ty  här  finns  i  vårt  land  en  fallen  hop, 
en  hatfuU  och  hämdlysten  skara, 
som  höjer  mot  oss  sitt  hånande  rop: 
«I  kunnen  härifrån  fara  I» 

--  168  — 


Den  hopen  har  mistat  hvar  skymt  af  skam, 
all  tacksamhetsskuld  emot  den  stam, 
som  tvingade  odlingens  källa 
att  här  i  snölandet  kvälla. 

Hvem  reste  kumlen  på  bärgens  krön 
i  natthöljda  sagotider? 
Hvem  redde  jorden  för  frukter  och  frön, 
där  urskogen  susade  mörk  och  skön 
om  jakter  och  vilddjursstrider? 

Hvem  värjde  vår  frihet  i  ur  och  skur? 

Hvem  nedbröt  det  hedniska  mörkrets  mur 

och  byggde  de  första  husen, 

där  klockorna  ringt  hvar  lördagskväll 

in  hälgdagens  ro  i  bygdemas  tjäll 

sen  hundrade  år  och  tusen, 

och  hvem  tände  de  första  ljusen, 

som  spridde  sitt  sken  öfver  dalar  och  fjäll, 

tills  fomvärldens  skuggor  flydde 

och  dagen  omsider  grydde. 

Allt,  allt  är  ett  verk  af  vår  svenska  stam. 

Så  må  då  ej  vi  till  vår  eviga  skam 

förråda  hembygdens  stränder! 

Nej,  må  vi  hålla  i  årder  och  harf 

och  redligt  försvara  vårt  fädemearf, 

tills  döden  vårt  timglas  vänder. 

Vi  äro  ej  födda  till  ofTerlam. 

Vi  måste  arbeta  och  slå  oss  fram, 

så  länge  armarna  orka. 

Tv  schackra  vi  bort  vår  arfvelott, 

da  skola  vi  vissna  som  vattuskott 

i  sommarens  sol  och  torka. 

Här  binder  oss  lifvet  vid  skär  och  strand 
med  sagans  och  sångens  och  blodets  band. 
Här  talar  hvar  sten  och  hvart  lefvande  grand 
med  minnets  gripande  stämma. 
Det  susar  och  sjunger  vid  uddar  och  näs, 

—  169  — 


i  åkrarnas  ax  och  lindomas  gräs: 

här,  här,  endast  här  är  du  hemma. 

Men  den,  som  ej  råder  om  gård  och  grund, 

får  stryka  omkring  som  en  hemlös  hund 

och  söka  sitt  bröd  kring  världen. 

Den  håller  ej  heller  i  spadens  skaft 

med  samma  glädje  och  samma  kraft 

som  den,  som  suger  sin  märg  och  saft 

ur  egna  täppor  och  gärden. 

Än  ligga  här  marker  på  kuster  och  skär, 
där  barnen  från  bygderna  plocka  bär 
och  där  ingen  har  gräft  ett  dike. 
Där  kunde  så  många  af  våra  små 
i  endräkt  och  kärlek  plöja  och  så 
och  skapa  ett  hem  utan  like. 

Men  täppomas  folk  måste  tänka  klart 

och  fostra  sig  efter  sin  art, 

ty  annars  få  de  blott  halfmogen  kart 

och  en  tidigt  tynande  gröda 

for  all  sin  omsorg  och  möda.  — 

För  den  skull  har  ungdomen  här  byggt  ett  hem, 

som  tagit  till  uppgift  att  hjälpa  dem, 

som  älska  den  egna  härden 

och  vilja  framåt  i  världen. 

Dess  mål  blir  att  sprida  helst  litet  ljus 

om  lifvets  lagar  i  grönska,  grus 

bland  småfolkets  döttrar  och  söner. 

Det  är  for  vår  bygd  ett  långt  tryggare  värn 

än  fademas  rustning  af  stål  och  jam, 

än  alla  suckar  och  böner. 

Må  vetandets  glimtar  här  springa  fram 
likt  gnistor  ur  smedens  smedja  1  — 
Hell  arbetes  allvar  och  glädjens  glam  I 
Hell  hvarje  väm  for  vår  svenska  stam, 
hvar  länk  i  vår  odlings  kedja! 


170 


Svenska  folkpartiet 


Du  frågar  hvad  det  svenska  folkpartiet  är.  Jag  skall 
säga  dig  det. 

Du  är  antagligen  född  och  uppvuxen  i  en  af 
Finlands  svenska  kommuner.  Dina  förfader  ha  där 
lefvat  och  verkat,  och  det  språk  du  lärde  af  din  mo- 
ders läppar  är  svenskan.  Ditt  svenska  modersmål  är 
det  språk,  som  är  dig  kärast  på  jorden,  ty  på  detta 
språk  har  du  lärt  dig  det  vetande  du  inhämtat  och  på 
detta  språk  är  det  du  ensamt  eller  bäst  kan  gifva  ut- 
tryck för  de  tankar  och  känslor,  som  röra  sig  inom  dig. 

Vårt  modersmål  är  långt  mera  än  blott  en  form 
för  våra  tankar.  Det  är  en  del  af  oss  själfva,  af  vår 
egen  själ.  Vi  hafva  därför  plikten  att  vårda  det,  att 
icke  öfvergifva  detsamma  för  något  annat  språk  i 
världen,  ty  därmed  skulle  vi  beröfva  oss  det  naturli- 
gaste medlet  att  öka  vårt  kunskapsförråd,  att  vinna  en 
allt  rikare  utveckling. 

Men  om  vårt  modersmål  hotas  och  tränges  — 
hvad  skola  vi  då  göra?  Jo,  vi  sammansluta  oss  till 
skydd  för  detsamma. 

—  171  — 


Det  svenska  folkpartiet  är  just  en  dylik  sam- 
manslutning. Det  är  ett  förbund  emellan  oss  alla,  som 
älska  vårt  svenska  modersmål  och  anse  vår  rätt  och 
plikt  vara  att  bevara  detta  språk  och  att  främja  den 
svenska  befolkningens  bästa  —  till  båtnad  för  hela 
vårt  land. 

Hvad  vill  då  det  svenska  folkpartiet?    Det 

vill  framförallt,  att  lag  och  rätt  skall  härska  i  landet 
Det  vill  såsom  ett  konstitutionellt  parti  värna  och  be- 
fästa det  finska  folkets  grundlagsenliga  rättigheter. 
Det  vill  arbeta  för  att  landtagen  skall  fa  mera  än  hit- 
tills att  säga  beträffande  lagar  och  skatter. 

Svenska  folkpartiet  vill  vidare,  att  under  landt- 
dagens  medverkan  en  lag  skall  stiftas,  hvarigenom  det 
bestämmes,  att  enhvar  i  vårt  land  skall  ega  rätt  att 
till  domstolar  och  andra  myndigheter  vända  sig  på 
sitt  modersmål,  svenska  eller  finska,  och  på  samma 
språk  utfå  protokoll,  utslag  o.  d.,  och  att  båda  språken 
för  öfrigt  skola  vara  så  likställda  som  möjligt.  Den 
svenska  befolkningen  bör  lika  väl  som  den  finska  till- 
erkännas full  hemortsrätt  i  detta  land  och  ha  tillgång 
till  skolor  och  andra  bildningsföretag  på  sitt  moders- 
mål. Den  falska  läran,  att  alla  i  Finland  skola  tala 
endast  finska,  måste  motarbetas.  Mot  denna  lära  vill 
partiet  göra  gällande,  att  svenskan  såsom  inhemskt 
språk  i  Finland  eger  en  lika  urgammal  rätt  som  finskan 
att  ingen  med  svenskt  modersmål,  därför  att  han  bor 
här  i  landet,  har  någon  skyldighet  att  utb}^a  sitt  språk 
mot  finskan,  samt  att  om  han  gör  det,  han  begår  en 
oförrätt  mot  sin  egen  svenska  nationalitet  och  skadar 
fosterlandet  i  dess  helhet.  Ty  om  svenska  språket  ut- 
rotas i  Finland,  skulle  detta  vara  liktydigt  med  att 
bildningspunkten    i    landet   blefve  sänkt  och  det  före- 

—  172  — 


ning^band,  som  svenskan  bildar  mellan  Finland  och  de 
Skandinaviska  länderna  atklipptes.  Men  härigenom 
skulle  det  andliga  sambandet  mellan  Finland  och  det 
västra  Europa,  hvilket  väsentligen  förmedlas  genom 
det  svenska  språket,  försvåras  till  skada  för  Finland. 
Det  svenska  Folkpartiet  vill  icke  väcka  hat  och 
split.  Det  vill  arbeta  af  kärlek  till  det  som  det  funnit 
godt  och  rätt.  Och  det  vill  gärna  samarbeta  med  andra 
partier   i  sådana  frågor,  hvarom  man  kan  blifva  ense. 

Huru  skall  svenska  partiet  arbeta  för  sitt  mål? 

På  alla  lagliga  och  hederliga  sätt.  Det  vill  sprida 
bildning  och  upplysning,  det  vill,  såsom  redan  blifvit 
nämndt,  arbeta  på  lagstiftningens  väg.  I  sistnämda 
afseende  gäller  det  främst  att  få  till  landtdagen  valda 
fiiUt  dugliga  män  och  kvinnor,  som  förstå  hvad  hela 
fosterlandets  väl  kräfver  och  på  samma  gång  särskildt 
känna  den  svenska  befolkningens  behof  och  önsk- 
ningsmål. Det  är  hvarje  partimedlems  skyldighet  att 
arbeta  för  val  af  skickliga  personer  till  landtdagen, 
—  personer,  som  vilja  arbeta  för  folkets  höjande  i 
andligt  och  ekonomiskt  afseende.  Partiets  landtdags- 
män  skola  enligt  dess  program  särskildt  verka  för 
att  jordlagstiftningen  så  förbättras,  att  jordbrukaren 
skall  finna  med  sin  fördel  förenadt  att  stanna  och 
bruka  sin  hemtorfva  och  där  finna  sin  tillräckliga  ut- 
komst. Naturligtvis  skola  landtdagsmännen  efter  för- 
måga äfven  arbeta  för  nykterhet  och  andra  goda 
sträfvanden,  ehuru  dessa  icke  äro  nämda  i  programmet. 
Huru  ar  svenska  folkpartiet  organiseradt? 
Hvem  styr  och  ställer  i  detsamma?  På  partidagen  den 
20  maj  1906  valdes  en  centralstyrelse  med  säte  i  Hel- 
singfors. Denna  styrelse  består  af  15  personer  från 
hufvudstaden  och  30  från  landsorten.     I  hvarje  svensk 

—  173  — 


kommun  finnes  en  lokalstyrelse  jämte  särskilda  om- 
budsmän. Dessa  styrelser  arbeta  för  förverkligande, 
af  det  uppställda  programmet.  Hvarje  år  samman- 
kallas till  Helsingfors  en  partidag,  sammansatt  af  valda 
ombud  för  hela  det  svenska  folkpartiet.  A  partidagen 
diskuteras  och  beslutes  om  partiets  verksamhet  och 
förrättas  val  till  centralstyrelsen.  Sålunda  kan  partiets 
program  årligen  granskas  och  fastställas. 

Vill  du  komtna  med?  Om  du  fmner  folkpar- 
tiets ändamål  godt  och  förestående  synpunkter  riktiga, 
inträder  du  naturligtvis  som  medlem  i  detsamma. 
Hvem  skulle  vara  med  i  det  svenska  folkpartiet,  om 
icke  du,  en  son  eller  dotter  af  våra  svenska  bygder? 
Den,  som  är  likgiltig,  sviker  sin  svenska  stam  och  sitt 
svenska  modersmål.  Må  detta  ej  sägas  om  någon  af 
ossl  Har  du  ej  redan  inträdt  i  partiet,  så  vänd  dig 
till  lokalstyrelsen  eller  närmaste  ombudsman,  af  hvitkeo 
du  får  medlemskort.  Vill  du  på  saomia  gång  främja 
partiets  ändamål  med  en  frivillig  afgift,  så  desto  bättre. 
Hufvudsaken  är  dock,  att  du  förstår  hvad  saken  gäller 
och  ansluter  dig  till  svenska  folkpartiet. 

Det  är  af  allra  största  vikt  att  partiet  står  enigt 
och  starkt,  då  det  gäller  att  skrida  till  landtdagsmamuh 
valen! 

«Ej  af  andra  du  fällas  kan, 
om  du  ej  själf  dig  falleri 
Därför,  upp  som  en  enda  man, 
stam,  det  din  framtid  gäller! 
Upp  att  verka  med  hand  och  håg, 
värna  vårt  språk  och  minne!  — 
Ung  och  gammal  och  hög  och  låg 
ene  det  svenska  sinne!» 


174  — 


De  döfstnmmas  alfabet 


Ih  tt  uppmärksamt  studium  af  närstående  handalfabet 
utvisar,  att  hvarje  ttecken»  återger  konturerna  af 
den  bokstaf,  det  vill  framställa.  Minst  uttrycksfulla 
äro  beteckningarna  för  i,  j  och  z,  men  äfven  å  dem 
kan  man  med  tillhjälp  af  litet  fantasi  afläsa  den  afsedda 
bokstafven.  I  och  j  pricken  ersättas  af  nageln,  och 
äfven  z-tecknet  kan  förklaras  och  försvaras.  Största 
svårigheten  ha  prickame  på  ä,  ä,  och  ö  beredt.  Den 
förstnämda  bokstafven  återges  så,  att  man  med  tecknet 
för  a  beskrifver  ett  par  nollor  i  luften.  Ä  betecknas 
sålunda,  att  a-tecknet  i  en  kroklinje  dragés  inåt  sidan 
af  kroppen,  medan  bokstafven  ö  återges  genom  att 
ö-tecknet  föres  uppåt  i  en  liknande  kroklinje.  I  detta 
afseende  har  praktiken  hos  oss  utvecklat  de  å  bilden 
sid.  151  anförda  anvisningarna. 

Inlärandet  af  de  döfstummas  handalfabet  är  mycket 
lätt.  I  unga  år  lär  man  sig  det  på  en  half  timme. 
Det  är  därför  de  döfstumma  icke  utan  skäl  anse,  att 
det  ej  vore  för  mycket  begärdt,  om  undervisning  i  de 

-  175  - 


De  döfstummas  Hand-alphabet  i  Finland,  Sverige 
och  PortugaL 


å.  Handen^  i  ställning  för  ä,  svänges  i  cirkel  i  luften, 
ä.  Handen^  i  ställning  för  a,  hojes  i  en  kroklinea  i  luften^ 
ö\  Handen^  i  ställning  för  o^  höjes  i  en    kroklinea  i  luften. 
Obs,    Man  bör  alltid  vända  den  med  handen  bildade  bokstafs* 
formen  åt  den  tilltalade. 


döfstummas  handalfabet  gjordes  obligatorisk  i  våra 
folkskolor.  Hvilken  stor  och  betydande  lättnad  vore  det 
ej  för  våra  döfstumma,  om  de,  hvarthän  de  än  vände 
sig  i  lifvet,  kunde  hoppas  att  blifva  förstådda.  Ty 
ehuru  talundervisning  är  införd  i  våra  döfstumanstalter, 
är  det  icke  alla,  som  ernå  sådan  färdighet  i  att  tala 
och  afläsa  andras  tal  från  läppame,  att  de  kunna  göra 
sig  förstådda  af  och  förstå  främmande  personer.  De 
flesta  döfstumma  lära  sig  därför  äfven  handalfabetet 
och  det  s.  k.  åtbördsspråket,  hvilket  för  alla  döfstumma 
är  lättare  att  läsa  och  förstå. 

Den  som  tror  att  åtbördsspråket  har  något  att 
göra  med  handalfabetet  begår  emellertid  ett  misstag. 
Det  förstnämda  språket  utgör  en  sammanfattning  af  skilda 
tecken  för  hvarje  begrepp  och  är  för  icke-döfstumma 
svårare  att  inhämta,  emedan  det  saknar  både  lexikon 
och  grammatik.     Det  måste  inläras  praktiskt 

De  döfstumma  i  Frankrike  och  i  vissa  delar  af 
Förenta  staterna  ha  från  den  öfriga  befolkningens  sida 
rönt  många  bevis  på  deltagande.  I  Paris  väcktes  så- 
lunda för  några  år  sedan  förslag  om  att  införa  obliga- 
torisk undervisning  i  handalfabetet  i  de  af  kommunen 
underhållna  skolorna.  Liknande  beslut  föreligga  frän 
andra  franska  städer  och  från  orter  i  Amerika. 

Hos  oss  borde  man  därför  bryta  mark  för  någon- 
ting liknande  till  en  början  på  frivillighetens  väg  — 
åtminstone  i  trakter,  där  döfstumma  finnas.  Kunde 
icke  våra  lifaktiga  ungdomsföreningar  värka  något  i 
denna  riktning.  Inlärandet  af  handalfabetet  är  ett  mycket 
trefligt  tidsfördrif  och  egnar  sig  väl  för  mindre  kotterier. 
Tanken  att  med  den  ringa  möda  det  här  gäller  komma 
de  i  en  isolerad  ställning  lefvande  döfstumma  till  hjälp 
är  ju  i  och    för  sig  så  tilltalande,  att  ingen    behjärtad 

-  177  -  12 


ungdom  —  ty  det  är  på  ungdomen  det  här  närmast 
ankommer  —  borde  tveka  att  i  detta  afseende  ställa 
sig  i  tjänst  hos  idén. 

Det  i  Finland  använda  handalfabetet  begagnas 
äfven  i  Sverige  och  Portugal.  Beklagligtvis  har  man 
i  olika  länder  olika  handalfabet,  liksom  äfven  åtbörds- 
språken afvika  från  hvarandra.  Ryssland,  Danmark, 
Tyskland,  Frankrike  och  England  ha  hvar  sitt  eget 
handalfabet,  hvilket  sedan  i  vissa  fall  accepterats  af 
närmast  angränsande  länder.  En  rörelse  pågår  bland 
de  döfstumma  att  ernå  ett  universelt  döfstumspråk  — 
men  vägen  dit  är  lång  och  mödosam. 

Kommer  man  en  gång  så  långt,  är  det  sannolikt, 
att  vi  fa  uppoffra  det  nuvarande  handalfabetet  mot 
något  af  de  större  kulturländernas.  Men  innan  så  skett, 
må  ingen,  som  blott  har  tid  att  för  saken  offra  eo 
half  timme,  anse  sig  för  god  att  inlära  det  nuvarande 
finländska  handalfabetet,  hvilket  —  märk  väl  —  liksom 
åtbördsspråket  är  gemensamt  för  alla  våra  döfstumma, 
oberoende  af  modersmålet. 

y.  H, 


178  - 


^Ss 


Från  förgångna  dagar. 


På  kullen  med  utsikt  öfver  ängen  stod  kojan,  där 
hustru  Sanna  skötte  om  de  två  jäntorna,  henne  med 
de  sjuåriga  komblå  ögonen  och  henne  med  de  tre- 
åriga pärlhvita  tänderna  och  den  lilla  gropen  i  ljus- 
röda kinden. 

Potäterna  lågo  rykande  på  stenfatet  och  i  glöden 
vände  mor  spettet  med  den  glänsande  raden  af  salta 
strömmingar.  Vacker  var  mor  med  det  lingula  håret, 
som  föll  i  vågor  ned  öfver  ögonbrynen,  och  röd  var 
hon  som  västerhimmelen  i  solnedgången  en  högsommar- 
kväll.    Men  snäll  var  mor  inte  alltid. 

Med  svärfar,  hvars  koja  låg  ett  stenkast  därifrån, 
låg  hon  ständigt  i  fejd.  Det  var  för  den  röda  kons 
skull,   som   far  köpt  af  sin  far,  men  ännu  inte  betalat 

—  Asch,  menade  mor  Sanna,  gubben  var  rik, 
men  en  girigbuk;  kon  kunde  de  godt  utan  samvets- 
kval behålla  utan  en  penni  som  köpeskilling. 

Hon  munhöggs  styft  med  svärfar,  när  de  tillfälligt- 
vis möttes  i  backen,  och  gubben  nästan  fruktade  och 
undvek  gärna  sin  vackra  svärdotters  uddhvassa  tunga. 

Äfven  åt  den  lille  skräddaren  i  kojan  vid  björk- 
dungen skrattade  Sanna,  och  ett  af  hennes  nöjen  bestod 
i  att  slunga  det  binamn  ungdomen  gifvit  honom  midt 
i  ansiktet  på  den  förbittrade  mannen. 

—  179  — 


—  Nej  men  se  Trilln,  hälsade  hon  vanligen,  hvart 
trillar  han  af  i  dag  och  hur  mår  Trillan,  hustru  hans? 
Den  hälsningen  tyckte  gubben  inte  om,  änskönt  han 
viste  af  sin  trillande  gång  och  man  sade  att  tankarna 
i  virrvarr  trillade  om  i  hans  svaga  hjärna. 

Litet  fjantig  var  han,  den  skinntorra  gubbstackarn, 
men  sy  kunde  han  för  två  skräddare.  Trillan  och  mor 
Sanna  kunde  heller  aldrig  knyta  vänskapsförbund,  och 
om  Trillan  ryckte  stjärten  af  mor  Sannas  tupp,  så 
kastade  Sanna  en  skopa  kokhett  vatten  efter  Trillans 
gråa  katt. 

Inte  var  det  grannsämja,  som  rådde  på  den  kullen, 
och  fastän  kyrkklockomas  fridsamma  klämtning  hördes 
ända  dit  upp,  så  inte  knäppte  mor  Sanna  händerna 
ihop  i  helig  andakt.  Men  de  glada  små  töserna  trodde 
att  det  var  Sankt  Petrus  som  ringde  till  middagsmål 
och  att  änglama  samlades  kring  silfverfatet  med  para- 
dispotatisen. Det  hade  gamla  farmor  berättat  några 
dagar  förrän  han  dog.  Till  den  middagen  skulle  de 
själfva  bjudas  en  gång,  men  till  dess  gladdes  de  öfver 
de  potäter,  som  sjuåringen  plockat  i  korgen,  då  mor  i 
går  gräft  upp  dem  från  jorden. 

Far  steg  in  och  satte  sig  vid  bordet.  Inte  kas- 
tade han  en  enda  blick  bort  till  mor,  som  stod  där  så 
röd  som  ett  hallon,  iargad  af  hettan  från  glöden.  Och 
inte  såg  heller  mor  synnerligen  kärlåten  ut.  Mannens 
enfald  bröt  alltför  bjärt  af  mot  hennes  snabba  uppfatt- 
ning, och  hans  grofthuggna  gestalt  ingaf  henne  en  känsla 
af  vämjelse.  Hon  var  en  af  byggdens  mest  firade  skön- 
heter, hon,  på  sin  tid.  Men  kärlekssagan  blef  en  af 
det  vanliaga  slaget.  Nämdemannens  vackra  son  bedrog 
henne,  och  förrän  barnet  såg  dagens  ljus,  måste  hon 
träda  i  det  af  Gud  och  prästen  signade  äkta  ståndet. 
Han,  mannen  som  nu  slukade  de  rykande  potätema, 
stod  färdig  att  rädda  henne  ur  skammen,  men  inte 
sträckte  sig  hennes  känslor  till  tacksamhet,  och  inte 
strödde  hon  rosor  på  hans  väg.  Duktig  var  han  att 
arbeta,  stark  som  björnen  och  ihållande  som  igeln. 
Inte  lät  han  hustru  och  bam  svälta,  men  misstro  rådde 


-  180  - 


i  hemmet,  och  kallt  var  det  i  stugan,  så  kallt  att  leen- 
det frös  till  is. 

—  Gammelfar  hotar  med  utsökning,  kom  det 
sträft  och  kort. 

—  För  kons  skull?  sporde  Sanna  med  glimmande 
ögon. 

—  Ja,  för  kons  skull  —  han  sneglade  bort  till 
henne  —  och  för  din  elakhets  skull. 

—  Det  skall  han  ångra.  Hon  slängde  strömmings- 
tallriken häftigt  i  bordet.  Han  går  vid  dödens  rand 
och  vågar  ilskas.  Hennes  kinder  riktigt  hvitnade  i 
häftighet. 

—  Gubbstacklingen,  kom  det  i  undertryckt  vrede, 
och  hvem  vet  hvad  okvädingsflöde  än  strömmat  öfver 
kvinnans  läppar,  om  inte  den  yngre  dottern  stoppat  en 
stor  potatis  i  modems  mun. 

—  Potatis  och  fisk  med  sur  mjölk  är  riktig  god 
mat,  jollrade  hon.  Och  mor  sade  inte  ett  ord  mera 
den  kvällen. 

Men  midt  i  kolsvarta  septembematten  vaknade 
far.  Han  gnuggade  ögonen  och  stirrade  häpen  mot 
väggen.  Det  lyste  så  märkvärdigt  grannt,  att  han 
kunde  se  visaren  på  fickuret,  som  han  hängt  öfver  sän- 
gen. Skenet  drog  fram  i  så  underligt  flämtande  vå- 
gor, att  far  sprang  upp.  Mor  sof  med  fallen  dragen 
öfver  hufvudet. 

—  Herre  Gud,  Sanna,  skrek  han  hest  och  dar- 
rande, det  är  gammelfars  koja  som  brinner. 

Och  mor  flög  upp  snabb  som  blixten.  Inte  sade 
hon  ett  enda  ord,  men  kvick  var  hon  att  knyta  kjol- 
banden kring  midjan  och  i  svindlande  fart  bar  det  af 
pä  skogsvägen.  En  liten  gestalt  med  tofvigt  hår  och 
nakna  fötter  sprang  öfver  stenarna,  dem  lågornas  ljus 
färgade  rosenröda.  Hon  kunde  inte  låta  bli  att  le,  han 
syntes  henne  som  en  tomtegubbe  ur  vidskepliga  sagor. 

—  Är  det  tomtetrilln,  skämtade  hon,  när  skep- 
naden sprang  förbi  henne,  eller  är  det  dvärgtrilln  af 
kött  och  blod.  Hon  sträckte  ut  handen  likasom  för 
att  förvissa  sig  om,  att  det  var  en  människa.  Gubben 
var  inte  god  i  detta  ögonblick. 

-  181  - 


—  Det  vore  bättre  för  dig,  högg  lian  tillbaka, 
om  du  mött  ett  spöke;  spöket  kan  inte  tala  om  hvad 
det  sett. 

—  Har  du  sett  svartkonster  i  natten? 
Hon  skrattade  högt. 

—  Åhjo,  men  .  .  .  illgärningarna  gå  löst  i  natten. 
Hon   skrattade    inte    längre,    hon  gaf  honom  en 

lång  forskande  blick.  Men  nu  hördes  rösten  af  Sannas 
man,  som  flämtande  af  ansträngning  hunnit  fram. 

—  Är  gammelfar  inne?  stötte  han  ut  i  ångest. 
Men  just  i  detsamma  såg  han  gubben   kräla  ut 

ur  den  brinnande  kojan.  Svedd  var  han  en  smula, 
den  gamla,  och  en  dryck  vatten  begärde  han  strax, 
men  inte  var  han  sårad  eller  hufvudyr,  det  märkte 
man.  De  stodo  där  alla  tre:  gammelfar,  sonen  och 
lill-gubben,  medan  lågorna  fräste  i  halmtaket  och  gnis- 
torna flögo  som  vilsekomna  raketter  kring  talltopparna. 
Ett  försök  att  släcka  lönade  sig  inte,  hela  byn  låg  i 
djupaste  sömn,  ingen  anade  det  hemska  skådespelet 
i  natten,  ingen  drömde  om  lågomas  heta  famntag  i 
septembernattens  kyla. 

—  Jag  såg  alltför  väl  den  ljusa  kjolen  flaxa,  när 
hon  sprang,  hviskade  skräddaren  mystiskt  genom 
mörkret. 

—  Jag  vill  inte  påstå,  att  det  var  svärfar  som 
dömdes  att  brinna,  ifylde  gammelfar,  men  utsökningen 
var  det  förvisso. 

Sannas  man  teg.  Han  stirrade  mot  de  mörka 
molnen  i  fjärran,  som  sökte  han  ett  himmelens  svar 
på  hemska  frågor. 

—  Sof  hon  ?  sporde  gammelfar  och  gaf  sonen  en 
knuff  i  sidan. 

—  Ja,  skydde  oss  Gud,  hon  sof,  blef  svaret 

—  Men  menade  hon  ingenting  i  går  afton?  frå- 
gade lill-gubben. 

Far  kom  ihåg  Sannas  ord:  «det  skall  han  ångra» 
—  men  teg. 

—  Hörde  hon  om  utsökningen?  fortfor  gammelfar, 
och   sonen   mindes  orden:    «han   går  vid  dödens  rand 

—  182  — 


och  vågar  ilskas».  Men  inte  upplyste  han  de  andra 
om  hustruns  ord. 

Väggarna  störtade  samman,  det  fräste  och  spra- 
kade som  om  sagomas  alla  drakar  hade  dragit  i  tåg 
kring  skogen.  Flammorna,  som  rusade  i  vågor  mot 
skyn,  begynte  småningom  lysa  med  dämpadt  sken. 
Det  tystnade  rundtomkring,  och  när  de  tre  männen 
långsamt  och  fundersamt  vandrade  mellan  snåren,  såg 
ingen  af  dem  en  skymt  af  Sanna.  Borta  var  hon  — 
och  ingen  hade  märkt  när  hon  gått. 

—  Jag  har  hört  många  fula  ord,  mumlade  skräd- 
daren, förbannelser  och  hot. 

Men  ingen  svarade  honom  och  de  gingo  tysta 
vid  hvarandras  sida.  Gammelfar  måste  nu  flytta  till 
stugan  med  sonen,  svärdottern  och  de  små. 

Prat  blef  det  i  bygden.  Aldrig  förr  hade  man 
haft  så  mycket  att  hviska,  när  en  enslig  koja  i  skogen 
brunnit.  Inte  stod  det  rätt  till.  Nej,  hjälpe  oss  Gud, 
allt  var  inte  som  det  borde.  Men  ingen  visste  något. 
Och  så  kom  länsman. 

Han  visste  mindre  än  de  andra,  men  han  frågade 
—  ja,  han  riktigt  pinade  människors  själar.  Blef  man 
inte  yr  i  hufvudet  vid  korsförhöret,  så  var  det  ett  un- 
der. Och  lill-gubben,  som  redan  förut  inte  var  rätt 
klar  i  skallen,  snärjde  in  sig  som  i  ett  gam.  Han 
kunde  inte  komma  ut  igen;  han  hade  hört  så  mycket, 
så  underliga  saker  saker  och  så  fällande  ord.  Allt 
måste  han  tala  om,  och  inte  gjorde  han  det  ogäma, 
det  var  sällan  gu'nås  som  gubben  stackare  fått  taga 
till  ordet. 

Men  nog  häpnade  bylaget,  när  Sanna  på  lill-gub- 
bens  vittnesmål  dömdes  till  lo  års  tukthus.  Men  sannt 
var,  att  inte  ens  mannen  sökt  rentvå  henne;  också 
inför  honom  hade  hon  utslungat  hotelser,  och  gammel- 
far bara  skakade  på  hufvudet.  Han  trodde  nog  att 
hon  aldrig  burit  godt  i  sinnet. 

Men  Sanna  mötte  käckt  deras  hårda  blickar.  Hon 
flvor  vid  sin  själs  eviga  salighet,  att  hon  aldrig  med 
en  tanke  menat  något  så  fult.  Hade  de  då  aldrig 
själfva  i  tanklöshet  pratat  ord  utan  betydelse?    Skulle 

-  183  — 


icke  Guds  ängel  stiga  ned  och  vittna,  att  hon  var 
oskyldig,  då  människorna  ville  dömma  henne  grymt 
och  hjärtlöst?. 

Men  ingen  ängel  steg  ned,  och  Sanna  tvingades 
att  fjättrad  i  handbojor  stiga  upp  i  fångkärran,  som 
fbrde  henne  till  gamla  fängelseborgen.  Hennes  man 
kom  för  att  säga  henne  farväl,  då  hon  reste,  och  hela 
byalaget  samlades,  ja  de  skådelystnas  antal  steg  till 
hundrade. 

En  skälfvande  hviskning  gick  genom  hopen.  Det 
kunde  ju  vara  sant,  att  hon  antändt  stugan  i  den 
svarta  septembematten,  då  intet  öga  spejat,  men  det 
kunde  hellre  vara  osant. 

Men  far,  som  mötte  den  gränslösa  fasan  i  hust- 
runs afskedsblick,  gick  från  den  dagen  tyst  som  en 
skugga.  Inte  fann  han  ro  dag  eller  natt,  inte  fann  han 
frid  i  kojan,  inte  i  skogen  där  han  rastlöst  sträfvade, 
inte  i  logen,  där  han  tillbringade  höstens  kulna  nätter, 
inte  i  höladan,  där  han  bäddade  sig  ner  i  höet  for  att 
dölja  sitt  anlete  för  världens  blickar. 

Det  var  så  underligt,  när  mor  inte  längre  städade 
i  stugan,  när  de  små  gräto  och  jämrade  sig  och  när 
ingen  kokade  gröten  i  den  öppna  spiseln.  Gammelfar 
var  krasslig,  nästan  slö.  Han  satt  i  en  vrå  och  små- 
gnolade,  och  två  veckor  före  jul  lades  han  på  sotsän- 
gen. Han  begrofs  på  själfva  julaftonen,  och  fastän 
stjärnorna  glimmade  sä  grannt  mellan  granens  grenar 
som  de  fagraste  julljus,  så  gräto  de  små  flickorna 
öfverljudt. 

Far  låg  i  ladan,  ehuru  kölden  sprakade  i  knutarna, 
och  om  inte  Trillan  stuckit  sig  in  och  kastat  en  pann- 
kaka på  julbordet,  så  skulle  barnen  ej  tröstat  sig  på 
hela  den  kvällen.  Men  nämdeman  i  byn  tog  saken 
om  hand.  Inte  kunde  man  ansvara  infor  himlens  herre, 
om  man  läte  barnen  svälta  ihjäl,  nej,  man  var  tvungen 
att  utlysa  fattigauktion,  alltid  fanns  det  någon,  som 
till  lägsta  pris  ville  taga  sig  an  de  värnlösa.  Och  så 
hände  det  sig,  att  Lena  kom  till  Stina  i  Kroken  och 
Anna  till  smeden  Pålson  i  Sunnangärdet.  Lena  liten 
fick   det  inte   så  illa,  men  sagan  om  Anna  är  klokast 

184  — 


att  förtiga,  det  gifs  ändå  så  mycket  sorgligt  att  för- 
tälja ur  lifvet. 

Far  bodde  sedan  ensam  i  den  öfvergifna  kojan. 
Det  blef  för  kallt  i  ladorna,  ur  logen  drefs  han  ut  af 
gårdens  folk,  och  från  skogen  jagades  han  af  svarta 
spöken.  I  stugan  var  det  ändå  när  allt  gick  omkrig, 
trifsamt  och  bäst.  Det  fanns  bröd  på  spettet  och 
strömming  i  fjärdingen.  Han  kunde  godt  lefva  till  vå- 
ren på  den  kosten,  kunde  tillregla  dörren  och  aldrig 
släppa  en  kristen  själ  öfver  tröskeln  till  stugan.  Man 
undrade  i  bygden  och  spejade  intet  så  litet  nyfiket 
mot  kojan  på  kullen.  Hur  skulle  det  slutas,  frågade 
man  —  hur? 

Mot  sommaren  fick  man  visshet.  Dörren  öpp- 
nades och  far  trädde  ut.  Han  kom  till  byn  och  be- 
gärde arbete.  Af  sorg  syntes  numera  inte  ett  spår, 
han  tycktes  besluta  att  taga  lifvet  från  den  ljusare  sidan. 
Sina  gamla  vänners  hälsning  mötte  han  med  ett  fånigt 
leende.  Han  log  oafbrutet  och  håret  växte  långt  som 
en  man  kring  hans  panna. 


På  tionde  året  härefter  dog  Tok-Ville,  och  då 
fanns  det  många,  som  frågade  sig,  om  ej  hans  hustru 
blifvit  dömd  som  oskyldig. 

Parus  Äter. 


185 


Kalenderns  omslagsbild. 


Efter  att  S.  F.  V:s  kalender  under  åren  1904  och 
1905  bjudit  sina  läsare  bilder  från  Borgå  och  Åbo, 
har  turen  detta  år  kommit  till  det  vackert  belägna 
medeltida  fästet  Olofsborg.  I  femtonde  årgången  af  ka- 
lendern stå  att  läsa  « Några  blad  ur  Olofsborgs  historia». 

Bilden  i  denna  kalender  är  utförd  efter  en  akva- 
rell, som  artisten  Alexander  Federley  målat  och  haft 
vänligheten  att  gratis  ställa  till  vårt  förfogande. 

Alexander  Tiodolf  Federley,  född  1864,  besökte 
såsom  helt  ung  tekniska  realskolan  cch  konstföreningens 
ritskola  i  Åbo.  Åren  1891—92  vistades  han  i  Paris, 
där  han  studerade  under  franska  teckningslärares  led- 
ning. Sedan  1891  är  han  intendent  vid  konstnärgillet 
och  tjänstgör  f  n,  såsom  t.  f.  föreståndare  i  förbere- 
dande yrkesskolan  för  gossar  i  Helsingfors. 

Under  de  sista  två  årtiondena  har  Federley  ut- 
fört teckningar  till  ett  stort  antal  såväl  vetenskapliga 
som  skönlitterära  arbeten,  och  i  skämttidningar  hafva 
ofta   ingått   bilder,  utförda    af  hans   träffsäkra    ritstift. 

Finland  består  sig  f.  n.  ett  ganska  stort  antal 
målare,  men  relativt  få,  hvilka  förstå  sig  på  konsten 
att  teckna  fint  och  säkert.  Ibland  desse  få  intager  Fev 
—  artistens  oftast  använda  signatur  —  en  framstå- 
ende plats. 


—  186  - 


Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud 
i  november  1906. 


Nyland. 

Borgå  socken:  Ingeniör  Harald  Forsius,  adress:  Borgå;  Hand- 
landen A.  Forsten,  Siindö;  Lärarinnan  Anna  Nordberg 
och  liandtmätaren  Felix  Edelmann,  Borgå. 

Borgå  stad:  Borgmästaren  M.  Schauman,  adress:  Borgå. 

Bromarf:  Postexpeditionsföreståndaren  J.  A.  Grönlund,  adress: 
Ekenäs,  Bromarf. 

JBkenäs  stad:  Folkskolläraren  J.  A.  Nordström. 

JSUimä:  Apotekaren  Axel  Bergman,  adress:  Elimä,  Koria  station. 

Btsbo:  Landthushållaren  F.  A.  Malmström,  adress:  Esbo  station, 
Folkskolläraren  Fredrik  Emil  Lundell,  adress:  Köklaks 
station;   Folkskollärarinnan  Mia  Långström,  Esbo  station. 

F^agervik:  Folkskollärarinnan  Ida  Åkerberg,  adress:  Fagerviks 
station. 

FSredrikshamn:  Apotekaren  Alfons  Nymalm. 

öatnmelsfaden :  Lärarinnan  Estrid  N ammelin,  adress:  Malm,  Vik. 

Hangö:  Folkskolläraren  Jacob  Kaustell. 

Hdsinge:  Fru  Bosa  Holmström,  adress:  Malm;  Ingeniören 
F.  Åberg,  Botby;  Handlanden  Frans  Kareli,  Åggelby. 

-  187  - 


Helsingfors:    Ingeniör   F.  Rosberg  och  Doktor   P.   Nordmann. 

Hyvinge:  LandthushåUaren  Ilmar  Hornborg. 

Ingå:  Folkskollärarinnan  Matilda  Sjödahl,  adress:  Solberg  station, 
och  Färgaren  H.  W.  Holmberg,  Ingå  station. 

Karts:  Folkskollärarinnan  Sofi  Ahlgren,  adress:  Karis. 

Karislqjo:   Landtbmkaren  G.  Eliasson,  adress:   Karislojo,  Böhle. 

Kotka:  Hamnmäistaren  C.  V.  E.  Blomberg,  adress:  Kotka. 

Kyrkslätt:  RusthåUaren  V.  Sahrberg,  adress:  Jorfvas  station; 
Landthushållaren  Fredrik  Simolin,  Köklaks  station;  Folk- 
skolläraren A.  £.  Lindholm,  Estby;  Landthushållaren  A. 
Dannbäck,  Honskby;  och  Folkskolläraren  J.  £.  Sundqvist, 
Porkkala. 

Lappträsk:  Pastor  Carl  Lundberg  och  Folkskollärarinnan  Väva 
Thomé. 

Liljendal:  Kantorn  Viktor  Karlsson,  adress:  Eskilom  station. 

Lqjo:  Folkskolläraren  J.  C.  Backman,  adress:  Hangöbanan, 
Virkby;   Doktorinnan   Maria  af  Tengström,  adress:   Lojo. 

Ix)risa:  Doktorinnan  Linda  Sagulin. 

MäniscUä:  Provisor  8.  G.  Mölsé. 

Mörskom:  Pastorskan  Edith  Hypén,  adress:  Mörskom  station; 
Nämdemannen  A.  J.  Grönblad,  adress :  Mörskom,  Labbom. 

Pqjo:  Friherre  F.  L.  Hisinger,  adress:  Karis,  Billnäs,  och  Folk- 
skolläraren  Hj.  Björkwall,  adress:  Skum  station,  Fiskaia. 

Pyttis:  Folkskolläraren  C.  Willner,  Pyttis  kyrkoby,  och  Landt- 
bmkaren P.  Länsmans,  adress:  Pyttis. 

Pärnå:  Fröken  Hulda  Rosberg,  Kommunalrådet  K.  M.  Kosdios, 
adress:  Pärnå;  Smeden  Otto  Nyholm»  Pämå,  Gammdby. 

Sibho :  Landtbruksrådet  G.  Borgström,  adress :  Helsingfors,  Öster- 
sundom  gård;  Inspektören  G.  A.  Jansson,  adress:  Nickby; 
Fm  Mia  Oljemark,  adress  Nickby;  Agronomen  Otto  Gran- 
qvist, Xickby,  Paipis,  och  Folkskolläraren  R.  J.  Kyam- 
ström,  Nickby,  Paipis. 

Sjundeå:  Landthushållaren  A.  Perklén,  adress :  Sjimdeå  station; 
och  Folkskolläraren  Alarik  Boström,  adress:  Kala. 

Snappertuym:  Fröken  Anna  Fagerström. 

Strömfors:  Bonden  Gustaf  Mickel8,Kungsböle;  Skräddarmastaren 
J.  Rosqvist,  Lovisa,  Keitala,  och  Sågbokhållaren  V.  KJaik- 
son.  Strömfors  bruk. 

Ibnala:  Folkskolf öreståndaren  Karl  J.  Himberg  och  Fröken 
Hilda  Lindqvist. 

-  188  — 


Sund :  Possessionaten  M.  F.  Rosenberg,  adress :  Sund,  Bomarsimd. 
Västanffärd:  Folkskolläraren  G.  B.  Sjöblom,  adress:  Västanfjärd. 
Värdö:  Fröken  Lydia  Andersson,  adress:  VårdÖ,  Åland. 
Äbo:  Landskamreraren  F.  Edv.  Stenvik  och  Kollegan  A.  Forsell. 


öiterbotten. 

Brahesiad:  Fröken  M.  Palmqvist. 

Esse:  Folkskolläraren  J.  Finnäs. 

Gamlakarleby :  Kapten  Edvard  fiengelsdorff. 

Oamlakarleby  lands f. :  Folkskollärarinnan  Therése  Mattsson,  Öfver- 

Korplaxby  och  Hemmansägaren  J.  Weneliiis. 
Jakobstad:  Folkskolläraren  L.  Kronqvist. 
Jeppo:  Bonden  Johan  Jungar,  adress:  Jeppo  station. 
Kaskö:  Folkskolläraren  E.  Degerstedt,  adress:  KaskÖ. 
Kristinesiad:  Fröken  Karin  Fontell,  Stadsläkaren  Doktor  Ernst 

Wendelin  och  Folkskolläraren  Otto  Hannus. 
Erisiinestads   landsf.:   Folkskolläraren   E.  A.  Hummelgård  och 

Handlanden  Mikael  Mängs,  adress:  Tjöckby. 
Kronoby:    Folkskoleläraren   Herman   Ingo  och    Folkskolläraren 

Anders  Bäck,  adress:  Kronoby,  Knifsund. 
Kvefkdcs:  Folkskolläraren  K.  V.  Åkerblom  och  Bondesonen  Gustaf 

Wikstedt. 
Laftpfjärd:  Folkskolläraren  Frans  Teir  och  Folkskolläraren  Henrik 

Bosenback   samt   Poliskonstapeln    Gustaf  Ådjers,   adress 

Lappfjärd,  Kyrkoby;   Folkskolläraren  Jos.  Klåvus,  adress 

Lappfjärd,    Mörtmark;    Bonden    Axel    Grannars,    adress 

Lappfjärd,  Härkmeri,  och  Folkskolläraren  J.  J.  Wadström, 

adress:  Lappfjärd,  Dagsmark. 
Larsmo:  FolkskoUärarinnan  Alma  Sund. 

Malaks  socken:   Orgelnisten  M.  Hagberg,  adress:  Vasa,  Malaks. 
HJaocnto: 

Munsala:  Folkskolläraren  A.  Svedberg. 
Musiasaari:  Pastor  A.  K.  Hedberg,  Gamla  Vasa  haltpunkt,  och 

Folkskolläraren  Aug.  Eosendahl,  adress:  Toby. 
Nederrelil:  Landtbrukaren  Elias  Slotte. 
JSykarleby:  Normalskolläraren  K.  F.  Spolander  och  Seminaristen 

J.  A.  Stenfors. 

—  189  - 


Tushy:  Fru  Julia  Bergh,  adress:  Kervo;  Läraiiiinaii  Aniia 
Öländer,  adress:  Träskända,  Malmby;  Landthushålbiren 
J.  Winkvist,  adrests:  Korsö,  Klemetskog,  och  Bruksbok- 
hållaren  Eirik  Nordberg,  Träskända,  JMariefors  bruk. 


Vftstra  Kaland. 

Bjämå:   Stationsinspektom  G.  Eancken,  adress:   Pemiö  station, 

Öfverby,  och  Agronomen  Fredr.  Erlund,  Finby. 
Bjömebof-g:  Apotekaren  G.  Widbom,  adress:  Björneborg. 
Drags ffärd:    Folkskollärarinnan    Bosa   Westerholm,   Dragsfjiid, 

Ytterkulla. 
Eckerö:  Kyrkovärden  Erik  Eriksson,  adress:  Eckerö,  Stoiby. 
Finnströyn :  Provincialläkaren  L.  V.  Fagerlund,  Godby. 
Föglö:   Folkskolläraren   E.  A.  Laurén,  adress:  Föglö,  Degerby; 

Folkskolläraren  K.  V.  Gustafsson,  Föglö,  Vargskar, 
Hammarland:  Folkskolläraren  John  Karlsson. 
Hiittis:  Folkskolläraren  Hugo  Fagerstén. 
Houtskär:  Folkskolläraren  A.  Eingvall,  Houtskär,  Hyppeis. 
Iniö:  Folkskolläraren  K.  P.  Pettersson. 
J&mala:  Folkskolläraren  F.  Liewendahl,  adress:  Mariehamn. 
Kimito:  Apotekerskan  Hanna  C:son  Linmell. 
Eiyrpo:  Kofferdieskepparen  J.  E.  Jansson;  Folkskolläraren  D.  A- 

Danielsson,   adress:  Korpo,  Galtby;   Bondedottren  Vendla 

Pennströra,  Korpo,  Pensar,  och  LandthushåUaren  G.  Add&- 

son,  Korpo,  Rumar. 
Kumlinge:  Fiskaren  A.  J.  Öberg. 
Kökar;  Folkskolläraren  K.  E.  Ideman. 
Lemland:    Folkskollärarinnan    Ingeborg    Sommarström,    adress: 

Lemlaod,  Söderby. 
Lumparland:  Possessionaten  J.  Bosenberg,  adress:  Lumparland. 
Mariehamn:  Magister  Otto  Drake. 

Nagu:  Kaptenen  Joh.  Jul.  Fogelberg,  adress:  Nagu,  Vikom. 
Nystad:  Fröken  Anna  Myréen. 

Nådendal:  Apotekerskan  Ida  Aschan,  adress:  Nädendal. 
Pargas:  Folkhögskoleföreståndaren  A.  Stenvall. 
Raumo:  Bankprokuristcn  John  Lindgren. 
SaÅo:  Apotekaren  A.  Lindroos,  adress:  Salo  station. 
Saltvik:  Bonden  K.  J.  Johansson,  adress:  Åland,  Saltvik,  Haga. 

—  190  - 


Narpes:  Folkskolläraren  £.  V.  Hannus.  Finnby;  Folkskolläraren 
J.  Kronqvist,  Bangsby;  Folkskolläraren  J.  Bosenback, 
Kåtnäs,  Bäckby,  och  Folkskolläraren  J.  A.  Ekman, 
Yttermark. 

Gravats:  Orgelnisten  O.  KJrook,  adress:  Oravais. 

Orismala:  Stationsinspektom  A.  Grannars. 

Pedersö:  Folkskolläraren  J.  V.  Westerlund,  Folkskolläraren  S. 
Strandbei^,  adress:  Bennäs,  Forsby,  och  Disponenten  Einar 
Blomström,  Kållby. 

Purmo:  Folkskolläraren  Vilhelm  Bodas. 

Pörtom:  Possessionaten  Alfr.  Sjöberg,  adress:  Pörtom,  Alholma. 

Beplot:  Landthandlanden  Johannes  Gustafsson,  adress:  Beplot, 
Björkö,  och  Orgelnisten  Karl  Kniper,  adress:  Beplot. 

Sideby:  Folkskolläraren  M.  Gran,  adress:  Sideby,  och  Folkskol- 
läraren A.  E.  Teir,  adress:  Sideby  Skaftung. 

Solf:  Folkskolläraren  S.  Antell. 

Tserijärvi:  Folkskolläraren  K.  J.  Sundell,  Folkskolläraren  M.  E. 
Kulenius,  Kolam,  och  Smeden  Viktor  Bygden  i  Kortjärvi. 

Uleåborg:  Vågmästaren  A.  Brunberg. 

Vasa:  Fröken  Ellen  Stenbäck  oeh  Borgmästaren  Hugo  Malmberg. 

Vörå:  Lärarinnan  Anna  StaJEfans,  adress:  Vörå,  Kovjoki,  och 
Folkskolläraren  Mikael  Holmberg,  adress:  Vörå,  Baki- 
peldo. 

Öfvermark:  Folkskolläraren  Viktor  Winberg. 


öfiriga  Finland. 

Davidstad:    Folkskollärarinnan    Nina   Nylund,    adress:    Kallio- 

koski  bruk. 
HdapaJcoski:  Kamreraren  Georg  Bawe,  adress:  Haapakoski  bruk. 
Hiausfärvi:  Ingeniören  N.  W.  Bergmann,  adress:  Biihimäki. 
Heinola:  Fröken  Esther  Thomé. 
IMs:  Fröken  Thilda  Stråhle,  adress:  Kausala. 
Joensuu:  Kollegan  magister  Isak  Smeds. 
Jyväskylä:  Stationsinspektor  Felix  Hedberg. 
Kangasala:  Kanslirfidinnan  Hilma  Liljestrand. 
Koskis:  Magister  V.  Ohberg,  adress:  Järvelä  station. 
Kuapio:  Forstmästaren  Erik  Borenius. 
Mänttä:  Disponenten  J.  Boedecker,  adress:  FUppula,  Mänttä. 

-  191  - 


Nykyrka:  Veterinären  J.  A.  Stenius,  adress :  Nykyrka,  ViboiigB  län. 

Pyhäjärvi:  Förvaltaren  T.  Francke,  adress:  Pyhäjärvi,  Viborgs  län. 

Ruovesi:  Possessionaten  Magister  A.  Aminoff. 

Riiokolaks:  Färvaltaren  Karl  Mansén,  adress:  Imatra. 

Ryttylä:  Stationsinspektom  Hj.  Montell. 

Sakkola:  Apotekerskan  Judith  Studd. 

Sordamla:  Restauratör  F.  Forström. 

S:t  Michel:    Fröken   Alina   Antell  och  Stationsinspektom  G.  A. 

Liadholm. 
Thmmda:  Skolf öreståndaren  Valfrid  Weekman,  adress:  Humppila, 

Forssa. 
Tammerfors:  Ingeniör  Robert  Witting. 
Tavastéhus:  Magister  Valdemar  Sippel. 
ValkecUa:  Skogsförval tåren  Hjalmar  Andersin,  Adress:  KirjokiTi, 

Savolaks  banan. 
Viborg:  Doktor  C.  A.  Alenius. 
Villmanstrand:  Disponenten  E.  v.  Haartman. 


S:i  Petersburg:  Direktör  Rudolf  Witting. 


Årsmedlem  erhåller  skrifterna  för  hvarje  år  medlems- 
afgiften  erlägges. 

Flyttar  medlem  till  annan  ort,  behagade  han  härom  an- 
mäla hos  ombudet  på  den  ort,  dit  flyttningen  skett. 

Då  nya  medlemmar  inträda  i  föreningen,  är  det  onödigt 
att  för  hvarje  sådan  till  kassören  insända  anmälan  härom,  utan 
kan  detta  ske  förslagsvis  i  början  af  april,  september  och 
december.  Skrifterna  likasom  kalendern  rekvireras  för  nya  med- 
lemmars räkning  genom  föreningens  kassör. 

Ombuden  behagade  före  kalenderårets  slut  till  föreningens 
kassör,  Ingeniör  Fredrik  Rosberg  i  Helsingfors,  inleverera  del 
löpande  årets  uppburna  medlemsafgifter. 


192 


RättelsCp    I  förteckniugeo  oiver  iSvenska  Folbkolans 
fener.  ombud   hafVa   sidorna    1S9    och    190  vid  ombryt- 
i"ngeji  af  sbita  arket  förväidat  plats. 


PRIS  Fmk  1:50. 


Vi.,     ,: 

^'  '^V/V 


HELSINGFORS    1906 
AKTIEB.   F.  TILGMANN. 


PRIS  Fmk  1:50. 


HELSINGFORS    1906 
AKTIEB.  F.  TILGMANN. 


KALENDER 

É^^VEN   AF 
<SKA  FOLKSKOLANS  VÄN^ 


KRLEPiDER 


UTQIFVEfi  RF 


SVEMSKR  FOLKSKOLRMS  VRNMER 


1907 


TjuauMDEmDRn  AroAnsen 


SFV 


HELSINGFORS 

T1DNXN06-  *  TRTClUeBVAKTIIBOLAOITS  TBYCKSRI 

1907 


t 


ORDFÖRANDEN 

I 

SVENSKA  FOLKSKOLANS  VÄNNER 

f.  d.  folkskolinspektorn,  filosofiemagistern 

VIKTOR  ÖHBERG 

afled  den  17  nov.  1907. 


Detta  sorgebudskap,  redan  kändt  för  kalen- 
derns läsare,  ger  direktionen  för  S.  F.  V.  anled- 
ning tillkännagifva,  att  i  föreningens  skriftserie 
skall  i  början  af  1908  intagas  en  teckning  öfver 
den  verksamme,  folkbildningskäre  mannens  långa 
lefnad. 


INNEHALLs 

Sid. 
Svenska  Folkskolans  Vänners  årsberSttelse  för  1906    1 

S.  F.  V:s  sång-  och  musikfest  i  Helsingfors  1907 13 

Vår  kulturställning  ttf  I.  Å.  H. 45 

Sagoskrinet,  dikt  af  Frans  österblom 52 

Vär  ttd  ^      *        »  >  54 

Folkskolan  i  Kökar  af  P.  A^ 57 

De  svenska  akad.  feriekurserna  1907 60 

Frans  österblom,  nekrolog  af  P,  A 62 

H varför  Henrik  Trast  ville  lämna  sin  tjänst  af  Å.  ÅUardt  ...     72 
Tro  och  trolldom  i  Ekenäs  skärgård  af  Gunnar  Landtman    .  .    79 

E*t  nytt  träd  i  skogen,  berättelse  af  K  E.  Forslund 88 

En  solglimt  i  hösten,  skizz  af  P.  Nordmann 95 

Det  obekanta,  föredrag  af  Vald.  Ruin     102 

Hvarför   är  det  så  svårt  att  erhålla  svenskatalande  tjänarinnor 

på  landsbygden  af  —m — 5 — 111 

Borgå  museum  af  //.  S—n 114 

Prinsessan  Snöhvit,  sagospel  af  EUen  Nervänder 130 

Folkhögskolekursema  i  Vittsar  af  Signe  P,  Strömborg 144 


Småbnikarsång  af  Jacob  Tegengren 149 

Josef  Julius  Wecksell,  minnesteckning  af  i4.  Z. 151 

Fyra  dikter  af/  /  WeckseU 157 

Björneborgames  marsch  af  Ernst  Lagus 161 

Gustaf  Cygnaeus,  dödsruna  af  Tor  Carpelan 171 

Från  dödens  skördefält 176 

Dikesplogen  i  ny  belysning  af  G.  Alex,  Rch 182 

Några   uttalanden    om    landtdagen    1907    af    K.    Söderholm, 
F.   Gustafsson,    K    T,    Oijemark,  Emil  Schybergson  odi 

5.  Nuorteva 184 

Åländska  folkskolor  af  Å.  K  OtteUn 211 

Matts  Mattsson  Dalabacka  af  P.  W,  L 218 

Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1907 240 


Redaktör  f5r  denna  kalender:  P.  Nordmann. 


Berättelse 

öfver  föreningen  Svenska  Folkslcolans  Vänners  verksamhet 
år  1906,  afgifven  till  årsmötet  den  26  mars  1907  i  Helsingfors. 


Under  det  gångna  året  har  föreningen  blifvit  i  tillfälle  att 
vidga  sitt  arbetsfält,  ity  att  föredragsverksamheten  på  landsbyg- 
den utsträckts  och  ordnats.  Detta  har  möjliggjorts  tack  vare  det 
frikostiga  anslag  Finlands  sista  ståndslandtdag  beviljat  för  befräm- 
jandet af  social  upplysning  genom  serieföredrag  för  allmoge-  och 
ari>etarebefolkningen.  Enligt  ständemas  önskan  har  förvaltningen 
och  fördehiingen  af  anslagssumman,  stor  50,000  mark,  fördelad 
på  1906-~07  öfverlämnats  åt  Centralnämnden  för  folkeliga  före- 
drag, till  hvilken  direktionen  för  S.  F.  V.  för  sin  del  såsom  dele- 
gerade invalt  professor  I.  A.  Heikel,  fil.  doktor  P.  Nordmann  och 
fil.  licentiaten  G.  Landtman.  Dessa  tre  medlemmar,  bildande  Cen- 
tralnämndens subkommitté  för  de  svenska  föreläsningskursemas 
ledning,  hafva  tills  dato  disponerat  öfver  5,200  mark  för  föredrag 
anordnade  i  Nyland,  Österbotten  och  i  sydvästra  Finland.  En 
kortfattad  redogörelse  för  denna  föredragsverksamhet  på  lands- 
bygden, omfattad  med  lifligt  intresse,  skall  intagas  i  nästa  årsberät- 
telse. Vid  senaste  årsskifte  var  arbetet  nyss  påbörjadt  och  före- 
dragen fortgå  under  innevarande  år. 

Likasom  flere  gånger  förut  har  direktionen  äfven  nu  nöjet 
att  meddela,  det  föreningen  af  gynnare  och  vänner  ihågkommits 
med  donationer  och  gåfvor.  Ankedoktorinnan  Olivia  Forsius  lät 
genom  ett  gåfvobref  af  den  23  mars  1906  öfverlämna  2,000 
mark,  hvilken  summa,  bokförd  under  benämningen.  .Kr.  Fr.  Forsii 

—  1  — 


fond*,  får  .efter  direktionens  godtfinnande  användas  till  befräm- 
jande af  folkbildningsarbetet  i  landet'.  Följande  dag  eller  den 
24  mars  1906  undertecknade  f.  d.  referendariesekreteraren  A.  O. 
Geitlin  ett  donationsbref,  medels  hvilket  han  skänkte  5,000  mark 
.för  befrämjande  af  Svenska  Folkskolans  Vänners  aktningsvärda 
och  ädla  syften*.  Den  i  årsberättelserna  ofta  citerade,  men  al- 
drig namngifna  gynnaren  af  vår  förening  underlät  icke  heller  1906 
att  insända  sin  välkomna  julgåfva  om  500  mark,  och  någon  tid 
förut  hade  änkeöfverstinnan  Sophie  Gahmberg  vänligheten  skänka 
200  mark.  I  december  fick  föreningens  kassör  genom  löjtnant  W. 
Stjemschantz  emottaga  den  betydande  summan  af  Fmk  12,816:13» 
hvilket  belopp  genom  ett  donationsbref  af  den  27  maj  1906,  un* 
dertecknadt  af  öfverste  N.  Msxmontan  och  sexton  officerare  samt 
civila  tjänstemän  vid  numera  upplösta  Lifgardets  3:e  finska  skarp- 
skyttebataljon öfverlämnats  till  S.  F.  V.  med  rätt  för  föreningen « 
att  disponera  öf\'er  räntorna,  men  med  villkor  att  återbära  kapi- 
talet .i  händelse  finska  gardesbataljonen  i  framtiden  åter  upp- 
rättas i  hufvudsaklig  öfverensstämmelse  med  dess  förra  gestalt- 
ning såsom  en  uteslutande  inhemsk  trupp*.  Med  tacksamt  erkän- 
nande af  den  stora  donationens  emottagande  har  direktionen  på 
föreningens  vägnar  afgifvit  en  skriftlig  förbindelse  att  det  utsatta 
villkoret  skall  beaktas.  —  För  sistnämnda  stora  gåfva  likasom  för 
alla  de  andra  uttalas  ett  uppriktigt  tack.  Föreningen  skall  genom 
sitt  fortsatta  arbete  söka  motsvara  de  sympatier  donatorerna  så 
vackert  visat  sig  hysa  för  dess  sträfvande  på  folkbildningens  fält. 
Vi  öfvergå  härmed  till  att  redogöra  för  den  sedvanliga 
fördelningen  af  anslag  åt  skolor,  och  såsom  synes  är  antalet  af  de 
utgifna  understöden  stort. 

Anslag  till  högre  folkskolor: 

Läseåret  1905-1906.  Sottunga 300:  — 

Nagu,  Nötö 225:  — 

Esbo,  Skolholmen 250:  — 

östermyra 150:  — 

öfvermark,  Fröjdnäs 100:  — 

Läseåret  1906—1907.  Tusby,  Björkbacka 400:  — 

St.  Karins 400:  — 

Hausjärvi,  Hyvinge 350:  — 

-  2  — 


Sastmola,  Kasaböle dOO: 

Kronoby,  Snåre  »)....• 300: 

Föglö,  Jyddö 300: 

Ostermyra 200: 

Kveflaks,  Osterhankmo 200: 

Iniö,  Norrby 200: 

Karuna 200: 

Munsala,  Mona 150: 

Lappfjärd,  Mörtmark 150: 

VäidO,  östra  simskäla 150: 

Västanfjärd.  Brännboda  ........  100: 

Anslag  till  småskolor: 

Läseåret  1905-1906.  Esse,  Bäckby 200: 

Degerby  (Nyland) 200: 

Pyttis  kyrkoby    200: 

Liljendal,  Säfträsk    150: 

,    Hopom 150: 

,    Garpom    .  .  .  .  " 50: 

Tusby,  Kervo 125: 

.      Klemetskog 100: 

Strömfors,  bruket 100: 

Kyrkslätt,  Evitskog 100: 

Läseåret  1906—1907.  Replot,  Söderuddama 500: 

Teerijärvi  kyrkoby 400: 

Finby,  Kåta  «) 400: 

Vichtis,  Palajärvi 300: 

Helsinge,  Hanaböle  *) 300: 

Houtskär,  Äpplö    300: 

Kökar,  östra  distriktet     250: 

Finby,  Pettu 250: 

,      Gräböle 200: 

Strömfors,  bruket 200: 

Tessjö 200: 

Virböle 200: 

Esbo,  Sötby 200: 


O  Anslag  för  2  läseår. 
')  Anslag  för  3  läseär. 


~  3  - 


Kimito,  Vrethalla 200:  — 

Degerby  (Nyland) 200:  — 

Ingå,  Västankvam 200:  — 

Pargas  kyrkoby 200:  — 

Ingå.  Takter 200:- 

Gamlakarleby  socken,  Rödsö 200:  — 

Storkotka  ...  200:  — 

Sjundeå,  VikarfaU 200:  - 

Pikkala 200:  — 

Henriksberg 200:  — 

Pyttis,  Mogenpört 200:  — 

Korpo,  Åvensor 200:  — 

Ingå,  Barösund 200:  - 

Lapptrflsk,  Hindersby 200:- 

Finström  Bergö 200:  - 

Nedervetil,  Nedervetilby 200:  — 

Saltvik 200:  - 

Tusby,  Kervo 125  — 

,      Klemetskog 100  — 

Dragsfjärd,  Furulund 100:  — 

Borgå,  Veckjärvi 100:  - 

Kyrkslätt,  Anttila 100:- 

Haapajärvi 100:  - 

Borgå,  Norrveckoski 100;  — 

Liljendal,  Hopom 100:  — 

Lappträsk,  Norrby 100:  - 

Utöfver  dessa  anslag,  alla  gällande  i  verksamhet  varande 
skolor,  hafva  understöd  utlofvats  till  Gamlakarleby,  Nederkorp- 
laksby  (200),  till  Larsmo,  Bosund  (200)  och  till  en  andra  små- 
skola i  Sibbo,  Paipis  (150).  För  hållandet  af  tvenne  6  veckors 
skolkurser  i  Karislojo,  Lönnhammar  och  Hiittis,  Rosaiaby  hafva 
åt  en  lärarinna  och  en  lärare  utbetalats  100  mk  enhvar. 


Direktionen,  som  under  det  gångna  året  sammanträdt  13 
gånger,  har  varit  sammansatt]  af  följande  personer:  possessio- 
naten fil.  magister  V.  Ohberg,  ordförande,  kommunalrådet  A. 
Landén,  vice  ordförande,  fil.  doktor  P.  Nordmann  sekreterare  och 
ombudsman,  ingeniör  F.  Rosberg  kassör  samt  imiversitetssekrete- 

—  4  — 


råren  friherre  Tor  Carpelan  och  professor  I.  A.  Heikel.  Supp- 
leanterna fröken  Gertrud  EhrstrOm,  lektor  Hugo  Bergroth  och 
doktor  Gunnar  Landtman  hafva  kallats  och  närvarit  vid  mötena. 
Till  revisorer  valde  senaste  årsmöte  herrar  S.  Ehrstedt  och  A. 
Schildt  samt  till  suppleanter  O.  Lucander  och  A.  Finander.  I 
tur  att  afgä  ur  direktionen  äro  vid  detta  möte  herrar  Carpelan, 
Rosberg  och  Bergroth. 

Ombuden  äro  till  antalet  185  fördelade  på  121  orter,  städer 
och  landskommuner.    Såsom  nya  sådana  hafva  antagits: 
Föglö  Jyddö:  folkskolläraren  K.  Gustafsson. 
Teerijärvi:  .  M.  E.  Kulenius. 

W.  Granö. 

smeden  Viktor  Bygden. 

handlanden     W.  Furu. 
Degerby,  (Nyland):  småskolelärarinnan  Ellen  Hagström. 
Helsinge,  Åggelby:  handlanden  Frans  Karell. 
Kveflaks:  bonden  Gustaf  Vikstedt. 
Nagu:  orgelnisten  N.  V.  Nyländer. 
Kimito:  fiskaren  J.  A.  öhberg. 
Mäntsälä:  provisor  S.  G.  Mölsé. 
Saltvik:  bonden  K.  J.  Johansson. 
Storkyrö,  Orismala:  stationsinspektom  A.  Grannars. 
Pedersö,  Kållby:  disponenten  E.  Blomström. 
Viborg:  doktor  C.  A.  Alenius. 
Nykarieby:  seminaristen  J.  A.  Stenfors. 
S:t  Petersburg:  direktor  Rudolf  Witting. 

Vid  senaste  årsmöte  tillkännagafs  att  premier  i  värdefulla 
böcker  tilldelats  ombuden  fru  Ida  Aschan  i  Nådendal,  folkskol- 
läraren J.  J..  Wadström  i  Dagsmark,  landthushållaren  J.  Vinqvist 
i  Tusby  och  prosten  C.  P.  Moberg  i  Sjundeå.  Denne  sistnämnde, 
som  under  förloppet  af  många  år  nitiskt  och  punktligt  skött  sitt 
ombudsmannavärf,  har  sedan  dess  aflidit. 

Föreningens  medlemsantal,  som  vid  utgången  af  1905 
utgjorde  4,803,  hade  den  sista  december  1906  uppnått  den 
glädjande  höga  siffran  af  5,327.  Af  dessa  äro  137  ständiga 
medlemmar,  2,597  hafva  i  årsafgift  erlagt  5  mark  och  2,183 
2   mark.  För  150  ä  5  mk  och   260  ä  2  mk  hafva  några  om- 

-5  - 


bud  försummat  att  insfinda  stadgad  redovisnins,  innan  räkenska- 
perna afslutades. 

Sina  flesta  medlemmar  räknar  föreningen  på  följande  orter: 
i  Helsingfors  966,  Helsinge  270.  Åbo  238,  Lovisa  140,  Vasa  127, 
Viborg  127,  Borgå  93,  Gamlakarleby  79,  Jakobstad  70,  HangO  61, 
Ekenäs  53,  Uleåborg  53,  Björneborg  52,  Tammerfors  50,  Tusby 
46,  Jomala  43,  Kuopio  42,  Teertjärvi  31,  Bromarf  31  o.  s.  v. 

För  att  i  några  österbottniska  socknar  sprida  kSnnedom  om 
föreningens  sträfvanden  och  i  öfrigt  verka  för  folkbildningens  sak 
besökte  folkhögskoleföreståndaren  J.  Klockars,  som  erhållit  ett 
stipendium  om  500  mark,  under  30  dagar  hösten  1906  Esse,  Purmo, 
Pedersö  och  Larsmo  socknar.  Stipendiaten  höll  flere  föredrag 
samt  framställde  efter  återkomsten  från  resan  några  förslag  be- 
träffande ett  par  bibliotek  och  skolor  och  hafva  dessa  af  direk- 
tionen beaktats. 

Teodor  Holmströms  folkhögskolefond.  Af  fondens  dis- 
ponibla räntemedel  hafva  följande  anslag  blifvit  utbetalade: 

Borgå  folkhögskola 200 

Västankvam  landtmanna-  och  husmodersskola  i  Ingå  .  .  500 

Sydvästra  Finlands  Svenska  folkhögskola  i  Pargas ....  500 

Mellersta  Nylands  folkhögskola  i  Esbo 1,000 

Ålands  folkhögskola 1,000 

östra  Nylands  landtmanna-  och  husmodersskola  i  Pemå  1^500 

Västra  Nylands  folkhögskola  i  Pojo    1,800 

Svenska  folkhögskolekursema  i  Helsingfors 500 

Karis  privata  folkhögskolas  lärarepersonal 500 

Elevstipendier  till  de  9  svenska  folkhögskolorna 1,800 

Stipendium  åt  lärarinnan  vid  Kronoby  folkhögskola  A. 

Lindström 400 

.   föreståndaren  för  Borgå  folkhögskola.  E. 

Holmberg 400 

Beträffande  fördelningen  af  innevarande  års  räntor  har  di- 
rektionen  beslutit,  att  den  kommer  att  försiggå  efter  det  att  samt- 

-  6  - 


liga  ansökningar  före  den  15  april  blifvit  insflnda  från  resp.  folk- 
högskolor. 

Föreningens  inkomster  och  utgifter  under  det  gångna  året 
flfvensom  kapitalkontots  ställning  den  31  december  1906  framgår 
af  kassörens  här  bilagda  öfversiktstablå. 

Biblioteksiitskottet  har  under  året  varit  i  tillfälle  att  för 
1,500  mark  inköpa  ett  större  antal  värdefulla  böcker,  af  hvilka 
kollektioner  om  c.  40  i  hvarje  blifvit  skänkta  till  Esbo  (Mankans 
och  kyrkbyn),  Esse  Bäckby,  Kimito  Mattkärr,  Larsmo  Engmo,  Esbo 
Bemböle,  Helsinge  Lillhoplaks,  Kyrkslätt  Evitskog,  Kökar,  Sibbo 
Savijärvi  samt  till  ett  vandringsbibliotek  i  Karis  och  ett  på  Åland. 
Af  kommunalrådet  A.  Landén  har  som  gåfva  emottagits  60  st. 
böcker  och  af  ingeniör  Th.  Neovius  ett  par  tiotal.  För  att  i  nå- 
gon mån  befrämja  det  nitiska  arbete,  som  bedrifvits  af  Finlands 
allmäima  svenska  folkskollärare-  och  lärarinneförenings  biblioteks- 
utskotts verksamhet,  hafva  för  291  mark  inköpts  400  exemplar  af 
katalogen  .Förteckning  öfver  barn-  och  ungdomslitteratur".  Vidare 
har  en  af  utskottets  medlemmar  medverkat  vid  redigeringen  af 
en  svensk  bokkatalog,  hvilken  utgifvits  genom  folkupplysnings- 
sällskapets försorg.  —  Föreningens  boklager  och  arkiv  förvaras 
sedan  början  af  september  1906  i  den  lokal,  bestående  af  ett 
större  rum  och  en  tambur,  hvilken  för  3  år  —  mot  en  årshyra 
om  800  mark  —  blifvit  hyrd  i  sparbankens  hus.  Fabiansgatan  15. 


Mnsikkommittén  har  under  året  blifvit  förstärkt  genom 
invalet  af  magister  R.  E.  Westerlund.  Till  hedersordförande  efter 
direktor  M.  Wegelii  frånfälle  valdes  professor  R.  Faltin  och  till 
vice  ordförande  sångläraren  A.  Uggla.  Denne  ledde  en  under 
julferierna  anordnad  särdeles  väl  besökt  dirigentkurs,  hvilken  ut- 
gjorde en  förberedelse  till  S.  F.  V:s  fjärde  sång-  och  musikfest, 
som  kommer  att  äga  rum  den  6—9  juni  1907.  I  trenne  resesti- 
pendier åt  österbottniska  deltagare  i  dirigentkursen  utbetalades 
s:a  140  mk.  Vid  de  lokala  musikfestema  i  Ekenäs  och  Qamla- 
karieby  senaste  sommar  tilldelades  folkskolläraren  J.  Nordström 
och  orgelnisten  A.  Lybeck  minnesgåfvor  i  form  af  förgylda  diri- 
gentmärken för  deras  framgångsrika  arbete  i  de  musikaliska 
intressenas  tjänst. 

-7- 


I  samband  med  musikfesten  i  Gamlakarleby  hölls  därstädes 
föreningens  andra  ombudsmöte  den  16  juni.  Närvarande  voro  18 
ombud  från  Österbotten.  Programmet  upptog  föredrag  och  dis- 
kussion; mötet  leddes  af  föreningens  sekreterare. 

Publikationerna.  Af  skrifter  utgifna  af  Svenska  Folksko- 
lans Vänner  hafva  1906  utkommit: 

Häftet  60,  Huru  Amerikas  förenta  stater  uppstått,  en 
skildring  af  J.  Sperling,  84  sidor,  pris  80 
penni,  upplaga  5,700  exemplar. 

Häftet  61.  Praktisk  handbok  rörande  landtdagsmannaval 
af  T.  A.  Heikel,  51  sidor,  pris  60  penni,  upp- 
laga 5,800  exemplar. 

Kalender  utgifven  af  Svenska  Folkskolans  Vänner  1906. 
tjugundeförsta  årgången,  192  sidor,  pris  1  mk 
50  p.,  upplaga  5,700  ex. 

Af  Musikbiblioteket  hafva  nya  häften  utgifvits  inom  serierna 
för  blandade  körer,  manskörer  och  homkapell. 

Sist  återstår  att  nämna  det  direktionen  i  slutet  af  mars 
1906  till  K.  Senaten  inlämnat  en  ansökan  om  5,000  maik  i  fem 
års  tid  för  understödandet  af  svenska  småskolor  och  samma  be- 
lopp till  folkbiblioteksverksamhetens  befrämjande.  Resolution  i 
ärendet  har  icke  än  utfallit. 

Helsingfors  den  10  mars  1907. 

Viktor  Öhberg. 
Fredr.  Rosberg.  L  A.  Heikel. 

Ab.  Landén.  Tor  Carpelan. 

P.  Nordmann. 


—  8  - 


Ofversikt  af  ställningen: 

Vinst-  och  förlustrakning  för  år  1906. 

Inkomster: 

Saldo  från  1905 Smfi  44,001:92 

Räntor 7,657: 82 

Medlemsafgifter 17,838:50 

Resterande  afgifter 529: 50 

Frivilliga  bidrag 703:  — 

S:a  Ägc  70,730:74 

Utgifter: 

Skrifter  utgifna  under  året    9mf    8,409:  24 

Understöd    18,474: 88 


Omkostnader     

AflOningar    

Afskrifning  å  inventarier 
Behållning  till  1907  ..  . 


3,310:12 

3,600:  — 

55:70 

36,880:80 

S:a  ^mfi    70,730:74 


Föreningens  affärsställning  vid  årsskiftet  synes  af  nedan- 
stående sammandrag  af  bilanskontot: 

Aktiva: 

Kassa ^mf     2,963:80 


Främmande  reverser 

Depositioner 

Räntor 

Björkbacka  folkskolehus 

D:o  d:o       inventarier . 

Boklager 

Aktier 

Obligationer 

Inventarier 


22,000:- 

88,000:- 

2,096:- 

6,953:05 

233:65 

1.000:- 

54,511:70 

99:15 

400:  — 


Transport  ^m^  178,257: 35 


—  9  - 


Sparkassa 

Diverse  personer 

Ab.  Landéns  Folkakademi-fond : 

9  st  prior.  aktier  ä  10,000  mk 

10  .      .         ,     å    1,000    . 

i  Lovisa—Vesijärvi  jämvägsaktiebolag. 


Transport  ^^  178,257:35 

20,766: 15 

1,363:43 


S:a  9mf  200,386:93 


Passiva: 

Henrik  Borgströms  fond 

Wilhelm  Grefbergs  stipendiefond    

Bröderna  Paqvalens  fond 

Tulluppsyningsmannen  Lindens  fond 

Aurora-fonden 

S:t  Petersburger  Liedertafel  fond 

Nyländsk  understöds-fond 

5:te  februari-fonden 

Folkbildnings-fond 

Elementarkurs-fond 

Vilhelmina  Hisingers  fond 

Hedvig  Falckens  fond 

Vilhelmina  Nordströms  fond 

Västra  Nylands  musikfond 

Vaktmästar  K.  J.  Kymlanders  folkskolefond  .  .  . 

Kr.  Fr.  Forsius  fond    

Viktor  Federleys    fond 

A.  G.  Geitlins  fond 

Officerskårens     vid   finska  gardesbataljonen  do- 
nationsfond   

Behållning  till  1907 


9mf, 


5,000:- 

1,000:- 

1,000:- 

14,000:- 

2,000:- 

1,400:- 

1,220:- 

7,000:- 

100:- 

5,170:- 

40,000:- 

10,000:- 

27,000:- 

1,600- 

1,700:- 

2,000:- 

25,500- 

5,000:- 

12,816:13 
36,880:80 


S:a  Av:  200,386:93 


Th.  Holmströms  folkhögskolefond. 

I  nk  omster: 

Behållning  från  föregående  år 9mfi     684:  20 

Influtna  räntor 11,713:25 

S:a  Smf  12,397:45 
-  10  — 


utgifter: 

Omkostnader ^V^       557: 15 

Understöd 10,300:  — 

Behållning  till  är  1907 1,540:30 

S:a  Ä5^  12,397:45 

Fondens  ställning  vid  årsskiftet  synes  af  nedanstående  sam- 
mandrag af  bilanskontot: 

Aktiva: 

Kassa ^m^       542: 55 

Sparkassa 14,827: 75 

Utestående  lån 20,000:  — 

Depositioner 167,955:  — 

Aktier  och  obligationer 33,215:  — 

S:a  9mf  236,540:30 

Passiva: 

Kapital ^mfi  235,000:  — 

Behållning  till  1907 1,540:30 

S:a  Xhfi  236,540: 30 
Helsingfors  den  31  dec.  1906. 

Fredr.  Rosberg. 

Att  förestående  tablåer  äro  riktigt  utdragna  ur  böckerna 
intyga: 

Alfred  Schildt  S.  Ehrstedt 

Revisorer  för  år  1906. 


—  11  — 


Revisionsberättelse. 

Undertecknade,  hvilka  utsetts  att  i  egenskap  af  revisorer 
granska  föreningen  .Svenska  folkskolans  vänners'  räkenskaper 
för  Ar  1906.  hafva  numera  fullgjort  detta  uppdrag,  och  dA  skäl 
tUl  nAgon  anmärkning  icke  förefunnits,  fA  vi  förorda  full  ansvars- 
frihet för  Direktionen  och  dess  kassaförvaltare  för  ofvannämnda 
redogörelseär. 

Helsingfors  den  22  mars  1907. 

S.  Ehrstedt,  Alffred  Schildt. 


—  12 


Svenska  Folkskolans  Vänners 

fjärde  allmänna  sång-  och  musikfest  i 

flelsingfors  den  6—9  juni  1907. 


Det  har  varit  sed  att  i  S.  F.  V:s  kalender  intaga  kortfat- 
tade redogörelser  för  de  sångfester,  hvilka  i  föreningens  namn 
anordnats,  och  så  mycket  mera  skäl  förefinnes  nu  att  skildra 
denna  sista  fest,  som  den,  enligt  allas  samstämmiga  åsikt,  utföll 
utomordentligt  lyckad  och  hos  de  närvarande  kvarlämnat  ett  out- 
plånligt stämningsfullt  minne. 

Planen  att  i  Helsingfors  anordna  en  musikfest  upptogs  re- 
dan för  flere  år  sedan  inom  S.  F.  V:s  direktion,  men  kunde  ty- 
värr ej  blifva  förvärkligad  under  de  politiska  nödåren.  Tillstånd  att 
hålla  en  sådan  blef  icke  gifvet.  De  förändrade  förhållandena,  hvilka 
genom  händelserna  under  novemberdagarna  1905  inträdde  i  vårt 
land,  hade  emellertid  till  följd,  att  följande  sommar  smärre  lokala 
svenska  musikfester  anordnades  i  Ekenäs,  Åbo  och  Gamlakarleby, 
och  under  de  sista  månaderna  af  Martin  Wegelius  lefnad  upptogs 
^ter  frågan  om  en  stor  musikfest  sommaren  1907  i  Helsingfors. 
Definitivt  beslut  härom  fattades  inom  föreningens  direktion  den 
12  oktober  1906,  då  till  medlemmar  i  den  blifvande  festbesty- 
relsen  utsagos  arkitekten  W.  Aspelin,  doktor  P.  Nordmann,  inge- 
niör  F.  Rosberg  samt  sångläraren  A.  Uggla.  Denna  bemyndiga- 
des att  i   mån  af  behof  komplettera  utskottet  och  rådgöra  sig 

-  13- 


med  föreningens  permanenta  Musikkommitté.  Denna  samman- 
trädde under  förloppet  af  hösten  1906  ett  par  gånger.  Musikpro- 
grammet diskuterades  och  fastställdes  och  genom  medverkan  af 
herrar  A.  Uggla,  A.  Apostol,  A.  Stenius  och  K.  Flodin  utarbeta- 
des och  trycktes  trenne  nya  nothäften:  ett  för  homkapell  samt 
ett  för  blandade  körer  och  ett  för  manskörer. 

Festbestyrelsen  kompletterades  genom  inval  af  fröken  Alma 
Hallberg  och  folkskoleläraren  Gösta  Sundholm.  Till  ordförande 
utsAgs  dr  Nordmann,  och  denne  utsände  i  bestyreisens  namn 
i  nov.  1906  ett  tryckt  cirkulär  till  den  svenska  sängens  vän- 
ner i  Finland  att  antaga  inbjudningen  till  en  musikfest  i  juni  1907. 
En  ganska  liflig  korrespondens  uppkom  nu,  och  det  visade  sig 
snart,  att  det  intresse,  som  framträdt  bland  deltagarena  i  den  af  hr 
A.  Uggla  ledda  förberedande  dirigentkursen  under  senaste  julferier, 
motsvarades  af  en  lika  liflig  häg  hos  ett  stort  antal  blandade  kö- 
rer uti  de  svenska  bygderna.  Tyvärr  var  icke  detsamma  fallet 
med  homkapellen  i  Nyland  och  sydvästra  Finland.  De  läto  icke 
i  trots  af  upprepade  påminnelser  höra  af  sig,  och  sålunda  kom 
det  sig  att  hornkapellen  vid  musikfesten  1907  icke  uppgingo 
till  den  siffra,  som  betecknade  kapellens  antal  vid  festen  i  Abo 
1897.  Dess  bättre  ställde  det  sig  med  antalet  af  sångare  och 
sångerskor;  vid  anmälningstidens  utgång  i  april  kunde  man 
beräkna,  att  de  blandade  körer,  hvilka  komme  att  uppträda  den 
9  juni  på  festplatsen  i  Kaisaniemi,  skulle  uppgå  till  ca  1,500 
personer,  sålunda  bildande  den  största  kör  som  någonsin  vid  en 
musikfest  i  Finland  uppträdt. 

Bestyreisen  träffade  aftal  med  arkitekt  Aspelin  om  uppgö- 
randet af  ritningar  till  en  täckt  sångarestrad  så  rymlig,  att  minst 
1,200  personer  där  godt  kunde  finna  plats.  Ritningen  utfördes 
snabbt,  och  då  uppförandet  af  paviljongen  i  slutet  af  maj  vidtog, 
visade  det  sig  snart  att  arkitekten  lyckats  konstruera  en  i  akustiskt 
afseende  utomordentligt  lyckad  paviljong,  hvilken  genom  sina  väl- 
diga dimensioner,  trappafsatsemas  praktiska  anordning  och  smak- 
fulla dekorering  väckte  bifall  och  undran.  Såsom  arbetsledare  fun« 
gerade  byggmästaren  A.  Jansson  som  representant  för  en  snickeri- 
firma från  Sömäs,  och  äfven  han  utförde  sitt  värf  till  belåtenhet. 
Röster  hade  snart  höjts  emot  utgifvandet  af  en  stor  summa  pen- 
ningar för  en  estrad,  hvilken  komme  att  användas  endast  några 
dagar,  men  de  förstummades  —  då  festen  utfallit  väl  och  aUa 
nödgats  erkänna,  hvilken  viktig  roll  en  rymlig,  vacker,  täckt  musik- 

—  14  — 


paviljong  spelar  vid  en  tonemas  fest  Musikestraden  kostade 
målning  och  dekorering  inberäknad,  10,500  maric. 

DA  tiden  för  festens  firande  närmade  sig,  vidtog  inkvarte- 
ringsnämnden med  sitt  arbetsdryga  värf.  Det  gällde  att  i  8  st.  för 
ändamålet  gratis  upplåtna  skolhus  anskaffa  bäddar  och  tvättservis 
samt  få  det  så  ställdt,  att  de  1,100  personer,  som  där  skulle  inlo- 
geras, hvar  på  sitt  håll  erhölle  billig  servering  af  kaffe,  te,  smör- 
gåsar och  läskdrycker.  Herrar  Axel  Holmström  och  Otto 
Lucander  ombesörjde  anskaffandet  utifrån  af  flertalet  af  de  många 
nödiga  madrasserna  och  dynorna ;  endast  215  st.  blefvo  enkom  för 
S.  F.  V:s  räkning  sydda.  Såsom  ordförande  i  inkvarteringsnämnden 
fungerade  den  energiska  fröken  Alma  Hallberg  och  biträddes 
kraftigt  af  15  fruar  och  fröknar,  2  och  2  såsom  värdinnor  vid 
hvarje  skolhus.  Ett  tjugutal  yngre  marskalkar,  manliga  och  kvin- 
liga  studenter,  bidrogo  ock  i  sin  mån  under  festdagarna  till 
att  flere  af  landsortskörema  blefvo  i  tillfälle  att  på  lediga  stun- 
der mellan  repetitionerna  få  bese  stadens  museer. 

När  sålunda  allt  var  ordnadt,  programhäftet,  en  minnes- 
skrift öfver  Martin  Wegelius,  biljetter  m.  m.  blifvit  tryckta,  gjorde 
bestyreisen  ett  försök  att  på  förhand  utsälja  ett  antal  festmär- 
ken å  10  mk  stycket  för  att  sålunda  samla  en  mindre  grundfond 
till  bekostandet  af  de  stora  utgifter,  som  dels  gjorts,  dels  före- 
stodo.  Det  lyckades  ock  att  hopbringa  c.  4,000  mark,  af  hvilken 
summa  bestyreisens  sekreterare  hr  Sundholm  för  sin  del  ensam 
anskaffade  mer  än  '/«.  Vädret  i  början  af  juni  var  emellertid  1  oro- 
väckande grad  regnigt,  hvarför  man  med  stor  spänning  emotsåg 
en  förändring  till  det  bättre.  Lyckan  gynnade  dock  festen  i 
oväntadt  hög  grad.  Onsdagen  den  5  juni,  då  flere  hundra  af  fest- 
deitagarena  kommo  till  staden,  regnade  det,  men  följande  dag, 
den  första  af  festdagarna,  lyste  solen,  då  den  väldiga  sångarkö- 
ren från  jämvägstorget  med  S.  F.  V:s  standar  tågade  in  på  fest- 
platsen i  Kaisaniemi  och  beträdde  estraden.  Större  delen  af  de 
4,800  sittplatserna  voro  upptagna  af  åhörare,  hvilka  under  synbar 
andakt  lyssnade  till  de  bekanta,  men  aldrig  förr  så  impone- 
rande klingande  tonerna  af  psalmen  ,Vår  Gud  är  oss  en  väldig 
borg*.  Dirigentskapet  handhades  af  hr  Uggla,  och  Helsingfors 
homorkester  skötte  ackompagnemanget. 

Omedelbart  därpå  framträdde  dr  Nordmann  i  den  med  en 
väldig  gyllene  lyra  smyckade  talarestraden  och  framsade  med 
kraftig  stämma  följande  hälsningstal. 

-  15- 


.Hell  eder,  män  och  kvinnor,  unga  och  gamla,  hell  eder, 
sångdirigenter  och  alla  dem  I  leden  fram  på  tonkonstens  sköna. 
fria,  stolta  bana!  Välkomna  till  vår  stad  och  trefaldt  välkomna  till 
denna  vår  fest,  en  sångemas  och  en  vårens  fest  på  samma  gång. 
Stor  och  stark  är  eder  skara,  stor  som  det  höfves  den  uppgift  I  före- 
satt eder  att  fylla,  stark  som  det  anstår  en  målmedveten,  enig  stam. 

På  Svenska  Folkskolans  Vänners  och  bestyreisens  för  denna 
sins-  och  musikfest  vägnar  utbringar  jag  denna  välkomsthälsning, 
och  jag  uttalar  därjämte  förhoppningen,  att  I  icke  måtte  komma 
att  ångra  eder  re3a  till  hufvudstaden.  Den  har  kraft  många  för- 
beredelser, mycken  tid  och  ej  ringa  kostnader.  Talrika  bland  eder 
äro  långväga  gäster.  Från  den  svenska  landsbygdens  nordligaste 
hörn,  från  den  välkända  folkhögskolesocknen  Kronoby  och  dess 
lifaktiga  omnejd  hafva  ett  par  hundra  sångare,  sångerskor  och 
hornblåsare  anländt,  och  från  Wasa,  Kristinestadsbygden,  Åland, 
Åbo,  Pargas,  Kimito,  Dragsfjärd  samt  talrika  nyländska  socknar 
räkna  vi  kärkomna  gäster  i  mer  än  ett  tusental.  I  hafven  kom- 
mit, detta  är  godt  och  väl,  men  ~  skola  väl  de  förväntningar 
ni  medfört  fyllas? 

Vi  helsingforsare  tycka,  att  vår  stad  egentligen  är  föga 
lämplig  som  plats  för  en  sång-  och  musikfest.  De  höga  husen 
lägga,  bildlikt  taladt,  sten  på  tankamas  börda.  Här  råder  för 
mycket  prosa  och  för  litet  poesi,  här  vistas  alltför  många  män- 
niskor, hvilka  icke  intressera  sig  för  våra  sträfvanden,  icke  taga 
del  i  vår  hänförelse.  I  mitt  tycke  är  och  förblir  en  liten  lummig 
poesifylld  småstad  eller  en  fager  landsbygd  musikfestemas  rätta 
hemvist. 

Men  något  äga  vi  dock  här,  som  vi  äro  stolta  öfver,  och  det 
är  hafvet.  Vi  se  det  visst  icke  härifrån,  men  det  är  ej  längre  bort 
än  att,  om  I  sjungen  kraftigt,  edra  toner  nå  stranden  och  blanda 
sig  med  böljomas  sång.  Och  om  vi  i  morgon  vandra  bort  till 
Brunnsparkens  grönskande  vallar,  kunna  vi  låta  våra  blickar  ila 
bort  mot  den  fjärran  rand,  där  haf  och  himmel  mötas.  Längre 
kan  ej  människoögat  gå,  men  vår  tanke  löper  vidare  hän.  Den 
flyger  snabbare  än  måsen,  som  på  starka  vingar  stryker  fram  öf- 
ver hafsvågomas  glänsande  ryggar,  bort  mot  de  land,  därifrån 
sydvästen  hämtat  oss  kulturen  och  med  den  folkvisans  uppfost- 
rade, förädlade  dotter,  konstsången.  Öknar,  berg  och  kärrmarker 
skilja  människoma  åt,  men  haf  och  floder  förena  folken.  Därför 
älska  vi  hafvet,  den  breda,  fria,  outslitliga  kulturvägen. 

-  16  ~ 


DIRIGENTERNA  VID  SVENSKA  FOLKSKOLANS 
SÅNG-  OCH  MUSIKFEST  I  HELSINGFORS 

DEN  6—9  JUNI  1907. 


ALARIK  UGGLA 


AXEL  STENIUS 


A.  APOSTOL 


Vänner,  bröder,  systrar,  blodsfränder  I  Jag  kan  icke  i  detta 
nu  tala  som  en  bok.  Jag  vill  ej  försöka  stAta  i  de  granna  ordens 
Slitterskrud.  Jag  vill  tala  som  en  bror  tHI  bröder  och  i  enklaste  form 
Sifva  uttryck  ät  en  enda  känsla,  ät  —  glädjen !  Vi  mäste  ju  gläd- 
jas öfver  att  förhållandena  i  vårt  hårdt  pröfvade  fosterland  omsider 
gestaltat  sig  sådana,  att  den  svenska  sångens  vänner  åter  kunnat 
stämma  möte.  I  många  mörka  dagar  hafva  vi  bidat  på  denna 
stund.  Tio  långa  år  hafva  trögt  släpat  sig  fram  sedan  den  tid- 
punkt, då  det  gamla  gästvänliga  Åbo  öppnade  sina  portar  för  S. 
F.  V:s  tredje  allmänna  sång-  och  musikfest.  Först  nu  har  det 
bllfvit  oss  möjligt  att  mötas  här.  Det  sker  under  en  solig  himmel, 
och  därför  är  jag  innerligt  glad.  Men  I  sen  så  allvarligt  högtidliga 
ut,  just  som  om  detta  hörde  till  saken  vid  en  fests  öppnande. 
I^e] !  Låt  oss  för  unders  skull  glömma  att  Finlands  folk  är  ett 
trumpet  och  surmulet  folk,  som  sätter  en  viss  ära  i  att  sällan 
låta  ytan  afspegla  rörelsen  på  djupet.  Låt  oss  dessa  få  festdagar 
söka  glömma  att  lifvet  i  stort  sedt  erbjuder  mödor  och  strider 
samt  i  smått  —  strömming  och  potatis  —  gudskelof! 

Att  låta  själen  höja  sig  högt,  att  tänka  ljusa  fria  tankar 
och  sjunga  dem  ut  är  dock  något  värdt !  Därför:  ett  lefve  för  musik- 
festerna,  ett  annat  för  sångarglädjen  och  ett  tredje  för  »Moders- 
målets sång!* 

Sedan  hurraropen  förklingat,  sjöng  kören  kraftigt  Moders- 
målets sång  och  Vårt  land,  som  naturligtvis  stående  afhördes. 

När  så  åhörarena  skingrats,  skedde  upprop  af  körer  och 
homkapell.  Resten  af  dagen  upptogs  af  trägna  repetitioner. 
Medlemmarna  i  den  väldiga  blandade  kören  voro  så  många,  att 
det  i  hela  staden  icke  fanns  en  enda  sal  som  kunnat  inrymma 
dem  alla,  Halfva  antalet  repeterade  därför  i  studenthuset,  medan 
de  öfriga  upptogo  700  sittplatser  i  societetshusets  stora  sal.  Ofnin- 
gama  leddes  växelvis  af  hrr  Uggla  och  Otto  Andersson.  I  nyl.  na- 
tionshuset försiggingo  homblåsarenas  öfningar  under  ledning  af 
kapellmästar  A.  Apostol  och  manskörens  med  öfverste  A.  Stenius 
som  dirigent.  Redan  efter  ett  par  öfningar  kunde  dirigenterna 
till  sin  stora  fägnad  konstatera,  att  de  i  festen  aktivt  deltagande 
voro,  till  det  öfvervägande  antalet,  af  sina  orts-dirigenter  särdeles 
väl  förberedda,  hvariör  sångerna  klingade  friska  och  rena  och  re- 
petitionstiden den  sista  dagen  kunde  inskränkas. 

Den  första  kvällen  efter  öfningamas  slut  samlades  samtliga 
dirigenter  och  de  olika  bestyrelsemas  medlemmar  till  ett  festligt 

-  17  - 


samkvflm  i  öfre  operakällaren,  och  gäfvos  därvid  i  flere  tal  uttryck 
åt  de  känslor  af  samförstånd  och  tillgifvenhet,  som  förenade  alla 
den  svenska  sångens  vänner.  På  den  andra  kvällen  (d.  8  juni) 
gåfvo  Ida  och  Karl  Ekman  en  konsert  i  universitetets  solennitets- 
sal,  och  af  inkomsten  hade  konsertgifvarena  den  vänligheten  att 
till  musikfestens  kassa  afstå  hälften  af  behålhiingen. 

Lördagen  kl.  3  e.  m.  samlade  sig  alla  körer  och  homka- 
pell,  försedda  med  sina  rödgula  namnstandar,  i  Kaisaniemi,  där- 
ifrån aftåget  under  strålande  vackert  väder  skedde  till  Fölisön 
via  Djurgården. 

Det  var  ett  ofantligt  långt  tåg.  Då  de  främsta  leden  re- 
dan hade  öfverskridit  bron  öfver  järnvägen  i  närheten  af  De 
gamlas  hem  befunno  sig  de  sista  körerna  ännu  i  Kajsaniemi 
mellan  värdshuset  och  stora  planen.  Tog  man  på  den  nämnda 
järnvägsbron  en  öfverblick  af  körerna,  som  tågade  längs  vägen 
utmed  järnvägsbanken,  flöto  de  många  ståndaren  med  sina  gul- 
röda färger  tillhopa  som  en  fladdrande  eld.  Under  tåget  spelade 
då  och  då  en  musikkår  och  körer  här  och  hvar  stämde  upp  hur- 
tiga marscher.  Stämningen  var  från  början  den  bästa.  Ju  när- 
mare man  nalkades  Fölisön,  dess  vackrare  tedde  sig  omgifningarna» 
som  öfverallt  voro  fullsatta  af  åskådare.  Klockan  var  fem,  dä  tå- 
get anlände  till  den  flaggbeprydda  festplatsen,  som  naturen  klädt 
i  den  skönaste  vårgrönska. 

Det  långa  tåget  skred  fram  med  full  musik  och  defilerade 
i  långa  slingor,  hvarpå  körerna  gjorde  halt  frafttfOr  den  girland- 
prydda  estraden,  ofvanför  hvilken  höjde  sig  en  präktigt  utsirad 
åländsk  majstång  på  .Brageberget*. 

På  estraden  framträdde  nu  herr  Uggla,  under  hvars  an- 
förande med  tändande  kraft  afsjöngs  Modersmålets  sång.  Härpå 
hölls  af  herr  Uggla  ett  kort  tal,  hvari  han  hälsade  de  församlade 
välkomna  och  påminde  tillika  om  den  sorg,  som  drabbat  sångens 
vänner  i  landet  genom  Martin  Wegelii  bortgång,  denna  man  som 
lik  en  Caesar  fört  sina  sångarskaror  till  seger  efter  seger. 

Såsom  ett  minne  från  musikfesten  och  till  hågkomst  af 
den  bortgångna  vännen  och  sångledaren  öfverlämnades  en  af- 
gjutning  i  bronserad  gips  af  Wegelii  medaljong  (utförd  af  V.  Malm- 
berg) åt  sångkörerna  Arbetets  Vänner  i  Helsingfors,  Ekenäs,  Alx)» 
Vasa  och  Pyttis  samt  åt  de  blandade  körerna  från  Kyrkslätt,  Kro- 
noby och  Finnström. 


-  18 


Heir  Nicken  Rönngren  uppläste  därefter  kraftigt  och  varmt 
Bertel  Gripenbergs  för  musikfesten  författade  högstämda 

Prolog, 

Du  svenska  stam,  som  till  undergång 

nu  afund  och  hat  vilja  viga, 

du  vikingastam,  hvars  svenska  sång 

man  nu  vill  tvinga  att  tiga, 

rundt  om  dig  reses  en  mörksens  mur, 

två  horder  fylkade  samman, 

nu  ligga  i  skymning  kring  dig  på  lur, 

att  tända  Ragnaröksflamman. 

Du  lilla  skara,  som  modigt  stred 
så  länge  på  Finlands  stränder, 
omkring  dig  tätna  de  lömska  led 
med  vapen  i  hårda  händer. 
Du  ringa  hop,  som  i  tusen  år 
mot  tiofald  öfvermakt  fäktat, 
se  upp,  att  ej  morgondagen  förmår 
hvad  tio  sekel  ej  mäktat. 

Du  svenska  stam,  våra  fäders  stam, 

du  ättling  af  manlig  ära, 

som  trotsar  orätt  och  svek  och  skam, 

låt  faran  dig  ej  förfära! 

Ty  väl  är  kampen  ej  glad,  ej  lätt, 

väl  synes  oss  segern  svika, 

men  den  som  strider  för  helig  rätt 

får  aldrig,  får  aldrig  vika. 

Vi  måste  stå,  där  oss  ödet  ställt, 

vi  få  ej,  vi  kunna  ej  annat, 

till  dess  vi  stupa  på  likströdt  fält, 

till  dess  våra  pulsar  stannat. 

Vi  få  ej  afstå  en  fotsbredd  mark, 

ej  en  tum  af  fädernejorden, 

hur  vild  och  hotande,  lömsk  och  stark 

än  fiendens  hord  är  vorden. 

—  19  — 


Den  jord  vi  trampa  är  vår,  fir  vår, 
är  vunnen  af  modiga  fäder, 
den  är  försvarad  i  tusen  år 
med  mod,  med  ära  och  heder. 
Vår  jord  är  köpt  med  vårt  hjärteblod, 
vår  jord  är  vår  egen,  vår  egen, 
än  ljuder  ett  eko  af  nordmäns  mod 
i  vår  bygd,  i  saga  och  sägen. 

Den  strid  vi  kämpa  är  ej  blott  vår, 

den  är  ljusets  kamp  emot  natten, 

som  rullar  emot  oss  med  blod  i  sitt  spår 

öfver  österns  ödsliga  vatten. 

Vår  strid  är  blåögda  åsars  strid 

mot  tursar,  drakar  och  dvärgar, 

väl  den,  som  i  kampens  kräfvande  tid 

ofläckad  sin  ära  bärgar! 

Så  bort  med  äfund  och  split  också, 
som  endast  vår  ovän  gagnar! 
Oenig  hop  kan  i  storm  ej  stå, 
den  skingras  som  rök  och  agnar. 
Men  enig  skara  som,  full  af  mod, 
i  sköldborg  sig  sammansluter, 
står  stark  och  mäktig  i  eld  och  blod,' 
hur  högt  än  fienden  tjuter. 

Så  låt  oss,  eniga,  bröst  vid  bröst 
mot  nattboret  hat  oss  ställa, 
då  skall  i  tidemas  bistra  höst 
oss  ingen  fiende  fälla. 
Du  svenska  fåtal,  du  ärans  ätt, 
du  får  ej,  du  får  ej  falla! 
Håll  ut  i  striden  för  ljus  och  rätt 
och  okränkt  frihet  för  alla! 

Du  svenske  broder,  hvad  namn  du  bär, 
må  hvarandra  vi  handen  räcka, 
det  edsförbund  som  vi  knyta  här 
skall  fiendens  anfall  gäcka. 

-  20  - 


För  fadrens  frihet  och  sprAk  och  sed 
låt  oss  kämpa  trogna  till  döden 
i  täta,  fasta,  orubbliga  led, 
som  ej  brytas  af  hflrda  ödenl 

Efter  denna  Inledande  afdelning  följde 

Brages  vårfest, 
anordnad  af  den   unga  lifskraftiga  föreningen  på  ett  vackert  och 
verkningsfullt  sätt. 

Några  kraftiga  skott  Ijödo  i  en  af  skogsbackarna,  och  nu 
drog  det  granna  åländska  bröllopståget  fram.  Främst  buros  af 
kvinnliga  fanbärare  brokiga  stora  flaggor  med  blombuketter  i 
stängemas  toppar.  Flaggdukarna  voro  äkta  åländska  dukar  af 
stort  värde.  Så  kommo  spelmännen  i  mörkblå  dräkter,  knäbyxor 
och  guldknappar.  Svenner  buro  pellen  öfver  brudparet.  Brudens 
korta  hvita  slöja  föll  ned  under  en  jättekrona  af  granna  pappers- 
rosor. Efter  brudföljet  i  sina  brokiga  dräkter  drogs  af  två  hästar 
en  rosenklädd  skrinda,  innehållande  ungmors  bohag  af  sängklä- 
der. De  svällande  dynorna,  de  granna  täckena  och  massan  af 
handspeglar,  som  voro  fästa  på  skrindans  bakre  vägg,  väckte 
stor  munterhet  bland  åskådarena.  Tjöckboma  voro  instuckna  i 
brudföljet.  Bröllopsfolket  tog  plats  på  estraden  och  ur  deras 
krets  framträdde  en  af  spelmännen,  musikern  Otto  Andersson, 
Brages  stiftare  och  ordförande,  och  hälsade  på  föreningens  väg- 
nar de  närvarande  välkomna.  Han  redogjorde  för  den  uppgift 
Brage  föresatt  sig  att  fylla,  nämligen  att  samla  folksånger  och 
visor  och  att  återupplifva  gamla,  goda  seder  och  bruk,  som  arfs- 
minnen  från  en  gammal  kultur.  Därpå  utförde  bröllopsfolket 
sirliga  folkdanser,  och  brud  och  brudgum  deltogo  i  nöjet.  Bland 
publiken  uppträdde  allmogespelmän.  De  gnällande,  spröda  lå- 
tarna tillvunno  sig  dock  intresserade  åhörare,  och  de  gåfvo  en  tyd- 
lig illusion  af  feststämningen  öfver  landtliga  bröllopsgårdar  och 
dansnöjen. 

Programmets  öfriga  nummer  utgjordes  af  fotbollspel  af 
Helsingfors  idrottsklubb,  bygdemålshistorier,  sång  och  musik. 

Af  allmogespelmän  hade  till  staden  infunnit  sig  öfver  70, 
hvilkal  alla  tidigare  blifvit  i  tillfälle  att  uppträda  i  nationshuset 
och  där  under  publikens  lifliga  bifall  visat  prof  på  sin  konstfär- 
dighet.   Följande  pris  utdelades  nu  bland  spelmännen: 

~  21  — 


1  pris,  75  mk|  Frans  Mansner  från  Borgå. 

2  pris,  50  mk,  A.  Forsbäck  från  Snappertuna  och  K.  Fa- 
gerström  från  Lojo. 

3  pris,  30  mk,  K.  Erland,  Kristinestad,  V.  Nyström  från 
Borgå,  och  L.  Jämström  från  Kyrkslätt. 

4  pris,  20  mk,  I.  Krokbäck  från  Lappfjärd,  V.  Söderbäck 
från  Åland,  R.  Isaksson  från  Hiitis  och  K.  Landgren  från  Nummis. 

Extra  pris  å  10  mk,  K.  Laaksonen  från  Bobäck,  O.  Lind- 
fors från  Helsinge,  A.  Lindqvist  från  Dickursby  och  I.  Taklaks 
från  Korsnäs. 

Tyvärr  blef  den  senare  hälften  af  Brages  vårfest  störd  af 
ett  ihållande  regn,  som  hade  till  följd  att  större  delen  af  publi- 
ken skyndade  till  staden.  Under  en  paus  i  spelmännens  föredrag 
framträdde  dr  Nordmann  och  öfverlämnade  åt  Brage  genom  dess 
ordförande  hr  O.  Andersson  en  lagerkrans.  Han  meddelade  ock 
att  S.  F.  V.,  med  anledning  däraf  att  den  3  juni  25  år  förflutit 
sedan  föreningens  första  konstituerande  möte,  velat  hedra  ett  par 
af  sina  ombud  genom  att  åt  folkskoleläraren  M.  Gran  i  Sideby, 
som  froget  stått  vid  sitt  värf  under  25  år,  öfverlämna  ett  rese- 
stipendium om  100  mark  samt  åt  det  särdeles  nitiska  ombudet 
fru  Rosa  Holmsfröm  i  Helsinge  ett  skriftyg  och  en  pappersknif 
af  silfver. 

Afsikten  att  alla  körer  än  en  gång  skulle  samlas  och  ge- 
mensamt afsjunga  nedanstående  af  fil.  kand.  Naima  Jakobson  för 
festen  enkom  författade  dikt  (mel.  finalen  i  Kung  Karls  jakt)  gick 
tyvärr  om  intet  i  följd  af  regnet.  Dikten  som  i  tryck  utdelades  lyder : 

Långt  fjärran  bland  sus  af  gran  och  fur 
vi  lösen  ock  hört:  för  svensk  kultur! 
Vi  kommo  så  gladt,  och  glad  är  vår  fest, 
ej  främling,  men  broder  är  här  hvar  gäst 
Om  skilda  vi  än  i  bygden  t>o, 
det  leder  från  själ  till  själ  en  bro. 
Vi  hört  mången  sträng  i  lifvet  som  sprang, 
men  modersspråket  har  helhetsklang. 

Vårt  modersspråks  ljud  oss  ge  ett  hem, 
vårt  hjärta  det  är,  som  t>or  i  dem. 
Och  toner  sig  slå  som  skimrande  band 
kring  alla  förspridda  i  fäQrens  land. 

—  22  — 


Vårt  språk  flr  vårt  hflgn,  vår  andes  borg, 
den  trognaste  tolk  för  fröjd  och  sorg, 
det  klingat  bland  oss  från  att  och  till  att, 
dess  rätt  att  lefva  är  lifvets  rätt. 

Väl  fadren  blef  här  den  lott  beskärd 

att  fly  ifrån  bränd  och  skoflad  härd. 

Mer  hemlös  än  den,  hvars  hem  tändts  till  bål, 

är  den  som  ej  äger  ett  modersmål. 

De  välkända  ljud,  om  här  de  dö, 

då  blir  det  så  tyst  kring  land  och  sjö, 

naturen  ej  mer  ger  själen  ett  svar, 

den  äger  intet,  alls  intet  kvar. 

Men  son  af  vårt  land,  som  svensk  blef  född, 

din  arfvedel  är  ej  än  förödd. 

Se  kring  dig  som  förr  så  dristigt  och  fritt 

och  säg:  detta  land  är  ock  mitt,  ja  mittl 

Ty  minnenas  sång  och  seklers  sus 

om  dagen,  som  kom  med  gryningsljus, 

om  bragdemas  glans  och  bildningens  gång  — 

den  är  dock  svensk,  våra  häfders  sång ! 

Vi  tagit  den  mot  som  dyrbart  arf 

från  hänsvunna  år  och  tidehvarf. 

Om  ej  den  förstås  af  otacksam  tid, 

den  än  är  vår  styrka,  vår  fröjd,  vår  frid. 

Dit  fädren  fört  ljus  och  lag  och  vett, 

där  äger  vår  själ  sin  hemortsrätt. 

Hur  striden  må  gå  —  hvad  rätt  är  och  sant 

är  dock  i  kampen  vår  bundsförvant 

I  Finland  bland  sus  af  gran  och  fur, 
där  spirar  och  gror  en  svensk  kultur. 
Den  kalla  vi  vår  —  trots  stormamas  hot 
allt  djupare  slår  den  inom  oss  rot 
Vi  ägna  den  all  vår  bästa  kraft, 
vårt  hjärta  den  ger  sin  must  och  saft. 
Och  högre  den  skall  då  klinga  en  gång 
vår  egen  gamla,  vår  svenska  sång. 

-  23  — 


Söndagen  den  9  juni  uppgick  strålande  Mar.  På  förmid- 
dagen försiggick  generalrepetitionen  på  festplatsen  och  den  lof- 
vade  godt  för  hvad  som  komma  skulle.  Kl.  3  e.  m.  befunno  sig 
alla  aktivt  deltagande  i  ordnade  led  uppställda  på  jflmvflgstorget 
och  aftågade  därifrån  en  kvart  timme  senare  långs  Michaelsgatan 
till  det  närbelägna  Kaisaniemi.  Där  skulle  den  stora  festkonser- 
ten hållas  enligt  nedanstående 

PROGRAM: 

I 

Blandad  kör. 

Vår  Gud  är  oss  en  väldig  borg — 

Svenska  Folkskolans  Vänners  marsch Flodin. 

Vi  vänta  1 

I  Vårstormens  tid    } Merikanto. 

Festtal  af R.  F.  v.  Willebrand. 

Modersmålets  sång Hagfors. 

15  minntera  paus. 
II 

Manskör. 

Framåt Grieg. 

Vårnatten    Kreutzer. 

Sirkka Jämefelt. 

Sjöfararn  vid  milan Palmgren. 

Du  måste  framåt Faltin. 

20  minntere  paas. 
Ill 

Blandad  kör. 

Nu  hafver  jag  kommit  en  så  långer  väg,  ny- 

ländsk  folkvisa. 
Det  var  en  vacker  sommarkväll,  folkvisa  från  \  an*,  af  Ekman. 

Pargas. 
Skön  Anna,  åländsk  folkvisa. 

-  24  — 


Agnete,  dansk  folkvisa arr.  af  Wegelius. 

Till  Sylvia  sången,  II Faltin. 

En  dikt  af  Jacob  Tegengren,  framsäges  af  Gustaf  Tegengren. 

BjOmeborgames  marsch arr.  af  Wegelius. 

15  rninoMr»  paiu. 

IV 

HornkapelL 

Festmarsdi  ur  .Prinsessan  Tömrosa*    ....  Melartin. 

Musette Sibelius. 

O,  barn  af  Hellas Pacius. 

Nordiska  folkmelodier Homemann. 

Karl  Xn:s  marsch arr.  af  Kajanus. 

15  nlnatera  paus. 

V 
Blandad  kör. 

Atenames  sång Sibelius. 

Kör  ur  .Samson",  I Handel. 

Kör  ur  festkantaten  .Den  6  maj' Wegelius. 

Aftonpsalm arr.  af    Wegelius. 

Afslutningstal  af P.  Nordmann. 

Vårt  land Pacius. 


Denna  festkonsert,  hvars  deltagare  (uppträdande  och  åhö- 
rare) uppgingo  till  c.  17,000,  skildras  af  redaktör  Karl  Flodin  i 
tidningen  Nya  Pressen  för  den  10  juni  i  följande  vackra  ordalag. 

.En  härligare  friluftsfest  Hn  den  i  går  i  Kaisaniemi  har 
Helsingfors  vfll  aldrig  bevittnat  De,  som  voro  med  Flora-dagen 
1848  på  Gumtäckt,  då  Vårt  land  första  gången  sjöngs  och  Cyg- 
nxus  höll  sitt  berömda  tal  till  fosterlandet,  skådade  måhända  en 
lika  stor  entusiasm  då.  Men  hum  blygsamma  till  dimensionema 
voro  ej  alla  arrangemangen  då,  huru  mycket  fåtaligare  folkmassan 
och  hum  anspråkslös  den  musikaliska  kost  som  då  bjöds.  Det 
var  sant:  folksångens  födelse  uppvägde  enbart  alK  annat.  Man 
kan  förstå,  att  den  eller  de  åldringar,  som  voro  med  då  och  äfven 

-  25- 


1  går  voro  det,  i  sitt  hjflrta  skola  stämpla  1848  års  fest  som  än 
mer  oförgätlig,  än  mer  epokgörande.  Men  vi,  som  endast  varit 
med  om  festen  i  går,  äga  af  den  en  hågkomst  att  i  vår  tur 
skänka  i  arf  åt  kommande  generationer. 

Det  blef  i  går  den  Ijufligaste  sommardag  med  värme  och 
milda  fläktar.  Ju  längre  det  led  mot  eftermiddagen,  då  sång- 
festen i  Kaisaniemi  skulle  begynna,  dess  djupblåare  blef  him- 
meln. Solen  slösade  allt  sitt  rikaste  guld  öfver  den  festliga  tafla, 
som  planen  i  parken  med  dess  imposanta  musikpaviljong,  vim- 
pelprydda stänger  och  myllrande  människomassor  erbjöd. 

Det  var  en  formlig  folkvandring  ut  till  parken.  I  en  oaf- 
bruten  ström  vällde  fotgängare  och  åkande  längs  gatorna,  som 
ledde  dit.  De  som  varit  förtänksamma  nog  att  i  tid  skaffa  sig 
inträdesbiljetter  sluppo  bekvämt  in,  men  de  som  köpte  biljetter 
först  vid   ingångarna  fingo  länge  stå  i  kö,  innan  deras  tur  kom. 

Som  en  jättelik  solfjäder  utbredde  sig  bänkraderna  med 
sina  4,800  sittplatser.  I  en  hast  fylldes  samtliga  platser,  så  att, 
då  festen  begynte,  publiken  trängdes  hufvud  vid  hufvud  på  bän- 
karna. Men  en  flerdubbelt  större  publik  befolkade  parken  rundt 
omkring.  Man  stod  packad  i  leder,  man  trängdes  om  platser  på 
kullama  i  närheten,  och  från  de  öfversta  ståplatserna  inne  i  mu- 
sikestraden erbjöd  publiken  anblicken  af  ett  enda  böljande  män- 
niskohat. 

An  mer  målerisk  tedde  sig  för  åskådaren  musikpaviljongen, 
då  hela  den  till  1,500  sångare  och  sångerskor  uppgående  stora 
kören  samlat  sig.  Under  tonerna  af  en  glad  marsch,  exekverad 
af  ett  homkapell  uppe  på  estraden,  tågade  de  olika  sångförenin- 
garna öfver  planen  fram  till  musikpaviljongen  och  uppställde  sig 
där  på  sina  respektive  platser  efter  stämmor  och  i  enlighet  med 
öfverdirigentens,  herr  Ugglas,  anvisningar.  Strax  efter  kl.  half 
4  voro  alla  de  sjungande  samlade.  Kvinnomas  ljusa  blusar  teck- 
nade sig  som  en  blomstermatta  af  ofantlig  utsträckning,  ur  hvil- 
ken  ungdomsglada,  rosiga  anleten  sköto  upp  till  månghundradetai. 
Männen  stodo  i  kompakt  massa  ofvan  och  på  sidorna,  bildande 
en  gedigen  fond  till  all  denna  leende  ungdomlighet  Här  och 
där  bröt  en  djupröd  väst  eller  ett  lysande  grant  förkläde  al  mot 
färgensemblen.  Det  var  allmogekören  från  Tjock  i  sina  vackra 
folkdräkter. 

Publiken  representerade  hela  det  svenskatalande,  sitt  sven- 
ska modersmål  älskande  Helsingfors,  från  regeringens  och  aristo- 

-  26  - 


kratins  representanter  till  småfolket  af  olika  åldrar  och  kön.  Att 
tala  om  aristokrati  är  fOr  öfrigt  oegentligt,  ty  om  någonting  bar 
här  det  hela  en  sant  demokratisk  prägel.  De  sociala  skrankoma 
hade  fallit,  en  enda  idé,  en  enda  förväntningsfuU  föreställning 
besjälade  alla.  Det  var  en  fest  för  folket,  för  det  svenskatalande 
Finland,  ett  broderligt  handslag,  räckt  af  hufvudstaden  åt  lands- 
befolkningen, ett  ärligt  uppsåt  att  gemensamt  fylkas  under  sångens, 
musikens  och  de  varma  fosterlandskänslomas  baner.  Med  glädje 
konstaterade  man  närvaron  af  personer,  hvilka  i  detta  nu  ha  sta- 
tens roder  sig  ombetrodt,  ministerstatssekreteraren  A.  Langhoff, 
senatorer  med  L.  Mechelin  i  spetsen,  landtdagsmän  -—  svenska 
folkpartiets  och  ungfinnar  —  och  i  öfrigt  allt  hvad  bildning  och 
folkkär  nitälskan  hette.  Afven  generalguvernörens  familj  var  när- 
varande. 

Klockan  var  precis  trekvart  på  4,  då  festdirigenten  Alarik 
Uggla  höjde  taktpinnen  och  tonerna  af  .Vår  Gud  är  oss  en  väl- 
dig borg*  rullade  från  musikestraden  ut  öfver  allmänheten.  Det 
var  klang  och  kraft  i  den  tusenhöfdade  körens  sång.  Man  fann 
att  musikpaviljongens  akustik  var  ypperlig,  att  körens  hundratals 
sopranstämmor  voro  rena,  klara  och  smidiga,  mansstämmoma 
fylliga  och  säkra.  Efter  inledningskoralen  följde  K.  Flodins  marsch 
.Var  hälsad  unga  sångartropp",  tillägnad  Svenska  Folkskolans 
Vänner,  och  därefter  två  nya  körkompositioner,  ,Vi  vänta"  och 
,1  vårstormens  tid'  af  O.  Merikanto.  Den  senare  var  en  målande, 
högst  verkningsfull  sång  med  omväxlande  partier  för  fruntim- 
mers- och  manskör.  Den  komplicerade  och  fordrande  komposi- 
tionen utfördes  öfverraskande  väl  af  den  samfälda  kören,  som 
nyanserade  vackert,  höll  sig  käckt  uppe  i  ton  och  uttalade  orden 
så  tydligt  att  knappast  en  stafvelse  gick  förlorad.  Efter  denna, 
likasom  äfven  efter  föregående  sånger  följde  en  liflig  applåd. 
,1  vårstormens  tid"  måste  bisseras.» 

Dirigent-  och  talareestmden  beträddes  nu  af  frih.  R.  F.  von 
Willebrand,  som  med  bärande  stämma,  öfvertygande  och  enkelt 
framsade  följande 

Festtal. 

Ärade  Medborgare  och  Medt>orgarinnor! 
Den  4:de  allmänna  svenska  musikfestens  sista  dag  är  inne. 
Efter  hängifvet  arbete,  i  hembygderna  först,  och  nu  under  tre  so- 

-  27  — 


alla  skola  finna  sin  möda  ktoiad;  att  de  skola  finna  sitt  arbete 
mfldan  vardt;  och  att  de  med  de  mångslciftande  minnen,  besölcet 
i  hufvudstaden  skflnkt  dem,  skola  hemföra  nyttig  lärdom  och 
varaktig  fOrkofran  i  den  konst  de  utöfva  och  som  vi  alla  fllska. 

Men  ulAfver  detta,  det  nflnnaste  syftet,  stAr  ett  hOgre,  ett 
mera  omfattande  mål. 

Sedan  vi  sist  voro  samlade  till  allmän  svensk  musikfest,  i 
Åbo  för  tio  år  sedan,  har  vårt  folk  genomlefvat  ett  af  sin  UW- 
varos  märkligaste  tidsskiften.  Vid  ofärdsårens  slagskuggor,  som 
fördystrat  vårt  folks  själ  intill  döden,  skall  jag  nu  i  festens  stund 
ej  dröja.  De  finnas  nog  kvar,  rufvande  innerst  i  alla  deras  sin- 
nen, som  då  voro  med.  Och  sent,  om  någonsin,  skola  deras  spår 
utplånas.  En  ny  tid  har  nu  kommit  med  återvunnen  frihet.  Och 
en  af  frihetens  synliga  frukter  är  den  fest  vi  nu  fira,  en  fest, 
som  tidigare  ej  tillstaddes,  emedan  den  var  mörkrets  makter  en 
styggelse. 

Dock,  vi  veta  att  den  återvunna  friheten  ännu  ej  lyser  med 
obrutna  strålar.  Den  har  företett  hotfulla  skuggsidor.  Den  nya 
representation,  som  blef  frihetens  första  veri(,  har  väsentligen  rub- 
bat jämvikten  emellan  landets  två  folkelement.  Och  trotsande 
på  förändrad  maktställning,  har  flertalet  låtit  förnimma  hot  och 
hat  mot  mindretalet  och  dess  rätt.  Detta  att  flertalet,  omedelbart 
efter  det  vårt  hela  folk  genomkämpat  en  kamp  för  lifvet  mot 
ett  flertal  för  mindretalets  rätt,  nu  inom  eget  land  mot  mindretalet 
röjer  samma  hot  —,  det  kan  förklaras  blott  såsom  en  efterverkan 
af  den  begreppsförvirring,  långa  år  af  rättslöshet  kvarlämnat  i 
många  sinnen.  Vi  måste  med  full  tillförsikt  emotse  gryningen 
af  en  dag,  då  vari  folk,  hvars  två  nationaliteter  sedan  urmiimes 
tid  sida  vid  sida  i  endräkt  delat  lifvets  glädje  och  dess  börda, 
åter  i  int>ördes  fred  och  aktning  fortgår  på  sin  utstakade  bana. 
Men  icke  desto  mindre  veta  vi  i  denna  stund  att  sammanhåll- 
ning och  målmedveten  samverkan  nu  mer  än  någonsin  fir  ett 
lifsvillkor.  Den  är  lifsvillkoret  gentemot  hot  och  faror.  Den  är 
lifsvillkoret  äfven  utan  att  fara  hotar.  Ty  blott  genom  fast  sam- 
manslutning kunna  vi,  Finlands  svenskar,  fullfölja  det  kttlturari>ete, 
som  förmår  upprätthålla  våra  anspråk  på  nationellt  lif  vid  sidan 
af  det  finska  flertalet  Här  se  vi  det  högre,  mer  omfattande 
mål,  som  äfven  vid  denna  musikfest  stått  öfver  arbetets  när- 
maste syfte. 


-30- 


Medborgare  och  medborgarinnorl 

När  Ni,  efter  långvarig  förberedelse,  med  gladt  mod  och 
glada  förhoppningar  samlats  här  i  Finlands  hufvudstad,  så  veten 
I,  att  Ni  befinner  Er  på  urgammal  svensk  mark.  Här  ha  våra 
fäder  bott  sedan  hedenhös,  kanske  långt  förrän  vårt  land  fick 
sin  finska  befolkning.  Här  bröto  de  bygd,  här  förmedlades  på 
deras  språk  den  odling,  som,  utgången  från  stamförvantema  i 
väster,  gjort  vårt  folk  till  en  nation.  Stadens  namn,  namnen  på 
alla  kringliggande  orter,  det  språk  den  bofasta  befolkningen  öfver 
allt  här  omkring  talar,  vittnar  om,  att  Ni  här  befinner  Er  ej  blott 
i  Ert  lands  hufvudstad,  utan  ock  i  Ert  modersmåls  hembygd. 

Om  hufvudstaden,  dess  läge  och  dess  historia,  har  Ni  väl 
på  förhand  inhämtat  hvad  därom  bör  vetas.  Ni  känner  till,  att 
här  i  snart  hundrade  år  landets  öden  ledts,  att  efter  det  konsti- 
tutionella statsskickets  återupplifvande  de  fruktbringande  tankarna 
här  vid  landtdagen  mognat  och  verkställts,  att  landets  högskola 
här  har  sitt  säte  och  härifrån  sänder  ljus  öfver  bygderna.  Dock, 
Helsingfors  är  en  ung  stad.  Det  är  ej  öfver  historiska  minnen 
det  främst  har  att  vara  stolt.  Då  för  tio  år  sedan  Ni,  eller  edra 
föregångare,  samlades  i  landets  gamla  hufvudstad  vid  Auras  strand, 
då  visste  Ni  Er  beträda  historisk  mark.  Där  hade  under  sekler 
landets  hjärta  klappat  I  den  vördnadsvärda  helgedomens  skumma 
hvalf  kunde  Ni  tycka  er  träda  hiför  «ädla  skuggor,  vördade  fä- 
der, Sveriges  hjältar  och  riddersmän^.  Och  på  platsen  där  utan- 
för blickade  ur  bronsbilden  ned  på  det  unga  släktet  vårt  lands 
bästa  styresman,  den  ädle  Per  Brahe,  och  den  finska  häfdateck- 
ningens  fader,  Porthan. 

Helsingfors  har  ej  sådana  ärorika  hågkomster  att  bjuda. 
Tvärtom  förknippar  sig  tyvärr  med  dess  namn  vår  historias  två 
nesligaste  tilldragelser,  det  som  skedde  på  Helsinge  Malm  år 
1743  och  det  som  skedde  inom  Ehrensvärds  granitfäste  år  1808 
£>ock,  gå  vi  längre  tillbaka  i  tiden,  så  ha  vi  också  ljusare  min- 
nen. Vår  hufvudstad  förbinder  med  sitt  namn  också  hågkomsten 
af  den  störste  bland  våra  konungar,  Gustaf  II  Adolf.  Han  var, 
som  vi  veta,  icke  blott  den  störste  bland  våra  konungar  och  den 
som  känt  oss  bäst  och  stått  oss  närmast,  han  var  ock  ibland  dem 
den,  som  vid  tidigare  år  än  någon  annan  lärde  känna  vårt  land. 
Vi  minnas,  huruledes  han,  redan  som  prins  bärande  Finlands 
storfurstetitel,  vid  sju  års  ålder  fick  åtfölja  sin  stränge  fader,  her- 
tig  Carl  på  hemvägen  till  Finland  från  det  estländska  fälttåget. 

-  31  - 


VI  se  honom  för  oss,  dä  han  1  novembermorgonens  sena  gryning» 
på  fregattens  vägomspolade  dflck  stod  och  spejade  efter  land ;  dä, 
såsom  det  heter  i  dikten, 

Solens  första  sken  förgyller 
Flagga,  hissad  nyss  i  topp; 
Skogbeklådda  skär  och  holmar 
Dyka  utur  hafvet  opp; 

Liten  pilt  vid  faderns  sida 
Svänger  hatten  uti  hand: 
Storfursten  af  Finland  hälsar 
Stolt  och  glad  sitt  eget  land. 

Och  vi  minnas  huru  femton  år  därefter  den  22-årige  hjäl- 
tekonungen här  i  Helsingfors  mötte  landets  representanter  för  att 
med  dem  öfverenskomma  om  de  gärder  fiendens  hot  och  de 
oundvikliga  krigen  skulle  kräfva.  Hvad  här  beslöts  lände  sedan 
allt  Sveriges  rike  till  föredöme  och  efterföljd.  Landtdagen  i  Hel- 
singfors år  1616  under  Gustaf  Adolfs  egen  medverkan  ar  vår 
hufvudstads  vackraste  minne  frän  fordomtima.  Under  hjältekonun- 
gens segerrika  fanor  blödde  sedan  våra  fäder  vid  finska  och  svenska 
bröders  sida  på  otaliga  slagfält,  bärande,  med  hela  vårt  folk, 
den  tyngsta  delen  af  rikets  börda  för  den  minsta  delen  af  dess 
ära.  Och  under  hans  fanor  brusade  öfver  deras  hufvuden  hjälte- 
konungens egen  psalm: 

« Förfäras  ej  du  lilla  hop!» 

« Förfäras  ej  du  lilla  hop!»  de  orden,  som  klinga  öfver  till 
oss  från  storhetstidens  längst  förflydda  dagar,  —  må  de  ftnnu  i 
denna  stund  tala  till  oss  —  och  till  kommande  släkten  i  kom- 
mande tid  —  samma  språk,  som  de  talade,  dä  trosvisshet  och 
förtröstan  på  det  rättas  makt  besegrade  en  värld! 

Vi  svenskar  i  Finland  äro  en  liten  hop  vid  sidan  af  folkets 
flertal.  Ha  vi  att  bestå  en  kamp  mot  detta  flertal,  så  kunde  vi 
väl  förfäras.  Men  det  få  vi  ej,  och  det  vilja  vi  ej.  Ty  vår  sak 
är  rättfärdig,  och  det  rättas  makt,  som  styrer  folkens  öden,  är 
oss  en  väldig  t>org.  Vår  rätt  är  att  som  frie  män  och  kvinnor, 
sida  vid  sida  med  våra  finska  landsmän  bo  i  våra  fäders  land 

-  32  — 


och  här  hålla  vår  ffldemeärfda  odling  1  flra.  Detta  land  flr  värt 
Pä  värt  språk  har  Finland  nflmnts  «Värt  land».  Nflr  den  store 
skalden,  han  som  sjitngit  samman  ett  folk»  sade: 

.Och  har»  och  hår  är  detta  land» 
vårt  öga  ser  det  här; 
vi  kunna  strflcka  ut  vår  hand 
och  visa  gladt  på  sjö  och  strand 
och  säga:  Se  det  landet  där» 
vårt  fosterland  det  är'. 

så  sade  han  det  pä  vårt  språk;  och  det  var  vi  som  förstodo 
honom. 

Dock»  öfver  fädrens  ära  må  vi  ej  yfvas.  Snarare  känna 
tyngden  af  dess  ansvar.  Vår  rätt  grunda  vi  ej  pä  hvad  stora 
föregångare  gjort    Vår  rätt  är  sig  själf  nog. 

Men  det  är  ej  blott  vår  rätt  att  såsom  Fhilands  svenska 
söner  och  döttrar  fria  och  likställda  bebo  våra  fäders  jord.  Det 
är  ock  vår  plikt  Vår  plikt  gentemot  den  odling,  som  är  gångna 
tiders  dyrbara  arf»  och  mot  det  modersmål»  som  förmedlat  denna 
odling.  Vår  plikt  i  kamp  mot  öfverväldets  princip»  som  nyss 
hotat  hela  vårt  folk  med  undergäng,  och  helt  visst»  om  den  än 
en  gäng  får  råda,  skall  fullborda  hotet 

Hälla  vi  orubbligt  vår  rätt,  vår  odling  och  vårt  modersmål 
i  helgd,  dä  behöfva  vi  ej  fädrens  ära,  dä,  men  blott  då,  äro  vi 
värda  att  lita  pä  vår  egen. 

Medborgare  och  medborgarinnor! 

Om  en  stund  skola  sängens  och  musikens  toner  från  tu- 
senhöfdad  skara  äter  klinga  ut  bland  den  minnesrika  parkens 
lunder»  lifvande,  förädlande,  samlande.  Några  flyktiga  timmar 
till  ~  och  äfven  denna,  den  fjärde  allmänna  svenska  musikfesten 
är  ett  minne.  Frän  denna  fest,  från  denna  vår  hufvudstad,  till 
hvilken  Ni  kommit»  medförande  sommarens  första»  varma  sol, 
skolen  I  åter  draga  hem  enhvar  till  sitt.  Den  späda  grönskan 
från  blommande  lönnar  och  knoppande  häggar  här  rundt  omkring 
skall  till  Er  susa  sitt  sista  farväl,  och  därefter  varder  bofinkens 
drillar  i  Kajsaniemis  åldriga  trän  den  sista  äterklangen  af  årets ' 
musikfest  Några  korta  månader  till  —  och  äfven  sommaren 
skall  vara  gången.  Höst  och  vinter  likaså.  Huru  många  af  dessa 
årstidernas  skiften  enhvar  af  oss»  som  här  glada  och  hoppfulla 

-  33  - 


stämt  möte,  får  återupplefva,  det  flr  oss  fOrdoldt.  Mången  skalt 
vfll  dock  än»  låt  oss  hoppas  det,  få  vara  med  om  kommande 
musikfester,  med  hOgre  uppgifter  och  hOgre  hunnen  konst.  Hvad 
vi  nu  hoppas  och  våga  tro,  flr  att  lärdom,  väckelse  och  uppmunt- 
ran från  denna  fest  då  skola  visat  sig  ha  burit  frukt.  Och  fram- 
för allt:  att  det  mål,  som  äfven  nu  stått  öfver  arbetets  närmaste 
syfte,  samling  till  hängifven  endräkt  kring  vår  svenska  odling  och 
vårt  svenska  språk,  då  skall  befinnas  vara  oss  än  närmare,  än 
kärare,  än  vissare  än  nu.  Att  såsom  Finlands  svenska  söner  och 
döttrar  i  lifvet  och  intill  döden  tjäna  vårt  land,  det  är  vår  räU, 
vår  plikt  och  vår  ära. 

Medborgare  och  medborgarinnor! 

Jag  ber  Eder  förena  Er  med  mig  om  ett  niofaldigt  lefve 
för  vårt  älskade  svenska  modersmål!» 

«TiIl  talarens  lefve  för  det  svenska  modersmålet  anknöt  sig 
omedelbart  Hagfors  « Modersmålets  sång»,  hvilken  under  stor  entu- 
siasm intonerades  af  kören.  Talet  och  sången  blefvo  de  första 
signalerna  till  den  fosterländska  känslans  frigörelse.  Med  för- 
tjusning applåderade  man  sången  och  betraktade  under  rörelse 
dessa  skaror  af  landsbygdens  män  och  kvinnor,  hvilka  med  en  så- 
dan hänförelse  gåfvo  sina  varma  intentioner  luft  och  som  så  klingan- 
de vackert  omsatte  desamma  i  toner.  «Modersmålets  sång»  sjöngs 
magnifikt,  med  kläm  och  kraft,  därtill  med  en  lyllighet  och  ren- 
het i  stämutgifningen,  som  icke  nog  kunde  berömmas.  Sjfllffallet 
bisserades  «Modersmålets  sång». 

Efter  en  kvart  timmes  paus  Ijödo  homfanfarer  ånyo.  Det 
var  manskörerna  som  uppträdde.  Under  öfverste  Axel  Stenius 
ledning  sjöngo  de  fem  nummer,  däribland  Qriegs  « Fäderneslands- 
sång»  med  nya  ord  af  Jonatan  Reuter,  Palmgrens  melodiskt  och 
harmoniskt  härliga  «Sjöfararen  vid  milan»  samt  Faltins  uttrycks- 
fulla «Du  måste  framåt».  Den  stora  kören,  som  räknade  öfver 
halftannat  hundrade  man,  hedrade  sig  på  det  bästa,  föredrog 
sina  sånger  rytmiskt  och  rent  samt  förtjänade  till  fullo  de  applå- 
der^,  som  kommo  den  till  del.  De  två  sista  sångerna  måste  utfö- 
ras två  gånger. 

Hr  V.  Karsten,  en  af  de  blandade  köremas  ledare,  steg 
upp  i  talarestolen  och  framförde  på  samtliga  sångkörers  vägnar 
en  tacksägelse  till  Svenska  folkskolans  vänner  samt  till  denna  för- 
enings sekreterare  doktor  P.  Nordmann.    Vackra  blommor  öfver- 

-  34  - 


räcktes  ät  dr  Nordmann  som  replikerade  med  ett  «]efve  flickorna 
och  blommorna!»  Vidare  tackade  hr  Karsten  festdirigenten  Alarik 
Uggla,  som  likaledes  pryddes  med  blommor  och  underrättades 
om  att  han  till  ett  minne  af  festen  skulle  erhålla  en  jättefotografi 
af  sångkörens  medlemmar  med  åtföljande  stilfull  ram,  tecknad  af 
L.  Sparre,  samt  öfverste  Stenius,  homkapellens  ledare  hr  A.  Apo- 
stol  och  vicedirigenten  hr  Otto  Andersson.  För  enhvar  af  de 
nämnda  höjde  hr  Karsten  ett  lefve,  hvittcet  följdes  af  smattrande 
applåder  såväl  från  publikens  som  sångköremas  sida. 

Nu  inträdde  en  längre  paus.  Solen  gassade  hett  och  läsk- 
dryckerna  i  buffetema  anlitades  flitigt.  Men  långt  förrän  de  of- 
ficiella 20  minuterna  hade  förflutit  —  regnmoln  hotade  —  Ijödo 
signalerna  igen  till  samling.  De  blandade  körerna  uppställde  sig 
åter.  Under  hr  Anderssons  ledning  utförde  de  tre  folkvisor,  från 
Nyland,  Pargas  och  Åland,  i  förträffliga  arrangement  af  hr  Karl 
Ekman.  Den  lustiga  Pargasvisan  slog  särskildt  an  och  bisserades 
Under  hr  Ugglas  ledning  åter  sjöng  den  blandade  kören  danska 
folkvisan  «Agnete>,  arrangerad  af  Wegelius.  Detta  nummer  blef 
en  af  de  musikaliska  glanspunkterna.  Den  smekande  melodin 
framträdde  än  i  den  ena,  än  i  den  andra  stämman,  alltid  lika  ny 
och  fängslande.  Om  arrangementet  af  Wegelius  var  ypperligt, 
förtjänar  körens  utförande  ett  icke  mindre  superlativt  loford  för 
de  musikaliskt  vackra  nyanseringarna,  de  mäktigt  svällande  cre- 
scendi  och  pianissimots  omsorgsfulla  utarbetning.  Hr  Uggla  visade 
här  hvad  han  kunde  åstadkomma  med  sin  jättekor.  Prestatio- 
nen hedrade  lika  mycket  honom  i  egenskap  af  dirigent  som  kö- 
ren själf. 

Härefter  uppläste  dr  Gustaf  Tegengren  följande  af  sin 
broder,  skalden  Jakob  Tegengren  författade  stämningsfulla 


Dikt. 

Toner  ur  sommarens  unga  barm 
högt  mot  strålande  rymder  stiga: 
skogen  sjunger  till  vindens  giga, 
hör,  dess  sång  är  af  lycka  varml 
Hafvet  sjunger  —  hvar  våg,  som  svallar 

-35.- 


stolt  mot  kusten  i  jubel  fri» 

slär  en  klingande  ton»  som  skallar 

käckt  i  sommarens  symfoni. 

Toner  ur  hjärtan,  där  solljus  rår, 
fladdra  i  flykt  som  vinglätt  svala, 
gunga  så  gladt  och  jubla,  tala 
härligt  ett  språk,  som  hvar  själ  fOrstår. 
Ord  ej  höfs  att  det  språket  tyda: 
väg  det  finner  till  hvarje  brOst, 
och  dess  böjliga  tungor  lyda 
allt  som  trängtar  till  lif  och  rOst. 

Sång  vid  hägrande  drömmars  härd, 
sång  som  lyfter,  och  sång  som  renar, 
sång,  som  eldar  och  oss  förenar 
Ijuft  i  tonemas  skönhetsvärld, 
stig  som  fågeln  i  morgonväkten 
högt  mot  himmelens  vida  rund, 
sjung  för  gamla  och  unga  släkten 
mod  och  lif  strö  på  fädrens  grund! 

Sjung  i  soldiger  högtidsstund, 
tänd  i  vårt  hjärta  kärleksflamman, 
elda  vår  håg  och  sjung  oss  samman, 
ena  oss  alla  i  fast  förbund! 
—  Vår  är  sången,  den  svenska,  kära, 
vår  i  smärta  och  vår  i  lust; 
lån^  och  vida  dess  toner  bära 
brödrahälsning  kring  älskad  kust. 

Vår  är  sången,  så  stolt  och  fri! 
Modersmålet  på  toners  vingar 
rytmiskt  vaggar  och  mäktigt  klingar, 
fädrens  guld  ligger  gömdt  däri. 
Hänsofna  släktens  andar  stiga 
manande  stilla  ur  sången  fram, 
signa  vår  dag  och  till  dådkraft  viga 
söner  och  döttrar  af  skandisk  stam. 

-  36  - 


Jublande  toner  ur  sommarens  barm, 
toner  ur  hjärtan,  som  klappa  unga, 
framtidslöften  och  hopp  de  sjunga, 
hör,  hur  sången  af  tro  är  varm! 
—  Sol  öfver  björkens  vaggande  hänge, 
sol  öfver  väg  vid  löfvad  strand, 
sol  öfver  sinnena  —  ljust  och  länge 
skimre  dess  glans  öfver  minnets  land. 


Efter  en  paus  samlade  sig  samtliga  homkapell  pä  estraden 
och  läto  under  hr  Apostols  ledning  höra  ett  antal  vackra,  popu- 
lära musiknummer,  alla  spelade  med  utmärkt  ensemble  och  ren- 
het. Under  det  sista  stycket,  Karl  XILs  marsch  vid  Narva,  be- 
gynte  några  regndroppar  falla.  Himmeln  hade  småningom  dra- 
git sig  mulen.  Men  det  var  endast  ett  öfvergående  sommarregn, 
som  icke  skrämde  någon  på  flykten,  om  också  paraplyer  och  pa- 
rasoller  samvetsgrant  spändes  upp.  Hvilken  välsignelse  för  gröns- 
kan detta  regn,  som  efter  festens  slut  strömmade  rikligare  med 
svag  åska  och  blixt,  var,  bevisa  trädens  friska  skrud  i  dag.  Alla 
knoppar  ha  sprungit,  allt  doftar  och  spirar  grönt 

Programmets  sista  afdelning  vidtog  något  öfver  kl.  7  och 
inleddes  med  Atenames  sång,  sjungen  unisont  af  mansstämmor 
och  350  gossröster  till  ackompagnemang  af  horn.  Taktfast  och 
ungdomskäck  ljöd  den  ädla  stridshymnen,  som  blifvit  det  växande 
släktets  lystringssång  hos  oss.  Efter  det  sången  två  gånger  blif- 
vit utförd,  hälsad  med  jubel  af  åhörame,  intonerade  den  blandade 
kören  en  majestätisk  korsats  ur  Händels  .Samson",  två  kö- 
rer, ur  Wegelius'  kantat  .Den  6  maj'  samt  densammes  rö- 
rande .Aftonpsalm'.  Alla  dessa  nummer  utfördes  förträffligt,  men 
segerpriset  togo  de  sjungande  med  .Den  6  maj'.  Man  vore  fres- 
tad att  påstå  det  denna  af  innerlig  känsla,  melodisk  fägring 
och  upphöjd  idealitet  burna  tonsättning  aldrig  blifvit  skönare 
återgifven  af  en  kör  hos  oss.  Och  emellertid  räknade  denna  kör  nu 
icke  mindre  än  1,400  personer,  till  en  del  rekryterade  från  all- 
mogens led  och  i  alla  fall  bestående  af  röstförmågor,  hvilka  först 
till   gårdagens  fest  blifvit  pröfvade   och  utvecklade.    Ett  sådant 

-  37  - 


musikaliskt  resultat  måste  betecknas  såsom  utomordentligt  Det 
ger  vid  handen»  att  röstmaterial  och  musikaliskt  sinne  äro  hos 
vår  svenskspråkiga  bygdebefolkning  icke  muidre  rikt  till  finnande 
än  hos  den  finska  befolkningen.  Men  det  visar  äfven,  hvilket 
godt  och  kärleksfullt  arbete  blifvit  gjordt  såväl  af  körerna  själfva 
som  af  deras  dirigenter  hemma  och  sist  af  festdirigentema  i  huf- 
vudstaden. 

Efter  det  att  tonerna  af  aftonpsalmen  föriclingat,  besteg 
doktor  P,  Nordmann  dirigentplatsen  för  att  afsluta  festen,  hvil- 
ket han  gjorde  med  följande 


Afskedshälstilng. 

Vår  fest  är  ändad.    Sommarkvällen  stundar 
och  manar  oss  att  efter  slutfördt  värf 
på  uppbrott  tänka,  söka  ro  och  hvila 
för  att,  när  morgondagen  bräcker, 
med  nya  krafter  gå  till  gamla  värf. 


Med  nya  krafter?  H vadan  kom  väl  dessa? 
Man  blir  ju  trött  af  festens  gamman, 
och  tonren  sång  är  många  mödors  lön. 
Ja,  vi  ha  träffats,  åter  knutit  ringen, 
som  binder  oss  med  blodets  starka  band, 
och  samförståndet,  glädjens  bäste  broder, 
har  fört  oss  närmre,  knutit  hand  vid  hand. 
Det  känns  som  modet  styrkan  stegrat, 
sen  vi  i  egen  sång  fått  tolka  hjärtats  röst. 


Er,  sångare,  vi  tacka  för  de  toner, 

som  fria  brusat  fram  ur  bröst  och  barm 

och  som  vid  hornens  klang  af  breda  vingar  burna 

emellan  parkens  träd  i  rytmer  flugit  fram. 

En  sådan  sång  är  folkets  egen  stämma, 

den  tränger  vidare  än  ljudets  vågor  gå, 

ty  här  i  Finland  är  den  hemma 

och  alla  svenska  hem  den  vill,  den  måste  nå. 

-  38  - 


VI  skiljas  åter,  vandra  skilda  vftgar 

som  enkla  borgare  och  bönder 

bak  arbetsplogen,  vara  fäders  arf, 

i  hvardagslifvets  jämna  fåror; 

men  våra  tankar»  hören    det  I,  vänner, 

de  löpa  samman  längs  den  fria  kungsstig, 

som  svensk  kultur  i  Finland  brutit  upp. 

Att  gå  i  fädrens  spår  det  bjuder  gammal  regel 

så  visst  som  färd  går  bäst,  som  leds  af  egna  segel. 

Att  hedra  modersmål  på  våra  mödrars  jord, 

är  rätt,  är  godt,  är  fjärde  budets  ord. 

För  eder,  unga,  ter  sig  ännu  lifvet 
liksom  en  öppen  bok  med  idel  hvita  blad ; 
vi  äldre  däremot  fått  våra  böcker  skrifna 
med  text  i  svart,  i  rödt,  i  gult,  i  grått. 
Vi  skulle  önska  —  men  det  är  ogöriigt  — 
att  finna  orlofssedeln  bättre  präntad, 
tills  Husbonden  i  höjden  granskar  tjänarns  nit. 
Så  huggen  i  med  dubbelt  starka  krafter 
och  gören  om  och  bättre  hvad  ej  vi  förmått, 
då  gån  I  framåt,  landet  går  med  eder, 
och  dubbel  heder  faller  på  er  lott. 

Och  nu  i  afskedsstunden,  vänner, 

ett  trofast  handslag  gifva  vi  hvarann', 

och  i  det  taget  sluta  vi  den  mening 

att  keden,  knuten  under  dessa  dar, 

ej  brytas  skall,  men  stärkas,  vidgas 

till  alla  dem,  som  ej  fått  vara  med. 

Vi  Finlands  svenskar  äro  Tysklands  danskar: 

på  oss  kulturen  ställer  stora  kraf.  — 

Men  innan  vi  vårt  sista  lefve  höja 

för  fosterbygd,  för  hem  och  älskadt  språk, 

vi  låta  tanken  löpa  banan  ut: 

Vi  få  ej  glömma,  plikt  oss  bjuder  dröja 

vid  det,  som  intill  lifvets  slut 

oss  binder  oupplösligt.  — 


Vårt  land,  vårt  vida,  vfina,  vackra  land! 

Du  gett  oss  lifvet,  tack  för  gåfvanl 

Du  ger  oss  graf,  ett  dubbelt  tack  fOr  den! 

Du  evigt  lefver,  höjer  högt  ur  vågen 

ditt  breda  bröst,  urtidemas  granit 

Så  hö]  ock  våra  barn,  höj  sen  deras 

i  ständig  stegring,  medan  seklen  gå, 

i  sedlig  kraft,  i  mognadt,  vidgadt  vett 

Föd,  Finland,  män  med  mod  i  manligt  sinne, 

föd  kvinnor,  som  i  barnens  sinne 

inplanta  sanning,  lag  och  rätt! 


Vår  fest  är  ändad.  —  Sommarkvällen  stundar 
och  manar  fram  de  sista  afskedsord. 
Alltså  farväl,  ett  gladt,  ett  trefaldt  lefve 
för  nästa  gång,  för  nästa  nya  fest, 
då  i  vårt  land  och  för  vårt  land 
skall  klinga  vår  gamla  svenska  sång. 


«D:r  Nordmanns  djupa  anmaning  till  plikt  och  arbete  för 
svensk  odling  och  kärlek  till  fosterlandet  frambärs  i  ord  så  osökt 
vackra,  sanna  och  gripande,  att  ögon  fuktades  och  tårar  borttor- 
kades af  åhörame  till  detta  manliga,  allvarliga  tal. 

.Vårt  land*  bildade,  som  naturligt  var,  slutet  Den  sjöngs 
af  äfven  menige  man  och  kvinna  i  den  mångtusenhöfdade  för- 
samlingen. Samma  stora  känsla  enade  här  publik  och  sångare. 
Den  skall  städse  binda  dem  samman  till  enigt  arbete  och  efter 
år  som  komma,  skall  sången  med  skimrande  skönhet  och  höjd 
återspegla  resultatet  af  dessa  fortsatta  eniga  sträfvanden  för  svensk 
kultur  i  älskadt  fosterland. 

Under  aftonens  lopp  blefvo  dirigenterna  herrar  Uggla,  An- 
dersson, Stenius,  Apostol,  och  icke  minst  d:r  Nordmann  fö- 
remål för  gemensamma  ovationer  af  sångarskarorna  och  allmän- 
heten, belönade  med  blommor  och  .hissade'.  Entusiasmen  stod 
högt,  och  det  med  allt  skäl.  De  uppträdande  hade  1  allo  hedrat 
sig,  visande  att  sången  och  musiken  gjort  nya  landvinningar  och 
vunnit  i  värde.  Publiken  kände  sig  varmt  förenad  med  dem  med 
samma  intressen.  Man  ville  ej  kunna  besluta  sig  för  aftåg.  Länge 

-  40  - 


viftades  det  Ulligt  med  hattar,  nflsdukar,  parasoller  från  och  till 
estraden. »    (Hufvudstadsbladet.) 


Vi  afsluta  denna  redogörelse  med  att  till  sist  intaga  en 
liten    uppsats    ur  tidningen   Västra  Nyland  för  den  14  juni. 

«Under  sistlidna  vecka  firades  i  hufvudstaden  en  fest,  som 
sent  skall  förgatas.  Frfln  när  och  fjärran,  från  alla  Finlands  svens- 
ka bygder  --  Nylands  fagra  nejder  och  Österbottens  aflftgsna 
vrår  —  tillströmmade  stora  skaror  sångare  och  sångerskor  såsom 
deltagare  i  denna  fest.  Tärnor  i  sin  blomstring  och  lefnadsglada 
ynglingar  drogos  under  dessa  junimånadens  första  dagar  bort  ur 
hemmets  hvardagslif  för  att  samlas  kring  ett  högre  mål:  arbetet 
för  den  svenska  kulturens  och  den  svenska  folkstammens  fram- 
tid i  detta  land.  Alla  kände  de  den  fara,  som  på  mer  än 
ett  håll  under  dessa  osäkra  tider  hotar  den  svenska  stammens 
hfsintressen  och  de  frukter,  den  svenska  kulturen  burit  och  allt 
fortfarande  alstrar  inom  Finlands  landamären.  De  hade  däriör 
samlats  för  att  visa  hvad  denna  hotade  folkgrupp  ännu  förmår.  I 
sångens  toner  ville  de  tillsäga  tusende  och  åter  tusende  af  sina  fien- 
der, att  deras  egna  seder,  eget  modersmål  och  fosterland  äro  det  dy- 
raste de  äga.  Alla  lifvades  af  gemensamma  tankar  och  känslor. 
För  enhvar  stod  målet  lefvande  och  klart.  Och  hvem  var  väl 
den,  som  icke  insåg  och  kände  stundens  allvar  och  betydelse. 

Svenska  Folkskolans  Vänners  fjärde  sång-  och  musikfest 
kvarlämnade  ett  varaktigt  intryck.  Resultatet  var  så  lysande  och 
storartadt  som  blott  en  intelligent,  om  sin  lifsuppgift  medveten 
folkgrupp  kunnat  åstadkomma.  Frukterna  skola  för  visso  skön- 
jas långt  framåt  i  tiden  och,  hvad  än  bättre  är,  för  kommande 
tider  bära  vittne  om  sångens  utomordentliga  värde  i  vårt  land. 
Denna  fest  manar  till  vidare,  än  ihärdigare  arbete  på  den  in- 
slagna vägen.  Det  är  en  maning  till  alla,  i  stad  och  på  land, 
i  högre  och  lägre  lager  af  folket,  att  enhvar  på  sitt  sätt  bidraga 
till  att  sången  blir  allas  vår  gemensamma  egendom  och  det  ge- 
mensamma medel,  hvarigenom  vi  låta  känslorna  tala  och  hvar- 
igenom  vi  förenas  till  än  oftare  förekommande  högtidsstunder  af 
det  slag,  som  nyss  har  ändats.  Genom  sången  fortlefver  kärleken 

—  41  — 


till  modersmålet  och  fosterlandet.  Till  hvarje  Finlands  koja,  där 
svenskt  tungomål  talas  och  älskas,  tränge  därför  tonerna  af  .Mo- 
dersmålets sång* !  Och  må  enhvar  sHrskildt  i  våra  svenska  nejder 
inse,  att  det  ar  en  skyldighet,  som  ingen  får  fOrgflta,  att  verksamt 
—  efter  förmåga  —  deltaga  1  arbetet  för  vårt  svenska  språks  och 
vår  svenska  kulturs  framtid  i  Finland.  Och  härför  äger  sången 
en  betydelse,  som  ej  kan  öfverskattas. 

Alltså  modigt  fram   till  kanip   för  vårt  svenska  mo- 
dersmål och  vår  svenska  folkgrupps  framtid!' 

Körer  och  homkapell,  hvilka  deltogo  i  Svenska 

Folkskolans  Vänners  fjärde  allmänna  musikfest 

i  Helsingfors  den  6—9  Juni  1907. 


Blandade  körer: 

NYLAND. 


Arbetets  vänners  (moder-, 

föreningen)  sångkör  .  .  . 
Arbetets  vänners  i  Sömäs' 

sångkör I 

Arbetets  vänners  i  Borgåi 

sångkör I 

Arbetets  vänners  i  Ekenäsi 

sångkör  - I 

Arbetets  vänners  i  Hangö 

sångkör 

Arbetets  vänners  i  Pyttis 

sångkör i 

.Bildande    nöjens*    blan-' 

dade  kör  

Borgå     nykterhetsvänners; 

kör ' 

Billnäs   ungdomsförenings 

blandade  kör i 

Deltagare  i  tonträffnings-i 

kursen  för  arbetare  .  . 
Esbo  blandade  kör   .... 
Hembygdens     vänners    i 

Pämå  blandade  kör  .  .  . 
Klemetskog— Kervo  sång- 
kör   


Hemort. 


Ledare. 


2: 

I   B 


Helsingfors 

Helsingfors 

Borgå 

Ekenäs 

Hangö 

Pyttis 

Pämå 

Borgå 

Pojo 

Helsingfors 
Esbo 

Pämå 

Tusby 


J.  Löfstrand 


74' 


Bror  Pettersson  1 33  • 


Arne  Forsius 


31. 


!  John  Nordström  .  42 ' 

I  Signe  Björken       24 

j  C.  Hildebrand     1 33  , 

!  A.  Backman 

I 

\  Arne  Forsius 


O.  Tierbach 

E.  Hedman 
E.  Salenius 


26 
!26 
120 


:61 

41 


P.  A.  Lindholm  ,  18 
E.  Winkvist         ,  24 


-  42  - 


Hemort. 

Ledare. 

Z 

c 
B 

Kyrkslätt  blandade  kör  .  . 

Kyrkslätt 

H.  Warelius 

23 

Liljendals  blandade  kör  .  . 

Liljendal 

V.  Karlsson 

29 

Lojo  svenska   ungdoms-  . 

förenings  sångkör .  .  .  .:  Lojo 

Anna    Söderlund 

23 

.Framåt* 1  Lappträsk 

Eliel    Sundström 

20 

Malms  blandade   kör  .  .  J  Helsinge 

A.  R.  Rosander 

30 

Nykterhetsföreningen  .Bal- 

ders*  sångkör Helsingfors 

A.  Hedlund 

50 

Pojo  ungdomsförenings  bl. 

kör Pojo 

Esaias  Sandstedt 

22 

Sjundeå  sångförening  .  .  J  Sjundeå 

Hanna  Lille 

25 

Snappertuna  sångkör  .  .  .1  Snappertuna 

A.  Sundqvist 

20 

Svarta  sångförening  .  .  .  J  Svarta 

Sigrid  Helenius 

28 

Svenska  klubbens  i  Borgå 

blandade  kör Borgå 

Arne  Forsius 

19 

Sv.   folkpartiets  ungdoms- 

klubbs sångkör Helsingfors 

Werner  Karsten 

78 

Tvärminne  sångkör.  .  .  .  .|  Tvärminne 

Signe  Juslin 

23 

ÖSTERBOTTEN. 

Arbetets    vänners  i  Vasa 

sångkör 

Vasa 

Gust.  Nordström 

33 

Gamlakarleby  ungdomsför- 

V^ fc*»^^»         a  ^  ^#A  Vfttf  ^A^/AaA 

enings  sångkör    

Gamlakarleby 

Herman  Kalfholm 

25 

Gamlakarleby  sångförening 

Gamlakarleby 

Alf r.  Lybäck        i  42 

Jakobstads   sångförening  . 

Jakobstad 

Fr.  Forsberg 

19 

Kronoby   blandade  kör  .  . 

Kronoby 

P.  W.  Lybäck 

23 

Nykarleby  blandade  kör  .  . 

Nykarleby 

Maria  Castrén 

38 

Nedervetil  sångförening  .  .1  Nedervetil 

L.  L.  Hackzell 

17 

Pedersö  sångartrupp  .... 

Pedersö 

Viktor  Anderssén  27 

Terjärf  sångkör 

Terjärf 

V.  H.  Granö       !  27 

Tjock  sångförening 

Kristinestad 

P.  A.  Fredriksson 

55 

Västra  Pedersö  sångkör  .  .  Pedersö 

(Henrik  Sundblad 

U.  V.  Westedund 

Gunnar  Sundblad 

37 

Vasa  ungdomsf.  sångkör  .  Mustasaari 

15 

VÄSTRA  FINLAND.      ; 

Arbetets    vänners    i  Åbo,   . 

blandade  kör 

Abo 

Gunnar  Såltin 

43 

-  43  - 


Hemort. 

Ledare. 

c 
B 

Dragsfjärds  sängförening  . 
Finströms  sångförening  .  . 

Dragsfjärd 
Finström 

Lydia  Eriksson 
Alma  Lindel] 

26 
26 

Hembygdens  vänners  i  Ki- 
mito  kör 

Kimito 

EUa  Antin 

22 

Hitis  sångförening 

Hitis 

F.  F.  Berglund 

17 

Pargas   sångförening   .  .  . 

Pargas 

K.  J.  Viss 

19 

Manskörer: 

1 

! 

Arbetets  vänners  i  Ekenäs 

manskvartett 

Ekenäs 

J.  Th.  Holmström 

9 

Arbetets  vänners  1  Pyttis 

manskvartett 

Pyttis 

C.  Hildebrand 

15 

F.  B.  K:s  i  Lovisa  manskör 

Lovisa 

Otto  österman 

20 

Frihetsbrödema 

Helsingfors 

Bror  Pettersson 

42 

Harsböle—Labby  manskör 

Lappträsk 

0.  Nyström 

8 

Hembygdens     vänners     i 

S.  Ö.  Pämå  manskör  .  . 

Pämå 

K.S.Dunderfelt 

19 

Seminaristemas  kvartett  . 

Nykarleby 

Maria  Castrén 

34 

Homkapell: 

! 

Billnäs  homkapell 

Pojo 

Hugo  Dahlgren 

8 

F.  B.  K:s  i  Ekenäs  hom- 

kapell   

Ekenäs 

0.  Tierbach 

101 

F.  B.   K:s  i  Lovisa  hom- 

1 

kapell  

Lovisa 

Ch.  Haupt 

71 

Gamlakarieby  homkapell  . 

Gamlakarieby 

A.  Lybäck 
Fr.  Forsberg 

10, 

Jakobstads  musikkapell  .  . 

Jakobstad 

»1 

Kronoby  homkapell  .  .  .  . 

Kronoby 

P.  V.  Lybäck 

8' 

Lappträsk   homkapell  .  .  . 

Lappträsk 

Fridolf  Markusas 

7 

Terjärf  homkapell  .  .     .  . 

Terjärf 

V.  H.  Granö 

9; 

Söderkulla  musikförening  . 

Sibbo 

Aug.  Werner 
G.  N.  Heiskanen 

7, 

Kyrkslätt  homkapell  .  .  .  . 

Kyrkslätt 

7 

-  44 


Vår  kulturställning. 


Finland  är  det  enda  land,  där  finsk  kultur  kan  ut- 
veckla sig.  Därför  måste  vi  hålla  på  finskans  öf- 
vervälde.  Endast  genom  att  lämna  en  insats  i  mänsk- 
lighetens gemensamma  kulturarbete  försvara  vi  vår 
plats  bland  nationemas  antal.»  Det  är  ungefar  med 
denna  sats  som  de,  hvilka  vilja  gälla  som  moderata 
bland  de  finsksinnade,  försvara  yrkanden  och  åtgärder, 
som  afse  att  beröfva  landets  svenska  befolkning  dess 
nationella  rättigheter. 

Består  således  den  finska  kulturen  däri,  att  nå- 
got är  uttryckt  på  finska?  Om  en  bok,  skrifven  på  ut- 
ländskt språk,  öfversättes  till  finska,  har  man  då  att 
häri  se  ett  fmskt  kulturarbete,  som  är  af  betydelse 
för  den  allmänna  civilisationen?  Kulturen  ger  sig  ut- 
tryck i  mycket  annat  än  språket.  Ett  lands  lagar,  se- 
der och  bildningsanstalter,  dess  litteratur  och  konst 
och  vetenskap,  dess  handel  och  industri,  dess  sociala 

-.45- 


förhållanden  och  mycket  dylikt  därtill  visa,  om  ett 
folk  kan  anses  för  ett  kulturfolk  eller  icke,  om  det  är 
i  stånd  att  själft  leda  sina  öden  eller  icke. 

Betonar  man  språkets  betydelse,  kan  man  med 
skäl  fråga:  Är  ej  den  svenskspråkiga  kulturen  i  Fin- 
land något  alldeles  specielt,  som  ej  har  sin  motsva- 
righet annorstädes?  Och  hvad  som  frambragts  på 
svenskt  språk  i  Finland,  har  det  ej  värde  för  den  all- 
mänt mänskliga  kulturen?  Runeberg  och  Topelius  — 
för  att  blott  nämna  dessa  —  äro  författare  som  fram- 
bragt  kulturvärden  af  betydelse  ej  blott  för  deras  eget 
folk.  Deras  andes  alster  ha  blifvit  af  värde  äfven 
utom  Finlands  gränser,  framför  allt  därför  att  deras 
språk  har  varit  ej  finska,  utan  svenska.  De  ha  ome- 
delbart uppfattats  i  hela  Skandinavien,  och  emedan 
kännedomen  af  de  skandinaviska  språken  är  jämförel- 
vis vidt  utbredd,  ha  deras  arbeten  lättare  vunnit  öf- 
versättare  till  de  stora  kulturspråken,  än  det  blifvit 
fallet,  om  deras  språk  varit  ett  mera  ensamstående  idiom. 

Schweiz's  kultur  och  det  schweiziska  folkets  exi- 
stensberättigande ifrågasattes  ej  af  någon  därför,  att 
dess  bildningsspråk  äro  tyskan  och  franskan.  Tvärtom 
kunna  schweizame  just  härigenom  göra  sig  mera  gäl- 
lande i  kulturvärlden. 

Det  är  så  långt  ifrån  att  finska  språket  skulle  ut- 
göra ett  villkor  för  den  finska  kulturens  existensbe- 
rättigande, att  det  rent  af  utgör  ett  icke  oväsentligt 
hinder  för  att  denna  kultur  skall  bli  känd  och  er- 
känd. Men  lyckligtvis  består  finska  folkets  kultur  ej 
blott  i  hvad  som  produceras  på  finska,  utan  i  hela 
vårt  samhällsskick,  hela  vår  andliga  och  materiella 
kultur.  Och  det  finnes  kulturprodukter,  som  äro  alldeles 
oberoende   af  språket.     De   bildande   konstemas  och 

-  46- 


tonkonstens  skapelser  ha  den  omedelbaraste  interna- 
tionella betydelse.  Och  vårt  land  har  egt  och  eger 
på  detta  område  personligheter,  som  förmått  gifva  en 
nationell  och  egen  prägel  åt  sina  verk  och  som  utan 
omvägar  för  de  stora  kulturfolken  uppenbarat  våra  tan- 
kar och  känslor. 

Det  är  för  hvarje  människa  af  vikt  att  ej  vara 
isolerad  utan  lefva  i  vexelverkan  med  andra.  Att  i 
sin  verksamhet  åtnjuta  medmänniskors  aktning  och 
erkännande  stärker  själftilliten  och  verkar  äggande. 
Den  som  är  redbar  och  duglig,  den  som  är  framstående 
och  begåfvad,  så  att  han  på  ett  verksamt  sätt  främ- 
jar sin  omgifnings  väl,  har  större  möjligheter  att  i  hot- 
fulla omständigheter  vinna  nödigt  stöd,  än  den  som 
är  föremål  för  ringaktning  eller  missaktning.  Till  en 
viss  grad  gäller  detta  äfven  om  hela  folk.  Det  folk» 
som  starkt  isolerar  sig  eller  af  naturen  är  isoleradt, 
har  ej  tillräckliga  impulser  till  sund  och  allsidig  ut- 
veckling, och  om  ett  folk  ej  lyckas  skapa  ett  kultur- 
samhälle, som  kan  vinna  andra  nationers  erkännande» 
är  dess  bestånd  alltid  mycket  hotadt. 

Men  ett  folk,  t.  ex.  vårt,  är  ej  till  blott  för  an- 
dra nationers  skull,  det  är  äfven  till  för  sin  egen  skull. 
Det  måste  sörja  för  att  det  eger  existensmöjligheter, 
att  det  lefver  ett  civiliseradt  lif  och  att  det  tillegnar 
sig  den  för  tiden  högsta  mänskliga  kultur.  Därige- 
nom får  det  äfven  betydelse  för  andra  folk.  De  for- 
mer, som  bäst  möjliggöra  detta,  äro  de  bästa. 

Då  finskan  en  gång  är  det  språk,  som  af  flertalet 
inbyggare  i  landet  talas,  så  måste  detta  flertal  be- 
gagna sig  hufvudsakligen  af  finskan  för  kulturtilleg- 
nelse,  men  ett  så  utmärkt  medel  är  det  icke,  främst 
emedan     det    är    ett    litet   folks    språk    och  ej    står 

-  47  — 


i  närmare  släktskap  med  något  kulturspråk.  Men  en 
hvar  måste  betjäna  sig  af  de  medel   naturen  förlänat. 

Ett  mycket  bättre  och  bekvämare  medel  för  sin 
utveckling  ha  de  svenska  talande  i  sitt  språk,  emedan 
det  är  ett  gammalt  kulturspråk  med  en  jämförelsevis 
rik  litteratur,  och  emedan  det  talas  af  ett  betydligt 
större  antal  personer  än  flnskan,  och  är  ett  språk  be- 
släktadt  med  andra  kulturspråk.  Därigenom  blir  det 
lätt  för  oss  att  träda  i  förbindelse  med  den  allmänt 
mänskliga  kulturen  i  väster,  och  genom  svenskan  står 
en  dörr  till  vårt  land  lättare  öppen  för  främlingar,  som 
komma  som  gäster  för  kortare  tid  eller  för  alltid. 

Svensk  litteratur  och  alla  kulturvinningar  i  Sve- 
rige ha  vi  lätt  att  tillegna  oss.  Med  Norge  och  Dan- 
mark kunna  vi  utan  större  svårigheter  träda  i  förbin- 
delse. Det  vore  önskligt,  att  den  lätt  vunna  förmå- 
gan och  vanan  att  läsa  dansk  och  norsk  litteratur 
blefve  än  större  än  den  nu  är,  så  att  personer,  som 
ega  kunskaper  hvilka  gå  ut  öfver  de  elementära,  funne 
det  naturligt  att  i  de  stöne  folkbiblioteken  fråga  ef- 
ter böcker  på  dessa  språk  och  äfven  egde  sådana  på 
sin  egen  bokhylla.  En  dansk-norsk  läsebok  med  väl 
valda  stycken  och  en  skickligt  utarbetad  ordlista  skulle 
vara  en  god  och  tillräcklig  förbere